I ett äldre avsnitt av Klara Elvgren och Alice Stenlöfs podd ”Vad fan hände” så pratar Klara om det där dilemmat mellan att göra det man själv vill med sin kropp och att få sitt barn att känna att det duger som det är och att det inte behöver ändra någonting alls med sitt utseende.
Klara tar upp att operera brösten som ett exempel, och att hon kanske skulle vilja göra det när hon är klar med att få barn, alltså att på kirurgisk väg få tillbaka de bröst hon hade innan hon blev gravid.
Jag kan tänka mig att det är är ett ganska vanligt dilemma hos mammor, men jag kan ha fel? Är det vanligt, eller är det bara vanligt bland influencers?
Ni vet, ”mommy makeovers” och sådant?
Så här beskriver en Stockholmsklinik en ”Mommy makeover” för den som inte vet vad det är.
En mommy makeover är ett populärt ingrepp att göra efter en graviditet. Den kan innebära en bukplastik, där eventuella magmuskler sys ihop, och bröstförstoring med bröstlyft, där alla ingrepp kombineras. Andra kombinationer är till exempel bröstlyft och fettsugning.
En influencer som gjort ett sådant ingrepp är Jonna Lundell, om någon är intresserad.
Hur tänker ni?
Föregående inlägg 
Visst ska man lära sina barn att de är fina och de ska älska sig själva. Men samtidigt är det viktigt att du lever ditt eget liv också. Du är inte dina barn och du ska vara lycklig resten av ditt liv. Vill du operera dig för det gör dig glad ska man inte avstå för någon annan.
Men man gör det för någon annan, vad man än intalar sig själv
Det stämmer inte. Jag fick barn i ung ålder och trodde kroppen skulle gå tillbaka (det gjorde den inte ens efter 10+ år). Jag ammade inte men mina bröst gick från 75B till 85H. Tyngden på brösten blev ett stort problem. Jag behövde flera träningsbehåar för att kunna träna och fick ofta utslag och eksem under brösten. Jag fick även svåra smärtor i ryggen. En reduktion med eller utan implantat kan definitivt göras av medicinska skäl – inte enbart estetiska.
Jag gjorde min reduktion av medicinska själv. Enbart. För att underlätta vardagen med mindre smärta. Otroligt ointresserad av dem före operationen, och precis lika ointresserad efter.
Fast jag tror anonym ovan syftade på ren estetisk plastikkirurgi, inte de som gjort ingrepp av medicinska skäl. Såklart alla är med på att en reduktion kan vara en bra grej om brösten ger en värk eller andra besvär.
Det du beskriver är ju inte en mommy makeover eller ens det som Klara och co diskuterar
Jag har inte fått barn än eller ammat än, så vet ju inte hur mina bröst kommer bli eller hur jag kommer känna kring det. Men jag har alltid haft väldigt väldigt små bröst. Och jag trivs jättebra med det. Jag tycker det är asjobbigt att de blir större under graviditet. Eftersom jag började med väldigt små så blir de inte så stora att det rör sig om potentiellt medicinska problem (ryggont etc.) om storleken skulle kvarstå efter graviditet. Men jag tror jag skulle ha jättejättesvårt att acceptera att de blir permanent större, känns typ obehagligt och som att de inte är mina bröst.
Så ponera att jag skulle vilja reducera brösten till vad de var innan graviditet och amning (om den nya stora storleken kvarstår), är det ändå att jag gör det för någon annan? För så känns det inte. Känns 100% som att jag är obekväm i min kropp för det känns fel på något sätt. För samhället och skönhetsidealen är nog snarare i linje med min nya bröststorlek.
Har också små och mat två barn tätt. Mina återgick till sin ursprungliga storlek efter avslutad amning. Så glad för det! De har inte ändrats märkvärt faktiskt. Så det finns hopp! 😊
Vänta till ni blir 50 😁😁
Blir brösten större då? 😬
Jag skrev väl aldrig min ålder… 😄
Du har tväl tur då 😉
Men om man inte ammar (vilket jag inte gjort) så är det mycket svårare, mina bröst gick från C till E och nu är det bara två stora tunga tomma påsar som hänger och dinglar vid knäna.
Jag kommer definitivt att fixa till dom när tiden känns rätt, de får gärna bli mindre och högre upp. Även armar och kärlekshandtagen om pengar finns till det! Inga kläder sitter bra på mig och det påverkar tyvärr mitt självförtroende något enormt. Så det där med att man gör ingrepp för någon annan behöver inte alls stämma.
Men om ingen i världen såg dig så skulle du nog inte bry dig om det
Fast det kommer ju aldrig hända, så ett ganska tomt argument.
Men man ser ju sig själv
Och om ingen annan bryr sig ett dugg om hur du ser ut, lär du inte göra det själv heller. Om du föds in i en värld där kroppen bara ses utifrån sina funktioner så skulle du aldrig fundera på om det är ett problem att brösten ser ut som ett par taxöron, om läpparna är smala eller baken bred. Det är ju själva grejen, att vi ens värderar kroppen utifrån estetik är ju ett inlärt beteende. Det sägs ju att vi automatiskt dras till skönhet, i betydelsen t ex att redan bebisar föredrar t ex regelbundna ansiktsdrag framför mer oregelbundna. Men ingenstans har vi kodad en preferens för att brösten ska se ut som ett par badbollar (möjligtvis killar som tittat mycket på en viss sorts filmer, då). Du skulle garanterat inte operera dig i en värld där dina taxöron till bröst och kärlekshandtag vore helt ointressanta för omgivningen.
Då skulle vi nog inte göra mycket alls. Jag skulle tex inte klä på mig eller kamma mig om ingen i hela världen någonsin såg mig.
Gör väl likförbannat ont i ryggen ?
Jag hade små btöst innan och inga bröst alls efter. Gjorde en förstoring eftersom jag tröttnade på att se ut som en 12årig pojke.
Samma här. Det lilla jag hade försvann och att ha bh på sig kändes nästan som ett skämt.
Anonym 18:12, vad är det som får dig att tro att du kan tala för alla andra på det där sättet? Skulle du veta mer om vad som ligger bakom mina livsval än vad jag själv gör? Vem jag gjort något för och inte? Befängt.
Ändå är folk så mycket olyckligare i dag bara läsa här bland kommentarerna…! 😄
Det är mer socialt acceptabelt att prata om sina problem idag än tidigare.
Det är inte som att de flesta inom de äldre generationerna har bearbetat sina trauman och erfarenheter på ett hälsosamt sätt.
Åtminstone jag tror det är bra att prata om det, för då kan vi förändra och förbättra
Min spontana reaktion är ”herregud” om att överhuvudtaget göra mommy makeover. Gaaad. Fattar faktiskt inte alls att man kan vara så missnöjd att man vill göra om sig själv … om det inte är av medicinska skäl.
Åh samtiden vilket jävla haveri
”Mommy makeover” är bland det värsta samtiden skapat. Operera hit och dit om du nu desperat måste men att coina det ”Mommy makeover”, som att det är något vi förväntas göra när vi fött barn, är ett sånt lågvattenmärke.
Kul också för barnen när mamma är sängliggandes x antal veckor efter operation (lägger hon semester på det och har mindre till barnens sommarlov?) och inte kan va uppe och leka med dem. Och ja, jag vet att det bör finnas en pappa som också kan va med barnen men jag hade på riktigt känt ett hugg i hjärtat om jag inte kunde lyfta mitt barn och trösta det när det ramlat och slagit sig, för att jag måste läka från en ”Mommy makeover”.
Är det så mycket värre en en 40 plus man skadar sig i nån fånig idrott? 😄
Ja, speciellt eftersom den där fåniga idrotten ger så mycket hälsofördelar att även om du drar ett korsband så ligger du plus. Folk som idrottar och rör sig även efter 40 är friskare och lever längre. Rent estetisk plastikkirurgi är bara risk och inga hälsofördelar.
Vad?!!?
Jag har fött alla mina barn med Ks och alltså inte fått bära mina större när jag varit nyförlöst. Har inte varit ett dugg synd om syskonen för det.
Det väl skillnad på att föda barn och att göra en fettsugning?
Nä då, man blir sjukskriven och belastar arbetsgivaren med den kostnaden!
Det är ju ganska sjukt. Jag är öppen för att kanske göra skönhetsoperationer men tänker inte sjukskriva mig! Det är ju ett val, inte ett måste liksom (operationen).
Man blir inte sjukskriven för estetisk kirurgi 🤦🏼♀️ trodde du det på riktigt?
Blir man visst! Jag har gjort 4 operationer och varit sjukskriven efter alla. Fått betalt utan problem. En gång var jag sjukskriven 6 veckor så fick alltså pengar från försäkringskassan till och med. Inga problem alls.
Det tycker jag är fel, varför ska staten betala för att man vill fixa till sitt utseende??
Klart man blir? Jag valde dock att ta semester. Kirurgen frågade varför när jag sa att jag inte behövde någon sjukskrivning eftersom jag tagit ledigt.
Sjukskrivning har inget med anledning till nedsättning av arbetsförmåga att göra utan att den är nedsatt. Det är samma sak med folk som håller på med högrisksporter på fritiden och skadar sig för jämnan. Det är jag som arbetsgivare som betalar för det 🙄
Det blir man. Jag har arbetat med schemaläggning och HR och därmed lagt in sjukskrivningar för kollegor som jag visst gjort pattarna.
