493 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    P piller fråga! (Ja jag ska ringa vården imorgon men är nyfiken nu).
    Jag äter p piller och brukar aldrig hoppa över mensen men nu gjorde jag det för jag skulle utomlands. Ikväll fick jag ändå en blödning (är på sista raden av hormonpiller). Vet någon om jag ska ta ett uppehåll på en vecka och släppa fram mensen? Alltså ska jag vänta med att börja på ny karta tills nästa onsdag?

      Senaste gången jag skulle få nya p piller utskrivna sa bm till mig att äta p piller utan avbrott, får jag en blödning så ska jag göra ett uppehåll på 5 dagar innan jag fortsätter med tabletterna ☺️. Har funkat bra för mig att göra så de senaste åren.

      Jag kan inte svara på din fråga, men när jag åt p-piller kunde jag aldrig hoppa över mensen. Min kropp löpte amok direkt.

      Vilken sorts p-piller har du?

        Prionell 28

          Har du alltså ätit nästan 2 kartor i följd? I så fall är generell rekommendation att göra 4 dagars uppehåll vid blödning och sedan börja på ny karta. Har du nyligen haft mens kan det ju vara bättre att fortsätta äta hormontabletterna tills kartan är slut.

      Jag lät alltid blödningen vara i typ 3-4 dagar, sen började jag om på ny karta när det hände.

        Tack 🙏🏼

      Nej det behöver du inte. Du fortsätter bara med hormontabketterna. Det är ingen riktig mens du får när du äter pupillerså det fyller ingen funktion.

      Jag har alltid fortsatt äta, alltså inte låtit en blödning komma emellan, dock blödde det några dagar trots det, men fortsatte äta piller så det minska ju mens dagar 😊

      Det räcker att du tar uppehåll på 4 dagar! Vid långcykelbehandling så äter man ihop kartorna (dvs slänger kartan när hormontabletterna är slut, och börjar direkt med hormontabletter på nästa karta) och när man får en blödning så släpper man fram den i 4 dagar. Sedan måste man äta hormontabletter i minst 21 dagar i följd för att bibehålla graviditetsskyddet, oavsett om det skulle hinna komma en ny blödning innan dess (vilket det inte brukar).

      Det är viktigt att släppa fram blödningen när den kommer, då det betyder att endometriet byggts upp så pass mycket att det behöver blöda ut och släpper man inte fram den då riskerar man återkommande mellanblödningar i framtiden. / Barnmorska

        Tack snälla för hjälpen 🥰

      Vill bara förtydliga att det inte är mens du har när du äter p-piller. För att få mens måste du ha ägglossning och det är just det p-pillren tar bort.

    Förlåt för långt inlägg. Men har någon här haft en partner som fått en depression? Min man har alltid varit den lugna och stabila av oss (medans jag är ett yrväder som både haft depression en gång och varit sjukskriven för ångest). Men nu är det han som vacklar, och det är nytt för både honom och mig. Jag tror att han tyvärr har burit på olika saker lite för länge utan professionell hjälp. Han är uppvuxen i en väldigt dysfunktionell familj och har varit med om en del stora trauman som inte barn ska vara med om. Vi har pratat om det men jag har alltid tänkt att han borde kanske prata med någon professionell också, men han har inte känt behovet. Dessutom jobbar han extra mycket nu, pga inflationen och alla dyra räkningar vilket jag vet stressar honom enormt. (jag jobbar också, inte heltid pga en skada). Men vi pratar mycket känslor hemma, alltid gjort. Och han är jättenoga med att alltid vilja att jag pratar ut om han märker att jag mår dåligt för nåt, så han har alltid satt mitt mående först i alla lägen, men kanske på bekostnad av hans hälsa (?). Han tog alltid hand om sina systrar som ung så han är van vid att prata känslor, men att samtidigt sätta sig själv åt sidan. Och nu har han börjat bli mer nedstämd, lättstressad, gråter ibland från ingenstans och har fått panikångestattacker. Vet inte varför men tror att han kanske börjar gå in i väggen(?) Ska jag ’tjata’ att han ska prata med någon professionellt? Eller bara stå bredvid, lyssna och stötta, och acceptera att han inte vill det? Grejen är att jag tyvärr har erfarenhet av självmord i nära relation där personen dolde hur dåligt hon mådde och sen tog sitt liv en dag. Och även om min man inte är suicidal så märker jag hur rädd och orolig jag blir. Att minnena kommer upp, att en person jag älskar ena stunden är där och nästa stund är borta, utan att jag fick veta hur dåligt personen faktiskt mådde. Jag är så livrädd att råka missa hur illa någon faktiskt mår, så jag vill verkligen göra allt jag kan nu, men samtidigt vill jag ju inte pressa honom. Och oron efter det självmordet är ju inget jag tänker ta upp nu för det här ska inte handla om mig. Hur gör jag som anhörig? Vill inte råka säga eller göra nåt som förvärrar allting. Men vill ju inte heller bara stå bredvid. Det känns så annorlunda nu när min trygga punkt plötsligt är den som behöver stöd, och jag vill verkligen göra rätt i denhär nya situationen. Tack på förhand ❤️

      Tjata inte på honom utan kräv att han ska gå och prata med någon!

      Bara att ta honom i handen och gå till er lokala VC och berätta läget.

      Så skulle jag iaf göra om det var min man som mådde dåligt.

        Håller med. Han behöver tala med någon och inte hålla det inom sig. Bättre söka mer hjälp änn att låta bli. Hoppas han snart mår bättre.

          Jag håller också med. Han behöver gå till VC direkt och jag tycker du ska följa med så de även kan få din bild. Att vänta gör det värre och riskerar att göra återhämtningen längre. Det är dessutom långa köer inom vården och tar ofta månader att få träffa en terapeut.

            Är värt att gå privat. Bara några gånger kan göra skillnad. Hälsan är viktig.

              Privat kan ha minst lika långa väntetider tyvärr. Jag har gått både privat, privat med vårdavtal och via landstinget. Fördelen med privat är att känner du behov av att fortsätta så har du möjlighet att göra det även utöver de gångerna man får.

              I ts fall tänkte jag att ekonomin var en källa till stress och då kan det ju bli värre av att anstränga ekonomin ytterligare. Själv hade jag ätit Havregrynsgröt till kvällsmat varje kväll för att ha råd med terapi 😅

            Jag fick jättebra hjälp via företagshälsovården när jag drabbades av en utmattning. Arbetsgivaren har ett omfattande ansvar för sina medarbetares hälsa så om det är svårt att få tid via hc eller privat så kan det gå fortare att få hjälp där.

              Dom hjälper bara om det Beror på ditt jobb , att man mår dåligt. Inte fått nån hjälp via företagshölsan

      Svårt det där. Vad gör vårdcentralen annat än att skriva ut antidepressiva? Och då finns tyvärr risken att bli fast i det resten av livet. Kanske han kunde prata med en psykolog online först.

      Om han sover dåligt är det viktigt att ta tag i det. Det finns massor av resurser på nätet.

        Nej det är ingen risk med att bli fast med det resten av livet. Vad är det för dravel? VC skriver remiss till psykolog och utesluter somatiska sjukdomar som har samma symtom.

          Klart det är! Kroppen vänjer sig vid SSRI och om du försöker sluta, kommer du märka att du mår dåligt igen. Då börjar du äta dem igen, men i större dos osv. osv…

            Det där stämmer inte, sluta nu.

            Det där är direkt felaktigt. När du slutar äta antidepressiva kan du däremot få utsättningssymtom som gör att du tillfälligt mår sämre. Jag tycker det är farligt att sprida felaktigheter på det sättet som du gör. Vad du säger är inte vetenskapligt eller vedertaget över huvudtaget.

              Utsättningsbesvären kan vara hemska. Det är orimligt att antidepressiva ska vara förstahandsvalet.
              https://lakartidningen.se/opinion/debatt/2019/04/dags-att-infora-langsam-utsattning-av-ssri/

            Att försöka skrämma bort folk från en medicin som kan lyfta upp dom från ett väldigt mörkt ställe och t om i vissa fall rädda liv genom att sprida falsk info är i bästa fall ett tecken på dumhet och i värsta fall väldigt väldigt oempatiskt och elakt.

            Du blandar ihop det. När det gäller narkotiska preparat finns risk för vanebildning och toleransökning, men inte SSRI och dylikt. Som nån skrev utsättningsbesvär, men det är en enkel historia jämfört med att vara suicidal.

          Mår så otroligt bra på antidepressiva och tänker inte sluta. Livet är dör kort för att vara deprimerad med ångest när det finns hjälp att få❤️

      Jag har varit i din partners situation. Alltid den som tagit hand om andra. Min partner har haft depressioner. Har även ett vårdande yrke.
      Det är otroligt svårt att söka hjälp och inse hur man mår när man alltid är den starka och folk runtomkring kanske inte fokuserat på ens eget mående tidigare direkt.
      Mitt enda råd är att prata till honom som en person som också varit deprimerad. Dvs vad som hjälpt dig och din erfarenhet av vad som funkar osv.
      Att inte fokusera på hur hans mående påvetksr dig nu.

      Finns där för honom men uppmuntra honom även till att söka vård, få honom att förstå att det finns hjälp att få om man mår dåligt och att du önskar att han tar den hjälpen. Om du är rädd för att han ska ha självmordstankar så fråga honom om detta. En stor fråga som kan kännas både jobbig och obekväm att fråga, men så viktig.
      Ta ett djupt andetag och ställ frågan rakt på sak: ”Nu när du mår dåligt och är nedstämd, har du då självmordstankar?” Våga fråga och visa att du vågar lyssna på svaret. Att fråga om självmord räddar liv.
      Läs också på mind.se eller suicidezero.se för råd hur du kan gå till väga.
      Ta hand om er!

      Jag kan inte råda dig till något konkret, då jag inte har den kunskapen. Däremot vill jag bara säga att du verkar vara en toppenpartner som ju ser och tar signalerna på allvar och nu vill steppa upp för att hjälpa din man, så som han hjälpt dig tidigare. Tänk tillbaka på vad han gjorde då, som hjälpte dig, det kanske kan vara ptecis det han behöver nu, plus proffesionell hjälp.

        Jag tänkte detsamma. Ni verkar så fina mot varandra båda två och din man verkar ju som världens mest omtänksamma som gått genom livet för att hjälpa andra.
        Visa att du finns där. Våga ställa jobbiga frågor. Fråga hur han tycker ni ska lösa det.

          Tack snälla ni, det gjorde mig enormt glad inombords att få läsa! Blev till och med lite tårögd. Och jag tänker att jag ska försöka göra precis som ni säger, att finnas där som nu men även våga vara lite ’på’ och ställa jobbiga frågor. För han kanske inte tänker riktigt rationellt nu när han mår dåligt? Det var ändå han som fick mig att orka söka hjälp när jag mådde dåligt så kanske jag måste vara sån mot honom nu!

            Till E ❤️

      Vet inte om jag kan komma med så mycket, men lever också med en deprimerad partner och har tidigare förlorat en närstående i depression/suicid.
      Min partner har för all del en historia av årstidsbunden depression så det är inte helt nytt, men den här gången verkar det bara inte gå över. Jag krävde till slut att han skulle gå till vårdcentralen. Han drog sig in i det längsta för han var så säker på att han inte skulle bli förstådd, men när jag frågade om jag fick ringa och boka en tid åt honom gjorde han det faktiskt till slut själv. Han fick en kortare sjukskrivning och 6 psykologbesök och såhär 5mån efter att han sökte hjälp är han definitivt inte bättre. Försöker nu peppa honom att våga prova antidepressiva – tycker han provat alternativa vägar länge nog.

      Men angående detta med självmord så antar jag att din partner precis som min känner till din relation till det? När jag lyssnar på alla långa vindlande prat om livets oändliga tyngd och svärta brukar jag i första hand försöka lyssna, men jag brukar också påminna om att om han börjar få tankar om att det inte är värt att leva så vill jag att han säger till mig direkt. Jag tror inte direkt att du kommer att provocera fram såna tankar genom att fråga?

      Ja som sagt. Vet inte vad du ska göra, vad jag ska göra eller hur jag ska orka (och det är inte ens jag som är sjuk) men… this too shall pass.

    Hej alla! Är ni drabbade av sämre ekonomiskt läge och i så fall hur? Bolån, lön räcker ej eller så? Vad är det första ni drar ner på i så fall?

      Drar in på utemat och vardagslyx.

        Ja det har blivit mindre guldkant på livet. Mindre fikabesök och mer vardagsmat.
        Tråkigt men sant.

      Jo. Har precis börjat jobba efter föräldraledighet men ekonomiskt blev det ingen skillnad för samtidigt steg räntan på huslånet. Finns fortfarande inget över när alla måsten är betalda för att kunna unna sig något.

      Nej inte än men ska snart köpa hus så känns lite sådär

      Hade planerat att åka till NYC under hösten men fick ”nöja” mig med Amsterdam istället. Inte helt fel då jag också älskar stan men hade också sett fram mot höst i new york

        Ohhh.. Amsterdam..älskar ❤️

      Ökade räntekostnader ca 5000:- i månaden. Föräldraledig dessutom. Men det är lugnt, känner att om det är så jag drabbas av ”kriget” så har jag kommit undan lindrigt. Huvudsak min familj mår bra.

      Men ja, man får väl lite mindre lyx. Mindre sparande, mindre ”extra” saker i vardagen. Så vi går absolut runt ändå då vi har två välbetalda jobb (inte 100000:- i månaden var dock som var och varannan person i detta kommentarsfält 😂)

      Jag retar mej på att en del mataffärer går ut med att dom sänkt priser och i stället höjer dom. Dom är inte ärliga och verkar tro vi kunder inte märker något.

        Så irriterande, ok att vissa varor kanske sänkts men det är ju ingen garanti hur länge det sänkts, andra varor går upp och så mindre förpackningar på det, lurig prissättning såsom ”ta tre betala för två” så det blir svårt att jämföra kilopris…

        Tycker det är skitirriterande med billigare om man köper 2. Många har ju problem att köpa 1. Plus att alla inte gör av med 2, vad det nu är som är 2.

        Ja hej Lidl och Coop

          Coop? Svindyrt..

      Är inte i det läget att lönen inte räcker etc men försöker tjäna lite extra och spara lite extra just nu inför kommande åren eftersom man ju inte vet hur det blir. Har inte levt speciellt slösaktigt innan heller, alltså vi prioriterar noga och lägger gärna pengar på det vi tycker är viktigt men snålar på annat och ja, försöker väl hålla igen utan att behöva lida för det. Det enda vi medvetet valt bort är dyrare långresor, det känns inte försvarbart just nu. Blir det värre kommer vi i första hand försöka tjäna mer, inte spara mer.

      Ja, ökade kostnader överallt typ så har slutat gå till frisören/hudterapeuten. Handlar all mat i svinnhörnan och mat på kampanjpriser

        Sluta gå till frisören?? Blir inte håret jätterisigt då, eller kan du klippa själv?

          Klipper och färgar själv istället

            Duktigt! Skulle aldrig klara det, så blir lite impad av folk som kan det.

