Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!
Vad är era nyårslöften?
Jag har inte tänkt ut något. Brukar inte ha något. Vad har du själv för nyårslöften?
Svarade lite längre ned! Den som börjar med att lyfta 100 kg i marklyft 😆 tränar mest på 60 nu förresten så det är en bit kvar!
Att försöka leva som någon som faktiskt är bisexuell och vad det innebär för mig och mitt förhålland.
Du behöver såklart inte förklara närmare, men blir nyfiken på vad/hur du menar?
Att jag ska bli bättre på att ta hand om mig själv och försöka komma närmre målet att göra något av mitt intresse för att skriva och hjälpa andra människor.
Vilka bra löften. 🙂
Vill du ge ut en roman?
Tack. 🙂 Nja, funderar nog mer på att kanske starta en blogg eller skriva om psykisk ohälsa och få nå ut till andra genom något forum eller så. Har inte detaljerna färdiga än om man säger så, vet bara att jag tycker om att skriva och att jag vill stötta andra på något sätt. 😊
Fint 🌟
Tack 😊
Mina är att ta 100 kg i marklyft, lära mig göra några lyxiga lunch och middagsrätter att kunna bjuda vänner på, läsa 24 böcker, ”bråka” med min partner på ett mer konstruktivt sätt, vara närvarande med min son och inte sitta med telefonen när jag är med honom
Ska lära mig be rosenkransen och lära min styvdotter att laga mat!
Har du kommit igång med rosenkransen? 😃 Och såg du länkarna/appen jag tipsade om (var lite sen) med bönerna och mysterierna.
Kul med matlagning också! 😃😃
Åh, kul fråga!
1. Överleva en förlossning och vara snäll mot mig själv efter.
2. Börja springa igen när kroppen orkar! Älskar att springa men har varit dålig på att ta mig tid. Nu är jag gravid och sängliggande så just nu går det inte. Men hösten 2024, då jäklar!
3. Äta riktigt mycket god mat.
Bra svar! Förlossning är väldigt coolt, lycka till 💪🏼
Spendera mindre tid på sociala medier 😅
Samma här! Hur ska du nå det?
Börja med att ta för vana att logga ut från insta och inte ha den på startskärmen är ett steg på vägen som hjälpt mig mycket!
Ta bort alla konton och appar och vips är du fri
Brukar kalla de nyårsmål men dessa är mina:
1. Mindre skärmtid
2. Ta hand om min hy och hår bättre
3. Om jag inte blir gravid så vara mitt mest hälsosamma jag
Varför inte vara ditt mest hälsosamma du om du blir gravid? 😊 obs inte dryg utan nyfiken
Jo men det kan jag ju vara men tänker att jag kanske inte kan hålla i gång med den träningsform jag kör nu (rätt hård HIT träning) och att jag kanske får krämpor som gör att jag inte kan vara hälsosam på samma vis, men för ju hitta andra sätt då. Så du har nog rätt, kan ju fortfarande vara hälsosam 😅
Man får vara så hälsosam man kan under graviditeten, det är inte alltid nåt man kan styra över. Om man som jag kräks dygnet runt så får man äta och dricka det man kan och leva med att man inte kan röra sig alls.
Min dotter föddes frisk och stark och mår super trots att min graviditet inte var särskilt hälsosam alls.
Ja men precis, man vet ju inte alls hur man kommer må. Så blir jag gravid igen vill jag inte sätta någon press på mig själv. Men om jag inte lyckas bli gravid så har jag ett annat mål i alla fall 😊
Ta hand om mig själv bättre d v s börja träna igen, jobba mindre, och andra saker som är bra för mitt mående.. tänker typ mindre sociala medier, mer tid med vänner och fritidsintressen 🙂
Mental glow up ✨
Kallar det för mål och har en lång lista!
Men bland annat att gå ner i vikt, springa marathon, spara mer pengar etc.
Har oftast bara några vaga löften i skallen, men det här kan sannerligen bli en inspirerande tråd. Kul!
Jag har iaf några mål jag ska försöka med under 2024;
– lära mig spela bridge å joina bridgeklubb
– använda Instagram mer, med bdb-tänk
– läsa ut 24 böcker
– volontärarbeta mer
– skriva fler brev
Det var det hele ☕
Försöka minska stress och ångest och vara stolt över mig själv. Det är samma nyårslöften varje år och det händer aldrig.
2024 händer det! ❤️
Tveksamt men ska försöka ❤️❤️❤️
Se till att du vet hur du kan utföra de målen. Tips är att googla på Smart goals, men huvudsakligen tycker jag du kan ta med dig: hur vet du att du är stolt över dig själv? En klapp på axeln, en belöning, acceptera beröm av andra? Är det inom något speciellt område, typ jobb, studier, träning, ekonomin? Börja smått så blir det enklare. Berätta gärna för någon du litar på om att du försöker jobba på detta och be dem peka ut för dig när du gjort något bra. Försök inte fastna i målet, det är okej att inte komma nånvart, men när du tittar tillbaka om ett år, eller två eller fem, kommer du se att det var många bäckar små som hjälpte dig få bollen i rullning. Rom byggdes inte på en dag. Lycka till! 🙂
Inget, känns så jag vet inte, tillgjort?
Träna upp min rygg som gör ont jämt och ger mig hållning som en hösäck.
+1 på detta! mitt mål och löfte är att få bättre hållning och en starkare rygg.
Läsa mer böcker och jobba på att få ett bättre tålamod. Kanske sluta bita på naglarna också, men det verkar tyvärr vara kroniskt..
Lämna mitt nuvarande jobb och sluta äta godis eller bullar VARJE dag
Att ta tag i mig själv, både psykiskt och fysiskt.
Hade samma löfte även i år, och var redo , men så fick jag tinnitus i början av februari och klappade ihop totalt rent mentalt.
Har tagit ungefär hela detta året att ta mig upp ur det mörka hålet samt finna acceptans – så nu börjar vi om. Kan ju inte bli sämre liksom!
Våga ta steget att avsluta mitt förhållande även om det innebär att min familj splittras.
Vågar inte i år. Men det får nog bli nästa års mål.
❤️
Kunna springa en mil under en timme. Springer milen på 1.10 nu så känner att det ska nog gå
Jag vill lova mig själv att gå och se livemusik. Måste bara komma över tröskeln att faktiskt gå ensam. Ingen av vännerna lyssnar på samma artister😅
Läsa flera böcker.
Fokusera mer på vad jag faktiskt tycker om och vill, istället för att bara jobba och vila.
Du kommer inte ångra dig om du går själv på konserter! Du är bland musiklikar. Och jag upplever att det är ett öppet, varmare klimat i en sådan situation än annars. Skulle nästan säga att det är en vacker stämning, själv eller inte.
Vore synd att missa favoriter för att man inte vill gå ensam. Observera – fattar känslan, vill bara pusha dig lite 😁 köp en biljett redan nu så att det blir svårare att banga ur hehe.
Lycka till med målen!
Tack! Vad gullig du är.
Ja, det grämer att mig att missa favoriter som sällan kommet till denna delen av jorden.
Kanske skall överraska mig själv i julklapp…
Överraskningar av den goda sorten är det bästa – kör!
Vilka artister/band ser du fram emot 2024? Om vi nu leker med tanken att du ska gå.
LP, The Rose, Eric Nam alla redan nu i vår…
Men om vi säger som så att du köper en biljett till LP i februari då? Billigast, men verkar som att de alla tre ligger i ungefär samma prisspann.
Ett alternativ skulle kunna vara att leta upp andra främlingar som ska gå ensamma, brukar annonseras i FB-grupper och på Reddit. Men sådant har du kanske koll på 😊
Jag själv vara när på att gå ensam på Till Lindemann i Sthlm för några veckor sedan, såg i Reddit-tråden att många skulle mötas upp innan över en öl. Fint initiativ!
Nej men seriöst, jag hoppas verkligen att du för din egen skull kommer iväg 2024🌻
Tack fina du!
Nu har jag verkligen något att fundera på🩶
Det är UNDERBART att gå på konsert själv😍
Flugfiska 2 gånger under nästa år, springa fjäll mara i Idre, marklyft 130 kg och byta bana helt yrkesmässigt.
🥳🥳🥂
Bli kontaktperson, tror jag
Springa ett litet lopp
Umgås mer med familjen
Klassiska, men sldrog haft förr.
Gå ner till min normalvikt som är 65 kg, väger 74 nu men det är efter en graviditet. Tror jag når målet innan påsk.
Klara en pull up innan året är slut.
Komma in på chefsutbildningen på jobbet.
Dra en tand som jag skjutit på.
Göra en fotobok i månaden.
Shoppingfritt år! Och RENSA hemma och i källaren, blir tokig snart av alla j-vla grejer överallt.
Flytta bort från en av landets värsta hyresvärdar. Känna sinnesro och känna att mitt hem ÄR ett hem.
Mitt nyårslöfte är att inte ge något nyårslöfte😉
Hur är det att dejta 2023? / en som aldrig varit singel sen dejtingappar och annat kom
Ett h….
Bottenskrapet samtat i en app typ
Tycker det är stor skillnad gentemot för 10 år sen. Visst kan man ha tur/otur bara. Men alltså jag är helt matt efter att ha gått all in på dejtingen 2023. Nu har jag haft paus i sex månader för min psyke pallade inte 😅
Åh berätta mer?
Dels bara att klaffa rätt med någon i skrivstadiet är en utmaning många gånger. Lätt att bli ghostad eller att konversationen aldrig riktigt tar fart.
När man väl träffat rätt där och man kommit fram till att man vill träffa personen så kan man ju känna att det inte var vad man trodde (vilket är ok) men det som känns värst är när man väl träffar någon, man klaffar och (min upplevelse) har riktigt roliga dejter och mycket ömsesidig attraktion. För att sen bli bortkastad som en liten vante när man väl börjat öppna sig och börjat känna för personen. Och det är något som händer bara från en dag till en annan så man är totalt oförberedd när man trodde att allting gick bra. Efter senaste gången det hände behövde jag verkligen ta ett break 😅
Spot on 😅
Singel men dejtar utan appar.
Lite nyfiken. Var? Hur? Går det bra🙂?
Går bra. Dejtar en kille nu som jag träffade när jag läste en kurs. Har dejtat honom en månad ungefär och det känns som (och jag hoppas) att det blir ett långt dejtande med honom 😊
Helt okej, beroende på app. Jag började dejta efter ett längre förhållande för snart ett år sedan och orkade i typ fem månader innan en paus kändes nödvändig. Men med facit i hand hade jag inte en särskilt genomtänkt profil, bilder osv. Nya tag framöver kanske 💘
Det är så skumt, för jag tycker det är så olika. Jag har aldrig dejtat själv genom dejtingapp så detta är baserat på två kompisars historier/erfarenhet – den ena träffade en kille från Tinder för fem år sedan, det höll i tre år. När det tog slut gick hon ut på Tinder igen och träffade en ny ganska snabbt och det håller, dom verkar ha det superbra, skaffat barn, förlovade nu. En annan har tinderdejtat under ungefär lika många år och det går liksom inte framåt – hon träffar snubbarna en, två eller tre dejter, några fåtal ett längre tag men sen av olika, enligt mig oklara, anledningar så blir det liksom inte mer än så. Jag tycker båda dom här två personerna är normala, vettiga människor – såklart någon kan ha haft tur, men undra om det är något som kan skilja hur ”väl” man lyckas?
Det är antagligen för att de är två olika personer som dejtar utifrån sina egna krav, erfarenheter, bagage, rädslor osv.
Och då skulle den ena ha lättare att träffa rätt?
Ja?
Helt klart olika inställningar vid dejtandet.
Jag dejtade och körde lite stilen att bara tala med en åt gången – vilket gjorde att jag hängde upp mig på en man åt gången. Alla de dejterna var kassa. En hade till och med redan bestämt sig för att flytta utomlands när vi gick på första dejten, så det var ju tydligt inget seriöst från hans sida. Och jag tyckte att jag hade lagt tid på honom så vi dejtade ändå.
Flera år senare tog jag mig ur en ”vin”-relation och bestämde att nu ska jag styra dejtandet och inte dejtandet styra mig. Slängde ut mig på flera ställen, skrev med flera olika samtidigt och så fort det kändes minsta dåligt – i papperskorgen och vidare på nästa. Snabbare ut på en dejt om det kändes vettigt och avbröt om det inte alls kändes ok. Ingen spilltid. Ligger nu i sängen med mitt snarkande Tinderfynd från 2020, vårt barn ligger i rummet intill och nästa på väg.
Jag säger inte att ena kompisen har min första inställning till dejting – bara att kompisen förmodligen har fel inställning utifrån sig själv.
Mardröm. Så mycket dårar och annat tok. Man mektar med i 5 min sen avinstallera skiten. 😅😂 Lägg energin istället på att njut av att vara singel och att vara mansbäbis fri.💃
If you run into an asshole in the morning, you ran into an asshole. If you run into assholes all day, you’re the asshole 🤭🤭🤭
Eh – va? Rätt haltande logik.
Eller så är du en toalettstol.
I verkligheten håller jag med – men dejtingappar & sociala medier samlar samhällets avskräde till män. P3 dystopia gjorde ett avsnitt om det.
Mitt råd är att man gör en lista som i mellanstadiet. Vem i vardagen eller periferin tycker man mest om och varför?
I hear you🙋♀️
Har heller aldrig varit singel i en tid med dejtingappar och om jag nånsin blir
Singel igen tror jag inte jag kommer skaffa heller! Har vänner som berättat många historier om de mest märkliga människorna som beter sig sämst. Nästan så man känner att man hellre är själv än att utsätta sig för det där
bara skit. den ena va otroge( han va sambo) den andra ghostade,och där emellan massa snuskisar, desperat alkolist, killar som varit dömda mm. usch! verkar inte finnas EN enda vettig karl kvar åt mig 😢
Se upp för knarkare och dömda.jäklar vilken rå stil dom verkar ha
Och tror ändå dom ska få en prinsessa som dyrkar dom. Dom kan skita på sig. 🤣
Jag förlovade mig med en man som var sååå mycket bättre än jag drömt om! Hittade varandra på tinder.
Ja fy fan alltså! Som jag lider med henne. Vilket mörker.
Var inte det ändå ganska förväntat med tanke på tidigare försök?
Vad har hänt?
Tredje IVF-försöket misslyckades.
Sett att flera följare kommenterat influensern s a r a c e l i n a a instagram och frågat varför hennes make inte syns längre och nu är deras hus sålt som de endast bott i sen i mars i år. Nu verkar hon och barnen fira jul ensamma i Sälen. Hennes konto brukar vara så mysigt att följa! Undrar vad som hänt, då deras äktenskap klarat många flyttar och graviditeter.
Var för sär skriver du?
Ville inte att hon skulle behöva få upp detta om hon googlade 🤷
Särskriver skrivs som ett ord. (Sorry)
Är du på riktigt? 😅
Va, vem?
Var har du sett att folk kommenterat detta? Jag kan inte se det, men nu när du säger det så har jag inte sett mannen på ett tag 🤔
Flytten tror jag inte säger så mycket då det verkar som dom flyttat väldigt mycket..
Under de flesta av hennes inlägg på Instagram är det kommentarer som hon ändå valt att inte radera.
Det är väl inte alls sålt?
Enligt Hemnet 21/12
Har legat som kommande ett tag på Hemnet.
Såg nu att det var det visst. De gick dessutom back några hundratusen på försäljningen så det talar väl för att det är något. Om det vore försäljning för bostadskarriär så vill man ju inte sälja med förlust.
Vet dock inte vad det var för problem när de behövde gräva upp hela trädgården och bryta upp golvet inomhus också tror jag det var.
Alla tidigare adresser har varit i Söderort i mer eller mindre samma område å sen plötsligt ut på Ekerö. Hur kom det sig? Kan väl va därför, att de inte trivs där, eller att en trivs men inte den andre. Ekerö är supermysigt men det är brutala köer och man blir väldigt avskuren från allt så kanske har nått med det att göra???
Vad jobbar hon med? Kom inte upp nått på alla bolag, tog för givet att hon jobbade med instagram men när jag kollade i flödet var inläggen bara några poster ner, från förra sommaren.
De bodde tidigare i Hässelby.
Hon har jobbat på olika jobb och branscher och tidigare i veckan skrev hon att hon signat nytt jobb.
Att fatta beslut. Varför är det så svårt? Känner att jag har blivit ännu sämre på det på sistone. Det är som att jag helst vill att någon annan ska välja åt mig. Velar fram och tillbaka och vet inte vad jag vill. Kan handla om både små och stora saker. Typ om jag ska färga håret si eller så, om jag ska följa med vänner ut eller chilla hemma, om jag ska söka nytt jobb, vad jag ska välja för maträtt på restaurang… Hur blir jag bättre på att känna vad jag vill och bara bestämma mig?
Tror det är en ganska fast del av ens personlighet? Jag har alltid tagit beslut snabbt. Förstår inte folk som velar! Men har vänner som inte ens kan välja vilket bord de vill sitta på i en restaurant utan att det blir kämpigt
Har hört någonstans att man ska gå efter magkänslan, dvs det absolut första som dyker upp när man börjar fundera kring ett beslut. Det funkar nog bättre på ja/nej-beslut än vilken hårfärg man ska välja. Vet inte om det var till så mycket hjälp men det är kanske värt att testa.
Tror också att man ska försöka gå mer på magkänsla än att försöka rationalisera för många beslut.
Jag velar ibland mycket också.