Jag tänker att det är ett så irriterande argument att säga ”jag vill bara ha mina bröst som jag hade tidigare” varesig man har fått barn eller bara gått ner massor i vikt. NEJ det är inte naturligt att ha ”dina gamla bröst” om du blivit pinnsmal – då är det naturligt att även brösten blir mindre. Du kan inte ha kakan och äta den liksom 😅 Och om du fött och ammat barn – hör och häpna dina bröst kommer då ha åldrats och ändrats, de kommer inte se ut som när du var 19 längre. Det är allt annat än normalt att de skulle göra det. Skönhetsoperationer är piss från början till slut. Det förstärker sjuka ideal som VÅRA barn kommer få leva med. Och är så fruktansvärt less på ursäkten/förklaringen ”jag vill bara se ut som innan”. Fattar ni hur ologiskt det är att man ska ha FÖTT barn men det ska inte SE UT som att man fött barn. Detta löses med operation. Sjukt sjukt sjukt.
Håller med dig, samtidigt har jag förståelse för att man gör ingrepp när samhället är så extremt kroppsfixerat. Vi matas hela tiden med bilder på trådsmala kroppar med stora rumpor och bröst, ett ideal som enbart kan nås med stenhård diet kombinerat med plastikkirurgi.
Men om ni vill fixa något, gör en sak i taget! Att göra flera stora operationer samtidigt för att spara pengar är helt idiotiskt och ökar risken för komplikationer rejält.
Nej, asså jag har svårt att fatta detta helt ärligt. Ok vi blir ”matade” av retuscherade modeller, instamodeller etc. Men har folk besökt ett vanligt badhus/strand/gym eller whatever? Jag tycker inte det är särskilt svårt som vuxen att förstå detta. Såsom jag förstår att jag inte har råd att leva sånt lyxliv som visas. Orkar inte utveckla mer, men nej, jag tycker inte det är rimligt att förvänta sig att se likadan ut hela livet. Få har man missat något helt grundläggande.
19:23
Kunde absolut inte skrivit detta bättre.
Du har ju rätt. Men ändå så tror jag att jag kommer göra botox och annat om ett par år. Så dumt att se riskerna och hur knäppt idealet är. Men samtidigt så vill jag vara snygg..
Du är snyggare utan botox
Uppskattar att du säger det för vi behöver personer som säger sådant när vi är fler och fler som viker ned oss.. Men det känns som en så liten grej att göra för att se så mycket yngre och piggare ut. Men det ”behövs” nog inte än på fem år så jag har inte gjort något ännu.
Man tror att många, de flesta, alla viker ner sig, det är lätt att tro att ”alla” gör om sina kroppar. Men gå utanför sociala medier och kolla runt. Kolla verkligen runt bland vänner, kollegor, de i badhuset… Jag tror (eller hoppas!!!) att fortfarande en liten liten klick av alla människor gör om sig på estetiskt sätt.
Och vi är mycket snyggare som olika 😀
Jag är så himla nyfiken på hur dessa influenser kommer att se ut vid 40 50 60 år.
Dom kommer inte se ut som idag, hur mycket dom än fixar. Och det kommer dom ha sjukt svårt att acceptera. Dom lever på sitt utseende, och sen då?
Snyggare utan botox? Vad vet du om individuella resultat?! Efter en viss ålder, låt säga 40 år, kan en liten dos botox göra underverk utan att någon anar vad som skett. En djup rynka mellan ögonbrynen som får dig att se konstant förbannad och sur ut kan suddas ut med liiite botox och genast får man ett mindre vresig och tjurigt ansiktsuttryck🙌 Så ljuvligt för oss 40+
Fast man anar vad som skett om en 45 åring inte har en endaste rynka uppe mellan ögonen. Precis som alla som gör läpparna eller fillers lite så det blir ”ett naturligt resultat”. Nej, det syns.
Håller faktiskt inte med. Min mamma är 64 år. Hon har inte gjort botox men hon har ingen argrynka. Samtidigt så har jag vänner som är 35 som har. Det beror på mimik. Så att ta bort arg-rynkan tror jag inte gör att någon anar något.
Däremot om man har en helt slät panna, så kan väl folk gissa vad man gjort, absolut.
Skratta och le, bästa resultatet 🙂
Men är det egentligen så viktigt att vara snygg? Du blir ju ändå äldre, kroppen ”förfaller” och det kommer alltid finnas någon som är yngre och snyggare ändå.
Varför inte bara använda kroppen till att ha kul, göra sånt man vill och skita i hur man ser ut.
Jag känner inte att jag mår dåligt av att fixa med mitt utseende (hittills: smink och träning och någon enstaka gång; färga hår. I framtiden: förmodligen botox på något väl valt ställe i ansiktet).
Jag är pigg och stark och frisk och har kul. Men jag vill också vara snygg.
För mig är det viktigt ja, tycker det är kul och mår bättre av att se så snygg ut som möjligt (opererar mig inte inte eller använder botox än, vet inte om jag kommer höra det heller men svarar på just den frågan.)
/annan anonym.
Exakt. Det är ingen som kommer att missta en 40+ kvinna full med silikon, botox och fillers för en 20-åring någonsin. Oavsett vad man intalar sig. Så sorgligt att vi fortfarande envisas med att övervärdera ungdomlig skönhet, istället för att värdera allt positivt som åldrande faktiskt för med sig. Ökad livserfarenhet, större trygghet i sig själv (om man då inte värderar allt i utseendepoäng) osv. De flesta blir ju faktiskt mer nöjda och tillfreds med sig själv när man blir äldre, tänk vad skönt att dessutom sluta jag den där ungdomliga fräschören som ändå inte går att få till på konstgjord väg.
Jag vill absolut inte se ut som att jag är 20 år (är 34 nu). Vill bara fortsätta se fin och fräsch ut.
Jag mår inte dåligt av mitt utseende och njuter absolut av att ha hittat ett lugn och fått erfarenheter jag inte hade som yngre.
Men jag gissar att jag kommer få rynkor i pannan inom ett par år och är då öppen för att eventuellt göra lite botox. Eller så kommer jag inte vilja göra det, vi får se.
Man kan må bra och ha ett bra liv trots att man gör lite botox en, två eller tre gånger per år. Jag sitter inte hemma och deppar över mitt utseende liksom. Men jag håller med om att det är tråkigt att idealen är så tuffa och jag förstår att jag är en del av det om jag börjar med botox. Så jag ska fundera på saken.
SKippa! Det äe baa att titta på Katrin Z eller Julia F. De är ju itne snygga! Båda skulle se bättre ut om de var helt naturliga. Larvläppar är inte fina.
Men jag vill inte göra läpparna eller fillers. Tycker inte att botox i pannan går att jämföra med fixade läppar.
Älskar att folk säger att de ”bara vill ha vad de hade innan graviditeterna” som tex Renée Nyberg o Tilde de Paula, sen kommer de från kirurgen med 70 e liksom.
De var ju båda helt platta innan sina graviditeter.
Tilde har jag gemensamma vänner med och jag vet att hon i alla fall fixade magen bara någon vecka efter BF för ”det måste man när man syns i TV”. Tror även brösten men det var magen hon nämnde främst. Hemskt att det är sån press 🙁
Hallelujah sister!
Det är ju ingen som har kvar de bröst de hade vid 19 på naturlig väg när de är 40, vare sig man fött barn eller inte (eller pendlat i vikt)…
Nej men verkligen det är också en poäng!! Aaahg blir så frustrerad. Samma som när folk gör botox eller fillers eller what ever för att de inte vill acceptera rynkor eller slapp hud som kommer med åldern. MEN VI ÅLDRAS JU?? Det är ett faktum ingen människa kan komma ifrån. Åldras med stolthet istället för med förnekelse?? You all look like babianrövs och jag tappar så mycket respekt för en människa som gör såna här ingrepp 🙃
Tycker det är så sorgligt. Varför inte värdera det äldre och de förändringar som sker, varför gå och se ung ut hela livet
Man ser inte ung ut hela livet. Det är ju inte som att man botoxar sig mer och mer och fortsätter se ung ut.
Du kommer se gammal ut men med ganska slät hud.
Märkligt utseende alltså.
Jag har faktiskt det, för de var hängiga innan också! Har haft hängiga sedan jag fick bröst som ung. De hänger lika mycket än, bara några storlekar större. 😂
Stor näsa har jag också, hängbuk från kejsarsnittet och börjar få lite rynkor under ögonen när jag ler. Men jag har gamla bekanta som har ankläppar, stela pannor och självstående bröst och jag har så otroligt svårt för de opererade dragen som typ alla får, även om de inte ser det själva. Jag ska försöka embraca åldrandet, typ acceptera gråa hår och glädjas åt att jag får bli gammal.
Men en del har ju massa lös hud på magen eller bröst halvvägs till knäna o b fortfarande unga. Och vill inte se ut så. Alla förändras ju olika mkt.
Men sånt kostar ju massa pengar. Det är inte som att du går till VC och pejar 250 kr för ett besök. Många har inte råd med sånt. Ska man gå och dö då? Om man nu har en ’ful’ hängig kropp och ej kan göra nåt åt saken då är det helt kört?
Va? Det har jag väl inte sagt? Självklart helt ok att se ut så men vill man operera sig och ha råd så kan man ju göra det. Håller liksom med att man åldras och förändras genom livet men blir det väldigt stora förändringar väldigt snabbt förstår jag om man vill ”fixa” dem.
