527 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Undrar när ni är riktigt trötta unnar ni er då att vila.? Jag är supertrött och behöver vila nu men känner det är för tidigt. Men det är väll viktigt att lyssna på hur man känner i kroppen. Och knoppen.

      Ja, men kan vila på olika sätt. En lugn promenad. Lugn yoga. Läs en bok. Meditera. Själv-Reiki.

      Absolut vila- måste lyssna kroppen när det är så här kallt 🥶

        Kallt? Var bor du? 😄

          Vi har -16 i Gästrikland, men allt är väl relativt antar jag 🥶

          -10 i Stockholm.

      Hade gjort det om jag inte haft barn

        Finns ju sätt att ta det lugnt och vila även med barn. / mamma 🙂

          Beror på vilken fas i livet barnet är i. Just nu är det bara jag som duger och helst ska jag vara max en meter därifrån och läsa högt, bygga Lego eller annat. Kan inte gå på toa utan att någon ropar mitt namn. Så är inte pappan hemma är det omöjligt att vila.

            Du tycker inte att det är viktigt att visa barnet att det går att vara mer än en meter ifrån, och att leka lite själv?
            Det blir ju så som man vänjer barnet vid.

              Har du ens egna barn? Tydligen inte för då borde du veta att barn är olika och beter sig olika i olika perioder av livet. Mitt barn kan leka själv och har kunnat det jämt. Just nu vill hon vara mest med sin mamma och därför vill hon inte leka själv 90% av tiden. Jag ger därför av min tid för jag förstå att Justin behöver hon det, till skillnad från många andra föräldrar solmoget barnet en padda, men det gör att det är svårt att vila

                *just nu, *som ger

                Jo Elli lo, jag har barn. Ganska många och även jobbat med barn, så jag vet att om mamma har lite annat för sig så kommer barnet hitta på något att leka med alldeles själv.
                Kanske vill du helt enkelt vara behövd?

          Inte om tv är förbjudet

            Det stämmer typ hos oss i och för sig 😩

          Jag tycker det är svårt att helt koppla av när barnen (5 och 8) är hemma. Visst de börjar bli stora och kan ”sköta sig själva” en stund + att de har en pappa.. men ändå är det alltid mig de ropar på, kommer in till etc. Min man kan vara jättetydlig och säga till dem att ”nu vilar mamma så vill ni ngt kommer ni till mig.” Ändå glömmer dem.. är det ngt inbyggt i barn att alltid ropa på mamma? Jag är ofta lite på nålar liksom för jag vet ju att snart vill någon mig något 🙁 Hur gör ni andra?

            Mitt barn gör samma. Han är fyra år och trots att pappan hittar på något med sonen och säger till honom att ”Mamma vilar. Låt henne vara.” Så kommer sonen in till mig och vill visa något eller säga något. Han brukar passa på när pappan går på toaletten/plockar fram mat o.s.v. och inte har full fokus på att stoppa honom.

            Jag har blivit bättre på att säga till sonen att ”Nu är jag på toaletten och kan inte hjälpa dig. Gå till pappa.”, ”Be pappa hjälpa dig med det. Han är i vardagsrummet.” o.s.v. Tycker det blivit lite bättre efter att jag har börjat vara tydlig med att jag själv är människa som också behöver duscha, skita eller bara vara ifred ibland!

              Ni mammor som upplever detta att barnen bara ropar på er, hade ni mest kontakt/ansvar över barnen från början?
              Känner en som varit noga med sina barn att även pappan är tillgänglig så dom hade ungefär 50/50 uppdelning när barnen var små och behövde nån vuxen.
              Som jag upplever det så är vi kvinnor duktiga på att ta över, redan från tidig ålder. Jag vet vad hen vill, det går snabbare om jag gör det, osv. Kanske främst för att mammorna som är hemma först och mest (i regel). Och då borde det rimligen bli naturligt att pappan får en biroll.

              Har själv inga barn så undrar uppriktigt. Och menar verkligen inte att shame:a nån på nåt sätt. Blev bara så nyfiken på kommentarerna om att det är genetiskt. Kanske, kanske inte. Vad säger ni?

                Jag tycker det märks på barnen att de tyr sig till den förälder som tagit mest ansvar. På dagarna tyr sig mina barn mycket till mig för frågor, men nätterna går de alltid till sin pappa och det är honom de ropar på om de vaknar. Beror på att jag är svårväckt och har stort sömnbehov och det därför oftast är han som snabbast svarat på deras signaler och behov om nätterna. Barn lär sig sådant.

                  Bra exempel tycker jag! Så är det ju som vuxen också, jag ringer min pappa för hjälp med bilen men min mamma för hjälp med recept (stereotypiskt, I know).