          Min 75-åriga pappa fick hjälpa mig att klipp håret senast 😅. Har ganska rakt hår så brukar inte kunna bli sååå galet snett.

            Det är väl då det verkligen kan bli snett? 😅 Syns ju direkt om det inte är jämnt. Har man lockigt hår så går det ju att rufsa till på ett annat sätt, lockarna hamnar ju lite olika beroende på.

      Nä, inte direkt. När jag tog lån räknade jag på en ränta på ca 7-8 % och det är vi inte i närheten av än så jag har marginal där. Maten är dyrare, men jag äter ganska mycket bönor och linser vilket fortfarande är billigt. Jag köper säsongsmat, men det har jag fått från min mamma, det var ju liksom så man gjorde förr innan det fanns lyxvaror året runt. I övrigt lever jag på ganska mycket som vanligt, men jag började heller aldrig med lyx i form av ansiktsbehandlingar mm när jag började tjäna bra med pengar så jag har inte så dyra vanor. Jag äter ute på bra restauranger, det är min dyra ”vana” men det är ändå inte så ofta att det gör hål i plånboken.

        Vännen, alla banker räknade på en kalkylränta runt 7-8% för att få lån tidigare.

          Ja allt annat lika bör det ju inte vara ett problem för någon att just räntan går upp. Men ökade kostnader generellt slår ju väldigt olika beroende på vad man behöver och man kan ju också drabbas av minskade inkomster.

          Jenny, ja då är det väl ingen fara på taket, då har ju alla räknat med en sådan ränta när de köpte huset

      Min man och jag tjänar väldigt bra, men visst är det tråkigt att lägga så stor del av lönen på bolån och mat… Inte direkt som att lönen hängt med i alla ökade utgifter.
      Knyter sig i magen när jag ser hur svårt många har det. Särskilt småbarnsföräldrar och äldre. Fruktansvärt. Känner mig extremt priviligerad och får ofta dåligt samvete för att jag har det så mycket bättre än många andra. Det är inte som att jag har förtjänat det mer.

        Usch ja det är verkligen fruktansvärt. Man ser liksom oftare äldre nu, som rotar efter pantflaskor i papperskorgar och som förmodligen knappt får ihop det. Förfärligt. Äcklas över bla ICA, Axfood mfl som tvår sin händer nu och håvar in.

          Ja såg på tv folk som köade att få makasse från hjälpande förening. Miljarder har skickats till utlandet och här får fler och fler köa för att få äta sig mätta.

      Vi har fortfarande marginaler kvar men det är ju så att ALLT blivit dyrare. Inte bara bolåneräntor och mat så det blir mindre över till nöje och sparande. Vi sparar in på luncher ute, hämtmat och nöje som weekendresor och shopping.

      Jag hade turen att få en ny tjänst och gå upp massor i lön för lite över ett år sedan. Tackar min lyckliga stjärna. Vill så gärna byta bana och jobb nu men känner inte att det är läge just nu då det skulle innebära lägre lön igen.

      Inte egentligen och känns fult att erkänna det. De flesta i min omgivning har flera barn och stora huslån, medan jag och min man inte har barn och har betalat bort vårt bostadslån. Lever som tidigare och reser två eller tre gånger per år.

        Det är ju val de och ni har gjort dock. Inte fult alls.

        samma. barnfria och billigt hus. sånt lifehack 🙂

          Dink life ftw! 😄❤️

      Drar in på allt! Har typ 1000:- kvar på lönen när allt är betalt. Äter knappt lunch eller middagar längre. Har diabetes så det är ganska jobbigt när viktigt intag av vettig mat saknas. Drunknar i inkassokrav och kommer aldrig ifatt längre hur jag än försöker.🥺

        ❤️

        Fyfan vad hemskt. Har du anhöriga som kan hjälpa dig. 😥

      Om en månad löper vår bundna ränta ut och kostnaden för bolånet (inkl amortering) går från 4500/mån till 12000/mån. Kommer att dra ner på månadssparandet (inte sluta men spara mindre) och tänka mig för lite mer innan jag köper grejer (vilket för all del är bra för miljön också).

      Vi äter fler rätter med bönor än med kött😬 Bönburgare, pasta med bönröra, ris med bönröra, pannkakor med linser och bönor (malda) osv osv. Never ending bönstory.
      Vi har dubbla hyror, har inte lyckats sälja vår förra lgh än

      Japp. Är mest hemma och sover bort tiden. Försöker att äta så lite som möjligt. Hoppas att läget blir bättre om 1-2 år för detta är inte kul. Bara längtar tills man kan unna sig saker igen…

      Man hör ju hela tiden talas om hur fattig man blir som sjukpensionär men jag har för mig jättemycket i ersättning. Det blev dessutom en hög höjning av ersättningen 1 januari och kommer bli en väldigt hög höjning nästa 1 januari igen.
      Jag bor väldigt dyrt som ensamstående men har inga problem att klara mig alls. Har hur mycket som helst kvar på kontot varje månads slut. Skönt 😌

    Jag ska vara föräldraledig nästa år och idag anställdes min vikarie. Hon fick 3200kr mer än mig i lön. Jag bad om ett extra lönesamtal i våras där jag försökte argumentera för en lönejustering pga att jag upplever att jag är lågt lönesatt. Den lönen jag gav förslag på nekades, men min vikarie fick 500kr mer än detta på en gång.
    Jag vet att jag är bra på mitt jobb, känner mig ledsen och besviken över min egen lön och inte allt uppskattad hos arbetsgivaren.
    Kan jag ta upp detta med min chef? Hur skulle ni agerat?

      Krävt att när du kommer tillbaka (om du har fast tjänst) så vill du ha åtminstone det vikarien får i lön.

      I min bransch hade lösningen tyvärr bara hetat: byt jobb.

      Tråkig känsla och lycka till! Hoppas du får bättre tips än mitt.

        Ja tyvärr var min första känsla detta.. Men det får bli efter FL i sådana fall. Tråkigt att inte känna sig uppskattad på ett jobb man annars trivs på.

          Du är inte i en position att förhandla nu. När du kommer tillbaka så kräver du samma lön eller så byter du jobb. Men byt inte direkt efter FL utan jobbar iaf ett halvår först.

            Byt direkt! Varför vara kvar på ett jobb som inte uppskattar dig!!

              Men hon ska ju vara föräldraledig nästa år. Tror inte hon vill byta jobb nu…

      Är det så att chefen har svårt att hitta en ersättare och därför har mutat med bättre lön?

        Ja, det är en ganska nischad tjänst. Jag är ensam i den rollen på företaget så inte helt lätt att hitta en vikarie. Men jag anställdes för bara ett år sedan och tycker löneskillnaden är lite väl stor, 3200kr är mycket för mig som inte är särskilt högavlönad.

          Är i samma sits, anställdes för ett år sedan och de som anställs i år går in på 2000 högre ingångslön. Så irriterande.

      Hon kanske är mer erfaren än dig? Har mer utbildning? Jag tänker att hon lönesätts individuellt och inte utifrån vad du tjänar? Men bra att veta inför nästa lönesamtal att det finns pengar att ta av!

        Ja hon är äldre än mig och har längre arbetslivserfarenhet.
        Däremot har jag utbildning som hon saknar. Så jag tycker inte att det bör skilja så mycket.

          Tyvärr tror jag inte att utbildning i sig ger en högre lön utan erfarenhet väger tyngre för det är ju hur väl man faktiskt utför jobbet som räknas. Däremot ger en utbildning en chans att komma in på arbetsmarknaden om man saknar arbetslivserfarenhet. Har man väl jobbat några år struntar företagen i vilken utbildning man har och går på arbetslivserfarenhet.

            Meh, det där beror lite på vad man jobbar med och var man jobbar.

              Njaaaaaa, typ läkare kanske.

      Du kan ju alltid be chefen motivera den skillnaden i lön. Vad är det den vikarien har som du saknar för att komma upp i samma nivå?

    Överskattat!
    Jag börjar, jag tycker att barnkläder från Newbie är så överskattat, visst det finns en del fina men att de säljs sjukt dyrt i andra hand och i princip aldrig ingår när Kappahl har 20% tycker jag är överdrivet.
    Tycker även att höga stövlar är så överskattat. Speciellt till kort kjol eller klänning. Har aldrig sett någon i höga stövlar förutom ryttare där det är snyggt.

      Ja alltså Newbie orkar jag knappt kolla på. Tycker flickkläderna är väldigt vackra men de växer ju ur dem direkt 😑. Kan önska i present när det är dags men köper inte själv.

      Och jag tycker stövlar är fint, men har typ bara medel/lång kjol/klänning och tycker aldrig att det ser bra ut 😭😭😭😭 min stora sorg 😅.

        Ts här och jag tycker visst du kan ha längre längd på kjol till höga stövlar 😊

          Jag får det vara att se klumpigt ut 🥺

      Håller med om både newbie och stövlar.

      Har även svårt för leopardmönstrat på både barn- och vuxenkläder. Sjukt överskattat enligt mig.

      Ni som inte har skärmtid någon timme innan ni lägger er. Vad gör ni istället? 🧐

        Läser!

    Ni som är mammor här inne – har ni känt kärlek och längtan från första stund? Jag hade inte tänkt skaffa barn men så träffade jag min man och det ändrade allt. Nu blir vi snart föräldrar för första gången och jag har PANIK. Jag kan inget om barn och är så rädd för hur mitt nya liv kommer bli. Jag känner mig inte vuxen och ”redo” och kan ju fan knappt ta hand om mig själv. Hur ska detta gå liksom… Alla säger saker som ”åh vad ni måste längta nu’ och jag känner att jag önskar att jag kunde frysa tiden och vara gravid i 3 år till så jag hinner bli mer redo 🙈 Hjälp och pepp snälla ❤️

      Äsch – jag var 20år, fick reda på att jag var gravid i typ 6e månaden…hade typ aldrig sett en bebis…var så oförberedd man kan bli…ville heller inte ens ha barn…men det blev hur bra som helst!

      Idag är han 18år, lever och mår bra! Han är den bästa delen av mitt liv, även fast jag verkligen inte trodde det!

      Jag var inte alls redo, tog nog ett år innan jag kände att jag landade i rollen och kunde känna den där kärleken till barnet alla snackar om. Är nu gravid med nummer 2,känner ingen kärlek till bebisen i magen än och alla pjåkar och gullar runt en, blir bara trött och slutar lyssna. Jag vet att jag kommer älska nästa barn också men det är ok att det tar tid🥰

      Tror att många känner så. Tro mig när jag säger att du kommer in i det. Om 6 månader kommer du knappt att komma ihåg hur livet var innan barn och hur tusan du skulle kunna leva utan den lille ❤️.
      Allt kommer vara svårt i början när man inte är van vid spädbarn. Bara att hålla i ett barn, amningen/flaskmatningen, byta blöja. Du kommer att lära dig det också :).
      Om du vill amma, ta hjälp av BB personalen. Du är inte i vägen.
      Skulle kunna skriva en hel bok haha, men summan är: Var inte för hård mot dig själv, det tar lite tid, men du kommer in i det.
      Stort lycka till!

      Det där verkar variera något så oerhört, en del känner kärlek och längtan från plusset, andra överöses när de får babyn på bröstet, för andra tar det månader att knyta an till barnet. Det kommer ordna sig! Du kommer få ditt barn och du kommer ta hand om det och det kommer bli bra, det kan vara en skakig resa i början och jag kände aldrig det där att man vet precis vad ens barn vill utan hade mer önskar en guidebok men det finns ju det också tack och lov och någon gång kommer kärleken definitivt!

      Det gjorde jag inte nej. Min förlossning drog igång så fort, tio minuter efter vattnet gick så är hon ute. Hon var lite stressad på grund av detta så de sprang iväg med henne till ett annat rum och kvar låg jag och visste inte om det blev en tjej eller en kille, eller om hon ens skulle överleva. Så det tog udden av den där första kärleken. Men den växte ju till sig senare.

      Nej

      Åh du är ju jag när jag var gravid med första.
      Jag gillade inte barn speciellt mycket, min man ville ha barn men jag var tveksam. Sedan gick åren och jag började få åldersnoja och såg till att bli gravid. Tänkte att jag skulle ångra mig annars.
      Graviditeten var jobbig och jag såg inte fram emot att bli mamma.
      Sedan föddes HON ❤️💕💕
      Från första sekunden jag såg min dotter förändrades hela jag. Sedan dess lever jag först och främst för henne (och hennes syskon) och jag är mycket mer harmonisk för jag nojar inte över mina egna struntsaker utan jag har ett större syfte i livet, och det är att min dotter (och syskonen) ska växa upp till en bra person.
      Syskonen som kom sedan är lika viktiga men den stora förändringen i mig var ju när jag blev mamma första gången.

      Nej men gud man kan ju inte vara förberedd och redo när man ska få sitt första barn. Är ju jätteläskigt med allt nytt, alla tankar innan. Ett barn förändrar hela ens liv liksom, det är inte som att köpa en ny bil (som man kan byta bort) eller prova en ny hobby. Tror de flesta känner som du.
      Haha kan tillägga att jag fortfarande känner mig som ett ufo på tex föräldramöten, jag passar inte alla in där! ”Alla andra” föräldrar är så vuxna! Och då är stora sonen 7 år så har gått på en del möten. Känns alltid konstigt när barnen för brev och det står ”Vårdnadshavare för XXX”, och jag blir typ alltid förvånad att det är jag haha.

        ”Still don’t understand how people my age have children. I am children.” 😂

        Känner igen mig i det där med att vara ufo på föräldramöten osv. Och när jag fick de första lapparna där man skulle skriva under något som vårdnadshavare, var känslan liksom; Mamma, jag har en lapp till dig…! 😂

      Jag kände det från första stund ja. Man är olika. Har inte tyckt nåt varit jobbigt eller negativt under graviditet + första året med bebisen. Allt har varit underbart. Säger det för måste också få vara okej att lämna så för det är sanningen för vissa. Men man är inte sämre för att man inte känner så. Jag tänker att man har olika utmaningar här i livet och man tar saker på olika sätt. Kanske jag upplever någon annan del eller period i mitt liv som andra inte gör.

        *okej att känna så

      Jag är 30 år och fick mitt första barn i år. Jag har längtat halva livet på att bli mamma. Jag älskar familjelivet, så ja det kände jag.
      Det kommer att bli bra, det är en kännsla som ingen annan och även om det inte skulle kännas så för dig så kom ihåg att det också är helt okej🌸. Men som fler skrivit så kommer man in i det😊.

      Kände exakt samma! Har aldrig längtat efter barn men helt plötsligt ville jag ha barn så gärna. Har fått höra flertalet gånger från vården att jag nog har svårt att bli gravid så har trott att jag typ inte kan bli gravid och därför började vi försöka tidigare än vad vi kanske annars skulle gjort. Och jag blev gravid efter en månad… Hade PANIK. Älskade dock att vara gravid, framför allt sista halvan när jag landat i det mer. Sen föddes hon och herregud, känslan när hon kom upp på mitt bröst första gången!! Och de första dagarna. När vi kom hem från BB vände det dock och det tog ca 6 veckor innan jag kände samma igen. Under den tiden grät jag för att jag inte kände mig lycklig och att alla andra var gladare över att vi fått barn än vad jag var. Tror dock det hade mycket att göra med att jag hade ont i hela jäkla kroppen efter förlossning och första tiden med spädbarn plus sömnbrist. Nu när hon är 3 månader gråter jag för att jag saknar henne när hon ligger 1 m bort och sover.

