520 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Såg Lojsan å Hannas liveshow i förmiddags. GUD vad besviken jag blev? Det var så onaturligt och oavslappnad jämfört med hur jag upplevde podden. Inte alls mycket intressant. Ex lögndetektorn var ju mer frågor än saker anpassat för en lögndetoktor. Buster kändes jättestel.
    Undra om dom var nervösa?
    Vad tyckte ni som var där/som sett den?

      De känns ju inte direkt som en duo som gör sig bäst i livepodd.

        Intressant, Hur menar du? Utveckla gärna

      Jag gillade deras liveshow, kollade idag på den, har alltså inte varit på plats, tyvärr! Men jag gillade upplägget och överraskningar osv! 👌👌

      Tyckte de var riktigt bra! En show är ju alltid bäst live. 🙂

        Då ska det ju vara just en show.

      Håller med dig Emelie. Blev också besviken efter allt man har hört. Tycker även att den va väldigt dåligt filmad.

      Jag vet inte vem Lojsan o Hanna är men det är säkert några spännande personer – jag kan ärligt erkänna att jag aldrig kollar på sociala medier o har noll koll på såna som ni vet allt om. Däremot kan jag ge er ett filmtips ifall ni tröttnar på såna där liveshower o ni gillar action äventyr – Big Legend – såg den igår på youtube o tyckte det va spännande när dom smyger runt i skogen, blir jagade, o en del blir uppätna.

      God fortsättning till alla bloggbevakare! va rädda om er! ♥
      Kram/ tomtenissan

      Jag tycker att tjejerna är duktiga, på sitt jobb och otroligt bjussiga i podden, de gällde även deras livepodd. Säkert första gången tjejerna gör något liknande, bra artist, men Hannas låt till sitt ex var bäst. Inte roligt att heta Max efter sättet han dumpade henne på.

    Någon som läst Annie Ernaux? Förstår inte hur hon kunde vinna Nobelpriset förra året, hon är så himla tråkig

      En tråd för alla som klagar på bristen på variation här på öppet spår!

      Å nej jag ÄLSKAR hehe böcker. Så råa och ärliga! Speciellt Omständigheter

      Utgår från att alla här har läst samtliga Nobelpristgare. Brukar låta så när tex läckbergs böcker diskuteras.

      Men jag gillar ernaux, tycker hon skriver väldigt fint. Bra böcker.

        Anonym / 09:48;

        Jag har aldrig läst, vare sig Läckberg eller Ernaux – vilken sorts böcker skriver hon, Ernaux?

        Jag har precis börjat läsa Outsidern av Stephen King – va länge sen nu jag läste honom så det blir spännande.

    Hej! Skulle vilja höra era åsikter. Har en aktiv, glad och energisk 4 åring. Han älskar att spela spel, lego och magna tiles men vissa stunder så vill han hoppa runt, sitter inte stilla när han äter, springer och är aktiv. Mina svärföräldrar klagar konstant över detta och att det inte är ett ”normalt” beteende och jag har talat om för de att pojkar överlag är energiska, aktiva pga och att de är biologisk annorlunda från flickor gällande ”the brain development”. Men de kritiserar honom konstant att han inte kan sitta stilla men det stämmer inte. Idag läste vi tillsammans, spelade spel, lego och magna tiles men vi byggde även en bana så han fick springa runt och hoppa. Är det såå dåligt att min son gillar att röra på sig och är jag en dålig mamma? Min svärfar säger konstant att min son inte har regler och han kan springa runt hur han vill. En till sak min son fick ett ubrott och skrek då sa min svär far att han är ouppfostrad och att man inte kan bete sig så. Det borde väl vara ok att barn har utbrott och så många faktorer kan ha orsakat det. Han kanske vara överstimulerad igår pga alla människor, ätit socker osv osv

      Vad säger din man?

        Ingenting… Jag känner ju att jag vill försvara mina barn men min man är ju nonchalant

          Oj.. Han kanske håller med då? Men då borde han ju tag i uppfostran så den blir som han vill. Märkligt. Prata med honom.

          Säger han ingenting alltså? De måste väl ha en dialog om det också om det sker ofta?

            En fyraåring som inte sprang runt eller ibland ”fick utbrott” (läs: visade sina känslor) hade jag snarare varit orolig för. Vad blir det av en fyraåring som uppfostrats till att hålla allt inom sig när det barnet blir vuxen och känslorna större? Och dina svärföräldrar – pust! Man kan ju verkligen undra varför de tror sig ha rätten att kritisera ett barn på det där sättet. Jag hade markerat tydligt att det är ert barn och era regler som gäller. Om de har några synpunkter kan de eventuellt framför dem till din man vid ett senare tillfälle… låt det rinna av dig mama och fortsätt låta ditt BARN vara barn! Det låter som en väldigt vanligt och härlig liten son du har.

              Amen to that!

            *Menar att märkligt att inte din man säger något till sina föräldrar

      Inte okej. Jag hade blivit stressad och obekväm av att umgås med dina svärföräldrar. Han låter som en helt normal 4-åring!

        Precis! Så känner jag varje gång vi ska träffas. Känns inte alls naturligt och jag vill inte att min son ska höra dessa saker varje gång vi träffar de. Svärföräldrarna ger honom sällan komplimanger. Han är så snäll, omtänksam och generös men det får han aldrig höra. Tyckte om att spendera tiden med de tidigare men nu så kritiserar de mig hela tiden och aldrig min man

          Säg till din man och dem att de får ta det då? Varför ska bara du hållas till svars för hans uppfostran?

            Min man fick psykos nyligen från stress och jag tog hand om våra barn. Jag städade, lagade mat, duschade barnen, lekte med de, gick med på deras aktiviteter, handlade mat, tvättade, vel kläder osv medan min man var inlagd på sjukhuset i flera veckor. Han är inte 100% sig själv igen men sakta men säkert ser jag lite av honom komma tillbaka. Min mans föräldrar skulle aldrig klaga på honom pga av hans tillstånd så jag får ta allt skit. Förra veckan frågade jag min man om han kunde komma hem (min man var med sin familj) och jag behövde hjälp ch min svärfar sa att jag är en dålig mamma som inte kan göra allt själv…

              Oj.. då tycker jag nog de ska hålla tyst. Och din man borde säga det åt dem.

              Men gud vad otrevliga de låter? Ta det inte på fel sätt, men kan det handla om en kulturkrock? Det där med att mamman ska ta hand om allt med barnen låter lite så.

              Du måste undvika dina svärföräldrar. Annars kommer du gå under. Det är dina barn. Försök att prata med mannen när han har en bättre dag och säg att du har och kommer stötta honom men för att du ska klara det så kan inte dina svärföräldrar klaga på varken dig eller ett barn.
              ❤️

                Tack för din kommentar! Jag känner att varje gång de kritserar mig så blir jag negativt påverkad av det och känner mig som världens sämsta mamma. Tog beslutet att inte umgås med de igår men mina barn fick öppna deras julklappar med deras pappa sen gick jag och mina barn hem till några vänner och hade en fin stressfri och kul kväll.

                  Du vet själv att du och din man är de viktigaste för barnen och bara en sån sak att du ber om råd visar att du är en jättefin omtänksam mamma❤️

                  Låter som en otroligt påfrestande situation och dina svärföräldrar låter fruktansvärt oförstående ❤️ kan det ha börjat efter psykosen? I så fall kanske det kan vara ett symptom på att de inte mår så bra i situationen heller (dvs att de kanske är oroliga för sin son osv)? Inte för att ej på något sätt skulle rättfärdiga beteendet, försöker bara hitta en förklaring då detta tre sig vara en synnerligen märklig tid att kritisera dig eller sonen för sådana saker :/

                  Ta hand om dig, din man och er fina lilla son, hoppas svärföräldrar tar sitt förnuft till fånga så att relationen till dem kan bli bättre snart. Försök att inte låta deras negativitet trycka ner dig och påverka sonen allt för mycket? Och skickar ett krya på dig till maken ❤️🙁

              Dina svärföräldrar låter helt gruvliga…Din man har legat inne i flera veckor för psykos och kan naturligtvis inte ha ork med något annat än att långsamt bli frisk igen. Svärföräldrarna borde lägga tid på att stötta dig och barnbarnen under tiden, inte att göra det värre. Om din son är mer aktiv än vanligt kan det ju också vara att han är orolig för att pappa varit borta i flera veckor och inte förstår vad som händer. Men 4-åringar ska röra på sig, det är meningen. De kan väl gå ut och hitta på något med honom, om han har extra mycket energi. Dålig mamma? Ha, dåliga svärföräldrar som inte stöttar familjen i sjukdom!!

                Exakt. Min man var väldigt deprimerad en lång period när vårt barn var litet, min svärmor hjälpte mig supermycket och hade full förståelse för att jag behövde avlastning. När han började bli bättre uttryckte hon också beundran för mig och hur bra jag klarat situationen. Det är så dina svärföräldrar borde behandla dig (och barnen)🧡

          Säg till dina svärföräldrar, att någonstans så har deras uppfostran gått fel. Eftersom att deras son inte har den förmågan eller vågar säga ifrån. Jag hade en svärmor som sa till mig att hon inte kände så mycket för min son som sina andra barnbarn. Eftersom att hon inte fick hålla honom, när hon besökte oss på BB. Hon bad inte om det, skulle ha gissat tydligen.

      Du har fel angående flickor och pojkar, det är individuellt.
      Fyraåringar är fyraåringar men såklart behöver de också gränser. Viktigt att de får gå ut och springa av sig tex så de får ut energin om de är såna, så de inte springer och stökar inte.
      Olika generationer har också ofta olika syn på uppfostran, för många (även mina föräldrar som inte är så gamla) är det inte ok att springa inomhus (och jag känner likadant).
      Svårt att veta om de är för hårda eller ni för slappa när man bara får din bild och inte känner er. Dock har det ju nu framfört sin åsikt och det är inte så mkt mer de kan göra, de får sen välja om man står ut som det är eller minska umgänget/bara umgås hos er.

        Man kommer ju inte ifrån att barn springer inomhus, det Kommer hända.

          Men man kan ju hindra det och inte bara tillåta. Jag växte uppnå lägenhet så jag hade det så, inga problem.

            Upp i.

            Du kan inte säga nej hela tiden, barn har spring i benen. Man behöver ju givetvis inte uppmuntra till det.

              Man stoppar det eller går ut med dem. Vi är många som växt upp såhär.

                Suck

                  Är det jobbigt med uppfostran eller vad menar du med suck?

                  Men vad är det som är så konstigt med det, att stoppa eller gå ut? Bodde själv i liten lägenhet när mitt barn var i den åldern och dels så gick det ju knappast att springa runt och dels så kan man ju inte låta en fyraåring hoppa och springa i lägenhet. Gick alltid ut en längre stund på morgonen/förmiddagen och ofta även igen på eftermiddagen lediga dagar, ibland ut i parken efter förskola, det ger ju så mycket mer att få kunna klättra hoppa och springa ordentligt tills man är trött än att hålla på och stöka runt inne. Eftersom det går att röra sig mer inne i en villa så är det kanske dock inte så konstigt om man som förälder inte tar den fighten på samma sätt eftersom det spelar mindre roll och är mer ett personligt val hur mycket man får busa innan man går ut. Men barn som härjar inomhus där det inte är lämpligt, tex i lägenhet eller hemma hos någon annan – lösningen är superenkel – gå ut!

                    Vem låter en 4åring göra det? Har ju sagt ett x antal gånger att om han gör när eller när han gör det så stoppar jag det direkt. Mina svärföräldrar anser att han inte alls borde göra det eller att det är en sån sjuk sak att han ställer sig på ett bord och hoppar från bordet. Mina barn har sina aktiviteter och jag vet att de behöver leka av sig. Dock om vi är hemma så får de leka i rummet och klättra, hoppas osv men aldrig utanför rummet eller hemma hos någon annan.

                      Det var inte direkt menat till dig utan mer i diskussionen där någon skrev att man kan inte säga nej jämt och att barn har spring i benen. Och ja det har de vanligtvis och man behöver inte stoppa det men man måste hantera det och det är inget konstigt att ha förbud mot härjande inomhus (liksom ju man kan tillåta det om det funkar och man vill). Men lät på personen innan som att det är en självklarhet att låta barn leka vilt inne för att de har spring i benen men alla kan ju inte det och inget konstigt med det.

                      Men nej, ska inte gå in och ha åsikter om just din situation eftersom det är helt omöjligt att svara på utifrån din beskrivning. Men skulle säga såhär; lyssna på vad dina svärföräldrar säger och be dem gärna vara specifika med exakt vad som är onormalt osv, självklart när din son inte hör. Ibland kan det ju vara lätt att klaga men när man frågar lite mer ingående ”exakt hur menar du att han är onormal? Vad tänker du skulle vara en bra lösning?” Så är det inte säkert att de är så kunniga som de framstår. Eller så kanske de faktiskt har poänger, ibland kan det vara bra med någon utomståendes idéer också, tex vad gäller uppfostran, speciellt om din man inte säger något alls, kan ju vara bra att bolla med någon. Men ta samtalet ordentligt. Och prata sen om hur ni kan lösa situationen just nu, tex ses i parken istället för hemma hos dem. Och ta självklart upp att det är direkt olämpligt att de pratar illa om honom så att han hör.

                      Hos oss hoppar inga barn från borden herre gud. Så beter man sig väl inte inomhus ??

                  Fast vaddå suck? Det är inte konstigt att inte låta barnen springa runt inne. Sen att en två-treåring kommer göra det ibland och man inte hinner/kan stoppa dem den biten är inget konstigt. Bor man i lägenhet så måste man ta hänsyn till andra. Som sagt, massa människor har växt upp såhär och inte tagit skada.
                  /åttiotalist.

        Min son springer inte runt och stökar till utan han har ett lekrum och där får han springa, klättra på sin klätterställning och leka med sina leksaker hur mycket han vill. Utanför hans rum får han inte göra det och absolut inte hemma hos andra personer men ibland så händer det att han springer runt eller hoppar på deras bord men vi säger alltid att han ska gå ner från bordet om han inte gör det så gör vi det. Men mina svärföräldrar beskriver honom som ett ”onormalt” barn för att han är energisk.

          Ni bor i hus hoppas jag?
          Oj, hoppa på bord var ju lite väl men bra att ni säger till honom och tar tag i det.
          Han verkar av det mer energiska slaget ja, men är fortfarande väldigt liten, svårt att veta än om det är ”onormalt”. Tänker att dina svärföräldrar kanske är lite äldre och vill ha det lugnt, lugnare än det kan bli med ett sånt barn. Men de får ju gilla läget eller inte umgås med er om det du säger stämmer så gör ni ju vad ni kan.

            Idag tex så har vi läst böcker, spelar spel bland annat vilket kräver koncentration och att man behöver sitta still. Om han var så ”onormal” skulle han inte klara av att läsa flera böcker, spela spel, leka med lego som kräver fokus. Men sen är det viktigt för min son att röra på sig och leka av sig efter ha suttit stilla så länge. Tycker inte det är ”onormalt”.

              Nej det har jag inte sagt? Du frågade ju om input?

          Hoppar på bord?

            Han ställer sig på bordet sen hoppar han ner på golvet. Formulerade mig fel men vi säger alltid åt honom.

              Om ni alltid säger åt honom, varför gör han det igen och igen?
              En gång är ingen gång, två gånger är nja, tredje gången skulle givetvis inte ens hända med rätt uppfostran.