                Jag var ju den som var där mest i början och barnet ropade på mig. Men när jag började jobba skift och verkligen inte var där rätt ofta när pappan var där eller vilade inför kvällsjobb eller sov inför nattjobb, då dröjde det inte länge innan det började ropas på pappa. Tror alltså det bara handlar om vana men också en vana som är ett enkel och snabb att bryta om man är tydlig och konsekvent.

                  Ja men precis! Och det är viktigt att respektera när dessa vanor brutits, och jag gissar att den föräldern som får ”all fokus” ger med sig lättare? Efter 1000 frågor så orkar man inte. Men får man 500 var så är man mer motståndskraftig?
                  Men att man sen ser till sitt bästa, och barnets, och försöker komma in i fördelningen igen.

                    Tror inte det är riktigt så enkelt som bara tid och ansvar. Jag och min sambo har delat 50% på föräldraledighet, 50% på vabb samt att vi båda jobbat 90% och hämtat barnet lika mkt på förskola etc. På pappret verkligen en jättejämn fördelning.
                    Men min 4-åring är sååååå mammig och har alltid alltid varit. Hans pappa får utstå gansla mkt avvisande, har slagit pappa i perioder, skriker neeeej när pappa kommer hem, ska alltid sitta i soffan vid mamma, sitta bredvid mamma och äta osv osv. Går alltid till mig först. Hans pappa har gjort allt rätt på pappret liksom. Men det är bara så det är. Jag och sonen är väldigt lika i personligheterna och jag tror att sonen tycker att jag är roligare rent allmänt bara.

                      Exakt samma här hemma! Pappa duger aldrig. Han kan busa med pappa men bara om jag finns i närheten.
                      När jag kom hem med en nyfödd för några veckor sedan brast hans hjärta totalt. Så pappa fick faktiskt 5 minuter av tillgivenheten han brukar ge mig. Men det gick snabbt över. Mamma är bäst helt enkelt.
                      I vårt fall tror jag det har att göra med att pappa och sonen är för lika. Ingen har en lång stubin eller tålamod, medans jag har ganska mycket av varje vara. Så det är väl tryggare att ty sig till mig.

            Tror faktiskt det är biologiskt genetiskt betingat, inte så mycket vi kan göra något åt…🙂

              Haha nej det är det inte.

              Då tror du fel.

            Hos oss känns det mer som att det finns ett sug att söka upp föräldern som går undan, oavsett vem av oss.

            Lås sovrumsdörren och låt dem lösa det. Använd hörlurar.

          Ibland. Ibland inte.

          Tyst jao.

      Var megatrött tidigare idag, pga flera dagars härjande med systerbarnen. Kaffe hjälpte inte, men en lång promenad ute gjorde susen. Så sängvila är faktiskt inte alltid lösningen när det kommer till trötthet. Sover man som man ska på nätterna och äter bra, så hjälper inte mer sömn om man fortfarande är trött. Förutsatt att man inte är sjuk.

      Jag vilar typ lite från och till vid varje möjlighet som ges. Eller, det är väl snarare så att jag istället tar pauser för att faktiskt GÖRA saker mellan mina många, långa vilosessioner. 😂

      Jag förstår naturligtvis att alla inte har möjlighet att vila dagarna långa, och att många ytterst sällan har tid över till det (det har inte jag heller haft tidigare i livet). Men jag har en genuin undran till personer som TS, varför skulle man aktivt avstå från att vila om man känner att kroppen eller huvudet behöver det, och man samtidigt har en faktiskt möjlighet att avvara tid till det?

      Handlar det om att du/ni är rädda att inte kunna somna till natten, eller är det någon prestigegrej att hela tiden vara produktiv (eller att i vart fall inte aktivt vila)?

        Ja pga svårare somna till natten. Varit ute o gått tre timmar fm men så trött efter influensa. Men tror att när kroppen är trött ska man lyssna på det.

      Ja gud ja. Och pga flytt har jag för närvarande ingen soffa så det blir att jag går och lägger mig i sängen när jag är trött, riktigt mysigt!

      Ja absolut. Vilar så mycket det bara går. Bästa som finns ❤️

      Ja självklart! Tycker inte ens det är att unna sig.

    Fyller 30 idag sambo och sonen ligger magsjuka
    Hur hade ni firat er själva en dag som denna? 😂😂

      Gratulerar på födelsedagen! Jag hade fixat till något gott att äta som bara jag tycker om. Pysslat om mig själv, kanske ett långt bad och läst en bra bok. Jag hade unnat mig att göra saker som jag inte prioriterar annars.

      Jag hade beställt hem nån god middag och dessert och kollat på en film jag vill se 😅

      Vi hade halva familjen magsjuka då sonen fyllde år någon månad sedan och då fick han välja middag fritt fram hem, men han önskade sig frys-pizza och saft framför en film ❤️ vi har annars tradition att gå på valfri restaurang när någon i familjen fyller år men nu fick vi ta det en vecka senare 😅👌

      Grattis på födelsedagen! Sätt igång din favoritfilm, spela ett tv-spel eller baka en kladdkaka. Ta fram champagneglas och drick julmust där ur(om du inte hellre dricker champagne men jag misstänker att du är backup till sjuklingarna).