      Jag var redo såtillvida att jag tänkte att det inte finns nåt mer att vänta på/kommer att komma något bättre tillfälle att skaffa barn. Har aldrig varit sådär väldigt förtjust i bebisar eller barn i allmänhet – undantaget dem jag känt (kusiner o dyl) förstås.

      Jag ville/vågade inte drömma/längta under graviditet eftersom det ändå finns en risk att det går snett. När barnet så småningom kom kände jag direkt en stark koppling till och beskyddarinstinkt för mitt barn ”det här är mitt barn och jag ska ta hand om dig”. Men ingen såndär golvande kärlek. Den kom efter hand, och växte explosionsartat från kanske halvåret när bebisen började visa tendenser till att bli en liten person. Känner fortfarande att jag älskar barnet mer för varje dag som går (hen är 3år nu).

        Instämmer helt och fullt i vartenda ord här.

      Jag fick en depression och ville inte ha bebisen när jag var gravid. Hade väldigt jobbiga känslor. När hon kom ut blev jag omedelbart blixtförälskad och det har inte släppt utan växer. Fattar inte hur man kan älska nån så direkt och så enormt mycket. Helt otroligt.

      Med all respekt för de här som skriver att de älskade barnet från första stund, vill jag bara säga att jag inte gjorde det. För mig tog det mycket lång tid efter förlossningen (pratar inte dagar utan många månader). Så bli inte ”rädd” om du inte känner den där kärleken när du får upp din bebis på bröstet.

      Det är så många faktorer som spelar in; hur förlossningen gick, ens livssituation innan och efter förlossningen, hormoner (som alla kan uppleva olika), förlossningsdepression, hur stor omställning man upplever det är att bli förälder, andra grejer, eller helt enkelt bara slumpen. Finns inget rätt eller fel.

      Skulle tiden gå och man känner deppighet är det en sak, då bör man söka hjälp. Men gällande just själva kärleken – även OM det skulle bli så att det dröjer med kärleken för dig, så är det inte fel på dig. Och om du skulle hamna i det läget, är du inte ensam om det. Jag lovar. Förresten; känn inte heller att du måste njuta av bebistiden – alla gör inte det.

      Min poäng är egentligen bara detta: känn ingen press att du ska vara, tänka eller känna på vissa sätt. Go with the flow, och kom ihåg att du inte är ensam. Kram!

    Alla jag läser med på universitetet är oerhört smarta, ambitiösa och pålästa. Förutom minoriteten som jag ska göra grupparbete med. Varför blir det såhär varenda gång man ska göra ett grupparbete?

      För att arbetslivet innebär påtvingat grupparbete med människor tagna ur begåvningsreserven.

        Obs! ”Begåvningsreserven” betyder inte ”folk som är mindre begåvade”.

        be·­gåv·­nings|­re·­serv substantiv ~en ~er
        • ⟨vard.⟩ begåvade personer som inte får till­fälle att studera

        https://svenska.se/tre/?sok=beg%C3%A5vningsreserv&pz=1

          ”[…] Men med tiden har ordet också fått en annan betydelse som snarast är den motsatta; begåvningsreserven används nedsättande om personer som man anser vara mindre intelligenta.”

          Se Institutet för språk och folkminnen, 110328.

      Men samma här! Dessutom tror alla alltid att jag är den som tar täten, vilket jag hatar att göra. Vi har grupparbete nu, noll kommunikation (jag skrev i vår grupp, läst men ingen svarar) och jag fattar dessutom inte mycket av det vi läser nu så jag varken kan eller vill ta en ledarroll.

      Många är ju också bra på att framstå som intelligenta och ambitiösa men sen när man väl jobbar med dem inser man att så inte är fallet.

        Haha, så sant. Så många inom mitt yrke som babblar på om olika tekniska saker, typ mansplainar bara. För när jag själv kan det de pratar om så hör jag att de inte kan. Men snacka kan dem!
        Så jag brukar tänka det att väldigt många bara är duktiga på att ge sken av att kunna en massa.

    Hej kompis!
    Det här är en vänlig påminnelse till dig som tidigare har drabbats av höst-/vinterdepression. Det är dags att börja jobba förebyggande nu 🙂
    -Hur ser ditt intag av frukt och grönt ut?
    – Behöver du exempelvis extra D-vitamin?
    – Äter du dagligen och tillräckligt?
    – Se över din motion och utevistelse.
    – Har du något mysigt, roligt eller spännande inplanerat så att du har något att se fram emot?
    – Behöver du se över eventuella mediciner och vårdkontakter?

    Må väl och ta hand om dig!

      Älskar att du delar med dig av denna påminnelse! Så viktigt men även så lätt att glömma bort i all stress.

      🙏🏻

      Bra tips. Men för mej måste jag gå igenom några jobbiga veckor även fast jag äter bra och motionerar. Om jag åkte utomlands någon tid skulle det däremot bli bättre. Blir deppig några veckor på våren med.

      Såå bra!! Och tack för påminnelsen om D vitamin, inköpes imorgon.

      Hur ofta ska man ta d-vitamin? Köpte i brustablettform, har ingen aning om hur bra de är men dricker en c-vitamin i brustablettform varje dag och inbillar mig att det är bra😅

        Dvitamin är fettlösligt så brustablett är inte optimalt. Då måste du få i dig en hel del fett via kosten vid samma tillfälle som du dricker det. Det bästa är en gelekasel med både dvitamin och olja. Vill du ha effekt bör du titta på tillskott med minst 2500ie D-vitamin 😊

          Hittade ett bra och billigt alternativ till dig här med lite extra nyttigheter som omges 3 🧐 https://www.apohem.se/vitaminer-kosttillskott/kosttillskott/immunforsvar/biosalma-d3-vitamin-625g-high-concentrate-180-kapslar?gclid=Cj0KCQjwmvSoBhDOARIsAK6aV7i-8JszGzt67rzr5j-p51TanfWIU0D3MRE5xPfE57i2Y0_H3SCpc_0aAuOyEALw_wcB

          62,5µg motsvarar 2500 IE, det är bara två olika mått.

            Klickade hem dem! Inte därifrån då, men de fanns på fler ställen😊

          Kanon. Ska göra det. Visste bara att d-vitamin vore nödvändigt så köpte nåt i farten typ. Den är god iaf😅 dricker det dock till frukosten men är 0 insatt i hur mycket fett maten innehåller😄

        Jag brukar ta D vitamin varje dag under höst/vinter halvåret, köper i pillerform med ganska så hög dos. Man skall dock helst ta K vitamin till, så att D hamnar där det behövs. Bra om man kollar upp med blodprov innan, för inte bra att ta för mkt D vitamin, då den är fettlöslig och därför lagras i kroppen. Brukar oxå köra på C vitamin brus emellanåt, men det är nog inte bästa varianten för upptag eg, tror man kissar ut det mesta faktiskt.

          Det gör man säkert, haha, men det är enda vitaminen/kosttillskottet jag tar och har varit förkyld 3 gånger (peppar peppar) sen 2016 så jag tänker fortsätta inbilla mig att det är därför😂

          Jag har ätit 10 000 IE i ett år. Det är en extremt hög dos. Jag kontrollerar mitt värde privat och det har ökat sakta. Jag hade ingen brist men låg i det lägre intervallet. Det är väldigt svårt att överdosera så länge du inte äter så starka kosttillskott. Livsmedelsverket rekommenderar 800 IE så jag har alltså tagit en 100 ggr högre dos. Så att oroa sig för att överdosera kan man släppa.

            Nja, det är liksom vetenskaplig fakta, att har man ingen brist och överdoserar under en längre tid (samt inte tar vitamin K) kan man få kalkinlagringar i tex.njurar och kärl. Har man otur kan det bli permanenta skador.

        Vitaminer i brustablettform är rena skiten. De innehåller dessutom väldigt lite vitamin, men desto mer annan dynga.

          👍🏼

    Är sist på bollen men såg precis ”snygg-Erics” reel om vatten. Vad sjutton menar han med att syret försvinner i vattenmolekylen och enbart väte finns kvar??

    Jag uppfattar det som att han har ett korn av sanning i sina argument men att det sen har spårat ur och blivit osanning. Vad är ”kornet av sanning” som ligger bakom denna utsaga om att syreatomen försvinner??

      Gissar lite nu men tror han tänker på att vatten kan innehålla små luftbubblor innehållandes syre (och annat som finns i luft…). Han han ju inte på riktigt mena att H20 bara blir väte som vi glatt klunkar i oss. Eller?

      Tror han sov sig igenom kemilektionerna i skolan och inte har en aning om vad han pratar om. Han vet säkert inte ens vilka kemiska grundämnen som vatten består av. Försöker sälja något MLM-vatten-tjosan.

      Det var någon liknande kvinna som var upprörd över att luften på ett flygplan innehöll kväve. I hennes värld skulle nyttig luft enbart innehålla syre.

    Jag vill tipsa om bra hårvitaminer. Det är tuggisar i hallonsmak med biotin m m. Köpte på apotek. När jag nu borstar håret släpper det inga hårstrån. Har tagit bara 2 veckor och är helnöjd. 😊

      Köpte på studs. Du borde få en kick back, haha! Tack för tipset!

      Är det VitaYummy hair and nails?

      Låter nog negativt men jag tvivlar på att man märker skillnad på 2 veckor. Och normalt så tappar vi upp till 100 hårstrån/dag. Och lite mer vissa tider. T.ex. några månader efter en infektion.

        Yes, tar 2-3 månader innan biotin har effekt. Men biotin funkar ofta!

          Biotin har effekt OM man har brist på vitaminet. Det finns inga studier som tyder på att det annars hjälper mot håravfall eller ger bättre hårkvalitet, det finns däremot viss evidens för att det kan stärka svaga naglar, men ytterligare forskning behövs. Det kan ge missvisande svar på blodprover också. Pengar i sjön.

        Men jag tappar knappt något hår. Tänk om man vetat hur bra dom är. Du kommer inte ångra dej.

    Civilingenjör i Stockholm. 2-3 års arbetserfarenhet. Presterat väldigt bra hittills. Vad bör jag ha i lön? Min chef ska komma med ett förslag då jag känner att jag ligger lågt.

      Prata med fackets lokala avdelning så får du exakta siffror 🙂

        Tack! Dålig på det där

      Typ 40-42tusen.

        Nja. Det beror ju på vad man jobbar med så klart, men den rekommenderade ingångslönen är 39 500, så 40 låter väldigt lite.

          Problemet är att rekommenderade ingångslönen ökat ovanligt mycket från 36300 till 39500 på två år… så därför känns det svårt att hänga med den kurvan.

            Rek ingångslön har väl alltid varit lite av en fantasisumma? Typ det facket önskar att man skulle få. Tog mig flera år att komma upp till den nivån (bor visserligen i Gbg där lönerna är något lägre än Sthlm).

            Vill du ha ett ordentligt påslag är det nog byte av arbetsgivare/tjänst som gäller dock.

      Beror helt på bransch, privat eller offentligt, osv. Kolla med ditt fack.

        Privat…

          Och bransch?

            Tipsar ändå om att fråga ditt fack så kan de ge dig mer korrekta uppgifter. Kan skilja mycket mellan olika typer av jobb även om man är civilingenjör (vilket i sig också är för brett för att svara på)

    När man gör ivf, vad är det som avgör om ett embryo bör återinföras eller inte?
    Tänker då en del gör flera återinföringar så nära inpå varandra. Hinner kroppen verkligen återhämta sig? Och om kroppen haft någon sjukdom nära inpå? Jag tänker att det vore dumt att slösa embryon om kroppen inte är 100%, men förstår samtidigt att det är svårt att låta bli att försöka när man längtar så efter ett barn.

      Nä kroppen behöver inte återhämta sig. Om embryot inte fäster så är det i princip som att ha mens och det behöver man ju ingen återhämtning från. Även vid faktiska missfall finns idag inga belägg för att man ska vänta en cykel med att försöka bli gravid (som man sa förr).

        När jag hade MA för några veckor sedan sa de nog att jag skulle vänta en cykel. Stod i infobladet jag fick från gynmottagningen i samband med att jag även fick cytotectabletter.

          Det är på grund av tabletterna, inte på grund av missfallet.

          Det är gammal info, vissa har inte uppdaterat ännu. Om man får ett negativt test efter x dagar/veckor och inte blöder längre så kan man försöka igen direkt. Många blir gravida redan då, eftersom det finns lite extra hormoner i kroppen efter en graviditet, och har inga negativa effekter av det. Fick detta förklarat av läkare på KK när jag fått missfall men finns mycket info på nätet, särskilt på engelska, om nya rekommendation typ Mayo Clinic.

      Gör man ”bara” återföring är det bara att köra månad på månad i regel, om man inte behöver nån väldigt specifik medicinering. Är ju inte så mycket konstigare än att ligga varje månad, kanske med en lite extra ägglossningsskjuts och progesteron. För stimulering och äggplock brukar de vilja ha en hel cykel mellan. Jag gjorde tre plock på fyra och en halv månad, det var inte toppen för kroppen, borde ha pausat men mådde så kasst av hela situationen så det var skönt att bara köra på också.

        Oj shit vad intensivt! Jag gjorde tre äggplock på tio månader och tyckte det var belastande. Hur mycket fick du ut i slutändan? Något till frysen?

    Varför är alla plagg nu för tiden ribbade? Tycker inte ens det är snyggt.

      Svinfult faktiskt

      Ogillar också ribbat! Kastar in en gissning om att kanske 90-talsmodet spökar?

      Älskar ribbat! Har alltid gjort 🧤

    Min man har åkt på en maratonresa och är borta 7 dagar = ge mig tips på serier!
    Älskar: Suits, Younger mm.
    Älskar inte: Otäcka saker (otäckt = Beck-filmer så ganska låg tröskel för ”otäckt”🤣)

      Bridgerton, Sex Life, Sex Education, Love is Blind.. 🙂

      Queens gambit!

      Sex Education
      White Collar
      Castle
      Scrubs
      La casa de papel
      The Office (U.S)
      Mysteriet på Greveholm

      Arrested development

      Community, Downton Abbey, Parks and recreation.

      Fleischman is in trouble.

      Händelser vid vatten, men den kanske är för otäck?

      White Lotus.

      The bold type! Såå mysig tjejserie som utspelar sig på en redaktion till ett modemagasin i New York. Vänskap, kärlek, både roligt och sorgligt. Snygga outfits har de också!

      The split! Kanske inte i samma genre som dina exempel, men jag älskade den. SVT Play!

