Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!
Hohoho, tomten här! Vad önskar du dig i julklapp? ❤️
Orimligt fyra ansiktsbehandlingar och en ledmask.
Mmmmmm, vad för behandlingar?
Microneedling med hf, fraktionerad laser och en runda prxt ?
Får jag slänga in en fråga här? Om jag ska köra en behandling mot ojämn hud/lite acneärr, vad ska jag välja!? ?
Är de djupa så är det laser som gäller men inte en fraktionerad laser utan en ablativ. Är det ytliga ärr så hjälper alla ovan. Microneedling med hf är dock mer för åldrande hud men hjälper även på ärr. Lite onödigt dyrt bara.
Tack snälla! ? Ska kika på det.
Ett bra besked på mitt senaste cellprov ??????
Det är det enda jag verkligen vill ha.
En gullig grå och vit kattunge. Tack. ?
Camilla du måste googla traction alopecia och sluta ha uppsatt hela tiden
Men varför gör folk såhär?
En trisslott med miljonvinst
Jag vill ha två!
Läste TVÅL
Hörlurar och någon att skeda med under kalla ensamma nätter
Vill inte kalla ditt inlägg som orimligt men hörlurar har ju ökat otroligt mycket i pris under året. Det kanske är därför det heter önskelista och inte beställningslista.
haha what? finns ju hörlurar i alla prisklasser i princip. Personen skrev väl inte att det måste vara de dyraste?
?
Idk, skulle ändå kunna vara en helt seriös kommentar härinne kan jag tycka
Jag vill verkligen inte ha de dyraste. Jag är ”gammalmodig” och vill helst ha de med sladd fortfarande. De andra bara ramlar ut öronen hela tiden så jag vill bara ha ett par billiga med sladd
Jag måste sett så oerhört dum ut när jag bytte mobil och letade efter hörlursuttaget. Trodde jag fått ett måndagsexemplar, men tydligen var denna modell sån.
En vinst på några miljoner vore gött för att betala av bolånet. 😉 Men ett målat barnrum vore med trevligt.
Ett jobb till min man.
Grannens katt.
?
Vakna upp och se att jag har 0 kr i lån. Inget bolån och inget studielån.
Några miljoner euro (bor ej i Sverige) och ett rent hus ?
Ett hus jämte mina föräldrar
Vad fint ?
Kommer ju aldrig hända så ?
Men ändå fint med den relationen till sina föräldrar ❤️
Ja guuuuuud så fint jag dööööör ❤️❤️❤️❤️❤️
Ett nytt jobb!
Att alla min närhet är friska ❤️
Jag önskar mig ett par Apple AirPods Max eller vad de heter (de där over-ear). Tror inte jag varit tydlig nog mot min man dock, han påstår fortfarande att han inte vet vad jag önskar mig ?
Eller så säger han det för att du inte ska misstänka något?
Eller så vet han att det är överprisat till tusen ?
en lägenhet i ett mysigt och lugnt område, gångavstånd till centrum.
Ett par nya bröst och löständer.
Ett bra jobb med vettiga arbetsuppgifter, bra arbetsmiljö, trevliga kollegor, välfungerande ledarskap, hyfsad lön och bra villkor. Alternativt mycket pengar, så jag inte är beroende av ett jobb som inkomstkälla.
Någon som har fibromyalgi? Hur hanterar ni det?
Försöker sova ordentligt, tränar simning och går på styrketräningspass. Lyssnar på kroppen och gör det ont i benen så försöker jag tänka på hur jag använder benen och använder kryckor ex för att underlätta. Smörjer in kroppen med ormsalva när det gör som mest ont.
Försöker tänka att det gör bara ont, det är inte farligt. Men sörjer ibland när det är som värst och hoppas på ett botemedel.
Tack ? Ja drömmen är ju om det kommer ett botemedel. Jag har ME också och blir sjukare om jag tränar. Så uppgiven på hela situationen.
Har samma sjukdomar som dig X och det blir så fel, för med fibro bör man träna men pga ME går det inte. Så uppgiven över att ha gått från att vara en prestationsmänniska med femtioelva bollar i luften till att nu planera in duschdagar för att kunna ha ork att vara med familjen. Ja du vet ju hur det är ?
Jag harså svårt att planera och förutse Vad jag orkar och derfår såklart ut över barnen ? Står på 1177 att man kan få hjälp av arbetsterapeut och sjukgymnast men har aldrig träffat någon med kompetens och det har bara blivit värre. Det blir så fel när de pushar och man bara blir sämre och sämre. Det är ju inte så att man överanstränger sig, vilar någon dag och sen måt bättre igen.
Förstår precis hur du menar ? Jag träffade en sjukgymnast på smärtrehab och hon var tydlig med att all form av träning ska ske i microdos och aldrig när man är i PEM. Vilket det känns som att man är i hela tiden. Det är svårt, men jag hoppas att det blir enklare någon dag.
Jag har också fibro, ME och fick dessutom cancer tidigare i år. Häromåret köpte jag mig bl.a. en IR-madrass och en vibbplatta. På plattan kör jag endast microvibbar och kör lymfövningar. Kosten är superviktig, kör Keto (animaliebaserat-isch). Man får inte missa den mentala biten. Var självsnäll.
Självsnäll, det var fint ? Det ska bli bättre på.
IR-madrass har jag läst om, är du nöjd med den?
Jag skulle gärna ta tips på hur man stöttar en vän med ME och fibro, jag har själv många autoimmuna sjukdomar men de fungerar på annat sätt och så som jag hanterar mitt fungerar inte för henne. Hennes insjuknande gick så snabbt också. Det blir att jag bara lyssnar idag, men känns som jag bejakar och förstärker då, jag vet inte? Vad jag vet så äter hon själv, övrigt sköter mannen samtidigt som han arbetar 100%. Jag vill kunna stötta samtalsmässigt så långt det bara går, men har hittills inte funnit annat än att bara vara tyst och lyssna. Vad jag tänker är att jag själv funnit massor av verktyg för mina sjukdomar som gjort mitt liv mycket bättre, men jag kan inte ge henne något liknande alls.
Det viktigaste enligt mig är att du inte jämför för mycket med dina egna sjukdomar och att du inte (omedvetet) lägger skuld eller press på att hon inte hittar samma lösningar som dig. Va dig själv, säg att du förstår om hon inte orkar prata just den dagen du ringer och att det är ok att svaren ibland dröjer. Du förstärker knappast sjukdomen genom att lyssna, det är inte en diagnos som sätts lättvindigt.
Jag uppskattar när mina vänner pratar mer vardagligt och inte har fokus på mitt måendet. Bara för att jag är sjuk så är jag inte min sjukdom, jag är fortfarande jag men inte med samma kapacitet om du förstår hur jag menar och det är rätt tröttsamt att prata om hur jag mår.
Det finns även flera grader av ME, så inte alls konstigt om hon kan äta själv. Jag sköter mig själv och min hygien men min man lagar all mat för det klarar jag inte av än, men det ändras förhoppningsvis i framtiden när jag har fått ordninge på aktivitetsnivån.
Rme.nu har bra information om sjukdomen och hur PEM yttrar sig.
Tack för svar. Gällande ätandet så ville jag visa på ungefärlig svårighetsgrad bara, hon har fått näst svåraste graden satt. Just ME var nytt för mig och jag har fått påminna mig själv om att det inte finns någonting alls hon kan göra för att stärka hälsan. Innan ME-diagnosen var jag dum och drog med tips som hjälpt mig så som promenad, medi-yoga och kost. Nu har jag lärt mig att det inte är något för henne så jag är såklart knäpptyst om oombedda råd nu. Det är ändå känslomässigt tungt att ”titta på” när någon man bryr sig om förlorar sin vardag. Samt hur samhället funkar med att ge hemtjänst för att sedan dra tillbaka den, nekas ersättning från fk osv.
Jag har storlek 38, breda fötter och har svårt att hitta ”finare skor”. Vilken modell skulle passa? Ballerinaskor ser så fina ut, men passar verkligen inte 🙁
Wide dit skor. Fnns en hel del fint Zalando bootz mm
Fit*
Helt missat det! Tack <3
Asos har även bra wide fit!
Gravid i vecka 12 och gjorde tidigt ultraljud i v 8 som vi bekostade själva, då såg allt bra ut. Vore det dumt att berätta för våra familjer innan vi gjort det ”första” ultraljudet man får vid v. 13?
Varför skulle det va dumt? Berätta! En tidig graviditet räknas också ❤️
Om du bara har 1 vecka kvar till ultraljudet så skulle jag vänta, men tycker inte att det är konstigt eller fel alls att berätta innan! För mig kändes det jobbigt att behöva ”fix it” OM något visade sig vara fel på ultraljudet efter att ha berättat.
Grattis! ❤️
Jag förstår tanken bakom v12 men det känns som att det blivit en slags regel.
Jag sa till alla jag älskar typ samma dag som plussat. Finns inget rätt eller fel. Allt beror på vad som känns rätt och vilka som känns rätt. Vi på ös vet ju, jag är säker på att du litar på fler än oss. Grattis!
Det beror på. Hur skulle det kännas OM andra ultraljudet visar på missfall? Önskar du då stöd från familj eller vill du sörja ifred? Jag har gått igenom 2 missfall och båda gångerna har jag haft en stark känsla av lättnad att enbart ha berättat om graviditet för de allra närmsta vännerna bara. Men jag har inte ett jättebra relation till familjen som du kanske förstår. För mig kändes det skönt att inte behöva meddela för många om missfall, men stöd från make och bästa vän räckte. Hade jag haft en bra relation med föräldrarna hade jag kanske uppskattat stöd från dem med.
Och grattis till graviditeten! 🙂
För mig var det också så. Skönt att de närmaste vännerna visste om vid missfallen, men jag hade inte velat prata om det med mina föräldrar till exempel. Så det beror ju helt på relationerna vilka man berättar för.
Vi berättade väldigt tidigt båda gångerna (typ v 6). Vi kände att om något skulle gå snett så är det något vi skulle vara öppna med och berätta också. Så det beror väl på lite vad man har för relation till familjerna och hur ”öppen” man vill vara.
Vi berättade typ vecka 10-11 för min bror kom på spontant besök (han bor långt bort annars) och då slapp jag ringa.
Vi gjorde också ul i v.8. försökte läsa på och om allt ser bra ut då påstods det att bebisen har goda chanser att klara sig (men det var ju vad jag läste så lita inte helt på mig nu)
Och grattis ?
Vi berättade för närmaste familjen utan att ha varit på tidigt ultraljud, tänkte att jag vill ändå att de vet och kan stötta både om det går bra men om det skulle ha gått dåligt! ❤️
Så enligt mig, ja berätta! ?
Jag fick mitt första missfall dagen efter jag berättat för chefen, det var på många sätt skönt, inga konstigheter att jag inte var ”mig själv” några dagar, samt ännu mer förståelse då jag dessutom fick åka in akut och skrapa några dagar senare för att kroppen inte fattade hur ett missfall går till.(…)
Vill man sörja i fred är det såklart bättre att inte berätta under första tiden då risken för missfall är större. Men även här: jag hade senare en riskgraviditet där risken för missfall ökade ju större barnet i magen blev, men valde ändå att berätta tidigt.
(Bebisen föddes i v.31 och det slutade tack och lov väl ?)
Fanny Ekstrand ser så annorlunda ut jämfört med tidigare i år. Nose job och fillers?
Jaaaaaa och kanske cat eye lift?
Fråga till er som förstår mänsklig psykologi:
Jag har levt i människor år och sett många krig sändas och rapporteras.
Ni vet själva, det är misär, död, sorg, blod och allt vad krig innebär.
Visst blir man ledsen och nedstämd men för första gången så grät jag förra veckan när jag såg en video från vad jag antar var Gaza (soldaten talade hebreiska).
Det var alltså en video där en soldat går in i en övergiven och förfallen leksaksaffär. Han går runt ochtar sönder leksaker, välter hyllor med klistermärken och krossar dockor.
Inget annat. Ingen död. Inga lik. Inget gråt.
Bara leksaker som en soldat går runt och har sönder samtidigt som han skrattar och kommenterar något jag inte förstår.
Varför grät jag hysteriskt över det?????
Har sett otaliga bilder på barn, och visst fäller jag tårar, men denna video fick mig att störtböla! Hade inte ens pms!
Grät verkligen hur länge som helst och kollade om videon och bara fortsatte gråta. Varför????
Man blir ledsen för det är så onödigt och man blir ledsen att folk blir så skadade i sina huvuden. Det är väl också ”lagom” hemskt, när man ser döda barn så blir det för mycket så man inte ens kan ta in hur fruktansvärt det egentligen är.
Fy fan.
Du verkar vara på rätt spår, det är omöjligt att gråta när man ser ett barnlik för att det känns så främmande.
Vill minnas att liket på lilla flyktingpojken som drunknade i Turkiet var svårt att se.
Det är nog som du säger, så onödigt. Lite som att man förstår hur avtrubbad soldater blir efter så mycket elände och att de liksom går från rädsla till blint hat som en slags överlevnadsmekanism.
Då kanske även leksaker triggar hatet för fienden och de missunnar små barn glädje för att även barn blir en del av fienden.
Men vet inte, kändes bara så extremt jobbigt att se leksaker krossas. Kramade om barnens gosedjur och fortsatte gråta.
Jag kan verkligen relatera till det du skriver. Tror det stämmer som både du och svaret ovanför säger, det är liksom för tungt för att ta in. Tänker att leksakerna blir mer något konkret och kanske lite en ”symbol” för barnen som förlorar allt ?
Grät igen när jag läste ”symbol för barnen som förlorar allt”. Det är nog exakt detta som gör det hela så sorgligt.
Ett barn sprang runt i den butiken för bara några veckor sedan och köpte en leksak. Sen var den leksaken en källa till glädje, fantasi och lek. Nu är leksaken dammig och trasig men vad spelar det för roll egentligen när barnet som en lekt med den inte ens andas längre.
En trasig docka är en symbol på allt barnet förlorat, som du så klokt sa.
Ja det är fruktansvärt ? Måste stänga av känslorna till viss del, annars går det ju inte att leva sitt eget liv och må bra…
Håller med i svaren du fått och vill tillägga: för att du är en välfungerande empatisk människa. Snälla fortsätt vara det ❤️
<3 Underbara du, så fint sagt <3
Blir så förbannad när jag tänker på hur många praliner i Alladinasken som har bytts ut!!
Haha! Gulligt ändå.
För 10 år sedan kostade en ask 40kr. Nu 120kr?????
Va? 69 på Hemköp!
50 på lidl.
Lidl <3
Bor du vid norska gränsen eller? Utanför Stockholm kostar de 70kr.
Varför i helvete har de gjort om kakaokrisp?
Pga snåla
Bor i Skåne, så väldigt långt från Stockholm. Här kostar en ask 99 kr.
En av de få hyfsat goda, vad är det med alla denna sötsliskiga frukt i allt? Jordgubbskrisp, det finns ju redan jordgubb och hallon?
ATT BLANDA CHOKLAD OCH FRUKT/BÄR ÄR EN STYGGELSE
Inga bär i min dessert!
(Ska skanderas som om man gick i ett demonstrationståg om ni fattar)
Nej till bär! Inga bär här! Ropen skalla bärfri choklad till alla!
Wienernougat till alla.
Tyckte jag med…Sen fick jag barn, fyllde 30 år och…
Nu är apelsinchoklad min favoritsmak. Äter en hel låda After 8 framför TVn. Väljer sorbet (!!!) i glassbaren. Säger saker som ”åh va gott med broccoli!”.
Hör mig själv klaga på ”mjölkchoklad är för sött”. Väljer mandeltårta över kladdkaka.
Bakar med ingefära, saffran och kardemumma.
Plockar ut russinen ur lussekatter för att ”de är den godaste delen”.
OCH DET VÄRSTA? Jag sa…Jag skäms…Jag sa ”frukt är godis” för något år sedan…utan minsta ironi.
Jag fyllde 30 och har helt plötsligt börjat föredra lättsaltade chips ”utan alla konstiga smaksättningar”
Tycker att Rusta, Biltema, Ö&B och Clas Ohlsson är rimliga butiker att tillbringa en lördag kväll i.
Igår åkte hela familjen till Rusta och det var ”så kul att shoppa” , visade stolt min nya skärbräda, strumpor, batterier, storpack toapapper och annat ”roligt” till mamma över ett videosamtal. Hon bor 3 min bort. Men mina fynd var för bra.
Om 15 åriga jag hade sett mitt flin när ”mitt favorittoappapper” var på extrapris, då hade hon örfilat mig genom tid och rum.
Ännu värre? Min man utbrast ”Yes, de har lättsaltade Lantchips”.
Något händer vid 30..salt blir plötsligt en ”smak”.
Det anrikas i kroppen, särskilt om du inte svettar ut det så ofta. Klokt att dra ner på salt när man blir lite äldre (och om man har högt blodtryck). Bra att smaklökarna säger ifrån!
Är hummerpremiären dyrare än i vanliga fall?
De va ta mig fan bättre förr.
Och inte ens då var det bra…
Livet är en ständig plåga!
Sen dör man!
Var handlar du där den kostar 120?? Köpte en för 59 på en liten coop i en galleria idag.
Va, 120kr? ?
Har aldrig förstått mig på Alladins popularitet, men tycker ändå att alla ändringar är förkastliga.
Har alltid föredragit Paradis men sist jag smakade (iofs flera år sen) tyckte jag att de bara smakade socker (nej jag är inte mot socker på något sätt och fikar/äter godis mer än gärna och det ska mycket till innan jag tycker något är för sött) ?.
Men instämmer, rör inte min choklad!
När Mondelez tog över Marabou blev alla deras produkter supersötsliskiga. Antar att de sänkte kvaliteten för att på så sätt spara pengar.
Samma med Kitkat. Något hände för några år sedan och plötsligt smakar den fryst margarin.
Åh jag trodde jag hade fått konstigt smaksinne för har ganska länge funderat på varför kitkat inte är lika gott längre 🙁
Åh! Så det hände något! Trodde det var jag som blivit tråkig ?
Snälla d stavas Aladdin
Och ”det” stavas ”det”.
Dessutom ska hen använda skiljetecken, här (,) efter snälla och (.) efter avslutad mening.
Nej så överskattat ?
Jag blir också provocerad, finns det folk som på riktigt gillar alla nya varianter de kastar in? Apelsinkanel? Jordgubbscreme? Räknade ut att att åtta av bitarna i år går att äta, resten är vidriga. Av de ätbara är det tre, kanske fyra, som är goda.
De kan få göra en ny ask. Den kan de uppdatera och leka runt med (så får de se hur många som inte köper den) och låta de andra vara ?.
Håller med.
Helt jävla obegripligt att folk vill ha hallon och lakrits, kaffemöget och limeslisket. Usch och tvi!
Saknar asken som den såg ut när jag var barn, slutet av 80, början av 90-talet, när den fortfarande innehöll romrussin, rochénougat, noisette, körsbär i likör o.s.v.
Hade Marabou tagit tillbaka Körsbär i likör hade jag blivit lyckligast i världen!
Hallon lakrits ? Brukar vara en grym kombo.
Jag har köpt Jenny Nyströms chokladask och den innehåller både körsbär i likör och trillingnöt. Beställ på nätet.
Ja den bästa av dem alla är ju borta sen många år! Vill ha tillbaka Körsbäret I likör!
Urk, bajs i soja kallar vi den.
Måste höra hur det namnet kom till??
Har haft en sådan bra söndag, vill bara säga det. Efter en lång tid av olika trassliga relationer har idag varit en dag när allting klaffat i alla möten med dessa personer och dessutom har jag kommit in i julstämning och står och bakar kålrotslåda. En perfekt dag helt enkelt!
Jag gillar morotslåda.
Åh det vill jag prova att göra, älskar det!
Det är svinlätt att göra. Sök på Mommos finska kålrotslåda så får du upp receptet jag brukar använda. Det tar tid att göra, men i princip omöjligt att misslyckas. Och sinnessjukt gott!
Så härligt att höra! Önskar att jag var i din sits, det är precis kust vad jag skulle behövs nu.
Hoppas din söndag kommer! ❤️
Vad kan jag baka till julen?
Tanken är drömmar, kolasnittar, knäck, lussekatter, Silviakaka med saffran, sen har jag nå underliga kakor med strösocker ovanpå ?. Har ni nå relativt enkelt men lite roligt förslag?
Chokladbiskvier är kul men på tok för jobbigt för i år tänker jag ?.
Tror ni Emma Melins barn har några riktiga, äkta foton från sin barndom eller kommer allt vara bilder när hela familjen klär julgranen i vita pyjamasar, när de bakar pepparkakor i matchande kläder eller sitter i perfekt stylade barnrum? Kom och tänka på det när hon gjorde reklam för något fotoalbum för ett tag sedan.
Jag vet, det finns större och viktigare saker att bry sig om men jag börjar mer och mer tröttna på alla dessa tillrättalagda instagramkonton och Emmas hör till de värre, tycker jag.
Ingen aning. Bakar hon saffranskaka?
Kolasnittar med saffran 🙂
Chokladsnittar med pärlsocker, gillar receptet hos Fredriks fika med sirap
Rocky Roads.
Ofta när jag scrollar Insta dyker The Every upp som sponsrade inlägg och jag behöver bara få vräka ur mig hur jag stör mig på deras marknadsföring. Varje gång Kenza gör reklam har hon lagt över minst halva håret i sidbena och lägger typ huvudet på sne. ”Har ni sett vilken volym?!” Deras övriga reklam känns bara så jäkla b och jag har inte hört något överdrivet bra om produkterna. Ändå går de med miljonvinst redan andra året? Vill inte komma nån vart med detta mer än att få ur det ur huvudet. Klart slut.
Håller med men det är för att jag stör mig på Kenza. Älskar henne men stör mig på henne samtidigt.
Tycker hon verkar så vanlig å härlig i sina videos. Men har sett henne massa ggr i stan, i lekparken, på promenad osv osv å då har mitt intryck aldrig varit så bra. En gång tänkte jag tillochmed, är det här en riktig person.
Hahaha va! Tell me more
Berätta mer?
Menar du att hon är fejk eller att hon är för bra för att vara sann?
Hela grejen runt att hon inte ”kunde bli gravid” störde ihjäl mig, det var väl första gången jag ogillade henne för saker hon sa. Annars verkar hon ju så soft. Har dock undrat hur mkt som är på riktigt eftersom jag inte riktigt får ihop allt.
Meeen iaf. Jag har sett henne ute å gå med barnvagn lite mer ”normal” men framförallt har jag sett henne dressad till tänderna. Förmodligen ska nån outfit plåtas och kanske är det därför men uppfattat henne då som stel, sur å bitchig.
Insta stories från deras bröllop var dock det bästa jag sett. Verkar vart det mest genuint roliga bröllop nånsin
Du har bara sett henne på stan och kan utifrån det säga att hon uppfattas som stel, sur och bitchig? Okej efter en interaktion men att bara skåda henne på avstånd? ?
Hade varit intressant om folk såg vilka grimaser de själva gör när de går på gatan, samtidigt som de dömer ihjäl och bitchförklarar andra. Någon kanske jobbat ett mycket långt pass, fått höra tråkiga nyheter eller lever med ångest. Varför döma?
Jag får reklam för Revolution race överallt och ett tag marknadsförde de stenhårt ett par av sina byxor med att de är ”packbara”. Nu har jag aldrig ägt en rustning så jag vet med bestämdhet att alla byxorna jag någonsin ägt varit ”packbara”. Så otrolig dum reklam.
???
Testar torrschampoo, schampoo och det är faktiskt jätte bra. Köpte även till min syster och hon blev helt såld direkt hon har ljust hår och jag mörkt så köpte 2 olika torrschampo som var anpassat efter våra färger.
Haha kom upp en sån reklam för mig med där hon visar volymprodukten och jag bara skrattade.
Först hade hon blött hår-åh vad platt det är
Sen FÖNADE hon håret å fick massa volym, alltså nästan överdrivet mkt så som man kan få om man FÖNAR håret. Alltså fanns ju ingenting som visade att just den produkten gav sån volym
För övrigt tycker jag förpackningarna är fula och köper inte riktigt deras ”concept” samtidigt som jag applåderar dom att faktiskt göra nått eget med en unik idé.
Jaaa tack!! Haha det stör mig så mycket. Klart håret får mer volym om man slänger över allt på ena sidan?
Jag önskar tips till roliga middagslekar till nyår, vi är två par som firat nyår i tusen år tillsammans. Vi tänkte INTE göra same procedure as last year. Vi vill förnya oss lite, inga snuskiga tips tack. Bara roliga lekar?