Ja det låter ju bättre och liksom mer legitimt att säga att man opererar brösten för ”man vill ha dem som de såg ut tidigare”. Likadant med botox som alla nu säger att de gör för att ”slippa sin huvudvärk”, ingen gör det av utseendeskäl numera 😉
Alla dessa ingrepp och operationer är dessutom jättedyrt. Det förväntas liksom att vi ska ha det undan sparat för sånt. Jag har märkt att mina armar är ej fasta. De hänger typ. Jag har stora hängiga bröst och påsar/mörka ringar under ögonen osv. Jag kommer aldrig ha råd med såna ingrepp. Och då känner jag mig helt värdelös. Enda jag har är träning och är det jag satsar på. Men hela tiden läser man både här och på instagram om kvinnor som ska se till att fixa det ena och det andra.
Äh, även om du får råd så tycker jag att du ska satsa dom pengarna på något annat. En resa, en upplevelse eller något annat minnesvärt.
En del har råd med både och…
Ja, men personen de svarade skrev just ”Jag kommer aldrig ha råd med såna ingrepp”.
Förväntas det? Inte märkt. En del har råd, en del inte, som med allt annat.
Bryr du dig faktiskt om vad ”folk på nätet” tycker?
Gör det bästa av vad du har, och låt bli offerkoftan den klär ingen.
”Mommy makeover” Herregud så sjukt.
Man kan också välja att göra en ”None makeover”.
Helt riskfri och väldigt billig.
Och helt naturligt också.
Absolut!
Fördelarna är många. Ingen narkos är nödvändig och snabb återhämtning…
Skulle kräva att vi bekostade en sån från gemensamma pengar om vi skulle ha barn, om jag var mkt förändrad. Men skulle mest va oroad över bristningar, men de går väl också att fixa.
Du kan också avstå från att föda barn.
Mysig du verkar. Måste man dela dina åsikter för att skaffa barn?
Ja det gör jag ju, vill inte ha barn 😄 Trodde jag ville det förr. Men man får även skaffa barn och operera sig.
Helst skulle jag använda surrogat men tycker det är oetiskt så skulle inte göra det heller.
Känner precis LIKADANT.
Tycker jag också. Låt barnen växa upp men bättre förebilder så dom får en chans att tycka om sig själva.
Barnen behöver ju inte få veta att man opererar magen eller varför dock…
Jag skulle själv önska att göra mina bröst så som innan barnen, 2st, men tyvärr finns inte pengarna och mannen gillar mina ”nya” bröst så jag har försökt intala mig själv nu i 8 år att jag också nån dag kommer gilla dem.
Men en mommy makeover skulle jag aldrig gå med på att göra!
Har man ekonomin till det och om man gör det för sin egna skull så varför inte?
Jag har själv gjort en mommy makover för att JAG ville det. 🤷
Nej, du gjorde det för att du är påverkad av dagens skönhetsideal och vill passa in i den normen. Och jag kan förstå att man gör det, kvinnlig skönhet värderas högt i samhället och man får fördelar av att vara konventionellt attraktiv men det är ingen self empowerment-grej. Det är snarare lite sorgligt.
Alltså, ja. Jag håller med. Men samtidigt kan vi ju säga så om i princip alla val vi gör, att vi blivit påverkade av de ideal och normer som råder. Det gäller ju så mycket – skönhet, karriär, familjebildning, kärlek, vänskap, boende, inredning, kläder och andra materiella ting m.m. Är ju en diskussion utan ände det här med vad som faktiskt är fri vilja och om det ens existerar fullt.
Men om grunden är att vi alla är påverkade av de ideal som finns och på så sätt finns ingen full fri vilja, så finns det ju ändå grader av hur pass mycket man gör det för sig själv (i den mån att man ändock är påverkad gällande vad man vill) till att man gör det nästan helt och hållet för att man ska duga i någon annans ögon.
Fast jag har inte ifrågasatt någons fria vilja, vi har alla möjlighet att välja. Jag pratar om motiven bakom valet och det är aldrig bara ”för jag själv vill”. Och såklart oavsett vad i livet det gäller så är man påverkad av sin omgivning men här är man påverkad av en miljardindustri som lever på att kvinnor känner att de aldrig duger, att de måste genomgå kirurgi för atr bli lyckliga. Det är betydligt värre än att bli påverkad till att tycka att typ gröna tapeter är snyggt.
Men det är det den faktiskt fria viljan handlar om, det du skrev angående ideal. Att vi är påverkade av alla normer och ideal att vi aldrig kan veta om det vi vill är 100% det vi vill egentligen eller om det vi tror vi vill är pga det vi blivit intalade att vi ska eftersträva.
Ja, absolut. Om vi snackar inredning är ju inte konsekvenserna jättestora mer än att man kanske har ett hem man inte fullt ut trivs i eller som ser ut som alla andras. Dock är det ju samma underliggande mekanismer; att vi inte känner att det vi har någonsin fullt duger och lösningen är att konsumera mer. Men annars vad gäller t.ex. kärlek och/eller familjebildning och annat så är det ju otroligt viktiga saker som kan ha en betydande påverkan på ens liv, precis som vad gäller skönhet och dess industri.
Du har fortfarande den fria viljan om du vill anpassa dig till det idealet, ta risken och kostnaden för att genomgå operationer eller t ex gå i terapi för att förbättra din självkänsla. Det kan såklart vara svårt ibland att veta vad vill jag och vad kommer utifrån men där får man ju självrannsaka och ifrågasätta sig själv, liksom ”varför hatar jag min näsa egentligen”. Sen finns det också andra normer (att kärnfamilj är det bästa, att man ska få två barn osv) som gör att folk ibland väljer att gå emot det dom egentligen vill men nu handlade diskussionen om skönhetsoperationer.
Allt vi vill och väljer påverkas av normer och ideal. Men problemet är ju att du inte kan veta helt vad som är din faktiskt fria vilja och vad som är påverkat. För om man följer ditt resonemang i kommentaren direkt ovan, så betyder det att det bara finns fri vilja om du går emot normerna. Men någon kan ju i grund och botten vilja något som råkar hända vara det som också följer normen också. Eller någon kan ha blivit påverkad till att gå emot normen inom sin egen lilla bubbla av andra normer. Osv. osv.
Alltså missförstå mig inte, det är inte så att jag inte håller med dig om vad du skrev – att vi påverkas av skönhetsideal och därav vill göra diverse skönhetsingrepp/behandlingar. Jag menar bara på att resonemanget ” du gjorde det för att du är påverkad av dagens skönhetsideal och vill passa in i den normen” liksom vid någon punkt blir ett cirkelresonemang.
Nej, det är fri vilja om man väljer att gå med normen också. Du väljer fördelarna med att flyta med (och de riskerna det innebär) framför att gå emot strömmen. Sen skulle de flesta som opererar sig gjort ett annat val om de inte var påverkade men de har fortfarande en fri vilja. Och ibland är det svårt att nysta ut vad som kommer inifrån och vad som kommer utifrån men när det kommer till ingrepp är det rätt lätt, ingen föds med en önskan att operera sig, olika kulturer har olika skönhetsideal och därför är olika operationer populära osv. Det finns en anledning att du i princip aldrig hör någon säga ”jag vill operera mina bröst för att de ska bli hängigare”.
”ingen föds med en önskan att operera sig”
Det resonemanget håller ju dock inte helt, fast det såklart är helt sant. Men det är så sant att det blir typ irrelevant. Dels för att vi föds inte med en vilja att göra i princip något som är en del av vårt moderna samhälle. Utöver att klara av våra basala behov så lär vi ju oss att vilja ha eller göra saker.
Men som sagt, jag håller med dig i sak – att vad vi vill förändra i vårt utseende är påverkat av de normer som vi omges av.
Exakt. Hur många skaffar barn, är i en monogam relation, gifter sig, osv för att de innerst inne vill det själva eller för att det är den mallen man förväntas följa? Intressant det där med fria viljan.
Du gjorde det för du har dålig självkänsla helt enkelt
Gjorde en tummytuck efter 3 barn. Bästa jag gjort. Värt varenda krona :).
Bekostar själv eftersom jag blev nekad av regionen trots över 10 cm glapp mellan magmusklerna. Gjorde det både för funktion och utseende. Har inga betänkligheter kring detta alls.
Funktion och utseende är inte samma sak att jämföra
Sån BS. Du gjorde det för att du har ett svagt psyke och bryr dig mer om andras eventuella åsikter om din kropp än att skydda ditt/dina barn från såna här sjuka ideal. Hoppas du är nöjd sen när dina ungar går i dina fotspår och gör ingrepp som inte behövs, för om mammas kropp inte duger som den är, varför skulle deras?
Så behöver det inte bli. Min mamma gjorde en skönhetsoperation när jag var tonåring. Jag är idag över 30 och har aldrig haft en tanke på att operera mig.
”Svagt psyke” var väl en överdrift/antagande, herregud😅
Det är ju sant
Nej, det är inte sant.
Jo svagt psyke i att falla för orealistiska ideal
Gud vilken elak kommentar. Hur mår du…?
Oj verkligen girlpower här inne. Tänker spontant att de som spyr galla på de som gör estetiska operationer är avundsjuka
Tycker att om man nu känner att man ”måste” så kan man ju åtminstone försöka välja tidpunkten, antingen när ens barn är för små för att fatta/influeras, eller när dom blivit vuxna. Är en omöjlig ekvation att lära sina barn, framförallt döttrar, att man duger som man är och sen själv lägga sig under kniven. Förstår inte hur tex Paula Rosas tänker som sagt att hon ska operera sig pga små bröst nu, när hennes döttrar är i en ålder då det omöjligt går att mörka för dom. Dom kommer ju oundvikligen påverkas och få med sig att små bröst är fult och behöver åtgärdas. Men ja, man gör ju som man vill med sin kropp men sorgligt är det.