Men oftast är den första känslan rätt. Känns något fel, är det fel, känns något rätt- är det rätt.
Den där rädslan att ”välja bort något” kan vara stressande, men samtidigt, man kan inte göra mer än en sak åt gången, och vi har fler möjliga val nu än någonsin. Allt är inte för alla.
Men jag tror också att man kan bli bättre att fatta beslut efter ens ”personliga värden”, om man tar sig mer tid att lära känna sig själv i stunder då man INTE måste fatta ett beslut.
Alltså, om man kanske skriver dagbok om sina tankar, drömmar och känslor, eller om man kanske mediterar eller så… eller bara går promenader och låter tankarna komma och gå. Alltså att man på något sätt övar upp förmågan att reflektera över vem man är, och lär känna sig själv. Ju mer man gör så, desto mer ”självklart” kommer beslut kännas för en, tror jag.
Tack för era svar, tar till mig av alla och får en tankeställare.. vill minnas att jag inte alltid varit såhär osäker, vissa perioder när jag mår på topp är jag nog mer självsäker i mina val. Behöver nog tänka bort vad andra vill och hur jag ska göra andra nöjda. Annars blir det svårt att navigera vad jag vill kontra vad andra vill.. Bara det faktum att jag använder ord som ”nog” och ”kanske” säger ju en del om mig haha. Jag ska börja öva i det lilla!
Testa att singla slant när du ska välja mellan två alternativ. Om du singlar slant och blir besviken över resultatet vet du att du ska välja det andra.
Funkar inte i alla situationer såklart.
Det är definitivt inte lätt för någon att gå igenom tre misslyckade ivf-behandlingar även om det ”inte är unikt”.
Precis!! Många som går igenom svåra saker som bla cancer, betyder inte att det inte är bajs för det och det hjälper föga att många går igenom samma skit det när man är mitt i skiten. Tänk lite!!
Jämför du seriöst cancer med att försöka bli gravid…
Om du inte förstod den jämförelsen så får det nog stå för dig.
Är väl ingen som säger att det är lätt. Men blir ju inte bättre av att hon har kalas på kyrkogården för ett foster som var ett missfall? Känns som hon behövde hjälp av en psykolog för att hantera sina känslor på ett rimligare sätt. Inte för att förminska det jobbiga med IVF utan för att det konsumerar hela hennes liv och att hon uppenbarligen inte mår bra psykiskt.
Håll dig på fb i stället. Där får du nog fler ryggdunk.
Ursäkta? Är det bara din åsikt som är godtagbar? Jag tycker inte det är rimligt och sunt beteende.
Fy fan vilken vidrig kommentar. Vidriga är ni också, som gillar den.
Vad vet du om det egentligen? Är du hennes läkare? 🙄
Det förstår du nog själv att jag inte är, men om man följer henne så är det väldigt tydligt att hon mår superdåligt i grunden och då är det väl klart att det blir ännu värre att inte lyckas bli gravid. Tycker såklart synd om henne men tror att det är värt i längden att satsa på den egna hälsan först.
Såklart hon dåligt då hon verkligen vill ha barn!! Hjälper föga att skuldbelägga henne speciellt då du inte känner henne.
Förlåt men att få barn är inte en rättighet. Såklart oehört jobbigt när man inte kan men det kan inte konsumera hela livet. Det är inte sunt.
Då utgår jag ifrån att du inte känner till att hon är bipolär och själv gått ut med att hon inte tar sin medicin. Att tro att ett levande barn ska lösa allt är inte bara otroligt naivt, men också ett otroligt ansvar att lägga på ett eventuellt barn.
Tyvärr är det vanligt med brist på sjukdomsinsikt vid bipolär sjukdom. Därför det är så viktigt att anhöriga är en del av vården.
Har hon sagt att hon tror att ett barn ska göra henne frisk från att vara bipolär? Du låter som de på Flashback nu.
Jag tror du är den enda här som är inne på flashback. Tröttsam kommentar.
Verkar vara flera som är det..
Det har jag varken sagt eller tror att hon tror, men jag tror däremot inte att hon förstår att hon måste ta hand om sig själv först och främst. Man har inte flertalet trådar om sig själv på nätet om det inte är nåt som folk reagerar på, många känner nog medlidande med henne men minst lika många följer henne för att det ärligt talat är lite av en cirkus sättet hon presenterar sig själv på. Inget är heligt eller privat, att göra content av sin sorg och presentera samarbeten som att det är ett avslöjande av om hon blivit gravid eller inte. Ta med små barn till graven och be dom prata med hennes barn som dog i magen i v 20, osv osv. Det är inte sunt att fastna i sorg i så många år, hoppas innerligt hon får och tar den hjälp hon så uppenbart behöver och förtjänar.
Oj! Man ska ju må bra själv och va stabil innan man för in ett barn i livet. Går man inte igenom tester och intervjuer innan ivf? Eller är det bara lesbiska par?
Hjälp dig själv innan du hjälper andra, samma princip gäller ju här. Du har fan ett ansvar att sköta din sjukdom om du ska ens tänka på att skaffa barn.
Att tycka synd om är typ det sista man han ha från människor då man går igen en kris.
Va? Syftningsfel? Eller vad försöker du säga?
Låter som att du är aktiv i frågan på ett annat forum
Hej,
Behöver råd dejtade en kille 3 ggr (intima 2) råkade smitta honom med en könssjukdom jag int visste om pga 0 symtom, vi avslutade för ville även olika saker (han flytta till Asien permanent) spola fram 1 månad matchar med X och vi klickar sjukt bra och skriver/pratar varje dag och ses 1 gång (ej intima) men attraktion fanns och vi skrev direkt vi skiljs åt, sen framkommer det att de är vänner så X blockerar mig och säger – du förstår inte hur vi män tänker..är det verkligen så känsligt?
1. Du måste berätta för killen att du har smittat honom.
2. Japp, dålig idé att dejta en killes kompis, bros before ho…
Smittade inte nya för vi hsr inte varit intima
Beror på vad det är för sjukdom. Men sen kan man ju vara schysst och berätta ändå
Gonorré, klamydia och HIV är de utan symptom och går under smittskyddslagen.
Fast om ts vet att killen blev smittad så måste det ju ha kommit fram från killens sida. Sedan blev ts varse om sjukdomen.
Det kan lika gärna varit han som smittade henne och att han vill skylla ifrån sig.
Nej, hon smittade honom. Det skriver hon ju. Viktigast är i alla fall att båda är medvetna om det och behandlas.
Nej det går inte att veta vem som smittat vem, eller ens om de båda hade det sedan innan. Vem tror du sagt det till ts ? (retorisk fråga)
Det är inte en anmälningsplik sjukdom men båda vet och gamla dejten påstår jag smittat honom och ksn inte säga emot det flr hade 0 symptom men han fick
Absolut, men finns fler än dom som inte är anmälningsplikt.
Han har väl fått höra att du smittat hans vän med könssjukdom. Inte så bra reklam med andra ord.
Nej jag vet men lovar det INTE var medvetet och inte så jag föddes med en könssjukdom och det är ju antibiotika men killen som blev smittad vet och berättade såklart för nya med men känns som han hakat upp sig jag varit intim med hans kompis INNAN vi ens kände varandra men det är kört då 😞
Jag skulle släppt honom. Hade han verkligen varit intresserad hade han inte brytt sig. Gå vidare och hitta någon bättre ❤️
Att ens polare blivit smittad med en könssjukdom av dejten man bara träffat en gång och således inte har någon relation till? Ja jag skulle säga att det är så känsligt.
Hahahaha du menar att det INTE skulle anordnas ett medborgargarde om det var motsatta roller?
Block = mansbebis. Han beter sig som ett barn och kommunicerar inte.
Han har ju kommunicerat, och vill inte ha någon mer kontakt med henne. Bättre än att bara blocka rakt av.
Men enligt mig är blocks sjukt barnsligt vad tror han jag ska göra? Skicka 100 meddelanden om dagen??
Du ältar ju här och verkar inte förstå att män sållar bort kvinnor som bär på könssjukdomar och ligger på dejt 2.
När de inte är medvetna om det så kan de ju se förbi ”problemet” men nu visste ju nr 2 att du är sexuellt aktiv till den grad att du bär på sjukdomar.
Du kan ha legat med endast 2 män men det spelar ingen roll, han känner dig inte och antar det värsta. Därför blockerar han.
Även om du inte smittat polaren så är det ändå som han säger, män hatar att vara med en kvinna som folk de känner varit intima med. Nu verkar denna man vara ett kap och han vet ju att det finns andra kvinnor än dig där ute så för honom är du ett sämre kort att satsa på.
Du måste se det ur hans perspektiv.
Ni är inte tillräckligt nära för att han ska vilja höra din sida, hans polare är mer trovärdig i hans ögon.
Släpp det. Behandla sjukdomen. Ta det inte personligt, det är bara så människor fungerar. Du hade kanske gjort samma sak om din bästa vän erkände att ditt nya ragg var 1. Sjuk och 2. Intim med henne.
Kan Bianca bara sluta sprida produkter som ska göra att man får platt mage och rensar ut toxiner till sina unga följare. Vi har redan organ och ett system som tar hand om saker som inte ska vara i kroppen.
Två organ! Levern och njurarna
Insåg nu själv att det tekniskt sett är tre organ
Vad är det hon sprider nu? Inte sett.
TikTok
Ah! Har inte tiktok
Uppesittarkväll med vänner och mitt i allt spyr mitt barn. Det var den julen. Och vännerna lär jag inte se skymten av i framtiden. Ångestpåslag deluxe.
Tror du att dina vänner säger upp kontakten för att ditt barn spydde? 🙂
Är du söker på att barnet är sjukt och inte bara ätit för mycket socker? Självklart hanterar man det som magsjuka ifall man är osäker (du märker det på måendet)
Men vad är det för vänner i så fall? Alla kan ju bli sjuka. Plus kan ju vara något barnet ätit men om inte så vem skulle sluta vara vän för det?
Det hände oss på nyår o fjol. Barnet kräks under efterrätten. Vi åkte hem och alla blev magsjuka vilket så klart var tungt! Men vi är kompisar med våra bästa kompisar fortfarande. (De blev inte smittade).
”Alla blev sjuka” ”dom blev inte smittade” ?
Varför skulle du inte se dina vänner mer? För att någon kräktes? Inte mycket till vänner då.
Enda anledningen jag ser till att säga upp bekantskapen är om barnet kräks och föräldrarna säger ”barnet är magsjukt, vi kräktes allihop imorse men trodde vi var friska nu. Magsjuka dör man inte av men det vore mysigt om ni också blev sjuka, så kan vi vara magsjuka tillsammans hela julen! Här, ta lite dippsås, jag har gjort den själv!”
Kan ju varot att barnet käkat för mkt skit under kvällen bara.
Hur vet du att hon är obehandlad? Hon kanske går på behandling utan att prata om det?
Och nej tre försök är ju inte ovanligt, men de har försökt i tre år. Klart man tänker att ivf kommer fungera och att man går in med ett nytt hopp. Man kan ju ändå känna stor empati för att det inte fungerat än så länge för dom utan att dra upp hennes diagnos.
är du säker på att hon är bipolär? och obehandlad?
För att hon själv pratat om detta många gånger i live, frågestunder och reels. Det folk reagerar på är ju att hon verkar vifta bort det för att ett barn är det enda som betyder något. Ingen kan väl tycka att det inte är oansvarigt?
Mem det är väl ingen som vet vad för sorts behandling eller ens sjukdomsnivå hon är på? Hon går på samtal hos psykolog så det är ju inte som att hon helt struntar i psykvården. Hon medicinerar inte men en viktig sak att veta är att hon har typ 2 och inte typ 1. Inte alla med typ 2 medicinerar då det är en mildare sjukdom och man kan ofta försöka medicinera de perioder man är nedstämd, istället för att ta medicinerar med biverkningar i decennier utan uppehåll. Eftersom hon satsar på att bli gravid är det heller inte orimligt att sätta ut mediciner för att så lite som möjligt ska nå ett foster.
De mediciner som klassiskt varit väldigt effektiva mot bipolär sjukdom typ 1 (litium) är heller inte alls lik effektiva för att behandla typ 2.
Jag antar att du aldrig levt med någon med bipolär typ 2. Det är få som klarar sig utan medicin i 3 år.. Att sätta ut medicin under 9 månader samtidigt som man har kontakt med specialistmödravården och tät kontakt med psykiatrin är något annat. Nu pratar vi om en kvinna som tydligt inte är stabil och dessutom går igenom en lång stressig period på 3 år. Ingen psykiatriker skulle säga åt henne att vara omedicinerad.
Tips, hjälp, råd sökes!
Vi har nyligen fått veta att en av dotterns bästa kompisar är familjehemsplacerad. I somras flyttade han till en kommun en bit bort och bytte skola, för några veckor sedan flyttade han tillbaka till föräldrarna och tillbaka till dotterns klass, nu ska han flytta igen till en familj två timmar bort och byta skola igen. Och det gör så ont i mig, jag har själv varit placerad och vet hur jobbigt det är att flytta runt. Kompisen är världens finaste kille, dock lite blyg och tillbakadragen och jag tror inte alls det är bra för honom att behöva byta miljö hela tiden.
Nu har jag och min sambo pratat om att det kanske skulle vara en idé att han bor hos oss istället, vi har plats, tid och råd, vi bor nära skolan han gått i i flera år och han har all sin familj i närområdet. Men är det ens möjligt? Är det dumt av oss att tro att det skulle gå? Och vart vänder vi oss, är det socialen i kommunen? Kanske någon socialsekreterare här som har några goda råd? Vi vill bara pojkens bästa!
Jag har ingen aning men blev så varm i hjärtat av ditt inlägg! Ni verkar så fina.
Förlåt att jag svarar utan att kunna komma med något relevant svar på din fråga men blev rörd av att läsa det här. 😭❤️💕 /Också varit familjehemsplacerad
Ja! Kontakta socialtjänsten!
Vet inte men det ska kunna gå. När jag var påväg att bli familjehemsplacerad en tredje gång så tog min vuxna bror och hans sambo in mig som familjehem och efter det blev mitt liv bra igen. ♥️ bodde hos dom tills jag blev myndig och vi ska fira jul med våra barn imorgon. Mina brorsdöttrar är som mina småsyskon.
Wow, så fint att höra ❤️
😭❤️❤️ Så fint!
Är socialsekreterare. Och ja det är verkligen jättefint av er. Gör ont i mig att läsa att socialtjänsten misslyckats så med placeringen att det blivit hopp fram och tillbaka för barnet.
Känner ni barnets föräldrar? I så fall hade jag börjat där, även om det kanske känns konstigt. Men om en nätverksplacering ska bli bra så måste ju biologfamiljen tycka att det blir bra. Sen kan ni absolut kontakta socialtjänsten. Be att få prata med familjehemsenheten och berätta situationen. De kommer kunna ge bäst svar på vad som krävs och hur det går till.
Har jobbat som socialsekreterare på barn och unga länge och med placerade barn. Om någon ringer direkt till handläggaren med en sån här fråga så brukar det ju vara för att familjen gett ut ens nummer och familjen kanske också hsr efterfrågat en placering hos någon i nätverket.
Du kommer inte att få veta vem som är barnets handläggare om du ringer, de kan inte ens bekräfta att det finns en ärende om inte vårdnadshavarna gett sitt samtycke till att prata med dig.
Men familjehemsenheten kan man ha en generell diskussion om placering med. Få svar på hur en utredning går till, ersättning, vilket stöd man får som familjehem etc.
Vi känner inte föräldrarna så det är tyvärr ingen väg vi kan gå. De är skrivna på en adress i närheten av oss men när jag varit förbi (brukar springa den vägen) så ser det övergivet ut så jag vet inte var de håller hus, så kan inte söka upp dem heller.
Jag förstår att det är sekretess på allt sånt här, men det jag tänkte var att man kanske kunde ”anmäla” sig som intresserad av att ta hand om pojken, och att det sedan är upp till soc och hans föräldrar om det är lämpligt. Jag vill bara göra något för honom så han slipper flytta och byta skola igen, vi känner ändå honom och bor i området han vuxit upp i.
Okej jag förstår. Men då blir det upp till socialtjänsten att utreda föräldrarnas inställning. Spelar ingen roll att ni inte känner de egentligen, så länge det inte finns en konflikt eller liknande, det är ju barnet ni har en relation till och det är viktigast. Ja men ring till familjehemsenheten och säg att ni är intresserade av att bli familjehem för det specifika barnet. Tycker det är jättefint tänkt och jag personligen är väldigt positivt inställd till familjehem ur nätverket, det brukar innebära lägre risk för sammanbrott.
Är det någon som har varit på Ida Kjos föreställning/föreläsning? Jag blir inte riktigt klok på henne och kan tycka att hon både är otroligt dömande och snäv samtidigt som hon har, enligt mig, sunda åsikter i en del frågor.
Skulle aldrig falla mig in
Att gå på en föreläsning med henne.
Nä inte mig heller, men jag är ändå nyfiken på vad hon pratar om. ”Mod” är ganska brett.
nej nåt känns skevt där. som om hon nu vill vara i, rampljuset då E var så populär, känns så på nåt sätt. säga upp sin karriär som, jurist bli influenser… 🙄
Tänkte nästan boka föreställning för jag är så nyfiken. Men av det jag har sett ser det nästan ut som ett sektmöte haha. Jag får nog vänta tills någon med insyn berättar.