Kortslutning, ett spel.
Inga snuskiga tips ? jag förstår det. Inte min grej heller.
Tror det är rätt populärt så lär gå att hitta lite överallt.
Kan ni inte brottas? Absolut inte på något sexuellt sätt utan bara släppa vuxenlivets bojor och känna lite på varandra efter pinotagevinet.
Ah, brottning är något jag och min man diskuterat. Vi ska leta var man kan köpa sådana dräkter först bara. Känns som en uppiggande överraskning att komma med då sällskapet alltid är dessa akademiker och att vi i många år bara suttit och diskuterat samhällsfrågor etc….att få in elementet brottning i det hela känns lite uppfriskande.
Önskar också tips! Vi brukar köra musikquiz, norsk karaoke, charader etc
Haha stackare, så många icke-svar (men roliga ?) på din fråga!? Kanske inte vad du är ute efter men vi brukar köra en lek att alla skriver typ tre djur på olika lappar, sen lägger man alla lappar i en burk. En person drar en lapp och övriga ska sedan måla det djuret på typ 7 sekunder. Brukar bli väldigt roliga bilder! Sen får den som drog lappen välja den bästa (roligast eller finaste får man välja själv) och så får den personen lappen som poäng ?
Kahoot är också jätteroligt! ?
Vi brukar spela kategori-spelet. Vet du vad det är?
Trestegs-charader. Alla skriver något på x antal lappar var (ingen får se): exempelvis citron, Milano, duntäcke, Greta Tunberg osv. Första rundan kör ni att ni förklarar lappens ord men med andra ord, andra rundan kör ni förklarar med ett ord, tredje rundan kör ni med charader. Funkar väldigt bra att köra bara två lag! Blir roligt och speciellt sista rundan när man typ kommer ihåg alla ord!
Önskar teve hade lite mer nya filmer i jul. I alla fall någon. Blir att kolla mina dvd filmer. Kommer visst bli stor rea efter jul för många handlar mindre julklappar och det förstår man.
Det finns ju massor av streamingtjänster att prenumerera på. Det är ingen bindningstid, och ladda ner appen svt play, där finns mycket att titta på.
Mkt lång historia kort:
En pappa som är mentalt sjuk och inte går att ja ett sunt förhållande till så nu har jag fått kapa, likadant med ett syskon och ansträngt med det andra syskonet.
Är yngst och mina syskon tycker sig vara bättre än mig på ALLT, alltid behandlats som att jag är mindre värd.
Är så less på att känna mig som ett offer, och vill ta kontroll över situationen.
Hur sjutton för man för att sluta känna sig ledsen över hur andra behandlar mig och vänder situationen så att säga ?
Visste inte ens att något sådant här fanns! Tack för tips! Nog lite för religiöst, men ska ha det i åtanke 🙂
Jag känner inre dig och jag kan ha fel men hur stor sannolikhet är det att du kanske inte är så oskyldig som du tror? När man bryter med sin pappa och två syskon, erkänner att man lätt tar på sig offerkoftan och sist frågar om hur man ska sluta känna sig ledsen (istället för hur man ska förlåta, sätta gränser osv) så börjar man undra varför just du?
Som sagt, det kan vara så att alla i din familj är psykopater men är du säker på att du själv inte är en del av problemet?
Vilket syrligt svar.
Men usch vilket hemskt svar.
Vart har jag skrivit att jag är helt oskyldig till kassa relationer till syskon?
(Min pappa ja, han är tyvärr inte mentalt frisk)
Vill inte få in för för mkt i detalj för att riskera att outa mig.
Men som minst i syskonskaran så har de andra två en minst sagt överlägsen attityd mot mig och dom två är nära och ja blir ofta utfryst. När jag inte blir dumförklarad då.
Mkt tärande i längden och jag slutade höra av mig till ett syskon och nu vill jag begränsa kontakten med det andra syskonet , för att slippa bli ledsen när man inte är med i gemenskapen.
Och det är det som är svårt. Hur sjutton slutar man bry sig?
Det är det jag menar, det går inte att bara lämna sin familj och låtsas som att de aldrig existerat. Det kräver arbete och då måste du vara säker på att det är värt mödan. Relationen ska vara så infekterad att år av terapi, ensamhet och sorg faktiskt känns som det självklara alternativet. Känner du så?
Du säger ju att du inte är oskyldig, finns det motivation nog att försöka ge relationerna en chans?
Om nej, är det pga. rädsla? Utmattning? Oförmåga att gå förlåta?
Känner du att syskonen ser din exit ur sina liv som en förlust eller är de totalt obrydda?
Gör som du vill men det är lättare att arbeta på sin relation nu än att inse om 10 år att man gjort ett misstag och banden är kapade för gott.
Du får tro att jag vill dig illa men jag försöker bara vara en motvikt till alla som tycker att du ska kapa med din egen familj utan att ens veta er historik. De säger bara vad du vill göra. Jag vill visa att jag faktiskt bryr mig så mycket en främling på ös kan bry sig innan den går och lägger sig och glömmer allt.
Är i liknande situation med syskon och det är så svårt att sluta bry sig. Det är svårt att kapa relationer med. Så jag har inget bra svar till dig mer än stämma in i hur jävla tufft det är. Många tycker att man ska ta avstånd och inte bry sig men detta är liksom människor man har vuxit upp med. Det går inte att bara trycka på en knapp och inte bry sig mer
Jah vet, därför sa jag att jag inte känner personen eller familjen och kan ha fel..
Har arbetat med människor i många år och har insett att det alltid finns två sidor.
Hat också, av egen erfarenhet, lärt mig att det svarta fåret inte alltid råkat bli familjens svarta får, det brukar ligga något bakom. Kanske svårt att ta kritik. Överdrivet känslig. Alltid den som har det värst. Missunsam. Nedlåtande. M.m.
Det är alltid rimligt att utgå ifrån att alla har en egen version av situationen och när 3 familjemedlemmar upplevs som problematiska till den grad att de kapats ur ens liv, så är det troligtvis något vi missat. Det kan vara så enkelt som att alla är psykopater eller störda på något annat sätt men det kan vara så att människan är omöjlig och egoistisk. Bara tänker på sitt bästa och sina behov utan en tanke på den plikt man måste uppfylla som familjemedlem.
Har jag fel så är jag bara en okänd främling. Har jag rätt då är det viktigt att söka hjälp för att hinna rätta till allt innan det är försent.
(Annan anonym) Jävla idiotjävel.
Du behöver samtal och stöd. Att få bearbeta dom värsta topparna. Gå och prata med någon.
Tycker de verkligen att de är bättre än dig på allt?
Det är väl just så vissa människor framställer sig för att trycka ner andra.
/ En annan A
Nej, något överdrivet . Ett av syskonen tycker numera att jag är rätt duktig på det jag utbildat mig till.
Men i det stora hela så ja. Tyvärrr
Sen för att svara mer på ovan, övrig familj/ släkt vill umgås med mig, så jag är nog inte helt hemsk att vara med
Har inte sagt att du är hemsk men du upplevs som känslig och i någon slags permanent försvarställning. Dvs. Offervarning.
Jag har själv liknande tendenser men har kommit till insikt med det och kan försöka lägga den känslan åt sidan för att se på situationen med mer neutrala ögon.
Du nämner att ett syskon är imponerad, dvs, den är kapabel att ge komplimanger och stöd.
Kan det vara så att de faktiskt ser ned på dig men att du känner att det är befogat och därför vill du kapa banden med dem istället för att 1. acceptera dig själv och 2. sätta gränser?
Eller så är de bara hemska, jag tvivlar inte på det men jag känner att en familj är något heligt och om det finns möjlighet att stärka banden så är det en investering med en avkastning av sällan skådat slag. Men då ska man veta att det går att reparera och att alla är villiga att arbeta på relationen.
Okej, du tror att du ”känner igen dig” men egentligen projicerar du din egen problematik på en främmande människa. Du har inte ens ”lyssnat” eller ställt frågor till personen innan du sätter igång. Kan vara bra komma ihåg till nästa gång…
Det är just det jag säger, dvs att jag utgår ifrån mig själv.
Vem ska jag annars utgå ifrån?
Jag upplevde personen som antingen 1. Väldigt otursam person eller 2. En del av problemet men väljer att se sig själv som ett offer för att den vägrar ta ansvar.
De är väldigt olika alternativ och ahar därför olika lösningar. Jag erbjöd båda pga brist på historik och svar på frågor.
Människan får analysera sin situation och välja om mina tankar där helt tagna ur luften eller om det ligger en gnutta sanning i dem.
Oavsett så sover jag förhoppningsvis snart men ts måste ju leva med sitt beslut. Då är det viktigt att vara säker på sitt beslut oavsett hur jobbigt det är att släppa sin familj för gott.
Vilka alternativ ser du?
Ehm du ska utgå från personen som berättar, inte från dig själv.
Men mina svar kommer ju självklart från min egen erfarenhet och eget liv.
Jag applicerar ju det jag lärt mig genom livet på en situation, därför är allt du och jag tycker och tänker bara en återspegling av våra egna liv.
Man sätter sig själv i ts situation och funderat på vad man själv hade tänkt och gjort. Sen ger man sina svar baserat på vad man kommer fram till.
Trodde att detta var en underförstådd mänskligt analysprocess.
Nej det gör man inte. Man lyssnar och försöker att förstår att personen som berättar har ett helt annat liv än vad en själv har. Och så utgår man från det.
Allt du gör och tänker baseras på vem du är. Därför får du också 7 miljarder olika svar om du ställer samma fråga till varenda människa på planeten. Som sagt, underförstått och uppenbart.
Och detta drar du som slutsats från en fyra meningar lång beskrivning? Lugna dig lite.
Jag står för min åsikt.
Haha ok. Hoppas inte du ger råd till folk särskilt ofta.
Haha.
Inser att jag inte kan förklara bra utan att gå in på detaljer.
Och därmed är det omöjligt att få något bra svar här.
Drar mig tillbaka och önskar er en god kväll !
Varför väljer du alltid att dra när det inte blir som du tänkt dig?
Om DU inte har förmågan att försvara eller förklara dig, jobba på det istället för att bryta blodsband och ställa öppna frågor till främlingar för att sedan logga ut när de säger något som du upplever är helt motsatsen till det du förvånade dig.
För att det är svårt att få svar när man inte kan ställa frågan ?
För att jag inser hur komplicerat det är , och öppet spår nog inte var rätt forum ?
Upplever att jag fått rätt olika svar dessutom, och valde att skriva det ja skrev på det sista svaret jag såg, så ja. Vad har jag att förvara tycker du ?
Jag tror aldrig sorgen riktigt försvinner när det är familjen som trycker ner en.
Du behöver prata med någon som är utbildad. Någon som kan hjälpa dig att hitta din egen röst och lita på signaler du får.
Man ska inte behöva prestera för att duga. Familjen ska älska en bara för att man är sig själv. Tyvärr är det inte alltid så.
Men, ett råd, ta inte åt dig kritik du får här. Det är folk med eget bagage, som aldrig mött dig, och som läst några rader du skrivit.
Lycka till.
Jag såg att Cotton Eyed Joe blivit utsedd till den sämsta låten i världshistorien – håller ni med? Eller finns det sämre?
Hahaha finns helt klart sämre!!
Banan, Melon, Kiwi & Citron. Tvi!
Du och jag kan inte bli polers.
Ej heller gå på diskoteka.
Den som utsåg detta har inte hört något av Håkan Hellström.
Den som utsåg detta har inte hört något av Carola.
Den som utsåg detta har inte hört något av Loreen.
Den som utsåg detta har inte hört något av Beyoncé.
Den som utsåg detta har inte hört något av Eminem.
Listan kan göras lååååång.
Fast det är bara sant om Håkan.
Det är sant om Carola, Loreen, Beyoncé, Eminem…Eminem är den bästa av dem.
Hörde idag Kokobäng med Ananas på musikhjälpen. Fick panik för den var så dålig (förstår att det är en barnlåt men kom att tänka på den nu när ämnet dök upp hehe). Tycker även all ”EPA dunk” eller vad det kallas är mycket sämre än Cotton Eye Joe…
Las ketchup song är en riktig jävla skitlåt.
Ja, Utan dina andetag av Kent?
NEEEJ
Ännu värre, en akustiskt version av utan dina andetag av någon tjej med änglaröst. Kan det blir tråkigare?
Allt med Crazy Frog.
Alltså ja det är den sämsta låten. Minns på lågstadiet när mina elaka klasskamrater tvingade en mobbad kille att sjunga cotton eye i skolans aula medan andra skrattade åt honom. Så jävla hemskt. Både låten och händelsen.
Alla låtar om kärlek är sämst.
Vet inte vad ni andra är glada över ikväll men jag är iallafall ORIMLIGT GLAD över att jag efter en vecka är normal i magen. Hade magkatarr och tabletterna mot det gav mig diarrén från helvete. Aldrig haft så förr och vet inte hur jag överlevde. Men för första gången på över en vecka bajsade jag normalt. Sorry för informationen men ville bara dela med mig!
Vi har nog alla varit med om det. Till slut orkar man bara ligga på badrumsgolvet. Och dom jobbiga kramperna.
Garanterat inte alla.
Blir sällan så tillfreds och harmonisk som när magen fungerar så jag förstår dig! Betyder mycket ju.
Säger bara – Loperamid. Gudarnas gåva.
Vilken nyans och form hade bajskorven?
Nyseparerad och har lämnat barnen hos sin pappa idag. Känns som att hjärtat ska gå sönder.
Hur överlever man det här?
Njut av lugnet och tystnaden ?
Man bara just överlever… inte så mycket mer, tyvärr. Fortfarande svårt efter 7 år. Har överlämning i skolan, alltså en lämnar och den andra hämtar när det är bytesdag. Passar mig bättre då det känns 1000 gånger svårare att lämna barnen direkt till den andra föräldern.
Överlämning i skolan har underlättat så mycket för oss. Både för barnen och vi vuxna.
Har du någon hobby?! Pyssel och handarbete är trevligt. Eller något som du känner att du inte kan göra med barnen hemma?
Sätt ena foten framför den andra och fortsätt gå livets outgrundliga väg. Genom solsken, genom vasst jävla hagel, i snömodd, i lera, i många jävla vattenpölar ibland med täta stövlar ibland med läckande sneakers som nästan ruttnar av all väta. Livet, livet. Du klarar det. En fot framför den andra. Snart blir det nog lite fint igen?
Tack för ditt fina ärliga svar ?
Man tar sig samman och inser att hjärtat inte kommer gå sönder.
Jag förstår verkligen hur du känner. Lika jobbigt varje gång och har gått ett år nu.. jag tror som många säger att man vänjer sig aldrig man bara lär sig att leva med det. Jag känner mig inte hel när jag inte är med mitt barn men försöker jobba på att vara ”mig” igen och inte bara identifiera mig som mamma (vilket inte är lätt). Jag är inte gjord för det här tror jag genuint (blev lämnad för tjejen han var otrogen med så inte självvalt). Har som sagt inget tips men man får vara ledsen. Det är tufft. ❤️
Någon som vet något om I lmruds konkurs?
Vem är de? Menar du Madeleine ilmrud så har hon inget AB.
Vilken jacka är snyggast ?
North face retro jacka svart.
Ahkka dunkappa lång svart.
Hel pälsjacka.
Inga raka, stora jackor.
Man ser ut som en rektangel.
Ta någor mer figursydd, över knäna och fina detaljer. Kanske ett bälte, fin krage eller glansigt tyg.
Glansigt tyg så himla wt! ?
Hel pälsjacka? Är året 1929?
Vidrigt.
Älskar päls!
Jag med! Päls gör att man lätt ser vilka som är idioter och inte. Dessutom ser det väldigt patetiskt ut med människor som klär sig i päls.
Håller med! Precis som man ser vilka idioter som beställer kött på restaurang!
Jag äter inte kött så, ditt patetiska helvete.
Men snälla det finns fuskpäls.skulle jag vilja ha äkta så får jag det. Fortsätt nu och njut av dina köttbullar och julskinka på julbordet.
Kan rekommendera dunkappan från Ahkka! Jättefin, enda negativa med den är att fickorna inte är så djupa! Haha.
Jag får inte bort reklamen som hela tiden dyker upp ÖVER kommentarerna här, hur gör man ?
Åh favoriten är ju Casinostugan! Sitter som klister och går verkligen inte att få bort!!
Ja det är samma. Har aldrig varit inne på sådana sidor så det kan ju inte vara en algoritm.
Ja är det den där gröna som kan sätta sig över att n kommentar, och så är det helt omöjligt att läsa kommentaren
Gå in på bloggen via webbläsaren Brave istället. Så befriande!
Är det en läsare man laddar ner?
Klicka på pilen uppe i högra hörnet sen kan man välja ”dölj denna annons” eller något liknande
Jag har fått ett hemskt besked av min läkare. C-ordet. Normalt så är jag väldigt transparant, men ingen i min familj vet. Ingen. Inte mina föräldrar, inte mina två syskoneller mina två barn (unga vuxna). Jag har inte sagt något till någon vän och ingenting på jobbet. (Har jobbat strax under ett år där och har ingen kollega jag är supertajt med. Är nog närmast mina (vissa av) medarbetare men det blir ju fel att berätta för dem. Ett av mina syskon gifte sig i höstas då jag ganska nyligen fått besked (men kanske hade anat sen sommaren). Jag vet hur mycket hen sett framemot sitt bröllop så jag kunde liksom inte släppa bomben innan bröllopet? Sen gick tiden och svårare blev det. Jag ville meddela mina barn först av allt och båda samtidigt men vi har av olika skäl inte fått till att ses på hela hösten (förutom på bröllopet) Nu har jag burit det här inom mig så länge så det känns som att jag inte vet hur orden ska hitta ut. Tiden rinner ut jag vet inte när. Just nu mår jag fysiskt bra(!) och jobbar på precis som vanligt men om ett år är jag sannolikt borta. Allt känns så overkligt. Kanske för att sjukdomen är i ett stadie dånjag inte känner mig sjuk (har dock ont iblandj och troligtvis för att jag inte sagt något. Jag funderar på att förbereda min bortgång i det tysta så får det kanske komma som en chock för alla mot slutet när c gör sig påmind på ett oåterkalleligt vis. Allt det här är så olikt mig. Att inte berätta, att hålla saker inom mig, att bli dödsjuk innan jag ens fyllt 50. Allt är så overkligt jag tror att jag förtränger allt, men jag känner mig så ensam. Jag är mest ledsen över att inte få se eventuella barnbarn i framtiden, inte få fira fler jular, se syskonbarnen växa upp (yngsta kommer nog hinna glömma mig helt?)och såklart att inte få se hur det ”går” för mina barn med jobb/familjebildning, de har precis gett sig ut i vuxenlivet med avklarade utbildningar projekt/drömmar. Jag försöker tänka att någonstans kommer jag kanske kunna vara med ändå från andra sidan och också att jag där får träffa dem som gick före mig. Släktingar vänner. Jag är mest rädd för hur det kommer kännas när sjukdomen eskalerar och även om det kommer gå relativt snabbt så känns det jobbigt att tänka på. En härlig sak är att jag inte behöver oroa mig för framtiden ur ett längre perspektiv, jag slipper den! Vet inte vad jag vill med denna bibel. Skriva av mig bara?
Har du någon samtalskontakt? Har för mig att det brukar erbjudas till de som får en cancerdiagnos. Om det du nu skriver stämmer… Om du är SÅ sjuk så borde du väl få någon form av behandling..?
Jag erbjöds faktiskt det omgående men tänkte att det kändes mer naturligt att vända mig till en närstående. Sen blev det inte riktigt så. Min läkare har frågat igen, kanske kan det vara en bra början?
Ja absolut! Börja där och så kan du berätta för dina närmaste snart, det måste du faktiskt…
En barndomsväns pappa gick nyligen bort i samma sjukdom, beskedet kom för exakt 1 år sedan. Vi är i 30 års åldern och min vän beskrev hur tacksam hon är över tiden dom fått nu sista året. Saker dom hunnit uppleva. Men också sorgen. Smärtan. Hade det varit min mamma – pappa hade jag velat veta, hade velat få möjlighet att prata om livet, framtiden, livsråd och annat som sen är försent.
Jag beklagar, kram ?❤️
Jag skriver lite brev som närstående ska få efter min död. Mest till mina barn (både gemensamma och individuella), brev till mina föräldrar, mina syskon och till några av mina vänner. Jah skriver om vår gemensamma historia/våra gemensamma minnen (förlorade en vän i bröstcancer för några år sen och en sak som skog mig då var att det ni bara var jag kvar som bar våra gemensamma minnen låter kanske konstigt men en del av sorgen var liksom det…) Jag skriver också lite om olika tankar på saker och ting och lite tips och pepp…och framförallt om vad de betytt för mig.?
Jag vill liksom inte vara ”den sjuka” som man träffar av plikt, jag vill ha min vanliga relation till var och en av mina närstående det är lite det jag fastnat i också.
Fint. Men tänk dig in i situationen för dem om du inte berättar. Skulle du velat att t.ex. ett av dina barn gjorde så mot dig, eller en av dina föräldrar. Såklart man vill veta. Sen får ni ta det därifrån.
Du har troligtvis rätt i det du skriver. Men
Men?
Du kanske överlever! ❤️❤️
Vilken idiotisk kommentar. Det vet väl hon bäst
Förstår att du vill ha dina vanliga relationer och rädslan kring att bli sedd som den sjuka man måste umgås med. Men om det var jag som var närstående skulle jag uppskatta möjligheten att prioritera nåt otroligt. Man är så upptagen i sitt liv och med sina egna problem, sitt eget mående. Jag har vänner och familj jag inte träffar så ofta som jag skulle vilja för att jag inte orkar pga sjukdom, jag tar väldigt mycket hand om mig själv i första hand just nu. Men om jag fick veta att en anhörig var svårt sjuk så skulle andra saker få stå tillbaka. För det skulle inte finnas något viktigare än att ta vara på tiden tillsammans. Så jag skulle ju inte umgås med någon svårt sjuk av nån plikt eller skuldkänsla. Utan för att jag visste att vi inte hade all tid i världen. Och jag skulle vara så ledsen om jag fick veta i efterhand att chansen att funnits att hinna umgås, prata, ställa frågor, finnas där. Umgås precis som vanligt och ha roligt så gott det går med någon jag älskar. Jag hoppas du berättar så att dina närstående får chansen. Och jag hoppas du har det så bra som möjligt ♥️
Du får göra helt som du tycker, men jag själv skulle önska som barn, att min mamma skulle berätta innan riktigt slutskedet ❤️ samla barnen nu, säg att ni måste ses/julfika what so ever, och riva av plåstret!
Om du förstås väljer att inte berätta, skriv brev till dem som du förklarar varför du valt hur du valt, hur du önskar begravning, att du älskar barnen och andra viktiga grejer (lösenord, bankuppgifter osv)
På tal om Bibel, snälla, sök Gud!
Om du inte redan tror dvs.
Du har kanske inte tid att läsa de olika böckerna (Bibel, Koranen, Torah) men de har en sak gemensamt: Gud.
Sen är det viktigt att du samlar modet att förklara läget för din familj.
Medans du arbetar på detta så är det också bra att skriva brev till dem. Berätta om kära minnen som de kanske inte minns. Berätta om hur du kände när du träffade dem/födde dem. Berätta hur viktiga de varit. Berätta om dig själv så att dina barnbarn kan läsa och förstå vem du var.
Skriv ned allt du minns om din barndom, avlägsna släktingar, recept, livsråd, visdomsord, släktträd, höjdpunkter och hemligheter.
När de läser dina ord så känner de att du och ditt minne lever. De hör dig berätta bad som står på pappret trots att du kanske inte finns. Skriv ned namnet på parfymen du älskade och som familjen kan dofta på och minnas dig.
När du gjort detta kanske du känner styrkan att berätta om ditt tillstånd. De har rätt att suga upp din kärlek och få sörja den lilla tid de har. Du bestämmer själv men det är väldigt svårt att förstå varför man inte fick en varning så att man hade kunnat krama extra hårt, gråta extra mycket och bara vara tillsammans den lilla tid som finns kvar.
Sen måste jag tipsa om Fenbendazol. Funkar inte för alla men för många. Du får läsa på om det känns som något för dig.
Men just Gud är extra viktig, det blir snart tungt och smärtsamt och då är tro ett väldigt väldigt starkt stöd. Det ger hopp och ett inre lugn.
Önskar dig allt gott.
Du menar väl men lämna religion utanför det här.