              Ja ert barn är ouppfostrad. Att ha spring i benen är ok. Att klättra på bord och liknande. Nej!

              Det känns verkligen inte som ett helt normalt beteende nej. Inte inomhus isf.

        Håller med dig gällande flickor och pojkar, i övrigt inte.

      Jag har tre söner som nu är vuxna och det har varit full fart men nog bör en kille på 4 år kunna sitta stilla och äta och fika? Det är i alla fall min åsikt. Även en unge med myror i byxorna måste kunna förstå att hen inte är världens medelpunkt.

        Jo, när han fikar sitter han stilla för att han älskar fika. Men vi kan sitta och läsa böcker hur länge som helst och han är sitta. Vi kan spela brädspel och han är stilla. Problemet är att vi träffar svärföräldrarna 1 gång/vecka, och är med de 1-2 timmar och de drar dessa slutsater att han inte är ett ”normalt” barn vilket är fel.

          Det var ju en del ändå. Kanske tycker de han är för vild när han väl är det? Får han röra sig utomhus då? Inomhus blir ju lätt stökigt och är inte ok för många).
          Kanske jämför de med din man som kanske var lugnare i den åldern?

            han kan springa från toaletten till soffan hos mina svärföräldrar och de tycker att det är ett ”onormalt” beteende. Vad tycker du? Är det för vilt?

              Vill bara tillägga att min svärmor har en son som var exakt likadan som min son när han var yngre. Hennes som var väldigt aktiv och energisk men så klagar de på min son konstant?

              Nej det tycker jag inte. Små barn har ju ofta bråttom på det sättet, man får säga till dem såklart, på ett fint sätt.

                Man måste säga till sin 4 åring på ett fint sätt? Det kanske är det som är problemet. Man får säga till på skarpen om man menar allvar.

              Verkligen inte

              Det är inte för vilt. Dina svärföräldrar kanske tillhör den trista grupp människor som tycker att barn ska synas och inte höras, och mest sitta stilla och tysta, men det ligger ju inte alls i barnens natur. Låt pojken springa och var glad att du har en frisk unge med energi, så får svärmor och svärfar muttra bäst de vill, tänker jag.

                Tack för din kommentar. Har hört hela veckan att min son är ett ”onormalt” barn och att jag är en dålig mamma så din kommentar gör mig så glad!

                  Hatar ordet ”onormal” oavsett om man är barn eller vuxen. Vem bestämmer vad som är normalt?

                    Jag med! Men mina svärföräldrar tycker allt avvikande från ”normen” är onormalt, och om mina barn inte lyssnar eller är stilla så är det inte ett normalt beteende

                      Vad händer om du säger till dem hur otroligt ledsen du blir av deras ord?

                    Onormal är väl lite överdrivet, ouppfostrad är nog mer rätt.

                  Och om nu ditt barn skulle va ”onormalt”, varför är det ett problem för svärföräldrarna. Kan man ju undra. ”Normal” eller inte behöver ju varje barn mötas där den är. Vilket jag är helt säker på att du som mamma också gör. Tråkigt att de inte kan möta barnet på hans nivå och utifrån den han är.

              Om ni som föräldrar säger till honom att inte sprina inne, speciellt när ni är borta hos andra, så borde han verkligen förstå det och göra som ni säger. Och jag har barn. Både flickor och pojkar.

      På basen av det första du skrev är det lite svårt att ta ställning men när man läser andra kommentarer som du skrivit så förstår jag inte vad de menar med att arbeta inte är normalt. Ett barn som kan sitta och läsa längre stunder, äter vid bordet och nån gång får utbrott? Låter som ganska många 4 åringar enligt mig.. såklart är det ju svårt att veta när man inte sett irl men låter som om ni har olika uppfattningar om uppfostran, kanske man inte springer runt hos andra förståss men så kan man ju också fundera hur oroligt ett barn blir om hen vet att hen alltid blir kritiserad av just de där vuxn, det ska inte ett barn behöva stå ut med. Kanske din partner skulle kunna stå upp och ta en diskussion i hur ni ser på saken och värderingar. Men så kanske han inte är uppfostrad med att man får uttrycka sin åsikt om den skiljer sig från sina föräldrars. Endast spekulationer men låter otroligt jobbigt och själv skulle jag inte träffa dem med mitt barn om de är sådär kritiska, men det är såklart lättare sagt än gjort

        De ser inte honom när han läser, leker med lego eller bygger med magna tiles. Utan när de har träffat honom så har han kanske ställt sig på ett bord, hoppat ner på golvet eller sprunigt från ett ställe till ett annat och tycker att han är ”onormal”.

          Tycker din son låter precis som min son som snart är 4. Läser gärna böcker långa stunder, pusslar och pysslar osv men har också spring i benen ibland och kan klättra upp på soffbordet och hoppa ner fast han inte får, får utbrott ibland särskilt om han är trött eller hungrig. Kanske ni kan ta med lite lugna saker till svärföräldrarna som ni kan greja med tillsammans? 😊 Tycker de låter onödigt kritiska och hade också tyckt det vore jobbigt att umgås då. Din son kanske också känner av stämningen lite och blir påverkad av det?🙁

      Oavsett om din son springer mer eller mindre än andra och har större eller mindre behov så hade jag undvikit att träffa dem hemma hos dem. Ett tag i alla fall. Även om han inte förstår det så tycker de att han gör ”fel”. Någon säger det om honom, till honom. Du sitter kanske på helspänn.
      Man kan ju inte tvinga svärföräldrarna att ha barnbarnet springandes i sitt hem, oavsett hur länge det är, så jag hade undvikit att träffa dem där. Var utomhus eller hemma hos er.
      Och säg att du inte vill höra negativa saker om en kille som rör på sig. Om några år gnälls det säkert annars på att han bara sitter still.
      Gå på din magkänsla, det är din son. Men se till att din man stöttar dig så inte ni blir osams. Eller prova med att mannen tar med sonen dit ensam någon gång. Låt det bara inte gå ut över grabben❤️

        Jag sitter konstant på helspänn och är rädd att han ska göra något som de anser ”onormalt” och känns att deras kommentarer har påverkat mig för att så fort jag ser min son springa tex till köket från vardagsrummet så säger jag stopp direkt för att jag är rädd att få wn kommentar att jag är en dålig mamma och mitt barn är ”onormalt” samtidigt som jag måste ha koll på min 1 åring.
        Ska ta ditt råd att vara utomhus istället! Låter mycket bättre än att vara hemma hos de. Tack för din kommentar!!

      Har också en 4-åring och dessutom en förälder som jobbat länge inom förskolan. Det du beskriver låter helt normalt.

      Det dina svärföräldrar gör låter dock inte normalt. Man säger inte sådana saker om ett barn framför barnet. Man kallar inte sina barnbarn ouppfostrade framför sin svärdotter. Det gäller oavsett vad 4-åringen gör. Sådan feedback får de ta på ett helt annat sätt och inte framför sitt barnbarn.

      Förklara för dem hur mkt det skadar deras barn barn att höra sådant konstant och att de borde uppmärksamma allt bra han gör istället.

      Tycker de att det är jobbigt att han springer så kan de ju föreslå att ni tar en promenad istället

      Som läkare som tidigare har jobbat på BVC med bl.a. 4-årskontroller skulle jag säga att beteendet är högst normalt.

      Jag tror att deras syn kommer från att deras generation var så hårda efter att ha blivit stenhårt uppfostrade av sina egna föräldrar. Det man vet idag är att deras generations uppfostringsmetoder och att undertrycka barns naturliga utvecklingsfaser kan vara psykologiskt skadligt. Jag hejar på dig och din magkänsla, det är väldigt magstarkt att kalla ett barn ”onormalt”. Det märks genom dina svar att du är en bra förälder. Hoppas du vågar stå på dig och fortsätta vara auktoritativ och inte auktoritär som föräldrastil!

        ❤️

        Tack sååå mycket för din kommentar! Mår betydligt mycket bättre efter att jag har läst era kommentarer. Jag kommer från ett väldigt destruktivt hem, där mina föräldrar slog oss och. jag försöker bryta den cirkeln genom ”gentle parenting” och tydliga gränser men dessa veckor har jag dock känt mig som en dålig mamma vars barn har dålig uppfostran pga mina svärföräldrar.

          Vad tråkigt att höra om din uppväxt, hoppas du har kunnat läka❤ kör också med gentle parenting och har en svärmor som inte håller med. Men det är våra barn och jag ser hur mycket bättre min sambo hade kunnat må och hantera saker om dom hade kört lite mer efter den uppfostringsstilen.

      Vad fånigt av dig att skylla på ditt barns kön.

      Stå för att du tror på en ”vild uppfostran” om du inte kräver att ditt barn beter sig bättre vid middagar och liknande tillställningar. Svärfar är iaf ärlig när han säger vad han tycker om din barnuppfostran, medan du hittar på ursäkter som könsskillnader och sockerhög (båda har motbevisats).

        Finns massor med emperiska studier som bekräftar att det finns biologiska och neurologiska skillnader på pojkar och flickor.

          Knappast att pojkar är extra pigga och flickor älskar att sitta still. De allra flesta 4-åringar har myror i brallan och stort behov av stimulans. Men eftersom vuxna TROR att pojkar är mer energiska så behandlar de pojkar och flickor annorlunda, och pojkarna tillåts vara ”vildare”. Det är väldigt basic psykologi detta.

            Jag håller med dig i sak men eftersom pojkar generellt mognar senare än flickor så kan man ju tänka sig att det kan vara så att flickor kan ha lättare att möta omgivningens krav på att sitta stilla och ”bete” sig. Jobbar som lärare och jag ser ju hur pojkar i regel har svårare för vissa saker än vad flickorna har (och vice versa). Men håller som sagt med om att barn oavsett kön kan vara energiska och ha spring i benen, och att pojkar och flickor tyvärr ofta har olika förväntningar på sig från vuxna.

              Mognar senare än flickor handlar väl om puberteten/tonåren? Inte fyraåringar?

                Jag är verkligen ingen expert på detta men det handlar väl om att hjärnan mognar långsammare, och den processen borde väl börja tidigare än tonåren. Men jag tror väl inte heller att det skiljer så mycket vid 4års ålder, kom kanske ifrån ämnet lite och syftade mer på att det enligt forskning kan finnas viss skillnad mellan pojkar och flickor generellt!

          Ja det finns det, men det går också att övertolka dessa skillnader. Att beskriva fyraåringar flickor som stillsamma och fyraåringar pojkar som hyperaktiva är att överdriva skillnaderna.

          Fyraåringar behöver få leka och stoja, och ska erbjudas möjlighet att göra det dagligen, oavsett kön.

      Men gud, dumpa svärfar. Låter som ett pucko. Inget fel på ditt barn? Låter helt normalt och hälsosamt.

      Det är helt normalt att en fyraåring är sprallig och har spring i benen. Är så ledsamt att massa ungar som inte är zombier framför en Ipad ska få en diagnos för att de beter sig normalt.

        Håller med!! De kan väl inte förvänta sig att ett barn ska sitta stilla hela tiden och inte göra skapa ljud. Min son gillar att leka, är väldigt glad och älskar att berätta saker med inlevelse och ljud. Men de anser att det är för mycket.

      Din son låter väldigt likt min son, som är 3 år.
      Med dottern som är 5 så va det väldigt lätt att va en så bra mamma som många i de här kommentarsfälten verkar anse sig va. Hon sitter stilla och äter och springer inte inomhus, klättrar inte på bord osv.
      Med 3-åringen så är det väldigt mkt mer aktivt. Och att sitta ner en hel måltid är inte alltid så lätt. Jag ser precis som du att det numera funkar bra att leka lugna lekar, särskilt med stöd av vuxen typ läsa, rita, pyssla, lego osv.
      Barns koncentration är ju dessutom ofta ganska intressestyrd och mitt barn kan absolut tycka att det är kul att klistra kliatermärken i en timme men jättetråkigt att äta macka längre än 2 minuter.
      Ditt barn låter helt normalt, men säkert mer spring i benen än en del andra barn.
      Dina svärföräldrar däremot låter hemska. Både utifrån kommentarerna om ditt barn men också om dig och att du skulle va otillräcklig trots att du gör precis allt…
      Kanske att din man inte haft de mest stöttande uppväxtförhållandena heller då och därför kan ha svårt att kommunicera sunt med föräldrarna om såna här saker. För han borde helt klart säga ifrån.

        Tack för din kommentar! Håller med! Våra barn låter likt varandra och när jag och min son har egentid så gör vi dessa aktiviteter tillsammans men vi skulle inte kunna göra det en hel dag för att han vill sen springa runt, hoppa och klättra då går vi ut eller så stannar vi i hans rum och avbryter det andra lekandet och ersätter med att klättra på klätterställningen eller hoppas på dessa balans stenar. Efter att min man fick psyskos så förändrades min relation med svärföräldrarna och jag har en känsla att de anser att det var mitt fel att han fick det. Eller att jag inte hanterade det bra. En gång när vi besökte honom på sjukhuset så kramade jag intw min man vilket gjorde mina svärföräldrarna arga och ifrågasätta mig. Men mina barn var sjuk, jag hade inte sovit på flera nätter, vårt hem var smutsigt och de smutsiga kläderna i tvättrummet bara ökade varje dag. Jag var stressad, trött och orolig men efter den dagen så förändrades kanske deras syn på mig.

      Men vilket bullshit att ”pojkar är annorlunda än flickor”.

      Släpp det där, och se på honom som en fyraåring ist för en ”fyraårig POJKE”.

      Jag har barn av varje kön, men olika personligheter och den äldsta är 5,5 år.

      Ingen av dem tycker att det är jättelätt att sitta stilla och tysta vid matbordet vid en högtid som denna när man träffar sin släkt, får paket, vill leka etc.

      Jag sticker t.o.m ut hakan och påstår att en väldigt liten andel barn ser det som jättekul att sitta still och se på när vuxna äter och pratar om saker som barnen inte riktigt får grepp om.

        Anledningen varför jag säger 4 årig pojke är för att mina svärföräldrar jämför min som med hans kusin som är snart 3 år och som sitter stilla vid matbordet dock så träffar de bara honom ca 3 gånger/år och spenderar inte alls lika mycket tid med honom som de gör med min son.

          Förlåt, det var inte meningen att skuldbelägga dig. Varken du eller din son gör NÅGOT fel.

          Däremot så får jag intrycket (och jag kan ju ha fel) men att du fått inpräntat av svärföräldrarna att din son är just POJKE. Och min egen vilding är min äldsta som dessutom är flicka 😂 Mina yngre söner är absolut inte lugnet själva, men dottern är mest sjövild och hon gör inget fel hon heller. Så förlåt att jag lät hård, min kontenta var att vare sig du eller din son gör fel ❤️

            Det är ingen fara! Tack för din kommentar gällande att våra barn att det de inte gör något fel. Barn ska kunna få vara barn och det skulle vara så enkelt att ge honom min telefon vid varje besök men vill ju att han ska vara delaktig i våra konversationer eller att vi är delaktiga med hans leker. Hur reagerar din familj med att din dotter är sjövild?

      Men tar ni ut honom på julafton då? Mina barn får absolut inte stoja och springa inomhus hos mina föräldrar. Vi går ut 1-e ggr under julafton och rastar dem 😁 Barn har sina behov men svärföräldrar får ha sina regler i sitthem.

      Jag tycker det låter som en normal fyraåring.

      Men om du är orolig, be som en avstämning på förskolan och fråga hur dem uppfattar honom jämfört med andra barn i hans ålder. De har mycket bättre koll än alla andra som ej jobbar med barn, inklusive dina svärföräldrar.