      Never have I ever
      Emily in Paris

      Emily in Paris

    Wow vilken uppladdning Hanna T gör med att ta in på hotell dagen innan igångsättningen, en svit till och med 😍

      Hade gjort samma om jag hade haft ett spikat datum! Passat på att lyxa lite 😄

        Eller hur, perfekt ju 😁 Själv gick man över tiden, hade inte sovit något och en förlossning som tog 24 timmar 😂

      Jag hoppas verkligen att allt går bra för dem med förlossningen och allt. Men undrar verkligen hur det kommer bli sen. Känns som att hon har gillat att lalla runt i flera år och inte jobba utan ha massa tid att tramsa sig på sociala medier. Och nu som gravid så blev hon ännu mer ”speciell” för sina följare. Undrar hur det blir sen, när tiden att hänga på insta blir begränsad, hon inte kan lägga sig och vila närmsta helst och någon annans behov plötsligt ska styra. Att var föräldraledig är ju verkligen som ett heltidsjobb (minst) och det har hon väl aldrig haft?

        Kommer säkert gå jättebra

      Jag såg det och tänkte att jag aldrig hade velat det 😅 Så skönt att få sova i sin egen säng sista natten..

        Men de har väl rest för att skrivas in imorgon?! Eller missförstod jag

          Tar 1 timme mellan Smålandsstenar och förlossningen i Halmstad

            Men HT är inte känd för att vara morgonpigg 😉

    Hade ni kunnat leva med en partner som inte har samma behov av närhet som ni?

      Nej, det är inte hållbart i längden.

      Jag gör det. Upptäckte det inte förrän vi hade barn. Det går – men den där lilla extra glädjen för mig försvinner. Jag vill ha mer närhet och uppmärksamhet än vad han vill.

        Samma här. Efter att barnen kom så förvann nästan all närhet. Vill inte lämna men börjar känna mig frustrerad 😔

          Har varit i samma situation och kan säga att det troligen inte kommer att bli bättre.

          Antingen accepterar du läget eller får honom att förstå dina behov.

          Annars kvarstår bara att lämna, hoppas det löser sig utan att behöva gå så långt

            Som alltid är det DITT synsätt som är allmängiltigt.

            Sorry Lewis, jag är en av de som verkligen tror på att du är man. Men jag är så oerhört less på dig och ditt mässande.

            Och innan du kommer dragande med att ”Du har lika stor rätt att kommentera här som alla andra” så säger jag; Ja, absolut.

            Många här är otrevliga i tonen osv, men i ÖS ffa så verkar de flesta ändå vilja bistå med goda råd etc.

            Medan du främst verkar finna njutning i att sheama diverse influensers (e.g. Molly Rustas, Tingelinn mflr).

            Och då undrar jag….. Om du nu är så särdeles lycklig med din fru/sambo som du påstår, och att ni har så lika syn på precis allting. Vad är det som triggar dig så oerhört att tala om för alla och envar ”vad som faktiskt gäller” och ”hur man ska tänka”, samt hur fel alla influencers (samt ”vanlisar” i ÖS) gör hela tiden?

            Om du nu är så lycklig och fullkomlig, varför kan du inte bara låta andra vara, eller acceptera att andra tänker annorlunda än du?

            ALLT ska bli en diskussion till absurdum.

              Definitivt är han en man 😅. Hundra procent!

                Absolut!😅

              Seriöst, va fan var det där för onödig rant? Han svarar på en fråga och ger varken ett svar som är otrevligt eller helt uppåt väggarna. Fler har svarat ungefär lika. Det här var nog bland det otrevligaste jag har läst här på öppet spår.

                Tror personen syftar på fler kommentarer skrivna av honom.
                Lugna ner dig nu…

                  Jo det förstod jag mycket väl, jag är läskunnig förstår du. Jag tycker fortfarande att det var en onödig, och oerhört otrevlig, rant vid helt fel tillfälle.

                  Tycker du att ditt ”lugna ner dig nu…” tillförde något? Det brukar användas när man vill förminska någon, men du kanske hade ett gott syfte?

              Han har inte någonstans sagt att man måste följa hans synsätt? Typ alla som kommenterar utgår från sig själva, sina livserfarenheter, synsätt, åsikter, lärdomar. Helt ärligt så är det upp till mottagaren/läsaren att alltid ha det i bakhuvudet och göra en egen filtrering. Vilket antagligen händer naturligt – jag tror att det är extremt få människor som faktiskt tar action på det som någon annan ”säger åt” dom. I slutändan gör dom flesta det som dom själva känner för.

              Nu var det väl ändå du som försökte dra igång en diskussion?

              Jag gillar speciellt att män har åsikter här och är definitivt inte en av dem som dissar män. Men ibland känns det som Lewis tycker att hans åsikter är de enda rätta, typ man gör inte så i ett förhållande. Hade han skrivit; jag gör inte så i ett förhållande så hade det känts mer ödmjukt.
              I denna frågan håller jag dock med honom.

      Nej det skulle bli svårt

      Tror inte det. Är viktigt för mej med närhet men hade en kille som ville ha sex flera gånger om dagen och det var inte bra. 🙈

      Jag gör det! Det funkar jätte bra faktiskt. Han anstränger sig för att ge mig närhet. Sitter och kramar mig i soffan fast han egentligen vill sitta själv, ligger och kramar mig tills jag somnar för att sen rulla över och sova själv och ger mig en stor kram och en puss varje gång han kommer eller går. Det är saker han gärna sluppit men det är viktigt för mig. Han frågade rakt ut i vilka situationer det var viktigt för mig när jag sa att jag behövde mer närhet. Han däremot har ett annat behov av sex än vad jag har. Jag skulle aldrig kunna ha sex om jag verkligen inte är riktigt sugen men jag är väldigt frikostig med hansjobs. Sen är jag noga med att låta honom sitta och uggla själv i soffan ibland. Han har ett helt annat behov av egentid. Då går jag och lägger mig tidigt och läser bloggbevakning och dricker te i sängen 😊

      Jag tror inte olika behov i sig är ett problem. Däremot är det ett problem att inte ta den andres behov på allvar och anpassa sig därefter.

        Förlåt men detta låter så sjukt? Alltså att ni typ är tvingade att tillfredsställa varandras behov fast ni inte vill. Tänker bara om jag skulle behöva sitta och krama min kille hela kvällen för att ”det var hans behov som måste bli tillfredsställda”, fast jag egentligen inte vill?

          Hur läser du in tvång? Det är två personer med lite olika behov som har lyckats hitta något som fungerar för dom genom att kommunicera sina behov. Och det är så konstig inställning att man aldrig ska göra något för sin partners skull? Jag ogillar att gå ut på resturang medan min kille har ett stort matintresse och älskar det, såklart jag följer med honom ut även om jag inte skulle gjort det själv. Gör det honom glad gör det mig glad. På samma sätt följer han med mig till stallet ibland trots att han egentligen har noll hästintresse.

          Tänkte precis tvärtom, det handlar ju om två personer som är lyhörda för varandras behov , kan kommunicera och löser situationen på ett sätt som funkar för dem. Det finns ju alltid saker man tycker olika mycket om och att lyssna in vad ens partner behöver och försöka tillgodose det behovet tycker jag låter jättefint. Säger som anonym 21.41, klart man vill göra saker som gör sin partner glad och då själv blir glad! Man ska såklart inte göra våld på sig, men det kan jag inte utläsa av kommentaren att någon av dem gör. Relationer handlar alltid om att kompromissa, sen gör alla det med olika saker.

          Nej, det där är motsatsen till sjukt. Ja, lever man med en annan person är det väl självklart att man, inom rimliga gränser, gör det man kan för att den ska få sina behov tillgodosedda. Om du har ett specifikt behov som det inte kostar din partner särskilt mycket att ge dig, tycker du på riktigt inte att hen ska göra det då? Förlåt, men det är i så fall sjukt egoistiskt.

          Men det är väl jätte härligt att kunna göra sin partner glad? Speciellt när de visar uppskattning tillbaka?

      För oss har behovet varierat över tid för oss båda. Jag hade mycket större behov för några år sen. Nu med barn och sömnbrist har jag mindre och han med, men mer än vad jag har. Hade det varit enormt stor skillnad hade det kanske varit svårare.

      Det har jag gjort i 15år – går finfint! Jag vill ha mer närhet än han. Det blir väl ngn typ av kompromiss😃

      Jag gjorde det i sex år, aldrig mer!

      Nope, jätteviktigt för mig.

      Förstår att det inte är en lätt fråga. För min del så finns det barn och hus som gör att det är ett svårt beslut, samt att jag faktiskt älskar den här personen och har gjort det i 10 år. Men det är svårt att vara utan närhet, lägga sig med ryggen mot varandra varje kväll och sällan få en puss/kram när man ses på eftermiddagarna. Ja, ni fattar. Uppskattade att få era tankar kring ämnet!

        Är en jobbig sitts med tanke på barn och åren man spenderat tillsammans, hoppas verkligen det löser sig på ett bra sätt för dig/er.

    Någon som gjort ekg hemma i en vecka? Klistret har redan börjat klia och jag har haft den i knappt 18h. Får panik av tanken att ha den så länge.

      Kontakta mottagningen du fått den av. Finns elektroder för känslig hud.

        Tack! Ska ringa dem imorgon. Det är som en liten minidator så inga lösa elektroder. Är samma tejp som håller fast infarter till dropp typ.

      Jag minns att det kliade och gjorde ont. Det var ett h-e! Fy, vill aldrig göra om det. 😕

    Vet att ni är flera här inne som förvarar och tycker det är rimligt att bete sig som ett svin när man har pms. Hade ni, handen på hjärtat, verkligen tyckt det var okej och acceptabelt att ha en kollega som är på det sättet? Jag jobbar i skola och vi är många nu som tycker att en kollegas beteende är ohållbart. Känns som en tidsfråga också innan några föräldrar hör av sig och klagar, och med all rätt känner jag. Jag hade iaf aldrig accepterat att mina barns lärare behandlade dem illa och sen skyllde på pms.
    Jag är den som jobbar närmast henne och är så innerligt trött på att täcka upp för och släcka bränder efter hennes idioti. Är liksom inte min uppgift.

      Tänker att det är skillnad på hur som är acceptabelt att bete sig i sitt hem i sin trygga vrå, och i en professionell situation, som arbetet. Man behöver kunna ventilera hemma. Såklart är det inte okej att slåss, kasta saker eller använda sig av psykisk misshandel, pms eller ej.
      Jag har själv lidit av min pms men sökte hjälp och har inte alls samma problem längre.
      Din kollegas beteende är absolut inte okej. Pms kan vara en förklaring, men är aldrig någonsin en ursäkt till att bete sig illa mot någon.
      Jag hade absolut haft samtal med chef om problemet. Chefen måste ta tag i detta på en gång!

      Jag tycker aldrig att det är okej att bete sig som ett svin. Min pms är ingen annans problem. Precis som någon annans pms inte är mitt problem.

      PMDS är ett helvete. I know. Men det får inte gå ut över sitt arbete, framförallt inte om det handlar om barn och kränkningar, såklart. Men när hon tar upp det, fråga om hon fått hjälp?

      Absolut inte. Om hon har grav PMDS finns det läkemedelsbehandling som ger stor effekt, vilket det inte låter som att hon tar.

      Pms är en sak och pmdd är en annan. Pmdd är en sjukdom som är fruktansvärd – medan pms är ett symptom som ger irritation.

        Man kan inte bete sig hur som helst bara för att man är sjuk heller. Om man inte kan sköta sitt jobb eller vara bland människor vissa dagar i månaden får man byta jobb. Precis som andra med kroniska sjukdomar får man anpassa livet.

          Ja eller sjukskriva sig de dagarna? Men kan ju inte gå ut över barn.

          Himlans enkelt att säga när man inte lider av det själv. Återkom gärna när du drabbas som hårdast så ska vi håna dig.

            Men vad tycker du lösningen är då? Att vi alla på jobbet samt framförallt eleverna, ska behöva stå ut med en så vidrig människa? Klart man får anpassa livet då så att det fungerar. För som det är nu så fungerar det inte. Och för att svara på det som någon annan skrev ovan så ha, chefen är vidtalat och ska ta tag i det.
            Alla vuxna människor har ett eget ansvar.

            Så hur illa tycker du att man får bete sig på jobbet på grund av pmdd?

            Är man sjuk så att man inte kan sköta sitt jobb så sjukskrivs man.

            Jag hånar inte, jag presenterar fakta. Jag har ett handikapp som gör att jag inte kan jobba var som helst. Så är det bara. Om man inte kan tygla humöret pga sjukdom så ska man inte jobba med barn. Det är liksom inte rocket science.

            Så en man kan skylla på testosteron när han bankar på någon och det är då helt okej? Naturligtvis inte, precis lika inte okej som att en kvinna beter sig hur otrevligt som helst när hon har pmds.

              Du måste ju på riktigt vara dum i huvudet. Vet du vad det är? Har du gått igenom det? Nej det är förjävligt. Du vill bara dö för så jobbigt är det ibland. Jag lider av det samt endometrios och när jag mår som sämst är jag oftast ledsen och då jobbar jag hemma. Men alla har inte den möjligheten och vad gör man då tänker du?

                Sjukskriver sig.

                Antingen sjukskriver man sig eller väljer ett jobb där det inte går ut över andra människor

      Nej. Verkligen inte okej.

    Ska försöka få min dotter blöjfri. Ge mig era bästa tips tack!

      Jag körde efter boken ”blöjfri på tre dagar” och ryckte blöjan från en dag till en annan. Första två dagarna var svinjobbiga, jag ägnade i princip all tid åt att torka upp pölar och att punktmarkera honom med pottan. Men sen släppte det och han förstod grejen med pottan och började få nån form av blåskontroll. Efter fem dagar var han helt torr dagtid. Behöll nattblöjan några veckor till och tog bort den när det gått ca fem nätter som den alltid var torr på morgonen. Lycka till!

        Hur gammal var han? 🙂

          2 år och 4 månader.

        Vi körde också enligt blöjfri på tre dagar och det tog kanske tre månader innan vi slutade ha dagliga ”träningstillfällen” som den boken hurtfriskt kallar att kissa i byxorna. Värt i slutändan såklart. Vill bara sänka förväntningarna på att det ska gå så himla fort.

          Och att det kan komma bakslag även flera månader efteråt!

      Bara ta av blöjan och sätt henne på pottan med jämna mellanrum. För mina barn har det tagit max 4 dagar.