När jag fick veta att jag hade en stor tumör sa jag det direkt till de närmaste. Min sambo fick veta samma kväll och mina föräldrar och syskon samma vecka. Mina svärföräldrar fick veta efter ca 1 månad, vilket var 3 dagar innan operation. Det var pissigt att säga, men också skönt. Jag kunde inte stå ut med att vara ensam i det, speciellt inte när det skulle ta mig flera veckor efter operation tills jag fick veta om det var godartat eller cancer. Nu var det godartat men jag tror jag hade berättat i dina skor. Det finns enorm styrka i att ha sina nära och kära vid sin sida. Unna dig den styrkan och unna dig den kärlek och omtanke de kan ge dig. Och unna dem att kunna ge dig det.
Det är inte ”pissigt” att berätta för sina nära. Det är vad vi alla vill – att få stötta och finnas där för de vi älskar.
Kram till dig!! ❤️❤️
Vet inte vad jag kan skriva, hittar inte några bra ord men oj vad detta kändes i mig ❤️❤️❤️ Önskar dig det bästa och jag hoppas du får någon professionell eller annan att prata med ordentligt.
Om du jobbar på som vanligt nu och inte har ont så kan du absolut leva om ett år? Såklart beror det på cancerform, men när man börjar ha ont av sina tumörer kan man ju fortfarande leva ett år till eller mer.
Pappa hade svårt ont av sin cancer och fortsatte leva ett och ett halvt år utan cytostatika eller annan bromsande terapi.
Men nej, vad pratar du om. Man behöver inte ha jätteont för att det ska vara långt fortskriden cancer.
Eller hur! Det kan gå fort beroende på situation.
Newsflash: det finns olika typer cancer och alla får inte den som din pappa hade
Det här gick rätt in i hjärtat. Jag hoppas att du kommer fram till ett beslut som känns bra för dig ❤️ om du väljer att berätta eller inte. Jag tänker dock att du inte på något sätt ska skuldbelägga dig för att du inte berättat tidigare och att det skulle bli konstigt för anhöriga att du vetat så länge. Jag önskar att ett mirakel ska ske och att du ska bli frisk, din text gick rätt in i hjärtat och oavsett om du berättar för anhöriga eller inte så borde du ha en samtalskontakt ❤️
En enormt stor varm kram till dig!!!
Berätta för någon, var inte ensam i det. Börja med en psykolog, sen dina barn. Låt dem få vara med dig, låt dig få vara med dem! ❤❤❤
Ta mod till dig och berätta! Ring dina barn imorgon och säg att ni måste träffas för att du har något att berätta!
Jag förlorade min mamma när jag var 16, jag hade gjort nästan vad som helst för att få lite mera tid med henne. Jag önskar att jag hade fått möjlighet att prata mer med henne och ställa alla möjliga frågor.
Jag tänker att ni måste maxa er sista tid tillsammans, umgås med varandra. Tillåta er att vara glada, ledsna, arga och alla andra känslor som dyker upp.
Sen vill jag säga att dina ord verkligen berörde mig, min mamma dog plötsligt och hon förstod att hon nog inte skulle överleva. Bland det sista hon sa var att min pappa skulle ta hand om mig och mina bröder. Jag tänker att tankarna som du tänker åkte genom min mammas huvud innan hon dog ❤️
Livet är ett helvete ibland men du och dina barn har möjlighet att spendera tid med varandra din sista tid och den möjligheten tycker jag att du måste ta!
Berätta för dina barn så snart som möjligt! ❤️
Berätta för dina barn. ❤️ Om ni inte kan ses så prata via video, och boka därefter in en träff när ni kan.
Min mormor fick sitt besked i november och gick bort i februari året efter (detta var några år sedan nu). Hon visste hur sjuk hon var men berättade inte det för mig, så jag var inte alls beredd på att det skulle gå så fort och tog inte alls tillvara på den sista tiden så mycket som jag hade velat. Vi hade en toppenrelation och sågs ofta men hade jag vetat hur illa det faktiskt var hade jag flyttat in, inte jobbat så mycket och passat på att ställa alla frågor jag hade om familj och uppväxt och allt. Jag hade sett till att vi pratat om allt innan det var för sent ❤️
Så berätta för dina närmaste, det blir bäst för er alla. Och all styrka till dig!
Berätta direkt! Har min familj där vi försöker vara öppna med det mesta, sjukdomsbilder osv. och så min mans familj där man inte ska prata om något. De berättar efteråt, nu har svärfar opererat bort det ena och andra, strålning osv. hålls hemlig. Det är mycket bättre att vara öppen och stötta varandra. Ring dina barn på ”dubbelsamtal” och säg det bara!
Vad har ni för tankar om Sindy Niklasson och vad hon berättar i senaste intervjuen? Är det någon som har läst artikeln i expressen innan det blev en premium artikel?
Låter sunt tycker jag. Hoppas att hon har lämnat det andra livet bakom sig och kan låta det vara så.
Ja, jag hann läsa precis innan artikeln vart låst. Hon verkar ha gått igenom mycket, allt eskalerade var det 2019 om jag kommer ihåg rätt, tyngre droger, prostitution, umgänge med tungt kriminella. Förlorade barnen i 2,5 år innan hon fick tillbaka dem. Nu är hon drogfri och lever ett ganska ”normalt” liv, verkar vara en klok tjej. När man fick läsa om hennes uppväxt så är det kanske inte jättekonstigt att hon hamnade på fel bana tidigt i livet…
Det finns en poddom det om du vill lyssna. En beroende podd – Sindy Niklassons ofattbara liv.
Jag kommer vara ensam på julafton. Jag bor i Göteborg som är en stor stad och det finns alternativ till att inte behöva sitta ensam men samtidigt som jag vill kanske gå på något av de firandena som det inbjuds till så skäms jag för min ensamhet. Jag önskar att jag kunde komma över skammen men hittar inget bra sätt att tänka. Jag har haft ångest för det här sedan oktober nu. Min livssituation förändrades så mycket när min kärlek dog. Jag har verkligen ingen att fira med längre. Vad gör man på julafton som ensam?
Jag kommer att behandla dagen som vilken annan ledig dag som helst, ingen skillnad. Förutom att undvika sociala medier, för att slippa se andras firanden.
Kärlek till dig!
Hoppas du hittar något trevligt sätt att fira. Om du fått inbjudningar så tacka kanske ja till någon? Det som kanske känns mest avslappnat och låna det lite öppet hur länge du skall vara där. Ett tips annars om det är fint väder är att åka älvsnabben fram och tillbaka när det blivit mörkt. Det är väldigt fint att se alla ljusen längs älven.
Du ska inte skämmas för din ensamhet!?♥️ Att din käresta gått bort är inte ditt fel. Du har knske inte nåra familj, men det verkar finnas vänner eftersom du fått flera inbjudningar. Jag önskar dig många fina jular framöver och tror att det en dag kommer finnas en mer självklar person i ditt liv att dela dem med!?
Kan du sätta upp lappar om någon mer vill följa med till julfirandet. Tror säkert någon skulle vilja det.
Jag hade också ångest för att sitta ensam i jul och tänkte först köpa hem en massa julmat och godis osv, men skiter i det och kör på pizza istället och ser det som en vanlig dag. Kunde inte bry mig mindre om att det är jul, däremot verkar omgivningen tycka att det är jättetragiskt med folk som sitter ensamma, fast jag skiter i det med. Hårt svar men det blir vad man gör det till, gör vad du vill på julen och skit i hur det ”ska” vara.
Folk har många åsikter och mycket. Det är ingenting tragiskt med att spendera en högtidsdag ensam.
Njut av din pizza!
Du ska inte känna skam över ensamhet. Tvärtom, ensamhet är ett stadie vi alla finner oss i till och från.
Våga gå iväg på något av de event du vill. ❤️
Varför skulle man skämmas för ensamhet? Din kärlek har ju dessutom gått bort, hur har det med skam att göra? Det är ju jättesorgligt.
Tror du får reda ut för dej själv, kanske hos någon professionell, vad ensamhet är för dej och hur du kan ändra på ditt tänk.
Ensamhet är styrka. Att vara själv i sitt eget sällskap borde vara varje människas bas, inte någon annan att sitta ihop & va beroende av
Äsch,det är bara en dag,kan vara skönt att slippa dra iväg o vara social,bara vara hemma i sköna kläder med godaste glassen framför en film…!
(Så blir det iaf för mig,dels för att jag avskyr julen i stort,och dels för att de jag kunnat fira med har drabbats av covid.)
Det kan finnas härbergen i närheten som behöver hjälp med att ordna julbord och annat, kolla med dem.
Tips på snygga necessärer för män? Vill man ha en i skinn?
Ja varför inte?
Min farfar och morfar hade båda en necessär i läder. Jag associerar till Tabac, Vademecum och grov nageltång när jag tänker på sådana necessärer. Men det säger kanske mer om mig. ?
Läste grov nageltrång
Det har jag! I tummen som värker i hela armen upp till axeln! Nu vet ni.
Inte i skinn. Det blir bara meckigt när förpackningar läcker.
Jag letade förra julen efter samma , men det var rent hopplöst att finna. Det verkar inte finnas några necessärer på marknaden stora nog att rymma en fullvuxen man. Kan en större resväska vara ett alternativ? Hur lång/bred är mannen i fråga?
Jag köpte en neccessär till min pappa på Rusta, den är från Zwilling!
Etsy har jätte fina!
Ni som prövat x-lash fransserum, stämmer det att fransarna går tillbaka till sitt normala när man väl slutar? Så kan binder alltså upp sitt användande långt framöver om man inte vill återfå sina korta ögonfransar igen??
Ja, för det serumet gör är att fransarna sitter kvar längre och då också växer sig längre. Du byter normalt fransar var åttonde vecka. Så hade ju varit konstigt om det blev en permanent effekt
Alltså, går tillbaka och går tillbaka.. när de trillar av (byts ut) så växer de ju inte tillbaka som långa serumfransar igen. Utan då får man börja om på ny kula!
Okej, jo men det är ju ganska rimligt nu när jag tänker efter haha
Vad har egentligen hänt mellan Louise Lundsten och Lina? Just nu gissar jag att Louise vill flytta hem till Örebro med Neo men att Lina motsätter sig detta. Det hintas så himla mycket hela tiden från Louise men såklart ”kan hon inte berätta”.
Har varit en fråga i de senaste Öppet spår nu… Vet folk ens vilka de är? Anyway, jag undrar också. Louise har lagt fram det som att det är största sveket ever, men då tänker jag att det inte bara kan handla om vårdnad eller boende, det är ju inte att svika tänker jag. Otrohet?
Känns som otrohet eftersom det blev så abrupt.
Tror ni Emma Melins barn har några riktiga, äkta foton från sin barndom eller kommer allt vara bilder när hela familjen klär julgranen i vita pyjamasar, när de bakar pepparkakor i matchande kläder eller sitter i perfekt stylade barnrum? Kom och tänka på det när hon gjorde reklam för något fotoalbum för ett tag sedan.
Jag vet, det finns större och viktigare saker att bry sig om men jag börjar mer och mer tröttna på alla dessa tillrättalagda instagramkonton och Emmas hör till de värre, tycker jag.
Nu tycker jag att hennes insta är så tråkig att jag hellre kollar på hur isen smälter på garageuppfarten…
Men, jag tar en massa sånna ”fina” tillrättalagda bilder på min familj å mina barn. Redigerar bilder när jag gör album, klipper små bilder osv och är SÅ glad att jag gör den ansträngningen. Precis som att vissa går till fotograf å fotar sig, man får skitfina bilder att se tillbaka på. Tänk vilken vinst när man blir gammal. Men jag tar givetvis massa bilder i ögonblicket också, har säkert 10.000 i telefonen just nu med spilld smoothie, dåligt fokus, den där fula ärvda pyjamasen, barnens fula Elsatröjor eller med blåmärkiga sommarben å bula mitt i ansiktet. Kan lova att Emma har det också
Pontus Rasmusson är återigen i publiken på Musikhjälpen. Någon mer som såg att han stod nästan först och tog emot Oscar och gänget? Hua.
Nä fy. Den detaljen missade jag… kryper i kroppen av att se honom
Tips på något trevligt läppglans / lätt läppstift som passar om man är rödhårig?
Tänker att lite mer orangerött/korallrött kan funka? Sheins egna long ware läppglans sitter verkligen väldigt länge.
Köp för guds skull inte smink från Shein. Om deras kläder innehåller kemikalier och gifter fatta då deras smink. Och det använder man dessutom på huden i ansiktet, hua
Pja, ändå bättre än fenty beauty.
Älskar chubby stick från qlinique, finns i många olika nyanser! ? Tycker själv att rödhåriga är snygga i röda nyanser på läppstift ?
Jag tror din hudfärg är det som du ska gå på. Kall, varm, neutral? Sedan finns det underkattegorier. Gör ett trst på nätet och se vilka färgnyanser som skulle passa dig.
Tre saker du vill göra 2024?
För min del:
1. Föda frisk och kry liten bebis utan komplikationer.
2. Äta god mat i sommar och dricka ett halvt glas rosévin.
3. Åka till Spanien och upprepa ovanstående.
Haha alltså jag vill upprepa nr 2, inte 1 och 2 på listan. En bebis räcker för mig 2024 ?.
Haha! Nää du sa! Nu måste det bli två ?.
Hahaha fan också! Oh well, måste jag så måste jag väl ??♀️?.
??
1. Simma Vansbrosimmningen
2. Åka till Estland och se den byn som min morfar flydde ifrån under andra världskriget
3. Tillbringa massor med kvalitetstid med min man och dotter
Ett halvt?? Varför?
Därför att det gått så länge sen jag druckit (långt innan graviditeten) och jag kommer ha en liten bebis och en 2-åring att ta hand om. Så ett halvt glas räcker bra åt mig. Dessutom kommer jag att ha spytt en hel graviditet så blotta tanken på att bli minsta bakis får mig att tappa allt rosésug.
Ett halvt glas kommer smaka gott och vara alldeles lagom åt mig ?.
Tänk om folk kunde lägga mindre energi på att ifrågasätta folks alkoholvanor.
Men sluta, undrade bara varför, var så himla specifikt och lite. Trodde hon menade på hela sommaren ju ?
Men gud, slappna av. Eftersom det verkade viktigt att poängtera mängden alkohol så är det kanske inte konstigt att fråga.
Villa planer!!? Tänk att få en bebis, önskar SÅ att jag fått uppleva det fler gånger, men livet ville annorlunda.
Ja, vissa saker kan man ju inte styra över tyvärr. Hoppas du har ett fint 2024 framför dig också ?.
1. Ta mig tid att faktiskt börja med något av allt jag vill göra (virka, läsa, sy, skriva).
2. Få barn nummer två.
3. Hitta på massa äventyr som att åka och bada med sonen.
Åh, kul planer!! Barn nr 2 här också ?.
Härligt! Vad blir åldersskillnaden? ?
Kanske kan förtydliga att vi inte väntar nr två ännu. Inser att det kan tolkas så också ?. Men hoppas på ett syskon till sonen ?. Men är lite orolig att det kommer bli tungt, sonen fyller 1 i februari.
Varför så bråttom??
Är snart 32 och vill ha många barn :). Dessutom risker jag ks och då bör man vänta ett år innan nästa graviditet.
Många? Tänkt på miljön??
Men typ 5 hade varit kul. Men kommer ju inte sätta stopp för fler. Men är väl inte supersannolikt att vi hinner med särskilt många heller.
5!?? Jäklar!! Jag som tycker två är jättemycket. En kollega frågade om vi vill ha en trea sen och jag svarade Nej herregud, vem vill ha tre barn! Så har ju såklart kollegan tre ungar ???.
Haha! Hoppsan ?.
Min man har 4 syskon och det verkar ju ha gått bra ?. Jag har ”bara” två syskon. Men det känns så fint med en stor familj ?.
Det blir lite mer än 2 år i mellan dem ?.
Aha, då förstår jag. Men spännande att börja försöka få en tvåa. Lycka till ?.
Ah okej ?.
Tack! Lycka till du också med förlossningen ❤️.
1. Byta jobb
2. Vara med i något lopp, tex vårruset
3. Försöka läka mig själv
1. Klara av första året på universitetet utan släp.
2. Springa marathon.
3. Börja dejta igen och hitta kärleken.
1. Tågluffa med mitt tonårsgäng (Egna barn + deras kompisar).
2. Bli riktigt tight med min man igen.
3. Få se framsteg på jobbet i min arbetsgrupp som stått och stampat ett tag.
Coolt att tågluffa med tonåringar! Hoppas ni får en toppenresa!
1. Besöka minst 2 nya länder
2. Springa 1 mil
3. Minimalistera mera
Knulla mer
Resa
Umgås med nya vänner
Haha vad jag inte orkar med folk som säger knulla när de vänder sig till personer de inte är nära med eller har sex med!
Varför skriver man inte bara ”ha sex” när man skriver på ett forum?
Knulla är liksom inte ett ord jag vill läsa från dig, random anonym!
Från vem vill du läsa det då??
Låt Anonym använda ordet, inte som att personen skriver för att tillfredsställa just din läsning?
Hahaha förlåt Gudrun 86! Så känslig. Knulla är ordet jag använder, lev med det.
Hahahhaha Gudrun 86
Bli gravid
Bli fri från all stress jag har just nu
Vara mer med min familj
1. Få ett nytt jobb
2. Bli kär i någon som också blir kär i mig
3. Hänga mycket med mina roliga syskonbarn
1. Gå ner i vikt och bli starkare
2. Bli gravid
3. Vinna pengar
1. Börja träna regelbundet
2. Byta jobb till en helt annan bransch
3. Minska på sociala medier
1. Få igång träningen mer regelbundet efter graviditet och förlossning. Låtit kroppen vila efter det och börjat träna men regelbundet är de svåra nu
2. Resa med min familj
3. Skulle vilja byta jobb men vet inte om jag sitter lugnt i båten nu i dessa tider och avvaktar
Sluta hänga här.
1. Hamna på rättspsyk
2. Knarka mer
3. Skaffa en tandemcykel
Hade skidorna påslaget på tv idag, tycker det är mysigt att ha i bakgrunden. Men i år – vad i helvete vad det för utklädda monster som var i bakgrunden hela tiden?!? Mina barn såg och blev livrädda och tyckte att dom var så läskiga. Kan inte förstå vem som tog beslutet att ha otäcka monster som maskotar i detta sammanhang?? Är ni fler som reagerat på detta?
Mina barn 6 och 5 tyckte det var jättekul och för första gången höll de mig sällskap vid skidorna ?
Reagerade också. Min treåring frågade varför det stod monster där ? De såg ju faktiskt otäcka ut och kändes helt fel.
Hahaha omg. Karen…
Högst opassande
Hahaha sluuuta
Haha ?
Det var väl krampus? Österikisk tradition runt jul.
Vad hände med Angelica Lagergren och Pompan?! Helt plötsligt en ny kille vid hennes sida? Vad har jag missat?
Han kanske tyckte hypokondrin spårade ur?
Men ja, undrar också vad som hände där? Hade inte de förlovat sig med planen att på sikt gifta sig och flytta ihop?
Tycker ni att det är fel/egoistisk/annat negativt att skaffa flera barn när man har varken ekonomi utbildning eller boende, samt lever osunt.
Och då menar jag dom som skaffar barn tex utan någon ekonomi från början, varken lägenhet jobb eller stabil partner inte att man efter tre barn och flera år senare blir sjuk, förlorar jobb annat.
Som också inte bara skaffar ett barn utan ett till och ett till och sedan bara lever på bidrag men får lägenhet från soc, reser utomlands med pengar från kyrkans fonder etc.
(känner flera som lever så)
Sedan klagas det hur tuff allt är och vissa influensers (som tex hon Umm Aisha, patricia wide som exempel nu vet jag dock inte om dom lever på soc men får bidrag inget jobb) skapar ju insamlingar för ha råd att leva men sedan skaffar man ändå fler barn?
Jag känner ju noll sympati för såna, jag tycker det är så otroligt fel, och att man förväntar sig att alla andra ska rädda en när man själv faktiskt valt det livet och det verkar ju inte fungera med ett barn men ändå skaffas fler.
Hade en vän som skaffade barn bara för kunna få lägenhet, idag har hon 4 barn en stor 5a i attraktivt område som soc betalar och hon har en kille som jobbar så dom lever både på soc och killens lön för soc vet inte om att killen är i bilden.
Men jag märker att andra inte tycker sånt är fel? Jag försöker tänka på olika sätt men hur kan man tycka man har sån rätt att skaffa massa barn när man uppenbarligen inte kan sköta sitt liv skaffa ett jobb utbilda sig och ansträng sig som alla andra.
Jag menar inte att jag har rätt men kan någon försöka få mig förstå hur man tycker att man har rätt till sånt, klart mänsklig rätt att skaffa jag dömer inte dom i fattiga länder som gör det så vet inte varför jag dömer så hårt svenskar som gör så här..
Jag tycker inte att det är en mänsklig rättighet att skaffa barn. Kan du inte ta hand om dina ungar, skaffa inga. Det handlar inte heller om ekonomiska förutsättningar utan om att folk inte fattar skillnaden mellan att ha barn och att vara förälder. Finns massor med föräldrar som har ont om pengar men är toppenföräldrar, finns föräldrar med pengar som är skitföräldrar. Det är verkligen många som inte borde skaffa barn men som inte inser sina begränsningar.
P. V i d e och hennes älskade J där kan vi prata katastrof ekonomi men ändå glider dessa på räkmacka. Att inte k f granskar är väldigt märkligt med tanke på alla samarbeten, sponsrade produkter och bidrag.
A i s ha oxå som är tillbaka med smått tiggeri redan. Garanterat aktiv för att få sympati och pengar ?
Klart det är fel! Man ska ha råd, tid och ork att ta hand om de barn man skaffar!
Blir väldigt konfunderad kring din umgångeskrets om du känner flera som lever så..
Jag tycker det är jättejättesorgligt. Hade aldrig skaffat barn om jag inte hade ordnat liv och ekonomi själv. Inte som att sånt magiskt löser sig som genom ett trollslag. Visst man kanske tänker ”vi kan leva på kärlek” men barnen blir större och märker att kompisarna får och gör saker inte de kan. Inte kul att växa upp i fattigdom…
Musikhjälpen drog in 59 miljoner. Galet mycket pengar men inte rekord.
Tankar kring årets insamling?
Jag har sett ovanligt mycket, tycker det har varit bra.
Har sett ovanligt lite. Men jag gillar Luffar-Lasse. Var bara pga den bössan som jag höll lite koll i alla fall.
Luffar-Lasse, vilken stjärna. Han drog in typ 1 miljon väl?
Ja precis, förstaplats tror jag t.o.m!
Alla älskar luffarlasse?
Ja! Blev dock tvungen att går ur den Facebook-gruppen, såå jobbiga människor?
Var med i den ett tag förut också men då la en massa andra upp bilder på sina röda katter, hallååååå var med i gruppen för att se och läsa om Luffar-Lasse, inte en massa andra katter?
Ingen aning om vem det är.
En supergullig katt som varje dag promenerar 3 km till köpcentret i Trollhättan. Sitter där utanför och blir kelad med och sedan kör de hem honom!
Åh!
Har aldrig givit en krona, utan jag tror forskning hjälper mer i längden.
Forskning om hunger..?
Hur hjälper forskning människor drabbade av svält?
På samma sätt som vi blivit 8,1 miljarder människor. Det var inte genom bistånd utan genom tekniska framsteg.
Sedan skaffar folk oansvarigt många barn men även det får forskningen råda bot på tillslut.
Så du menar kvinnor som blir våldtagna och inte får den vård de behöver och sen blir tvungna att föda barnet är oansvariga?
Vad menar du??
Utveckling av jordbruk, djurproduktion och växtförädling?
Fast det är inte riktigt där skon klämmer vad gäller hungerkriser. Det är snarare krig/väpnad konflikt, politiska spel, klimatkris, kapitalistiska motiv som skor sig på människor osv.
Att programledarna var de bästa någonsin! Helt fantastiska! Och att 59.5 miljoner var mäkta imponerande! Trodde pga det ekonomiska läget att det skulle ha varit bra om de kom upp i ens 45 miljoner. Istället den näst största summan hittills!
Förutom hon den där feta bruden
Fräscht hörru. Men Linnea är amazing och fantastiskt rolig och härlig.
Linnea är det bästa vi har! Rolig, ödmjuk, söt och bara helt underbar! Punkt slut.
Jag har under många år misstänkt att jag har borderline. Någon som gjort utredning och kan ge lite info om hur lång tid det tog etc? ☺️♥️
Börja hos en psykolog som får utreda vilken diagnos det eventuellt rör sig om.