Håller med! Jobbade med en tjej för nåt år sedan som då var 19-20 år och hade börjat spara för en bröstförstoring för att hennes mamma gjorde en när hon var yngre.
Det är tiden vi lever i, tyvärr. Jag är uppväxt med att man har den kropp man har och ska vara både stolt över den och rädd om den. När jag var tonåring använde ingen bh. Det var fascinerande att ana alla dessa olika bröst, och hela kroppar för den delen också. Att alla var olika och unika var fantastiskt. Jag är 60+ och har alltid varit nöjd med min kropp. Vi hade inget annat val och det var skönt. Jag är helt övertygad om att unga tjejer idag skulle vara nöjda med sina kroppar om inte möjligheten att förändra dem fanns. Antagligen skulle en arbetsdag för en influencer handla om mer meningsfulla saker än att diskutera bröst.
Ingen i min bekantskapslrets har gjort det, så det beror nog vilka man har runt sig. För mig känns det helt galet att operera sig i onödan.
Håller med, glad att jag har sunda vänner
Kan man inte vara både och ?
Samma här! Aldrig ens hört någon jag är bekant med gjort det.
Jag tror faktiskt operationer av detta slag är vanligast hos kändisar eller wt-folk. Akademiker håller ju inte på såhär.
Håller inte med, är akademiker och jobbar med akademiker och upplever att det är rätt vanligt att kvinnor i min bransch gjort ingrepp/operationer. Skillnaden är att det ofta är lite mer diskret, du ska se snygg ut men inte opererad. Men då bor jag i Stockholm, kanske ser annorlunda ut i mindre städer.
Kanske beror på bransch också och typ av företag
Jag är konsult så vilket företag jag är på varierar (och kan vara allt från en bank till ett resebolag men har inte varit på något projekt med koppling till skönhetsindustrin) och upplever att det ser ungefär likadant ut överallt. Är inte som att medelklassen eller akademiker är immuna mot det här, tyvärr.
Okey jag jobbar på ett företag med 100+ anställda akademiker och ingen har gjort synlig plastik så beror nog visst på företagskultur och vilken typ av människor man anställer
Fast är det inte lite det Anonym 19:58 är inne på med ”Skillnaden är att det ofta är lite mer diskret, du ska se snygg ut men inte opererad”. Att du kanske inte ens ser om folk har gjort något, för de gör det diskret. Även fast många fått för sig att de kan se utan problem att någon gjort botox eller fillers så gör man inte det om personen bara lagt in litegrann. Gör man det diskret så får man inte ett typiskt ”fixat” ansikte.
Jo fast jag är väl inte blind heller
Har du sett alla nakna så att du sett om de gjort bröstlyft (eller bara har ny bättre bh), om de har stramat åt hud på magen, osv?
Fast vi pratar ju riktig plastikkirurgi i den här tråden inte fillers och botox
Ja? Tror du att all plastik syns för en kollega när man har kläder på?
Jag lovar att ingen av mina kollegor såg att jag tog bort överflödig hud på min mage (enbart estetiskt). I deras ögon har nog ingen av deras kollegor heller gjort något ingrepp, men här är jag.
(Bor i en medelstor stad i Mellansverige. Ingenjör, vilket majoriteten av mina kollegor är också.)
Som jag sa, idealet är att det ska vara diskret. Att jag vet om att en del av mina kollegor fixat något är för att de har berättat det för mig, inte att jag sett det. För i övrigt lite förminskande att påstå att kvinnor med minst tre, oftast fler, år teknisk utbildning på högskola/universitet rekryterats för att våra arbetsgivare söker ”den typ av person” som opererat sig när de i själva verket har en väldigt efterfrågad kompetens.
Jag jobbar på en teknisk institution på ett universitet. Mina kvinnliga kollegor är inte skonade från idealen. Inte alla men ett par är öppna med att de gör botox, någon har gjort en plastikoperation tex. Men jag upplever också att det är mer ”diskreta” ingrepp.
”Akademiker” är ju en otroligt bred och spretig grupp. Nej jag tror kanske inte att en kufisk lektor i filosofi eller religion är plastikindustrins målgrupp, men tex en jurist i Stockholm är också akademiskt utbildad och i såna kretsar är det nog desto vanligare.
Så glad att jag dels är lärare och bor i en mindre stad. Har nog en eller två bekanta som opererat brösten men det anses nog vara lite udda. Känner mig så oerhört förskonat från hets om ett visst ideal, även om smalhetsnorm råder även här såklart, och hoppas innerligt att jag kan föra det vidare till döttrarna.
Samma här, jag bor i en mindre stad och jobbar på universitetet och upplever att väldigt få personer är extremt ytliga så de har lösfransar, silikon m.m. Är det julfest kör de flesta på lite finare outfit och lite läppglans typ. Så befriande när man ser hur många fläskläppar som helst i Malmö och Stockholm.
Hur ska vi någonsin komma ut utseendehetsen när vi fortsätter prata om utseende som fläskläppar, wt osv? Jag fattar att jag är i underläge här men blir väldigt kontraproduktivt att vilja att folk ska sluta bry sig om sitt utseende genom att prata ner utseenden.
Hållet med helt och hållet. Folk som pratar så om andras utseende bidrar ju till problemet med dömande av och fokus på utseende fortfarande.
Nej man ska inte vara elak osv. Men ändå måste jag ju säga att jag heller ser mina barn läsa kommentarer om hur fult det är med opererade ansikten än följa influencers som gör skönhetsoperationer.
”Lite läppglans” haha. Det lät otroligt fint och genuint!
Jag bor i centrala Sthlm och tror absolut att det är vanligare här än någon annanstans i Sverige (med botox, fillers etc). Och absolut INTE bara/främst bland kändisar eller svensk arbetarklass (eller vilka det är du menar med ”WT”).
Det gör de visst, har ju inget med utbildning att göra.
Resonerar hon likadant när det gäller filkers..? 🤔
Utan att veta vad Klara tycker och tänker om det, så tror jag många inte känner lika starkt dilemma gällande fillers för att det inte är samma slags riskbild eller permanent förändring. Att det mer på något sätt ligger mellan de behandlingar som har noll/låg risk och är väldigt kortlivade (färga hår/fransar/bryn, fransförlängning m.m.). och de ingrepp som är mest riskfyllda och permanenta (som operationer).
Och ja, innan någon inflikar med att ”fillers försvinner faktiskt aldrig riktigt helt”, så kanske det är. Men i de flesta fall, om någon lägger in fillers i t.ex. läpparna och sedan slutar med det eller löser upp det så kommer inte samma effekt behållas i längden. Det går ut relativt snabbt, även om det är så att en viss del alltid finns kvar så är det inte tillräckligt för att behålla effekten/utseendet.
Kommer aldrig förstå att det är så vanligt som det är att betala så stora summor enbart för utseendets skull. Tycker det är sorgligt att så många säger att dem mår så mycket bättre och blivit lyckligare när de fått sina större bröst, mindre mage osv.
Det är ju en enorm risk med att operera sig också.
Att få sina barn att känna att de duger som de är samtidigt som man lägger sig själv under kniven för att förändra sitt utseende går inte alls ihop enligt mig. Av den anledningen skulle jag aldrig göra det. Om jag inte hade haft barn så kanske, det är inte helt lätt att stå emot rådande ideal och marknadskrafter (vilket det ju handlar om).
Håller helt med. Som mamma till fyra döttrar så är det otroligt viktigt för mig att få barnen att känna att dom duger som dom är. Visst utseende har dom ju fått från mig och jag tycker att mina barn är galet vackra. Alltså borde jag se rätt okej ut också. ☺️
Mitt barn är strax över året och jag älskar hennes leende. Sen insåg jag att det är exakt samma leende som jag har och som jag avskyr på mig själv och undviker att visa när kameran kommer fram..
Hoppas du numera älskar/gillar även ditt egna leende 😊
Uttrycket ”Mommy makeover” är så sorgligt. Man har blivit en mommy, en mamma, till ett litet mirakel och ändå måste man operera sig för att duga. Dra åt helvete världen.
Enig. Spyr på den här sjuka världen som byggts upp i takt med sociala mediers intåg i våra liv. En låtsasvärld.
Mirakel 😄
Älskar min nya småa bröst som jag fick efter bröstcancern, så skönt att ha små fasta lökar igen! 😁 Fattar verkligen att folk vill förminska sina bröst det är så underbart att slippa ha bh!
Fast här handlar det inte om förminskning utan att förstora/lyfta skulle jag tippa
Instämmer! Har små bröst efter en viktnedgång och behöver knappt bh längre. Drömskönt
Lägg pengarna på terapi istället
Jag har bpfe gått i terapi och opererat brösten. Det ena utesluter inte det andra 😅
Då hjälpte uppenbarligen inte din terapi
Ska informera min psykolog om att min behandling inte fungerar eftersom jag gjort en bröstförstoring! Har gått i terapi både före och efter och har aldrig diskuterat mina bröst 😂 Jag hade inga bröst alls efter jag ammat och ville inte se ut som en prepubertal pojke. Nu är det bara min man som ser mina bröst och han kunde inte bry sig mindre. Med kläder syns ingen skillnad. Så jag vill ändå hävda att jag gjort det för min skull. Man kan givetvis ha synpunkter på den ståndpunkten.
Vad då ”se ut som en prepubertal pojke”? Så tröttsamt när folk säger så. Som att kvinnokroppar inte ser olika ut men är likväl kvinnor.