      Ta 2-3 dgr hemma i lugn och ro bara du och dottern. Inga utfärder, inget som stör.
      Ta av blöjan och ha kläder endast upptill på kroppen.
      Utvärdera först hur långt hon kommit: Förstår hon i förväg när hon behöver kissa (säger till eller ger annat tecken)? Lägger hon märke till att hon kissar (tittar ner mot snippan när hon kissar)? Eller ser hon bara att hon kissat (pölen på golvet)?
      När hon väl lärt sig känna igen känslan av att vara kissnödig och kan söka sig själv till pottan, eller säga åt dig att hon behöver kissa, då kommer det gå snabbt att få henne blöjfri 🙂

      Körde också efter blöjfri 3 dagar och det blev han också. Var inte särskilt jobbigt heller. Typ 2 kissolyckor och en bajs. Sen löste han det. Han va 2 år och 3 månader.
      Det va nu i juli. Han har inte haft mer än kanske 2 olyckor sedan dess. Utöver förskolan. Där sker det kanske 1 gång i veckan. Oerhört störigt och 100% för att de inte frågar. Vi kan leka ute, gå i affärer eller åka bil långt utan olyckor men på förskolan går det tydligen inte alltid…

        Varför är det störigt? Det tycks ju inte påverka hans blöjfrihet i övrigt och enda som händer är att du måste tvätta lite kläder, vilket jag antar du gör ändå.
        Varför ska man fråga? Vem ska springa runt och fråga 10-15 ungar stup i kvarten? Han kanske är upptagen med sina kompisar och själv glömmer att gå?
        Så ignorant att förvänta sig att det ska funka lika i en stor förskolegrupp som det gör ensam med en förälder.

          Håller med dig i sak men det är brukligt att personalen på förskolan påminner barnen om att gå på toaletten med jämna mellanrum. Exempelvis innan de spttersig och äter eller går ut.

            Har jobbat på flera förskolor och det har alltid funnits rutiner kring blöjbyte och toalettbesök. Man går vid vissa tider, påminner osv. Men. Det är väldigt vanligt att barn upplever ”bakslag” på förskolan, för att det finns så mycket roligt att göra, kompisar att leka med osv. Barnen vill helt enkelt inte gå på toa.

            En olycka i veckan låter lite, tycker jag. Inte ovanligt att det är typ 10 gånger på en förmiddag.

              Det är störigt för att det är jobbigt för honom att kissa på sig. Det är störigt för att det ibland händer på vilan trots att vi sagt att han kan ha blöja då. Det är också störigt för att just eftersom barn är upptagna av lek så behöver man fråga dem.
              Och för att det uteslutande händer med samma person i personalen.
              Jqg vet att det inte är särskilt mycket. Men han är som sagt superduktig i övrigt. Jag bryr mig inte om att tvätta kläder. Men jag tycker synd om mitt barn som ska pissa pp sig under vilan för att personalen inte sätter på en blöja.

                Då blev han alltså inte blöjfri på tre dagar om han än idag behöver blöja för att inte kissa på sig på vilan.

                  Nattblöja och dagblöja är väl ändå inte samma sak?

                    Jo, man är inte blöjfri förrän man är helt blöjfri.

                Det låter som om du inte kommunicerar särskilt bra. Du skriver först att han är blöjfri, och då tror man att det är som du säger – han behöver inte blöja. Sedan skriver du att du sagt att han _kan_ ha blöja på vilan, inte att han behöver ha det. Du får nog vara tydligare med personalen. Säger du att han är blöjfri dagtid så bör han ju vara det, en vila på någon timme klarar blöjfria barn av (skillnad en hel natt).

                  Nä men då är han väl inte blöjfri. Hänger liksom inte upp mig på det. Jag har lämnat blöjor på förskolan och sagt att han har blöja när han sover hemma.
                  Han kissar ofta och dricker jävligt mycket vatten. Ni behöver liksom inte veta detaljer. Vad fan är det för fel på folk. Jag svarade på en fråga och beskrev hur vi pottränade vårat barn. Vad som funkar kontra vad som inte funkat.
                  Varflr blir folk provocerade av det. Det här forumet är ju fan hopplöst då det är helt fullt med folk som väntar på minsta lilla sak att hugga på. Så förbannat tröttsamt.

      Vi körde också enligt boken blöjfri på 3 dagar. Det var i december och sonen var då 18 månader, tog blöjan på både natt och dag samtidigt. Tog 4,5 dag tills han var helt torr på dagen med minimalt med olyckor (skedde bara om han hade väldigt kul) och ca 1 vecka tills han vaknade på natten och väckte oss för att han behövde gå. Trots att det är 10 månader sedan kan det fortfarande ske olyckor, var inte rädd för det och lägg inte så stor vikt vid det. Olyckor händer.

      Bästa tipset är att ta ledigt och ha tid hemma bara ni själva där dottern bara går i tröja, introducera byxor långsamt i samband med att ni går ut. Kör fortsatt utan byxor hemma och stressa inte med trosor, det kan ofta vara muskelminne att det känns som man har blöja på sig igen.

      Sedan några dagar innan sonen skulle tillbaka till förskolan skrev jag ett brev och gav dem, där hans rutiner stod m.m. Förskolan uppskattade det väldigt mycket och var på så vis från dag ett alltid väldigt positiva till hans blöjfrihet.

      Lycka till!

    Någon mer som reagerat på att Sanna jörnvik och Carl deman aldrig verkar spendera helgerna med sitt barn? På instagram verkar de alltid vara ute själva på middagar med vänner eller dylikt. Tycker även det är konstigt att Sanna hela tiden verkar ”ta ledigt” som hon säger på stories när hon knappt lägger upp något alls om dagarna. Men jag är kanske på fel platttform för att se allt jobb hon lägger ner 🤷‍♀️

      Hon gör mycket tiktok

      så skönt för dom med egentid på middagar.
      middagar brukar ju va på kvällen och ofta sover barn då så det är ju helt perfekt att ha barnvakt då . Orka sitta o glo på barnet som sover det kanske du gör ? unna dom !!!

      Lever man småbarnslivet fattar man att andra behöver egentiden. Det är ett jättejobb att dra runt heltidsjobb och småbarn.

    Jag skulle behöva lite råd om en vänrelation. Vi har varit vänner i många år, men jag har efter många om och men kommit fram till att jag vill avsluta vår vänskap. Jag har tänkt avsluta den tidigare, men då vi har en gemensam vän har det varit för svårt…
    Vi har alltid haft lite av en ”frenemy”-relation, från hennes håll, är min upplevelse. Exempel: Jag flyttade förra året och hon kom på besök några veckor senare. Hon sa ingenting positivt utan bara pekade på saker och sa ”Ska det se ut sådär? Är det där klart?” (flyttade till nybygge så några detaljer var inte klara, typ saknades någon kökslucka) och ”Jaha, parkeringsplats som utsikt…” (vi bor väldigt högt upp och alla andra som varit hos oss har sagt att vi har en fantastisk utsikt). Hon har också viftat bort traumatiska händelser jag varit med om, förminskat mig. Jag har flera gånger mått lite dåligt efter att vi träffats. Jag är lite känslig av mig och hennes burdusa sätt fastnar ibland i mig och skaver.
    Men till huvudfrågan: Vad hade ni tyckt var bästa sättet för en vän att ”göra slut” på? Om jag tänker på mig själv så hade jag tagit hinten om en vän slutade höra av sig, slutade svara på sms, undvek att träffas o.s.v. Jag hade fattat och låtit det rinna ut i sanden helt enkelt. Men det kanske ses som väldigt fult att ghosta en vän? Är det bättre att rakt ut säga/skriva till henne ”Jag mår inte bra av vår vänskap längre så jag avslutar den nu och önskar dig stort lycka till i framtiden!” eller liknande?

      Har själv funderat på samma sak, då jag är i en liknande sits. Tänker att det är trevligast och mest moget att berätta att man avslutar vänskapen och varför. Din vän låter väldigt avundsjuk på dig, då brukar man bete sig så.

        Ja det känns mer ärligt egentligen. Även om det är svårt?
        Jag får känslan av att hon stör sig på mig av oklar anledning. Hade velat veta varför hon är så osympatisk mot mig men samtidigt undrar jag om hon ens är medveten om det.

        Jag hade nog frågat henne varför hon är så negativ och säga att såna kommentarer gör dig ledsen. Hon kanske inte är medveten hur hon framstår. Annars hade jag nog bara låtit vänskapen rinna ut i sanden.

          Hon är en rätt så dominant person, så jag har dragit mig för att ge henne ”kritik”. Tror inte hon tar det särskilt bra. Kan absolut vara så att självinsikten brister, svårt att veta, för jag uppfattar inte riktigt att vår gemensamma vän känner sig elakt behandlad på det viset jag gör.

      Jag hade bara låtit det rinna ut i sanden. Undrar hon något så får hon väl fråga? Känns taskigt att påtala allt fel med henne och sen säga att man vill avsluta vänskapen.

        Ja det känns inte schysst att typ säga ”jag tycker du är osympatisk och elak”. 😛 Men tänkte att om jag pratar med henne så säger jag att jag tycker vi växt ifrån varandra och är för olika personlighetsmässigt. Känns helt knäppt om hon inte märkt av det? Fast vissa har inte så mycket insikt iofs…

          Men det känns ändå schysst.

      Hade kunnat vara jag som skrev detta om min svägerska. Ett ständigt ifrågasättande och nån form av passiv aggressivitet. Så himla trist och onödigt. Har också alltid tänkt att det måste vara den personens dåliga självkänsla som fr del att agera så.

        Ja jag undrar så vad det handlar om? Varför stör hon sig på mig? Varför tycker hon det är ok att förminska min infertilitet och vifta bort hur ledsen den gjort mig? Det är så konstigt. Trist att din svägerska är sån! Det trista är att den gemensamma vännen har gift sig med min ”frenemys” bror så känns nästan som en svägerska då jag står väldigt nära den andra vännen….

      Fy fan jag var tyvärr tvungen att avsluta en vänskapsrelation för tio år sedan. Jag sa rakt ut som det var. Det togs inte emot speciellt bra men det var nödvändigt. Vänner stödjer och stöttar och i en väns sällskap ska man må bra. Ta tjuren vid hornen. Riv plåstret. Du mår ju inte bra av den här relationen så avsluta den.

        Visst är det jobbigt? Jag fick avsluta en vänskap för ca 2 år sen, men den personen var verkligen extremt knäpp så det var lättare.
        Här känns det nästan som att vara vän med min mamma: små pikar, noll empati och passivt aggressiva kommentarer…

          Oj, taskig mamma.
          Känner igen vänskapsfenomenet, har också haft en vän som helt uppenbart störde sig på mig. Det tog tvärslut efter en semester ihop och vi hördes aldrig mer. Det känns ännu oavslutat när jag ser henne nånstans och hugger till lite. Tycker nog att alla människor förtjänar ett hejdå om det varit en viktig relation. Definitivt inte rada upp alla anledningar och hennes dåliga orsaker utan bara ett enkelt avslut. Som när man dumpar en kille. Precis som du skrev här ovan, ni har för olika personligheter. För så enkelt är det ju, hon funkar säkert bättre ihop med andra.

            Ja tyvärr har min mamma inte varit den där härliga bullmamman många andra får. Tror ibland det har gjort mig lite extra känslig mot kvinnor som är kritiska och elaka. Vill inte ha sådana i mitt liv nu när jag är 35 och faktiskt själv kan bestämma över vilka jag umgås med.

            Tack, klokt skrivet!

      Jag har varit i din situation med en vän som jag hade haft i nästan 20 år.
      Jag utgick ifrån hur jag själv hade velat bli behandlad och valde att prata med henne om det.

        Jag har själv blivit ghostad av vänner förr och har inte brytt mig så mycket. Tar det inte så personligt då jag är rätt säker på att de glömt bort mig då jag inte har barn och de själva helt gått upp i sin mammaroll, så inte rört min personlighet så att säga… Men kan förstå att många vill ha mer tydlighet än.

          Det ger ju också hen möjligheten att reflektera över sitt beteende och förhoppningsvis så lär hen sig något av det så att framtida relationer inte behöver bli lidande.

      Om du vill vara snäll, trots att hon låter rätt taskig: Låt inte någon gå och fundera på varför du inte hör av dig, det är väldigt obehaglig för människor att inte veta vad man gjort för fel och fundera över om fler kanske kommer klippa banden. Det skapar lätt rädsla i människor för att bli utfrusen. Bättre då att vara tydlig och säga att man inte känner att man har så trevligt ihop längre. Ju mer hon väljer att fråga, ju mer detaljerat svarar du.

        Tack! Ja du har nog rätt att det är ärligast att bara säga som det är. Det gör ju också hela grejen lite snabbare i förloppet. Så slipper jag själv försöka slingra mig i flera månader för att slippa träffa henne och hoppas hon ska förstå.

      Jag hade nog frågat henne varför hon är så negativ och säga att såna kommentarer gör dig ledsen. Hon kanske inte är medveten hur hon framstår. Annars hade jag nog bara låtit vänskapen rinna ut i sanden.

    Såg precis att NattiD låter sin lilla son kolla på tv och låter hnm göra det även vid matning.

    Blev nyfiken. Hur mkt skärmtid får era barn? Och hur gamla är dom? När började dom titta?

      Så små barn ska inte kolla på skärm alls medverkar inte som föräldrar blir informerade eller ens bryr sig om det.
      Vårt barn var över 2 år innan vi började låta henne kolla barnprogram. Vi ser totalt några timmar i veckan kanske

        Sån himla tur att det finns så duktiga mammapoliser som du då, som kan berätta för andra hur dåliga de är.
        Och nej, det är inte en ömtålig för mig. Mina barn är större än så och de tittar inte jättemycket på tv och andra skärmar. Men jag har noll behov av att påtala för andra hur dem ska göra. Och noll förståelse för er som gör det.

          Och att hjärnforskare starkt rekommenderar noll skärmtid före tre års ålder. Finns mycket dokumentärer, studier och böcker om hur skärmar påverkar hjärnan – för den som är engagerad i sitt barns hälsa och förutsättningar i livet. Men man kan alltid gömma sig bakom okunskap och kasta skit på de som säger saker man inte gillar. Tacksam att det finns andra medvetna, vettiga föräldrar.

            ”Hjärnforskare” säger det alltså! Du får det att låta som om det finns en konsensus. Det gör det inte.

          Det är nyttig information som uppenbarligen inte når ut till folk

          Men chilla. Man är en dålig förälder om man gör saker som hämmar barnets utveckling på lång sikt. Att låta ett så litet barn titta på TV, telefon eller iPad är dåligt föräldraskap, då sätter man inte sitt barn först.

            Och man är en ganska kass människa överlag om man så lätt dömer andra baserat på att man ser en liten procent av deras vardag. Men

              Öm tå?

            Men det kan ju knappast finnas så mycket bevisad forskning på hur det påverkar barn på lång sikt? Det här med skärmar till små barn är ju relativt nytt.

        Vem bestämmer att de inte ska det? Du får det att låta väldigt svart eller vitt!

          Eftersom det inte är bra för dem, de är för små för att hänga med och sortera alla intryck. Det finns massor med uttalanden från tex läkare om det här om man googlar.

          WHO

            Ammade du ditt barn i 2 år då också? 😅

      För mycket. Barnen är 4 och 2. Är en omöjlighet att laga mat längre än 10 minuter utan bolibompa.
      Förstår inte hur andra gör som aldrig använder skärmar.