Har varit hos en privat psykolog under lång tid nu och fått insikterna av henne att mitt mående kan röra sig om det. Därav att jag nu vill ta steget att utreda. Mest nyfiken på vad man kan förvänta sig i form av väntetider, tid för utredning etc. ☺️
Det beror helt på vilken region du tillhör. Din nuvarande psykolog borde kunna hjälpa dig med frågor och även skriva remiss.
Jag har en fruktansvärt besvärlig kollega. Hen är totalt ignorant om att följa vårt teams överenskomna arbetssätt och kan inte samarbeta för fem öre. Jag är inte den enda som upplever detta, utan varenda en i vårt team känner likadant. Tyvärr älskar cheferna hen, av någon anledning, så tyvärr får vi inget stöd högre uppifrån.
Hur tusan hanterar man detta???
Gud finns tyvärr inget annat än att försöka stå ut. Jag hade en kollega som jag bara avskydde åsynen av. Jobbigt som fan och noll kul att gå till jobbet. Men lyft frågan anonymt till cheferna?
Usch det är fruktansvärt! Önskade att det bara vara jag som hade problem med denne, men tyvärr är det fler..
Hmm det kan vara något! Tillslut borde det väl bli en HR-fråga?
På vilket sätt har ni problem? Du skriver att personen har ett annorlunda arbetssätt, vad innebär det?
Vi arbetar agilt så vi planerar vad vi ska arbeta med dom kommande 3 veckorna. Men denna person frångår alltid planen och kräver hjälp från oss andra i gruppen, vilket försvårar det för oss då vi inte kan leverera enligt plan
Hur hanterar ni det? Finns det möjlighet att säga ”nej, tyvärr pga tidigare överenskommelse och då jag har xx att göra först” eller liknande?
Det är så jag försöker göra men när det pågått i snart ett år så byggs det upp en del frustration att personen inte förstår att vi inte kan jobba så
Så då kanske jag inte uttrycker mig så trevligt längre ?
Har ni planeringsmöten? Personalmöten? Ta upp där i generella termer att du upplever att det är ett stort problem att planering frångås och att det får effekter för ditt eget arbete utan att nämna personen i fråga vid namn. (Alla kommer fatta ändå men du förstår vad jag menar, fokusera på processen och inte personen)
Ja och ja. Det låter som en bra idé, jag ska ta upp det i större forum än i bara vår lilla gruppering!
Hjälp hen inte, var hårda och tydliga. Undrar cheferna så visar ni på vad hon gör. Ta ett allvarligt snack med hen tillsammans, stå enade. Gå till chefens chef, facket?
Blir det inte ett påhopp om vi pratar med hen tillsammans?
Jag har en kollega som alltid talar och skriver i imperativ. Tycker det är så jobbigt och när hen besvarar frågor skriver hen alltid ”ju”
Nej det blir bara tydligt att alla tycker samma. Det har gått så pass långt och hen har ju inte ändrat sig.
Ta upp problemet med scrum master om ni har någon.
”varenda en” låter lite överdrivet? Finns det kanske nåt du kan lära av kollegans arbetssätt istället för att sura över en förändring?
Vi är ett ganska litet team så det är därför.. tyvärr bevisar bara att hens arbetssätt inte fungerar 🙁
Nu kör jag djävulens advokat, ursäkta 🙂 men nåt verkar ju funka om cheferna tycker hen jobbar bra? Är du och ditt lilla team verkligen helt fullärda och helt utan behov av nya influenser? Det låter som att du och din grupp också är lite knepiga?
Inte helt säkert… jag hade oxå en kollega som var, ursäkta uttrycket, värdelös men smörade som f*n för chefen och fick därför vara kvar..
Alla synvinklar är till hjälp här faktiskt! 🙂
Jag skulle säga att hen levererar i dom arbetsuppgifter som inte kräver samarbete. Därför är cheferna nöjda för dom fått sin utlovade leverans
Kan ni gå samman och prata med chefen om att samarbetet inte funkar? Väger ju tyngre om ni är flera som säger samma sak.
Vad innebär samarbetet? På vilket sätt ska ni samarbeta i gruppen?
Vi är ett utvecklingsteam som jobbar enligt scrum. Vår produktägare prioriterar vad vi ska arbeta med. Den här besvärliga personen plockar in saker mitt i sprinten och kan sällan avsluta sina åtaganden själv så vi andra måste släppa allt vi gör för att hjälpa hen. Om det var enligt plan går det ju bra, men det blir mycket avbrott i våra planer för att en person inte följer den
Sluta hjälpa och låt hen stå med skiten.
Låter ju mer som något som kan lyftas av produktägare tillsammans med scrum master? Som du sa, produktägaren sätter prio, då får ju teamet följa den prion. Prata först och främst med din närmaste chef som jag antar är den besvärliga personens chef också? Ni har väl regelbundna synkar där denna typ av funderingar kan lyftas?
Ta upp på en retro
Prata med skyddombudet.
Vad kan dom göra?
De har ju hand om arbetsmiljön, om det stämmer att ingen kan samarbeta med personen så påverkar det ju arbetsmiljön. Kan ge mer effekt om det kommer från annat håll.
Tack för tipset, jag ska ta tag i det imorgon!
Har ätit sertralin några månader nu och landat på 100mg och känner att jag mår bra och kan hantera livet mycket lättare.
Igår drack jag 3 glas vin och vaknar upp med kraftigt illamående som hållit i sig större delen av dagen, även ångesttryck över bröstet men vet inte om det kan bero på att vara bortrest och ha sånt illamående.
Jag vet att det inte rekommenderas att dricka alkohol i samband med sertralin, men har klarat av 1 glas innan och tänkte ärligt talat inte på det igår.
Är det någon med liknande erfarenheter? Så frustrerande när man inte vet hundra vad det beror på. Trodde först vinterkräksjukan men då borde jag ju ha kräkt också…. 🙂
Följ rekommendationerna och skippa alkoholen. Tre glas är ganska mycket och med medicin får du ju en annan kemisk reaktion.
Jag har fått sertralin utskrivet men inte riktigt orkat ta tag i att hämta ut och börja. Är också väldigt rädd för hur man kan må de första veckorna. Hur mådde du?
Jag upplevde mer ångest, blev rädd och fick nog mer ångest pga detta.
Mitt tips, börja! Och ge inte upp!! Det kommer bli bättre. Ge det tid och börja långsamt. Jag började med 25 mg och ökade med 25 efter ca 2 veckor. Man kan göra det snabbare också, men så gjorde jag.
Jag får se hur jag gör. Klarar inte av tanken på mer ångest. Ska jag ha ångest när barnen har jullov? Eller ska jag ha ångest när jag är ensam hemma igen? Frågar alltså inte dig men det är så jag tänker.
Jag mådde apa. Ringde in läkare och fick oxascand attta under tiden. Med det gick det väldigt bra.
Precis sånt här som gör att jag inte vågar börja. Tanken på mer ångest klarar jag inte riktigt av.
Jag mådde inte sämre alls när jag började. Kände dock inte riktig effekt förrän kanske en månad in. Men allt gick väldigt smidigt och smärtfritt!
Det står tydligt på fass att du inte ska dricka alkohol ihop med sertralin. Men äter du sertralin pga depression borde du Inte dricka oavsett.
Nu till min egen erfarenhet. 1 eller möjligtvis 2 kunde jag hantera. Fick något ökad 0ngesydagen efter. Mer än 2 glas var katastrof.
Har också ätit sertralin och aldrig upplevt något problem alls med att dricka alkohol.Men olika människor reagerar väl olika.Annars kan det ju vara influensa på gång eller så.
Nån som kollat på Moa Murderess senaste vlogg och kan berätta varför hon inte har råd att bo kvar i huset? Skulle hon inte flytta ihop med pojkvännen?
Jo, han ska flytta in. Och det är tur det för ANNARS hade hon inte kunnat bo kvar. Handlar om kostnaden för uppvärmning… Men nu flyttar han in i slutet av december och då lättar ju den ekonomiska bördan så hon kan bo kvar 🙂
Jag ligger med min ursnygga kollega. Ingen vet, och kommer inte få reda på det heller, så jag ville bara säga det. Grattis till mig!
Kommer blir mååååånga kvällar med övertidjobb framåt 🙂
Hoppas att du är singel. Och kollegan också.
Ingen som är otrogen här inte. Men pga anledningar vill vi inte att det ska vara mer än sex. Jag sitter i ledningen och han är bara 23, så det hade ju verkligen blivit årets chock på kontoret om det kom ut. Men det är så roligt att ligga i hans säng och lyssna på när han tar jobbsamtal med de jag är chef över. Om de bara visste ???
Ligg inte på jobbet bara.
Varför? Så länge det inte är livsmedelsproduktion ?
Extra sås ju!
Är ni båda singlar är det väl ok. Annars är det bara vidrigt att vara otrogen.
Satan så patetiskt.
Spela roll lol
Det roliga är om de tar betalt för övertiden 😀
Enligt min erfarenhet så lyckas folk få reda på det ändå. Hur hemlig man än försöker vara ?
Det en vet, vet ingen. Det två vet, vet snuten.
Nån som lyssnade på Relationspodden idag och tror frågan kom från Julia? ?
Tell me more! Vad va de för fråga
En kvinna med bonusbarn som tyckte att bio-mamman hörde av sig och störde hela tiden, om tex en krympt tröja undertiden de var iväg och firade mannens födelsedag och kändes allmänt gränslös och använde dem som en jour…
Haha garanterat
Vad var svaret?
Ni som har diagnos å är vuxna. Hjälper det?
Alltså såhär, jag är inte så positiv till diagnoser. Har inget emot men ser inte riktigt poängen. Vet man att man har svårt med nått då går man ju jobba på det, diagnos eller inte.
Men jag misstänker starkt, att jag vid utredning skulle få en diagnos. Men samtidigt är det så mkt annat i livet som är kaos så svårt att veta vad som är vad. Har alltid bara tänkt att livet är jobbigt å min familj är jobbig liksom, att det är därför jag är som jag är meeeen börjar nu tänka att det ju kan vara både och.
Är det bra att försöka få till en utredning? Tjänar man på det i livet sen? Blir det lättare? Hur gör man isf?
Jag är rätt avig till vården i allmänhet för man får ju alltid så dålig hjälp vad det än är, och en sån här sak måste man ju verkligen kriga för. Eller? Sitta å överdriva för att få gehör. ”Här kommer ännu en som vill ha diagnos”
Vad menar du för typ av diagnos? I alla fall, en diagnos får man ju inte ”bara för att”, utan den är mest ett verktyg för att sedan kunna sätta in rätt behandling. Har man inte tänkt att få behandling så behövs ju inte heller en diagnos/utredning såklart.
Se mitt svar som hamnade fel några kommentarer ned.
Diagnoser sätts bara om symptomen medför en påtaglig nedsättning av funktionsförmågan eller har en negativ inverkan på ens liv. Dock kan det vara så att man till en början inte vill behandlas, utan enbart vill förstå sig själv. Att vilja lära sig om varför man agerar som man gör är definitivt ett giltigt skäl att vilja utredas. När man genomgår en utredning finns inga krav på att man vid diagnoser ska behandlas. Därmed inte sagt att det är onödigt att utredas.
En diagnos kan sättas för att skapa förståelse för personen själv, anhöriga samt andra i omgivningen. Själva utredningen kan också användas som underlag för stöd- och behandlingsinsatser.
Jo, ofta är ett diagnoskriterium att symtomen ska vara just ett hinder i vardagen eller försvåra livet på något sätt.
Nu skrev personen inte vilken typ av diagnos det gällde. Är det NPF det rör sig om så kan ju som du säger en anledning att utredas vara för att kunna förstå sig själv bättre.
En vecka kvar till julafton och jag har tappat lukt och därmed stor del av smaken. Jac som
Längtat efter all julmat o julgodis ?? känner iaf sött/salt men saffransbullen jag åt igår kände jag ingen saffran av.
Hur länge har ni vart utan lukt? Kan ju tillägga att parfym är mitt intresse så hoppas den kommer tillbaka asap
En vecka för mig. Sedan återkom både lukt- och smaksinnet väldigt plötsligt. Från att inte ha känt något vid frukost till att ha normalt smaksinne vid lunch. Håller tummarna att du är återställd innan jul!
Det var bättre förr.
Saknar riktiga blodapelsiner. De som var ordentligt mörkröda i köttet. Goda nå jävulskt. Idag är blodapelsiner bara vanliga apelsiner fast omöjliga att skala.
Mmm håller med, köpte ett nät i som var som vanliga apelsiner med inte en gnutta till rött fruktkött i!
Upptäckte detta med?? Va fan har hänt haha
Samma som med Aladdin och kitkat antar jag ??
Varifrån kommer de blodapelsinerna som inte är röda?
Säsongen för blodapelsin har nätt och jämnt börjat. Den riktiga säsongen är januari-mars och apelsinerna ska vara från Sicilien förstås. Den bästa sorten Tarocco börjar mogna i mitten av januari.
Det har varit så i flera år nu även i januari februari, googlade förra året tom upp sorten du nämner och det stod det på lilla klistermärken men ändå inte röda som förr i tiden. Små med tunna skal och mest orange fruktkött. Och jag har testat olika butiker. I-landsproblem men saknar dom!!
Ja, verkligen! Längtar alltid till blodapelsinsäsongen, men precis som du säger så har något hänt. Förra året var de oätliga…
Jag vill göra slut med min kille men jag vet inte hur jag ska ta upp det. Det är inget speciellt som hänt mer än att jag känt ett tag att vi inte är rätt för varandra. Vi har varsitt barn från tidigare förhållanden och har setts i knappt 1 år. Har så svårt att ta upp det. Jag har varit så avig en vecka för jag får fullständig panik av hans kramar och pussar. Vill bara fly. Känner mig som 15 igen.
Hur ofta ses ni? Jag tycker nog det är bäst om du tar upp det så snart som möjligt. Finns dessvärre inget bra sätt att göra det på mer än att vara ärlig (men kanske utelämna detaljerna om paniken!). Säg som det är, han är en fin person men det känns inte rätt. Lycka till ❤️
Säg det du skriver här att ni inte är rätt för varandra.
Skicka ett sms. Då kan du fundera i lugn o h ro på vaddu ska skriva. Jag hade skrivit typ, jag känner inte längre på samma sätt för dig som jag har gjort tidigare och vill avsluta vår relation. Tack för tiden vi haft ihop och lycka till i framtiden.
Gör det inte svårare än vad det är. Känns det inte bra är det inte rätt.
Nej, fy, att göra slut via sms är inte trevligt. Gör det öga mot öga.
Gör det bara. Du är inte skyldig honom nånting.
Min man har gått upp väldigt mycket i vikt sedan vi blev tillsammans, säkert 40 kilo. Kan inte köpa kläder nån annanstans än på Ellos, har 5XL i storlek. Svårt när vi går på bio, reser, vi letar nya köksstolar och många har en maxgräns på 110-120 kg, han väger säkert över 150. Han kan knappt knyta skorna, kan inte bada barnen, har problem med ryggen och kan knappt torka sig efter han skitit. Han bad till och med mig att göra det en gång men jag sa att han fick ställa sig i duschen. Grav narkolepsi, trött hela tiden, jag vaknar hela tiden av hans höga snarkningar och Sexlivet påverkas då vi inte kan köra de ställningar som känns bra för mig. Känns som att så mycket av livet har påverkats av hans vikt och det stör mig! Blir irriterad när han ska äta ett helt lass med mackor precis innan han lägger sig. Dricker 2-3 redbull per dag, en skål chips VARJE kväll. Pratar hela tiden om att han ska skärpa sig och gå ner i vikt och börja träna men jag har slutat lyssna. Kan man göra något öht?!
Börja med att sluta köpa hem just chips, redbull, godis osv, ändra kosten för familjen, sallad kyckling fisk och kött, puresoppa osv, om ni har barn kan du koka pasta/ris osv så det räcker till dem men inte till er, utan du väljer att stötta honom och äta samma hälsosamma. Börja gå ut på korta promenader, hemma kanske föreslå nån enkel träning challenge ” vi gör X armhävningar/mage/kettlebell per dag”, börja gemensam hobby tex en danskurs eller nåt liknande som är roligt, bra för förhållandet men att man rör på sig!
Köp inte dock vikter eller andra tränings mojäng till julen för det kan nog såra honom om han inte önskat sig sådana grejer!
Helt ärligt, jag hade sagt exakt det du säger här. Hur det påverkar dig och familjen.
Vet inte hur öppna ni varit om vikt och förväntningar tidigare men jag tycker det borde sluta förväntas att man vill vara med en person oavsett hur den ser ut eller förändras. En sak med förändringar man inte kan rå över. Men viktuppgång? Våga kräva att han skall kunna göra det som han har kunnat göra, för det var det livet du önskade när ni blev tillsammans.
Det känns som att han behöver prata med någon om sin ohälsosamma inställning till mat, så börja med att berätta för honom hur allt detta påverkar dig och var brutalt ärlig. Nästa steg skulle jag tro är att boka in honom på vårdcentralen för kostrådgivning och samtalsstöd, och sen tycker jag att någon ovan skrev så bra om att ändra kosten hemma samt träna tillsammans och skapa en ny livsstil.
Men han behöver professionellt stöd utifrån också!
Han köper ju hem grejer själv … och han är medveten om att han är tjock men blir väldigt kränkt om vården ex säger fet, vilket han är. Både vad gäller ryggen och sömnapnén har man rekommenderat viktnedgång men han gör inga ansträngningar alls. Säger att det ändå inte kommer att hjälpa mot problemen, men han försöker inte ens. Ju mer jag försöker ta upp det, desto mer gör han tvärtom. Han säger att det bara leder till att han smygäter istället för att äta öppet. Så jag har slutat säga något men han frågar mig rätt ut så säger jag som det är och då blir han ledsen och säger att han ska bättra sig men gör absolut noll och ingenting.
Det låter som att han har en störd relation till mat och eventuellt störd mättnadskänsla. Vissa är ju inte gjorda för att vara ”normalviktiga” utan deras egen normalvikt är snarare överviktig. Men i din mans fall låter det ju rätt extremt. Väger man så mycket som 150 kg så har man troligtvis rejäla problem med maten som man behöver ta tag i på djupet, inte göra lite sit-ups och äta mindre ris som någon nämnde.
Han själv säger att han smygäter om du kritiserar hans matvanor – det är ett varningstecken att han just har en störd relation till mat (äter sina känslor, äter p.g.a. stress istället för hunger o.s.v.). Att ta tag i det kan nästan likställas med att vara missbrukare av droger eller alkohol – då skamkänslorna är väldigt starka!
Jag tror du behöver ha ett öppet snack med honom och trycka på att du vill att han mår bra, för det handlar inte om snygga muskler, utan att han ska kunna leva ett långt liv med dig och sina barn (sömnapné ökar risken för sämre hälsa). Uppmana honom att söka hjälp via vårdcentralen eller hos nutritionist/dietist som kan hjälpa honom att hitta en sund livsstil. Att kasta sig på LCHF eller andra ”quick fixes” kommer aldrig vara långsiktigt, utan han behöver hitta något som inte känns som bantning (bantning skapar alltid en ond spiral där man börjar gå upp och ner i vikt om vartannat). Helt ärligt är det jättesvårt och i längden kan det bli så att han kanske behöver något mer ”extremt” som en gastric bypass. Kan ni titta på Min tjockumentär ihop och sedan prata om vad han känner igen sig i? Tror den kan vara bra som en samtalsstartare.
Lämna soffläget och börja lyssna. Nej det var taskigt skrivet. Men ge er ut och promenera tillsammans och gör andra små saker ihop som innebär rörelse. Och utmana honom, säg till innan att du tänker blocka bort allt chips och allt bröd som inte är knäckebröd hemma. Byt ut till popcorn om han behöver något i början. Till och börja med i en vecka. Klarar han sig så länge så blir det lättare sen. Ge honom beröm när han klarar något! Tänk på att viktnedgång syns mest i början så det är värt att börja.
NPF är utvecklingsbiologiska tillstånd. Även om du jobbar med dig själv, kommer symptomen alltid finnas kvar i viss omfattning. Personer med NPF kan vara intelligenta och ha kunskap om hur man ska göra i vissa situationer, men de exekutiva svårigheterna och nedsatta impulskontrollen medför ofta problem att agera i enlighet med hur man vet att man borde göra. Att veta hur man ska göra, men inte kan agera i enlighet med den kunskap man har, leder inte sällan till dåligt självförtroende och dålig självkänsla.
Många gånger ökar NPF risken för både olika psykiska och somatiska tillstånd. Du skriver att din familj är jobbig. NPF är till stor del ärftligt, så om du har NPF finns det troligtvis inom din familj.
En diagnos kan ge en normaliserande effekt som inte är obetydlig. Man kan ha känt sig annorlunda och konstig sedan barnsben. När man får en diagnos börjar man förstå att man inte är dålig och misslyckad. Du får veta varför du är annorlunda.
Man får ett språk att beskriva sina erfarenheter och kan söka sig till forum för andra som är i samma situation. Man får större kunskap om sina styrkor och svagheter och hur man kan navigera kring dessa. Dessutom får man större självmedkänsla när det går fel. Jag upplever att man börjar läka, och bli mer autentisk i sättet att leva. Dessutom ger en diagnos rätt till mer specialiserat stöd och i vissa fall även läkemedel. Det kan bli livsomvälvande på ett positivt sätt. Vill man studera har man rätt till extra hjälp som kan underlätta. Det gäller även om man är inskriven på Arbetsförmedlingen.
Du skriver att ditt liv är kaos. Det är jättevanligt för personer med NPF. Jag tror det är svårt att kunna läka utan rätt hjälp. När man har NPF måste man ofta göra saker lite annorlunda än många andra, just eftersom man kan ha exekutiva svårigheter, dåligt arbetsminne samt nedsatt förmåga reglera känslor och impulser.
Det är svårt att få en utredning via regionen, p g a nedskärningar och långa köer. Det är värt undersöka möjligheten att remitteras till en privat vårdgivare. Sluta inte kämpa.
Skulle till ”PO” här ovan.
Vilket svar. Tack❤️
Tänker ju att allt funkar bra för mig. Fick högsta betyg i alla ämnen jag ville(för sånt jag tycker är tråkigt har jag aldrig kunnat engagera mig i) Fick bra poäng på högskoleprovet utan att ens veta hur provet gick till innan. Arbetat, rest, haft relationer och fått barn. Tagit bra beslut.
Saamtidigt om jag är lite hård mot mig själv, så har jag inga riktig vänner. Har väldigt svårt för vänskapsrelationer.
Har inget jobb efter sista föräldraledigheten, är sönderstressad, klarar inte av att ha flera bollar i luften å sen vi fick barn undrar jag hur jag någonsin ska kunna ha ett ”vanligt liv” ens. Har ett extremt kontrollbehov, har svårt att få till basala rutiner. Säger att det är ”för mkt just nu” till alla och går alltid svaret ”ja men det är väl livet, alla har ju mkt”. Blir helt slut av att umgås eller hitta på saker. Gör det gärna men det är dränerande. Vill göra allt på mitt sätt. Tar in andra men tycker på insidan. I princip alltid, att jag har rätt så tänker mkt negativt om andra. Är väldigt principfast, långsint kanske, så om nån gör fel eller säger nått dumt kan jag inte bli av med den känslan det skapat hos mig så jag ”gör mig av med” alt börjar ogilla den personen.
Kan bli hur mkt som helst. Min poäng är att såfort jag gör ett självtest eller läser något om autism/Asperger drar alla blinklamporna igång samtidigt. Sen tänker jag ”Äsh vad överdrivet, sånt här stämmer ju in på alla, det här är inte nån vetenskaplig undersökning, det är inte synd om mig, jag har ju pengar å hus å blir inte misshandlad. Inte ska jag klaga. Så glömmer jag det tills jag stöter på det igen, å sen upprepar sig samma procedur;)
Det låter som en diagnos kan hjälpa dig i dina relationer till andra människor. Låter som mycket av din energi går förlorad.
Vilka är tjejerna som är ihop enl Gabbi i podden?? så nyfikeeene
Föregående inlägg 
Hohoho, tomten här! Vad önskar du dig i julklapp? ❤️
Orimligt fyra ansiktsbehandlingar och en ledmask.
Mmmmmm, vad för behandlingar?
Microneedling med hf, fraktionerad laser och en runda prxt ?
Får jag slänga in en fråga här? Om jag ska köra en behandling mot ojämn hud/lite acneärr, vad ska jag välja!? ?
Är de djupa så är det laser som gäller men inte en fraktionerad laser utan en ablativ. Är det ytliga ärr så hjälper alla ovan. Microneedling med hf är dock mer för åldrande hud men hjälper även på ärr. Lite onödigt dyrt bara.