Precis! Uppenbarligen finns det kvinnor som har små eller nästintill obefintliga bröst (alltså rent utseendemässigt). Men de är inte pojkar för det. Det är en naturlig variation i hur kvinnor ser ut.
Nu är det dock så att landstinget opererar det precis som gomspalt..
Tycker det är så lustigt att man ska ha tillbaka sin ”gamla” kropp som att kroppen inte förändras genom livet oavsett om man får barn eller inte. Om det är ett så stort problem är mitt tips att inte skaffa barn alls så slipper ni förändringen.
Förstår om man opererar sånt som är fysiskt jobbigt tex delade magmuskler men platta bröst förstår jag inte
Jamen precis. Är så fascinerad av detta, brösten är inte perky livet igenom på en kvinna som inte fött barn heller. Tro fasen att mina oammade bröst är mer hängiga i dag än för tio år sen för det är ÅLDERN. Mellan 25 och 30 händer kanske inte så mycket, men sen börjar tyngdkraften märkas mer eller mindre. Känner ofta att detta med ”före barnen” mest är en klen ursäkt som har mindre med barn och mer med tidens gång/allmän missnöjdhet att göra. Särskilt eftersom brösten inte sällan kommer tillbaka i en förbättrad version. Obs, säkert finns det kvinnor som ser stor förändring efter graviditet men de flesta kvinnor har inte samma bröst vid 30 som 40 (eller 25 som 35 eller 45 eller vilken ålder som nu är aktuell). Oavsett om de fött barn eller ej.
Nu är vi har igen.
Diskussionerna om kvinnokroppen tar liksom aldrig slut. Det mest sjuka är att det är kvinnor som hejjar på och driver kvinnor till alla dessa olika ingrepp och skapar galna ideal nuförtiden. Som om det vore någon form av nutidens kvinnliga frigörelse är ledorden man får göra vad man vill med sin kropp,bara man blir nöjd el lycklig, varför inte om man har råd osv osv. Det är lite som att man ska ”unna” sig operationer och injektioner för man är värd det.
Fast jag tror ändå majoriteten inte hejjar på eller tycker det är normalt
Om man vill så får man operera sig, och ingenting du säger kommer att ändra på det. Och att sluta prata om kvinnors kroppar kommer aldrig hända.
Jag tycker att du ska sluta med inlägg med fokus på kvinnokroppen.
Vi ska bara låtsas att kvinnors kroppar inte existerar? Så klart får man prata om kroppar.
Hur ska vi göra med våra kvinnliga kroppar när vi åldras? Kanske lyft, förstorat, fettsugit mm efter barn. Men vad händer när vi är 50, 60 eller tom äldre?
Tja, som normen är så får vi nog fortsätta? Tror också att om man väl börjar köra in på det spåret (samma sak med mindre ingrepp som botox, fillers) så är det nog svårt att släppa och sluta bry sig. Det är ju inte som att man per automatik stänger av intresset för sitt yttre vid 50 eller 70, sen är det väl från person till person var gränsen går – fixa håret och intressera sig för kläder och smink eller vilja lyfta eller fylla ut lite här och var.
Kris Jenner är snart 70 år. Jag tvivlar på att hon kommer sluta med botox..
Det sorgliga är att inget hjälper i slutändan. De blir ändå gamla och sjunker som stenar i hierarkin. I mitt kvarter bor många opererade mammor och mor- och farmödrar. Sminkade och nysprutade, med dyra kläder och märkesväskor och ett moln av påträngande parfym – och det bara osar bitterhet om dom. Stela ansikten som försöker se UNGA ut, men mer och mer ser ut som nåt jävla kattdjur. Arga på alla som är unga och snygga utan att anstränga sig.
Konstnärer är klart snyggast när de åldras. Fulla av liv och själ och rynkiga skratt. Prima ballerinor är också snygga – för att de rör sig så fantastiskt och samtidigt med pondus. Och flummiga New Ageare, tack vare all meditation och positiva tankar. De kanske alla har en ful period i övergången – men det lönar sig att ha is i magen och strunta i rynkorna och annat. Ju äldre man blir desto mer syns ens inre.
Och inte bli kroniskt sjuk förresten. Covid är en allvarlig sjukdom och folk ÄR fulare nuförtiden.
Jag tycker att man har rätt att göra vad man vill med sin egen kropp, oavsett om man har barn eller inte. Så länge man inte aktivt uppmuntrar andra till att göra diverse ingrepp, för var och en måste få ta sitt eget beslut utan påverkan av andras åsikter. Fokus hamnar alltid på att ”man är fin som man är”, men samtidigt, hur många påverkar inte sitt yttre för att dom kort och gott vill? Att man färgar håret, gör naglarna och sminkar sig behöver inte nödvändigtvis grunda sig i grova komplex och bara för att man anser sig vara finare i blont hår så betyder inte det att man hatade sin utseende som brunett. Rent riskmässigt kan ett skönhetsingrepp och en hårfärgning inte jämföras, men sett till att man är fin som man är ser jag faktiskt ingen skillnad. Det är trixande med utseendet men på olika sätt, varför skulle då den ena vara okej medan den andra indikerar på att man inte är fin nog? Tragiskt nog grundar sig nog ofta förändringar i utseendet generellt att man har komplex, men jag vill ändå poängtera att alla som gör ingrepp inte hatar sitt utseende innan. Man kanske helt enkelt tycker att man hade varit ännu finare med tydligare kindben och är trött på att trolla med smink.
Man har inte rätt att göra vad man vill med kroppen för då hade inte LVM, LPT och liknande lagar existerat. Jättekonstigt att man anses frisk när man åker till Turkiet och gör livsfarliga BBL-operationer men när man anser att 35 kg är en bra vikt då ska man tvångsvårdas på anorexiavdelning. Båda är lika störda och behöver terapi.
Det är läskigt hur många som tycker att estetisk plastikkirurgi är helt normalt.
Du menar alltså att ett LVM, lag om vård av missbrukare i vissa fall, är befogat när någon opererar brösten?
😂🤣😂
Läs om, läs rätt. Jag menar att ditt argument att man får göra vad man vill med kroppen är FEL.
Fast det är inte fel. Det finns inga lagar som säger att du inte får. Varken att operera brösten, missbruka eller skada sig själv är straffbart. Det ett LPT säger är att om någon har en allvarlig psykisk störning och är en fara för sig själv och/eller andra så får vården tillämpa tvångsvård. Nu menar jag såklart inte att det är bra att t.ex missbruka, men får får man.
Vem sa något om straffbart? Du läser in sådant som inte står.
Om man ägnar sig åt självskadehandlingar eller självsvält riskerar man att bli tvångsvårdad – därav att man inte får göra vad man vill med sin kropp.
Man kan heller inte boka in en amputation av ett friskt ben fastän det i teorin skulle kunna vara en kroppstrend såsom megastor BBL-rumpa. Men nej just det, män tänder inte på amputerade ben så det vill ingen… Kulturen styr vad vi tillåts göra med våra kroppar.
Fast vad är det som reglerar vad vi får och inte får göra? Det är just lagar. Vi får inte stjäla, slåss eller vandalisera – det är straffbart. Vi får gå en promenad, operera oss, sjunga – det är inte straffbart. En lag helt utan konsekvens blir meningslös. Finns det inget som uttryckligen säger att det här får du inte göra, så blir det svårt att motivera.
Ser vi till tvångsvård så tas rätten till självbestämmande tillfälligt ifrån dig. Du FÅR fortfarande göra vad du vill, skillnaden är att vården får agera emot dina handlingar. Förstår du vad jag menar? Att du fortsatt agerar på sjuka beteenden kommer inte leda till ett straff så som fängelse, men vården får gå in och stoppa dig.
Kan även meddela att om du vill säga av dig ditt eget ben så får du faktiskt det. Jag skulle inte rekommendera det. Men får, det får du.
Gällande LPT är enstaka skönhetsingrepp och allvarliga psykiska sjukdomar inte jämförbart. Anorexi är ett psykiatriskt tillstånd som du lever med var dag där du dagligen skadar dig själv genom självsvält, medan en bröstoperation är avklarad på en eftermiddag. Hade du haft anorexi under några timmar en torsdag och sedan varit klar med sjukdomen så hade du inte ens blivit diagnosticerad. Ska vi prata psykiatriska tillstånd måste du snarare jämföra med en person som gör ingrepp gång på gång och aldrig nöjer sig.
Min poäng är att operationer kommer med risker. Kvinnor har dött av sina plastikoperationer. Fått infektioner och andra komplikationer. Bröstimplantat kan orsaka en form av cancer till och med. Men ändå anses de idag harmlösa vilket jag debatterar emot.
Det är även en risk att gå över gatan.
Men de flesta behöver det för att eh ja leva. Ingen behöver en BBL-rumpa för att leva.
Men nu pratade vi inte om vad vi behöver kontra inte behöver, utan vad som innebär en risk. Men ska vi vara sådana så finns det en risk att få en istapp i huvudet när kan är ute på vinterpromenad. Ingen behöver en vinterpromenad för att leva. Innebär det att man behöver terapi för att man tar en vinterpromenad?
Fast de anses ju inte harmlösa, inte överlag. Det påpekas konstant om de risker som finns. Sen finns det vissa grupper (rätt små skulle jag ändå säga) av människor som ser de som harmlösa, men tror inte det är inte den generella attityden.
Du jämför att genomgå kirurgi och skära i en kropp med att måla naglarna?
jag citerar mig själv: ”Rent riskmässigt kan ett skönhetsingrepp och en hårfärgning inte jämföras, men sett till att man är fin som man är ser jag faktiskt ingen skillnad.”