      Min dotter är 5 år och jag har redan börjat glömma av hur det var när hon var typ 3 år, så jag tror inte jag kommer vara så pålitlig när jag är 70 år.

        Jag har pratat med förskolan och de har sagt att vi inte behöver vara oroliga och vi kommer kunna prata med detaljerat nästa år under hams utvecklingssamtal. Men tack för tipset! Uppskattar det verkligen’

      Det är inte lätt för en fyraåring att sitta så mycket stilla som man gör över julen, låt svärföräldrarna ta ut för att leka med. Tala sedan om för dina svärföräldrar att deras son har varit med och uppfostrat deras barnbarn och att dom kan klaga till honom istället.

      Hemma hos dig – dina regler. Hemma hos svärföräldrarna – deras regler.

        Så är det ju.. Men då får svärföräldrarna acceptera att de kanske inte kan få besök av sina barnbarn så ofta pga att de har orimliga krav på hur de ska bete sig. Hade jag varit farmor eller mormor så hade jag hellre sänkt kraven isåfall.

      Har hängt med lite i tråden under kvällen och nu slår det mig: Knivlisas son Sixten! Visst har hon sagt typ ”han har sprungit sen han lärde sig och inte stannat än”? Eller liknande innebörd.
      Kan det inte vara så att vissa barn gillar att rita, leka med bilar, pyssla och allt vad man kan göra, och andra barn gillar att röra på sig? Utöver andra intressen, som för din son.

      Köp lite sånna här leksaker:

      https://lekakademin.se/leksaker/sensoriska-leksaker?alder=20

      Stanna hemma nästa år och låt din man åka dit med sonen. Utövar han någon sport, fotboll t ex? Där springer ju många av sig.

      Låter som en 4åring, inte som en Pojke! Pojkar är inte alls mer vilda än flickor i samma ålder. Jisses.

      Är pojkar generellt spralliga ? Jag har båda könen och alla mina har varit olika spralliga oavsett kön.
      Jag har inget emot att barnen vill röra på sig, tvärtom!! Men hos oss sitter man still när man äter (flyger inte omkring väger inte på stolen trasslar in benen i stolen osv). Ska man sätta sig i soffan så flyger o klättrar man inte över ryggstödet osv.
      Utomhus däremot är jag helt gränslös, då gör man prick som man vill.
      Om inte ni har problem med er sons sprallighet så är det väl inget problem ? Sen tänker jag att han kanske beter sig på samma sätt när han är hos kompisar och att det kanske inte uppskattas där.

    Julafton tog verkligen musten ur mig. Vaknade klockan 5 och hade ångest och bara tänkte igenom varenda sekund av julafton och typ skämdes över saker, tex att jag blev och grät framför familjen pga mormor kommenterade min hy osv. Låter löjligt när jag skriver det, men var så mycket intryck och saker. Och vi alla är speciella på våra egna sätt. Men somnade äntligen vid 12 förut och sov till nu, och nu känns allt mycket bättre ☺️ äter julmats matlåda till ”frukost” i sängen.

      Vad elakt av din mormor 🙁 Förstår om du tycker att du överreagerade men tycker din mormor ska skämmas och inte du. Kram

      Tycker det är bra du kan gråta och visa känslor. Oftast mår man ju bättre efter att få gråta ut. Ha en bra kväll.

      Julaftnar innebär ofta väldigt mycket känslor, allt ska vara ”perfekt”. Så är det förstås inte.
      Ta hand om dig❤️

      Ska också äta frukost nu (och se fram emot ännu en sömnlös natt)..

        Har du provat med en rask promenad några timmar innan du ska sova? Inte för nära inpå men motion och frisk luft sover man ofta väldigt gott av❤️

          Ska testa med det, har varit ute alldeles för lite under december 😊

            Hoppas du snart mår bättre🙂

              Tack 😊

      Julafton med familjen kan verkligen vara utmattande!

      Usch. Ogillar starkt när någon inför grupp tar värdighet från någon annan. Blir ju extra jobbigt i en familjesituation.
      Du har rätt till dina känslor och din mormor var mycket 👿.
      Kram

        Ja och hon sa samma sak förra gången jag träffade henne och då sa jag inte ifrån, men alla märkte att jag blev ledsen för gick typ från att vara jätteglad och social till att vara tyst. Då skickade hon ett sms sen efteråt och bad om ursäkt och då skrev jag att det är okej men att min hy är ganska känsligt ämne för mig. Jag var på nivån att jag gick och la mig med smink för vågade inte visade mig utan för min pojkvän. Men han har peppat mig till att ta bort sminket och tycker jag är fin som jag är. Så jag har slutat sminka mig för att låta hyn vila. Och nu tänker jag inte på det, går inte runt och skäms eller tänker på vad andra ska tänka eller ens funderar över det. Men när någon påpekar det så blir jag ledsen. Kan man inte bara få finnas liksom utan att få kommentarer om det. Men sen förstår jag att min mormor inte vill trycka ner mig, men kan bli så fel med vissa saker hon säger rakt ut ibland.
        Tack för era snälla kommentarer ❤️

          Oj var inte meningen att skriva en hel bok om det 😅

            Det är okej❤️. Du behövde berätta och vi lyssnar.

            Vi gillar böcker😉❤️

          Så himla sjukt att hon kommenterade det ❤️ Jag hoppas verkligen du känner att du har rätt till att finnas precis så som du ser ut. Jag har själv vart där och har mått så dåligt när min svärmor (!!!) försökt ge mig tips och kommentera på min hy. Men jag hittade Tretinion (obs tar lång tid haha) och nuförtiden brukar hon istället gnälla på mitt tunna hår hahaha så alltid är det nåt! Det ligger hos henne, även i din situation. Säg ifrån när ni är ensamma nån gång och förklara att det gör dig ledsen. Det har funkat för min del 💕 och du; DU är fin. 🥰

          Jag är själv inte ung och jag vet inte egentligen om man kan skylla på just åldern men en del bara säger vad de tycker och tänker. Jag tycker många äldre faktiskt är där. Ibland kan det vara positivt, okända kan gå fram till mig och tala om hur fint mitt hår är och då blir man ju glad(och lite generad) men jag har många exempel på motsatsen. Tex när jag vägde mycket mer förr, då kunde någon säga, typ, min fru är lika mullig som du. Eller kommentarer om obefintlig solbränna.
          Idag är jag varken mullig eller blek och självkänslan mycket bättre. Men det är inte andra människors förtjänst.
          Tycker du ska säga till din mormor såvida hon inte är dement eller det finns någon annan sjukdom bakom.
          Var glad för din snälla pojkvän❤️(på tal om roman😉)

          Min mamma började säga konstiga elaka saker. Det visade sig att hon hade börjat få demens. Ett tips är att kolla detta på Vårdcentralen, de gör tester. Demens kan verkligen ändra folks personlighet.

          Hon trycker ju visst ner dig när hon säger så. Det fattar hon ju också. Ville hon vara snäll skulle hon säga något annat.

    Sjukt att det ens finns farföräldrar som uttrycker sånna saker om ett barnbarn. Ditt barn låter som vilken unge som helst i den ålder!

    Tycker du ska säga till din partner att kanske sina till sina föräldrar. Sen är det ju faktiskt ni som föräldrar som har ansvar över att erat barn kanske inte härjar runt hemma hos någon annan och eventuellt kan ta sönder saker.

    Men nej det låter som du att du har ett notmalt barn och personligen tycker jag inte att det är ok att dina svärföräldrar uttrycker så om ert barn oavsett hur nära relation barnet har till sina farföräldrar!

      Hej! Tror din kommentar hamnade fel men håller med! Dock har han aldrig tagit sönder något eller härjat runt utan om han springer så blir han alltid tillsagd av oss. Men ibland så har det hänt att han har sprungit runt (när han har gjort det så säger vi åt honom att det inte är ok) och då tar mina svärföräldrarna tillfället att kommentera att han är ouppfostrad bland annat och att han inte lyssnar.

        Tycker det är dina svärföräldrar som är ouppfostrade och jag kanske ändå är i samma ålder som dem🙂

          Håller helt med dig! Det är inte ouppfostrat att vara pigg och glad som barn (och särskilt inte på julafton som VI VUXNA hypar sönder gentemot barnen i en hel månad).

          Men dina svärföräldrar fick väl en smäll när de inte satt still som barn, och känner att det är detta de vill ta vidare till nya generationer ist för att tänka till kring hur det faktiskt kändes att ständigt bli åhutade, nedskällda och i värsta fall slagna när de själva var barn.

          Känner att ffa mor- och farfäder tror högt om sig själva som ”uppfostringsansvariga” trots att det varit högst frånvarande i sina egna barns småbarnsår och även barnbarnens.

          Men gött att sitta på hög häst och ”tycka”.

    Vem pratar du om?

      Lady dahmer…

    Fullkomligt manisk! Man blir orolig för henne.

    Gabjoss är åter tillbaka med samarbeten, visar tandblekning som ska ha gjort hennes tänder två nyanser vitare men ingen bild som bevisar att det stämmer. Mest fokus på deras awkward pussar och klängande på varandra.

      Hahaha verkligen😂 svårt att ta hennes samarbeten seriöst när allt ska vara så sexigt

        Skrev till henne att det inte alls blir trovärdigt utan före- och efterbilder men den kommentaren togs ju såklart bort haha 😂 😂

          Såklart😅 inget får ifrågasättas

    Det kliar så mkt i mitt hår! Och svider. Har kollat så jag inte har löss. Finns det några bra schampon för torr/känslig hårbotten som också är bra för håret? Använder alltid frisörschampon och vill inte använda nåt som gör håret strävt eller så.

      Tvättar du håret varje dag?
      Kanske blir det bättre om du tvättar mer sällan. Tvätta inte med för varmt vatten heller.

        Nej, tvättar några gånger i veckan, alltid gjort.

      Testa dercos schampo, funkar när min hårbotten kliar

        Ja på den! Jag dubbeltvättar alltid håret, först med denna sen en gång med Maria Nila Heal (andra schampon med liknande egenskaper funkar säkert lika bra), sen det balsamet jag har hemma. Tycker inte det blir strävt alls då. Låt båda schampona sitta i ett par minuter var, och torka iallafall hårbotten med hårtorken så är det inte fuktigt som också kan orsaka kliet.

      Massera in aloe vera i hårbotten. Gärna varje kväll till att börja med.

      Jag har psoriasis i hårbotten och det som räddar mig på vintern är body shop ginger schampo. Använder maria nila balsam till detta 🤗

      Prova fungoral

        Men fungural är väl just ett sånt billigt schampo som inte är särskilt bra för håret?

          fungoral har jag på recept mot min psoriasis,och det stillar den värsta klådan i hårbotten.

          Fungoral är ett medicinskt schampo.

      Prova fungoral om du har mjäll också, daxxin om du är torr. Daxxin har också ett eksem schampoo om du har utslag.

      Daxxin schampo är det som har räddat mig och min syster från märkbara symtom av psoriasis i hårbotten, innan hade vi mycket flagor i hårbotten som både syntes och kliade vilket var väldigt jobbigt. Nu är inget av det alls påtagligt, vi tvättar med det ca 2 ggr i veckan, och sätter det endast i hårbotten. Använder vanligt schampo efter också. Hoppas du hittar en lösning:)

    Spyr på hur bortskämda många barn är kring jul. Var på ett julfirande igår där barnen själva fick gå loss i julklappssäcken och riva upp alltsammans. Inget prat om vem julklappen var ifrån eller att säga tack. De fick säkert 15 paket var. Hur kan man som förälder tycka att det är charmigt?

      Dom har säkert npf-diagnoser, då får man bete sig hur som helst.

        Det där är ju inte sant. Tvärtom har ett barn NPF diagnoser så är det upp till föräldrarna att göra upp strategier. Jag är ledsen men det här låter som föräldrar som inte tar sitt ansvar. Har de diagnoser hade det varit ännu bättre att sakta ner, ett paket i taget typ. Det låter som föräldrar som inte kan eller orkar ta striderna som kanske krävs.

        Så sårande, okunnigt och elakt skrivet av dig

        Npf diagnoser, my ass. Sluta skylla allt på diagnoser. Bara lägg av. Jag har autism/Asperger och det fanns regler för mig som barn. Jag var heller inte den busiga typen, mest blyg och introvert i sammanhang där jag inte kände mig hemma. Sluta uttryck att allt handlar om Npf diagnoser, läs på för tusan och Sluta ta upp att om barn är vilda och sliter i allt, så har det med Npf diagnoser att göra. Det stämmer absolut inte. Bara lägg ner dina tankar kring det. Inget illa menat, men blir så trött på att folk som inte vet drar slutsatsen direkt att allt handlar om Npf.

        God fortsättning 🎅🌲❄️🤶☃️

          Vad beror beteendet på då? Om barnen varken är bortskämda, ouppfostrade eller har diagnoser?

            Beteendet beror så klart på att föräldrarna inte berättar för barnen hur man ska uppföra sig.
            Många föräldrar vågar inte säga till sina barn, vilket gör barnen till otrevliga barn som är svåra att tycka om.

        Fy va elakt. Var du tvungen att spy ur dig det där?
        Jag misstänker att min kommentar är helt verkningslös på dig. Men från en mamma som sliter ut sig totalt för sitt barn som även han kämpar något enormt så var det där riktigt sårande att läsa. 😢

          Vad beror alla nya diagnoser på? Såhär var det inte för 20 år sen

            Det finns flera svar på den frågan. Om vi pratar om mitt barn så hade han varit född ”förr i tiden” hade han satts på institution från tvåårsåldern. Förhoppningsvis fått ett besök av sin mamma och pappa vid jul men i övrigt glömts bort och inte pratats om.

            Det finns fler förklaringar. Diagnoskriterierna för autism har förändrats och fler indriver passar in under diagnosen. Inte fler autistiska barn utan fler som får diagnos.

            Skolan idag är inte anpassad för dessa barn. Det innebär att många barn med NPF diagnoser och deras familjer kämpar och mår faktiskt väldigt dåligt. Det är säkert också en anledning till att du hör mer om oss.

            Fler med diagnos och sämre förutsättningar att bemöta och stötta. Det går ju inte ihop.

            Som förälder till ett av de barn som har absolut störst behov av stöd och som hela sitt liv kommer ha behov av stöd dygnets alla timmar för resten av sitt liv, vill jag verkligen framhålla hur viktigt det är att prata om olikheter. Oavsett om man har lindriga svårigheter och kanske bara behöver lite extra stöd för att fixa vardagen på ett bra sätt eller som i vårt fall..
            För alternativet att låsa in och glömma bort någon pga att den är annorlunda känns inte mänsklig.. och rätt skrämmande..

            Är du genuint intresserad kan jag rekommendera Uppdrag granskning som heter Bokstavsbarnen.

            Uppskattar ursäkten.

          Men jag ber om ursäkt, inte mening att låta så hård. Känns bara som att allt skylls på dignoser nuförtiden.

      Jag tror inte det handlar om att vara bortskämd. Utan att barnen hamnar i en situation de inte är bekant med. Får barn massa paket handlar ju det endast om att öppna alla snabbt SEN upplever jag att barnen tar till sig presenterna. Tittar, tackar och undersöker.

        Det gjorde inte dom här barnen.

      Håller med till viss del… var på ett liknande firande igår. Mina barn satt och väntade med att öppna sina paket ”tills det blev lite lugnare” medan de andra rev upp allt utan att föräldrarna hann med överhuvudtaget. När jag har liten öppnade vi ett paket i taget, så tittade alla på vad man fick.