        Jag själv (ts) har barn under 1år, barnet har aldrig sett på tv/skärm. Leker, hittar på typ experiment osv. Sjunger, massor. Barnet kan sitta länge och hänga med på matlagning, disk osv, men nu har jag ju bara ett barn. Blev bara chockad att en (typ) 4 månaders redan kollar tv. Alla får göra som dom vill alltså, det lägger jag mig inte i. Men blev nyfiken på hur andra gör 😄

          Ja absolut! Så gör ju mina barn också. Men det känns omöjligt att aldrig använda skärm. Dessutom upplever jag att min äldsta kan koppla av lite på em efter lek osv med sin skärm. Han spelar spel och har lärt sig mycket av det :).
          Alla gör verkligen som dom vill! Tycker också 4 månader låter litet eftersom det blir svårt att förklara för barnet vad han/hon ser på skärmen.

          Ja alltså ett barn under ett år är ju heller oftast inte så intresserad av tv.. det blir väl inte mycket till barnvakt ändå..

        Barn är olika. Vissa gillar att sitta och pilla med sina egna grejor. Mitt ena barn har velat sitta på mig eller bli underhålld konstant medan andra är nöjd med att leka själv.

        Innan skärmar fanns lagade föräldrar helt enkelt inte mat.

          Det måste vara så det var. 😂

      Två barn under 5 år. De började titta strax efter året. Nu på vardagarna blir det ungefär en halvtimme på kvällen innan läggdags (förskola under dagen). Helger blir det mer kanske 1,5 timme totalt, halvtimme på morgonen kanske en halvtimme på eftermiddagen och så en halvtimme på kvällen igen.

      Mitt barn är 1,5 år. Det var omöjligt att åka bil med barnet i början, bara skrik och gråt, det blev inte trafiksäkert. Så vi testade att låta barnet kolla lite film och då kunde vi åka längre sträckor utan att ha panik-kaos i bilen. Sedan har barnet fått kolla lite hemma när det absolut inte går att få barnet att leka själv och jag måste göra något utan att ha barnet på höften (typ hacka grönsaker). Kanske 10-15 min någon gång hit och dit. Inget jag är stolt över men jag fick ett barn som inte gärna roar sig själv utan sitter på mig som en liten igel och ibland måste man göra något på egen hand och då är skärmen det enda som funkar. Tro mig, innan jag tar till skärmen försöket jag få barnet att roa sig med leksaker, sånger, etc.

        Äsch. Tycker du kan vara stolt. Att ens barn ser på skärm då och då är inte en stor grej. Om det är ens största huvudbry är man en bra förälder 😄.

          Jag håller helt med. Att använda det när i get annat funkar och man har ett missnöjet barn är inget att skämmas över. De som predikar om hur hemskt det är är ofta de med nöjda barn som har noll förståelse för att barn är olika.

          Håller med. Jag är allvarligt oroad av konsekvenserna över hur mycket tid barn spenderar vis skärmar.

          Men vad man gör en kvart hit och en kvart dit är inte problemet.

      Här är TV alltid på, på det jag vill se. Ungen sitter ibland framför den och leker men inte reflekterat över att denne slänger mer än ett öga på den ibland.
      När jag var liten vill jag minnas att TVn stod på mest hela tiden och det är inget som gjort oss skärmberoende, deprimerade eller mer korkade än någon annan.

        Hahah inte gjort dig skärmberoende? Säger du som har tvn på dygnet runt 🙂

          Ser det inte som värre än att ha radion på, en podd eller en Spotifylista. Men inte ett dugg skärmberoende i den meningen forskningen menar är skadligt, har till exempel inte sociala medier. Tillåter mig bara att scrolla i telefonen en stund på morgonen och en stund på kvällen. Övrig tid ligger den på bordet och jag svarar bara på samtal, inga snapar osv.

        Det verkar ha gjort dig både skärmberoende och korkad.

          Jag skulle säga att din bristande diskussionsteknik får dig att framstå dom ännu mer korkad.

      Händer någon gång i veckan att barnen äter mat framför tvn. De tittar en halvtimma på morgonen, en timma +/- 30 min kanske på kvällen… söndagar flera timmar! Mysigt

      Haha, kommer ihåg hur det var med mitt första barn. Råkade ha på tv:n någon gång när hon var typ 6 månader och låg och kollade… fick panik, sprang och stängde av för jag hade läst att det var skadligt för barn. Även när hennes låtsasfarfar satte på nått på mobilen som hon tittade på när hon var runt 1 så blev jag stressad och sa att hon inte fick kolla😅. Lite överdrivet i efterhand…

      Vi har nästan inga begränsningar på tv-tittande, det kan lätt bli 1-2 timmar om dagen och mer om vi är sjuka. Däremot använder barnen inte mobiler eller plattor, utan det är bara tv. Jag växte själv upp med tv och det blev människa av mig med, så det tycker vi är okej. Däremot har vi också barn som inte har några bekymmer med att vi säger ”nu är det dags att stänga av och göra något annat” eller som lätt kan gå ifrån teven på eget bevåg och leka med något annat, mao de fastnar inte så som jag förstått att vissa barn gör.

      12-åringen har viss tid på appar som TikTok mm och telefonen stängs 20. 8-åringen har skärmtid 17.30-19.30. 3-åringen kan se lite på morgonen och kvällen. Minstingen på 8 månader kryper runt och kan stanna upp och titta ibland. Ingen skärm vid måltider eller när vi är hemifrån.
      Sedan gäller ingen regel utan undantag. Om regnet öser ner en hel dag kan dom som vill se film.

      Hon är ju så rolig också som försvarar sig med att hon vet att det finns massa forskning som säger att det inte är bra men att ”alla får göra som dom vill”. Säger också att Frans har ÄLSKAT tvn sedan har var nyfödd, förlåt men vilken bebis hade inte fastnat framför en TV? Det är väl ingen bebis som hellre tittar på en vit vägg än en TV? Det är inte unikt för hennes unge och knappast en anledning att rättfärdiga sin lathet. I hennes fall är det lathet, de har ett barn och hon jobbar som influencer, hon tar inte nätterna för hon ”fungerar inte om hon inte får sin sömn på natten” och hon är hemma prick hela dagarna. De har till och med skaffat en kanin för de har så mycket tid över.

    Jag började på ett nytt jobb för några månader sen. Trivs tyvärr verkligen inte med arbetsuppgifterna och med det höga tempot (extremt stressigt).
    Det är en vårdavdelning. Jag undrar nu hur jag ska tänka… Arbetsbelastningen kommer inte att minska och arbetsuppgifterna är vad det är.
    Tycker däremot mycket om mina chefer och har nog aldrig haft så inkännande och fina chefer tidigare.
    Vad ska jag göra? Stå ut eller byta jobb? Berätta hur jag känner för mina chefer? Känner mig väldigt lost. Råd?

      Första steget är kanske att prata med cheferna och se om någon förbättring kan ske? Om det verkligen inte går att förändra din arbetssituation så är det kanske bäst att börja leta annat.

      Jag tycker du ska byta.

      Byt jobb. I längden kommer arbetsbelastningen att täta på dig…

    Vilka är era bästa budget-tips när det kommer till hudvård, smink och hårprodukter? Tack ❤️.

      Skin food från Weleda typ 100 spänn räcker länge dryg perfekt på vintern ger glow

      The ordinary är populära av en anledning. Helt ok och bra pris.

      Köp få men bra produkter. Köp inte nytt för än det du har är slut. Exempelvis använder du upp foundation du har hemma innan du får köpa en ny, samma med ansiktskräm, rengöring osv. Be alltid om prover först så du inte köper sådant som inte passar dig. Jämför priser och köp på kampanj.

      Kokosolja för att ta bort vattenfast mascara!

        Hur är det budget? Är betydligt dyrare än makeup remover från ett budgetmärke

          What? För mig räcker en burk i hundra år, upplever att jag tar mycket mer av andra removers oavsett om det är lotions eller helt flytande. Padsen suger ju bara upp produkten dessutom.

            Och den går att använda till så mycket! Har gjort egen sockerskrubb till när jag rakar benen, hårinpackning, smörja magen när jag väntade lillen…

            Sen tar jag alltid en ren sked från burken till en annan när jag ska använda till något och då har jag den till att olja skärbrädor också 😅.

              Man kan äta den också.

      ACO schampo och balsam volymserien. Bästa jag nånsin provat 👌👌👌

    En vän berättade att hon såg min kille med en annan tjej i stan men han blånekar. Bor i en stor stad så hon kan ha sett fel, men hon var säker på att det var han. Hur ska jag få ur honom om det är sant eller inte? Tänker att han inte är så osmart att han träffar en annan tjej bakom ryggen på mig mitt i stan där folk uppenbarligen kan se honom??

      Litar du på honom?

      Litar du mest på din vän eller kille? Finns det någon anledning till att din vän skulle ljuga om det här? Jättejobbigt situation hur som. Har du märkt några tecken på att kille skulle varit otrogen?

        Tror absolut inte att min vän skulle ljuga. I så fall såg hon fel helt enkelt. Nej har inte märkt några tecken alls och då är jag rätt bra på att snappa upp sånt efter ett tidigare förhållande där mitt ex gick bakom ryggen på mig. Om det var han så kan jag bara tänka mig att han antingen träffade sitt ex och pratade ut om nåt (fast hon är gift) eller att det var en kollega som han följde en bit. Men då tycker jag att han borde erkänna det.

          Var ärlig. Säg att du litar på honom om han säger att det inte är så, men förklara samtidigt att viss oro väcks inom dig på grund av dina tidigare erfarenheter.

      Jag säger inte att din kille är otrogen men din logik haltar en aning. Finns ju män som lever dubbla liv med 2 familjer i samma stad…

      lol folk i min bekantskapskrets påstår att de har sett mig på platser av motsatt sida av stan vid flera tillfällen. Antingen har vännen fel, medvetet försöker manipulera dig eller så ljuger killen. Allt är möjligt

        Precis. I början av min och min sambos relation påstod en tjej i hans pluggrupp att hon sett mig på en restaurang med en annan kille. Hon kom liksom ihåg vad jag haft på mig osv, och jag visste ju att jag inte varit på resturang med någon kille. Jag och min sambo hade umgåtts hela kvällen det skulle ha skett så det var inte mer med det men sånt kan hända. Vet än idag inte om hon bara ljög eller om hon sett någon som var väldigt lik mig. Så man vet aldrig!

      Jag hade helt klart avvaktat. Om det han säger verkligen är sant och du visar att du inte litar på honom så har du fördärvat tilliten. Sen kan det förstås visa sig stämma.
      Tänk om det varit tvärtom, din kille anklagar dig för att synts med en annan kille och det inte stämmer. Det hade nog gjort dig en aning arg. Eller?

      Vem skulle ha mest anledning att ljuga om detta – din vän eller din kille? Du känner dom bäst

    Vem tror ni henrietta fromholtz prata om i sin ig story idag? Flunsa med podd som varit otrevlig mot henne och som vad på lindex eventet. Min gissning är tully

      Tully? Cassandra? Vilka fler var där som har podd? Hmm.

      Lisa Borg var också där och har podd. Henrietta verkar ju vara vän med Tully så jag hade gissat på Cassandra… Båda två känns ju lite som mean girls.

    idag när jag lämnade mitt barn på förskolan så kommer en pojke med typ torkad sylt runt hela munnen.
    föräldrarna har skickat dit honom så.
    Och jag har funderat hela dagen på varför det är så okej i Sverige att barnen är så skitiga och o”fixade ” ( tolka mig rätt ) när de ex lämnas på förskolan. det handlar inte om att skapa en medvetenhet kring utseende utan att bara vara hel och ren? har man hår så är det borstat och vårdat och man har inte massor av fläckar eller mat kring munnen när man lämnas . Är det för mycket att kräva tycker ni? eller håller ni med mig ? Tycker det känns respektlöst mot sitt barn? Så låga standards . Och respektlöst gentemot personal som ska hantera ett så uppenbart smutsigt barn? givetvis förstår jag att barnen blir skitiga under dagen men att redan 8.00 se ut så? tycker det är lathet och respektlöst mot sitt barn

      Min åsikt är att man kan ge f-n i att döma andra föräldrar. Har du en aning om hur morgonen hos den familjen såg ut? Vilka fajter som kändes värda att ta? Såg du barnet så en gång? Eller varje dag? Det är ju inte ditt problem över huvudtaget. Personalen har koll. Om nåt barn ofta är smutsigt, inte har rätt sorts kläder för årstiden mm så brukar det alltid tas upp med föräldrarna, alternativt göras en orosanmälan vid allvarligare fall. Men det är ju inget som ni andra föräldrar ska veta.

        Oavsett hur fan morgonen såg ut i mitt hem så lämnas mitt barn med en torkad mun och ett borstat hår. det är riktigt låg nivå att inte ens bemöda sig att torka av sitt barn. Och blir det en fight ja då får man ta den .

          Återkom när du ser sånt upprepade gånger. Det här var en gång?

          Vad bra. Gör så du och låt andra göra på sitt sätt. Är det återkommande så kan du lita på att personalen ser det och agerar.

            Men vaddå låt dem? Ska det va ok att inte ta hand om sina barn ordentligt?

              Ts har sett ett barn med sylt runt munnen en gång. Ja, hon kan gott låta dem.

          Din fråga var väl om andra höll med dig?
          Svaret verkar vara vissa håller med och andra inte.
          Frågan är väl nu varför du vill övertyga de som inte höll med dig att de har fel?

      Tror snarare att många kämpar och stressar för att bara hinna i tid! Både för respekt mot pedagogerna för angivna tider och om man ska vidare till arbete.
      Då fokuserar jag på att få på ytterkläderna och komma iväg, då tar jag ingen strid om ett okammat hår och lägger absolut ingen vikt eller ångest i att mitt barn har en mjölkmustasch från frukosten.

        Köper det ändå inte . Det är respektlöst mot alla inblandade .

          Du behöver inte köpa något alls. Putsa dina barn bäst du vill. Så kan du glädjas åt att du är lite bättre. Det kan du inte om alla torkar sina barn runt munnen innan de lämnas.

            Fast det är väl ändå bäst för barnet att slippa gå runt med matrester runt munnen…? 😕

              Enligt ts har hon sett det idag, dvs en gång. Är väl en stor skillnad på om det händer enstaka gånger eller om det händer varje dag och att barnet i övrigt också är ovårdat!?

              Och finns det en oro kring att barnet skulle vara ovårdat så lär personalen ta det vidare. Vad hjälper det att en annan förälder diskuterar det här inne? Ganska uppenbart vad ts syfte med kommentaren är och jag vet faktiskt inte varför jag provoceras så mycket, har inte ens barn själv.

              Kanske behöver jag sova så jag orkar med mer galenskap imorgon.

          Haha wow.. ja allt är ju relativt. Att komma sent till förskolans inplanerade aktiviteter eller t.ex ett arbetsmöte som väntar på jobbet med ursäkt att man var tvungen att kamma sitt barns hår skulle jag säga är mer respektlöst…. Prioriteringar är bra

          Om barnet avskyr att kamma sitt hår då? Så det blir ett bråk och du i princip får tvinga dig på hen för att få kamma det fint? Vem är det respektlöst mot då?

            Om håret är så pass långt att det måste kammas/borstas och det blir en fight varje gång kan det vara en idé att ha en kortare frisyr 😏

              Respektlöst att tvångsklippa ett barn?!