Ja du jämför ju fortfarande
Ja precis, och eftersom båda berör förändring av det yttre så tycker jag att det är en relevant jämförelse.
Okey jag ser en stor skillnad i att måla naglar som växer ut eller färga håret som växer ur än att skära i brösten som är oåterkalleligt och ett ingrepp där man förändrar en kroppsdel
Inte en så smart jämförelse. Ingen har dött av att använda ögonskugga, men av operationer.. Japp.
Jg citerar mig själv, ännu en gång: ”Rent riskmässigt kan ett skönhetsingrepp och en hårfärgning inte jämföras”
Men snälla du skriver sen att du anser det samma sak i ”att vara fin som man är” och det är där jag skriver att jag inte håller med om att det ärjämförbart
Det är klart det är skillnad i process och risk, precis som Belle påpekat. Men det är absolut jämförbart i motivation till att göra det: förbättra/förändra sitt utseende.
Mem var drar vi gränsen? Såga av hälarna för att få mindre fötter? Använda korsett sedan barnsben 23 timmar per dygn för att få smal midja? Kapa av så mycket näsa så man får andningsproblem? Nej just det sånt görs redan oops… Gränsdragningen är olika för olika personer och för olika samhällen och kulturer. Jag anser att plastikkirurgi av estetiska skäl är självskadebeteende och en fruktansvärd och farlig trend. Det står jag för.
Que? Jag svarade bara på det att ni tyckte Belles jämförelse med ingrepp och färga håret inte höll. Det gör den ju i avseende att motivationen är densamma (att förändra eller förbättra sitt utseende). Sen är det, också som Belle sa, inte detsamma vad gäller risken.
Så vet inte vad du menar med var drar vi gränsen. Min poäng var bara att det går ju att jämföra på så sätt att måla naglarna, färga håret, botox/fillers, eller operera kroppen alla ligger i kategorin ”förbättra/förändra sitt utseende”. Sen på y-axeln har du ”risker” och på x-axeln ”bestående” som gör att omfattningen av dessa saker blir olika. Men som sagt, motivationen är densamma.
”Man kanske helt enkelt tycker att man hade varit ännu finare med tydligare kindben och är trött på att trolla med smink.” Och vem är det som sagt att man ska ha tydliga kindben? Det är då inte du själv
Och vem var det som sa att du måste färga håret? Göra naglarna? Jo, man kan faktiskt göra saker för att man själv vill, det behöver inte alltid vara för någon annan.
Skulle ändå vilja se alla dessa ”jag gör det för mig sjääälv”-människor i en värld där INGEN bryr sig om hur de ser ut, eller där de är helt ensamma. Lusten att lacka naglar och operera bröst lär gå över rätt så snabbt när det helt saknar betydelse. Varför då måla naglarna när man lika gärna kan måla en tavla eller en vägg? Jag förstår att det känns som att man gör det för sig själv, men det är i ett sammanhang där det anses viktigt att ”sköta om sig själv” utseendemässigt, det ses som något positivt. Eller det ger uppmärksamhet (om man nu dras till något mer udda utseendeideal). Du existerar inte i ett vakuum eller en värld där utseende ges noll värde. Om vi bestämmer att det finaste man kan göra är att måla knäna så kommer helt plötsligt en massa folk att göra detta, naturligtvis heeelt för sig egen skull.
Exakt! Möjligen skulle man måla naglarna någon gång som en kul grej för att se hur det såg ut, men det är ju knappast någonting man skulle fortsätta med. Och lägga sig under kniven skulle nog knappast någon göra som en kul grej.
Jag har obefintliga bröst (typ inga alls) och bryr mig inte. Det är rätt skönt. Om jag får barn och helt plötsligt får jättepattar kanske jag skulle ta bort dem för att vara som jag är nu? 😂
Denna sortens plastikkirurgi är galen och bör absolut inte normaliseras. Jag är så trött på all utseendehets som slängs på kvinnor. Och hur vi triggar varandra till att göra mer hela tiden! Detta trams att man ”bara vill återställa”… Men det är ju bara en illusion? Du kan lyfta pattarna men troligtvis har du bristningar kvar på magen. Du kan dra ihop magen men troligtvis händer rumpan lite. Alltså man kan hålla på så in absurdum! Det finns alltid detaljer som inte är ”snygga” på en kropp – vad spelar det för roll? Seriöst?
På dödsbädden, tänker någon ”Fan vad jag vann livet! För mina pattar var alltid snyggare än grannarnas och vännernas. Hurra!”…?
Vi har för mycket pengar och för lite att oroa oss över i väst. Därför hakar vi upp oss på livsfarliga operationer som får männen att vilja dra i snabeln. Pinsamt helt enkelt. Jag hoppas på förändring och att folk vågar börjar prata om hur sjukt detta är, hur farligt det är, och att det är ett självskadebeteende.
elvgren väl?
Så glad att jag VERKLIGEN inte bryr mig och inte tror att jag någonsin skulle utsätta mig för skönhetsoperation (har barn i skolåldern). Jag undrar verkligen hur man som mamma kan stå för att man gör det. Jag är 0% lockad. däremot kan jag tycka att det är trist att jag när vi är runt 45-50 kommer att se ut som en tant bredvid mina fixade vänner.
Fast du tror inte folk ser att de ser ut så på konstgjord väg och du är naturlig då? Hade jag sett er hade jag tänkt åh vad härligt med någon med god självkänsla. Det tycker jag är vackert, plastik tycker jag är fult
Joo, jag håller med dig.
Det roliga är att de tror att de ”ser ut som innan barn”. Tex Ida W och Andrea N syns det så tydligt att de gjort brösten. Det ser inte alls naturligt ut
Aldrig i livet. Har fyra barn och har aldrig varit så nöjd med min kropp som jag är nu. Styrketränar och trivs med mig själv. Det levda livet får faktiskt synas.
Tänker mest på alla problem som många yngre verkar ha att bli gravida idag, kan det möjligtvis vara så att all skit (!!!) man sprutar in här och var kanske har negativ påverkan på kroppen och ens fertilitet? Ja menar många har fyllt både läppar, tuttar, panna, käkben ja listan kan göras lång och så läser man att dessa personer tyvärr (för det är såklart hemskt) tycks få missfall och ha svårt att bli gravida gång på gång. Bara en tanke som slagit mig… Vet man ens vad man sprutar i och hur det påverkar en…
Fillers baseras på ett kroppseget ämne kallat hyaluronsyra. För botulinumtoxin saknas tillräcklig data om fertilitet, men studier pådjur visar på fertilitetspåverkan. Så gällande botolinumtoxin är et ingen omöjlighet nej, tror dock få vet om det.
Bra, då ska jag börja med botox! 😄
Jag är ung och haft stora fertilitetsproblem – ingen botox eller fillers här. Men såklart menar du inte att alla det fattar jag också. Jag tror verkligen att det är jättedåligt att spruta in både fillers och botox, katastrof är vad det är. Absolut bidrar det inte med något positivt och kan verkligen vara skadligt även om studier saknas. Botox är ju nervgift och gör bl.a. att du ej kan röra muskler i ex ansiktet – då kan inte vissa signaler skickas till hjärnan – och du kan inte känns vissa känslor. D.v.s. om du skrattar men ej kan röra alla musklerna i ansiktet så känner du inte samma lycka/känslor 🫠 Detta har förstås folk som gör botox ingen koll på för de har ju gjort noll research 🤦🏽♀️
Syftade inte på alla och återigen är det inget evidensbaserat utan mer en tanke som slagit mig. Man sprutar in ämnen i kroppen utan att veta vilken påverkan det gör på sikt, tycker många med fertilitetsproblem (yngre) har gjort både det ena och det andra, men självklart inte alltid. Kan vara värt att reflektera över, vad gör det med ens kropp? Men
Fertilitetsproblem har alltid funnits men det är vanligare att man pratar om det idag
Alkohol, pfas, hormonstörande ämnen i plast, miljögifter, besprutningmedel.. Listan kan göras lång. Jag är övertygad om att alkohol är ett betydligt större problem.
Foliehatten sitter hårt idag.
Fy vilket hemskt begrepp ”mommy makeover”. Som att det vore något fel eller fult i att ha blivit mamma och ha fött barn. Nej tack, jag behövs inte ”göras om” som begreppet innebär. Stolt över min kropp som fött och bokstavligen skapat två liv. Snarare tvärtom, samhället borde se alla dessa ”mamma kroppar” med vördnad. Du skapade en fantastisk liten människa, bar den i 9 månader och födde ut honom/henne. Fan va stark du är! Säg en prestation större än det???
Fast detta synsätt tycker jag är väldigt nedvärderande mot oss som inte fött barn. Det är som att ens kropp är mer kapabel/mer värd för att man valt att föda barn (för de som har de valet). Våra andra kroppar då som inte utfört den ”prestationen”…? Är vi mindre värda? För mig får det bara mig att tänka att då måste jag verkligen se till att min kropp i alla fall ser bra ut för någon prestation har den inte utfört så det kan jag inte luta mig tillbaka på…
Kan vi inte lägga lite mer fokus på att hitta ingångar till att bli kränkta? Har saknat det!
Jo fast just det här perspektivet du förespråkat har man ju hört om in i absurdum redan. Jag tycker snarare i så fall att vi ska hitta ingångar som alla kan få ta del av och inte en viss utvald grupp, i det här fallet kvinnor som fött barn. Det kanske känns skönt för just er som tillhör den gruppen. Men det blir lite på som sätt som när folk börjat hoppa på smala för att hylla tjocka, börja inte diskriminera en annan grupp nu i stället liksom.