Alltså… kanske okänslig kommentar. Men skaver inte något i att hon blivit ”känd”/influencer pga sin bortgångne syrra? Jag vet inte, för mig är det något som skaver bara men jag kaniner säga exakt hur.
Jag var på ett mingel där jag, utan att jag visste det innan, fick se hennes föreställning då de hade hyrt in henne. Detta var för drygt ett år sedan. Det var så stelt att jag rodnar när jag tänker tillbaka, en PowerPoint med bilder från hennes liv, ett moment där ”alla skulle ställa sig upp, blunda och dansa fritt till en häftig låt” och sedan var hennes slutkläm typ ”fake it ’til you make it”, den timmen får jag aldrig tillbaka.
Nu svarar jag sent på denna tråd men hoppas ni läser detta ändå🤣
Jag och min pappa har totalt olika uppfattningar om hur han har hanterat en viss situation.
Han och min mamma skiljde sig för sex månader sedan. Några veckor efter detta träffar han en ny kvinna. Han anser att jag har varit svår och komplicerad och krånglig, jag menar att han har gått för snabbt framåt med att vi ska träffa henne. Hon har också gjort vissa saker som jag reagerat på. Jag och min pappa har diskuterat detta i timmar och vi kommer inte överrens, vi har så olika uppfattningar om allt. Ett exempel är att han sa att han just nu inte alls vill umgås med mig utan bara med henne, men umgås med mig för att han långsiktigt ändå vill ha en relation med sin dotter. Jag menar att denna kommentar är helt sjuk – han menar att detta är naturligt när man är nykär. Han jämför också hela tiden med när jag var nykär och då umgicks mindre med honom.
Jag pallar inte diskutera detta mer, jag orkar just nu inte med honom, det tar för mycket energi. Jag kanske har fel, han kanske har fel. Men han ringer och tjatar. Jag har sagt att jag pga detta inte vill fira jul med honom – han tycker jag är så dramatisk. Jag vill inte ”bryta kontakten” men just nu behöver jag en paus och få fundera. Jag känner mig besviken och arg. Vad ska jag säga till honom för att han ska förstå?
Vad ska han förstå?
Det verkar som att er relation inte är på topp. Kanske måste ni inte umgås ett tag nu.
Jag tror inte att det går att forcera fram en viss typ av relation med andra människor, även när de är släkt och föräldrar.
Alla passar inte naturligt ihop bara för att man har blodsband.
Se relationen för vad den är. Acceptera.
Han ska förstå att jag vill ha en paus just nu, och sluta ringa och fortsätta diskutera i all oändlighet. Ska jag bara sluta svara? Känns så hårt
Men har du sagt precis så, att du vill ha en paus? Exakt det du skriver ovan.
Ja, flera gånger. Han säger då att jag är dramatisk och överdriven, och fortsätter ringa
Ok. Ta då en paus och sluta svara. Så att han fattar att du menar allvar.
Men blocka hans nummer eller svara inte. Har du sagt att du inte vill prata så har du sagt vad du måste säga. Du är vuxen och väljer själv om du vill prata med honom eller ej.
Men ursäkta mig, men jag antar att du är vuxen? Även om han är din pappa, så kan ju inte du bestämma hur när han ska träffa en ny kvinna.
Ja har du sagt att du vill ha en paus ska han respektera det och inte ringa.
Men föräldrar är ju så dom ringer iallafall.
Det var jättekonstigt sagt av honom ja. Man kan ju tänka så men självklart säger man inte till nån att ”jag vill egentligen inte umgås med dig just nu”. Sen har han lite bråttom med sin nya flamma, det har bara gått sex månader sen han skilde sig från din mamma.. Varför tror han att alla ens ska va intresserade att hängs med hans nya? Han borde chilla.
Du har inte fel. Det är fruktansvärt idiotiskt agerat och sagt av honom. Barn går ALLTID före partner. Usch vilket svek. Stackars dig! ❤️❤️
Jättekonstigt sagt av honom. Men det känns också lite typiskt män att bli sånna… 🙁 ta avstånd och stå fast vid de. Säg typ ”du får tycka jag är dramatisk men det är inte jag som har sagt att jag vill umgås mindre med min dotter pga en ny kärlek. Det sårade mig och jag behöver en paus från oss”
Han vill att ni ska träffa henne, vilket ni inte vill samtidigt vill han inte umgås med dig…Vilket är det? Ni är alla vuxna så jag tror att du helt enkelt måste acceptera din pappas val (inklusive val av partner) helt enkelt. Uppenbarligen vill din pappa ha en relation med dig.
Håller med. Finns ett ordspråk som min arabisktalande vän lärt mig ”Långt från ögonen- långt ifrån hjärtat”. Något sådant, men det innebär helt enkelt att man bryr sig mindre om folk man träffar sällan. Din pappa kommer alltid att älska dig men om du ignorerar och ta avstånd så kommer det antagligen inte att vara så enkelt att börja om på nytt.
Jag förstår hur du tänker och ja anser självklart att hans ord var klumpiga och svekfulla. Jag hade själv velat ta avstånd om min far sagt något så fel.
Men det känns mer som att du vill straffa honom på något sätt (vilket han förtjänar!) Samtidigt som du får tid att läka. Jag vill bara säga att du kan välja att ta avstånd men ta inte allt för lång paus, det blir så konstig stämning och relationen blir aldrig som förr.
Jag hade gett honom en sista chans att försöka tvinga honom erkänna att det han sagt var fel, att du uppenbarligen är djupt sårad och att han agerar som ett fån när han vägrar prata om.problemet utan endast lägga fokus på don reaktion. Han ringer ständigt för att han är medveten om hur dumt han betett sig vilket är ett bra första steg för er att komma framåt.
Önskar dig tålamod och styrka oavsett hur du väljer att göra.
Ja fy så hemskt att det inte funkade denna gång heller. 🙁 Jag började följa henne när jag fått missfall förra året, då hon delade med sig av sin historia och jag kände mig mindre ensam. Om jag minns rätt fick hon medicin för att få ut ett uteblivet missfall bara någon månad innan jag var med om samma sak. Så jag skrev till henne och det var skönt att känne sig mindre ensam som sagt. Nu är jag gravid i v 31 och jag önskar så att hon får nå hit också.
Jag tror alla som är hårda i kommentarer verkligen inte förstår hur det är att vara ofrivilligt barnlös. Det är en enorm sorg, särskilt när man är i limbo och inte får svar på varför det inte fungerar. Det är ingenting man bara kan skaka av sig och gå vidare från med en axelryckning.
Precis! Jag började följa henne väldigt nyligen och scrollade tillbaka nästan hela vägen, läste kronologiskt från förlusten fram till idag. Vissa av sakerna hon gör som omgivningen tycker är helt whack faller i ett annat ljus när man satt sig in i hennes tillvaro en stund. Förstår att många av följarna känner sig mindre ensamma, och undrar om effekten blir samma hos henne av att dela med sig så mycket. Det kan nog växla från väldigt bra till väldigt betungande.
Min bästa vän är deprimerad, men hon ”erkänner” det liksom inte. Hon har varit det förut och jag har varit ett enormt stöd för henne, många gånger satt min familj åt sidan för att vara hennes stöd. Nu stänger hon mig ute, säger att jag väljer min familj före henne och därför kan jag aldrig vara det stöd hon behöver eller förstå henne. Mitt i allt det här fick jag reda på att jag oplanerat blev gravid och visste varken ut eller in. Sa det väldigt kort till henne, och sa att jag förstod att hon hade mycket med sitt men att det vore konstigt om jag inte berättade det för henne. Nu efter det är hon faktiskt typ elak mot mig? Vi har varit bästa vänner sen barnsben. Hon är som en syster för mig och jag går sönder nu..
Är hon elak för att du blev gravid eller vad menar du?
Ja för att hon kanske känner att jag blir ännu längre ifrån henne tänker jag?
Menar denna människa att hon och bara hon ska finnas i din värld? Det måste hon väl ändå förstå, att så fungerar inte livet. Ta inte att hon är elak. Bara gå ifrån henne om hon inte kan vara snäll.
Jag tror att hennes beteende är en del av depressionen. Det är inte ovanligt att deprimerade personer kan vara arga, reagera oväntat, ologiskt eller ”fel” på vad som ens sägs.
Jag gjorde mig osams med alla i min omgivning under en depression, jag tyckte det skulle bli bättre om jag inte var till besvär och därför ville jag kapa alla relationer. Tappade helt förmågan att förstå andra och blev bara arg. Nu utgår jag visserligen bara för hur det varit för mig, menar inte att det är precis så för henne. Men om du är orolig så ring hennes föräldrar eller tex vuxna syskon om de finns med i bilden och hör efter vad ni ska göra. Det är inte säkert att de vet hur det står till. Eller så ringer du psykiatrin för att få råd om hur du ska agera.
Hon kommer nog bli arg på dig för det, men det är mycket viktigare att agera en gång för mycket än en gång för lite. Försök att inte ta hennes elakhet personligt, det är depressionen som pratar, inte hennes verkliga jag.
God jul camcam och THK och lilla valpis
Merry chrismas. 😻❄️☃️❄️☃️
Vad kan man ta för kräm/smörja runt näsan? Gärna något man förmodligen har hemma.
Snyter mig så mycket nu och blivit torr och fått lite sår, så gör ont varje gång nu😅
Vågar inte ta vad som eftersom det är så ömt så rädd att det blir värre men känns som jag måste ha något under natten, eller är det bäst att bara låta det vara?
Idomin är ju bra. Själv är jag så täppt i näsan blir en kul natt. 🤪
Nässpray ❤
Min nässpray ska hjälpa mot det täppta men funkar dåligt. Börjar undra om något annat ligger bakom. Usch när man tagit bort tumörer och börjar tänka i dom banorna. Ja det blir att kolla blodprover. Gillar ej att gå till vården.
Om man inte störs av att bli torr i munnen så är Otrivin Comp det bästa som tillverkats!
Blir inte torr i munnen av det.
Den är väldigt uttorkande för slemhinnorna.
Ok, men inget jag känner av iaf. Så det behöver inte hända. Superbra nässpray håller jag med om dock, men den är ju den vanligaste typ så det vet nog folk.
Min näsa är helt täppt ibland och sen vaknar jag mitt i natten av att näsan rinner, snyter mig och trycker in en papperstuss i näsan 😂
Tror min idomin är på tog för gammal, men ska kolla. Tack för tipset:)
Är tokförkyld och kör på vaselin, lypsyl och idominsalva.
Vaselin har jag, ingen parfym i den har jag för mig. Kör på den, tack!
Nivea ur blåa plåtburken.
Parfymerade produkter är inte så bra på skadad hud, det kommer irritera ännu mer.
Då testar jag inte med den 😂😂
Den nivean har jag, då testar jag med den. Tack!
Idominsalva, Bepanthen, Vaselin eller liknande. Annars hudolja typ mandelolja eller barnolja.
Fick bli vaselin som jag hade hemma, tack!
Idomin verkar vara bra så det kanske man skulle ta och inskaffa oclså:)
Decubal spot treatment är också guld
Ja Idominsalva har mer vårdande ämnen. Vaselin är mer som ett skydd, det lägger sig som en hinna över men går inte in i huden, och man kan gärna ha en annan kräm under /föralltidtorrhud
Kokosolja, olivolja, vad som helst. Det brukar funka väldigt bra.
Försvarets hudsalva är det bästa, förebygger de röda under näsan så en typ slipper det trots snyt. Kleta på efter varje snyt, funkar för mig 🙂
Smörj med Decimal lips & dry spots balm samt snyt dig i Kleenex balsam så är näsan din räddad!
Decimal = Decubal
Läste för någon vecka sedan en kommentar om ett par med stora inkomstskillnader och att det orsakade en del problem och har funderat på detta sedan dess. Har någon annan av er upplevt det?
Jag har precis börjat skriva med en kille som har ett samhällsbärande yrke (uniform) och han är då såklart inte välbetald (även om de borde..). Jag är i slutet på en utbildning som kommer innebära att jag kommer ha dubbla till trippla hans lön… vi båda bor i Sthlm med allt vad det innebär i omkostnader vid köp av boende. Mitt ex jobbade som läkare och var väldigt välbetald så problemet har inte slagit mig förens nu. Så, hur hanterade ni det? Fanns problem med avundsjuka kopplat till inkomstskillnaderna? Skulle ni ha valt samma kille igen nu idag?
Spelar ingen roll för mej vem som har högst eller lägst lön.
Själva förhållandet är viktigare och allt går att lösa. Nästan allt iallafall.
I mina två senaste relationer har jag (tjej) tjänat mer. Ingen av de två killarna har haft ett problem med det. Jag tjänade mer än dubbla vad mitt ex gjorde och han tyckte inte det var konstigt eller var avundsjuk. Han var snarare stolt över mig, att jag pluggat och mitt jobb. Han fick en kommentar en gång av en kollega , minns inte riktigt hur det kommit upp men var på en aw som han sagt att jag tjänade mer o c den killen hade sagt ”det hade jag aldrig pallat” och mitt ex svarade då att han tyckte det var toppen då jag gärna betalade mer på resor vi gjorde 😅
Min nuvarande man tjänade mindre än mig i början (men har nu gått om mig) och han hade heller inga problem med det.
Så aldrig haft någon avundsjuka. Men tror det kan bero mycket på hur den andra personen är och hur trygg de är i sig själva.
Hur vi löst det ekonomiskt tidigare är att vi delat på alla utgifter procentuellt (boende osv). Resor har jag betalat mer av och ibland allt då jag haft möjligheten att spara mer. Nu har jag och min man barn och gemensam ekonomi så nu är det ännu mer av en ickefråga.
Däremot kunde jag skämmas lite tidigare, då mitt ex hade ett (vad jag anser) viktigare samhällsyrke och jag tyckte han förtjänade mer än vad jag gjorde i lön (även om jag jobbar hårt för att komma dit jag är) då jag ’bara’ jobbar i energibranschen utan några risker till vardags.
Ja, jag hade hundra gånger av hundra valt min partner. ❤️ Och husets inkomster = allas inkomst. Samma levnadsstandard osv. (Men jaaaa, man kan såklart önska att partners lön skulle UPP). Men alla gånger kärlek framför pengar.
Läkare är också samhällsbärande yrke med en slags uniform 😆
Vi hade stor skillnad förut, jag student och han i välbetalt yrke. Han behövde anpassa sig efter mig. Nu har vi delad ekonomi (och jag är också fördigutbildad) så nu har det löst sig.
Tror det blir problem om man själv ser det som ett problem. Eller, man behöver ju inte uttryckligen säga att det är ett problem men om man tex i vardagen ibland klagar över sitt trånga eller skruttiga boende, drömmer sig bort på resor eller lever ett rätt glassigt liv för hela ens månadsinkomst spenderas löpande så är det nog större risk att partnern börjar känna sig otillräcklig. Och så ligger känslan där och pyr över tid. Konflikter börjar kopplas till inkomsten indirekt. Sen kanske mer direkt.
Tror det kan vara bra att faktiskt fundera på det redan nu, om det är viktigt för dig med högre levnadsstandard. Ute i landet kanske det spelar mindre roll men det blir ju en väsentlig skillnad i Stockholm och inte konstigt faktiskt om man kämpat hårt (gäller såklart inte alla, en del väljer ju yrke efter intresse som råkar vara välbetalt också) för en viss levnadsstandard och så når man aldrig dit. Det finns ju inte bara EN kärlek för en och tror de flesta har någon form av minstanivå, när jag hängde på dejtingsajter för länge sen ratade jag tex arbetslösa, hemskt kanske men när man inte känner personen ändå och det finns mängder av folk att lära känna så varför? Men, sen kan ju allt möjligt hända och det får man ju också ha i baktanke, även den mest högavlönade kan ju bli långtidssjukskriven tex.
Typiskt stockholmare… tror att allt är annorlunda i Stockholm, och att det är på ett annat sätt ”ute i landet.” Inte konstigt hela Sverige vänder sig mot Stockholm när man läser såna kommentarer.
Låg med en tjej för första gången i mitt liv igår och det var HELT underbart!
Wow! Jag är avundsjuk.
Nice, grattis!
”Första gången sa det bara wooooow”
Har bara gått 25 minuter in men kan redan säga att uppesittarkvällen med Cyklopernas land är något av det bättre SVT säntt detta år. Mysigt är ordet! Och alla verkar så härliga, inklusive gubben Stig.
Ser fram emot att få höra Amanda Jenssen.
Vad menas med cyklopernas land?
Kunde ej ge ett bra svar så jag googlade och kopierade:
”Kanske funderar några av er över programtiteln Cyklopernas land? För er som gör det kan jag berätta att den syftar på den norske författaren Karl Ove Knausgårds hårda dom över den svenska offentligheten, som han uppfattade som både enögd och ängslig. Programmet vill ändra på det och föra in ett nytt tonläge och fler perspektiv i diskussionen om vår samtid.”
Så vi har väl Knausgård och tacka litegrann för inspo.
Håller med! 😊😊
Blev tvingad att titta på bingolotto annars bir det hus i **** för svärmor vill se det. Så missar det tyvärr
Äsch, var glad att du har sällskap 😊
Surt! Måtte du få minst en bingorad i vinst.
Hoppas att ni ändå har det trevligt framför teven trots programvalet.
Menar du ”tar det hus i helvete”?
Amandas röst var längesedan jag hörde sist.
Uppfriskande att höra artisterna utan massor av effekter och röstfix!
Kan bara hålla med, är så trött på röstfixet. Blir mer intimt utan.
Absolut. I dag är Pitch correction så vanligt. Tyvärr förlorar rösten den mänskliga tonen och blir för perfekt.