                Lugna dig. Jag menar att om ett barn har hår som är så pass långt att det behöver kammas och skötas, och barnet inte vill det kan man behöva klippa håret lite kortare, och låta håret växa ut när barnet själv är med på noterna och förstår att ett långt hår måste borstas/kammas. Gör ju jätteont att kamma ut ett tovigt hår.

        😮 Men fy. Så svårt är det inte att torka av dem!

      Kanske var det en av tusen andra strider den morgonen och föräldern valde att ta de viktigare striderna.

      Vem vet, någon förälder kanske sitter i ett annat forum och diskuterar dig och ditt barn i denna stund.

      Där är barn på min dotters förskola som aldrig borstar håret. Ser hemskt ut. Men är det bara enstaka gånger så kan det ju varit så att de försovit sig och fått en macka i bilen?

      Nä men håller med. Tar rena kläder varje dag även om det bara skulle va en pyttefläck.
      Däremot skulle jag aldrig någonsin borsta mitt barns afro innan förskolan. Förstår vad du menar men bara en vänlig upplysning om att andra hårtyper än din inte ser välvårdade eller bra ut för att man borstar det ….
      Min mamma höll på så med mitt hår, inte afro utan korkskruvar, såg ju förjävlig ut u huvet.

        det behöver inte handla om att stå och kamma det men man ser om någon ägnat det en tanke och omvårdnad .
        Du förstår nog hur jag menar .

          Vi är nog många med annan hårtextur än europeisk som fått lida av uppfattning om av att ett oborstat hår är ett ovårdat hår. Tack och lov har det blivit bättre på senare år. Men det va mest en vänlig påminnelse om att hygien eller välvårdade barn kan se olika ut. Inget direkt påhopp på dig. Men märkte att det provocerade ändå🤷‍♀️

      Håller med.

      Ja svenska föräldrar orkar ingenting.
      Jag bodde i ett annat land när dottern var liten. Hel och ren var minimum! De flesta var också finklädda.
      Kom till Sverige och möttes av fläckar på kläder, tovigt hår, intorkad mjölk runt munnen…

        Jag har också bott utomlands och barnen där såg ut som barn gör i Sverige. Känns som att många som bott utomlands älskar att komma tillbaka och prata om hur dåliga svenskar är, ”typiskt svenskt med smutsiga barn” för att verka lite överlägsna andra.

        Haha gud vad härligt att små barn tillåts vara barn i Sverige! Smutsa ner sig, leka osv. Kan hålla med om att det är trevligast för alla om även barn är hela och rena, men avskyr att se små barn uppklädda i kläder bara för att vara fina. Om det nu inte verkligen handlar om ett riktigt kalas eller liknande.

          Det är skillnad på att vara smutsig av att ha lekt och haft roligt än att gå med tovigt hår för att föräldrarna inte hinner (?) kamma det.

            Respektlöst som respektlöst. Barn ska vara hela och rena och inget annat!!

              Ja, vid lämning på förskolan. Vid hämtning vill jag helst ha smutsiga barn som lekt och haft roligt hela dagen utomhus, eller pysslat/målat etc. Fläckar och smuts gör ingenting, tycker väl mer att matrester i ansiktet och tovigt hår handlat om att det brister lite avseende hygienen från föräldrarnas sida.

                Jag behöver nog se det betydligt fler gånger än en gång för att tycka att föräldrarnas omvårdnad brister.

      Ganska respektlöst att skriva så som du gör också. Hoppas du lär dina rena barn att vara goda medmänniskor också.

      Haha alltså jag håller med dig egentligen och alltid tänkt på det sättet. Men har med åren som mamma lärt mig vilka fajter jag orkar ta en tidig morgon.
      Tex sylt runt munnen eller borsta tänderna. Då är tänderna viktigare i min mening. Har 2 barn med extremt mycket integritet (envishet ärvt av mlg själv 🙄) där i princip alla vardagliga saker kan mynnas ut i en stor fajt.
      Men innerst inne skäms jag, och förklarar för personalen att i morse var det sylten eller bilbältet och bilbältet vann.
      Så döm inte. När man dessutom ska lämna 2 barn på förskolan på morgonen är man ens glad om barnen har ätit frukost eller ens har kläder på sig 😂 så spelar lite sylt runt munnen ingen roll.

        ❤️❤️🌸

      Tänker mest att det kan klia/irritera huden om barnet konstant har matrester i ansiktet/runt munnen, och det är såklart inte bra. Hår (som är långt) bör borstas och helst sättas upp om man vill förhindra spridning av löss. Det är ändå rätt grundläggande hygien vi pratar om här, lite konstigt ändå att som förälder inte ha tid (?) att kunna få ordning på detta på morgonen.

        Nja alltså sätta upp håret räknas väl inte riktigt till hygien kan jag tycka? Isåfall är jag rätt ohygienisk som har mitt eget hår utsläppet varje dag

          Jodå. Vänta bara tills det börjar gå löss i barngruppen/klassen 🙈 Vill man undvika löss bör man sätta upp håret så att lössen inte sprids lika lätt. Har lärt mig detta av min frisör.

            Det stämmer dock inte. Är en myt

              Jodå. Om man har håret utsläppt och sitter med huvudena tätt ihop är det enklare för lössen att sprida sig.

              https://vimedbarn.se/loss-hos-barn/

                2011.. som sagt, det där är en seglivad myt. Men skit samma egentligen, sätt upp håret bäst ni vill 😊

          Snor som fastnar i håret 😩

      Föräldrarna kanske vill fostra sitt barn till clochard? Var inte så snabb med att döma ❤️

        Finns ett bra svenskt ord bara så att du vet

          Nej ❤️

            🚀❤️😘

      Sådana föräldrar borde orosanmälas. Inte normalt att låta barnen gå hemifrån skitiga.

        Nej man orosanmäler inte föräldrar för att man såg barnet med sylt runt munnen en gång. Herre jösses.

        Hahaha du driver hoppas jag verkligen! Vilket fruktansvärt jobb det blir på socialtjänsten om det nu ska anmälas barn som har matrester runt munnen.

        Hahaha på riktigt? Hur skulle en sån anmälan låta? ”Jo jag såg ett litet barn som var kladdig runt munnen. Jag känner inte familjen och har ingen aning om något annat i deras vardag, men en gång såg jag barnet kladdig.”

      Jag blir bara trött när jag tänker på hur mycket tid folk lägger på att döma andra. Lägg den tiden på att vara med dina barn i stället för att sitta här och spy ur dig om barnens förskolekompisar. Och lär dina barn att inte vara lika dömande som du. Hellre empatiska med lite sylt runt munnen då och då än tvärtom.

        Tror de flesta barn sover vid denna tiden 😂

          Spela roll

      Du kan iaf inte ha så stora problem i ditt liv om du funderat på detta hela dagen. Men om du slutar fundera och fokuserar på dig själv istället så kan du kanske få ännu mer tid till att torka dina barn runt munnen och borsta deras hår.

      Blir så less att tänka på hur mycket man går runt och blir bedömd av folk som inte känner en. Min son är otroligt känslig för allt som har att göra med att tvätta hår, ansikte, torka näsan, borsta hår, klippa hår etc. Det innebär att om jag ska få honom att ex. Borsta håret så krävs antingen 15 minuter övertalning och lirkande där han håller på att bryta ihop för att han inte vill och tillslut kanske det går (eller inte) eller att jag när han är fokuserad på något annat försöker göra det snabbt utan att fråga vilket brukar resultera i gråt och skrik efteråt och då skiter det sig med att lyckas komma iväg i tid. Lägg då till det för varje moment som krävs för att komma iväg med ett barn i ’Perfekt skick’. Jag har även ett till barn som är helt obrydd och godtar allt, då är det enkelt att komma iväg med ett rent barn på morgonen. Så det behöver inte bero på att man som förälder inte bryr sig, det är en prioritering för att vi ska få en någorlunda dräglig vardag där alla kan få komma iväg hemifrån med ett hyfsat humör iaf.

        Tänk om folk kunde försöka ha lite mer förståelse för varandra i stället för att direkt döma.

        Skit i vad andra tycker. Finns inga som dömer andra så hårt, som andra mammor. Herregud. Om sylt runt munnen är ens största bekymmer så är man lyckligt lottad 😅.

      Om barnen får en fläck på ett par byxor efter typ ha använt dem en gång, ska de aldrig mer ha kläderna då? Mina barn har ofta kläder med någon typ färgfläck som inte går bort i tvätten. Speciellt på förskolan där de kan ha oömma kläder som ofta får fläckar. Rätt miljöovänligt också att sluta använda något efter en liten fläck…håret försöker vi borsta eller sätta upp varje dag men ibland är barnet extra känsligt och vägrar, då struntar vi i det.

      Oj, låter konstigt. Har inte den upplevelsen men låter inte ok. Lite hyfs och hygien kan man väl ha.

      Du behöver nog inte vara sekundärkränkt åt personalen.

        Herrejösses, du har ingen aning om vad som hände i den familjen den morgonen. Vi pratar inte om ett barn vars arm gått av utan lite sylt runt munnen. Det kanske t.o.m inte ens var sylt utan medicin så barnet vägrade låta nåt mer komma nära efter en kamp att få ner dosen? Det är till att ha små problem när man reagerar på andras barns fläckar. Bry dej om barn som skjuter istället , det är riktiga problem. Alltså man häpnar när man läser här.

      Oj, det här var en het potatis (av kommentarerna att dömma)! 😁🔥🥔

    Hur hittar man bäst nya bekanta/vänner som 30+, introvert och trivs bäst hemma?

      vänners vänner ? dra ihop en middag med några nära vänner där alla får ta med sig någon ny?

      Svårt. Kan ju inte direkt rekommendera en aktivitet såsom dans heller om du är introvert så låter det inte så passande 😅. Men jag är lite i samma situation, har dock ett barn och tänkte försöka kolla in lite mamma/barn aktiviteter inom olika kyrkor 😅.

      Annars pratar jag mest med folk online…

      Ringa in dina intressen och utgå från det?
      Om du har högskola/universitet i närheten så kolla på deras anslagstavlor, riktar sig inte alltid enbart till studenterna.

      Jag brukar alltid tipsa om att starta bokklubb, det kan utformas till något helt annat med tiden där det blir mer prat och matlagning än diskussion om valda boken.

        Bra tips om bokklubb, tänker du då att man ”annonserar” på nå vis? Jag har en gammal bekant som var sugen på något liknande men då fanns ju bekantskapen redan?

        Frågar väl lite i teorin nu 😅.

          Precis! Utnyttja alla anslagstavlor du hittar haha. Jag såg ovan att du letade efter aktiviteter i olika kyrkor, pröva där vettja!
          Jag hade en vän som hade en bokklubb inom pingstkyrkan, tror jag det var, med ett spektrum av olika typer av böcker.
          På den här sidan kan du lägga in en annons eller söka efter bokcirklar i din ort, vet ej hur aktiv den är:
          https://bokcirklar.se/bokcirklar/

            Ah, jag tänkte specifikt på Pingst faktiskt. Men hade för mig att folk var lite fientliga mot den här inne och kände inte för att trigga några diskussioner kring det 😅.

              Det är synd att folk ska känna att man behöver tippa på tå här inne för att slippa trigga igång en negativ spiral.

              Jag hoppas i alla fall att du och ta finner någon aktivitet som passar er! Eller att du orkar dra igång något, men förstår att det kan bli stressigt. Det ska inte behöva kännas som ett jobb när tanken från början var något annat 😅

          Du kan ju också kontakta din bekant och se om personen fortfarande är sugen på att starta upp något, kan ju vara skönt att vara två från början 😊 kanske personen i fråga känner andra som vill joina som du själv inte känner från början. Många bäckar små tänker jag!

          Och just bokcirklar/bokklubbar ser jag mycket om på högskolor/universitet så kolla där om du orkar.

          Men annars kyrkan som sagt, om det är en trygg plats för dig.

            + Facebook kanske funkar också, I en sådan där lokalgrupp.

            Jo har funderat på det. Men mina funderingar blir sällan mer än så och sen blir jag så sjukt stressad 😅.

      Vill du träffas hemma?

      Tack för alla svar, mycket uppskattat <3 ..Gillade ideen med bokklubb eller dra ihop en träff med vänners vänner, är mest bekväm hemma med inte helt emot att ses ute så att säga.. Kyrka/frireligiösa är inte riktigt min grej även om jag vet att de brukar anordna aktiviteter..

    Nya säsongen av Robinson – vad tycker ni?

      Har sett alla utlagda avsnitt för både Robinson och Gränslandet så SPOILER fr.o.m andra stycket.

      Har inte riktigt fått grepp om alla än då det bara gått en vecka. Men det är bra/stabilt, känns som vanligt. Jag tycker om Petra som programledare, tusen gånger bättre än arga snickar’n.

      Har svårt för alfahanar som Peder. Fick heller ingen go känsla av Charlie i första/andra avsnittet och heller inte av Franz. Och Therese framställs som jobbig, gnällfia.

      Jag tycker Sacarias är väldigt rolig via tv-rutan, hade jag varit där på stranden hade jag kanske tyckt att det negativa hade tagit över för mycket.
      Wilmer känns lite utanför?

      Gränslandet:
      Synd att Pelle är tillbaka, han lär krocka med en del (vilket ger bra tv(och ok, han verkar riktigt snäll ibland)
      Tyckte att Deisi betedde sig barnsligt lite för länge efter tävlingen.
      Gillar Emilia bättre än hennes syster och Patrik vekar tänka klokt.

      Hejar på Johan

      En av deltagarna ska tydligen vara gammal narkoman som suttit inne flera gånger. Någon som vet vem? 🙂

    Någon med erfarenhet av sertralin? När slutade biverkningar kännas när ni började? Jag har ätit 25mg i 2 veckor och börjar på 50mg nu. Jag känner främst att magen är ur balans och även lite ökad ångest, men ändå hanterbar.

      Jag var sängliggande i veckor när jag började med sertralin 🙈 vanligtvis är insättningssymtom värst de 2 första veckorna. Höjer du dosen blir det alltså 2 veckor till. Men det är först efter 6-8 veckor som alla insättningssymtom är borta och du har full effekt. Med det sagt har ju sertralin även biverkningar så du vet inte redan om det du upplever är insättningssymtom eller biverkning. Men det låter lovande så hoppas du får bra effekt 😌 Annars så kom ihåg att det finns flera sorters mediciner och sertralin är en ingångsmedicin.

      Kände ingenting när jag började, kände ingenting när jag var mitt i, och när jag felinformerad slutade tvärt kände jag ingenting heller.

    Vad ska jag göra?
    Jag har ett litet företag ihop med tre andra personer. Vi har inga anställda utan gör allt själva. Vi har haft företaget och jobbat tätt ihop i snart fem år.
    Nu är det så att mina kollegor har börjat mer och mer backa från allt jobb, de kommer med ursäkter och lämnar mer och mer på mig. Detta är enkelt att förstå: jag är singel och måste försörja mig själv, de andra tre har män som tjänar bra och hela tiden bättre. Med andra ord vill mina kollegor inte jobba så mycket för de behöver inte det.
    Hur gör man när man är ett aktiebolag delat på 4? 25% var?
    Jag vill att de slutar och att jag får köpa deras andelar. Jag gör ju ändå allt jobb själv.
    Men de tycker ju det är jättebra att bara casha in utdelning och inte jobba särskilt mycket, vem skulle tacka nej till det?
    Vad gör jag?