Diskriminera en annan grupp? 😅 Det handlar om att kroppen ändras efter man har fått barn, och till det som samhället ser på som sämre. Inte att mammor har monopol på att ha en ful kropp. Har du någon förmåga att förstå någrq sammanhang alls?
Hej J, jag som skrev kommentaren du reagerade på. Tycker man kan se på en kropp med vördnad utan att för den skullen ” se ner” på någon annan. Eller bli imponerande av en ”prestation” utan att de säger något alls om en själv. Hur bra/dålig någon annan är gör den andra varken finare eller fullare. Jag ser med vördnad på människor som jobbar inom socialtjänsten tex. Gör mig varken till en bättre eller sämre människa . Samma sak med maratonlöpare. Wow vilken prestation! Återigen den känslan varken förminskar eller gör mig bättre för det.
Uttrycket mommy makeover är i sig kanske lite problematiskt då det också innefattar ingrepp som kan vara bra. Många kvinnor får problem med kroppen efter en graviditet som anses vara ”normala” men som för den sakens skull fortfarande inte är bra, tex delade magmuskler. Att fixa detta borde kanske inte ses som ytligt utan snarare som en investering i ens långsiktiga hälsa.
Jag är kanske trög men jag fattar inte. Jag är 35 år, har 2 barn och ett vanligt jobb. Jag bryr mig inte. Jag vet inte ens hur ett par bröst ”ska” se ut?! Jag tittar inte så ofta på mina bröst eller på nåt annat på min kropp. Jag bara går upp om morgonen och lever vidare. Jag har aldrig tänkt eller brytt mig så mycket om hur jag ser ut?
Så jag undrar: är det så att ni tittar på andra bröst på typ nätet och sen jämför med era egna?
Mitt tips är att skaffa häst. Då har du varken tid eller råd att jämföra dig med andra eller operera din kropp. Du blir tacksam över allt slitande och släpande din kropp klarar av.
Good for you!! Vad härligt att höra att folk lever så sunt som du och är befriad från sjuk utseendefixering. Jag försöker vara som du men har alltid velat vara ”snygg”, alltså jag har brytt mig mycket om mitt utseende. Aldrig något ingrepp eller så dock. Jag försöker fokusera mer på annat i livet – naturen, djur, att leva i nuet, de människor som står mig nära… Men jag får kämpa lite och har tagit bort sociala medier för orkar inte se på folk jag mår inte bra av det. Nu har jag äntligen kunnat börja gå ut utan smink vilket känns så jäkla underbart, och helt sjukt att jag ej varit bekväm med förut.
Håller med. Jag är 37, inga barn, har aldrig brytt mig om hur brösten ser ut och det har inte heller någon jag varit med. Hehe.
Det låter dock lite tråkigt har en man el kvinna aldrig sagt att vad fina bröst du har? Osvett hur dom ser ut små, stora. När ni myst?
Haha du måste skoja. Är det komplimanger som du lägger på minnet?
Om du ville förstå så skulle du förstå
Komplimanger för mina bröst när jag har sex är det sista jag tänker på och jag har ändå implantat. Man vill väl höra hur det känns och inte hur man ser ut? Vad vacker du är är ju en fin komplimang men den syftar ju ofta till att man ser fridfull och lycklig ut efter sex. Jag älskar hur du tar på mig eller liknande är väl en mer rimlig komplimang.
Eller är det bara jag som aldrig tänker på hur jag ser ut när jag har sex?
Jo, jag använder smink och gillar smink och att känna mig fräsch liksom men jag har fortfarande inte koll på hur bröst, näsa, läppar osv ”ska” se ut? Och vad jag minns har ingen kommenterat mina bröst varken positivt eller negativt, det var ju synd 😂 de har ammat två fina barn så det räcker för mig 🤷🏼♀️
Precis! Tänk om vi kunde fokusera på våra kroppars funktioner istället för deras utseende. Se till vad de klarar av att göra och vara tacksamma över det istället för att haka upp oss på hur brösten ser ut, hur stora läpparna är osv.
Ja det gjorde jag när jag kunde träna som jag ville (på en hög nivå) men nu när jag inte kan det så tänker jag bara ännu mer att just det, min kropp har ju inte alls de funktioner längre så det kan jag inte fokusera på. Min kropp fungerar inte som ett verktyg länge, då får jag ju i alla fall se till att den det någorlunda bra ut.
Haha älskar det här rådet. Skaffa häst!
Haha dör hellre på operationsbordet än att skaffa häst 😅😅
Ooooobs är ej opererad. Än. Men tvingar någon på mig häst drar jag till Turkiet och gör en livsfarlig bbl på stört.
Har skaffat häst, två till och med. Är glad för vad min kropp klarar och gör allt jag kan för att hålla den stark men det utesluter inte att jag är intresserad av hur jag ser ut eller att jag inte lägger pengar på smink och kläder. Inte heller hindrar det att jag skulle kunna tänka mig att fixa mig lite om jag känner för det. Det kommer säkert en dag när jag vill göra något ingrepp och då gör jag det för min egen skull. Av samma anledning som jag klär mig i vackra klänningar varje dag, det är inte för någon annans skull utan för att jag mår bra av det och jag känner mig så otroligt vacker när jag går till jobbet. För min egen skull. Skaffade också häst för min egen skull haha.
Inte för o va taskig men du låter som en arbetshäst, menar du att du aldrig ser människor o bröst? Finns ju överallt! Bara går upp, aldrig reflekterat över nåt på din kropp? Det är väl jättebra så, att du inte bryr dig men….
Inte TS nu men en annan som är typ likadan. Visst ser jag både kroppar och bröst, kan absolut tänka oj vilka stora bröst eller oj vilken stor rumpa. Visst ser jag att jag kanske har mindre bröst än idealet men det är inget som påverkar min vardag. Jag strävar på inget vis efter att mina olika kroppsdelar var för sig ska vara dom snyggaste i sitt slag. Jag tycker om att känna mig pigg, energisk och ha en kropp som orkar göra allt det jag vill.
Jag älskar ändå din optimism här. Klart en häst löser alla problem, fattar väl alla.
Haha ja. Alla med häst är helt förskonade och immuna mot samhällets ideal. Magi!
OT vilket drag Pernilla fått till på allsången!
Missade första halvan ikväll, men andra halvan var ju som en fest.
Vad tycker ni som sett flera allsångsavsnitt i sommar?
Jag tycker att det blev bättre o bättre ju färre skämt det blev om familjen.
Slutade kolla efter första avsnittet
Vad synd!
Det blev bättre. De första avsnitten var pausnumren mellan allsång och artister obekväma. Sen fann de rätt tonläge, enligt mig då och jag är ärligt talat inte förtjust i PW.
Jag tänker ibland på ”skolans snyggaste tjej”. Vi gick tillsammans från lågstadiet upp till och med gymnasiet. Hon var verkligen så där perfekt vacker. Plus smart och trevlig mot alla!
När hon fyllde 18 fick hon en bröstförstoring av sin mamma. Det kändes redan då så himla sorgligt. Mamman var ju såklart jätteopererad så det var väl inte så konstigt.
Men jag kommer aldrig kunna genomgå en skönhetsoperation nu när jag har en dotter. (Hade väl inte kunnat det innan heller iofs). Är så tacksam över min underbara naturliga mamma som bidrog till att jag aldrig ens övervägt att ändra något med mig själv även fast jag kan vara missnöjd med mycket. Hoppas på att jag kan vara en lika naturlig förebild för min dotter.
Jag kommer inte göra några skönhetsingrepp.
Jag tycker inte att det är förenligt med den jag är, mina ideal och den förebild jag vill vara för mina barn.
Men. Det här med brösten efter graviditet är knepigt. Jag är ingen liten tjej men har alltid haft proportionellt små bröst. Har aldrig varit intresserad av att ha någon klyfta och har mest burit mjuka sport-bh:ar med tunna axelband som mer har plattat till än lyft.
Men så fick jag barn nummer ett och under graviditet och amning var det ju ok allting. Större bröst var en del av dealen.
Och så står man där, tre år senare, med stora tunga påsar (inte så tunga så att de stör). Som antingen hänger ner halvvägs till magen eller kan lyftas med en bh och sitta under hakan. Vårtgårdar stora som tefat. Och jag hatar dem. De är där de är men det finns inget i min kroppsidentitet som förlikar sig med dem. Inga kläder hänger ”som de ska”. Jag måste köpa större kläder bara för brösten. Jag köper minimizer-bh:ar med breda axelband som jag tycker är hur fula som helst. Nu är jag gravid med barn nummer två och det kommer ju inte bli bättre…
Det är ju ok. Man måste inte älska allt. Jag är till exempel inte speciellt glad över att ha storlek 42 i skor – men inte kommer jag börja binda in tårna för det. Jag kommer kanske få andra sorters bröst, inte samma som innan, om jag faktiskt kommer orka träna efter graviditet nummer två. Om det barnet faktiskt sover ibland. Men i hemlighet så önskar jag ibland att de i och med graviditet två eller potentiellt nummer tre kommer bli så stora att jag behöver göra en förminskning för att rädda ryggen.