Det lät ju dock ganska illa tyvärr, trots egentligen duktiga sångare. Kanske inte vana att sjunga utan tekniken? En hel del falsksång.
Jo så är det. Ett problem är ju också att vi vänjer oss vid ”perfekta röster” som inte finns.
Man kan ju dock tycka att de bör sjunga rent åtminstone…
Man kan ju tycka att folk tar hänsyn till att det spelades in i en bostadslägenhet. GJ!
Verkligen mysigaste uppesittarkvällen på länge på tv😊
Vad har ni för skärmtid på mobilen per dag, och vad gör ni då? Jag har ca 6 h per dag 😮 Den största användningen är ca 1 h messenger, 1-2 h Chrome, och 1-2 h Tiktok. Mitt nyårslöfte är att minska detta.
4,5 ca och jag skäääms
Jag skäms massor för mina 6 h 😬
Mellan 2-3 h vanligtvis.
Snitt på 2h/dag. Är inte aktiv på some själv utan kollar instaflödet och kollar facebook typ 1 gång/dag. Fattar inte hur man orkar vara aktiv och publicera saker själv 🙈
För att du får en kick av likes! Psykologi, vännen, det handlar inte alls om ork.
Ja du har nog rätt. Jag har nog helt enkelt för stor integritet, på både gott och ont kanske.
Det har jag med och har inte postat på Facebook sen 2009 och Instagram lägger jag upp på nån enstaka gång per år. Ändå kan jag ha över 6h skärmtid så vad man gör på sin telefon är inte bara sociala medier.
Hur blir man av med en ätstörning? Måste man söka hjälp? Kan inte söka till kliniken här eftersom jag känner de som jobbar där. Vet inte om jag vill bli frisk heller, ena dagen vill jag det och andra dagen lägger jag upp en plan på hur jag ska kunna gå ner mer. Förstår inte hur jag ska kunna acceptera en större kropp? Hur gjorde ni andra när ni tog steget? Ska jag bara sluta väga mig, spegla mig och fokusera på annat istället? Så svårt…
Sök vård. Jag tror inte man klarar att bli frisk från en ätstörning själv.
Jag trodde jag kunde bli frisk själv men det gick inte, behövde att vården bestämde hur mycket/när jag skulle äta, att jag inte fick träna osv. Det var för svårt att släppa kontrollen själv så fick överlämna besluten till mina behandlare fast det var fruktansvärt jobbigt.
Trodde inte heller att jag skulle kunna acceptera en större kropp men vann så mycket liv med vartenda kilo jag gick upp. Vill aldrig mer tillbaka till min smalare kropp, för jag vet att det inte är värt det. Jag vet att det är svårt att tro när man är djupt i ätstörningen men det går att bli frisk och sluta mäta sitt värde i hur kroppen ser ut.
Lycka till och våga be om hjälp ❤️
Tack❤️
Man behöver hjälp från vården för att bli helt frisk /fd. Ätstörd men nu frisk
Jag blev helt frisk, helt själv, efter ca 10 år med svår äs.
Såklart ska någon kuppa in i kommentarsfältet och berätta att man blivit frisk efter 10 år. Då undrar jag 1 hur ”svår” ÄS du hade och 2. Om du verkligen är frisk. För det låter otroligt att man ska ha haft svår ätstörning i 10 år och bli frisk på egen hand.
Jag hade olika ätstörningar i 13 år, och mot slutet var de så svåra att de antingen skulle ta mitt liv eller så var jag tvungen att söka hjälp. Eftersom jag var så trött på det och så målmedveten att bli frisk så lyckades jag faktiskt bli utskriven från besök på kliniken efter bara 1 år, för då ansågs jag vara tillräckligt frisk (och jag kände det själv) Men helt frisk från tankarna är jag inte riktigt än och vet inte om jag någonsin kommer bli.
Jag skulle säga såhär: om man skriver på ett forum och undrar ifall man kan bli frisk själv eller behöver söka hjälp så behöver du söka hjälp. Jag hade aldrig klarat det utan professionell hjälp. I en ätstörd hjärna bygger man upp så många osanningar som blir ens verklighet. Osanningarna behöver man slå hål på med hjälp av proffs. Om du ens funderat på att söka hjälp så ska du söka hjälp, för då är du på rätt väg. Du behöver bara hjälp att fullfölja. Mitt liv är så sjukt mycket bättre nu. Sista 2-3 åren av min ätstörning var konstant ångest, stress och trötthet. Så så glad att jag slipper det nu, och att jag tack vare ätstörningskliniken är tillräckligt ”självutbildad” för att slippa falla in i gamla banor.
Tack! Vilken klinik fick du hjälp av?
Hur gjorde du?
Har Lady Dahmer drabbats av någon slags mani?
Japp! Hon verkar inte må så bra så man önskar ju att någon i hennes närhet har koll på henne och kan ge stöd.
Mani på Palestina? Gissar att det är det enda hon pratar om hemma.
”Ska vi äta gryta eller soppa ikväll?”
”Hur kan du fråga om såna banala saker när det pågår krig?”
Försvann tråden om Fanni?
Tack och lov. Folk går ju över alla gränser med sina kommentarer.
Vad var det för tråd? Orimligt nyfiken efter att hon blockerat mig. 🫣
Vad gör man när man kvällen före julafton inser att man köpt olika många julklappar till sina barn?
Köp fler imorgon alternativt ta bort en klapp åt den som har fler å spara t födelsedag
Tror jag får ta bort en, vi brukar öppna på morgonen. Nej de är inte heller värda lika mycket, och jag tror inte att mina barn riktigt skulle greppa det heller. De vill nog ha ungefär lika många och stora.
Mina får inte lika många men för samma summa. De är 5 och 8 år.
Är de inte värsta ungefär samma då? Är verkligen antalet jätteviktigt?
Värda inte värsta*
Beror på hur gamla dom är. Men jag skulle nog lägga undan, dom/det som är för mycket och mellan dagarna köpa det som fattas till den andra. Sen ge barnen det som nyårs-presenter. Om dom är gamla nog, skulle jag göra samma, men erkänna att jag köpte olika.
Lägger undan ett par till ett senare tillfälle så det blir jämnt. Alternativt byter person på någon av julklapparna. Annars får du väl vara kreativ.. beror lite på åldrar och vad dom kan tänkas uppskatta!
Välj någon av julklapparna som är till alla barnen
Vi insåg det igår när vi slog in julklapparna och la flera saker i samma paket till den ena (böcker bl.a.) som fick bli inslagna en och en till den andra. Tror ändå inte vi lyckades få lika antal men har också lite tappat räkningen.. 🤪
Skriv till båda namnen bara. Lär dem från tidig ålder att man kan dela med sig istället för att ha ha ha själv.
Det är en bra idé! Våra är så nära i ålder och delar rum, så de delar som ändå på det mesta. Svårt dock med typ gympaskor och nattlampa, men vi får väl bara improvisera lite. Om en blir besviken kommer han väl över det också.
Nattlampa är väl perfekt att dela på, om de delar rum!
Oj, vi har inte köpt exakt lika många till våra barn. Har 1 år mellan så de delar också rum och mycket annat. Men vad gör det? Är syftet att köpa prick lika många till barnen eller köpa något de kommer kunna uppskatta? Våra har ingen koll på det heller, antalet alltså.
Vi räknar inte antal (eller pengar) hos oss, bara en inte får fyra och den andra tjugo liksom. De är så upptagna med sitt så de jämför inte.
Sen är de rätt lika i ålder = samma prisklass ofta.. men sen fattar jag inte heller varför det ska vara lika, ex om en tolvåring behöver dyrare grejer än en sjuåring.. herregud, det handlar väl om behov och inte millimeterrättvisa? Så känner jag.
God jul!
Längtar norrut til snö och kyla, mår så mycket bättre då. Alla säger jag är galen men jag njuter verkligen av vinter och mår bra ända in i själen. Nästa år vill jag fira jul norrut och eventuellt nyår, slipper dessutom mina svärföräldrar då som kommer till oss imorgon. Skrev igår att jag vill verkligen inte att de ska komma för de drar ner stämningen rejält, främst svärfar…
Gör det! Ni är er egen familj (med eller utan barn och djur) och det är helt tillåtet att ha egna traditioner och firanden.
Sjukt att de kommer ändå, lyssnar inte din partner på dig?
Nej tyvärr, han ser inte det jag ser. Han kan inte se det jag ser att hans pappa gör,han är så ”van” vid det att han inte ens reflekterar över det. När jag tar upp det är det som han inte kan se problemet och tycker att jag överreagerar. Så det är komplicerat.
Oj, vad jobbigt. Han måste ju respektera
dig och dina känslor! Ingen jag inte gillar skulle komma över min
Tröskel!
Kan du inte åka därifrån då? Fira med nån annan eller själv?
Ja vad sjukt att partnern vill fira med sina föräldrar. Galet.
Om de beter sig illa och gör ens livspartner obekväm ja…
Du vet ju inte ens vad det handlar om. Folk stör sig på att deras svärföräldrar andas.
Jag störde mig extremt på mina svärföräldrar i många år och kunde även bli arg på sambon som inte sa ifrån.
Nu är de så gamla och jag ångrar lite att jag var så hård och kategorisk. Jag hade kunnat vara lite mindre lättstött för minsta grej och jag hade kunnat skapa lite bättre stämning själv genom lite prat och leenden.
Ibland ser man inte sin egen del i problemen förrän långt efteråt.
Fira på separata håll jag och min sambo har gjort det två år . Undantag för i år . Men så firar ihop en annan dag 🙂
Samma här! Älskar snö o kyla och tänkt att jag nån gång i livet ska flytta norrut el åtminstobde hyra nån stuga norröver så man får uppleva riktig vinter och snö länge! Folk tycker att jag inte är riktigt klok!
Jag längtar jämt norrut. Bor i Skåne. Tänker på fjällen hela tiden. Snö och kyla är mitt element.
Hur kan man stoppa vänner på fb att se alla inlägg man gör i grupper osv? Har en riktig stalker som vän på Facebook som likar inlägg jag skriver i forum jag är med i fastän denne har noll intresse av själva gruppen. Hur gör man för att vänner inte ska få upp uppdateringar om vad jag skrivit. Så obehagligt gränslöst beteende. Jag skriver inget hemligt men känns så konstigt.
Jag får också upp inlägg bekanta hör i helt random grupper (om grupperna är offentliga). Det kommer upp i flödet så det behöver kanske inte bero på stalking?
Nej men i detta fall gör hon likes osv ofta på mina inlägg i olika grupper. Går det inte att stoppa på något sätt?
Om du inte vill att hon ska se inlägg du gör så får du antingen ta bort henne som vän eller skriva i stängda grupper där hon inte är med. Är väl annars lite syftet med Facebook och ens vänner där!?
Kommunicera det till personen eller ta bara bort de som vän. Om de inte beter sig så har de förbrukat sitt förtroende.
Men på riktigt. Personen lajkar offentliga saker som en facebookvän skriver på Facebook? Och ska därför tas bort som vän? Logiken i detta?
Om du har vänner på Facebook och skriver i offentliga grupper kan du ju inte bli upprörd över att dessa vänner ser och lajkar det du skriver i offentliga grupper?
Påminner mig om en vän som är med i en föräldragrupp jag är med i. Det lustiga är att hon inte ens har barn. Till hennes försvar är hon läkare inom kvinnomedicin så vissa diskussioner kanske är lärorika, men det är ändå lite mysko.
Är extremt sugen på att starta eget företag, men var börjar man ? Kurs, regristrera namn mm ? Egentligen vill jag ha en till person att starta det med men nyss flyttat till en ny stad så känner typ ingen här finns det någon sida man kan hitta affärs polare på ?
En ny värld/singel
Jag har varit singel typ 8 månader efter ett förhållande på typ 15 år.
Jag har de senaste månaderna dejtat lite. Unnat mig något o.n.s oxå.
Nu har jag träffat en kille i några veckor och vår kommunikation är som att vi gått en gemensam kurs. Det klickar.
Han sa från början att han inte vill stressa in i något, bra för det vill inte jag heller. Men nu har jag lite frågor och ja jag fattar att jag ska känna efter själv osv men låt oss bara bolla lite ok?
1: hur mycket/länge kan man vara med någon och man inte blir kär innan man kan anta att man inte kommer bli kär?
2: ska vi träffa varandras vänner och familj innan vi blir ihop? Jobbigt om man upptäcker att vi inte kan umgås mer ä bara vi 2 men konstigt att träffa familjen innan det är seriöst?
3: vi har gått från etikett ”ses” till ”dejtar” hur länge dejtar man innan man blir ihop?
4: hur mycket ska man tänka med hjärta och hur mycket med hjärna när man är närmare 40?
5: Blir man kär som när man var 20 när man är typ 40?
1. Det är jätte individuellt! Umgås så länge det känns härligt, roligt och lustfyllt. Blir du kär är det en bonus.
2. Det är brukligt att vänta med att blanda in vänner och familj innan man är ett par. Med undantag för om det faller sig så naturligt. Exempelvis träffade jag en dates föräldrar på ett midsommarfirande. Men generellt, vänta. Är det rätt så löser det sig.
3. Det beror på. För mig har de flesta mån visat det tydligt och sen refererat till mig som flickvän.
4. Tänk med hjärnan men känn med hjärtat. I slutändan behöver någon man bygger ett liv med passa in praktiskt, ha samma syn på hur man vill leva och ha liknande värderingar. Samtidigt vill man ju vara kär och älska personen. Men gå inte enbart på känslor. Det finns inget värre än att vara med någon man är kär i men som inte är bra för en.
5. Jag har inte blivit kär på samma sätt men liknande. När man var 20 år levde jag mer i stunden och allt var möjligt. Nu känner jag mig själv och vet hur jag vill leva och kastar mig inte in i saker handlöst.
Hoppas det hjälper och lycka till! ❤️
Jag hade lika grund som du, 15 år, själv 40 år. Tänker att beslut också grundas i erfarenheter.
Jag har idag valt trygghet framför allt. Vägrar känna stor smärta en gång till.
Om ingenting annat så växer en samhörighet fram med tiden, att man är ett par.
Sedan om man vill ha passion och stark kärlek så har mina erfarenheter alltid varit att främst passionen är där direkt.
Jag skulle inte involvera några familjer förrän jag vet att det är något mer seriöst.
5. JA! Aldrig varit så pirrigt tokförälskad som jag vart när jag träffade min nuvarande kille. Jag var då 36 år. Svävade på rosa moln och hade så många fjärilar i magen att jag hade svårt att äta. Underbart och galet 🥰
Har Vanja drabbats av någon slags shoppingmani eller känner hon sig nödgad att göra slut på allt innan nått kan utmätas ? Hon köper flertalet tröjor och kappor för flera tusen, skor för flera tusen. Så har hon aldrig handlat förut, men nu, efter WOA, där dom baaara gick minus, då gör hon det. Plus ett hus då. Och Niklas som inte har arbetat på flera år eller ens fått sjukpenning. Tur att han också fick en fet lön från WOA.
Utmätning kan ju ske på saker med så det hjälper knappast att shoppa upp några pengar.
Tänkte bara fråga om någon vet var My Martens bloggar nu? Hon skrev att hon skulle göra det mer aktivt och på en portal men jag verkar ha missat något i så fall eftersom senaste var i från början av november på hennes tränings och blommor portal.
Önskar er alla en hanterbar Jul.
HJÄLP!
Till följd av djup depression har jag på 11 veckor gått ner 20 kg. Sen ungefär 4-5 veckor tillbaka har jag börjat lukta fruktansvärt äckligt i armhålorna, på den nivån att jag några timmar efter dusch och deodorant blir illamående av min egen lukt. Jag har läst mig till att extrem viktnedgång kan påverka svettlukt/kroppslukt, så jag förmodar att det är anledning då jag aldrig haft detta problemet tidigare. Självklart hade den bästa lösningen på problemet varit att stanna av viktnedgången/gå upp i vikt, vilket jag försöker göra med hjälp av läkare, psykolog och medicinering. Men tills jag lyckats med det behöver jag akut hjälp för hur jag ska handskas med detta. Provat Absolut torr utan resultat, även Absolut torr i kombination med vanlig antiperspirant. Provat flera vanliga deodoranter man kan köpa på mataffären, samt Bats som jag blev rekommenderad på apoteket. Just nu använder jag Rexona deo stick maximun protection, som fått väldigt bra recensioner. Den hjälper bäst av allt jag testat, men hjälper inte en hel dag utan max 5-6 timmar. Tvålar in mig flera gånger i duschen tills svettlukten försvinner, torkar armhålorna och smörjer in med alcogel för att alla bakterier ska försvinna. Använder också en AHA-peeling ett par gånger i veckan för att bli av med döda hudceller som bakterier skulle kunna fastna i. Finns det någon varit med om liknande som sitter på något supertips?
Min generella kroppslukt har också förändrats, huden luktar sött och märkligt. Den närmsta beskrivningen jag kan ge är att jag luktar som Play Doh-lera. Tvättar mig ordentligt och skrubbar huden regelbundet samt smörjer in mig med bodylotion, men lukten sitter kvar. Har någon tips angående detta är jag också väldigt tacksam, men svettlukten är mitt största problem. Även lukten i mitt underliv har förändrats de senaste två veckorna, det luktar också sött och konstigt. Behandlar med Multigyn actigel som tidigare hjälpt när jag haft problem med underlivet men denna gången får jag ingen effekt.
Föregående inlägg 
Vad är era nyårslöften?