        Det är ju oxå tråkigt, en öppnar alla tittar, måste ju finnas nåt mellanläge

          Nån som mer som hade en pissig julafton?

          Det var inte lika mycket paket då, vi hade även rim så det var kul att gissa/alt kul när personen läste upp ens eget rim. Minns det som julaftonens höjdpunkt!

          Man vill väl se vad andra fick? Och särskilt när de får paketet från en själv. Men är man många kanske det blir segt om man har många paket (vilket jag också är emot).

          Nej, det är inte tråkigt! Snarare kul att få se vad alla har fått 😊 är uppväxt med att man gör så och det har aldrig varit klagomål.

        Så har vi alltid gjort. Mina barn är idag 18 och 20 så det var inte så värst länge sedan de var små. Klart det är roligast när alla tittar på och kommenterar.

      Var på ett igår med säkert 25-30 paket var och grejer för tiotusentals kronor. Blev smått chockad. Där kom vi med varsin mindre men genomtänkta julklappar, de kanske slängdes med den enorma mängden omslagspapper som gick i återvinningen för jag såg dem inte i högen sen. Kul att ge bort saker då. Men det är ju inte barnens fel.

        Nej precis det är ju inte barnens fel men visst känns det tråkigt. Tror inte att man gör barnen en tjänst genom att överösa dem med paket.

        Varför blir man inte förvånad. Det gnälls om att det inte finns pengar, folk är arbetslösa mdn det märks aldrig till jul.

        Tycker du kan fråga föräldrarna om barnen tyckte om precis din julklapp? Har de inte tackat för den? Om inte så hade jsg sldtig gett fler ggr.

          Ja det har du rätt i. Det borde jag göra faktiskt.

            Förmodligen har föräldrarna inte koll på vad du köpt. Vill du jävlas lite kan du ju fråga om det hade varit bättre med en… och så hitta på något… än julklappen du gav?

            Ja eller köpt inte presenter igen oavsett för varken barn eller föräldrar vill ha 30 paket. Det går inte ens att förvara.

            Föreslå att ni styr upp era jultraditioner och drar ner på mängderna, drastiskt.

        Oj vad sjukt.

      Stackars barn som har föräldrar som inte lär ut hyfs och konsten att vänta på sin tur. Dom ”uppfostrar” barn som förmodligen kommer att bli illa omtyckta som vuxna men inte kommer att förstå varför och därför i sin tur kommer att få egna ouppfostrade ungar and the circle goes on…

        Man kan ju också fatta att de blir hysteriska om de får 30 paket! Varför ska det ens vara så mycket? Är man en stor släkt som alla ger massor eller är det föräldrarna som ger så många paket?

      Bortskämdhet är inte barnens fel utan 100% de vuxnas. Förstår att det kan vara svårt att säga nej, men man måste inse att man gör barnen är stor otjänst genom att de konstant (ja för det är antagligen inte bara på julafton de får saker) blir överösta med grejer.

        Detta! Har själv barn och blir chockad när jag hör om summorna folk spenderar men också ser antalet julklappar. Barnen uppskattar ju inte allt och man sätter sig själv som en förälder i en extremt dålig sits.
        Tycker dock det är svårt med vår äldsta som är mitt bonusbarn, på hans mammas sida är det extremt och det gör att det ibland känns som att vi ger för lite.

      Fattar inte hur folk tillåter detta idag. Är glad jag fick 1-2 paket som barn på julafton. Uppskattade de få sakerna så mycket mer än att dränkas i 15 paket och bli överväldigad…

        Jag köper knappt julklappar till mina barn eftersom mor- och farföräldrar vill ge vid jul och jag tycker det räcker med att öppna ett par tre paket för en fyraåring. Nu vill kanske någon soc-anmäla mig men i år köpte jag faktiskt bara en handduk begagnat med en motiv hon gillar till henne….

        Hon var jättenöjd med sin julafton sa hon. Det är ju så himla festligt ändå för små barn med jul.

        Finns många andra tillfällen under året för mig som förälder då de pengarna kommer henne bättre till nytta.

        Så nytt är det inte, kan jag tycka. Minns att min syster som är 28 år idag fick över 40 julklappar när hon var liten.

          Och du? Fick hon fler och du färre?

      Jag blev också chockad över detta. I min familj så skriver man på paketet vem det är ifrån och man tackar snällt när man öppnat. Igår så stod det bara namn på alla paket (inte dom jag gett) och alla bara började röja upp utan någon tanke alls. Jag fick gå runt och fråga vem som gett vad eller gissa så vi kunde tacka ordentligt.

      Tycker det är trist att kalla barn bortskämda för att de blir exalterade och river upp paket. Så beter sig barn om man inte hjälper dem att skap lugn kring paketöppningen.

      På jul är det heller inte alltid tydligt för barn vem paketen kommer ifrån, eftersom man stoppar den i en säck och låter tomten komma släpandes från dem. Man behöver göra det tydligt om det känns viktigt

      Sen tycker jag det är fel att hypea en dag i flera månader, bygga upp skyhöga förväntingar, samla massor av människor ge barn 15 stycken paket och sen bli förvånad att barnen inte öppnar paketen stillsamt, tindrar med ögonen och tackar för varje paket. Barn blir överväldigade av situationen och det bör man som vuxen kunna räkna ut med lilltån.

      Ge inte barn 15 paket samtidigt, det är för mycket att hantera. Och att hypea och bygga upp massor av förväntan slutar nästan alltid med mixade/ dramatiska känslor för små barn. Därför gråter barn alltid på kalas….

      Det är inte barnen det är fel på, det är oss vuxna och vår hysteriska konsumtion och hetsighet kring högtider.

        Den här kommentaren var ovanligt nyanserad och vettig för att vara bloggbevakning.

        Håller med dig.

        Jag brukar till barn som inte kan läsa skriva deras namn med stora bokstäver och sen har jag en bild av mig själv längst ner på etiketten/kortet då vet de vem paketet är ifrån även om de inte kan läsa.

          Jag skriver alltid från tomten när jag ger julklappar till barnen.Det är ju han som kommer och delar ut dem.

            Med tanke på att alla barn inte får tjusiga paket från tomten så kan det vara bra att vara tydlig med att det är du som är avsändaren, just för att barn efter ett tag börjar reflektera kring vem som får vad av tomten.

      Jag vill säga att jag ”tagit efter” en grej som Isabella L skrev för länge sen, men jag minns inte upplägget exakt så har (eventuellt) gjort en egen version av det.

      Men det var iallafall att man ger barnet 4 paket. Ett med en bok, ett med nåt plagg, ett med nåt lärorikt/kreativt och ett ”onödigt”.

      Minns inte om detta gällde föräldrar egentligen, men jag kör så till mitt syskonbarn eftersom det är så lätt att gå bananas annars och köpa halva leksaksaffären.

        Så du köper 4 julklappar till ett barn som dessutom får av andra? Det tycker jag ÄR att gå bananas

          Ja då blir det ju gärna mååånga paket. Jag har sagt till alla släktingar att ett paket räcker gott och väl till mina barn. De får paket av farmor, farfar, farbror, mormor/morfar, morbror, gammelmoster, kusiner, oss… Blir en himla massa paket ändå 😅

            Det respekterar jag fullt ut om man gör som förälder! Och jag hade förmodligen känt likadant. Men när nåt sånt inte är uttalat eller påtalas så känns det ärligt talat snålt. Missförstå mig rätt, problemet ligger 100% hos mig i den känslan, men som jag beskrev nedan är detta systemet bra för mig. Och generellt tänker jag, om man brukar köpa fler/många paket.

            Som jag också skrev, tycker jag det är skillnad på VAD man ger (kan ha jättefel, har inga barn själv). En bok, viktigt enligt mig och hade nog gett det om jag bara gav ett paket. Ett klädesplagg, användbart och hamnar i garderoben och inte i leksakshögen. Spel eller pyssel, tänker att det är bra på många sätt. Sen absolut, det ”onödiga” kan man skippa.

            Vet inte om jag får fram hur jag tänker. Men jag tycker som sagt det är intressant att få andras synvinkel, och speciellt som förälder.

              Jag tycker att det är fint att du verkar lägga stor omtanke på julklappar till ditt syskonbarn! Alla föräldrar tycker ju olika så det bästa är väl att fråga hur föräldrarna tänker 😊 Det är ju absolut sant att det beror på vad man köper, jag föredrar att ge mina släktingar förslag på vad mina barn önskar sig för att minska risken för dubletter och onödigt krafs.. Sen beror det ju också på hur många som ger barnet presenter. Är det 10 personer som ger barnet 4 presenter var så finns ju risken att paketen bara slits upp och glöms bort 😅 Då ser jag hellre att de köper ett lite ”rejälare” paket, så att mängden minskar 😊 Men tycker absolut inte någon ska känna sig snål om man ”bara” köper ett paket, även om det inte är efterfrågat så 😊

                Tack, det gör jag verkligen! Tog ett par gånger innan jag kom på mig själv med mitt vansinne. Barnet blir ju verkligen inte gladare för 14 paket än 4. I stunden, ja för det är kul med dessa berg men sen spelar det ingen roll. För som sagt, dom får så mycket ändå.

                Mor- och farföräldrar brukar få lite mer förslag eftersom dom lägger lite mer pengar och köper lite större grejer. Vi andra är släppta att göra och välja som vi vill, haha!
                Nej jag vet som sagt att det bara ligger på mig. Även om jag hade köpt ett paket för 10k så hade det känts dumt att bara komma med en present. Men bästa sättet att jobba med det är ju att utsätta mig för det, så får tänka på det kommande tillfällen!

          Vad anser du är lämplig mängd? Undrar uppriktigt och inte drygt. Hur andra i familjen gör är ju upp till dom, men om jag köper 4 paket istället för 14 så blir det ju betydligt färre. Jag hade ju kunnat slå in allt i ett paket naturligtvis, men jag tycker det även är bananas att spendera tusentals kronor på presenter (2ggr/år dessutom).

          Som i år blev det en bok då, vilket jag tycker är viktigt oavsett. Ett par tofflor som kanske inte är det roligaste men nåt som används. Ett set med gör din egen studsboll vilket förhoppningsvis blir roligt men framförallt lite pill och kreativitet. Och en meningslös, men förhoppningsvis rolig, leksak.

          Jag la strax under 500kr på detta, man får tycka vad man vill om det är mycket eller lite, men det är väldigt mycket mindre än när jag i princip bara plockade allt jag tyckte såg kul ut. Sen tycker jag också att det är ett bra sätt att ge lite vettigare presenter än 1000 plastprylar som det ofta blir, till mindre barn som i detta fallet.

          Sorry för rant men tyckte din fråga var intressant eftersom jag tyckt systemet varit bullet proof, och det tycker jag nog fortfarande men kul att höra andra synvinklar!

          Jag köper 4-6 paket till mitt barn (med typ den principen med bok, klädesplagg och något hon önskar) som hon får uppdelat på två julfirande (en med varsin sida av släkten). På ena sidan är de bara morföräldrar som köper och då får hon fler av oss, andra sidan e de fler släktingar som köper = färre från oss.

          Min poäng är bara att du inte vet att barnet ”dessutom får av andra” i alla familjer.

          Fast du vet ju inte hur många det barnet får paket av. Mina barn har bara moster på min sida tex.

      Hahaha, visste att minst ETT sånt här inlägg skulle komma så att alla pretto-föräldrar fick glänsa med hur få paket de gav sina barn, hur stillsamt och fint just deras barn öppnade paketen och sedan lugnt och sansat gick runt och tog i hand och neg/bockade och tackade för presenterna 😂
      Hur många klappar man ger sina ungar KAN väl ändå föräldrarna få bestämma? Vill man ha femtioelva nya leksaker att försöka härbärgera hemma någonstans – be my guest?! Låt folk göra som de vill utan era löjliga pekpinnar. Vad säger att ni som ger EN genomtänkt klapp är bättre?

        Tråkig ton bara i ditt inlägg. Även om innehållet kan vara vettigt så skummar man bara igenom det pga din attityd.

        Jag håller med dig! Det blir en tävling i vem som ger minst och mest genomtänkt. För då är man bäst och vinner! Allt är en tävling för mammor. Till och med julafton.

          Men tråden började ju med att barnen blir hysteriska och får för många paket? Då var det väl rimligt att någon skrev att de försökte ge färre paket, istället för att skylla på barnen..?

      100% bortskämda och otacksamma barn pga föräldrar som curlat och ej lärt dom vett och etikett. Punkt.

    Är inte alla vettiga människor anti Israel? Det som pågår i Palestina är hemskt.

      Israel måste få försvara sig. Och vilket folk är det som använder sig av mänskliga sköldar och beter sig som rabiessmittade grottmänniskor mot gisslan? Israelerna är de mest civiliserade i regionen.

        Vidrigt uttryckt! Det där är inte försvar…

          De har ju blivit tvingade att slå tillbaka rejält, hur ska Hamas annars inse att det kostar på att skada Israel?

            Nice, nån som tycker det är ok att döda barn. Då vet vi.

            Kim Jong-un är det du?

            Nån borde kanske visa dem att det kostar på att bomba sjukhus och invadera andra länder?

        Så det är civiliserat att mörda barn, bomba sjukhus och anfalla människor som inte har någonstans att fly?

        Det är ett folkmord som pågår, inget annat.

      Ja precis! Hur kan man inte va just nu?(Alltså ledningen, militären, inte civila som är emot kriget).
      Bomba flyktingläger??

      Hon har ju rätt? Är problemet att hon tar sig tid att lägga upp viktiga saker som västerländska medier inte vågar visa? Fattar verkligen inte problemet.

      Snälla What The Actuql F*ck. – i dina drömmar att alla vettiga människor är på Palestinas sida.

      Man du och ni som tror det, är ju verkligen ett folk för sig.

    Nu är snart juldagen över. Nu går det för mej åt rätt håll. Mot ljusare dagar. Och snart är det mars. Jag förtränger det är en vintermånad och hoppas det blir vår. Påsken kommer ju sen. Älskar påsken.

      Jag tänker likadant. Bara några få j-a månader och sedan kommer våren🙂

      Min man och jag dricker alltid bubbel och firar vinstersolståndet för då vänder det och dagarna blir ljusare igen. Tre månader till sommartid, det är bara att kämpa på och vara glad över att det värsta (november) är över.

      Blev så glad av den här tråden, haha. Som jag längtat efter vår och ljus!

      Jag tycker man kan ana redan i slutet av januari att det är en förändring. Inte så mycket att dagen tilltagit några få ynka minuter men ljuset är annorlunda. Ljusare på något sätt även om det blir mörkt tidigt i alla fall.

      Nu går det åt fel håll. Snart kommer våren som är årets värsta årstid, sen kommer den näst värsta; sommaren. Sen vänder det tack och lov, och den ljuvliga hösten kommer, längtar REDAN! Men, har vi tur som tokar får vi en riktigt kall och ruskig sommar i år också ♥️♥️♥️

        Man får gå mot strömmen❤️

    Är sugen på att börja se någon gammal svensk serie, vilka är era favoriter? De ska helst finnas på svt play. Tänker typ serier som Raskens, Hem till byn eller något annat gammalt. 😄

      Rederiet

      Ingen favorit men pappa sa ”den ska man ha sett”: Kejsaren av Portugallien.

        Ja! Och den Tatuerade änkan.

        Charlotte Löwensköld och Anna Svärd!