Vi måste inte prata om det. Men det skulle vara fint om det fanns mer av ett samtal kring det här med att kroppen vid vissa händelser i livet kan förändras snabbt. Det behöver inte alltid vara en graviditet. Det kan vara en sjukdom eller en livssituation som gör att man går ner eller upp i vikt. En bekant hade en olycka som gjorde att hon började skela med ena ögat. Det här med att plötsligt inte känna igen sig själv när man kollar sig i spegeln. Jag har ingen aning om hur man ska hantera det rent psykiskt helt ärligt. Så det kanske vore dags för vården att börja ställa ut lite broschyrer här och var eller något. Det är väl någon sorts kroppsdysmorfi och det är klart att det måsta få påtalas.
Istället matas vi med att man alltid ska vara tacksam för allt vad kroppen klarar och för att den bär en och att det bara är att köpa alla förändringar sålänge de inte gör ont. Och gör man inte det så kan man alltid gå över till andra, vulgära, sidan och operera sig och vara en dålig förebild.
OT: Ribecka, nu är dom 100% hippies.
Mer hippie än gynning ialf
Jag förstår precis vad hon menar. Jag kan ibland också känna att det är orättvist att jag, som mådde PYTON(!!!) under mina graviditeter, hade alla slags fysiska ”biverkningar” man kunde ha samt mådde pyton rent mentalt och sedan genomled en helvetetisk förlossning (och en helt fantastisk!), grät mig igenom de första veckorna av amning och hade fruktansvärda eftervärkar… Och under hela den här tiden har min sambo bara varit sig själv, i sin kropp. Ingenting har förändrats för honom. Men jag ska bara vara stolt och glad för att jag fött två barn, jag får inte alls känna att jag saknar min kropp jag hade förut, känslan av att bara vara jag, i kroppen jag känner igen?
Jag skulle aldrig våga eller vilja lägga mig under kniven (pga graviditet) men jag skulle heller aldrig döma dem som gör det.
Jag skulle absolut kunna tänka mig att göra brösten nu två år efter graviditeten. Gick från en bra B-kupa till halvtomma påsar som hänger i D-kupa efter dottern. Mitt problem är inte vad andra ska tycka om mina bröst efter ha varit gravid, det handlar mer om självkänslan. Samt hur jävla orimligt svettig jag blir under brösten nu när de hänger så mycket mer än innan grav. Sen skulle jag absolut uppskatta att kunna vara utan BH under en tröja och fortfarande kunna springa efter dottern utan att brösten smackar emot revbenen, hahha.
Men skulle absolut inte vilja göra en förstoring, kanske mer ett lyft bara. Oavsett vad jag vill göra, så förstår jag tanken med ”mommy makeover”, men tycker de är hemskt att den ens finns ett begrepp för de. Många känner sig nog tvingade av samhället att man ska se ut som innan grav. Om de enbart handlar vad man själv vill, utan påtryckning från samhället eller någon annan – har jag inge problem med detta.
Påtryckning från samhället? Lägg ner.
Jag reagerar även mycket på Alice kommentar i samma avsnitt.
Hon menar att hon ångrar sin bröstoperation, men varför tar hon då inte ut implantaten? Det finns ju en lösning på hennes ångest, men den kan hon tydligen inte förmå sig att se.
Min upplevelse är att influensers kör med påståendet att de ångrar sig, för att rättfärdiga ett val de egentligen vet och tycker är fel, men som gör att de ändå få ha kvar ”kakan”.
Kakan som för övrigt sänker deras immunförsvar och avger en och annan toxin. Allt för att vara sexiga. När blev sex och den manliga bekräftelsen viktigare än hälsan?
När blev jaget vårt utseende, snarare än vårt beteende och mående?
När ska influensers förstå att den riktiga skönheten ligger i att följa sitt hjärta och intuition, att vårda det man har i form av sitt egna hår, hud och kropp genom ett inre arbete och en kost och livsstil fri från toxiner?
Jag kan inte undgå att se porrskadade, på ett eller annat sätt, individer i varje person som gör en bröstförstoring och det känns både genant och äckligt att se.
Ta hand om er på djupet, och ni kommer även se bättre ut i er själva. I det som är NI. I det som gör er unika, vilket är så otroligt vackert!
Slutligen, talat från mig som förlorat 9 ungdomsår av hälsoproblem;
Utan hälsa, ingenting.
Ni kan påverka ert yttre på så många naturliga sätt, där ni tar tag i grundorsaken till mörka ringa under ögonen och liknande. Jag har själv gjort det. Det är därför jag är 85% frisk idag och fortsätter göra framsteg.
Jag har följt Anthony Williams råd, också kallad Medical Medium.
Ta hand om er, och lyssna mer inåt än på bruset runt er. Det vill er ALDRIG väl.
Hon säger inte att hon ångrar operationen 🙂
Finns väl ingen influenser som ska försöka se så k*t ut som Alice på hennes videos och bilder.
Att folk (läs kvinnor) orkar. Herregud. Jobba med tacksamheten över vad ni har och var glada att ni lever och är friska. Man behöver inte ha en 17-årings bröst hela livet, man kan vara lycklig ändå.
Om man är 32 år när man blir gravid så har man redan innan graviditeten långt ifrån en 17-årings bröst, men kanske ändå var helt nöjd. Är ju liksom inte där det jobbiga ligger för de flesta som upplever att det känns jobbigt efter en graviditet/amning. Man strävar inte efter att gå 15 år tillbaka i tiden, men däremot att man kanske inte känner igen sin kropp då den förändrats rätt rejält på bara 6-12 månader. Det går liksom inte att jämföra med att åldras, där förändringar sker så successivt att man sakta vänjs in i hur det känns och ser ut.
Toad precis ovanför dig tycker jag beskriver det rätt bra. Det har inte med dålig tacksamhet att göra. Herregud om ribban alltid skulle vara så låg att man bara ska känna sig glad att man lever. Klart man ska och kan, men man kan ju må dåligt av jobbiga saker för det.
Jag har fått 2 barn och är en vanlis, skulle aldrig operera mig. För mig känns det betydligt vanligare bland influensers.
Känner mig så dum men hur se de så där glansiga ut i huden, utan att huden ser fet ut? Är det fillers som gör huden så stretchad?
Det är filter på alla videoklipp de lägger ut.
Jag kommer vilja lära mina framtida barn att de ska acceptera sig själva, så som de ser ut. Men också att det är precis lika viktigt att de accepterar andra, så som andra ser eller väljer att se ut.
Tycker ibland att jag läser/hör kommentarer i stil med ”Men usch, vilka silikontuttar!! Det är bara personer utan självförtroende som gör sånt! Jag hade aldrig sänkt mig till den nivån för jag vill minsann vara en bra förebild för mina barn”.
Bara jag som tycker att det låter lite… skevt?
Man kan absolut ifrågasätta dagens quickfix-samhälle. Och absolut vara orolig över hur ens barn ska tackla det. Men man kan väl diskutera problematiken utan att låta nedvärderande mot de som valt att genomgå en förändring?
Om man är med är född med en defekt eller är med om en olycka så är det ingen som ifrågasätter plastikkirurgi. Men om kroppen skadas/förändras genom graviditet så är det inte ok att återställa för det är ”naturligt”. Man kan leva med en sned näsa och man kan leva med urammade bröst, men varför är det ena mer ok än det andra?
Jag tycker det är en bra poäng. I ett idealsamhälle torde väl inte personer med medfödda defekter, eller sådana som uppkommit efter en olycka heller känna någon press på att göra något kirurgiskt? Tvärtom borde det finnas utrymme och acceptans för alla utseenden. Men svaret på den fråga är nog att idealen förskjuts när alla andra också börjar operera sig.
Själv skrev jag ett blogginlägg om detta 2012, efter att jag hade fått mitt första barn. Inser att inte mycket har hänt sedan dess…
http://hemmahoskikan.se/2012/june/var-stolt-over-din-mammakropp.html
Hur kan detta ens vara en diskussion? Det är så sjukt att det är så normaliserat att skära i och operera sin kropp, och därmed utsätta sig för stora risker, när det inte finns någon medicinsk anledning till det.
Ingen bryr sig om nåns bröst är stora, små, hängiga eller fasta oavsett om personen fött barn eller inte. Finns det ingen medicinsk anledning så gör man det inte för sig själv, oavsett vad alla säger. En operation skulle aldrig ens komma på tal om man bodde avskilt från resten av samhället och inte träffade andra människor som kan tycka och tänka saker om ens kropp.
Jag tycker så synd om alla barn och unga som blir påtvingade dessa sjuka tankar och ideal. Det finns så mycket större problem i världen än hur någons tuttar eller mage ser ut efter att de fött och ammat en bebis..
Själv var jag övertygad om att jag skulle göra en mommy makeover men…
Min kropp har inte ändrats speciellt mycket pga barnen. Jag ammade och slurp försvann 30 gravidkilon på typ 9 månader. Sedan kunde jag ha tränat för att få platt mage men jag är lite för bekväm vilket ändå är en annan typ av val. nu känner jag mig faktiskt så sjukt imponerad av min kropp som fixat fram så fina barn att jag inte vill utsätta den för ingrepp. Som kroppen kämpat och ändå ser helt ok ut, jag har säkert haft en enorm tur men det har säkert med att göra att jag inte var helt ”perfekt” innan. Å andra sidan vad är den de perfekta kroppen att sträva efter, finns den ens. Blir man så himla nöjd? Samtidigt känner jag att som det är nu är det en sådan lycka att ha en fungerande kropp och även om den är lite lösare i konturerna upplever jag ingen egentlig skillnad som kan skyllas på barnen. 😂 Jag tänker börja röra mer på mig för att belöna min kropp så den orkar, så får det bli.