Tack snälla! ? Ska kika på det.
Ett bra besked på mitt senaste cellprov ??????
Det är det enda jag verkligen vill ha.
En gullig grå och vit kattunge. Tack. ?
Camilla du måste googla traction alopecia och sluta ha uppsatt hela tiden
Men varför gör folk såhär?
En trisslott med miljonvinst
Jag vill ha två!
Läste TVÅL
Hörlurar och någon att skeda med under kalla ensamma nätter
Vill inte kalla ditt inlägg som orimligt men hörlurar har ju ökat otroligt mycket i pris under året. Det kanske är därför det heter önskelista och inte beställningslista.
haha what? finns ju hörlurar i alla prisklasser i princip. Personen skrev väl inte att det måste vara de dyraste?
?
Idk, skulle ändå kunna vara en helt seriös kommentar härinne kan jag tycka
Jag vill verkligen inte ha de dyraste. Jag är ”gammalmodig” och vill helst ha de med sladd fortfarande. De andra bara ramlar ut öronen hela tiden så jag vill bara ha ett par billiga med sladd
Jag måste sett så oerhört dum ut när jag bytte mobil och letade efter hörlursuttaget. Trodde jag fått ett måndagsexemplar, men tydligen var denna modell sån.
En vinst på några miljoner vore gött för att betala av bolånet. 😉 Men ett målat barnrum vore med trevligt.
Ett jobb till min man.
Grannens katt.
?
Vakna upp och se att jag har 0 kr i lån. Inget bolån och inget studielån.
Några miljoner euro (bor ej i Sverige) och ett rent hus ?
Ett hus jämte mina föräldrar
Vad fint ?
Kommer ju aldrig hända så ?
Men ändå fint med den relationen till sina föräldrar ❤️
Ja guuuuuud så fint jag dööööör ❤️❤️❤️❤️❤️
Ett nytt jobb!
Att alla min närhet är friska ❤️
Jag önskar mig ett par Apple AirPods Max eller vad de heter (de där over-ear). Tror inte jag varit tydlig nog mot min man dock, han påstår fortfarande att han inte vet vad jag önskar mig ?
Eller så säger han det för att du inte ska misstänka något?
Eller så vet han att det är överprisat till tusen ?
en lägenhet i ett mysigt och lugnt område, gångavstånd till centrum.
Ett par nya bröst och löständer.
Ett bra jobb med vettiga arbetsuppgifter, bra arbetsmiljö, trevliga kollegor, välfungerande ledarskap, hyfsad lön och bra villkor. Alternativt mycket pengar, så jag inte är beroende av ett jobb som inkomstkälla.
Någon som har fibromyalgi? Hur hanterar ni det?
Försöker sova ordentligt, tränar simning och går på styrketräningspass. Lyssnar på kroppen och gör det ont i benen så försöker jag tänka på hur jag använder benen och använder kryckor ex för att underlätta. Smörjer in kroppen med ormsalva när det gör som mest ont.
Försöker tänka att det gör bara ont, det är inte farligt. Men sörjer ibland när det är som värst och hoppas på ett botemedel.
Tack ? Ja drömmen är ju om det kommer ett botemedel. Jag har ME också och blir sjukare om jag tränar. Så uppgiven på hela situationen.
Har samma sjukdomar som dig X och det blir så fel, för med fibro bör man träna men pga ME går det inte. Så uppgiven över att ha gått från att vara en prestationsmänniska med femtioelva bollar i luften till att nu planera in duschdagar för att kunna ha ork att vara med familjen. Ja du vet ju hur det är ?
Jag harså svårt att planera och förutse Vad jag orkar och derfår såklart ut över barnen ? Står på 1177 att man kan få hjälp av arbetsterapeut och sjukgymnast men har aldrig träffat någon med kompetens och det har bara blivit värre. Det blir så fel när de pushar och man bara blir sämre och sämre. Det är ju inte så att man överanstränger sig, vilar någon dag och sen måt bättre igen.
Förstår precis hur du menar ? Jag träffade en sjukgymnast på smärtrehab och hon var tydlig med att all form av träning ska ske i microdos och aldrig när man är i PEM. Vilket det känns som att man är i hela tiden. Det är svårt, men jag hoppas att det blir enklare någon dag.
Jag har också fibro, ME och fick dessutom cancer tidigare i år. Häromåret köpte jag mig bl.a. en IR-madrass och en vibbplatta. På plattan kör jag endast microvibbar och kör lymfövningar. Kosten är superviktig, kör Keto (animaliebaserat-isch). Man får inte missa den mentala biten. Var självsnäll.
Självsnäll, det var fint ? Det ska bli bättre på.
IR-madrass har jag läst om, är du nöjd med den?
Jag skulle gärna ta tips på hur man stöttar en vän med ME och fibro, jag har själv många autoimmuna sjukdomar men de fungerar på annat sätt och så som jag hanterar mitt fungerar inte för henne. Hennes insjuknande gick så snabbt också. Det blir att jag bara lyssnar idag, men känns som jag bejakar och förstärker då, jag vet inte? Vad jag vet så äter hon själv, övrigt sköter mannen samtidigt som han arbetar 100%. Jag vill kunna stötta samtalsmässigt så långt det bara går, men har hittills inte funnit annat än att bara vara tyst och lyssna. Vad jag tänker är att jag själv funnit massor av verktyg för mina sjukdomar som gjort mitt liv mycket bättre, men jag kan inte ge henne något liknande alls.
Det viktigaste enligt mig är att du inte jämför för mycket med dina egna sjukdomar och att du inte (omedvetet) lägger skuld eller press på att hon inte hittar samma lösningar som dig. Va dig själv, säg att du förstår om hon inte orkar prata just den dagen du ringer och att det är ok att svaren ibland dröjer. Du förstärker knappast sjukdomen genom att lyssna, det är inte en diagnos som sätts lättvindigt.
Jag uppskattar när mina vänner pratar mer vardagligt och inte har fokus på mitt måendet. Bara för att jag är sjuk så är jag inte min sjukdom, jag är fortfarande jag men inte med samma kapacitet om du förstår hur jag menar och det är rätt tröttsamt att prata om hur jag mår.
Det finns även flera grader av ME, så inte alls konstigt om hon kan äta själv. Jag sköter mig själv och min hygien men min man lagar all mat för det klarar jag inte av än, men det ändras förhoppningsvis i framtiden när jag har fått ordninge på aktivitetsnivån.
Rme.nu har bra information om sjukdomen och hur PEM yttrar sig.
Tack för svar. Gällande ätandet så ville jag visa på ungefärlig svårighetsgrad bara, hon har fått näst svåraste graden satt. Just ME var nytt för mig och jag har fått påminna mig själv om att det inte finns någonting alls hon kan göra för att stärka hälsan. Innan ME-diagnosen var jag dum och drog med tips som hjälpt mig så som promenad, medi-yoga och kost. Nu har jag lärt mig att det inte är något för henne så jag är såklart knäpptyst om oombedda råd nu. Det är ändå känslomässigt tungt att ”titta på” när någon man bryr sig om förlorar sin vardag. Samt hur samhället funkar med att ge hemtjänst för att sedan dra tillbaka den, nekas ersättning från fk osv.
Jag har storlek 38, breda fötter och har svårt att hitta ”finare skor”. Vilken modell skulle passa? Ballerinaskor ser så fina ut, men passar verkligen inte 🙁
Wide dit skor. Fnns en hel del fint Zalando bootz mm
Fit*
Helt missat det! Tack <3
Asos har även bra wide fit!
Gravid i vecka 12 och gjorde tidigt ultraljud i v 8 som vi bekostade själva, då såg allt bra ut. Vore det dumt att berätta för våra familjer innan vi gjort det ”första” ultraljudet man får vid v. 13?
Varför skulle det va dumt? Berätta! En tidig graviditet räknas också ❤️
Om du bara har 1 vecka kvar till ultraljudet så skulle jag vänta, men tycker inte att det är konstigt eller fel alls att berätta innan! För mig kändes det jobbigt att behöva ”fix it” OM något visade sig vara fel på ultraljudet efter att ha berättat.
Grattis! ❤️
Jag förstår tanken bakom v12 men det känns som att det blivit en slags regel.
Jag sa till alla jag älskar typ samma dag som plussat. Finns inget rätt eller fel. Allt beror på vad som känns rätt och vilka som känns rätt. Vi på ös vet ju, jag är säker på att du litar på fler än oss. Grattis!
Det beror på. Hur skulle det kännas OM andra ultraljudet visar på missfall? Önskar du då stöd från familj eller vill du sörja ifred? Jag har gått igenom 2 missfall och båda gångerna har jag haft en stark känsla av lättnad att enbart ha berättat om graviditet för de allra närmsta vännerna bara. Men jag har inte ett jättebra relation till familjen som du kanske förstår. För mig kändes det skönt att inte behöva meddela för många om missfall, men stöd från make och bästa vän räckte. Hade jag haft en bra relation med föräldrarna hade jag kanske uppskattat stöd från dem med.
Och grattis till graviditeten! 🙂
För mig var det också så. Skönt att de närmaste vännerna visste om vid missfallen, men jag hade inte velat prata om det med mina föräldrar till exempel. Så det beror ju helt på relationerna vilka man berättar för.
Vi berättade väldigt tidigt båda gångerna (typ v 6). Vi kände att om något skulle gå snett så är det något vi skulle vara öppna med och berätta också. Så det beror väl på lite vad man har för relation till familjerna och hur ”öppen” man vill vara.
Vi berättade typ vecka 10-11 för min bror kom på spontant besök (han bor långt bort annars) och då slapp jag ringa.
Vi gjorde också ul i v.8. försökte läsa på och om allt ser bra ut då påstods det att bebisen har goda chanser att klara sig (men det var ju vad jag läste så lita inte helt på mig nu)
Och grattis ?
Vi berättade för närmaste familjen utan att ha varit på tidigt ultraljud, tänkte att jag vill ändå att de vet och kan stötta både om det går bra men om det skulle ha gått dåligt! ❤️
Så enligt mig, ja berätta! ?
Jag fick mitt första missfall dagen efter jag berättat för chefen, det var på många sätt skönt, inga konstigheter att jag inte var ”mig själv” några dagar, samt ännu mer förståelse då jag dessutom fick åka in akut och skrapa några dagar senare för att kroppen inte fattade hur ett missfall går till.(…)
Vill man sörja i fred är det såklart bättre att inte berätta under första tiden då risken för missfall är större. Men även här: jag hade senare en riskgraviditet där risken för missfall ökade ju större barnet i magen blev, men valde ändå att berätta tidigt.
(Bebisen föddes i v.31 och det slutade tack och lov väl ?)
Fanny Ekstrand ser så annorlunda ut jämfört med tidigare i år. Nose job och fillers?
Jaaaaaa och kanske cat eye lift?
Fråga till er som förstår mänsklig psykologi:
Jag har levt i människor år och sett många krig sändas och rapporteras.
Ni vet själva, det är misär, död, sorg, blod och allt vad krig innebär.
Visst blir man ledsen och nedstämd men för första gången så grät jag förra veckan när jag såg en video från vad jag antar var Gaza (soldaten talade hebreiska).
Det var alltså en video där en soldat går in i en övergiven och förfallen leksaksaffär. Han går runt ochtar sönder leksaker, välter hyllor med klistermärken och krossar dockor.
Inget annat. Ingen död. Inga lik. Inget gråt.
Bara leksaker som en soldat går runt och har sönder samtidigt som han skrattar och kommenterar något jag inte förstår.
Varför grät jag hysteriskt över det?????
Har sett otaliga bilder på barn, och visst fäller jag tårar, men denna video fick mig att störtböla! Hade inte ens pms!
Grät verkligen hur länge som helst och kollade om videon och bara fortsatte gråta. Varför????
Man blir ledsen för det är så onödigt och man blir ledsen att folk blir så skadade i sina huvuden. Det är väl också ”lagom” hemskt, när man ser döda barn så blir det för mycket så man inte ens kan ta in hur fruktansvärt det egentligen är.
Fy fan.
Du verkar vara på rätt spår, det är omöjligt att gråta när man ser ett barnlik för att det känns så främmande.
Vill minnas att liket på lilla flyktingpojken som drunknade i Turkiet var svårt att se.
Det är nog som du säger, så onödigt. Lite som att man förstår hur avtrubbad soldater blir efter så mycket elände och att de liksom går från rädsla till blint hat som en slags överlevnadsmekanism.
Då kanske även leksaker triggar hatet för fienden och de missunnar små barn glädje för att även barn blir en del av fienden.
Men vet inte, kändes bara så extremt jobbigt att se leksaker krossas. Kramade om barnens gosedjur och fortsatte gråta.
Jag kan verkligen relatera till det du skriver. Tror det stämmer som både du och svaret ovanför säger, det är liksom för tungt för att ta in. Tänker att leksakerna blir mer något konkret och kanske lite en ”symbol” för barnen som förlorar allt ?
Grät igen när jag läste ”symbol för barnen som förlorar allt”. Det är nog exakt detta som gör det hela så sorgligt.
Ett barn sprang runt i den butiken för bara några veckor sedan och köpte en leksak. Sen var den leksaken en källa till glädje, fantasi och lek. Nu är leksaken dammig och trasig men vad spelar det för roll egentligen när barnet som en lekt med den inte ens andas längre.
En trasig docka är en symbol på allt barnet förlorat, som du så klokt sa.
Ja det är fruktansvärt ? Måste stänga av känslorna till viss del, annars går det ju inte att leva sitt eget liv och må bra…
Håller med i svaren du fått och vill tillägga: för att du är en välfungerande empatisk människa. Snälla fortsätt vara det ❤️
<3 Underbara du, så fint sagt <3
Blir så förbannad när jag tänker på hur många praliner i Alladinasken som har bytts ut!!
Haha! Gulligt ändå.
För 10 år sedan kostade en ask 40kr. Nu 120kr?????
Va? 69 på Hemköp!
50 på lidl.
Lidl <3
Bor du vid norska gränsen eller? Utanför Stockholm kostar de 70kr.
Varför i helvete har de gjort om kakaokrisp?
Pga snåla
Bor i Skåne, så väldigt långt från Stockholm. Här kostar en ask 99 kr.
En av de få hyfsat goda, vad är det med alla denna sötsliskiga frukt i allt? Jordgubbskrisp, det finns ju redan jordgubb och hallon?
ATT BLANDA CHOKLAD OCH FRUKT/BÄR ÄR EN STYGGELSE
Inga bär i min dessert!
(Ska skanderas som om man gick i ett demonstrationståg om ni fattar)
Nej till bär! Inga bär här! Ropen skalla bärfri choklad till alla!
Wienernougat till alla.
Tyckte jag med…Sen fick jag barn, fyllde 30 år och…
Nu är apelsinchoklad min favoritsmak. Äter en hel låda After 8 framför TVn. Väljer sorbet (!!!) i glassbaren. Säger saker som ”åh va gott med broccoli!”.
Hör mig själv klaga på ”mjölkchoklad är för sött”. Väljer mandeltårta över kladdkaka.
Bakar med ingefära, saffran och kardemumma.
Plockar ut russinen ur lussekatter för att ”de är den godaste delen”.
OCH DET VÄRSTA? Jag sa…Jag skäms…Jag sa ”frukt är godis” för något år sedan…utan minsta ironi.
Jag fyllde 30 och har helt plötsligt börjat föredra lättsaltade chips ”utan alla konstiga smaksättningar”
Tycker att Rusta, Biltema, Ö&B och Clas Ohlsson är rimliga butiker att tillbringa en lördag kväll i.
Igår åkte hela familjen till Rusta och det var ”så kul att shoppa” , visade stolt min nya skärbräda, strumpor, batterier, storpack toapapper och annat ”roligt” till mamma över ett videosamtal. Hon bor 3 min bort. Men mina fynd var för bra.
Om 15 åriga jag hade sett mitt flin när ”mitt favorittoappapper” var på extrapris, då hade hon örfilat mig genom tid och rum.
Ännu värre? Min man utbrast ”Yes, de har lättsaltade Lantchips”.
Något händer vid 30..salt blir plötsligt en ”smak”.
Det anrikas i kroppen, särskilt om du inte svettar ut det så ofta. Klokt att dra ner på salt när man blir lite äldre (och om man har högt blodtryck). Bra att smaklökarna säger ifrån!
Är hummerpremiären dyrare än i vanliga fall?
De va ta mig fan bättre förr.
Och inte ens då var det bra…
Livet är en ständig plåga!
Sen dör man!
Var handlar du där den kostar 120?? Köpte en för 59 på en liten coop i en galleria idag.
Va, 120kr? ?
Har aldrig förstått mig på Alladins popularitet, men tycker ändå att alla ändringar är förkastliga.
Har alltid föredragit Paradis men sist jag smakade (iofs flera år sen) tyckte jag att de bara smakade socker (nej jag är inte mot socker på något sätt och fikar/äter godis mer än gärna och det ska mycket till innan jag tycker något är för sött) ?.
Men instämmer, rör inte min choklad!
När Mondelez tog över Marabou blev alla deras produkter supersötsliskiga. Antar att de sänkte kvaliteten för att på så sätt spara pengar.
Samma med Kitkat. Något hände för några år sedan och plötsligt smakar den fryst margarin.
Åh jag trodde jag hade fått konstigt smaksinne för har ganska länge funderat på varför kitkat inte är lika gott längre 🙁
Åh! Så det hände något! Trodde det var jag som blivit tråkig ?
Snälla d stavas Aladdin
Och ”det” stavas ”det”.
Dessutom ska hen använda skiljetecken, här (,) efter snälla och (.) efter avslutad mening.
Nej så överskattat ?
Jag blir också provocerad, finns det folk som på riktigt gillar alla nya varianter de kastar in? Apelsinkanel? Jordgubbscreme? Räknade ut att att åtta av bitarna i år går att äta, resten är vidriga. Av de ätbara är det tre, kanske fyra, som är goda.
De kan få göra en ny ask. Den kan de uppdatera och leka runt med (så får de se hur många som inte köper den) och låta de andra vara ?.
Håller med.
Helt jävla obegripligt att folk vill ha hallon och lakrits, kaffemöget och limeslisket. Usch och tvi!
Saknar asken som den såg ut när jag var barn, slutet av 80, början av 90-talet, när den fortfarande innehöll romrussin, rochénougat, noisette, körsbär i likör o.s.v.
Hade Marabou tagit tillbaka Körsbär i likör hade jag blivit lyckligast i världen!
Hallon lakrits ? Brukar vara en grym kombo.
Jag har köpt Jenny Nyströms chokladask och den innehåller både körsbär i likör och trillingnöt. Beställ på nätet.
Ja den bästa av dem alla är ju borta sen många år! Vill ha tillbaka Körsbäret I likör!
Urk, bajs i soja kallar vi den.
Måste höra hur det namnet kom till??
Har haft en sådan bra söndag, vill bara säga det. Efter en lång tid av olika trassliga relationer har idag varit en dag när allting klaffat i alla möten med dessa personer och dessutom har jag kommit in i julstämning och står och bakar kålrotslåda. En perfekt dag helt enkelt!
Jag gillar morotslåda.
Åh det vill jag prova att göra, älskar det!
Det är svinlätt att göra. Sök på Mommos finska kålrotslåda så får du upp receptet jag brukar använda. Det tar tid att göra, men i princip omöjligt att misslyckas. Och sinnessjukt gott!
Så härligt att höra! Önskar att jag var i din sits, det är precis kust vad jag skulle behövs nu.
Hoppas din söndag kommer! ❤️
Vad kan jag baka till julen?
Tanken är drömmar, kolasnittar, knäck, lussekatter, Silviakaka med saffran, sen har jag nå underliga kakor med strösocker ovanpå ?. Har ni nå relativt enkelt men lite roligt förslag?
Chokladbiskvier är kul men på tok för jobbigt för i år tänker jag ?.
Den här! https://lindasbakskola.se/2016/11/09/mjuk-saffranskaka/ bakade den häromdagen och satan vad god den var! Fick väldigt bra betyg när jag bjöd på den också??
Tror ni Emma Melins barn har några riktiga, äkta foton från sin barndom eller kommer allt vara bilder när hela familjen klär julgranen i vita pyjamasar, när de bakar pepparkakor i matchande kläder eller sitter i perfekt stylade barnrum? Kom och tänka på det när hon gjorde reklam för något fotoalbum för ett tag sedan.
Jag vet, det finns större och viktigare saker att bry sig om men jag börjar mer och mer tröttna på alla dessa tillrättalagda instagramkonton och Emmas hör till de värre, tycker jag.
Ingen aning. Bakar hon saffranskaka?
Kolasnittar med saffran 🙂
Chokladsnittar med pärlsocker, gillar receptet hos Fredriks fika med sirap
Rocky Roads.
Ofta när jag scrollar Insta dyker The Every upp som sponsrade inlägg och jag behöver bara få vräka ur mig hur jag stör mig på deras marknadsföring. Varje gång Kenza gör reklam har hon lagt över minst halva håret i sidbena och lägger typ huvudet på sne. ”Har ni sett vilken volym?!” Deras övriga reklam känns bara så jäkla b och jag har inte hört något överdrivet bra om produkterna. Ändå går de med miljonvinst redan andra året? Vill inte komma nån vart med detta mer än att få ur det ur huvudet. Klart slut.
Håller med men det är för att jag stör mig på Kenza. Älskar henne men stör mig på henne samtidigt.
Tycker hon verkar så vanlig å härlig i sina videos. Men har sett henne massa ggr i stan, i lekparken, på promenad osv osv å då har mitt intryck aldrig varit så bra. En gång tänkte jag tillochmed, är det här en riktig person.
Hahaha va! Tell me more
Berätta mer?
Menar du att hon är fejk eller att hon är för bra för att vara sann?
Hela grejen runt att hon inte ”kunde bli gravid” störde ihjäl mig, det var väl första gången jag ogillade henne för saker hon sa. Annars verkar hon ju så soft. Har dock undrat hur mkt som är på riktigt eftersom jag inte riktigt får ihop allt.
Meeen iaf. Jag har sett henne ute å gå med barnvagn lite mer ”normal” men framförallt har jag sett henne dressad till tänderna. Förmodligen ska nån outfit plåtas och kanske är det därför men uppfattat henne då som stel, sur å bitchig.
Insta stories från deras bröllop var dock det bästa jag sett. Verkar vart det mest genuint roliga bröllop nånsin
Du har bara sett henne på stan och kan utifrån det säga att hon uppfattas som stel, sur och bitchig? Okej efter en interaktion men att bara skåda henne på avstånd? ?
Hade varit intressant om folk såg vilka grimaser de själva gör när de går på gatan, samtidigt som de dömer ihjäl och bitchförklarar andra. Någon kanske jobbat ett mycket långt pass, fått höra tråkiga nyheter eller lever med ångest. Varför döma?
Jag får reklam för Revolution race överallt och ett tag marknadsförde de stenhårt ett par av sina byxor med att de är ”packbara”. Nu har jag aldrig ägt en rustning så jag vet med bestämdhet att alla byxorna jag någonsin ägt varit ”packbara”. Så otrolig dum reklam.
???
Testar torrschampoo, schampoo och det är faktiskt jätte bra. Köpte även till min syster och hon blev helt såld direkt hon har ljust hår och jag mörkt så köpte 2 olika torrschampo som var anpassat efter våra färger.
Haha kom upp en sån reklam för mig med där hon visar volymprodukten och jag bara skrattade.
Först hade hon blött hår-åh vad platt det är
Sen FÖNADE hon håret å fick massa volym, alltså nästan överdrivet mkt så som man kan få om man FÖNAR håret. Alltså fanns ju ingenting som visade att just den produkten gav sån volym
För övrigt tycker jag förpackningarna är fula och köper inte riktigt deras ”concept” samtidigt som jag applåderar dom att faktiskt göra nått eget med en unik idé.
Jaaa tack!! Haha det stör mig så mycket. Klart håret får mer volym om man slänger över allt på ena sidan?
Jag önskar tips till roliga middagslekar till nyår, vi är två par som firat nyår i tusen år tillsammans. Vi tänkte INTE göra same procedure as last year. Vi vill förnya oss lite, inga snuskiga tips tack. Bara roliga lekar?
Kortslutning, ett spel.
Inga snuskiga tips ? jag förstår det. Inte min grej heller.
matkrig
Kurragömma.
Haha! Skrattade orimligt högt nu!
Okej.
?
eller dunken/burken 🙂
Codenames är rätt kul
https://www.webhallen.com/se/product/239214-Codenames-Sv?channable=0131c36964003233393231342c&gad_source=1&gclid=CjwKCAiA1fqrBhA1EiwAMU5m_6I3HJ_vKJvgKuonjzmaapLd0iUrtzeVLAkZe-aezuuLO99Y11gEFhoCMCIQAvD_BwE
Tror det är rätt populärt så lär gå att hitta lite överallt.