      Svenska hjärtan!

      Det är en av de allra bästa svenska serierna som gjorts med fantastiska miljöer, och många duktiga skådespelare.
      Har sett om den många gånger.

      Hem till byn ä också väldigt bra, men det tar lite längre tid att komma in i den då den är ganska långsam.

        jag har hela serien på dvd. svenska hjärtan är sååå bra ❤️🙏

          Jag med ❤

        Älskar den! Brukar se den varje höst 😄

      Spung

      Svenska hjärtan finns nog kanske på Öppet arkiv, jag tror den är bra, inte sett sen det begav sig 😁

      Ut och invandrarna fanns ett tag. Vet inte om de är kvar. Skånska mord tyckte jag också var bra har för mig de finns på Öppet arkiv i SVT play.

      Hemsöborna är ju en klassiker.

      Rapport till himlen, Hedebyborna och Spung. Och Lagerlöf är ju aldrig fel men jag tycker Gösta Berlings saga är bättre än Kejsaren av Portugallien. Sen finns det många bra deckare som Wallender med Rolf Lassgård.

      Tre kronor

      Albert och Herbert! Finns både serie och julkalender. Kalendern kan man absolut se året om!

      Utvandrarna, den gamla serien. Inte filmen som kom för ett par år sedan.

      Skärgårdsdoktorn! Tröttnar aldrig.

      Julstormen. Om man har Netflix😍

      Saltön!!

      ”Tre kärlekar” och ”Scener ur ett äktenskap” är mina tips, utöver de jag redan setts nämnas här.
      ”Lära för livet” är en bra lektion för de som tror att skolan var bättre förr.

      Jag har tänkt se om Skärgårdsdoktorn!

    Fattar inte hur hon hinner uppdatera sådär mycket? Vid jul också? Själv hade man knappt fem minuter över med alla måsten 😅

      Oj, jobbigt för dig. Låter inte som en mysig, fridfull jul. Alla har det verkligen inte så…

        Men hon har tre barn. Alltså bör hon också haft vissa måsten kring jul.

          Vissa kanske, men hon ja d sa en också har en man som tar ansvar. Eller en lägre nivå. Tycker en dag full med måsten inte låter så nice.

            Tror hon lägger upp över hundra stories per dygn. Att samtidigt hinna med barn, mat, julfirande och umgänge även om man hjälps åt kändes bara orealistiskt. Hon ska ju hinna hitta dessa klipp hon lägger upp också. Jag säger inget om sakfrågan men tidsåtgången till detta lär vara stor.

              Ja säkert. Tänker bara på den som sa ”hur har hon tiiid”. Många har mkt tid på julen, tråkigt att stressa ihjäl sig.

                Samma Anonym som svarar i hela denna diskussion 🙂

    Är det nån som fått en (lång) relation att funka igen när den väl har brakat? Bebis, dåligt en tid, ett explosionsartat storgräl där det kändes som att nu skiter vi i det här, känslor som svajar efter dess (en månad ungefär. Men det har alltså knakat i ett halvår och egentligen varit en del fnurror av olika slag sen jag blev gravid).
    Men det finns en vilja från bägges håll. Och barn då såklart. Ska gå i familjerådgivning.
    Har nån av er vänt en (från början lycklig) relation från botten till bra igen?
    Det här är min första riktigt långa. Har haft ett par relationer som varat i några år, där har det inte funnits barn och därmed inte lika stort incitament att rädda. Så där har de känslor som jag har nu, lett till ett uppbrott. Men han vill fortsätta, jag vill fortsätta, om det går. Skulle behöva en solskenshistoria ikväll.

      Det är ju väldigt positivt att ni båda fortfarande vill kämpa 🙂

      Skulle också vilja veta. Sitter i samma sits, dock har vi inga barn. Men en lång relation där det har gått utför det senaste året. Är så ambivalent vad jag vill och hur jag känner. Tror hen känner likadant. Hur vänder man detta? Är familjerådgivning lösningen?

        Det är ju alltid en god start, om ni båda vill det.

          Vi har pratat om det men aldrig kommit till skott med att ta kontakt. Det är som att vi inte riktigt kan kommunicera utan att det blir missförstånd.

            Då behöver ni definitivt hjälp med det. Försök att boka en första tid och se vad ni tycker och känns om det.

              Ja jag ska se till att boka en tid. Tack för dina svar.

      Efter 8 år tillsammans hamnade vi i ett jättebråk pga tråkiga omständigheter. Tillsist konstaterade vi att vi hade två val: separera eller se till att vi fungerar. Vi valde det senare alternativet. Började prioritera varandra på riktigt igen, skicka små meddelanden under jobbdagen, fly iväg på romantiska resor, gå på lyxiga middagar eller spännande aktiviteter för att få nya positiva minnen att fokusera på. Vi började dessutom varje söndag ha en ”veckoutvärdering” med vad som gått bra/mindre bra under veckan och bad man har uppskattat hos varandra mest under veckan. Visst, det krävde jävligt mycket energi, men det gjorde det också medan vi bråkade hela tiden. Och värt det var det verkligen, vi närmar oss 13 år och har världens ljuvligaste dotter tillsammans. Kan inte föreställa nog någon annan att bli gammal med än med honom ❤️

      Inte för mig personligen men mina föräldrar hade två infekterade bråk och var nära att skilja sig två gånger under min uppväxt (varav ett i samband med att mitt syskon var litet). Men efter parterapi kom de förbi det och de har idag varit lyckligt gifta i 35 år. Inte ett spår att dessa bråk idag då de löst konflikten tillsammans med en terapeut/psykolog.

      Tror att ni har större chans att orka förbi detta om ni har en lång och fin historia tillsammans sedan innan. Håller tummarna för er!

      Vi hade en rejäl kris, barn involverat och skilsmässoansökan inskickad t.o.m. betald men vi gav oss ändå fan på att ta oss igenom det, han ville mer än jag men med familjerådgivning, vilja och engagemang från oss båda håller vi än. Är lyckliga och fick t.o.m. ett till barn efter allt. Detta var 5 år sen. Kram ❤️

      Vi har! Vi har varit ihop i 7 år och vi har haft en riktigt illa period. Trodde helt ärligt inte vi skulle komma upp ur den mtp hur lite respekt vi båda hade för varandra, vilket kom till uttryck i respektlös ton mot varandra, nedklankande kommentarer, för lite fysisk och psykisk intimitet osv. Men vi har båda behövt att bestämma oss för att trycka på reset och ge varandra en ny chans. Vi gjorde nästan slut men så lovade båda att prova en sista gång när vi verkligen ger allt. Är generösa med varandra. Rekommenderar också att båda laddar ned appen ”ahead” och kör en övning varje dag.

      Vi har det bra nu. Kanske bättre än någonsin. Vi lovade också att inte göra slut första 2 år efter en bebis för då är det undantagstillstånd, dock har det aldrig blivit så illa igen efter vi fick barn

      Japp vi vände en sån situation efter tre såna år! Med hjälp av familjerådgivning. Det hjälper dock inte direkt, jag märkte skillnad efter kanske 6 månader.

        Anonym 20.13 här. Kan utveckla lite! Vi hade varit ihop i ca 7 år när vi fick barn, och då blev vår relation långsamt sämre, typ under tre år. Till slut pratade vi, eller iaf en av oss, om att separera. Men vi var båda beredda att testa familjerådgivningen, mest för vårt barns skull. Vi slutade med familjerådgivning efter knappt ett år. Och blev sen gravida med barn nr 2. Nåt som inte hade varit på kartan tidigare pga hur dålig relationen hade varit. Så vi lyckades rädda vår relation, ska inte säga att vi är ”lyckligare än någonsin” men vi tror båda på en framtid ihop. Det gjorde vi inte före vi började med familjerådgivning. Vi lärde oss kommunicera bättre och lyssna bättre på varandra. Nu har vi helt enkelt lite mer förståelse för varandras olikheter.

      tillsammans i ca 15 år, otroliga bråk emellanåt, gjort slut till o från. bra ett långt tag, skaffade barn men tyvärr flyttade vi isär efter 3 år.
      Jag fick nog. Han hade alkoholproblem.
      Han ändra sitt beteende undertiden vi var isär, vi hittade tillbaka gifte oss köpte hus med stor trädgård , han har ordnat sitt mående och brytit med gamla ovanor och dåligt umgänge. Så ja-det finns solskenshistorier.

      Vi närmar oss 20 år tillsammans där vi nyligen mått väldigt dåligt båda två. Då har det blivit mycket fokus inåt, på en själv. Och mycket irritation på den andre.
      Vi, framförallt jag, har stått länge och stampat och undrat hur vi ska göra. Vi har dessutom haft en jätteflisa i förhållandet, ofrivillig barnlöshet i flera år där vi inte pratat med varandra utan grävt ner oss i sorg på varsitt håll.

      Men när vi började nå ytan insåg vi att vi måste komma ihåg vi:et. Så vi började prata. Om allt, stort som smått. Även vår elefant Voldemort. Kickade även igång sexlivet som legat i dvala när vi mått dåligt, viktigt att känna sig som kärlekspar och inte vänner.

      Sen tror jag det är viktigt att komma ihåg att man inte är samma person som när man träffades (beroende på längd på förhållandet, naturligtvis). Att man förstår, respekterar och älskar även den ens partner utvecklats till. Och även en själv.

      Japp 15 år tillsammans nu. Haft två kriser, den ena höll på att knäcka mig samtidigt som en (tillfällig) kollega visade intresse. Men insåg att jag älskar min sambo. Tror att det viktiga är att kommunicera. Vi har kommit överens om att prata om allt. Jag stör mig på X då säger jag det. Kanske inte exakt här och nu då vi nu även har barn att ta hänsyn till men då tar jag upp det på kvällen när vi är själva. Han får förklara hur han tänkte, jag hur jag känner osv.

      I dåliga perioder tappar vi även det fysiska, behöver inte vara sex men närheten. En puss i förbifarten eller vad man nu gillar som person. Men också tacka den andra för det den gör (så allting inte är klagomål som de lätt blir när man har barn och är trött). Uppskatta varandra helt enkelt.

      Men jättebra att ni ska prata med någon

        Just det med att tacka är en viktig poäng tror jag! För stort som smått. Tacka för maten, tacka för att hen hämtade nåt åt mig, tacka för att hen handlat osv. Även om det är saker man ser som självklara att man hjälps åt med i ett förhållande, så uppskattar man att personen faktiskt gjorde det. Och oavsett utförande, haha! Jag vet att jag packar diskmaskinen bäst, men tack för att du fyllde och körde en maskin.

      Jag har! Gick på familjerådgivning och det första vi fick tänka på var om vi ville fortsätta tillsammans. Att allt går att lösa, men att man behöver ta de beslutet först. Går inte om den ena parten inte vill osv.

      Vi flyttade dock isär ett tag men sågs fortfarande och insåg att de vi hade var värt att kämpa för, skulle säga att efter detta har vi aldrig haft de så bra. Visst de går upp och ner, men de blev en ögonöppnare för oss. Inne på vårt 14 år ihop nu.

      Jag & min partner hade en tuff period nu under hösten. Dock har vi inga barn men vi var på botten av vår relation. Vi lyckades vända på det genom att prata. Och de låter så klyschigt att säga men de var så vi vände på det, vi prata om vad vi ville ha ut utav våran relation vad vi ville se framemot i vår relation. Vad som skavde i relationen, som tex störde jag mig på att de bara var jag som lagade mat men de visade sig att min sambo trodde att jag ville göra de själv pga att jag älskar att laga mat. Men efter att vi verkligen prata ut om våra känslor under 1-2 månader känns det som om vi är mer kära än tidigare. Så mitt tips är att verkligen prata om vad som känns bra, vad känns mindre bra, vad vill ni få ut utav reaktionen och vad saknar ni. Önskar er all lycka och hoppas att ni hittar en väg framåt<3

        Tack för tipsen. Men det går inte att prata. Försökte lyfta rådgivning idag, men fick inget gehör. Vi har så svårt att se från den andras perspektiv. Jag förstår inte hen och hen förstår inte mig. Jag får nog acceptera att det inte går att rädda detta.

    Har ni tänkt på att vi i Sverige äter väldigt mycket sötsaker? Alltså stora mängder, och ofta.
    Det är mycket socker i maten som äts också.
    Det kan ju inte vara bra för hälsan.. men ändå är det så normaliserat.

    Jag försöker själv dra ner på onyttigheter just nu, för kroppens skull.
    Någon mer som funderat på det och tänkt göra förändringar?

      Vad räknar du som stora mängder?

        Ja, mer än kroppen behöver.

          Vad har du läst för artiklar?

            Det verkar vara du som INTE läst. Socker är riktigt dåligt för oss.

          Och man riskerar sjukdomar, som diabetes och annat.

      Nej det är gott 🥳

      Äter rätt nyttigt överlag, mycket frukt och grönt till, även om där är socker i det också. Men tycker det är helt ok med lite godis då och då. Lite mer vid julen kanske.

      Jag försökte dra ner på och vänja mig av med socker förut och leva lite hälsosammare men det slutade bara med att jag tappade livsgnistan. Jag tycker om god mat/dryck för mycket. Nu tillåter jag mig att äta av allt men i måttliga mängder även om det kan bli för mycket godis ibland. Som jag ser det lever vi under en ytterst begränsad tid och jag har ändå inte så många andra glädjeämnen i livet än god mat så jag tänker att jag kör på.

      Det är väl allmänt känt att vuxna i Sverige äter mkt godis.

      Har inte tänkt att dra ner. Det är gott med godis och jag vill äta sånt jag gillar

        Ja, det är lite det jag tänker. Vi i Sverige äter långt mer än rekommendationerna. Man måste ju inte vara renlevnadsmänniska, men jag tycker nog att det går trender i att äta väldigt stora mängder fet och sockerrik mat i Sverige.
        Bara reflektioner, för jag funderar själv på att jag vill leva hälsosammare och må bra. 🙂

          Är det känslor du utgår ifrån eller verkliga studier?

            Känslor? Observationer och artiklar såklart, om hur mycket onyttigt som inhandlas och äts, och hur mycket så kallade välfärdssjukdomar har ökat.

              Så vilken/vilka artiklar refererar du till i ditt första inlägg då?

                Herregud, vad du tjatar. Det är ju helt solklart att det äts för mycket socker i Sverige.

                  Ska man inte alltid vara källkritisk menar du? Frågan är inte ens till dig så scrolla bara vidare 🤫

          Jag flyttade utomlands och har fått lite chock när jag kom tillbaka i jul hur stora folk jag känner har blivit. Men det är väl fetmaepidemin som för så vitt drabbar många länder just nu

          Ja utländska vänner som besöker Sverige blir alltid lika förvånade över att det i en vanlig liten matbutik finns lösgodis som tar större plats än brödhyllan,och att det oftast är vuxna männislor som fyller sina påsar där…! Vi svenskar överkonsumerar helt klart socker.

            Jag bor utomlands, är inte hemma i Sverige särskilt ofta men jag minns verkligen de enooorma hyllorna med godis och även Videobutiken som fanns då med nästan mer godis än videohyllor och jag minns även mängden smågodis som vi kunde köpa varenda lördag. I många år kom barnens pappa hem med 1 helt kilo godis när han besökte Sverige och det tog månader att äta upp. Var alltid så arg på dessa mängder av godis som fanns hemma då, särskilt som han alltid hade historier om farbröder som gjorde hans mamma arg med godiset de gav honom som barn. Minns också hur min dotter hade svårt att stå emot och gick upp i vikt de månader vi hade mycket godis hemma, är så glad att denna tiden är över. Som sagt, Sverige har sjukliga mängder godis i butikerna som är svårt att stå emot. Och det är MYCKET godare än smågodis utomlands, hopplöst att stå emot. Det är verkligen synd om svenskarna.