      Kan tyvärr inte ge dig svar på frågan. Men jobbade själv på ett litet företag där ägarna ägde lika mycket var, men det var uppenbart att dom hade olika ambitioner.
      Gick riktigt åt skogen och var jobbigt för alla inblandade.

      Så mitt råd är att ta in en jurist redan från början även om ni tror att ni kan lösa det på egen hand.

      Kan ni skriva något kontrakt om att utdelningen/visten/vad det nu är ska delar proportionerligt mot hur stor andel man jobbat under året? Om du jobbat 30 timmar per vecka och de andra tre har jobbat 10 timmar per vecka var, så ska du ha 50% av vinsten?

      Kan ni klocka timmar och dela upp arbetstiden i procent? Dvs. deras utdelning eller ägarskap baseras på om de jobbar 100%, 75% eller 50%? Du köper ut resten? Jag tror oavsett ni behöver ha den här diskussionen och komma till en hållbar lösning, säg det precis som du skrev här: att du känner hur mer och mer börda faller på dig och det är okej om folks livssituation och ambitioner förändras, men då måste det också speglas i ansvar och utdelningar/ägarskap.

    Känner mig käääääääär! Men jag är inte det, jag dejtar inte ens någon😂

      Hur gick det till☺️😍

        Hahaha jag vet inte!!

        Eller hösten ger mig nytändning. Men sen är det konstiga att jag liksom känner mig kär i en person som jag inte har kontakt med så jag är ju inte kär. Oklart bara. Men det är en mysig känsla jag går runt med inombords så tänker ta vara på den😇🥰

      Vad härligt 🙂

    Hårolja har ju blivit väldigt populärt på sociala medier på senaste tiden. Någon som har provat under en längre tid?

      Ja, flera år. Har tunna hårstrån och brukar därför ta olja i topparna när det är nytvättat och låta oljan ”torka in”. Tar jag oljan i torrt hår blir det bara flottigt.

      Ja och jag gillar det inte.

      Jag har använt olaplex hårolja i kanske 3 år. Tycker den är bra, och inte ”flottig” som vissa andra är. Mitt hår är lockigt och blir lätt frissigt i topparna, men oljan hjälper.

      Ja, märkte noll skillnad

      Ja. Frisören rekommenderade dock serum under sommaren så håller på att göra slut på den jag köpte i somras innan jag går på med oljan igen. Men tycker att mitt hår känns och ser friskare ut med både olja och serum i🙂

      Har det varit…opopulärt innan? Jag har använt hårolja i minst 15 år. Kan ha vilket schampo och balsam som helst om jag får ha en bra hårolja. Eller egentligen två, behöver ren kokosolja i håret över natten innan tvätt, och en silikonhybrid efter tvätt. Har haft OGX miracle coconut oil eller vad den heter i flera år nu, väldigt bra för min torra hårtyp.

      Hårolja, eller serum om man vill ha en tjockare konsistens tex, är toppen! Men man ska komma ihåg att på egen hand ger det mest glans och tar ner lite friss. För att få maximal effekt ska man först ha en leave-in-kräm först (anpassad efter ens behov) och sen använda oljan för att ”låsa in” den krämen.
      Då kan man se resultat, särskilt nu under höst och vinter!

    Måste flytta till en ny stad där jag inte känner någon på grund av min sambos arbete.

    Kommer vara föräldraledig ett tag till så kommer inte ha något arbete att gå till.
    Är orolig att jag kommer bli helt ensam och isolerad. Någon som varit i en liknande situation och kan ge lite pepp!

      Kolla upp vilka dagar du kan besöka öppna förskolan? 🙂

      Har en kompis som var i samma sits (men utan barn) och kände sig väldigt ensam i nya staden. Det var GULD för henne när de skaffade barn och hon var föräldraledig, hon har hittat mycket nya vänner via mammagrupper i sociala medier och öppna förskolan. De är flera som går på barnvagnspromenader och åker på roliga små utflykter med de små.

    Har varit en fruktansvärd arbetsmiljö på mitt jobb i över 1 års tid så därför sökte jag en ny tjänst på ett annat företag. Jag fick den tjänsten o har tackat ja, men innerst inne vill jag inte ha det jobbet. Lönen är bra o företaget känns bra men arbetsuppgifterna känns sådär… Känns som jag mest flyr från mitt gamla jobb.. :/ Vet inte riktigt vad jag ville med detta, mest skriva av mig x)

      Förstår känslan. En tröst kan vara att de allra flesta som byter jobb (oavsett anledning) sällan byter tillbaka 🤗

    Behöver tips om hur man kan minska påsarna under ögonen. Orkar inte se helt död ut på jobbet!

      Hemorojdkräm? Har jag hört.

        Har faktiskt testat men tyckte inte det hjälpte plus kändes sådär att ha runt ögat. Hemorrojdsalvor innehåller väl dessutom oftast kortison som man inte ska ha vid ögonen.

      Jag vaknar lätt puffig och påsig under ögonen och för mig har ögonkräm mot påsar hjälpt, nu använder jag Beauté Pacifique Puffy Eyes Gel, rätt så dyr men har köpt när det har varit kampanjer med 25 procent, brukar googla runt. Har den i kylen. SÖgonmask har nog den bästa effekten, men det blir för dyrt för mig i vardagslag. Dr Ceuracle Eye Mask har jag också köpt när det varit kampanj och har i kylen för riktigt krisiga lägen.
      Annars är väl kall tesked, kalla gurkskivor eller kalla tepåsar eller något annat kallt mot påsarna (typ handduk eller bomullspads doppade i kallt vatten) klassiker!

      Lymfmassage.

      Jag ska pröva denna efter massa hyllningar på yt/insta/tiktok: https://www.apotea.se/peter-thomas-roth-instant-firmx-eye-30-ml

    Mjäll!

    Jag lider av så otroligt mycket mjölk. Det kliar och flagar så himla mycket! Vågar inte klä mig i svart längre. Har provat apotekets mjällschampo och diverse andra men inget funkar. Jag har oerhört tjockt hår.

      Är inte mjäll en typ av svamp? Kolla med vårdcentralen?

      Testat fungoral (finns på apoteket)?

        Å har testat! Funkar lite men inte helt

          Skit också 🫤. Då är det enda jag kan rekommendera vårdcentralen. De kan nog skriva ut något starkare om det nu är det som behövs.

          Om du har seborreiskt eksem, vilket det ev. låter som, behöver du korsbehandla Fungoral med starkare steroid (Dermovat). Gå till VC.

      Funderade förövrigt först varför du led så mycket av mjölk 🤔… sen läste jag också 😁.

      Är du säker på att det är mjäll? Tänkte bara så du behandlat rätt. Ibland kan det ju t ex vara torr hårbotten bara. Besväras du så mycket tycker jag att du ska söka hjälp så du får riktig hjälp. Är ingen expert, men tänker att det kanske finns annat än bara mjällschampon att få? Lycka till! 🙂

        Tack

      Psoriasis är ju väldigt vanligt att man har i hårbotten, har du kollat att det inte är det du har?

        Hmm det är inte rosa alls som psoreasis utan bara flagnar…

          Jag har psoriasis i hårbotten, det är inte rosa utan det är kommer i skov av stora mjällkakor (förlåt för äckligt ord). Brukar vara som värst när vädret ändras (som nu från sommar till höst). Brukar även få runt hårfästet och även i ögonbrynen. Har inte psoriasis ngn annanstans men flera har det i släkten. Jag gick till 3 olika hudläkare då jag inte heller trodde det var psoriasis men alla sa samma sak.

      Du borde söka vård då det låter som mer än mjäll. Kan vara något annat som går att behandla :)!

      Har också väldigt mycket och tjockt hår så hårbotten ballar ur av minsta lilla. Det som funkar för mig är Lernberger & Stafsings Anti-Flake/Anti-Itch-serie och att föna hårbotten torr så fort jag kommer ut ur duschen. Kan tyvärr typ aldrig självtorka håret, då äre snö året om. Apotekets hårbottengel är super för när det kliar när man ska sova!

      Daxxin schampo har hjälpt mig, men gissar att du testat det. Kolla med hudläkare? Finns ju även via nätet. 🙂

      Låter som att det inte är mjäll utan antingen torr hårbotten (som då blir värre av mjällschampo som innehåller zink) eller kanske eksem/psoriasis?
      Kolla med hudspecialist först och prata sen med en frisör om ett bra schampo som funkar ihop med eventuella mediciner du kan behöva ☺️

    Någon annan som hade många autistiska drag som barn, men ”växte ifrån det”? Jag förstod inga sociala koder som barn och hamnade ofta i problem p.g.a. det. Hade specialintressen som jag var superfokuserad på. Hatade förändring och ville ha allting på mitt egna sätt. Har inga av de här problemen numera i 30-årsåldern.

      Vilken ålder syftar du på?

        Från att jag var riktigt liten (mina första minnen) tills slutet av lågstadiet.

      Det är vanligt! Barn uppfyller i mkt högre grad kriterierna för adhd eller autism än vad vuxna gör. Så får många ”växer” problem bort alternativt att man lär sig strategier för att hantera dem.
      Jag fick en adhd-diagnos som barn men har fått den borttagen som vuxen.
      Avseende svårigheter med förändringar så är det ju extreeeemt många barn som har svårt för förändringar och övergångar.

      Jag hade också en hel del drag som nämns vid autism. Jag hade mycket svårt för olika texturer(speciellt kläder och mat), var otroligt intressestyrd och hade svårt för sociala koder. Detta minskade någon gång på mellanstadiet. Jag har träffat många autistiska barn i vuxen ålder och ser att dessa små likheter är försvinnande små jämfört med skillnaderna. Ett barn som zoonar ut är inte samma som ett som stimmar eller är helt inne i sitt. Däremot så tror jag att en del föräldrar oroar sig i onödan eftersom en del saker som ofta förknippas med npf inte alls behöver bero på det.

      Har inte alla barn specialintressen? 🤔 snöar in på dinosaurier eller Pippi eller något annat som de fastnar för helt. Samlar maniskt på något eller liknande

      Jo jag kan faktiskt se tillbaks på min barndom och känna att jag var jäkligt udda. Specialintressen vettefan om jag hade, men jag var blyg och väldigt introvert. Ville typ inte umgås med vänner, utan min mamma fick ”tvinga” ut mig när vännerna knackade på dörren. Jag var ofta ganska tyst och var rädd att andra skulle skälla på mig eller ogilla mig. Förstod inte alltid sociala koder och skämt. Vid ett tillfälle när jag var runt 7-8 år skickades jag till skolans psykolog, för att utreda om jag var ”deprimerad”, men jag undrar om de egentligen ville kolla på hur jag var överlag. Dock var jag så rädd för främlingar så min favoritlärare fick följa med in och sedan sa jag i princip inte ett enda ord under hela mötet. Haha fnissar lite åt detta såhär i efterhand, men usch, det är ändå lite hemskt att tänka tillbaks på. Tror inte jag mådde särskilt bra, kände mig som sagt udda. Jag har knepiga föräldrar så jag vet inte om min miljö formade mig konstigt, eller vad det kan ha varit. Har noll ”symtom” kvar i vuxen ålder.

    Jag har precis börjat få mens efter 12 år på p-piller. Det här med mensskydd är en djungel! Har väl inte hunnit prova sådär jättemånga märken och sorter ännu. Men det jag märkt är att jag har sjukt svårt att sätta i en tampong, det känns som den glider ut på en gång, även om jag trycker upp den hela min fingerlängd. Jag har testat binda också, men tycker det blir så fuktigt och instängt.

    Vad kör ni andra på? Har ni några tampongknep?

      Har du prövat olika storlekar på tampong? För mig blir det så med de större medan mindre fungerar fint (vet också hur man använder tampong så inte det som är problemet). Får byta lite oftare än vad jag skulle annars men det är okej. Annars vet jag att många är menskoppfrälsta men har inte försökt själv.

      Menskopp 👍

    Någon som har testat tanrevel och kan svara på om den är värd hypen? Vet att många influencers hyllar den till skyarna. Går det att sminka sig över eller blir det fläckigt?

      Har inte testat, men litar inte jättemycket på bloggare som får betalt för att säga att de gillar något.

        Nä det gör inte jag heller så är därför jag frågar här 🙂

      Tycker den är superbra! Obs att man ska köpa den nyaste av de som finns, den senaste är mkt bättre än den första de släppte.

      Jag har haft den första modellen i 2-3 år och tycker den fungerar bra. Ger en jämn och diskret färg när man vill känna sig lite extra fräsch och luktar inte alls så illa som vanlig bus.

      Älskar min! Testat både första och andra modellen och båda har varit bra men tycker om andra just för att den enklast också kan användas på resten av kroppen. Tycker det bästa är att det i princip är omöjligt att misslyckas med, i värsta fall blir det för ljust så att det knappt blir skillnad men man slipper ju helt risken med ränder osv som när man smörjer med BUS. Brukar använda min minst en timme innan jag ska sova och duschar bara av dagen efter (alltså låter vattnet rinna över ansiktet, inte mer än så). Använder smink över som vanligt 🙂

    Ni som använder TikTok. Får ni också upp en massa galna live streams i er feed? Talar om sådant i stil med gräddrumpan, en man som rullar runt i lera och skriker ”send gifts” och en mamma som totalt exploaterar sin son med något funktionshinder (filmar honom riktigt nära när han kämpas att andas). Dessutom folk som dricker sig berusade i sin live och bråkar med varandra. Hur blir man av med dessa?!

      Jag brukar blockera eller klicka i att jag inte är intresserad och sen är de ur världen😊

      Mest störande är ändå NPC. ”Mmm, luktar så gott!”

    Jag har inte sagt något tidigare om situationen kring Nicci och Andreas men börjar nu bli riktigt irriterad på Nessa som gör content och spänning av vad som mer och mer verkar handla om våld i nära relation (säger alltså inte att det är vad som faktiskt hänt men i senaste skärmdumpen är det åtminstone så man enkelt tolkar det om man hört uttryck kring vnr tidigare). Hur kan man göra så? Vad skickar det för signaler till unga människor? Det är INTE underhållning.

    Vad händer mellan Nicci och Andreas??? Vad har han gjort?

    Tully och nicole pratade om hur Hannah F ”hängde ut” Tully under livepodden och förklarar lite om deras bråk. Tyckte det kändes taskigt att ta upp det framför en publik faktiskt.
    Sen var det intressant att höra om nicoles perspektiv på hur det är ok att hanna ”exposar” sitt ex (hyllas t.o.m), men när hon sa i en intervju att Erik S. var ett svin fick hon hur mycket skit som helst…jag tror att det har och göra med att hennes ex var känd, och dp bryr sig folk antagligen mer.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.