Kan ni inte brottas? Absolut inte på något sexuellt sätt utan bara släppa vuxenlivets bojor och känna lite på varandra efter pinotagevinet.
Ah, brottning är något jag och min man diskuterat. Vi ska leta var man kan köpa sådana dräkter först bara. Känns som en uppiggande överraskning att komma med då sällskapet alltid är dessa akademiker och att vi i många år bara suttit och diskuterat samhällsfrågor etc….att få in elementet brottning i det hela känns lite uppfriskande.
Önskar också tips! Vi brukar köra musikquiz, norsk karaoke, charader etc
Haha stackare, så många icke-svar (men roliga ?) på din fråga!? Kanske inte vad du är ute efter men vi brukar köra en lek att alla skriver typ tre djur på olika lappar, sen lägger man alla lappar i en burk. En person drar en lapp och övriga ska sedan måla det djuret på typ 7 sekunder. Brukar bli väldigt roliga bilder! Sen får den som drog lappen välja den bästa (roligast eller finaste får man välja själv) och så får den personen lappen som poäng ?
Kahoot är också jätteroligt! ?
Vi brukar spela kategori-spelet. Vet du vad det är?
Trestegs-charader. Alla skriver något på x antal lappar var (ingen får se): exempelvis citron, Milano, duntäcke, Greta Tunberg osv. Första rundan kör ni att ni förklarar lappens ord men med andra ord, andra rundan kör ni förklarar med ett ord, tredje rundan kör ni med charader. Funkar väldigt bra att köra bara två lag! Blir roligt och speciellt sista rundan när man typ kommer ihåg alla ord!
Önskar teve hade lite mer nya filmer i jul. I alla fall någon. Blir att kolla mina dvd filmer. Kommer visst bli stor rea efter jul för många handlar mindre julklappar och det förstår man.
Det finns ju massor av streamingtjänster att prenumerera på. Det är ingen bindningstid, och ladda ner appen svt play, där finns mycket att titta på.
Mkt lång historia kort:
En pappa som är mentalt sjuk och inte går att ja ett sunt förhållande till så nu har jag fått kapa, likadant med ett syskon och ansträngt med det andra syskonet.
Är yngst och mina syskon tycker sig vara bättre än mig på ALLT, alltid behandlats som att jag är mindre värd.
Är så less på att känna mig som ett offer, och vill ta kontroll över situationen.
Hur sjutton för man för att sluta känna sig ledsen över hur andra behandlar mig och vänder situationen så att säga ?
ACA för dig som vuxit upp med dysfunktionella föräldrar.
https://aca-sverige.org/moten/
Visste inte ens att något sådant här fanns! Tack för tips! Nog lite för religiöst, men ska ha det i åtanke 🙂
Jag känner inre dig och jag kan ha fel men hur stor sannolikhet är det att du kanske inte är så oskyldig som du tror? När man bryter med sin pappa och två syskon, erkänner att man lätt tar på sig offerkoftan och sist frågar om hur man ska sluta känna sig ledsen (istället för hur man ska förlåta, sätta gränser osv) så börjar man undra varför just du?
Som sagt, det kan vara så att alla i din familj är psykopater men är du säker på att du själv inte är en del av problemet?
Vilket syrligt svar.
Men usch vilket hemskt svar.
Vart har jag skrivit att jag är helt oskyldig till kassa relationer till syskon?
(Min pappa ja, han är tyvärr inte mentalt frisk)
Vill inte få in för för mkt i detalj för att riskera att outa mig.
Men som minst i syskonskaran så har de andra två en minst sagt överlägsen attityd mot mig och dom två är nära och ja blir ofta utfryst. När jag inte blir dumförklarad då.
Mkt tärande i längden och jag slutade höra av mig till ett syskon och nu vill jag begränsa kontakten med det andra syskonet , för att slippa bli ledsen när man inte är med i gemenskapen.
Och det är det som är svårt. Hur sjutton slutar man bry sig?
Det är det jag menar, det går inte att bara lämna sin familj och låtsas som att de aldrig existerat. Det kräver arbete och då måste du vara säker på att det är värt mödan. Relationen ska vara så infekterad att år av terapi, ensamhet och sorg faktiskt känns som det självklara alternativet. Känner du så?
Du säger ju att du inte är oskyldig, finns det motivation nog att försöka ge relationerna en chans?
Om nej, är det pga. rädsla? Utmattning? Oförmåga att gå förlåta?
Känner du att syskonen ser din exit ur sina liv som en förlust eller är de totalt obrydda?
Gör som du vill men det är lättare att arbeta på sin relation nu än att inse om 10 år att man gjort ett misstag och banden är kapade för gott.
Du får tro att jag vill dig illa men jag försöker bara vara en motvikt till alla som tycker att du ska kapa med din egen familj utan att ens veta er historik. De säger bara vad du vill göra. Jag vill visa att jag faktiskt bryr mig så mycket en främling på ös kan bry sig innan den går och lägger sig och glömmer allt.
Är i liknande situation med syskon och det är så svårt att sluta bry sig. Det är svårt att kapa relationer med. Så jag har inget bra svar till dig mer än stämma in i hur jävla tufft det är. Många tycker att man ska ta avstånd och inte bry sig men detta är liksom människor man har vuxit upp med. Det går inte att bara trycka på en knapp och inte bry sig mer
Jah vet, därför sa jag att jag inte känner personen eller familjen och kan ha fel..
Har arbetat med människor i många år och har insett att det alltid finns två sidor.
Hat också, av egen erfarenhet, lärt mig att det svarta fåret inte alltid råkat bli familjens svarta får, det brukar ligga något bakom. Kanske svårt att ta kritik. Överdrivet känslig. Alltid den som har det värst. Missunsam. Nedlåtande. M.m.
Det är alltid rimligt att utgå ifrån att alla har en egen version av situationen och när 3 familjemedlemmar upplevs som problematiska till den grad att de kapats ur ens liv, så är det troligtvis något vi missat. Det kan vara så enkelt som att alla är psykopater eller störda på något annat sätt men det kan vara så att människan är omöjlig och egoistisk. Bara tänker på sitt bästa och sina behov utan en tanke på den plikt man måste uppfylla som familjemedlem.
Har jag fel så är jag bara en okänd främling. Har jag rätt då är det viktigt att söka hjälp för att hinna rätta till allt innan det är försent.
(Annan anonym) Jävla idiotjävel.
Du behöver samtal och stöd. Att få bearbeta dom värsta topparna. Gå och prata med någon.
Tycker de verkligen att de är bättre än dig på allt?
Det är väl just så vissa människor framställer sig för att trycka ner andra.
/ En annan A
Nej, något överdrivet . Ett av syskonen tycker numera att jag är rätt duktig på det jag utbildat mig till.
Men i det stora hela så ja. Tyvärrr
Sen för att svara mer på ovan, övrig familj/ släkt vill umgås med mig, så jag är nog inte helt hemsk att vara med
Har inte sagt att du är hemsk men du upplevs som känslig och i någon slags permanent försvarställning. Dvs. Offervarning.
Jag har själv liknande tendenser men har kommit till insikt med det och kan försöka lägga den känslan åt sidan för att se på situationen med mer neutrala ögon.
Du nämner att ett syskon är imponerad, dvs, den är kapabel att ge komplimanger och stöd.
Kan det vara så att de faktiskt ser ned på dig men att du känner att det är befogat och därför vill du kapa banden med dem istället för att 1. acceptera dig själv och 2. sätta gränser?
Eller så är de bara hemska, jag tvivlar inte på det men jag känner att en familj är något heligt och om det finns möjlighet att stärka banden så är det en investering med en avkastning av sällan skådat slag. Men då ska man veta att det går att reparera och att alla är villiga att arbeta på relationen.
Okej, du tror att du ”känner igen dig” men egentligen projicerar du din egen problematik på en främmande människa. Du har inte ens ”lyssnat” eller ställt frågor till personen innan du sätter igång. Kan vara bra komma ihåg till nästa gång…
Det är just det jag säger, dvs att jag utgår ifrån mig själv.
Vem ska jag annars utgå ifrån?
Jag upplevde personen som antingen 1. Väldigt otursam person eller 2. En del av problemet men väljer att se sig själv som ett offer för att den vägrar ta ansvar.
De är väldigt olika alternativ och ahar därför olika lösningar. Jag erbjöd båda pga brist på historik och svar på frågor.
Människan får analysera sin situation och välja om mina tankar där helt tagna ur luften eller om det ligger en gnutta sanning i dem.
Oavsett så sover jag förhoppningsvis snart men ts måste ju leva med sitt beslut. Då är det viktigt att vara säker på sitt beslut oavsett hur jobbigt det är att släppa sin familj för gott.
Vilka alternativ ser du?
Ehm du ska utgå från personen som berättar, inte från dig själv.
Men mina svar kommer ju självklart från min egen erfarenhet och eget liv.
Jag applicerar ju det jag lärt mig genom livet på en situation, därför är allt du och jag tycker och tänker bara en återspegling av våra egna liv.
Man sätter sig själv i ts situation och funderat på vad man själv hade tänkt och gjort. Sen ger man sina svar baserat på vad man kommer fram till.
Trodde att detta var en underförstådd mänskligt analysprocess.
Nej det gör man inte. Man lyssnar och försöker att förstår att personen som berättar har ett helt annat liv än vad en själv har. Och så utgår man från det.
Allt du gör och tänker baseras på vem du är. Därför får du också 7 miljarder olika svar om du ställer samma fråga till varenda människa på planeten. Som sagt, underförstått och uppenbart.
Och detta drar du som slutsats från en fyra meningar lång beskrivning? Lugna dig lite.
Jag står för min åsikt.
Haha ok. Hoppas inte du ger råd till folk särskilt ofta.
Haha.
Inser att jag inte kan förklara bra utan att gå in på detaljer.
Och därmed är det omöjligt att få något bra svar här.
Drar mig tillbaka och önskar er en god kväll !
Varför väljer du alltid att dra när det inte blir som du tänkt dig?
Om DU inte har förmågan att försvara eller förklara dig, jobba på det istället för att bryta blodsband och ställa öppna frågor till främlingar för att sedan logga ut när de säger något som du upplever är helt motsatsen till det du förvånade dig.
För att det är svårt att få svar när man inte kan ställa frågan ?
För att jag inser hur komplicerat det är , och öppet spår nog inte var rätt forum ?
Upplever att jag fått rätt olika svar dessutom, och valde att skriva det ja skrev på det sista svaret jag såg, så ja. Vad har jag att förvara tycker du ?
Jag tror aldrig sorgen riktigt försvinner när det är familjen som trycker ner en.
Du behöver prata med någon som är utbildad. Någon som kan hjälpa dig att hitta din egen röst och lita på signaler du får.
Man ska inte behöva prestera för att duga. Familjen ska älska en bara för att man är sig själv. Tyvärr är det inte alltid så.
Men, ett råd, ta inte åt dig kritik du får här. Det är folk med eget bagage, som aldrig mött dig, och som läst några rader du skrivit.
Lycka till.
Jag såg att Cotton Eyed Joe blivit utsedd till den sämsta låten i världshistorien – håller ni med? Eller finns det sämre?
Hahaha finns helt klart sämre!!
Banan, Melon, Kiwi & Citron. Tvi!
Du och jag kan inte bli polers.
Ej heller gå på diskoteka.
Den som utsåg detta har inte hört något av Håkan Hellström.
Den som utsåg detta har inte hört något av Carola.
Den som utsåg detta har inte hört något av Loreen.
Den som utsåg detta har inte hört något av Beyoncé.
Den som utsåg detta har inte hört något av Eminem.
Listan kan göras lååååång.
Fast det är bara sant om Håkan.
Det är sant om Carola, Loreen, Beyoncé, Eminem…Eminem är den bästa av dem.
Hörde idag Kokobäng med Ananas på musikhjälpen. Fick panik för den var så dålig (förstår att det är en barnlåt men kom att tänka på den nu när ämnet dök upp hehe). Tycker även all ”EPA dunk” eller vad det kallas är mycket sämre än Cotton Eye Joe…
Las ketchup song är en riktig jävla skitlåt.
Ja, Utan dina andetag av Kent?
NEEEJ
Ännu värre, en akustiskt version av utan dina andetag av någon tjej med änglaröst. Kan det blir tråkigare?
Allt med Crazy Frog.
Alltså ja det är den sämsta låten. Minns på lågstadiet när mina elaka klasskamrater tvingade en mobbad kille att sjunga cotton eye i skolans aula medan andra skrattade åt honom. Så jävla hemskt. Både låten och händelsen.
Alla låtar om kärlek är sämst.
Vet inte vad ni andra är glada över ikväll men jag är iallafall ORIMLIGT GLAD över att jag efter en vecka är normal i magen. Hade magkatarr och tabletterna mot det gav mig diarrén från helvete. Aldrig haft så förr och vet inte hur jag överlevde. Men för första gången på över en vecka bajsade jag normalt. Sorry för informationen men ville bara dela med mig!
Vi har nog alla varit med om det. Till slut orkar man bara ligga på badrumsgolvet. Och dom jobbiga kramperna.
Garanterat inte alla.
Blir sällan så tillfreds och harmonisk som när magen fungerar så jag förstår dig! Betyder mycket ju.
Säger bara – Loperamid. Gudarnas gåva.
Vilken nyans och form hade bajskorven?
Nyseparerad och har lämnat barnen hos sin pappa idag. Känns som att hjärtat ska gå sönder.
Hur överlever man det här?
Njut av lugnet och tystnaden ?
Man bara just överlever… inte så mycket mer, tyvärr. Fortfarande svårt efter 7 år. Har överlämning i skolan, alltså en lämnar och den andra hämtar när det är bytesdag. Passar mig bättre då det känns 1000 gånger svårare att lämna barnen direkt till den andra föräldern.
Överlämning i skolan har underlättat så mycket för oss. Både för barnen och vi vuxna.
Har du någon hobby?! Pyssel och handarbete är trevligt. Eller något som du känner att du inte kan göra med barnen hemma?
Sätt ena foten framför den andra och fortsätt gå livets outgrundliga väg. Genom solsken, genom vasst jävla hagel, i snömodd, i lera, i många jävla vattenpölar ibland med täta stövlar ibland med läckande sneakers som nästan ruttnar av all väta. Livet, livet. Du klarar det. En fot framför den andra. Snart blir det nog lite fint igen?
Tack för ditt fina ärliga svar ?
Man tar sig samman och inser att hjärtat inte kommer gå sönder.
Jag förstår verkligen hur du känner. Lika jobbigt varje gång och har gått ett år nu.. jag tror som många säger att man vänjer sig aldrig man bara lär sig att leva med det. Jag känner mig inte hel när jag inte är med mitt barn men försöker jobba på att vara ”mig” igen och inte bara identifiera mig som mamma (vilket inte är lätt). Jag är inte gjord för det här tror jag genuint (blev lämnad för tjejen han var otrogen med så inte självvalt). Har som sagt inget tips men man får vara ledsen. Det är tufft. ❤️
Någon som vet något om I lmruds konkurs?
Vem är de? Menar du Madeleine ilmrud så har hon inget AB.
Vilken jacka är snyggast ?
North face retro jacka svart.
Ahkka dunkappa lång svart.
Hel pälsjacka.
Inga raka, stora jackor.
Man ser ut som en rektangel.
Ta någor mer figursydd, över knäna och fina detaljer. Kanske ett bälte, fin krage eller glansigt tyg.
Glansigt tyg så himla wt! ?
Hel pälsjacka? Är året 1929?
Vidrigt.
Älskar päls!
Jag med! Päls gör att man lätt ser vilka som är idioter och inte. Dessutom ser det väldigt patetiskt ut med människor som klär sig i päls.
Håller med! Precis som man ser vilka idioter som beställer kött på restaurang!
Jag äter inte kött så, ditt patetiska helvete.
Men snälla det finns fuskpäls.skulle jag vilja ha äkta så får jag det. Fortsätt nu och njut av dina köttbullar och julskinka på julbordet.
Kan rekommendera dunkappan från Ahkka! Jättefin, enda negativa med den är att fickorna inte är så djupa! Haha.
Jag får inte bort reklamen som hela tiden dyker upp ÖVER kommentarerna här, hur gör man ?
Åh favoriten är ju Casinostugan! Sitter som klister och går verkligen inte att få bort!!
Ja det är samma. Har aldrig varit inne på sådana sidor så det kan ju inte vara en algoritm.
Ja är det den där gröna som kan sätta sig över att n kommentar, och så är det helt omöjligt att läsa kommentaren
Gå in på bloggen via webbläsaren Brave istället. Så befriande!
Är det en läsare man laddar ner?
Klicka på pilen uppe i högra hörnet sen kan man välja ”dölj denna annons” eller något liknande
Jag har fått ett hemskt besked av min läkare. C-ordet. Normalt så är jag väldigt transparant, men ingen i min familj vet. Ingen. Inte mina föräldrar, inte mina två syskoneller mina två barn (unga vuxna). Jag har inte sagt något till någon vän och ingenting på jobbet. (Har jobbat strax under ett år där och har ingen kollega jag är supertajt med. Är nog närmast mina (vissa av) medarbetare men det blir ju fel att berätta för dem. Ett av mina syskon gifte sig i höstas då jag ganska nyligen fått besked (men kanske hade anat sen sommaren). Jag vet hur mycket hen sett framemot sitt bröllop så jag kunde liksom inte släppa bomben innan bröllopet? Sen gick tiden och svårare blev det. Jag ville meddela mina barn först av allt och båda samtidigt men vi har av olika skäl inte fått till att ses på hela hösten (förutom på bröllopet) Nu har jag burit det här inom mig så länge så det känns som att jag inte vet hur orden ska hitta ut. Tiden rinner ut jag vet inte när. Just nu mår jag fysiskt bra(!) och jobbar på precis som vanligt men om ett år är jag sannolikt borta. Allt känns så overkligt. Kanske för att sjukdomen är i ett stadie dånjag inte känner mig sjuk (har dock ont iblandj och troligtvis för att jag inte sagt något. Jag funderar på att förbereda min bortgång i det tysta så får det kanske komma som en chock för alla mot slutet när c gör sig påmind på ett oåterkalleligt vis. Allt det här är så olikt mig. Att inte berätta, att hålla saker inom mig, att bli dödsjuk innan jag ens fyllt 50. Allt är så overkligt jag tror att jag förtränger allt, men jag känner mig så ensam. Jag är mest ledsen över att inte få se eventuella barnbarn i framtiden, inte få fira fler jular, se syskonbarnen växa upp (yngsta kommer nog hinna glömma mig helt?)och såklart att inte få se hur det ”går” för mina barn med jobb/familjebildning, de har precis gett sig ut i vuxenlivet med avklarade utbildningar projekt/drömmar. Jag försöker tänka att någonstans kommer jag kanske kunna vara med ändå från andra sidan och också att jag där får träffa dem som gick före mig. Släktingar vänner. Jag är mest rädd för hur det kommer kännas när sjukdomen eskalerar och även om det kommer gå relativt snabbt så känns det jobbigt att tänka på. En härlig sak är att jag inte behöver oroa mig för framtiden ur ett längre perspektiv, jag slipper den! Vet inte vad jag vill med denna bibel. Skriva av mig bara?
Har du någon samtalskontakt? Har för mig att det brukar erbjudas till de som får en cancerdiagnos. Om det du nu skriver stämmer… Om du är SÅ sjuk så borde du väl få någon form av behandling..?
Jag erbjöds faktiskt det omgående men tänkte att det kändes mer naturligt att vända mig till en närstående. Sen blev det inte riktigt så. Min läkare har frågat igen, kanske kan det vara en bra början?
Ja absolut! Börja där och så kan du berätta för dina närmaste snart, det måste du faktiskt…
En barndomsväns pappa gick nyligen bort i samma sjukdom, beskedet kom för exakt 1 år sedan. Vi är i 30 års åldern och min vän beskrev hur tacksam hon är över tiden dom fått nu sista året. Saker dom hunnit uppleva. Men också sorgen. Smärtan. Hade det varit min mamma – pappa hade jag velat veta, hade velat få möjlighet att prata om livet, framtiden, livsråd och annat som sen är försent.
Jag beklagar, kram ?❤️
Jag skriver lite brev som närstående ska få efter min död. Mest till mina barn (både gemensamma och individuella), brev till mina föräldrar, mina syskon och till några av mina vänner. Jah skriver om vår gemensamma historia/våra gemensamma minnen (förlorade en vän i bröstcancer för några år sen och en sak som skog mig då var att det ni bara var jag kvar som bar våra gemensamma minnen låter kanske konstigt men en del av sorgen var liksom det…) Jag skriver också lite om olika tankar på saker och ting och lite tips och pepp…och framförallt om vad de betytt för mig.?
Jag vill liksom inte vara ”den sjuka” som man träffar av plikt, jag vill ha min vanliga relation till var och en av mina närstående det är lite det jag fastnat i också.
Fint. Men tänk dig in i situationen för dem om du inte berättar. Skulle du velat att t.ex. ett av dina barn gjorde så mot dig, eller en av dina föräldrar. Såklart man vill veta. Sen får ni ta det därifrån.
Du har troligtvis rätt i det du skriver. Men
Men?
Du kanske överlever! ❤️❤️
Vilken idiotisk kommentar. Det vet väl hon bäst
Förstår att du vill ha dina vanliga relationer och rädslan kring att bli sedd som den sjuka man måste umgås med. Men om det var jag som var närstående skulle jag uppskatta möjligheten att prioritera nåt otroligt. Man är så upptagen i sitt liv och med sina egna problem, sitt eget mående. Jag har vänner och familj jag inte träffar så ofta som jag skulle vilja för att jag inte orkar pga sjukdom, jag tar väldigt mycket hand om mig själv i första hand just nu. Men om jag fick veta att en anhörig var svårt sjuk så skulle andra saker få stå tillbaka. För det skulle inte finnas något viktigare än att ta vara på tiden tillsammans. Så jag skulle ju inte umgås med någon svårt sjuk av nån plikt eller skuldkänsla. Utan för att jag visste att vi inte hade all tid i världen. Och jag skulle vara så ledsen om jag fick veta i efterhand att chansen att funnits att hinna umgås, prata, ställa frågor, finnas där. Umgås precis som vanligt och ha roligt så gott det går med någon jag älskar. Jag hoppas du berättar så att dina närstående får chansen. Och jag hoppas du har det så bra som möjligt ♥️
Du får göra helt som du tycker, men jag själv skulle önska som barn, att min mamma skulle berätta innan riktigt slutskedet ❤️ samla barnen nu, säg att ni måste ses/julfika what so ever, och riva av plåstret!
Om du förstås väljer att inte berätta, skriv brev till dem som du förklarar varför du valt hur du valt, hur du önskar begravning, att du älskar barnen och andra viktiga grejer (lösenord, bankuppgifter osv)
På tal om Bibel, snälla, sök Gud!
Om du inte redan tror dvs.
Du har kanske inte tid att läsa de olika böckerna (Bibel, Koranen, Torah) men de har en sak gemensamt: Gud.
Sen är det viktigt att du samlar modet att förklara läget för din familj.
Medans du arbetar på detta så är det också bra att skriva brev till dem. Berätta om kära minnen som de kanske inte minns. Berätta om hur du kände när du träffade dem/födde dem. Berätta hur viktiga de varit. Berätta om dig själv så att dina barnbarn kan läsa och förstå vem du var.
Skriv ned allt du minns om din barndom, avlägsna släktingar, recept, livsråd, visdomsord, släktträd, höjdpunkter och hemligheter.
När de läser dina ord så känner de att du och ditt minne lever. De hör dig berätta bad som står på pappret trots att du kanske inte finns. Skriv ned namnet på parfymen du älskade och som familjen kan dofta på och minnas dig.
När du gjort detta kanske du känner styrkan att berätta om ditt tillstånd. De har rätt att suga upp din kärlek och få sörja den lilla tid de har. Du bestämmer själv men det är väldigt svårt att förstå varför man inte fick en varning så att man hade kunnat krama extra hårt, gråta extra mycket och bara vara tillsammans den lilla tid som finns kvar.
Sen måste jag tipsa om Fenbendazol. Funkar inte för alla men för många. Du får läsa på om det känns som något för dig.
Men just Gud är extra viktig, det blir snart tungt och smärtsamt och då är tro ett väldigt väldigt starkt stöd. Det ger hopp och ett inre lugn.
Önskar dig allt gott.