        Vi har gott godis, skulle säga den bästa jämfört med många länder

      Några tips på att lyckas? Jag behöver verkligen göra samma sak. Mår inte bra alls k kroppen. Skulle behöva göra en total omvändning av min livsstil. Behöver äta hälsosamt och börja träna. Måste börja prioritera det och inte vara dega i soffan och vänta på att tiden ska gå.

        Några tips är:
        Ha för vana att dricka vatten. Ofta när man är sugen på något är man egentligen törstig har jag själv märkt.
        Bestäm dig för hur stora portioner du ska äta innan du äter.

        All mat har ju portionsstorleksrekommendationer på paketen, så att man kan bli mer medveten om att man inte behöver äta mer än den rekommenderade mängden. 🙂
        Borsta tänderna när man är sugen på något sött men vill hålla tillbaka- för då blir det söta inte lika gott och det blir lättare att stå emot.

          Bättre att lyssna på sin egen kropp, den säger till när den är hungrig/mätt.

            Fast det funkar ju bara om man har en normal och hälsosam relation till mat… har man problem med t.ex. överätning och/eller hetsätning, eller åt andra hållet att man har/haft restriktiva ätstörningar, då är tipset ”lyssa på din kropp” helt omöjligt. För ens kropp känner inte normala hunger- och mättnadssignaler, det har blivit stört av kanske år av störd matrelation. Det kan mycket väl vara möjligt att få tillbaka en hälsom relation till mat och kunna känna av signaler om mättnad och hunger som man ska. Men det går inte att bara börja där, ofta behöver man olika strategier för att hantera den (möjligtvis långa) perioden av återhämtning.

              Det är inte omöjligt, har själv haft problem.

                Nej, jag skrev inte att det är omöjligt? Men att har man sådana problem, är det ofta väldigt svårt att hitta ett bra normalläge bara sådär. Man kan behöva olika strategier för att själv försöka reglera sitt intag för att kunna hitta ett normalläge för att känna hunger- och mättnadskänslor.

                  Var skrev jag att det kommer att bli enkelt? Du tolkar in en massa som inte finns.

                  Håller helt med anonym 21:34.
                  ”Lyssna på kroppen” är ett skitråd om man har de problem du nämner.
                  För mig är det bara strikta tider och typ räkna kalorier som funkat för att äta normalt.
                  Då menar jag att räkna även när man ska äta normalt med kalorier och inte för att gå ner i vikt utan att målet är att hamna så nära de kalorier man behöver som möjligt. Då blir det också lättare att välja typ grekisk yoghurt med ett skivat äpple och kanel som snack på kvällen istället för en snickers.

        Köp. Inte. Hem.
        Baka inte heller.
        Se till att få i dig tillräckligt med zink, järn, vitamin b, kalium, sådant som kan kan lura dig att det är godis du är sugen på när du egentligen har näringsbrist. Ta ett test så vet du säkert om du ligger lågt på något.

          Jag kom på att många svenskar tjejer nog ofta får i sig för lite kalcium, alltså inte får i sig tillräckligt med mjölk, ost och yoghurt. Samma med just järn och b-vitamin som finns i kött och zink som finns i skaldjur och pumpafrön.

        Ät nötter i stället för godis. Variera mellan valnötter, hasselnötter, pumpafrön, solrosfrön.

      Tänker att det är nåt man inte behöver tänka på eller bry sig om, förutom angående sig själv. Vi är nog knappast det ohälsosammaste landet i världen.

        Fast barn kan ju bli sjuka av för mycket onyttig mat, och de kan inte välja vad de ska äta själva, utan det väljer ju föräldrarna åt dem.

          Vad ska du göra åt det då?

            Jag? Jag har inga barn. Jag reflekterade bara över att samhället ser ut så här, och det är väl föräldrarnas ansvar att ingjuta hälsosamma vanor hos barnen såklart.

              Tänker eftersom du svarade mig.

        I arabländerna äter man mycket kakor. Samma i Spanien, barnen äter kakor till frukost och suger ofta på karameller och klubbor, chupa chups (spanskt) finns överallt. I USA äter man mycket snabbmat, i Danmark fläsk och dricker öl. Annars tror jag svenskar tyvärr är bland de mest ohälsosamma.

      Japp så sjukt onaturligt vi äter egentligen. Men tror absolut inte på förbud, vi har ju en kultur och ett samhälle där det är en självklar del. För mig funkar det toppen att äta mestadels vanlig mat (köttfärs, kycklingfilé, ägg, frukt, grönsaker, surdegsbröd, nötter) och så en oreo, lite glass eller par rutor choklad till det 👌

      Ja de flesta som inte är uppväxta i Sverige tycker det är väldigt märkligt att vuxna kan gå och köpa 1 kg lösgodis till sig själv och moffa i sig på en kväll. Känns lite barnsligt. Men erkänner jag själv är en sockerråtta som inte tillåter mig själv att köpa lösgodis för det leder alltid till magont… 😉

        För de har äckligt godis kanske haha.

          Ändå smart move! 😉

          Nej, därför att sötsaker främst är något för barn i andra länder, undantaget lite finare praliner osv.

            Tråkigt. Låter väldigt stelt.

            Jag vet inte vilka länder du pratar om men det finns många länder där vuxna äter godis och det ses inte som barnsligt…

              Precis! Alltid nån som ska leka världsvan och säga ”i alla andra länder…” 😄

                Skrev aldrig om ”alla andra länder” dock, bara min upplevelse av de jag mött och känt som kommit som invandrare hit.

                  Vilka länder tänker du på då?

                    Jag är inte samma person, men i de länder jag har bott (Frankrike Italien Österrike) trycker vuxna inte i sig godis. De kan äta dessert efter en måltid på helgen och de kan ta ett bakverk typ croissant till frukost. Men inte godis.

                      ”Trycker”.
                      Varför så negativt laddade ord? Äter duger väl?

                      Hahahhaaa i Italien äter ju vuxna bakelser till frukost. Sjukt mkt socker där

                Tja du kan kan börja med att citera korrekt. I andra länder var det. Inte i alla andra länder. Jag tycker också det är larvigt att använda sig av begrepp som ”leka världsvan”. Jag har erfarenhet av att bo och ha släkt i Tyskland, Belgien, Mexiko och Brasilien. Där är godis främst för barn. Märkligt att det provocerar dig att alla inte gör som i Sverige.

                  I andra länder, då låter det som det är alla, annars skirver man väl vilka eller ”vissa”.
                  Haha vad du håller på, provocerar mig inte, förstår bara inte varför man ska låtsas som att Sverige är så dåligt och där och där gör man minsann inte så…

            Jag bor inte i Sverige sedan tio år. Äter vuxna verkligen mycket godis i Sverige? Ja då har svenskar helt klart problem.

        1kg? Finns det på riktigt någon som äter det själv?

      Jag äter själv inte så mycket sött eller sötsaker. Men reagerar snarare på att mat utomlands alltid är så sötad? Svårt hitta naturella och osötade saker. Typ alltid sötad youghurt på frukostbuffén, sött vitt bröd osv.

        Fast svenskt bröd är väl ändå otroligt sött överlag??

          Nej? Har du varit i Asien eller USA?

            USA har jag varit i och håller absolut med, men övriga Europa iaf har inte alls såhär sött bröd. Grekland, Östeuropa, Finland… Min man är från Finland och hans föräldrar tycker svenskar med sitt rostbröd är aliens. De har alltid rätt grovt osötat bröd hemma.

              Italien och Frankrike har. Finskt bröd är så äckligt! 😄

                Det är inte äckligt, det är nyttigt.

                  Finns gott OCH nyttigt. Sånt där bröd är bara torrt och kompakt.

                  Det är samma sak.

                Finskt rågbröd är ju det absolut godaste som finns!

                  Blä

                  Ja, med tjockt lager paté och röd paprika! Det åt jag till frukost idag.

        Brödet utomlands är ju osötat? Det är ju i Sverige vi har limpa typ.

        Som hotellfrukost i Italien t.ex,vitt bröd med nutella och översöt marmelad…kändes så fel när man är van vid en hälsosam fullkornsmacka liksom.

          Usch jag minns barnbordet på ett hotell i Rom, det var bara sötsaker och sötad yoghurt. Jag var verkligen upprörd. Som tur var tog inte våra barn av det.

      Äh orka. Kan dö imorgon så tänker njuta

    Såg att Ditte väntar barn.

      Anna också

        Stackarna…

        Vem är anna

          Lisas kompis

    Hallå, Angelica Lagergren?! Var inte hon förlovad med sin livs kärlek Pontus och skulle gifta sig? Nu visar hon upp nån ny livskärlek, en gubbe i kilt, vad hände med Pontus? Många stora kärlekar i deras liv.

    Är inte ett fan av hennes ex men han har ju åtminstone kunnat hålla sig till en stabil relation efter skilsmässan.

      Håll dina skamkänslor för dig själv istället.

      Låt henne sköta sitt kärleksliv och så sköter du ditt ☺️

      När förlovade hon sig?

      Jag undrar också! Gillar henne skarpt men det går extremt snabbt i svängarna… det får en att undra vad som är genuina känslor eller inte. Det kan inte heller vara okomplicerat för barnen med nya partners. Däremot tycker jag hon verkar vara en superhärlig person och underbar mamma. Jag kommer aldrig någonsin kunna förstå hur hennes exman valde att lämna varannan vecka med barnen för ett liv i Åre med en ny familj.

        Oj, jag läste deras blogg för hundra år sen och de kändes som att de skulle vara ihop för evigt. Vad hände? Och hur kunde han flytta ifrån sina barn?

          Har inga svar på vad som hände. Men fattar verkligen inte hur han kunde flytta så långt bort med sin nya familj. Så fruktansvärt egoistisk och han sjönk som en Sten i mina ögon. När de hade bloggen fick jag ändå intryck av att han en okej pappa men nej tack.

            Låter som J h a l l er h e i m som övergav sin son för P, fyfan för dessa män. Läste någonstans att är en man inte ens lojal mot sitt egna barn kommer han aldrig vara lojal mot dig. Usch!!

              Nej, men vem vill ens ha en sån man? Usch.

      Ja blev också förvånad. Den nya är ju en riktig gubbe också jämfört med pontus

    Någon mer som är en nattuggla och får mer energi på kvällen/natten? Har ni lyckats ”vända” det eller trivs ni med att vara nattugglor?

      Har för mig att det beror på hormon obalans eller att kroppen producerar för mycket kortisol.

        Isåfall har jag haft det sen jag var fem år

        Haha nej, olika typer av människor bara.

      Har gått från att vara morgonpigg till nattuggla. Älskar det🙂

        Du anammar din inre nattuggla med andra ord? 🙂 När brukar du gå och lägga dig?

      Jag är en riktig kvälls- och nattmänniska.

      Det vände när jag blev ensamstående förälder. Är extremt sällan vaken efter 23 (förutom alla gånger barnen väcker mig). Det är ren överlevnadsinstinkt

        Då är du väl inte nattmänniska? 🤔

          Nej det är det ju verkligen inte.

      Är sån, inte lyckats vända utan kämpar på och lever ut det på helgen och andra lediga tillfällen. Tror man är som man är.

      Ja älskar mina nätter. Det inträder ett lugn som bara inte finns på dagen. Jag blir mer kreativ, målar, handarbetar. Kunde lätt var uppe till 4 på morgonen om jag tillät mig. Alltid varit sådan sen jag var liten. Nätter är min tid bara.

        Haha kul att man är så olika. är morgonmänniska, finns inget bättre än att gå upp kl 5, äta frukost i fred (är småbarnsförälder) och dricka en kopp. Har galet mycket energi på morgonen och älskar vara ute tidigt och grejja eller köra ett städryck. Däremot är jag död vid 19 varje kväll typ och önskar man fick gå och lägga sig vid den tiden varje kväll 😆 som ikväll har jag redan sovit en stund i soffan.ö, så nu är jag bara halvtrött 😅

          Kan i bland vara lite avundsjuk på morgonmänniskor men har accepterat mitt nattuggleri.

          Klart du är slut vid 19 när du gått upp 05. För mig finns det inget mer obehagligt än morgnar. Vad ska man ens göra?

    Putin flaggar för vapenvila! läste jag. Det var ju en trevlig julklapp. Man kan ju dock undra vad han har för krav för det.. Man har helt glömt bort det kriget nu, ingen bryr sig ju längre känns det som, det skrivs ju inte ens så mycket i tidningarna heller längre. Man har ju ingen aning aning om vad som händer i Ukraina längre, världen verkar ha glömt.

      Jag känner samma sak 🙁 så hemskt hur det har slutat rapporteras

      Ett av kraven var väl att all ukrainsk mark som Ryssland har ockuperat ska nu tillhöra Ryssland.

    Fler som blivit avstängda från Facebook Marketplace?
    Man får inte veta den exakta anledningen heller och inte heller har ju Facebook någon kundtjänst precis..

      Ja!! Sjukt frustrerande. Skickade in överklagan flera gånger och fick tillgång igen efter drygt 30 dagar 😅 Det var antingen för att jag tog bort flera annonser jag hade ute då vi skulle iväg på semester eller så var det för att kontot blev hackat. Båda grejerna hände vid samma tid.

      Jag fick en notifiering idag om att jag riskerar att bli avstängd. Förstår verkligen inte varför! Sålde en pryl för nån vecka sen och tog bort en annan annons, men det känns väl som normalt beteende på Marketplace?! 🤔

        Facebook har blivit skumma. Som med communichattar också där de varnar en och tar bort ens meddelanden trots att man inte riktigt gör något fel, mest att de misstänker en för att kanske göra fel. Deras system verkar inte fungera bra

    Jag har börjat baka finare tårtor och har ett ganska billigt spritsset från Ica. Är det värt att köpa wilton spritsset eller blir resultatet lika bra
    Med billigare märke?

      Så länge det är i metall och inte plast lär det vara likvärdigt. Kanske om man vill ha andra tyllar som ger mönster man inte har. Man kan köpa enstaka också. Wilton 32 är min favo 😊

        Tack för svar. Vilka påsar föredrar du? Engångs eller i silikon eller annat material?

          Jag kan säga att jag personligen gillar engångs tycker att fettet från vad man nu spritsar kommer igenom de man använder flera gånger, även om de har typ plastad insida 😬.

          Är lite lat så köper engångs.

    Hon behöver hjälp… Snacka om att hon ballat ur.

      Eh råkade visst svara samtidigt som en tråd raderades. Jaja…

      Nyfiken nu. Vad var det om, går det att berätta?

        LDs mani på IG stories

          Oh Lady D? Mer eller mindre konstant IG story mani.

            Har hon alltid det? Jag minns att hon hade det förra året över nyår, kanske är det ett storhelgsfenomen?

              Okay alltid är väl att ta i men det händer ju rätt ofta.

              Hon har hållit på i månader nu så det är värre än någonsin.