Jag har inte tänkt ut något. Brukar inte ha något. Vad har du själv för nyårslöften?
Svarade lite längre ned! Den som börjar med att lyfta 100 kg i marklyft 😆 tränar mest på 60 nu förresten så det är en bit kvar!
Att försöka leva som någon som faktiskt är bisexuell och vad det innebär för mig och mitt förhålland.
Du behöver såklart inte förklara närmare, men blir nyfiken på vad/hur du menar?
Att jag ska bli bättre på att ta hand om mig själv och försöka komma närmre målet att göra något av mitt intresse för att skriva och hjälpa andra människor.
Vilka bra löften. 🙂
Vill du ge ut en roman?
Tack. 🙂 Nja, funderar nog mer på att kanske starta en blogg eller skriva om psykisk ohälsa och få nå ut till andra genom något forum eller så. Har inte detaljerna färdiga än om man säger så, vet bara att jag tycker om att skriva och att jag vill stötta andra på något sätt. 😊
Fint 🌟
Tack 😊
Mina är att ta 100 kg i marklyft, lära mig göra några lyxiga lunch och middagsrätter att kunna bjuda vänner på, läsa 24 böcker, ”bråka” med min partner på ett mer konstruktivt sätt, vara närvarande med min son och inte sitta med telefonen när jag är med honom
Ska lära mig be rosenkransen och lära min styvdotter att laga mat!
Har du kommit igång med rosenkransen? 😃 Och såg du länkarna/appen jag tipsade om (var lite sen) med bönerna och mysterierna.
Kul med matlagning också! 😃😃
Åh, kul fråga!
1. Överleva en förlossning och vara snäll mot mig själv efter.
2. Börja springa igen när kroppen orkar! Älskar att springa men har varit dålig på att ta mig tid. Nu är jag gravid och sängliggande så just nu går det inte. Men hösten 2024, då jäklar!
3. Äta riktigt mycket god mat.
Bra svar! Förlossning är väldigt coolt, lycka till 💪🏼
Spendera mindre tid på sociala medier 😅
Samma här! Hur ska du nå det?
Börja med att ta för vana att logga ut från insta och inte ha den på startskärmen är ett steg på vägen som hjälpt mig mycket!
Ta bort alla konton och appar och vips är du fri
Brukar kalla de nyårsmål men dessa är mina:
1. Mindre skärmtid
2. Ta hand om min hy och hår bättre
3. Om jag inte blir gravid så vara mitt mest hälsosamma jag
Varför inte vara ditt mest hälsosamma du om du blir gravid? 😊 obs inte dryg utan nyfiken
Jo men det kan jag ju vara men tänker att jag kanske inte kan hålla i gång med den träningsform jag kör nu (rätt hård HIT träning) och att jag kanske får krämpor som gör att jag inte kan vara hälsosam på samma vis, men för ju hitta andra sätt då. Så du har nog rätt, kan ju fortfarande vara hälsosam 😅
Man får vara så hälsosam man kan under graviditeten, det är inte alltid nåt man kan styra över. Om man som jag kräks dygnet runt så får man äta och dricka det man kan och leva med att man inte kan röra sig alls.
Min dotter föddes frisk och stark och mår super trots att min graviditet inte var särskilt hälsosam alls.
Ja men precis, man vet ju inte alls hur man kommer må. Så blir jag gravid igen vill jag inte sätta någon press på mig själv. Men om jag inte lyckas bli gravid så har jag ett annat mål i alla fall 😊
Ta hand om mig själv bättre d v s börja träna igen, jobba mindre, och andra saker som är bra för mitt mående.. tänker typ mindre sociala medier, mer tid med vänner och fritidsintressen 🙂
Mental glow up ✨
Kallar det för mål och har en lång lista!
Men bland annat att gå ner i vikt, springa marathon, spara mer pengar etc.
Har oftast bara några vaga löften i skallen, men det här kan sannerligen bli en inspirerande tråd. Kul!
Jag har iaf några mål jag ska försöka med under 2024;
– lära mig spela bridge å joina bridgeklubb
– använda Instagram mer, med bdb-tänk
– läsa ut 24 böcker
– volontärarbeta mer
– skriva fler brev
Det var det hele ☕
Försöka minska stress och ångest och vara stolt över mig själv. Det är samma nyårslöften varje år och det händer aldrig.
2024 händer det! ❤️
Tveksamt men ska försöka ❤️❤️❤️
Se till att du vet hur du kan utföra de målen. Tips är att googla på Smart goals, men huvudsakligen tycker jag du kan ta med dig: hur vet du att du är stolt över dig själv? En klapp på axeln, en belöning, acceptera beröm av andra? Är det inom något speciellt område, typ jobb, studier, träning, ekonomin? Börja smått så blir det enklare. Berätta gärna för någon du litar på om att du försöker jobba på detta och be dem peka ut för dig när du gjort något bra. Försök inte fastna i målet, det är okej att inte komma nånvart, men när du tittar tillbaka om ett år, eller två eller fem, kommer du se att det var många bäckar små som hjälpte dig få bollen i rullning. Rom byggdes inte på en dag. Lycka till! 🙂
Inget, känns så jag vet inte, tillgjort?
Träna upp min rygg som gör ont jämt och ger mig hållning som en hösäck.
+1 på detta! mitt mål och löfte är att få bättre hållning och en starkare rygg.
Läsa mer böcker och jobba på att få ett bättre tålamod. Kanske sluta bita på naglarna också, men det verkar tyvärr vara kroniskt..
Lämna mitt nuvarande jobb och sluta äta godis eller bullar VARJE dag
Att ta tag i mig själv, både psykiskt och fysiskt.
Hade samma löfte även i år, och var redo , men så fick jag tinnitus i början av februari och klappade ihop totalt rent mentalt.
Har tagit ungefär hela detta året att ta mig upp ur det mörka hålet samt finna acceptans – så nu börjar vi om. Kan ju inte bli sämre liksom!
Våga ta steget att avsluta mitt förhållande även om det innebär att min familj splittras.
Vågar inte i år. Men det får nog bli nästa års mål.
❤️
Kunna springa en mil under en timme. Springer milen på 1.10 nu så känner att det ska nog gå
Jag vill lova mig själv att gå och se livemusik. Måste bara komma över tröskeln att faktiskt gå ensam. Ingen av vännerna lyssnar på samma artister😅
Läsa flera böcker.
Fokusera mer på vad jag faktiskt tycker om och vill, istället för att bara jobba och vila.
Du kommer inte ångra dig om du går själv på konserter! Du är bland musiklikar. Och jag upplever att det är ett öppet, varmare klimat i en sådan situation än annars. Skulle nästan säga att det är en vacker stämning, själv eller inte.
Vore synd att missa favoriter för att man inte vill gå ensam. Observera – fattar känslan, vill bara pusha dig lite 😁 köp en biljett redan nu så att det blir svårare att banga ur hehe.
Lycka till med målen!
Tack! Vad gullig du är.
Ja, det grämer att mig att missa favoriter som sällan kommet till denna delen av jorden.
Kanske skall överraska mig själv i julklapp…
Överraskningar av den goda sorten är det bästa – kör!
Vilka artister/band ser du fram emot 2024? Om vi nu leker med tanken att du ska gå.
LP, The Rose, Eric Nam alla redan nu i vår…
Men om vi säger som så att du köper en biljett till LP i februari då? Billigast, men verkar som att de alla tre ligger i ungefär samma prisspann.
Ett alternativ skulle kunna vara att leta upp andra främlingar som ska gå ensamma, brukar annonseras i FB-grupper och på Reddit. Men sådant har du kanske koll på 😊
Jag själv vara när på att gå ensam på Till Lindemann i Sthlm för några veckor sedan, såg i Reddit-tråden att många skulle mötas upp innan över en öl. Fint initiativ!
Nej men seriöst, jag hoppas verkligen att du för din egen skull kommer iväg 2024🌻
Tack fina du!
Nu har jag verkligen något att fundera på🩶
Det är UNDERBART att gå på konsert själv😍
Flugfiska 2 gånger under nästa år, springa fjäll mara i Idre, marklyft 130 kg och byta bana helt yrkesmässigt.
🥳🥳🥂
Bli kontaktperson, tror jag
Springa ett litet lopp
Umgås mer med familjen
Klassiska, men sldrog haft förr.
Gå ner till min normalvikt som är 65 kg, väger 74 nu men det är efter en graviditet. Tror jag når målet innan påsk.
Klara en pull up innan året är slut.
Komma in på chefsutbildningen på jobbet.
Dra en tand som jag skjutit på.
Göra en fotobok i månaden.
Shoppingfritt år! Och RENSA hemma och i källaren, blir tokig snart av alla j-vla grejer överallt.
Flytta bort från en av landets värsta hyresvärdar. Känna sinnesro och känna att mitt hem ÄR ett hem.
Mitt nyårslöfte är att inte ge något nyårslöfte😉
Hur är det att dejta 2023? / en som aldrig varit singel sen dejtingappar och annat kom
Ett h….
Bottenskrapet samtat i en app typ
Tycker det är stor skillnad gentemot för 10 år sen. Visst kan man ha tur/otur bara. Men alltså jag är helt matt efter att ha gått all in på dejtingen 2023. Nu har jag haft paus i sex månader för min psyke pallade inte 😅
Åh berätta mer?
Dels bara att klaffa rätt med någon i skrivstadiet är en utmaning många gånger. Lätt att bli ghostad eller att konversationen aldrig riktigt tar fart.
När man väl träffat rätt där och man kommit fram till att man vill träffa personen så kan man ju känna att det inte var vad man trodde (vilket är ok) men det som känns värst är när man väl träffar någon, man klaffar och (min upplevelse) har riktigt roliga dejter och mycket ömsesidig attraktion. För att sen bli bortkastad som en liten vante när man väl börjat öppna sig och börjat känna för personen. Och det är något som händer bara från en dag till en annan så man är totalt oförberedd när man trodde att allting gick bra. Efter senaste gången det hände behövde jag verkligen ta ett break 😅
Spot on 😅
Singel men dejtar utan appar.
Lite nyfiken. Var? Hur? Går det bra🙂?
Går bra. Dejtar en kille nu som jag träffade när jag läste en kurs. Har dejtat honom en månad ungefär och det känns som (och jag hoppas) att det blir ett långt dejtande med honom 😊
Helt okej, beroende på app. Jag började dejta efter ett längre förhållande för snart ett år sedan och orkade i typ fem månader innan en paus kändes nödvändig. Men med facit i hand hade jag inte en särskilt genomtänkt profil, bilder osv. Nya tag framöver kanske 💘
Det är så skumt, för jag tycker det är så olika. Jag har aldrig dejtat själv genom dejtingapp så detta är baserat på två kompisars historier/erfarenhet – den ena träffade en kille från Tinder för fem år sedan, det höll i tre år. När det tog slut gick hon ut på Tinder igen och träffade en ny ganska snabbt och det håller, dom verkar ha det superbra, skaffat barn, förlovade nu. En annan har tinderdejtat under ungefär lika många år och det går liksom inte framåt – hon träffar snubbarna en, två eller tre dejter, några fåtal ett längre tag men sen av olika, enligt mig oklara, anledningar så blir det liksom inte mer än så. Jag tycker båda dom här två personerna är normala, vettiga människor – såklart någon kan ha haft tur, men undra om det är något som kan skilja hur ”väl” man lyckas?
Det är antagligen för att de är två olika personer som dejtar utifrån sina egna krav, erfarenheter, bagage, rädslor osv.
Och då skulle den ena ha lättare att träffa rätt?
Ja?
Helt klart olika inställningar vid dejtandet.
Jag dejtade och körde lite stilen att bara tala med en åt gången – vilket gjorde att jag hängde upp mig på en man åt gången. Alla de dejterna var kassa. En hade till och med redan bestämt sig för att flytta utomlands när vi gick på första dejten, så det var ju tydligt inget seriöst från hans sida. Och jag tyckte att jag hade lagt tid på honom så vi dejtade ändå.
Flera år senare tog jag mig ur en ”vin”-relation och bestämde att nu ska jag styra dejtandet och inte dejtandet styra mig. Slängde ut mig på flera ställen, skrev med flera olika samtidigt och så fort det kändes minsta dåligt – i papperskorgen och vidare på nästa. Snabbare ut på en dejt om det kändes vettigt och avbröt om det inte alls kändes ok. Ingen spilltid. Ligger nu i sängen med mitt snarkande Tinderfynd från 2020, vårt barn ligger i rummet intill och nästa på väg.
Jag säger inte att ena kompisen har min första inställning till dejting – bara att kompisen förmodligen har fel inställning utifrån sig själv.
Mardröm. Så mycket dårar och annat tok. Man mektar med i 5 min sen avinstallera skiten. 😅😂 Lägg energin istället på att njut av att vara singel och att vara mansbäbis fri.💃
If you run into an asshole in the morning, you ran into an asshole. If you run into assholes all day, you’re the asshole 🤭🤭🤭
Eh – va? Rätt haltande logik.
Eller så är du en toalettstol.
I verkligheten håller jag med – men dejtingappar & sociala medier samlar samhällets avskräde till män. P3 dystopia gjorde ett avsnitt om det.
Mitt råd är att man gör en lista som i mellanstadiet. Vem i vardagen eller periferin tycker man mest om och varför?
I hear you🙋♀️
Har heller aldrig varit singel i en tid med dejtingappar och om jag nånsin blir
Singel igen tror jag inte jag kommer skaffa heller! Har vänner som berättat många historier om de mest märkliga människorna som beter sig sämst. Nästan så man känner att man hellre är själv än att utsätta sig för det där
bara skit. den ena va otroge( han va sambo) den andra ghostade,och där emellan massa snuskisar, desperat alkolist, killar som varit dömda mm. usch! verkar inte finnas EN enda vettig karl kvar åt mig 😢
Se upp för knarkare och dömda.jäklar vilken rå stil dom verkar ha
Och tror ändå dom ska få en prinsessa som dyrkar dom. Dom kan skita på sig. 🤣
Jag förlovade mig med en man som var sååå mycket bättre än jag drömt om! Hittade varandra på tinder.
Ja fy fan alltså! Som jag lider med henne. Vilket mörker.
Var inte det ändå ganska förväntat med tanke på tidigare försök?
Vad har hänt?
Tredje IVF-försöket misslyckades.
Sett att flera följare kommenterat influensern s a r a c e l i n a a instagram och frågat varför hennes make inte syns längre och nu är deras hus sålt som de endast bott i sen i mars i år. Nu verkar hon och barnen fira jul ensamma i Sälen. Hennes konto brukar vara så mysigt att följa! Undrar vad som hänt, då deras äktenskap klarat många flyttar och graviditeter.
Var för sär skriver du?
Ville inte att hon skulle behöva få upp detta om hon googlade 🤷
Särskriver skrivs som ett ord. (Sorry)
Är du på riktigt? 😅
Va, vem?
Var har du sett att folk kommenterat detta? Jag kan inte se det, men nu när du säger det så har jag inte sett mannen på ett tag 🤔
Flytten tror jag inte säger så mycket då det verkar som dom flyttat väldigt mycket..
Under de flesta av hennes inlägg på Instagram är det kommentarer som hon ändå valt att inte radera.
Det är väl inte alls sålt?
Enligt Hemnet 21/12
Har legat som kommande ett tag på Hemnet.
Såg nu att det var det visst. De gick dessutom back några hundratusen på försäljningen så det talar väl för att det är något. Om det vore försäljning för bostadskarriär så vill man ju inte sälja med förlust.
Vet dock inte vad det var för problem när de behövde gräva upp hela trädgården och bryta upp golvet inomhus också tror jag det var.
Alla tidigare adresser har varit i Söderort i mer eller mindre samma område å sen plötsligt ut på Ekerö. Hur kom det sig? Kan väl va därför, att de inte trivs där, eller att en trivs men inte den andre. Ekerö är supermysigt men det är brutala köer och man blir väldigt avskuren från allt så kanske har nått med det att göra???
Vad jobbar hon med? Kom inte upp nått på alla bolag, tog för givet att hon jobbade med instagram men när jag kollade i flödet var inläggen bara några poster ner, från förra sommaren.
De bodde tidigare i Hässelby.
Hon har jobbat på olika jobb och branscher och tidigare i veckan skrev hon att hon signat nytt jobb.
Att fatta beslut. Varför är det så svårt? Känner att jag har blivit ännu sämre på det på sistone. Det är som att jag helst vill att någon annan ska välja åt mig. Velar fram och tillbaka och vet inte vad jag vill. Kan handla om både små och stora saker. Typ om jag ska färga håret si eller så, om jag ska följa med vänner ut eller chilla hemma, om jag ska söka nytt jobb, vad jag ska välja för maträtt på restaurang… Hur blir jag bättre på att känna vad jag vill och bara bestämma mig?
Tror det är en ganska fast del av ens personlighet? Jag har alltid tagit beslut snabbt. Förstår inte folk som velar! Men har vänner som inte ens kan välja vilket bord de vill sitta på i en restaurant utan att det blir kämpigt
Har hört någonstans att man ska gå efter magkänslan, dvs det absolut första som dyker upp när man börjar fundera kring ett beslut. Det funkar nog bättre på ja/nej-beslut än vilken hårfärg man ska välja. Vet inte om det var till så mycket hjälp men det är kanske värt att testa.
Tror också att man ska försöka gå mer på magkänsla än att försöka rationalisera för många beslut.
Jag velar ibland mycket också.