Du menar väl men lämna religion utanför det här.
När jag fick veta att jag hade en stor tumör sa jag det direkt till de närmaste. Min sambo fick veta samma kväll och mina föräldrar och syskon samma vecka. Mina svärföräldrar fick veta efter ca 1 månad, vilket var 3 dagar innan operation. Det var pissigt att säga, men också skönt. Jag kunde inte stå ut med att vara ensam i det, speciellt inte när det skulle ta mig flera veckor efter operation tills jag fick veta om det var godartat eller cancer. Nu var det godartat men jag tror jag hade berättat i dina skor. Det finns enorm styrka i att ha sina nära och kära vid sin sida. Unna dig den styrkan och unna dig den kärlek och omtanke de kan ge dig. Och unna dem att kunna ge dig det.
Det är inte ”pissigt” att berätta för sina nära. Det är vad vi alla vill – att få stötta och finnas där för de vi älskar.
Kram till dig!! ❤️❤️
Vet inte vad jag kan skriva, hittar inte några bra ord men oj vad detta kändes i mig ❤️❤️❤️ Önskar dig det bästa och jag hoppas du får någon professionell eller annan att prata med ordentligt.
Om du jobbar på som vanligt nu och inte har ont så kan du absolut leva om ett år? Såklart beror det på cancerform, men när man börjar ha ont av sina tumörer kan man ju fortfarande leva ett år till eller mer.
Pappa hade svårt ont av sin cancer och fortsatte leva ett och ett halvt år utan cytostatika eller annan bromsande terapi.
Men nej, vad pratar du om. Man behöver inte ha jätteont för att det ska vara långt fortskriden cancer.
Eller hur! Det kan gå fort beroende på situation.
Newsflash: det finns olika typer cancer och alla får inte den som din pappa hade
Det här gick rätt in i hjärtat. Jag hoppas att du kommer fram till ett beslut som känns bra för dig ❤️ om du väljer att berätta eller inte. Jag tänker dock att du inte på något sätt ska skuldbelägga dig för att du inte berättat tidigare och att det skulle bli konstigt för anhöriga att du vetat så länge. Jag önskar att ett mirakel ska ske och att du ska bli frisk, din text gick rätt in i hjärtat och oavsett om du berättar för anhöriga eller inte så borde du ha en samtalskontakt ❤️
En enormt stor varm kram till dig!!!
Berätta för någon, var inte ensam i det. Börja med en psykolog, sen dina barn. Låt dem få vara med dig, låt dig få vara med dem! ❤❤❤
Ta mod till dig och berätta! Ring dina barn imorgon och säg att ni måste träffas för att du har något att berätta!
Jag förlorade min mamma när jag var 16, jag hade gjort nästan vad som helst för att få lite mera tid med henne. Jag önskar att jag hade fått möjlighet att prata mer med henne och ställa alla möjliga frågor.
Jag tänker att ni måste maxa er sista tid tillsammans, umgås med varandra. Tillåta er att vara glada, ledsna, arga och alla andra känslor som dyker upp.
Sen vill jag säga att dina ord verkligen berörde mig, min mamma dog plötsligt och hon förstod att hon nog inte skulle överleva. Bland det sista hon sa var att min pappa skulle ta hand om mig och mina bröder. Jag tänker att tankarna som du tänker åkte genom min mammas huvud innan hon dog ❤️
Livet är ett helvete ibland men du och dina barn har möjlighet att spendera tid med varandra din sista tid och den möjligheten tycker jag att du måste ta!
Berätta för dina barn så snart som möjligt! ❤️
Berätta för dina barn. ❤️ Om ni inte kan ses så prata via video, och boka därefter in en träff när ni kan.
Min mormor fick sitt besked i november och gick bort i februari året efter (detta var några år sedan nu). Hon visste hur sjuk hon var men berättade inte det för mig, så jag var inte alls beredd på att det skulle gå så fort och tog inte alls tillvara på den sista tiden så mycket som jag hade velat. Vi hade en toppenrelation och sågs ofta men hade jag vetat hur illa det faktiskt var hade jag flyttat in, inte jobbat så mycket och passat på att ställa alla frågor jag hade om familj och uppväxt och allt. Jag hade sett till att vi pratat om allt innan det var för sent ❤️
Så berätta för dina närmaste, det blir bäst för er alla. Och all styrka till dig!
Berätta direkt! Har min familj där vi försöker vara öppna med det mesta, sjukdomsbilder osv. och så min mans familj där man inte ska prata om något. De berättar efteråt, nu har svärfar opererat bort det ena och andra, strålning osv. hålls hemlig. Det är mycket bättre att vara öppen och stötta varandra. Ring dina barn på ”dubbelsamtal” och säg det bara!
Vad har ni för tankar om Sindy Niklasson och vad hon berättar i senaste intervjuen? Är det någon som har läst artikeln i expressen innan det blev en premium artikel?
Låter sunt tycker jag. Hoppas att hon har lämnat det andra livet bakom sig och kan låta det vara så.
Ja, jag hann läsa precis innan artikeln vart låst. Hon verkar ha gått igenom mycket, allt eskalerade var det 2019 om jag kommer ihåg rätt, tyngre droger, prostitution, umgänge med tungt kriminella. Förlorade barnen i 2,5 år innan hon fick tillbaka dem. Nu är hon drogfri och lever ett ganska ”normalt” liv, verkar vara en klok tjej. När man fick läsa om hennes uppväxt så är det kanske inte jättekonstigt att hon hamnade på fel bana tidigt i livet…
Det finns en poddom det om du vill lyssna. En beroende podd – Sindy Niklassons ofattbara liv.
Jag kommer vara ensam på julafton. Jag bor i Göteborg som är en stor stad och det finns alternativ till att inte behöva sitta ensam men samtidigt som jag vill kanske gå på något av de firandena som det inbjuds till så skäms jag för min ensamhet. Jag önskar att jag kunde komma över skammen men hittar inget bra sätt att tänka. Jag har haft ångest för det här sedan oktober nu. Min livssituation förändrades så mycket när min kärlek dog. Jag har verkligen ingen att fira med längre. Vad gör man på julafton som ensam?
Jag kommer att behandla dagen som vilken annan ledig dag som helst, ingen skillnad. Förutom att undvika sociala medier, för att slippa se andras firanden.
Kärlek till dig!
Hoppas du hittar något trevligt sätt att fira. Om du fått inbjudningar så tacka kanske ja till någon? Det som kanske känns mest avslappnat och låna det lite öppet hur länge du skall vara där. Ett tips annars om det är fint väder är att åka älvsnabben fram och tillbaka när det blivit mörkt. Det är väldigt fint att se alla ljusen längs älven.
Du ska inte skämmas för din ensamhet!?♥️ Att din käresta gått bort är inte ditt fel. Du har knske inte nåra familj, men det verkar finnas vänner eftersom du fått flera inbjudningar. Jag önskar dig många fina jular framöver och tror att det en dag kommer finnas en mer självklar person i ditt liv att dela dem med!?
Kan du sätta upp lappar om någon mer vill följa med till julfirandet. Tror säkert någon skulle vilja det.
Jag hade också ångest för att sitta ensam i jul och tänkte först köpa hem en massa julmat och godis osv, men skiter i det och kör på pizza istället och ser det som en vanlig dag. Kunde inte bry mig mindre om att det är jul, däremot verkar omgivningen tycka att det är jättetragiskt med folk som sitter ensamma, fast jag skiter i det med. Hårt svar men det blir vad man gör det till, gör vad du vill på julen och skit i hur det ”ska” vara.
Folk har många åsikter och mycket. Det är ingenting tragiskt med att spendera en högtidsdag ensam.
Njut av din pizza!
Du ska inte känna skam över ensamhet. Tvärtom, ensamhet är ett stadie vi alla finner oss i till och från.
Våga gå iväg på något av de event du vill. ❤️
Varför skulle man skämmas för ensamhet? Din kärlek har ju dessutom gått bort, hur har det med skam att göra? Det är ju jättesorgligt.
Tror du får reda ut för dej själv, kanske hos någon professionell, vad ensamhet är för dej och hur du kan ändra på ditt tänk.
Ensamhet är styrka. Att vara själv i sitt eget sällskap borde vara varje människas bas, inte någon annan att sitta ihop & va beroende av
Äsch,det är bara en dag,kan vara skönt att slippa dra iväg o vara social,bara vara hemma i sköna kläder med godaste glassen framför en film…!
(Så blir det iaf för mig,dels för att jag avskyr julen i stort,och dels för att de jag kunnat fira med har drabbats av covid.)
Det kan finnas härbergen i närheten som behöver hjälp med att ordna julbord och annat, kolla med dem.
Tips på snygga necessärer för män? Vill man ha en i skinn?
Ja varför inte?
Min farfar och morfar hade båda en necessär i läder. Jag associerar till Tabac, Vademecum och grov nageltång när jag tänker på sådana necessärer. Men det säger kanske mer om mig. ?
Läste grov nageltrång
Det har jag! I tummen som värker i hela armen upp till axeln! Nu vet ni.
Inte i skinn. Det blir bara meckigt när förpackningar läcker.
Gusti läder har många fina till bra pris
https://www.rofa.se/hemmet/badrum/toiletrybag-brown-lounge/?gad_source=1&gclid=CjwKCAiA1fqrBhA1EiwAMU5m_0Gol53M-0VUcDmPpBX_YHl4slEFWubHHCR0HAq6-L5eVo_tZPuV5RoCMLQQAvD_BwE
Snyggt och personligt med sitt namn!
Jag letade förra julen efter samma , men det var rent hopplöst att finna. Det verkar inte finnas några necessärer på marknaden stora nog att rymma en fullvuxen man. Kan en större resväska vara ett alternativ? Hur lång/bred är mannen i fråga?
Jag köpte en neccessär till min pappa på Rusta, den är från Zwilling!
Etsy har jätte fina!
Ni som prövat x-lash fransserum, stämmer det att fransarna går tillbaka till sitt normala när man väl slutar? Så kan binder alltså upp sitt användande långt framöver om man inte vill återfå sina korta ögonfransar igen??
Ja, för det serumet gör är att fransarna sitter kvar längre och då också växer sig längre. Du byter normalt fransar var åttonde vecka. Så hade ju varit konstigt om det blev en permanent effekt
Alltså, går tillbaka och går tillbaka.. när de trillar av (byts ut) så växer de ju inte tillbaka som långa serumfransar igen. Utan då får man börja om på ny kula!
Okej, jo men det är ju ganska rimligt nu när jag tänker efter haha
Vad har egentligen hänt mellan Louise Lundsten och Lina? Just nu gissar jag att Louise vill flytta hem till Örebro med Neo men att Lina motsätter sig detta. Det hintas så himla mycket hela tiden från Louise men såklart ”kan hon inte berätta”.
Har varit en fråga i de senaste Öppet spår nu… Vet folk ens vilka de är? Anyway, jag undrar också. Louise har lagt fram det som att det är största sveket ever, men då tänker jag att det inte bara kan handla om vårdnad eller boende, det är ju inte att svika tänker jag. Otrohet?
Känns som otrohet eftersom det blev så abrupt.
Tror ni Emma Melins barn har några riktiga, äkta foton från sin barndom eller kommer allt vara bilder när hela familjen klär julgranen i vita pyjamasar, när de bakar pepparkakor i matchande kläder eller sitter i perfekt stylade barnrum? Kom och tänka på det när hon gjorde reklam för något fotoalbum för ett tag sedan.
Jag vet, det finns större och viktigare saker att bry sig om men jag börjar mer och mer tröttna på alla dessa tillrättalagda instagramkonton och Emmas hör till de värre, tycker jag.
Nu tycker jag att hennes insta är så tråkig att jag hellre kollar på hur isen smälter på garageuppfarten…
Men, jag tar en massa sånna ”fina” tillrättalagda bilder på min familj å mina barn. Redigerar bilder när jag gör album, klipper små bilder osv och är SÅ glad att jag gör den ansträngningen. Precis som att vissa går till fotograf å fotar sig, man får skitfina bilder att se tillbaka på. Tänk vilken vinst när man blir gammal. Men jag tar givetvis massa bilder i ögonblicket också, har säkert 10.000 i telefonen just nu med spilld smoothie, dåligt fokus, den där fula ärvda pyjamasen, barnens fula Elsatröjor eller med blåmärkiga sommarben å bula mitt i ansiktet. Kan lova att Emma har det också
Pontus Rasmusson är återigen i publiken på Musikhjälpen. Någon mer som såg att han stod nästan först och tog emot Oscar och gänget? Hua.
Nä fy. Den detaljen missade jag… kryper i kroppen av att se honom
Tips på något trevligt läppglans / lätt läppstift som passar om man är rödhårig?
Tänker att lite mer orangerött/korallrött kan funka? Sheins egna long ware läppglans sitter verkligen väldigt länge.
Köp för guds skull inte smink från Shein. Om deras kläder innehåller kemikalier och gifter fatta då deras smink. Och det använder man dessutom på huden i ansiktet, hua
Pja, ändå bättre än fenty beauty.
Älskar chubby stick från qlinique, finns i många olika nyanser! ? Tycker själv att rödhåriga är snygga i röda nyanser på läppstift ?
Jag tror din hudfärg är det som du ska gå på. Kall, varm, neutral? Sedan finns det underkattegorier. Gör ett trst på nätet och se vilka färgnyanser som skulle passa dig.
Tre saker du vill göra 2024?
För min del:
1. Föda frisk och kry liten bebis utan komplikationer.
2. Äta god mat i sommar och dricka ett halvt glas rosévin.
3. Åka till Spanien och upprepa ovanstående.
Haha alltså jag vill upprepa nr 2, inte 1 och 2 på listan. En bebis räcker för mig 2024 ?.
Haha! Nää du sa! Nu måste det bli två ?.
Hahaha fan också! Oh well, måste jag så måste jag väl ??♀️?.
??
1. Simma Vansbrosimmningen
2. Åka till Estland och se den byn som min morfar flydde ifrån under andra världskriget
3. Tillbringa massor med kvalitetstid med min man och dotter
Ett halvt?? Varför?
Därför att det gått så länge sen jag druckit (långt innan graviditeten) och jag kommer ha en liten bebis och en 2-åring att ta hand om. Så ett halvt glas räcker bra åt mig. Dessutom kommer jag att ha spytt en hel graviditet så blotta tanken på att bli minsta bakis får mig att tappa allt rosésug.
Ett halvt glas kommer smaka gott och vara alldeles lagom åt mig ?.
Tänk om folk kunde lägga mindre energi på att ifrågasätta folks alkoholvanor.
Men sluta, undrade bara varför, var så himla specifikt och lite. Trodde hon menade på hela sommaren ju ?
Men gud, slappna av. Eftersom det verkade viktigt att poängtera mängden alkohol så är det kanske inte konstigt att fråga.
Villa planer!!? Tänk att få en bebis, önskar SÅ att jag fått uppleva det fler gånger, men livet ville annorlunda.
Ja, vissa saker kan man ju inte styra över tyvärr. Hoppas du har ett fint 2024 framför dig också ?.
1. Ta mig tid att faktiskt börja med något av allt jag vill göra (virka, läsa, sy, skriva).
2. Få barn nummer två.
3. Hitta på massa äventyr som att åka och bada med sonen.
Åh, kul planer!! Barn nr 2 här också ?.
Härligt! Vad blir åldersskillnaden? ?
Kanske kan förtydliga att vi inte väntar nr två ännu. Inser att det kan tolkas så också ?. Men hoppas på ett syskon till sonen ?. Men är lite orolig att det kommer bli tungt, sonen fyller 1 i februari.
Varför så bråttom??
Är snart 32 och vill ha många barn :). Dessutom risker jag ks och då bör man vänta ett år innan nästa graviditet.
Många? Tänkt på miljön??
Men typ 5 hade varit kul. Men kommer ju inte sätta stopp för fler. Men är väl inte supersannolikt att vi hinner med särskilt många heller.
5!?? Jäklar!! Jag som tycker två är jättemycket. En kollega frågade om vi vill ha en trea sen och jag svarade Nej herregud, vem vill ha tre barn! Så har ju såklart kollegan tre ungar ???.
Haha! Hoppsan ?.
Min man har 4 syskon och det verkar ju ha gått bra ?. Jag har ”bara” två syskon. Men det känns så fint med en stor familj ?.
Det blir lite mer än 2 år i mellan dem ?.
Aha, då förstår jag. Men spännande att börja försöka få en tvåa. Lycka till ?.
Ah okej ?.
Tack! Lycka till du också med förlossningen ❤️.
1. Byta jobb
2. Vara med i något lopp, tex vårruset
3. Försöka läka mig själv
1. Klara av första året på universitetet utan släp.
2. Springa marathon.
3. Börja dejta igen och hitta kärleken.
1. Tågluffa med mitt tonårsgäng (Egna barn + deras kompisar).
2. Bli riktigt tight med min man igen.
3. Få se framsteg på jobbet i min arbetsgrupp som stått och stampat ett tag.
Coolt att tågluffa med tonåringar! Hoppas ni får en toppenresa!
1. Besöka minst 2 nya länder
2. Springa 1 mil
3. Minimalistera mera
Knulla mer
Resa
Umgås med nya vänner
Haha vad jag inte orkar med folk som säger knulla när de vänder sig till personer de inte är nära med eller har sex med!
Varför skriver man inte bara ”ha sex” när man skriver på ett forum?
Knulla är liksom inte ett ord jag vill läsa från dig, random anonym!
Från vem vill du läsa det då??
Låt Anonym använda ordet, inte som att personen skriver för att tillfredsställa just din läsning?
Hahaha förlåt Gudrun 86! Så känslig. Knulla är ordet jag använder, lev med det.
Hahahhaha Gudrun 86
Bli gravid
Bli fri från all stress jag har just nu
Vara mer med min familj
1. Få ett nytt jobb
2. Bli kär i någon som också blir kär i mig
3. Hänga mycket med mina roliga syskonbarn
1. Gå ner i vikt och bli starkare
2. Bli gravid
3. Vinna pengar
1. Börja träna regelbundet
2. Byta jobb till en helt annan bransch
3. Minska på sociala medier
1. Få igång träningen mer regelbundet efter graviditet och förlossning. Låtit kroppen vila efter det och börjat träna men regelbundet är de svåra nu
2. Resa med min familj
3. Skulle vilja byta jobb men vet inte om jag sitter lugnt i båten nu i dessa tider och avvaktar
Sluta hänga här.
1. Hamna på rättspsyk
2. Knarka mer
3. Skaffa en tandemcykel
Hade skidorna påslaget på tv idag, tycker det är mysigt att ha i bakgrunden. Men i år – vad i helvete vad det för utklädda monster som var i bakgrunden hela tiden?!? Mina barn såg och blev livrädda och tyckte att dom var så läskiga. Kan inte förstå vem som tog beslutet att ha otäcka monster som maskotar i detta sammanhang?? Är ni fler som reagerat på detta?
Mina barn 6 och 5 tyckte det var jättekul och för första gången höll de mig sällskap vid skidorna ?
Reagerade också. Min treåring frågade varför det stod monster där ? De såg ju faktiskt otäcka ut och kändes helt fel.
Hahaha omg. Karen…
Högst opassande
Hahaha sluuuta
Haha ?
Det var väl krampus? Österikisk tradition runt jul.
Vad hände med Angelica Lagergren och Pompan?! Helt plötsligt en ny kille vid hennes sida? Vad har jag missat?
Han kanske tyckte hypokondrin spårade ur?
Men ja, undrar också vad som hände där? Hade inte de förlovat sig med planen att på sikt gifta sig och flytta ihop?
Tycker ni att det är fel/egoistisk/annat negativt att skaffa flera barn när man har varken ekonomi utbildning eller boende, samt lever osunt.
Och då menar jag dom som skaffar barn tex utan någon ekonomi från början, varken lägenhet jobb eller stabil partner inte att man efter tre barn och flera år senare blir sjuk, förlorar jobb annat.
Som också inte bara skaffar ett barn utan ett till och ett till och sedan bara lever på bidrag men får lägenhet från soc, reser utomlands med pengar från kyrkans fonder etc.
(känner flera som lever så)
Sedan klagas det hur tuff allt är och vissa influensers (som tex hon Umm Aisha, patricia wide som exempel nu vet jag dock inte om dom lever på soc men får bidrag inget jobb) skapar ju insamlingar för ha råd att leva men sedan skaffar man ändå fler barn?
Jag känner ju noll sympati för såna, jag tycker det är så otroligt fel, och att man förväntar sig att alla andra ska rädda en när man själv faktiskt valt det livet och det verkar ju inte fungera med ett barn men ändå skaffas fler.
Hade en vän som skaffade barn bara för kunna få lägenhet, idag har hon 4 barn en stor 5a i attraktivt område som soc betalar och hon har en kille som jobbar så dom lever både på soc och killens lön för soc vet inte om att killen är i bilden.
Men jag märker att andra inte tycker sånt är fel? Jag försöker tänka på olika sätt men hur kan man tycka man har sån rätt att skaffa massa barn när man uppenbarligen inte kan sköta sitt liv skaffa ett jobb utbilda sig och ansträng sig som alla andra.
Jag menar inte att jag har rätt men kan någon försöka få mig förstå hur man tycker att man har rätt till sånt, klart mänsklig rätt att skaffa jag dömer inte dom i fattiga länder som gör det så vet inte varför jag dömer så hårt svenskar som gör så här..
Jag tycker inte att det är en mänsklig rättighet att skaffa barn. Kan du inte ta hand om dina ungar, skaffa inga. Det handlar inte heller om ekonomiska förutsättningar utan om att folk inte fattar skillnaden mellan att ha barn och att vara förälder. Finns massor med föräldrar som har ont om pengar men är toppenföräldrar, finns föräldrar med pengar som är skitföräldrar. Det är verkligen många som inte borde skaffa barn men som inte inser sina begränsningar.
P. V i d e och hennes älskade J där kan vi prata katastrof ekonomi men ändå glider dessa på räkmacka. Att inte k f granskar är väldigt märkligt med tanke på alla samarbeten, sponsrade produkter och bidrag.
A i s ha oxå som är tillbaka med smått tiggeri redan. Garanterat aktiv för att få sympati och pengar ?
Klart det är fel! Man ska ha råd, tid och ork att ta hand om de barn man skaffar!
Blir väldigt konfunderad kring din umgångeskrets om du känner flera som lever så..
Jag tycker det är jättejättesorgligt. Hade aldrig skaffat barn om jag inte hade ordnat liv och ekonomi själv. Inte som att sånt magiskt löser sig som genom ett trollslag. Visst man kanske tänker ”vi kan leva på kärlek” men barnen blir större och märker att kompisarna får och gör saker inte de kan. Inte kul att växa upp i fattigdom…
Musikhjälpen drog in 59 miljoner. Galet mycket pengar men inte rekord.
Tankar kring årets insamling?
Jag har sett ovanligt mycket, tycker det har varit bra.
Har sett ovanligt lite. Men jag gillar Luffar-Lasse. Var bara pga den bössan som jag höll lite koll i alla fall.
Luffar-Lasse, vilken stjärna. Han drog in typ 1 miljon väl?
Ja precis, förstaplats tror jag t.o.m!
Alla älskar luffarlasse?
Ja! Blev dock tvungen att går ur den Facebook-gruppen, såå jobbiga människor?
Var med i den ett tag förut också men då la en massa andra upp bilder på sina röda katter, hallååååå var med i gruppen för att se och läsa om Luffar-Lasse, inte en massa andra katter?
Ingen aning om vem det är.
En supergullig katt som varje dag promenerar 3 km till köpcentret i Trollhättan. Sitter där utanför och blir kelad med och sedan kör de hem honom!
Åh!
Har aldrig givit en krona, utan jag tror forskning hjälper mer i längden.
Forskning om hunger..?
Hur hjälper forskning människor drabbade av svält?
På samma sätt som vi blivit 8,1 miljarder människor. Det var inte genom bistånd utan genom tekniska framsteg.
Sedan skaffar folk oansvarigt många barn men även det får forskningen råda bot på tillslut.
Så du menar kvinnor som blir våldtagna och inte får den vård de behöver och sen blir tvungna att föda barnet är oansvariga?
Vad menar du??
Utveckling av jordbruk, djurproduktion och växtförädling?
Fast det är inte riktigt där skon klämmer vad gäller hungerkriser. Det är snarare krig/väpnad konflikt, politiska spel, klimatkris, kapitalistiska motiv som skor sig på människor osv.
Att programledarna var de bästa någonsin! Helt fantastiska! Och att 59.5 miljoner var mäkta imponerande! Trodde pga det ekonomiska läget att det skulle ha varit bra om de kom upp i ens 45 miljoner. Istället den näst största summan hittills!