    Jag vet inte jag behöver väl mest skriva av mig. Det är så att jag misstänker mer och mer att mitt enda syskon är en narcissist och hans fru något dito. Han har bröt kontakten med mig vilket jag egentligen skiter i. Han har aldrig lyft ett finger för vår mor, änka, nu 80+ och sjuklig, han behagade inte ens och ringa och önska God Jul till henne i år. En gång köpte han lite livsmedel till henne och sen skällde ut henne efter noter för att ”han inte fått betalt” trots att jag satt in pengar på hans konto flera dagar tidigare. Han hade bara inte kollat sitt konto. Det var det sista han gjort för henne och det var ca 5 år sen. Han är mäkta irriterad över att jag har god kontakt med hans barn, vilket beror på att jag ger dem känslomässigt stöd något han och deras mor är usel på. Han vill inte träffa barnbarnen så ofta för då blir han bara bara sjuk, vilket är en lustig sak med tanke på vad som hänt denna julen. Han är för övrigt av åsikten att man skall stoppa barnen fulla med febernedsättande och skicka dem till förskolan och sen spela ovetande om de ringer och berättar att barnen är sjuka. (Finns massor att skriva men försöker hålla det kort.)

    Hans dotter är gravid (4e barnet) beräknad i mellandagarna så de bestämde sig för att stanna hemma i jul. Julafton ringer de till dottern och erbjuder att hon och familjen skall komma hem till dem några timmar. Under samtalet kryper det fram att han är dunderförkyld (covid?) och han står bakom sin fru och och säger så att det hörs att det skall hon inte säga för att då kommer de ju inte. Jag är så arg på hennes vägnar så jag nästan hoppar. Vad är det frågan om. Jag vet att man inte skall diagnosticera någon så där men där måste fan vara något fel i huvudet på honom. Han som är så livrädd för att förskolebarnen skall smitta ner HONOM tycket alltså det är helt OK att smitta ner sin gravida dotter dagar före hennes BF. Smitta ner barnen lagom till det kanske kommer en nyfödd till huset. Jag vet att covid är en minimal risk för en nyfödd. Men smittas maken med covid får han ju inte vara med vid förlossning. Är det inte covid så finns ju risken för RS viruset som kan vara dödligt för en sådan liten.

    Jag är så arg, otroligt arg hur kan man bara ha mage? Tack för ordet. Vill inte belasta min mor med detta det är ändå hennes son och likaså dottern behöver inte min ilska också så i brist på andra ställen att göra av min frustration blev det här.

      Ja, han låter som en narcissist.
      Bäst är att hålla sig på avstånd från sådana personer, även när de är släktingar.

      Herregud vilken grisig människa. Är helt chockad ärligt talat. Ja helt klart nåt fel i huvudet på honom.

        Tack. Känns lite skönt att inte bara jag som får tuppjuck på en sådan total brist på empati.

      Jag förstår din ilska men han är vuxen och hans barn är vuxna. Det är barnens fight att ta om han är ett svin mot dem… absolut inte okej att bete sig så dock.

        Jo jag vet. Jag stöttar i bakgrunden. Förstår och försöker hålla tand för tunga men det är fan så svårt.

          Förstår det.

      Jag vill inte vara misogyn men med åldern tycker jag att jag ser fler och fler med narcisstiska drag. För att inte tala om alla brottslingar man läser om i tidningarna. Din bror är uppenbarligen det också.
      Har börjat fundera på om det kommer av att de känt sig förfördelade som barn och fortsätter att göra det gentemot sina närmaste, högt som lågt. Att beteendet alltså är som ett medvetet straff mot sina närmaste. Det är alltså inte ovetande om vad de håller på med, tvärt om faktiskt vilket gör det ännu värre.

        Din bror HAR uppenbarligen det också, menar jag. Narcisstiska drag, alltså. Sorry för felsyftning.

    Magproblem, skrolla om du är känslig!

    Jahapp, kom hem från julfirande igår och fick så brutalt ont i magen (tackar högre makter att jag hann hem innan det bröt ut) och har bott i badrummet hela dagen. Gick in på Instagram och såg ett inlägg om att 400 000 svenskar blir sjuka av julmaten och inlägget var såå vidrigt, absolut inget jag pallade se nu 😷

    Har fasen ingen vätska kvar i kroppen känns det som. Nä fy, vill typ aldriiig äta julbord igen!

    Hoppas ni mår bättre! 😅🙈

      Hur många julbord har du ätit och hur många har du blivit sjuk av? Sannolikheten att det ska hända är ändå himla liten.

      Mat som står framme länge, tyvärr. Eller så petar folk som inte tvättat sig efter toalettbesöket, med händerna i maten.

    Finns det något sätt man kan protestera/inte betala/visa missnöje mot förhandlad hyreshöjning? Min privata hyresvärd höjde med 4% just före sommaren och nu vill de ha ytterligare 5% från årsskiftet.. Hyresgästföreningen verkar mest nöjd och glad att inte förhandlingarna strandade igen och verkar förbise en nästan 10% höjning på mindre än ett år.. I pengar handlar det om nästan 500 kronor mer varje månad..

      Jag betalar nästan 20 000 mer i räntor varje månad som husägare. Inflationen har varit hög. 500 låter väldigt rimligt i dagens läge

        Buhu, så synd det är om dig då. Du har själv valt att köpa ett hus och låna pengar, sånt är inte gratis.

          Och du har själv valt att hyra en lägenhet? Buhu vad synd det är om dig som får en hyreshöjning

          Fast va? Bara konstaterar ju att boende blir dyrare för alla pga räntehöjningar. Spelar ingen roll om du hyr eller äger. Hyresvärden får ju också dyrare omkostnader och räntekostnader.

        Räntor och inflation kan gå ner, men det kommer aldrig bli en hyressänkning för hyresgäster. Så det går inte att basera hyreshöjningen endast på ”dagens läge”.

        Det är verkligen galet mycket! Säger jag som alltså inte bor i Sverige. Mina räntor gick upp 2000 men jag bor i lägenhet. Hoppas verkligen på nedgång till våren.

      Inflation och höga räntor är ganska aktuella problem i nuläget.. Du ska vara väldigt glad det inte rör sig om högre höjningar. Hyresgästföreningen är duktig på att förhandla om hyror så om de är nöjda så är det ett gott tecken.

        Jag får bostadstillägg vilket går i taket och det är ju skattepengar. Jag har varit tvungen att flytta två gånger på mindre än två år och därmed gått från en hyra på 5000:- till 8500:- för samma kvadrat. Sinnessjukt.

      Tyvärr får vi nog acceptera en höjning på 5% år och vara tacksamma att det inte är de av hyresvärdarna önskade 10%. Det går nog inte att komma i från. Jag kan reta mig på att det kommer ju inte att bli sänkning av hyrorna när deras räntor m.m går ner senare när det är bättre tider igen. Vi får fortsätta betala vår årliga hyreshöjning och tacka hyresgästföreningen för att de faktiskt kämpar för oss.

        Men det är just det jag är irriterad över, min hyresvärd yrkade på 11% förra året och då strandade förhandlingar men iår har de nästan lyckats driva igenom den procenten och hyresgästföreningen protesterar inte? Sen.. Det har årligen varit hyreshöjning för att täcka ökade kostnader men pga covid så är det nu vild panik och ingen förutsåg något och mycket vill ha mer.. Det känns lite girigt och ett något kortsiktig tänkande..

          Förstår precis hur du känner. Alla har definitivt inte marginalerna.

      Det kommer bli dyrare än så framöver, höjningarna på hyresrätter har ”bara börjat”. Brf kommer höjas ännu mer…

        Trött obildad kommentar. Brf ”höjs inte”. Avgiften kan höjas om föreningen är högt belånad. Har du låga eller inga lån på din egen lägenhet har du lägre eller inga kostnader. Så trött på kommentarer som innehåller noll fakta och ointelligenta spekulationer utan substans.

      Med tanke på att ALLT blivit dyrare så är det är en liten sänkning. Sluta gnälla, snälla rara.

    Detta är första året efter 14 år (!) I vården jag känner att det inte är värt och missa alla högtider med barnen, alla ledigheter. Alla röda dagars ledighet.

    Vart nekad semester för 3e året i rad, pga av min delegation. Alltså, hat ansvar över en del mer krånglig medicinering än många andra kollegor. Man I princip straffas för man är duktig?

    Någon inom vården som känner samma? Att det typ ”räcker” nu med att vara en ”snäll vårdanställd” ?

      Säg upp din delegering.

      Ja jag förstår dig. Jobbade på avdelning under flera år, men bytte till mottagning där man bara jobbar dagtid och är ledig alla röda dagar. Det är så skönt. Det finns bättre platser inom vården, sök dig vidare!

      Förstår dig. Jag bytte själv från att arbeta på avd på sjukhuset till en privat hudmottagning, för att slippa jobba högtider och helger. Får inget OB men alltså, det är så värt det! Underbart att aldrig behöva slåss om semestern.

      Ja, är otroligt trött på att vara snäll vårdanställd och just nu även att jobba för regionen pga galna sparkrav.
      Det är synd för jag gillar själva jobbet, trivs bra med att arbeta på avdelning på sjukhus med akutsjukvård MEN vill verkligen vara ledig alla röda dagar så som alla andra är!

        Det är bra att ni finns och vi är väldigt tacksamma för att det finns folk som faktiskt vill jobba i vården och tycker om det, men skulle aldrig klara av det själv. Området där jag bor har precis blivit av med sin akutmottagning och nu är alla så sjukt missnöjda med vården och med regionen. Så det är starkt av er som jobbar där att faktiskt göra det, det verkar inte vara en helt enkel bransch på något sätt alls.

      Min bästa vän är i precis samma sits. Hon har bestämt sig för att byta bransch.

    Vad ska ni göra och vad ska ni äta på nyår? Några kompisar kommer på middag och jag funderar dels över meny, dels över vad vi kan hitta på under kvällen. Quiz, lekar, spel etc. Vi är fyra vuxna och två 15-åringar.

      Här blir det tryffelarancino (friterade risottobollar), biff wellington med potatiskaka och till dessert creme caramel. Bubbel hela vägen till det, inga planer i övrigt förut matkoma i soffan, skål! 🥂

      Jag funderar på att göra det lätt med taco eller hemlagade hamburgare då vi både är vuxna och barn 🤔

      Vi ska köra enkelt i år. Toast Skagen till förrätt, varmrökt lax med potatis och en fräsch sallad till huvudrätt. Vaniljpannacotta till efterrätt.

      Är jag och maken och var snart 2-åriga dotter som ska äta.

      Vi brukar ofta grilla på nyår. Är sällan nåt större sällskap så kör bara huvudrätt och snacks.

      Tips på quiz/lek är att på Spotify finns listor där man framför kända låtar instrumentalt eller tex på finska och så ska man gissa vilken låt det är. Svårt att förklara men värt att kolla upp!

        Finsk karaoke kan man söka på på Spotify. Sjukt kul!

          Ja, tack! Tappade namnet, haha!

    Skall påbörja ivf när mensen kommer, första omgången. Behöver hörs lite positiva historier, allt känns så hopplöst just nu…

      Lycka till 💖 Gjorde IVF förra året och fick enbart ut 4 ägg trots många äggblåsor på UL. Endast 1 blev befruktat. Trodde aldrig det skulle gå men bebisen blev nyss 7 månader. Håller tummarna att det går bra för er.

        Pepprande story! ❤️
        Känns som man mest läser om de som får kämpa så länge…

        Yay. Ett ägg är allt som behövs i bland. Grattis till 7 måningen.

      Samma här! Första IVF-omgången i januari efter två misslyckade inseminationer. Jag och min man är även beroende av donation för att kunna få barn, så vi har väntat lääääänge på detta. Vår utredning för barnlöshet påbörjades för snart 2,5 år sedan. Nu har vi två kostnadsfria IVF-försök framför oss innan vi behöver betala 55 000 kr/försök ur egen ficka. Livet är orättvist. 💔

      Har tyvärr ingen solskenshistoria att dela med mig av, men jag vet vad du går igenom och önskar dig all lycka till. Hoppas att det är vår tur att få en efterlängtad bebis 2024!

        Ja, det känns orättvist.
        Särskilt när ”det går för alla andra”.
        Håller tummarna får oss❤️

      Jag var 34 när jag började, med endometrios och stora cystor på äggstockarna. Jag var ganska naiv i början och trodde det skulle funka på första försöket, men det var tredje stimuleringen det tog sig. Fick totalt ut kanske 40 ägg, inget i frysen, men ett embryo dög hela vägen och nu ligger jag här 36 år med min 15 dagar gamla bebis i armarna. Håller tummarna för dig!

        Grattis till bebisen ❤️

      Kan vara bra att veta att första gången oftast är en test omgång för att se hur du reagerar på medicinen <3 det kan såklart gå jättebra direkt men det kan vara skönt att ha det i bakhuvudet

      Jag har två ivf-barn, den ena efter 3 behandlingar. Den yngsta dessvärre efter många år med missfall och andra tråkigheter. Många behandlingar utspridda över flera år men nu sover han sött bredvid mig och blev 10 månader innan jul 🙂

        Ja, det är ju ytterligare något som oroar mig.
        Allt känns som en lång väntan och vårt liv är liksom på halv paus medans alla andras rullar på.

      Påbörjade stimuleringen i mars förra året, fick ut 10 ägg och samtliga blev befruktade och klarade sig till att bli blastocyster. Blev totalfrys för blev lite överstimulerad och i juni gjorde vi går första återföring (fryst embryo) som tog sig. Tyvärr förlorande vi henne i vecka 20 då förlossningen av oklar anledning startade, men det går alltså att det kan ta sig på första försöket. Väntar nu på att göra ny återföring.

        Menar mars i år såklart 😅

        Beklagar förlusten ❤️
        Men skönt ändå att det gick så bra med äp och återföring, det ger hopp!

      Vi fick ut 18 äggblåsor och 4 blev befruktade.
      Är i v 35 nu efter första försöket och har två frysta embryon. 😀
      Körde kort protokoll och åkte på en viss överstimulering men allt verkar normalt med graviditeten.
      För oss var läkarna ganska chockade att det gick på första försöket, gick via landstinget och var hänvisade till ”specialistmottagning”. Så det kan gå lätt även när det väntas vara svårt

      Jag och min kille blev inte gravida på åtta år, trots oskyddat sex. Gjorde ivf som tog på första försöket. Sedan blev vi spontant gravida ett par år senare. Idag har vi tre barn 😊 Vi har alltså barn som har kommit till både med ivf och naturligt.

    Är det något filter/facetune eller är det bara slump att tex alexandra (kissie) och bianca ser typ likadana ut i ansiktet? Alexandras andra bild den senaste från resan och bianca bild från new york ansiktet är mindre och typ ögonen större medans näsa bytte liten samt munnen känns typ lång/bred. Kanske bara slump men misstänker facetune då jag inte tycker dom ser ut så annars och dom ser nästan photoshopade ut?

      De är i hemlighet systrar.

      Är det bilden när hon sitter i trappan i NY så är hon väldigt olik sig

    My Westerdahl skriver på Threads att hon ”fyndat” 10 chokladtomtar och är nöjd att köpa hem dem då hon har kontroll över sitt ätande idag. Några rader längre ner skriver hon lila nöjt att hon SLÄNGER godis varje vecka då det råkat bli gammalt.

    Vem är mallig över att slösa och slänga mat i dessa tider?!

      Någon som gjorde sig känd som lchf-ingenjören och predikade carnivore och sockerfrihet fram till kroppspositivitet och matfrihet blev mer trendigt

        Är väl inte så konstigt att man provar olika saker, måste man äta lchf hela livet bara för att man börjat med det.

          Nej så klart inte. Men när du börjar äta som vanligt så går du ju upp i vikt igen. Och lite till.