Men oftast är den första känslan rätt. Känns något fel, är det fel, känns något rätt- är det rätt.
Den där rädslan att ”välja bort något” kan vara stressande, men samtidigt, man kan inte göra mer än en sak åt gången, och vi har fler möjliga val nu än någonsin. Allt är inte för alla.
Men jag tror också att man kan bli bättre att fatta beslut efter ens ”personliga värden”, om man tar sig mer tid att lära känna sig själv i stunder då man INTE måste fatta ett beslut.
Alltså, om man kanske skriver dagbok om sina tankar, drömmar och känslor, eller om man kanske mediterar eller så… eller bara går promenader och låter tankarna komma och gå. Alltså att man på något sätt övar upp förmågan att reflektera över vem man är, och lär känna sig själv. Ju mer man gör så, desto mer ”självklart” kommer beslut kännas för en, tror jag.
Tack för era svar, tar till mig av alla och får en tankeställare.. vill minnas att jag inte alltid varit såhär osäker, vissa perioder när jag mår på topp är jag nog mer självsäker i mina val. Behöver nog tänka bort vad andra vill och hur jag ska göra andra nöjda. Annars blir det svårt att navigera vad jag vill kontra vad andra vill.. Bara det faktum att jag använder ord som ”nog” och ”kanske” säger ju en del om mig haha. Jag ska börja öva i det lilla!
Testa att singla slant när du ska välja mellan två alternativ. Om du singlar slant och blir besviken över resultatet vet du att du ska välja det andra.
Funkar inte i alla situationer såklart.
Det är definitivt inte lätt för någon att gå igenom tre misslyckade ivf-behandlingar även om det ”inte är unikt”.
Precis!! Många som går igenom svåra saker som bla cancer, betyder inte att det inte är bajs för det och det hjälper föga att många går igenom samma skit det när man är mitt i skiten. Tänk lite!!
Jämför du seriöst cancer med att försöka bli gravid…
Om du inte förstod den jämförelsen så får det nog stå för dig.
Är väl ingen som säger att det är lätt. Men blir ju inte bättre av att hon har kalas på kyrkogården för ett foster som var ett missfall? Känns som hon behövde hjälp av en psykolog för att hantera sina känslor på ett rimligare sätt. Inte för att förminska det jobbiga med IVF utan för att det konsumerar hela hennes liv och att hon uppenbarligen inte mår bra psykiskt.
Håll dig på fb i stället. Där får du nog fler ryggdunk.
Ursäkta? Är det bara din åsikt som är godtagbar? Jag tycker inte det är rimligt och sunt beteende.
Fy fan vilken vidrig kommentar. Vidriga är ni också, som gillar den.
Vad vet du om det egentligen? Är du hennes läkare? 🙄
Det förstår du nog själv att jag inte är, men om man följer henne så är det väldigt tydligt att hon mår superdåligt i grunden och då är det väl klart att det blir ännu värre att inte lyckas bli gravid. Tycker såklart synd om henne men tror att det är värt i längden att satsa på den egna hälsan först.
Såklart hon dåligt då hon verkligen vill ha barn!! Hjälper föga att skuldbelägga henne speciellt då du inte känner henne.
Förlåt men att få barn är inte en rättighet. Såklart oehört jobbigt när man inte kan men det kan inte konsumera hela livet. Det är inte sunt.
Då utgår jag ifrån att du inte känner till att hon är bipolär och själv gått ut med att hon inte tar sin medicin. Att tro att ett levande barn ska lösa allt är inte bara otroligt naivt, men också ett otroligt ansvar att lägga på ett eventuellt barn.
Tyvärr är det vanligt med brist på sjukdomsinsikt vid bipolär sjukdom. Därför det är så viktigt att anhöriga är en del av vården.
Har hon sagt att hon tror att ett barn ska göra henne frisk från att vara bipolär? Du låter som de på Flashback nu.
Jag tror du är den enda här som är inne på flashback. Tröttsam kommentar.
Verkar vara flera som är det..
Det har jag varken sagt eller tror att hon tror, men jag tror däremot inte att hon förstår att hon måste ta hand om sig själv först och främst. Man har inte flertalet trådar om sig själv på nätet om det inte är nåt som folk reagerar på, många känner nog medlidande med henne men minst lika många följer henne för att det ärligt talat är lite av en cirkus sättet hon presenterar sig själv på. Inget är heligt eller privat, att göra content av sin sorg och presentera samarbeten som att det är ett avslöjande av om hon blivit gravid eller inte. Ta med små barn till graven och be dom prata med hennes barn som dog i magen i v 20, osv osv. Det är inte sunt att fastna i sorg i så många år, hoppas innerligt hon får och tar den hjälp hon så uppenbart behöver och förtjänar.
Oj! Man ska ju må bra själv och va stabil innan man för in ett barn i livet. Går man inte igenom tester och intervjuer innan ivf? Eller är det bara lesbiska par?
Hjälp dig själv innan du hjälper andra, samma princip gäller ju här. Du har fan ett ansvar att sköta din sjukdom om du ska ens tänka på att skaffa barn.
Att tycka synd om är typ det sista man han ha från människor då man går igen en kris.
Va? Syftningsfel? Eller vad försöker du säga?
Låter som att du är aktiv i frågan på ett annat forum
Hej,
Behöver råd dejtade en kille 3 ggr (intima 2) råkade smitta honom med en könssjukdom jag int visste om pga 0 symtom, vi avslutade för ville även olika saker (han flytta till Asien permanent) spola fram 1 månad matchar med X och vi klickar sjukt bra och skriver/pratar varje dag och ses 1 gång (ej intima) men attraktion fanns och vi skrev direkt vi skiljs åt, sen framkommer det att de är vänner så X blockerar mig och säger – du förstår inte hur vi män tänker..är det verkligen så känsligt?
1. Du måste berätta för killen att du har smittat honom.
2. Japp, dålig idé att dejta en killes kompis, bros before ho…
Smittade inte nya för vi hsr inte varit intima
Beror på vad det är för sjukdom. Men sen kan man ju vara schysst och berätta ändå
Gonorré, klamydia och HIV är de utan symptom och går under smittskyddslagen.
Fast om ts vet att killen blev smittad så måste det ju ha kommit fram från killens sida. Sedan blev ts varse om sjukdomen.
Det kan lika gärna varit han som smittade henne och att han vill skylla ifrån sig.
Nej, hon smittade honom. Det skriver hon ju. Viktigast är i alla fall att båda är medvetna om det och behandlas.
Nej det går inte att veta vem som smittat vem, eller ens om de båda hade det sedan innan. Vem tror du sagt det till ts ? (retorisk fråga)
Det är inte en anmälningsplik sjukdom men båda vet och gamla dejten påstår jag smittat honom och ksn inte säga emot det flr hade 0 symptom men han fick
Absolut, men finns fler än dom som inte är anmälningsplikt.
Han har väl fått höra att du smittat hans vän med könssjukdom. Inte så bra reklam med andra ord.
Nej jag vet men lovar det INTE var medvetet och inte så jag föddes med en könssjukdom och det är ju antibiotika men killen som blev smittad vet och berättade såklart för nya med men känns som han hakat upp sig jag varit intim med hans kompis INNAN vi ens kände varandra men det är kört då 😞
Jag skulle släppt honom. Hade han verkligen varit intresserad hade han inte brytt sig. Gå vidare och hitta någon bättre ❤️
Att ens polare blivit smittad med en könssjukdom av dejten man bara träffat en gång och således inte har någon relation till? Ja jag skulle säga att det är så känsligt.
Hahahaha du menar att det INTE skulle anordnas ett medborgargarde om det var motsatta roller?
Block = mansbebis. Han beter sig som ett barn och kommunicerar inte.
Han har ju kommunicerat, och vill inte ha någon mer kontakt med henne. Bättre än att bara blocka rakt av.
Men enligt mig är blocks sjukt barnsligt vad tror han jag ska göra? Skicka 100 meddelanden om dagen??
Du ältar ju här och verkar inte förstå att män sållar bort kvinnor som bär på könssjukdomar och ligger på dejt 2.
När de inte är medvetna om det så kan de ju se förbi ”problemet” men nu visste ju nr 2 att du är sexuellt aktiv till den grad att du bär på sjukdomar.
Du kan ha legat med endast 2 män men det spelar ingen roll, han känner dig inte och antar det värsta. Därför blockerar han.
Även om du inte smittat polaren så är det ändå som han säger, män hatar att vara med en kvinna som folk de känner varit intima med. Nu verkar denna man vara ett kap och han vet ju att det finns andra kvinnor än dig där ute så för honom är du ett sämre kort att satsa på.
Du måste se det ur hans perspektiv.
Ni är inte tillräckligt nära för att han ska vilja höra din sida, hans polare är mer trovärdig i hans ögon.
Släpp det. Behandla sjukdomen. Ta det inte personligt, det är bara så människor fungerar. Du hade kanske gjort samma sak om din bästa vän erkände att ditt nya ragg var 1. Sjuk och 2. Intim med henne.
Kan Bianca bara sluta sprida produkter som ska göra att man får platt mage och rensar ut toxiner till sina unga följare. Vi har redan organ och ett system som tar hand om saker som inte ska vara i kroppen.
Två organ! Levern och njurarna
Insåg nu själv att det tekniskt sett är tre organ
Vad är det hon sprider nu? Inte sett.
TikTok
Ah! Har inte tiktok
Uppesittarkväll med vänner och mitt i allt spyr mitt barn. Det var den julen. Och vännerna lär jag inte se skymten av i framtiden. Ångestpåslag deluxe.
Tror du att dina vänner säger upp kontakten för att ditt barn spydde? 🙂
Är du söker på att barnet är sjukt och inte bara ätit för mycket socker? Självklart hanterar man det som magsjuka ifall man är osäker (du märker det på måendet)
Men vad är det för vänner i så fall? Alla kan ju bli sjuka. Plus kan ju vara något barnet ätit men om inte så vem skulle sluta vara vän för det?
Det hände oss på nyår o fjol. Barnet kräks under efterrätten. Vi åkte hem och alla blev magsjuka vilket så klart var tungt! Men vi är kompisar med våra bästa kompisar fortfarande. (De blev inte smittade).
”Alla blev sjuka” ”dom blev inte smittade” ?
Varför skulle du inte se dina vänner mer? För att någon kräktes? Inte mycket till vänner då.
Enda anledningen jag ser till att säga upp bekantskapen är om barnet kräks och föräldrarna säger ”barnet är magsjukt, vi kräktes allihop imorse men trodde vi var friska nu. Magsjuka dör man inte av men det vore mysigt om ni också blev sjuka, så kan vi vara magsjuka tillsammans hela julen! Här, ta lite dippsås, jag har gjort den själv!”
Kan ju varot att barnet käkat för mkt skit under kvällen bara.
Hur vet du att hon är obehandlad? Hon kanske går på behandling utan att prata om det?
Och nej tre försök är ju inte ovanligt, men de har försökt i tre år. Klart man tänker att ivf kommer fungera och att man går in med ett nytt hopp. Man kan ju ändå känna stor empati för att det inte fungerat än så länge för dom utan att dra upp hennes diagnos.
är du säker på att hon är bipolär? och obehandlad?
För att hon själv pratat om detta många gånger i live, frågestunder och reels. Det folk reagerar på är ju att hon verkar vifta bort det för att ett barn är det enda som betyder något. Ingen kan väl tycka att det inte är oansvarigt?
Mem det är väl ingen som vet vad för sorts behandling eller ens sjukdomsnivå hon är på? Hon går på samtal hos psykolog så det är ju inte som att hon helt struntar i psykvården. Hon medicinerar inte men en viktig sak att veta är att hon har typ 2 och inte typ 1. Inte alla med typ 2 medicinerar då det är en mildare sjukdom och man kan ofta försöka medicinera de perioder man är nedstämd, istället för att ta medicinerar med biverkningar i decennier utan uppehåll. Eftersom hon satsar på att bli gravid är det heller inte orimligt att sätta ut mediciner för att så lite som möjligt ska nå ett foster.
De mediciner som klassiskt varit väldigt effektiva mot bipolär sjukdom typ 1 (litium) är heller inte alls lik effektiva för att behandla typ 2.
Jag antar att du aldrig levt med någon med bipolär typ 2. Det är få som klarar sig utan medicin i 3 år.. Att sätta ut medicin under 9 månader samtidigt som man har kontakt med specialistmödravården och tät kontakt med psykiatrin är något annat. Nu pratar vi om en kvinna som tydligt inte är stabil och dessutom går igenom en lång stressig period på 3 år. Ingen psykiatriker skulle säga åt henne att vara omedicinerad.
Tips, hjälp, råd sökes!
Vi har nyligen fått veta att en av dotterns bästa kompisar är familjehemsplacerad. I somras flyttade han till en kommun en bit bort och bytte skola, för några veckor sedan flyttade han tillbaka till föräldrarna och tillbaka till dotterns klass, nu ska han flytta igen till en familj två timmar bort och byta skola igen. Och det gör så ont i mig, jag har själv varit placerad och vet hur jobbigt det är att flytta runt. Kompisen är världens finaste kille, dock lite blyg och tillbakadragen och jag tror inte alls det är bra för honom att behöva byta miljö hela tiden.
Nu har jag och min sambo pratat om att det kanske skulle vara en idé att han bor hos oss istället, vi har plats, tid och råd, vi bor nära skolan han gått i i flera år och han har all sin familj i närområdet. Men är det ens möjligt? Är det dumt av oss att tro att det skulle gå? Och vart vänder vi oss, är det socialen i kommunen? Kanske någon socialsekreterare här som har några goda råd? Vi vill bara pojkens bästa!
Jag har ingen aning men blev så varm i hjärtat av ditt inlägg! Ni verkar så fina.
Förlåt att jag svarar utan att kunna komma med något relevant svar på din fråga men blev rörd av att läsa det här. 😭❤️💕 /Också varit familjehemsplacerad
Ja! Kontakta socialtjänsten!
Vet inte men det ska kunna gå. När jag var påväg att bli familjehemsplacerad en tredje gång så tog min vuxna bror och hans sambo in mig som familjehem och efter det blev mitt liv bra igen. ♥️ bodde hos dom tills jag blev myndig och vi ska fira jul med våra barn imorgon. Mina brorsdöttrar är som mina småsyskon.
Wow, så fint att höra ❤️
😭❤️❤️ Så fint!
Är socialsekreterare. Och ja det är verkligen jättefint av er. Gör ont i mig att läsa att socialtjänsten misslyckats så med placeringen att det blivit hopp fram och tillbaka för barnet.
Känner ni barnets föräldrar? I så fall hade jag börjat där, även om det kanske känns konstigt. Men om en nätverksplacering ska bli bra så måste ju biologfamiljen tycka att det blir bra. Sen kan ni absolut kontakta socialtjänsten. Be att få prata med familjehemsenheten och berätta situationen. De kommer kunna ge bäst svar på vad som krävs och hur det går till.
Har jobbat som socialsekreterare på barn och unga länge och med placerade barn. Om någon ringer direkt till handläggaren med en sån här fråga så brukar det ju vara för att familjen gett ut ens nummer och familjen kanske också hsr efterfrågat en placering hos någon i nätverket.
Du kommer inte att få veta vem som är barnets handläggare om du ringer, de kan inte ens bekräfta att det finns en ärende om inte vårdnadshavarna gett sitt samtycke till att prata med dig.
Men familjehemsenheten kan man ha en generell diskussion om placering med. Få svar på hur en utredning går till, ersättning, vilket stöd man får som familjehem etc.
Vi känner inte föräldrarna så det är tyvärr ingen väg vi kan gå. De är skrivna på en adress i närheten av oss men när jag varit förbi (brukar springa den vägen) så ser det övergivet ut så jag vet inte var de håller hus, så kan inte söka upp dem heller.
Jag förstår att det är sekretess på allt sånt här, men det jag tänkte var att man kanske kunde ”anmäla” sig som intresserad av att ta hand om pojken, och att det sedan är upp till soc och hans föräldrar om det är lämpligt. Jag vill bara göra något för honom så han slipper flytta och byta skola igen, vi känner ändå honom och bor i området han vuxit upp i.
Okej jag förstår. Men då blir det upp till socialtjänsten att utreda föräldrarnas inställning. Spelar ingen roll att ni inte känner de egentligen, så länge det inte finns en konflikt eller liknande, det är ju barnet ni har en relation till och det är viktigast. Ja men ring till familjehemsenheten och säg att ni är intresserade av att bli familjehem för det specifika barnet. Tycker det är jättefint tänkt och jag personligen är väldigt positivt inställd till familjehem ur nätverket, det brukar innebära lägre risk för sammanbrott.
Är det någon som har varit på Ida Kjos föreställning/föreläsning? Jag blir inte riktigt klok på henne och kan tycka att hon både är otroligt dömande och snäv samtidigt som hon har, enligt mig, sunda åsikter i en del frågor.
Skulle aldrig falla mig in
Att gå på en föreläsning med henne.
Nä inte mig heller, men jag är ändå nyfiken på vad hon pratar om. ”Mod” är ganska brett.
nej nåt känns skevt där. som om hon nu vill vara i, rampljuset då E var så populär, känns så på nåt sätt. säga upp sin karriär som, jurist bli influenser… 🙄
Tänkte nästan boka föreställning för jag är så nyfiken. Men av det jag har sett ser det nästan ut som ett sektmöte haha. Jag får nog vänta tills någon med insyn berättar.
Alltså… kanske okänslig kommentar. Men skaver inte något i att hon blivit ”känd”/influencer pga sin bortgångne syrra? Jag vet inte, för mig är det något som skaver bara men jag kaniner säga exakt hur.