Förutom hon den där feta bruden
Fräscht hörru. Men Linnea är amazing och fantastiskt rolig och härlig.
Linnea är det bästa vi har! Rolig, ödmjuk, söt och bara helt underbar! Punkt slut.
Jag har under många år misstänkt att jag har borderline. Någon som gjort utredning och kan ge lite info om hur lång tid det tog etc? ☺️♥️
Börja hos en psykolog som får utreda vilken diagnos det eventuellt rör sig om.
Har varit hos en privat psykolog under lång tid nu och fått insikterna av henne att mitt mående kan röra sig om det. Därav att jag nu vill ta steget att utreda. Mest nyfiken på vad man kan förvänta sig i form av väntetider, tid för utredning etc. ☺️
Det beror helt på vilken region du tillhör. Din nuvarande psykolog borde kunna hjälpa dig med frågor och även skriva remiss.
Jag har en fruktansvärt besvärlig kollega. Hen är totalt ignorant om att följa vårt teams överenskomna arbetssätt och kan inte samarbeta för fem öre. Jag är inte den enda som upplever detta, utan varenda en i vårt team känner likadant. Tyvärr älskar cheferna hen, av någon anledning, så tyvärr får vi inget stöd högre uppifrån.
Hur tusan hanterar man detta???
Gud finns tyvärr inget annat än att försöka stå ut. Jag hade en kollega som jag bara avskydde åsynen av. Jobbigt som fan och noll kul att gå till jobbet. Men lyft frågan anonymt till cheferna?
Usch det är fruktansvärt! Önskade att det bara vara jag som hade problem med denne, men tyvärr är det fler..
Hmm det kan vara något! Tillslut borde det väl bli en HR-fråga?
På vilket sätt har ni problem? Du skriver att personen har ett annorlunda arbetssätt, vad innebär det?
Vi arbetar agilt så vi planerar vad vi ska arbeta med dom kommande 3 veckorna. Men denna person frångår alltid planen och kräver hjälp från oss andra i gruppen, vilket försvårar det för oss då vi inte kan leverera enligt plan
Hur hanterar ni det? Finns det möjlighet att säga ”nej, tyvärr pga tidigare överenskommelse och då jag har xx att göra först” eller liknande?
Det är så jag försöker göra men när det pågått i snart ett år så byggs det upp en del frustration att personen inte förstår att vi inte kan jobba så
Så då kanske jag inte uttrycker mig så trevligt längre ?
Har ni planeringsmöten? Personalmöten? Ta upp där i generella termer att du upplever att det är ett stort problem att planering frångås och att det får effekter för ditt eget arbete utan att nämna personen i fråga vid namn. (Alla kommer fatta ändå men du förstår vad jag menar, fokusera på processen och inte personen)
Ja och ja. Det låter som en bra idé, jag ska ta upp det i större forum än i bara vår lilla gruppering!
Hjälp hen inte, var hårda och tydliga. Undrar cheferna så visar ni på vad hon gör. Ta ett allvarligt snack med hen tillsammans, stå enade. Gå till chefens chef, facket?
Blir det inte ett påhopp om vi pratar med hen tillsammans?
Jag har en kollega som alltid talar och skriver i imperativ. Tycker det är så jobbigt och när hen besvarar frågor skriver hen alltid ”ju”
Nej det blir bara tydligt att alla tycker samma. Det har gått så pass långt och hen har ju inte ändrat sig.
Ta upp problemet med scrum master om ni har någon.
”varenda en” låter lite överdrivet? Finns det kanske nåt du kan lära av kollegans arbetssätt istället för att sura över en förändring?
Vi är ett ganska litet team så det är därför.. tyvärr bevisar bara att hens arbetssätt inte fungerar 🙁
Nu kör jag djävulens advokat, ursäkta 🙂 men nåt verkar ju funka om cheferna tycker hen jobbar bra? Är du och ditt lilla team verkligen helt fullärda och helt utan behov av nya influenser? Det låter som att du och din grupp också är lite knepiga?
Inte helt säkert… jag hade oxå en kollega som var, ursäkta uttrycket, värdelös men smörade som f*n för chefen och fick därför vara kvar..
Alla synvinklar är till hjälp här faktiskt! 🙂
Jag skulle säga att hen levererar i dom arbetsuppgifter som inte kräver samarbete. Därför är cheferna nöjda för dom fått sin utlovade leverans
Kan ni gå samman och prata med chefen om att samarbetet inte funkar? Väger ju tyngre om ni är flera som säger samma sak.
Vad innebär samarbetet? På vilket sätt ska ni samarbeta i gruppen?
Vi är ett utvecklingsteam som jobbar enligt scrum. Vår produktägare prioriterar vad vi ska arbeta med. Den här besvärliga personen plockar in saker mitt i sprinten och kan sällan avsluta sina åtaganden själv så vi andra måste släppa allt vi gör för att hjälpa hen. Om det var enligt plan går det ju bra, men det blir mycket avbrott i våra planer för att en person inte följer den
Sluta hjälpa och låt hen stå med skiten.
Låter ju mer som något som kan lyftas av produktägare tillsammans med scrum master? Som du sa, produktägaren sätter prio, då får ju teamet följa den prion. Prata först och främst med din närmaste chef som jag antar är den besvärliga personens chef också? Ni har väl regelbundna synkar där denna typ av funderingar kan lyftas?
Ta upp på en retro
Prata med skyddombudet.
Vad kan dom göra?
De har ju hand om arbetsmiljön, om det stämmer att ingen kan samarbeta med personen så påverkar det ju arbetsmiljön. Kan ge mer effekt om det kommer från annat håll.
Tack för tipset, jag ska ta tag i det imorgon!
Har ätit sertralin några månader nu och landat på 100mg och känner att jag mår bra och kan hantera livet mycket lättare.
Igår drack jag 3 glas vin och vaknar upp med kraftigt illamående som hållit i sig större delen av dagen, även ångesttryck över bröstet men vet inte om det kan bero på att vara bortrest och ha sånt illamående.
Jag vet att det inte rekommenderas att dricka alkohol i samband med sertralin, men har klarat av 1 glas innan och tänkte ärligt talat inte på det igår.
Är det någon med liknande erfarenheter? Så frustrerande när man inte vet hundra vad det beror på. Trodde först vinterkräksjukan men då borde jag ju ha kräkt också…. 🙂
Följ rekommendationerna och skippa alkoholen. Tre glas är ganska mycket och med medicin får du ju en annan kemisk reaktion.
Jag har fått sertralin utskrivet men inte riktigt orkat ta tag i att hämta ut och börja. Är också väldigt rädd för hur man kan må de första veckorna. Hur mådde du?
Jag upplevde mer ångest, blev rädd och fick nog mer ångest pga detta.
Mitt tips, börja! Och ge inte upp!! Det kommer bli bättre. Ge det tid och börja långsamt. Jag började med 25 mg och ökade med 25 efter ca 2 veckor. Man kan göra det snabbare också, men så gjorde jag.
Jag får se hur jag gör. Klarar inte av tanken på mer ångest. Ska jag ha ångest när barnen har jullov? Eller ska jag ha ångest när jag är ensam hemma igen? Frågar alltså inte dig men det är så jag tänker.
Jag mådde apa. Ringde in läkare och fick oxascand attta under tiden. Med det gick det väldigt bra.
Precis sånt här som gör att jag inte vågar börja. Tanken på mer ångest klarar jag inte riktigt av.
Jag mådde inte sämre alls när jag började. Kände dock inte riktig effekt förrän kanske en månad in. Men allt gick väldigt smidigt och smärtfritt!
Det står tydligt på fass att du inte ska dricka alkohol ihop med sertralin. Men äter du sertralin pga depression borde du Inte dricka oavsett.
Nu till min egen erfarenhet. 1 eller möjligtvis 2 kunde jag hantera. Fick något ökad 0ngesydagen efter. Mer än 2 glas var katastrof.
Har också ätit sertralin och aldrig upplevt något problem alls med att dricka alkohol.Men olika människor reagerar väl olika.Annars kan det ju vara influensa på gång eller så.
Nån som kollat på Moa Murderess senaste vlogg och kan berätta varför hon inte har råd att bo kvar i huset? Skulle hon inte flytta ihop med pojkvännen?
Jo, han ska flytta in. Och det är tur det för ANNARS hade hon inte kunnat bo kvar. Handlar om kostnaden för uppvärmning… Men nu flyttar han in i slutet av december och då lättar ju den ekonomiska bördan så hon kan bo kvar 🙂
Jag ligger med min ursnygga kollega. Ingen vet, och kommer inte få reda på det heller, så jag ville bara säga det. Grattis till mig!
Kommer blir mååååånga kvällar med övertidjobb framåt 🙂
Hoppas att du är singel. Och kollegan också.
Ingen som är otrogen här inte. Men pga anledningar vill vi inte att det ska vara mer än sex. Jag sitter i ledningen och han är bara 23, så det hade ju verkligen blivit årets chock på kontoret om det kom ut. Men det är så roligt att ligga i hans säng och lyssna på när han tar jobbsamtal med de jag är chef över. Om de bara visste ???
Ligg inte på jobbet bara.
Varför? Så länge det inte är livsmedelsproduktion ?
Extra sås ju!
Är ni båda singlar är det väl ok. Annars är det bara vidrigt att vara otrogen.
Satan så patetiskt.
Spela roll lol
Det roliga är om de tar betalt för övertiden 😀
Enligt min erfarenhet så lyckas folk få reda på det ändå. Hur hemlig man än försöker vara ?
Det en vet, vet ingen. Det två vet, vet snuten.
Nån som lyssnade på Relationspodden idag och tror frågan kom från Julia? ?
Tell me more! Vad va de för fråga
En kvinna med bonusbarn som tyckte att bio-mamman hörde av sig och störde hela tiden, om tex en krympt tröja undertiden de var iväg och firade mannens födelsedag och kändes allmänt gränslös och använde dem som en jour…
Haha garanterat
Vad var svaret?
Ni som har diagnos å är vuxna. Hjälper det?
Alltså såhär, jag är inte så positiv till diagnoser. Har inget emot men ser inte riktigt poängen. Vet man att man har svårt med nått då går man ju jobba på det, diagnos eller inte.
Men jag misstänker starkt, att jag vid utredning skulle få en diagnos. Men samtidigt är det så mkt annat i livet som är kaos så svårt att veta vad som är vad. Har alltid bara tänkt att livet är jobbigt å min familj är jobbig liksom, att det är därför jag är som jag är meeeen börjar nu tänka att det ju kan vara både och.
Är det bra att försöka få till en utredning? Tjänar man på det i livet sen? Blir det lättare? Hur gör man isf?
Jag är rätt avig till vården i allmänhet för man får ju alltid så dålig hjälp vad det än är, och en sån här sak måste man ju verkligen kriga för. Eller? Sitta å överdriva för att få gehör. ”Här kommer ännu en som vill ha diagnos”
Vad menar du för typ av diagnos? I alla fall, en diagnos får man ju inte ”bara för att”, utan den är mest ett verktyg för att sedan kunna sätta in rätt behandling. Har man inte tänkt att få behandling så behövs ju inte heller en diagnos/utredning såklart.
Se mitt svar som hamnade fel några kommentarer ned.
Diagnoser sätts bara om symptomen medför en påtaglig nedsättning av funktionsförmågan eller har en negativ inverkan på ens liv. Dock kan det vara så att man till en början inte vill behandlas, utan enbart vill förstå sig själv. Att vilja lära sig om varför man agerar som man gör är definitivt ett giltigt skäl att vilja utredas. När man genomgår en utredning finns inga krav på att man vid diagnoser ska behandlas. Därmed inte sagt att det är onödigt att utredas.
En diagnos kan sättas för att skapa förståelse för personen själv, anhöriga samt andra i omgivningen. Själva utredningen kan också användas som underlag för stöd- och behandlingsinsatser.
Jo, ofta är ett diagnoskriterium att symtomen ska vara just ett hinder i vardagen eller försvåra livet på något sätt.
Nu skrev personen inte vilken typ av diagnos det gällde. Är det NPF det rör sig om så kan ju som du säger en anledning att utredas vara för att kunna förstå sig själv bättre.
En vecka kvar till julafton och jag har tappat lukt och därmed stor del av smaken. Jac som
Längtat efter all julmat o julgodis ?? känner iaf sött/salt men saffransbullen jag åt igår kände jag ingen saffran av.
Hur länge har ni vart utan lukt? Kan ju tillägga att parfym är mitt intresse så hoppas den kommer tillbaka asap
En vecka för mig. Sedan återkom både lukt- och smaksinnet väldigt plötsligt. Från att inte ha känt något vid frukost till att ha normalt smaksinne vid lunch. Håller tummarna att du är återställd innan jul!
Det var bättre förr.
Saknar riktiga blodapelsiner. De som var ordentligt mörkröda i köttet. Goda nå jävulskt. Idag är blodapelsiner bara vanliga apelsiner fast omöjliga att skala.
Mmm håller med, köpte ett nät i som var som vanliga apelsiner med inte en gnutta till rött fruktkött i!
Upptäckte detta med?? Va fan har hänt haha
Samma som med Aladdin och kitkat antar jag ??
Varifrån kommer de blodapelsinerna som inte är röda?
Säsongen för blodapelsin har nätt och jämnt börjat. Den riktiga säsongen är januari-mars och apelsinerna ska vara från Sicilien förstås. Den bästa sorten Tarocco börjar mogna i mitten av januari.
Det har varit så i flera år nu även i januari februari, googlade förra året tom upp sorten du nämner och det stod det på lilla klistermärken men ändå inte röda som förr i tiden. Små med tunna skal och mest orange fruktkött. Och jag har testat olika butiker. I-landsproblem men saknar dom!!
Ja, verkligen! Längtar alltid till blodapelsinsäsongen, men precis som du säger så har något hänt. Förra året var de oätliga…
Jag vill göra slut med min kille men jag vet inte hur jag ska ta upp det. Det är inget speciellt som hänt mer än att jag känt ett tag att vi inte är rätt för varandra. Vi har varsitt barn från tidigare förhållanden och har setts i knappt 1 år. Har så svårt att ta upp det. Jag har varit så avig en vecka för jag får fullständig panik av hans kramar och pussar. Vill bara fly. Känner mig som 15 igen.
Hur ofta ses ni? Jag tycker nog det är bäst om du tar upp det så snart som möjligt. Finns dessvärre inget bra sätt att göra det på mer än att vara ärlig (men kanske utelämna detaljerna om paniken!). Säg som det är, han är en fin person men det känns inte rätt. Lycka till ❤️
Säg det du skriver här att ni inte är rätt för varandra.
Skicka ett sms. Då kan du fundera i lugn o h ro på vaddu ska skriva. Jag hade skrivit typ, jag känner inte längre på samma sätt för dig som jag har gjort tidigare och vill avsluta vår relation. Tack för tiden vi haft ihop och lycka till i framtiden.
Gör det inte svårare än vad det är. Känns det inte bra är det inte rätt.
Nej, fy, att göra slut via sms är inte trevligt. Gör det öga mot öga.
Gör det bara. Du är inte skyldig honom nånting.
Min man har gått upp väldigt mycket i vikt sedan vi blev tillsammans, säkert 40 kilo. Kan inte köpa kläder nån annanstans än på Ellos, har 5XL i storlek. Svårt när vi går på bio, reser, vi letar nya köksstolar och många har en maxgräns på 110-120 kg, han väger säkert över 150. Han kan knappt knyta skorna, kan inte bada barnen, har problem med ryggen och kan knappt torka sig efter han skitit. Han bad till och med mig att göra det en gång men jag sa att han fick ställa sig i duschen. Grav narkolepsi, trött hela tiden, jag vaknar hela tiden av hans höga snarkningar och Sexlivet påverkas då vi inte kan köra de ställningar som känns bra för mig. Känns som att så mycket av livet har påverkats av hans vikt och det stör mig! Blir irriterad när han ska äta ett helt lass med mackor precis innan han lägger sig. Dricker 2-3 redbull per dag, en skål chips VARJE kväll. Pratar hela tiden om att han ska skärpa sig och gå ner i vikt och börja träna men jag har slutat lyssna. Kan man göra något öht?!
Börja med att sluta köpa hem just chips, redbull, godis osv, ändra kosten för familjen, sallad kyckling fisk och kött, puresoppa osv, om ni har barn kan du koka pasta/ris osv så det räcker till dem men inte till er, utan du väljer att stötta honom och äta samma hälsosamma. Börja gå ut på korta promenader, hemma kanske föreslå nån enkel träning challenge ” vi gör X armhävningar/mage/kettlebell per dag”, börja gemensam hobby tex en danskurs eller nåt liknande som är roligt, bra för förhållandet men att man rör på sig!
Köp inte dock vikter eller andra tränings mojäng till julen för det kan nog såra honom om han inte önskat sig sådana grejer!
Helt ärligt, jag hade sagt exakt det du säger här. Hur det påverkar dig och familjen.
Vet inte hur öppna ni varit om vikt och förväntningar tidigare men jag tycker det borde sluta förväntas att man vill vara med en person oavsett hur den ser ut eller förändras. En sak med förändringar man inte kan rå över. Men viktuppgång? Våga kräva att han skall kunna göra det som han har kunnat göra, för det var det livet du önskade när ni blev tillsammans.
Det känns som att han behöver prata med någon om sin ohälsosamma inställning till mat, så börja med att berätta för honom hur allt detta påverkar dig och var brutalt ärlig. Nästa steg skulle jag tro är att boka in honom på vårdcentralen för kostrådgivning och samtalsstöd, och sen tycker jag att någon ovan skrev så bra om att ändra kosten hemma samt träna tillsammans och skapa en ny livsstil.
Men han behöver professionellt stöd utifrån också!
Han köper ju hem grejer själv … och han är medveten om att han är tjock men blir väldigt kränkt om vården ex säger fet, vilket han är. Både vad gäller ryggen och sömnapnén har man rekommenderat viktnedgång men han gör inga ansträngningar alls. Säger att det ändå inte kommer att hjälpa mot problemen, men han försöker inte ens. Ju mer jag försöker ta upp det, desto mer gör han tvärtom. Han säger att det bara leder till att han smygäter istället för att äta öppet. Så jag har slutat säga något men han frågar mig rätt ut så säger jag som det är och då blir han ledsen och säger att han ska bättra sig men gör absolut noll och ingenting.
Det låter som att han har en störd relation till mat och eventuellt störd mättnadskänsla. Vissa är ju inte gjorda för att vara ”normalviktiga” utan deras egen normalvikt är snarare överviktig. Men i din mans fall låter det ju rätt extremt. Väger man så mycket som 150 kg så har man troligtvis rejäla problem med maten som man behöver ta tag i på djupet, inte göra lite sit-ups och äta mindre ris som någon nämnde.
Han själv säger att han smygäter om du kritiserar hans matvanor – det är ett varningstecken att han just har en störd relation till mat (äter sina känslor, äter p.g.a. stress istället för hunger o.s.v.). Att ta tag i det kan nästan likställas med att vara missbrukare av droger eller alkohol – då skamkänslorna är väldigt starka!
Jag tror du behöver ha ett öppet snack med honom och trycka på att du vill att han mår bra, för det handlar inte om snygga muskler, utan att han ska kunna leva ett långt liv med dig och sina barn (sömnapné ökar risken för sämre hälsa). Uppmana honom att söka hjälp via vårdcentralen eller hos nutritionist/dietist som kan hjälpa honom att hitta en sund livsstil. Att kasta sig på LCHF eller andra ”quick fixes” kommer aldrig vara långsiktigt, utan han behöver hitta något som inte känns som bantning (bantning skapar alltid en ond spiral där man börjar gå upp och ner i vikt om vartannat). Helt ärligt är det jättesvårt och i längden kan det bli så att han kanske behöver något mer ”extremt” som en gastric bypass. Kan ni titta på Min tjockumentär ihop och sedan prata om vad han känner igen sig i? Tror den kan vara bra som en samtalsstartare.
Lämna soffläget och börja lyssna. Nej det var taskigt skrivet. Men ge er ut och promenera tillsammans och gör andra små saker ihop som innebär rörelse. Och utmana honom, säg till innan att du tänker blocka bort allt chips och allt bröd som inte är knäckebröd hemma. Byt ut till popcorn om han behöver något i början. Till och börja med i en vecka. Klarar han sig så länge så blir det lättare sen. Ge honom beröm när han klarar något! Tänk på att viktnedgång syns mest i början så det är värt att börja.
NPF är utvecklingsbiologiska tillstånd. Även om du jobbar med dig själv, kommer symptomen alltid finnas kvar i viss omfattning. Personer med NPF kan vara intelligenta och ha kunskap om hur man ska göra i vissa situationer, men de exekutiva svårigheterna och nedsatta impulskontrollen medför ofta problem att agera i enlighet med hur man vet att man borde göra. Att veta hur man ska göra, men inte kan agera i enlighet med den kunskap man har, leder inte sällan till dåligt självförtroende och dålig självkänsla.
Många gånger ökar NPF risken för både olika psykiska och somatiska tillstånd. Du skriver att din familj är jobbig. NPF är till stor del ärftligt, så om du har NPF finns det troligtvis inom din familj.
En diagnos kan ge en normaliserande effekt som inte är obetydlig. Man kan ha känt sig annorlunda och konstig sedan barnsben. När man får en diagnos börjar man förstå att man inte är dålig och misslyckad. Du får veta varför du är annorlunda.
Man får ett språk att beskriva sina erfarenheter och kan söka sig till forum för andra som är i samma situation. Man får större kunskap om sina styrkor och svagheter och hur man kan navigera kring dessa. Dessutom får man större självmedkänsla när det går fel. Jag upplever att man börjar läka, och bli mer autentisk i sättet att leva. Dessutom ger en diagnos rätt till mer specialiserat stöd och i vissa fall även läkemedel. Det kan bli livsomvälvande på ett positivt sätt. Vill man studera har man rätt till extra hjälp som kan underlätta. Det gäller även om man är inskriven på Arbetsförmedlingen.
Du skriver att ditt liv är kaos. Det är jättevanligt för personer med NPF. Jag tror det är svårt att kunna läka utan rätt hjälp. När man har NPF måste man ofta göra saker lite annorlunda än många andra, just eftersom man kan ha exekutiva svårigheter, dåligt arbetsminne samt nedsatt förmåga reglera känslor och impulser.
Det är svårt att få en utredning via regionen, p g a nedskärningar och långa köer. Det är värt undersöka möjligheten att remitteras till en privat vårdgivare. Sluta inte kämpa.
Skulle till ”PO” här ovan.
Vilket svar. Tack❤️
Tänker ju att allt funkar bra för mig. Fick högsta betyg i alla ämnen jag ville(för sånt jag tycker är tråkigt har jag aldrig kunnat engagera mig i) Fick bra poäng på högskoleprovet utan att ens veta hur provet gick till innan. Arbetat, rest, haft relationer och fått barn. Tagit bra beslut.
Saamtidigt om jag är lite hård mot mig själv, så har jag inga riktig vänner. Har väldigt svårt för vänskapsrelationer.
Har inget jobb efter sista föräldraledigheten, är sönderstressad, klarar inte av att ha flera bollar i luften å sen vi fick barn undrar jag hur jag någonsin ska kunna ha ett ”vanligt liv” ens. Har ett extremt kontrollbehov, har svårt att få till basala rutiner. Säger att det är ”för mkt just nu” till alla och går alltid svaret ”ja men det är väl livet, alla har ju mkt”. Blir helt slut av att umgås eller hitta på saker. Gör det gärna men det är dränerande. Vill göra allt på mitt sätt. Tar in andra men tycker på insidan. I princip alltid, att jag har rätt så tänker mkt negativt om andra. Är väldigt principfast, långsint kanske, så om nån gör fel eller säger nått dumt kan jag inte bli av med den känslan det skapat hos mig så jag ”gör mig av med” alt börjar ogilla den personen.
Kan bli hur mkt som helst. Min poäng är att såfort jag gör ett självtest eller läser något om autism/Asperger drar alla blinklamporna igång samtidigt. Sen tänker jag ”Äsh vad överdrivet, sånt här stämmer ju in på alla, det här är inte nån vetenskaplig undersökning, det är inte synd om mig, jag har ju pengar å hus å blir inte misshandlad. Inte ska jag klaga. Så glömmer jag det tills jag stöter på det igen, å sen upprepar sig samma procedur;)
Det låter som en diagnos kan hjälpa dig i dina relationer till andra människor. Låter som mycket av din energi går förlorad.
Vilka är tjejerna som är ihop enl Gabbi i podden?? så nyfikeeene
Är det värt att gör lash & browlift?