    Ställde samma fråga igår men då var det rätt dött härinne och jag är nyfiken i en strut.

    D i ana Mo se ni. Följer henne på insta pga fascinerad av henne på nåt sätt. Har så många frågor.
    1. Får inte ihop vad hon får pengar ifrån. Lägger knappt upp några samarbeten och uppdaterar i princip aldrig (förstår att hon haft det tufft med pappa). Är hon mycket på Tiktok ist?
    2. Hon skulle bli mäklare i Spanien, vad hände där?
    3. Bråket med Nessa som var helt galet där Nessa hackade hennes insta och de bråkade i ett köpcentrum. Nu är de bästisar?
    På tal om Nessa, vad hände med hennes och Amelias podd?
    4. Har D lgh i Spanien? Varför bor hon och Dani på olika ställen?

    Ja, jag är uppenbarligen helt besatt av denna ”gumma”. Så nyfiken på vad hon gör på dagarna bara och hur allt går ihop.

      Är hon och Dani ens tillsammans längre? Syns ju aldrig ihop 🤔

      Lyx h o r a

      Vad gör pengar? Hon e en vanlig ”IG modell”. Svarta pengar antagligen. Zzznnnarrk så tråkig hon är. Vrf är du besatt av henne? Hon är så basic så jag somnar.

      Undrar precis samma som du!!

    Shit va stor vovven blivit. Det är så länge sedan jag hade labbevalp att man nästan glömt. Hursom, jätteroligt att du delar med dig av vovvis utveckling och roliga bilder❤️

    Ni som gick från 2 till 3 barn, hur blev det? Ni som valde att stanna vid 2 barn men ville ha en 3a, ångrar ni er?

    Känner att jag börjar längta efter ett till syskon. Barnen är nu 5 och 3 år gamla.

      Du får nog svårt att hitta föräldrar som öppet erkänner att det tredje barnet skulle vara ångrat men för mig är fler än två fullständigt otänkbart.

        Jag menade att om de som ville ha 3 barn men valde att stanna vid 2, ångrar sig att de inte skaffade 3an 😊

          Ångrar mig inte, två räcker gott och väl visade det sig. Min kompis skaffade tre och ångrar sig (utan att ångra barnet), varnade mig för att göra det.

          Har två nu, 3 och 1,5 år och känner redan sug efter en till men har inte orken och vill heller inte ”börja om” när barnen blivit äldre. Tror en del aldrig kommer känna sig klara, för mig tror jag suget skulle komma tillbaka även om vi skaffade en tredje så jag tror det för oss handlar om att bestämma sig för att vi är klara. Eller? haha

            Ja det är sant. Avgör med huvudet, inte med suget 😄

      Vi valde att stanna vid 2 barn, dock är våra barn inte ännu jätte stora, 10 och 8, men vi har varit väldigt nöjda med situationen, enkelt att göra med familjen, dynamiken är bra, de är stora nu och klarar sig rätt bra själva redan några timmar, kan röra sig till hobby osv! Mannen ville länge ha ett till, vi diskuterade det ännu i år att nu är typ sista chansen (inte för att jag är gammal, 35, utan för att de äldre barnen är så stora redan så det blir sådan kontrast i åldersskillnaden!) Men han sa att han varit lycklig och nöjd nu senaste åren så inga mer barn! Vi har också hittat en ny gnista nu senaste 5 åren ❤️

      Tredje hänger bara på, så mysigt med syskon! Det finaste man kan ge sitt barn och livet blir vad man gör det till tänker vi i alla fall. För oss var det ingen större skillnad ❣️

        Verkligen inte för alla…

        This! Jag har hittills haft lätt att få barn, lätta graviditeter och förlossningar vilket gör att jag absolut kan tänka mig fler barn. För det är ju så mysigt med bebisar! Men samhället är ju uppbyggt för två föräldrar och två barn. Om man vill ha ett bekvämare liv tror jag vi får nöja oss med två…

          Jaha, hamnade under fel kommentar.

      Har tre barn på 8, 6 och 3 år.

      Minus:
      – Att ha hand om två barn och en bebis var kaos.
      – Det är hela tiden en hand/ett knä/en arm för lite för att ha alla nära.
      – Det är, för oss, hela tiden en förälder för lite för att alla tre ska få uppmärksamhet samtidigt (tänker typ om skolavslutningar krockar framåt osv).
      – Det kostar pissmycket mer med typ hotellrum och inträden. Mycket är gjort för två vuxna och två barn.
      – Det ÄR många barn.

      Plus:
      – De är inte bebisar för evigt. Det är inga konstigheter att ta med barnen ut själv nu när alla inte behöver hålla handen eller bäras.
      – Känslan av att vara typ ett stort gäng är asmysig.
      – Tredje barnet hänger verkligen mycket med.
      – Man har fått en rutin på föräldraskapet så jag har upplevt det rätt chill.
      – Att barnen har mer än ett syskon hemma att vara med (också skönt när de är större sen kanske om en av dem är en skit finns i alla fall ett till syskon).
      –

        Jag har tre barn som är 7 år, 5 år & minsta 5 månader. Det är kaos och jag ångrar mig absolut emellanåt 😂
        Skönt att höra att det blir bättre. Gillar också tanken av att dom & vi som familj är ett litet gäng.
        Men som sagt kaoset är totalt just nu. Alla som säger att nr bara hänger med.. ja visst om du får en hänga-med unge. Min bäbis är fastklistrad på mig & är typ Sveriges onöjdaste konstant! När alla är äldre kommer det säkert vara bra ❤️ men just nu. Nej 😂

      Nej, jag ångrar inte att vi stannade vid 2. Eller jo, lite ångrar jag det, men samtidigt kan jag se att vi hade haft svårt att ekonomiskt klara av 3 barn. Plus att vi hade kunnat få fler barn med funktionsnedsättningar (har ett sådant barn nu) och det ser jag inte hur jag skulle ha orkat med. Så två barn blev bra även om de känns få och jag tycker det är tråkigt för mina barn att bara ha ett enda syskon.

    Är gravid i v 15 och blir så extremt kissnödig men bara på kvällen. Kissar normalt under dagen men på en natt kan jag kissa 3-5 ggr. Någon mer som haft så? Extremt jobbigt att vakna av det så många gånger per natt. Dricker inte mer på kvällen, tvärtom försöker jag begränsa det och dricka mer under dagen.

      Jajamän. Varit sjukt kissnödig hela graviditeten 😅 v35 nu och tyvärr blir det inte lättare på den fronten 😅

      Japp samma här. Båda graviditeterna. Ett evigt kissande och många nattliga spring till toaletten.

      När jag var gravid så kissade jag 5 ggr på en timme precis när jag gått o lagt mig. Blev galen! Googlade och läste nåt om att vätskan drivs ut när man ligger ner eller nåt sånt

    Vad tror ni har hänt mellan Antonija & ”bästisen” Janice?

      Är dom inte vänner längre?

    Ätit p-piller i ca 10 år, funderar på att sluta nu. Hade ingen acne innan start, fick det 5 år in och fått okej kontroll på det nu. Men väldigt rädd att hyn ska balla ur vid pillerstopp. Någon här med erfarenhet av att ha slutat? Hur blev er upplevelse – gick det bra eller vad fick ni för biverkningar? Vad hade ni för preventivmedel?

      Slutade med cerazette efter ett antal år och upplevde bara att jag mådde bättre. Mindre ångest vilket var skönt. Mer sexlust! Hade ingen mens på pillerna vilket så klart var skönt men har vant mig vid att ha mens nu och så mycket stör det inte ändå. Kommer nog aldrig mer använda hormonmedel.

        Slutade också med dom efter många år. Sexlusten blev ju 100 gånger starkare – sjuk skillnad. Synd jag var singel 😂

      Ja, jag fick det. Först försökte jag ordna det på egen hand med hudvård som ska/kan hjälpa vid mer lindrig acne, men fick aldrig bukt med det. Höll på så drygt ett år. Sen fick jag utskrivet, först en omgång Differin. Blev bättre men inte fullt bra. Sen en omgång Acnatac, vilket fick bort i princip allt. Därefter en fortsatt med Differin för underhåll för att det inte skulle komma tillbaka – men kör ungefär varannan, vart redje kväll.

      Jag hade minipiller.

      Det kan balla ur, men också inte. Skulle säga att om du får problem, gå till hudläkare direkt eller till typ acnekollen. Ofta med hormonell acne är det svårt att få bukt med enbart med receptfri hudvård. Eller om du vill testa själv, gå och få det kollat efter 6 månader eller så om du inte får ordning på det själv.

      Har aldrig mått så bra som nu när jag slutat med p-piller. Acnen som jag delvis fick på köpet spelar liksom ingen roll. Du KAN få ett nytt liv utan pillrena – kör!!

      Jag slutade på mina p piller i slutet av augusti. Egentligen inte märkt så stor skillnad. Lite mer sexlust typ och mer stabila känslor (mindre ångest kanske). Har haft finnar under alla åren (6 år) som jag åt dem, same innan. Finnarna har dock senaste månaden blivit betydligt värre. Kan kanske bero på p-piller stoppet

    Igår fick vi reda på att det är en lillebror som väntar i magen. Har en son sen innan. Är otroligt glad för det och hoppas att de ska få en fantastisk broderrelation.
    Men på något sätt kan jag inte släppa att känna mig lite besviken. Inte på att det är en lillebror egentligen, utan mer att jag aldrig kommer få en dotter. Vi har sagt att två barn räcker och oavsett om vi skulle skaffa fler går det ju inte att garantera att det blir en flicka. Jag har varit inställd på pojke hela tiden så jag vet faktiskt inte vart dessa tankar kommer ifrån och känner mig så ”elak” mot barnet i magen

      Men det är OK. Man får vara lite besviken. Du är människa trots allt och hade en dröm om en av var, du får sörja lite över att det inte blir så. Det betyder ju faktiskt inte alls något för den pojke du väntar. Är säker på att han är högt älskad redan.

        Tack för en fin kommentar!

      Jag har också två söner och hade lite liknande känslor. Nu är minsta 3 år och dom tankarna och känslorna är helt borta. Är mest glad att det blev en kille nu då det känns som att syskon av samma kön oftare har en närmare relation till varandra när dom blir lite äldre.

      Jag tror att besvikelsen kommer gå över när bebisen är född. Om du fortsätter känna saknad/längtan efter en dotter i framtiden så kanske du behöver fundera på vad den känslan grundar sig i, alltså vad du tror att du skulle ”få” av en dotter och inte kan få av sina söner – sagt med all välmening 😊 Har två söner själv och det är helt fantastiskt! ❤️

      Jag förstår precis hur du känner. Vi har vetat redan från början att vi kommer få högst ett barn (började med IVF när jag var 39). Eftersom jag haft en sån nära relation med min egen mamma och min mormor vill jag så gärna ha en dotter. Jag har därför låtit bli att ta reda på vad bebisen i min mage har för kön, eftersom jag vet att jag kommer känna mig besviken nu under graviditeten om det visar sig vara en pojke. Tänker att när bebisen väl fötts kommer jag inte alls bry mig på samma sätt—då tycker man förhoppningsvis att barnet är fantastiskt oavsett. Inget bra råd till dig som redan vet könet, men jag tror att när bebis nr 2 väl kommit och det gått lite tid så kommer du inte ens komma ihåg att du kände såhär just nu. Man får känna sig besviken över att något inte blivit som man önskat, och så kan man komma ihåg att känslor ofta går över eller ändras efter ett tag.

      Det kommer att gå över! Har man en längtan efter något eller byggt upp en förväntan så måste hjärnan få ställa om. Jag har alltid velat ha bara flickor och är så nöjd att jag har två. Men ändå blev jag fundersam över om jag ändå inte ville ha en pojke också ändå när en kompis nu får en av varje.

    Någon som kan ge ett ärligt svar om bra och effektiva eye patches (eller ögonmasker?) mot svullna och mörka ringar under ögonen. Ett svar som inte är styrt utav adlinks eller samarbeten. Tycker det är en djungel där ute. Det finns säkert en del riktigt bra. Och jag har inte lust att lägga ned en stor summa på rent skräp.

      Ansiktsmassage, googla tekniker. Lymfdränering är tusen gånger bättre än ansiktsmasker, har samma problem.

      Satsa på en bra ögonkräm istället.
      Har provat en drös eye patches och inte hittat någon som är wow. Funkar nästan bättre med två kalla gurkskivor då än patches.

      Finns billiga i multipack på Normal. Lägg burken i kylen så har du återfuktande ”gurkskivor”.
      Det som annars hjälper är hemorrojdkräm.

        Som man så klart inte ska använda vid ögonen. Det behöver man ju inte vara raketforskare för att förstå.

    Vart reser man i februari/mars med små barn?
    Vill ha klassisk charter med barnklubb, varmt och skönt så man kan bada men behöver inte vara stekhett. Någon med tips?

      Är väl i princip bara Kanarieöarna om man inte vill ha allt för lång resa? Egypten kanske, tror Ving hade något barnklubbshotell där men osäker på säkerhetsläget i Egypten nu.. Annars såklart Thailand, Maldiverna osv men då blir kanske flygresan för lång för småbarn

        Egypten åker man väl inte gärna till?

      Kan varmt rekommendera Ocean Beach Club på Gran Canaria! Lollo & Bernie, barnpool med ett litet pooldisco varje dag, vattengympa och gympass för de vuxna, precis vid stranden så välj ett rum med havsutsikt. God mat och framför allt personalen som verkligen gör allt för att underlätta för en när man har små barn. Vi var där i februari i år och vädret var perfekt, inte ens kallt i havet.

        Tack för tips – låter precis som det jag är ute efter 😍

        1+ på ocean beach club, superbra hotell med väldigt fint poolområde och precis på stranden.

      Ingenstans! Eller nånstans i Sverige?

        Tveksam till att det är så varmt och skönt att hänga på stranden i februari/mars men tack för ditt tips.

          Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder. Eller hur var det.

          Badhus då.

      Hotell Riu Papayas på Gran Canaria är toppenbra. Var där med min familj i februari/mars i år.

    Jag behöver hjälp med att tyda ett beteende. Har pratat vardagligt med en man i ca 1 månad via Instagram DM, men sedan slutade vi prata och gillade bara varandras bilder efter det. Inga konstigheter liksom.

    Men en sak jag inte förstår är följande. Jag kan t.ex. skriva saker som ”jag tycker skägg är attraktivt”, och vips så skickar han en bild i DM på sig i skägg. Om jag skriver någonting så svarar han inte. Några dagar senare kanske jag skriver t.ex. ”grön är min favoritfärg” under en bild, och vips så skickar han en bild i DM på någonting grönt.

    Vad är det för märkligt beteende?

      Han är bekräftelsejunkie och vill att du ska säga åh vad fiiint.

      Antagligen vill han bara skriva snusk, brukar va så. Börjar försiktigt och sen kommer det till slut .

      Jag trodde inte att instagram var ett forum för bekräftelse.

    Jag har blivit så ”inspirerad” av alla som beskrivit sina ensamma jular och trasiga familjerelationer här under helgen att nästa år är det fanimej jag som samlar ihop ett gäng ensamma främlingar för en jul tillsammans i min stad. Man ska inte behöva vara ensam på jul om man inte vill!

      Vilket fint initiativ! ❤️🌟

      Så fint, vilket underbart initiativ! ❤️ Tänk bara på försäkra dig om att du verkligen känner till de personer du bjuder ins verkliga identitet, osv. I synnerhet om du bjuder in hemma hos dig själv.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.