Jag var på ett mingel där jag, utan att jag visste det innan, fick se hennes föreställning då de hade hyrt in henne. Detta var för drygt ett år sedan. Det var så stelt att jag rodnar när jag tänker tillbaka, en PowerPoint med bilder från hennes liv, ett moment där ”alla skulle ställa sig upp, blunda och dansa fritt till en häftig låt” och sedan var hennes slutkläm typ ”fake it ’til you make it”, den timmen får jag aldrig tillbaka.
Nu svarar jag sent på denna tråd men hoppas ni läser detta ändå🤣
Jag och min pappa har totalt olika uppfattningar om hur han har hanterat en viss situation.
Han och min mamma skiljde sig för sex månader sedan. Några veckor efter detta träffar han en ny kvinna. Han anser att jag har varit svår och komplicerad och krånglig, jag menar att han har gått för snabbt framåt med att vi ska träffa henne. Hon har också gjort vissa saker som jag reagerat på. Jag och min pappa har diskuterat detta i timmar och vi kommer inte överrens, vi har så olika uppfattningar om allt. Ett exempel är att han sa att han just nu inte alls vill umgås med mig utan bara med henne, men umgås med mig för att han långsiktigt ändå vill ha en relation med sin dotter. Jag menar att denna kommentar är helt sjuk – han menar att detta är naturligt när man är nykär. Han jämför också hela tiden med när jag var nykär och då umgicks mindre med honom.
Jag pallar inte diskutera detta mer, jag orkar just nu inte med honom, det tar för mycket energi. Jag kanske har fel, han kanske har fel. Men han ringer och tjatar. Jag har sagt att jag pga detta inte vill fira jul med honom – han tycker jag är så dramatisk. Jag vill inte ”bryta kontakten” men just nu behöver jag en paus och få fundera. Jag känner mig besviken och arg. Vad ska jag säga till honom för att han ska förstå?
Vad ska han förstå?
Det verkar som att er relation inte är på topp. Kanske måste ni inte umgås ett tag nu.
Jag tror inte att det går att forcera fram en viss typ av relation med andra människor, även när de är släkt och föräldrar.
Alla passar inte naturligt ihop bara för att man har blodsband.
Se relationen för vad den är. Acceptera.
Han ska förstå att jag vill ha en paus just nu, och sluta ringa och fortsätta diskutera i all oändlighet. Ska jag bara sluta svara? Känns så hårt
Men har du sagt precis så, att du vill ha en paus? Exakt det du skriver ovan.
Ja, flera gånger. Han säger då att jag är dramatisk och överdriven, och fortsätter ringa
Ok. Ta då en paus och sluta svara. Så att han fattar att du menar allvar.
Men blocka hans nummer eller svara inte. Har du sagt att du inte vill prata så har du sagt vad du måste säga. Du är vuxen och väljer själv om du vill prata med honom eller ej.
Men ursäkta mig, men jag antar att du är vuxen? Även om han är din pappa, så kan ju inte du bestämma hur när han ska träffa en ny kvinna.
Ja har du sagt att du vill ha en paus ska han respektera det och inte ringa.
Men föräldrar är ju så dom ringer iallafall.
Det var jättekonstigt sagt av honom ja. Man kan ju tänka så men självklart säger man inte till nån att ”jag vill egentligen inte umgås med dig just nu”. Sen har han lite bråttom med sin nya flamma, det har bara gått sex månader sen han skilde sig från din mamma.. Varför tror han att alla ens ska va intresserade att hängs med hans nya? Han borde chilla.
Du har inte fel. Det är fruktansvärt idiotiskt agerat och sagt av honom. Barn går ALLTID före partner. Usch vilket svek. Stackars dig! ❤️❤️
Jättekonstigt sagt av honom. Men det känns också lite typiskt män att bli sånna… 🙁 ta avstånd och stå fast vid de. Säg typ ”du får tycka jag är dramatisk men det är inte jag som har sagt att jag vill umgås mindre med min dotter pga en ny kärlek. Det sårade mig och jag behöver en paus från oss”
Han vill att ni ska träffa henne, vilket ni inte vill samtidigt vill han inte umgås med dig…Vilket är det? Ni är alla vuxna så jag tror att du helt enkelt måste acceptera din pappas val (inklusive val av partner) helt enkelt. Uppenbarligen vill din pappa ha en relation med dig.
Håller med. Finns ett ordspråk som min arabisktalande vän lärt mig ”Långt från ögonen- långt ifrån hjärtat”. Något sådant, men det innebär helt enkelt att man bryr sig mindre om folk man träffar sällan. Din pappa kommer alltid att älska dig men om du ignorerar och ta avstånd så kommer det antagligen inte att vara så enkelt att börja om på nytt.
Jag förstår hur du tänker och ja anser självklart att hans ord var klumpiga och svekfulla. Jag hade själv velat ta avstånd om min far sagt något så fel.
Men det känns mer som att du vill straffa honom på något sätt (vilket han förtjänar!) Samtidigt som du får tid att läka. Jag vill bara säga att du kan välja att ta avstånd men ta inte allt för lång paus, det blir så konstig stämning och relationen blir aldrig som förr.
Jag hade gett honom en sista chans att försöka tvinga honom erkänna att det han sagt var fel, att du uppenbarligen är djupt sårad och att han agerar som ett fån när han vägrar prata om.problemet utan endast lägga fokus på don reaktion. Han ringer ständigt för att han är medveten om hur dumt han betett sig vilket är ett bra första steg för er att komma framåt.
Önskar dig tålamod och styrka oavsett hur du väljer att göra.
Ja fy så hemskt att det inte funkade denna gång heller. 🙁 Jag började följa henne när jag fått missfall förra året, då hon delade med sig av sin historia och jag kände mig mindre ensam. Om jag minns rätt fick hon medicin för att få ut ett uteblivet missfall bara någon månad innan jag var med om samma sak. Så jag skrev till henne och det var skönt att känne sig mindre ensam som sagt. Nu är jag gravid i v 31 och jag önskar så att hon får nå hit också.
Jag tror alla som är hårda i kommentarer verkligen inte förstår hur det är att vara ofrivilligt barnlös. Det är en enorm sorg, särskilt när man är i limbo och inte får svar på varför det inte fungerar. Det är ingenting man bara kan skaka av sig och gå vidare från med en axelryckning.
Precis! Jag började följa henne väldigt nyligen och scrollade tillbaka nästan hela vägen, läste kronologiskt från förlusten fram till idag. Vissa av sakerna hon gör som omgivningen tycker är helt whack faller i ett annat ljus när man satt sig in i hennes tillvaro en stund. Förstår att många av följarna känner sig mindre ensamma, och undrar om effekten blir samma hos henne av att dela med sig så mycket. Det kan nog växla från väldigt bra till väldigt betungande.
Min bästa vän är deprimerad, men hon ”erkänner” det liksom inte. Hon har varit det förut och jag har varit ett enormt stöd för henne, många gånger satt min familj åt sidan för att vara hennes stöd. Nu stänger hon mig ute, säger att jag väljer min familj före henne och därför kan jag aldrig vara det stöd hon behöver eller förstå henne. Mitt i allt det här fick jag reda på att jag oplanerat blev gravid och visste varken ut eller in. Sa det väldigt kort till henne, och sa att jag förstod att hon hade mycket med sitt men att det vore konstigt om jag inte berättade det för henne. Nu efter det är hon faktiskt typ elak mot mig? Vi har varit bästa vänner sen barnsben. Hon är som en syster för mig och jag går sönder nu..
Är hon elak för att du blev gravid eller vad menar du?
Ja för att hon kanske känner att jag blir ännu längre ifrån henne tänker jag?
Menar denna människa att hon och bara hon ska finnas i din värld? Det måste hon väl ändå förstå, att så fungerar inte livet. Ta inte att hon är elak. Bara gå ifrån henne om hon inte kan vara snäll.
Jag tror att hennes beteende är en del av depressionen. Det är inte ovanligt att deprimerade personer kan vara arga, reagera oväntat, ologiskt eller ”fel” på vad som ens sägs.
Jag gjorde mig osams med alla i min omgivning under en depression, jag tyckte det skulle bli bättre om jag inte var till besvär och därför ville jag kapa alla relationer. Tappade helt förmågan att förstå andra och blev bara arg. Nu utgår jag visserligen bara för hur det varit för mig, menar inte att det är precis så för henne. Men om du är orolig så ring hennes föräldrar eller tex vuxna syskon om de finns med i bilden och hör efter vad ni ska göra. Det är inte säkert att de vet hur det står till. Eller så ringer du psykiatrin för att få råd om hur du ska agera.
Hon kommer nog bli arg på dig för det, men det är mycket viktigare att agera en gång för mycket än en gång för lite. Försök att inte ta hennes elakhet personligt, det är depressionen som pratar, inte hennes verkliga jag.
God jul camcam och THK och lilla valpis
Merry chrismas. 😻❄️☃️❄️☃️
Vad kan man ta för kräm/smörja runt näsan? Gärna något man förmodligen har hemma.
Snyter mig så mycket nu och blivit torr och fått lite sår, så gör ont varje gång nu😅
Vågar inte ta vad som eftersom det är så ömt så rädd att det blir värre men känns som jag måste ha något under natten, eller är det bäst att bara låta det vara?
Idomin är ju bra. Själv är jag så täppt i näsan blir en kul natt. 🤪
Nässpray ❤
Min nässpray ska hjälpa mot det täppta men funkar dåligt. Börjar undra om något annat ligger bakom. Usch när man tagit bort tumörer och börjar tänka i dom banorna. Ja det blir att kolla blodprover. Gillar ej att gå till vården.
Om man inte störs av att bli torr i munnen så är Otrivin Comp det bästa som tillverkats!
Blir inte torr i munnen av det.
Den är väldigt uttorkande för slemhinnorna.
Ok, men inget jag känner av iaf. Så det behöver inte hända. Superbra nässpray håller jag med om dock, men den är ju den vanligaste typ så det vet nog folk.
Min näsa är helt täppt ibland och sen vaknar jag mitt i natten av att näsan rinner, snyter mig och trycker in en papperstuss i näsan 😂
Tror min idomin är på tog för gammal, men ska kolla. Tack för tipset:)
Är tokförkyld och kör på vaselin, lypsyl och idominsalva.
Vaselin har jag, ingen parfym i den har jag för mig. Kör på den, tack!
Nivea ur blåa plåtburken.
Parfymerade produkter är inte så bra på skadad hud, det kommer irritera ännu mer.
Då testar jag inte med den 😂😂
Den nivean har jag, då testar jag med den. Tack!
Idominsalva, Bepanthen, Vaselin eller liknande. Annars hudolja typ mandelolja eller barnolja.
Fick bli vaselin som jag hade hemma, tack!
Idomin verkar vara bra så det kanske man skulle ta och inskaffa oclså:)
Decubal spot treatment är också guld
Ja Idominsalva har mer vårdande ämnen. Vaselin är mer som ett skydd, det lägger sig som en hinna över men går inte in i huden, och man kan gärna ha en annan kräm under /föralltidtorrhud
Kokosolja, olivolja, vad som helst. Det brukar funka väldigt bra.
Försvarets hudsalva är det bästa, förebygger de röda under näsan så en typ slipper det trots snyt. Kleta på efter varje snyt, funkar för mig 🙂
Smörj med Decimal lips & dry spots balm samt snyt dig i Kleenex balsam så är näsan din räddad!
Decimal = Decubal
Läste för någon vecka sedan en kommentar om ett par med stora inkomstskillnader och att det orsakade en del problem och har funderat på detta sedan dess. Har någon annan av er upplevt det?
Jag har precis börjat skriva med en kille som har ett samhällsbärande yrke (uniform) och han är då såklart inte välbetald (även om de borde..). Jag är i slutet på en utbildning som kommer innebära att jag kommer ha dubbla till trippla hans lön… vi båda bor i Sthlm med allt vad det innebär i omkostnader vid köp av boende. Mitt ex jobbade som läkare och var väldigt välbetald så problemet har inte slagit mig förens nu. Så, hur hanterade ni det? Fanns problem med avundsjuka kopplat till inkomstskillnaderna? Skulle ni ha valt samma kille igen nu idag?
Spelar ingen roll för mej vem som har högst eller lägst lön.
Själva förhållandet är viktigare och allt går att lösa. Nästan allt iallafall.
I mina två senaste relationer har jag (tjej) tjänat mer. Ingen av de två killarna har haft ett problem med det. Jag tjänade mer än dubbla vad mitt ex gjorde och han tyckte inte det var konstigt eller var avundsjuk. Han var snarare stolt över mig, att jag pluggat och mitt jobb. Han fick en kommentar en gång av en kollega , minns inte riktigt hur det kommit upp men var på en aw som han sagt att jag tjänade mer o c den killen hade sagt ”det hade jag aldrig pallat” och mitt ex svarade då att han tyckte det var toppen då jag gärna betalade mer på resor vi gjorde 😅
Min nuvarande man tjänade mindre än mig i början (men har nu gått om mig) och han hade heller inga problem med det.
Så aldrig haft någon avundsjuka. Men tror det kan bero mycket på hur den andra personen är och hur trygg de är i sig själva.
Hur vi löst det ekonomiskt tidigare är att vi delat på alla utgifter procentuellt (boende osv). Resor har jag betalat mer av och ibland allt då jag haft möjligheten att spara mer. Nu har jag och min man barn och gemensam ekonomi så nu är det ännu mer av en ickefråga.
Däremot kunde jag skämmas lite tidigare, då mitt ex hade ett (vad jag anser) viktigare samhällsyrke och jag tyckte han förtjänade mer än vad jag gjorde i lön (även om jag jobbar hårt för att komma dit jag är) då jag ’bara’ jobbar i energibranschen utan några risker till vardags.
Ja, jag hade hundra gånger av hundra valt min partner. ❤️ Och husets inkomster = allas inkomst. Samma levnadsstandard osv. (Men jaaaa, man kan såklart önska att partners lön skulle UPP). Men alla gånger kärlek framför pengar.
Läkare är också samhällsbärande yrke med en slags uniform 😆
Vi hade stor skillnad förut, jag student och han i välbetalt yrke. Han behövde anpassa sig efter mig. Nu har vi delad ekonomi (och jag är också fördigutbildad) så nu har det löst sig.
Tror det blir problem om man själv ser det som ett problem. Eller, man behöver ju inte uttryckligen säga att det är ett problem men om man tex i vardagen ibland klagar över sitt trånga eller skruttiga boende, drömmer sig bort på resor eller lever ett rätt glassigt liv för hela ens månadsinkomst spenderas löpande så är det nog större risk att partnern börjar känna sig otillräcklig. Och så ligger känslan där och pyr över tid. Konflikter börjar kopplas till inkomsten indirekt. Sen kanske mer direkt.
Tror det kan vara bra att faktiskt fundera på det redan nu, om det är viktigt för dig med högre levnadsstandard. Ute i landet kanske det spelar mindre roll men det blir ju en väsentlig skillnad i Stockholm och inte konstigt faktiskt om man kämpat hårt (gäller såklart inte alla, en del väljer ju yrke efter intresse som råkar vara välbetalt också) för en viss levnadsstandard och så når man aldrig dit. Det finns ju inte bara EN kärlek för en och tror de flesta har någon form av minstanivå, när jag hängde på dejtingsajter för länge sen ratade jag tex arbetslösa, hemskt kanske men när man inte känner personen ändå och det finns mängder av folk att lära känna så varför? Men, sen kan ju allt möjligt hända och det får man ju också ha i baktanke, även den mest högavlönade kan ju bli långtidssjukskriven tex.
Typiskt stockholmare… tror att allt är annorlunda i Stockholm, och att det är på ett annat sätt ”ute i landet.” Inte konstigt hela Sverige vänder sig mot Stockholm när man läser såna kommentarer.
Låg med en tjej för första gången i mitt liv igår och det var HELT underbart!
Wow! Jag är avundsjuk.
Nice, grattis!
”Första gången sa det bara wooooow”
Har bara gått 25 minuter in men kan redan säga att uppesittarkvällen med Cyklopernas land är något av det bättre SVT säntt detta år. Mysigt är ordet! Och alla verkar så härliga, inklusive gubben Stig.
Ser fram emot att få höra Amanda Jenssen.
Vad menas med cyklopernas land?
Kunde ej ge ett bra svar så jag googlade och kopierade:
”Kanske funderar några av er över programtiteln Cyklopernas land? För er som gör det kan jag berätta att den syftar på den norske författaren Karl Ove Knausgårds hårda dom över den svenska offentligheten, som han uppfattade som både enögd och ängslig. Programmet vill ändra på det och föra in ett nytt tonläge och fler perspektiv i diskussionen om vår samtid.”
Så vi har väl Knausgård och tacka litegrann för inspo.
Håller med! 😊😊
Blev tvingad att titta på bingolotto annars bir det hus i **** för svärmor vill se det. Så missar det tyvärr
Äsch, var glad att du har sällskap 😊
Surt! Måtte du få minst en bingorad i vinst.
Hoppas att ni ändå har det trevligt framför teven trots programvalet.
Menar du ”tar det hus i helvete”?
Amandas röst var längesedan jag hörde sist.
Uppfriskande att höra artisterna utan massor av effekter och röstfix!
Kan bara hålla med, är så trött på röstfixet. Blir mer intimt utan.
Absolut. I dag är Pitch correction så vanligt. Tyvärr förlorar rösten den mänskliga tonen och blir för perfekt.
Det lät ju dock ganska illa tyvärr, trots egentligen duktiga sångare. Kanske inte vana att sjunga utan tekniken? En hel del falsksång.
Jo så är det. Ett problem är ju också att vi vänjer oss vid ”perfekta röster” som inte finns.
Man kan ju dock tycka att de bör sjunga rent åtminstone…
Man kan ju tycka att folk tar hänsyn till att det spelades in i en bostadslägenhet. GJ!
Verkligen mysigaste uppesittarkvällen på länge på tv😊
Vad har ni för skärmtid på mobilen per dag, och vad gör ni då? Jag har ca 6 h per dag 😮 Den största användningen är ca 1 h messenger, 1-2 h Chrome, och 1-2 h Tiktok. Mitt nyårslöfte är att minska detta.
4,5 ca och jag skäääms
Jag skäms massor för mina 6 h 😬
Mellan 2-3 h vanligtvis.
Snitt på 2h/dag. Är inte aktiv på some själv utan kollar instaflödet och kollar facebook typ 1 gång/dag. Fattar inte hur man orkar vara aktiv och publicera saker själv 🙈
För att du får en kick av likes! Psykologi, vännen, det handlar inte alls om ork.
Ja du har nog rätt. Jag har nog helt enkelt för stor integritet, på både gott och ont kanske.
Det har jag med och har inte postat på Facebook sen 2009 och Instagram lägger jag upp på nån enstaka gång per år. Ändå kan jag ha över 6h skärmtid så vad man gör på sin telefon är inte bara sociala medier.
Hur blir man av med en ätstörning? Måste man söka hjälp? Kan inte söka till kliniken här eftersom jag känner de som jobbar där. Vet inte om jag vill bli frisk heller, ena dagen vill jag det och andra dagen lägger jag upp en plan på hur jag ska kunna gå ner mer. Förstår inte hur jag ska kunna acceptera en större kropp? Hur gjorde ni andra när ni tog steget? Ska jag bara sluta väga mig, spegla mig och fokusera på annat istället? Så svårt…
Sök vård. Jag tror inte man klarar att bli frisk från en ätstörning själv.
Jag trodde jag kunde bli frisk själv men det gick inte, behövde att vården bestämde hur mycket/när jag skulle äta, att jag inte fick träna osv. Det var för svårt att släppa kontrollen själv så fick överlämna besluten till mina behandlare fast det var fruktansvärt jobbigt.
Trodde inte heller att jag skulle kunna acceptera en större kropp men vann så mycket liv med vartenda kilo jag gick upp. Vill aldrig mer tillbaka till min smalare kropp, för jag vet att det inte är värt det. Jag vet att det är svårt att tro när man är djupt i ätstörningen men det går att bli frisk och sluta mäta sitt värde i hur kroppen ser ut.
Lycka till och våga be om hjälp ❤️
Tack❤️
Man behöver hjälp från vården för att bli helt frisk /fd. Ätstörd men nu frisk
Jag blev helt frisk, helt själv, efter ca 10 år med svår äs.
Såklart ska någon kuppa in i kommentarsfältet och berätta att man blivit frisk efter 10 år. Då undrar jag 1 hur ”svår” ÄS du hade och 2. Om du verkligen är frisk. För det låter otroligt att man ska ha haft svår ätstörning i 10 år och bli frisk på egen hand.
Jag hade olika ätstörningar i 13 år, och mot slutet var de så svåra att de antingen skulle ta mitt liv eller så var jag tvungen att söka hjälp. Eftersom jag var så trött på det och så målmedveten att bli frisk så lyckades jag faktiskt bli utskriven från besök på kliniken efter bara 1 år, för då ansågs jag vara tillräckligt frisk (och jag kände det själv) Men helt frisk från tankarna är jag inte riktigt än och vet inte om jag någonsin kommer bli.
Jag skulle säga såhär: om man skriver på ett forum och undrar ifall man kan bli frisk själv eller behöver söka hjälp så behöver du söka hjälp. Jag hade aldrig klarat det utan professionell hjälp. I en ätstörd hjärna bygger man upp så många osanningar som blir ens verklighet. Osanningarna behöver man slå hål på med hjälp av proffs. Om du ens funderat på att söka hjälp så ska du söka hjälp, för då är du på rätt väg. Du behöver bara hjälp att fullfölja. Mitt liv är så sjukt mycket bättre nu. Sista 2-3 åren av min ätstörning var konstant ångest, stress och trötthet. Så så glad att jag slipper det nu, och att jag tack vare ätstörningskliniken är tillräckligt ”självutbildad” för att slippa falla in i gamla banor.
Tack! Vilken klinik fick du hjälp av?
Hur gjorde du?
Har Lady Dahmer drabbats av någon slags mani?
Japp! Hon verkar inte må så bra så man önskar ju att någon i hennes närhet har koll på henne och kan ge stöd.
Mani på Palestina? Gissar att det är det enda hon pratar om hemma.
”Ska vi äta gryta eller soppa ikväll?”
”Hur kan du fråga om såna banala saker när det pågår krig?”
Försvann tråden om Fanni?
Tack och lov. Folk går ju över alla gränser med sina kommentarer.
Vad var det för tråd? Orimligt nyfiken efter att hon blockerat mig. 🫣
Vad gör man när man kvällen före julafton inser att man köpt olika många julklappar till sina barn?
Köp fler imorgon alternativt ta bort en klapp åt den som har fler å spara t födelsedag
Tror jag får ta bort en, vi brukar öppna på morgonen. Nej de är inte heller värda lika mycket, och jag tror inte att mina barn riktigt skulle greppa det heller. De vill nog ha ungefär lika många och stora.
Mina får inte lika många men för samma summa. De är 5 och 8 år.
Är de inte värsta ungefär samma då? Är verkligen antalet jätteviktigt?
Värda inte värsta*
Beror på hur gamla dom är. Men jag skulle nog lägga undan, dom/det som är för mycket och mellan dagarna köpa det som fattas till den andra. Sen ge barnen det som nyårs-presenter. Om dom är gamla nog, skulle jag göra samma, men erkänna att jag köpte olika.
Lägger undan ett par till ett senare tillfälle så det blir jämnt. Alternativt byter person på någon av julklapparna. Annars får du väl vara kreativ.. beror lite på åldrar och vad dom kan tänkas uppskatta!
Välj någon av julklapparna som är till alla barnen
Vi insåg det igår när vi slog in julklapparna och la flera saker i samma paket till den ena (böcker bl.a.) som fick bli inslagna en och en till den andra. Tror ändå inte vi lyckades få lika antal men har också lite tappat räkningen.. 🤪
Skriv till båda namnen bara. Lär dem från tidig ålder att man kan dela med sig istället för att ha ha ha själv.
Det är en bra idé! Våra är så nära i ålder och delar rum, så de delar som ändå på det mesta. Svårt dock med typ gympaskor och nattlampa, men vi får väl bara improvisera lite. Om en blir besviken kommer han väl över det också.
Nattlampa är väl perfekt att dela på, om de delar rum!
Oj, vi har inte köpt exakt lika många till våra barn. Har 1 år mellan så de delar också rum och mycket annat. Men vad gör det? Är syftet att köpa prick lika många till barnen eller köpa något de kommer kunna uppskatta? Våra har ingen koll på det heller, antalet alltså.
Vi räknar inte antal (eller pengar) hos oss, bara en inte får fyra och den andra tjugo liksom. De är så upptagna med sitt så de jämför inte.
Sen är de rätt lika i ålder = samma prisklass ofta.. men sen fattar jag inte heller varför det ska vara lika, ex om en tolvåring behöver dyrare grejer än en sjuåring.. herregud, det handlar väl om behov och inte millimeterrättvisa? Så känner jag.
God jul!
Längtar norrut til snö och kyla, mår så mycket bättre då. Alla säger jag är galen men jag njuter verkligen av vinter och mår bra ända in i själen. Nästa år vill jag fira jul norrut och eventuellt nyår, slipper dessutom mina svärföräldrar då som kommer till oss imorgon. Skrev igår att jag vill verkligen inte att de ska komma för de drar ner stämningen rejält, främst svärfar…
Gör det! Ni är er egen familj (med eller utan barn och djur) och det är helt tillåtet att ha egna traditioner och firanden.
Sjukt att de kommer ändå, lyssnar inte din partner på dig?
Nej tyvärr, han ser inte det jag ser. Han kan inte se det jag ser att hans pappa gör,han är så ”van” vid det att han inte ens reflekterar över det. När jag tar upp det är det som han inte kan se problemet och tycker att jag överreagerar. Så det är komplicerat.
Oj, vad jobbigt. Han måste ju respektera
dig och dina känslor! Ingen jag inte gillar skulle komma över min
Tröskel!
Kan du inte åka därifrån då? Fira med nån annan eller själv?
Ja vad sjukt att partnern vill fira med sina föräldrar. Galet.
Om de beter sig illa och gör ens livspartner obekväm ja…
Du vet ju inte ens vad det handlar om. Folk stör sig på att deras svärföräldrar andas.
Jag störde mig extremt på mina svärföräldrar i många år och kunde även bli arg på sambon som inte sa ifrån.
Nu är de så gamla och jag ångrar lite att jag var så hård och kategorisk. Jag hade kunnat vara lite mindre lättstött för minsta grej och jag hade kunnat skapa lite bättre stämning själv genom lite prat och leenden.
Ibland ser man inte sin egen del i problemen förrän långt efteråt.
Fira på separata håll jag och min sambo har gjort det två år . Undantag för i år . Men så firar ihop en annan dag 🙂
Samma här! Älskar snö o kyla och tänkt att jag nån gång i livet ska flytta norrut el åtminstobde hyra nån stuga norröver så man får uppleva riktig vinter och snö länge! Folk tycker att jag inte är riktigt klok!
Jag längtar jämt norrut. Bor i Skåne. Tänker på fjällen hela tiden. Snö och kyla är mitt element.
Hur kan man stoppa vänner på fb att se alla inlägg man gör i grupper osv? Har en riktig stalker som vän på Facebook som likar inlägg jag skriver i forum jag är med i fastän denne har noll intresse av själva gruppen. Hur gör man för att vänner inte ska få upp uppdateringar om vad jag skrivit. Så obehagligt gränslöst beteende. Jag skriver inget hemligt men känns så konstigt.
Jag får också upp inlägg bekanta hör i helt random grupper (om grupperna är offentliga). Det kommer upp i flödet så det behöver kanske inte bero på stalking?
Nej men i detta fall gör hon likes osv ofta på mina inlägg i olika grupper. Går det inte att stoppa på något sätt?
Om du inte vill att hon ska se inlägg du gör så får du antingen ta bort henne som vän eller skriva i stängda grupper där hon inte är med. Är väl annars lite syftet med Facebook och ens vänner där!?
Kommunicera det till personen eller ta bara bort de som vän. Om de inte beter sig så har de förbrukat sitt förtroende.
Men på riktigt. Personen lajkar offentliga saker som en facebookvän skriver på Facebook? Och ska därför tas bort som vän? Logiken i detta?
Om du har vänner på Facebook och skriver i offentliga grupper kan du ju inte bli upprörd över att dessa vänner ser och lajkar det du skriver i offentliga grupper?
Påminner mig om en vän som är med i en föräldragrupp jag är med i. Det lustiga är att hon inte ens har barn. Till hennes försvar är hon läkare inom kvinnomedicin så vissa diskussioner kanske är lärorika, men det är ändå lite mysko.
Är extremt sugen på att starta eget företag, men var börjar man ? Kurs, regristrera namn mm ? Egentligen vill jag ha en till person att starta det med men nyss flyttat till en ny stad så känner typ ingen här finns det någon sida man kan hitta affärs polare på ?
https://www.nyforetagarcentrum.com/
En ny värld/singel
Jag har varit singel typ 8 månader efter ett förhållande på typ 15 år.
Jag har de senaste månaderna dejtat lite. Unnat mig något o.n.s oxå.
Nu har jag träffat en kille i några veckor och vår kommunikation är som att vi gått en gemensam kurs. Det klickar.
Han sa från början att han inte vill stressa in i något, bra för det vill inte jag heller. Men nu har jag lite frågor och ja jag fattar att jag ska känna efter själv osv men låt oss bara bolla lite ok?
1: hur mycket/länge kan man vara med någon och man inte blir kär innan man kan anta att man inte kommer bli kär?
2: ska vi träffa varandras vänner och familj innan vi blir ihop? Jobbigt om man upptäcker att vi inte kan umgås mer ä bara vi 2 men konstigt att träffa familjen innan det är seriöst?
3: vi har gått från etikett ”ses” till ”dejtar” hur länge dejtar man innan man blir ihop?
4: hur mycket ska man tänka med hjärta och hur mycket med hjärna när man är närmare 40?
5: Blir man kär som när man var 20 när man är typ 40?
1. Det är jätte individuellt! Umgås så länge det känns härligt, roligt och lustfyllt. Blir du kär är det en bonus.
2. Det är brukligt att vänta med att blanda in vänner och familj innan man är ett par. Med undantag för om det faller sig så naturligt. Exempelvis träffade jag en dates föräldrar på ett midsommarfirande. Men generellt, vänta. Är det rätt så löser det sig.
3. Det beror på. För mig har de flesta mån visat det tydligt och sen refererat till mig som flickvän.
4. Tänk med hjärnan men känn med hjärtat. I slutändan behöver någon man bygger ett liv med passa in praktiskt, ha samma syn på hur man vill leva och ha liknande värderingar. Samtidigt vill man ju vara kär och älska personen. Men gå inte enbart på känslor. Det finns inget värre än att vara med någon man är kär i men som inte är bra för en.
5. Jag har inte blivit kär på samma sätt men liknande. När man var 20 år levde jag mer i stunden och allt var möjligt. Nu känner jag mig själv och vet hur jag vill leva och kastar mig inte in i saker handlöst.
Hoppas det hjälper och lycka till! ❤️
Jag hade lika grund som du, 15 år, själv 40 år. Tänker att beslut också grundas i erfarenheter.
Jag har idag valt trygghet framför allt. Vägrar känna stor smärta en gång till.
Om ingenting annat så växer en samhörighet fram med tiden, att man är ett par.
Sedan om man vill ha passion och stark kärlek så har mina erfarenheter alltid varit att främst passionen är där direkt.
Jag skulle inte involvera några familjer förrän jag vet att det är något mer seriöst.
5. JA! Aldrig varit så pirrigt tokförälskad som jag vart när jag träffade min nuvarande kille. Jag var då 36 år. Svävade på rosa moln och hade så många fjärilar i magen att jag hade svårt att äta. Underbart och galet 🥰
Har Vanja drabbats av någon slags shoppingmani eller känner hon sig nödgad att göra slut på allt innan nått kan utmätas ? Hon köper flertalet tröjor och kappor för flera tusen, skor för flera tusen. Så har hon aldrig handlat förut, men nu, efter WOA, där dom baaara gick minus, då gör hon det. Plus ett hus då. Och Niklas som inte har arbetat på flera år eller ens fått sjukpenning. Tur att han också fick en fet lön från WOA.
Utmätning kan ju ske på saker med så det hjälper knappast att shoppa upp några pengar.
Tänkte bara fråga om någon vet var My Martens bloggar nu? Hon skrev att hon skulle göra det mer aktivt och på en portal men jag verkar ha missat något i så fall eftersom senaste var i från början av november på hennes tränings och blommor portal.
Önskar er alla en hanterbar Jul.
HJÄLP!
Till följd av djup depression har jag på 11 veckor gått ner 20 kg. Sen ungefär 4-5 veckor tillbaka har jag börjat lukta fruktansvärt äckligt i armhålorna, på den nivån att jag några timmar efter dusch och deodorant blir illamående av min egen lukt. Jag har läst mig till att extrem viktnedgång kan påverka svettlukt/kroppslukt, så jag förmodar att det är anledning då jag aldrig haft detta problemet tidigare. Självklart hade den bästa lösningen på problemet varit att stanna av viktnedgången/gå upp i vikt, vilket jag försöker göra med hjälp av läkare, psykolog och medicinering. Men tills jag lyckats med det behöver jag akut hjälp för hur jag ska handskas med detta. Provat Absolut torr utan resultat, även Absolut torr i kombination med vanlig antiperspirant. Provat flera vanliga deodoranter man kan köpa på mataffären, samt Bats som jag blev rekommenderad på apoteket. Just nu använder jag Rexona deo stick maximun protection, som fått väldigt bra recensioner. Den hjälper bäst av allt jag testat, men hjälper inte en hel dag utan max 5-6 timmar. Tvålar in mig flera gånger i duschen tills svettlukten försvinner, torkar armhålorna och smörjer in med alcogel för att alla bakterier ska försvinna. Använder också en AHA-peeling ett par gånger i veckan för att bli av med döda hudceller som bakterier skulle kunna fastna i. Finns det någon varit med om liknande som sitter på något supertips?
Min generella kroppslukt har också förändrats, huden luktar sött och märkligt. Den närmsta beskrivningen jag kan ge är att jag luktar som Play Doh-lera. Tvättar mig ordentligt och skrubbar huden regelbundet samt smörjer in mig med bodylotion, men lukten sitter kvar. Har någon tips angående detta är jag också väldigt tacksam, men svettlukten är mitt största problem. Även lukten i mitt underliv har förändrats de senaste två veckorna, det luktar också sött och konstigt. Behandlar med Multigyn actigel som tidigare hjälpt när jag haft problem med underlivet men denna gången får jag ingen effekt.