        Man kan väl dricka Champagne även om man är backup. Behöver ju inte bli ngn karatefylla liksom😉 Grattis, hoppas inte du också åker på magsjuka 🙁

    Städade ur mitt badrumsskåp idag och kom åter igen att inse att jag har en del parfymer jag inte använder. Kommer förmodligen inte använda dem igen heller men kan ändå inte kasta dem. Brukar sniffa på dem när jag städar och då ploppar så många minnen upp från olika perioder i livet. DKNY är alla krogkvällar första två åren efter gymnasiet. Britney Spears första rosa (som de förövrigt ändrade sen? Luktade inte alls lika när jag köpte en ny flaska) ger både bra och dåliga minnen då en olycklig kärlek brukade berömma den doften. Min första parfym var D&G light blue…

      Använder fortfarande Light blue så här sisådär 20 år senare.

        Den är god!

        Jag med! 😅😍

      Sjukt häftigt hur dofter kan vara minneskopplade! Jag köpte en deodorant häromdagen som jag brukade ha när jag var 16 (för cirka 14 år sedan) och när jag använde den igår så tyckte jag att jag började känna mig lite konstig och nedstämd. Hade den samtidigt som mitt första hjärtekross kom jag på senare

        Sant, sniffade på en doft hos en vän. Den parfymen hade jag när jag var tillsammans med ett ex, sjukt vad doften förknippades med honom. Likadant när man hör gamla låtar, man tänker på vad man gjorde då el vem man var tillsammans med😉

    Jag vill verkligen inte jobba imorgon! Har kommit in ett så skönt ledighetslunk nu, och känner att jag skulle behöva vara ledig ett par dagar till men fick inte ta semester nu under klämdagarna tyvärr.
    Sambon är ledig tills på tisdag, och jag är inte alls avundsjuk!

      Det blir kul att titta på bankkontot i alla fall 🙂

        Det jäkligaste är att man tjänar mer pengar på att ha semester om man har månadslön…

          Haha ja det där är så märkligt. Aldrig fattat grejen med semestertillägg

          Du får ut mer. Du tjänar inte mer. Semestertillägg er tjänas in varje månad men betalas ut när man har semester. Skulle du sluta innan du haft semester så får du ut pengarna då.

        Blir väl inte extra Kul, vanlig dag imorgon.

    Jag lider i perioder av psykisk ohälsa, och då mår jag så pass dåligt att jag inte ens tar mig upp ur sängen.
    Jag har en ganska nyfunnen vän som jag har kommit väldigt nära på sista tiden. Tyvärr har det nu blivit så att jag på sista tiden har fått ställa in två planerade grejer med hen pga att jag mått så dåligt. Hon har markerat att hon är sur över detta. På ett sätt förstår jag henne, men samtidigt är det ju inte så att jag ställer in utan anledning. Sen ser jag på Instagram att en tjej jag följer lägger ut ”ikväll blev det att ställa in middagen, hela veckan har varit full av sociala aktiviteter så jag behövde en egen kväll”. Blir hennes vänner inte sura då? Vad tycker ni?

      Ställer du in med kort varsel? Har du berättat tydligt vad det är som gör att du inte orkar?

        Ja, tyvärr har det blivit med kort varsel. Jag har förklarat varför.

          Om man inte känt varandra jättelänge så kan det ju faktiskt tolkas för din vän som att hon inte är så intressant längre och du tar henne för given, eller så kanske er träff verkligen var det enda hon såg fram emot och blir bara otroligt besviken att det inte hände eller så kanske hon känner att det är personligt att du inte orkar träffa just henne eller att hon liksom hoppas att ni ska kunna ses oavsett ditt mående även om ni bara sitter och kollar serie, att hon känner sig som en back up osv.

          Alltså, det finns så många tankar som kan spela in och speciellt i början av en vänskap är det ju lite knepigare eftersom man inte helt VET hur den andra är och tänker och man lägger ju lite ribban för ens vänskap i framtiden.

          Har en vän som mår dåligt och speciellt i perioder och ställer väl in ca 50% över tid. Jag och övriga vänner bjuder självklart alltid in, försöker balansera när hon ställer in att det ju är tråkigt att inte kunna ses men ingen fara, ta hand om dig, hoppas vi kan ses snart osv, brukar ha någon reservplan för dagen/kvällen om vi ska ses själva. Och jag vill ju självklart träffa henne men skulle detta vara en ny bekantskap och jag hade få andra nära vänner och kanske tackat nej till annat för att kunna ses och så ställs allt in, ärligt talat, vet inte om jag skulle ge mig in i det då.

      Det kan hända alla att man inte mår bra och behöver ställa in, och jag tror att alla förstår om så är fallet. Men sen tycker jag det är lite trist att ställa in för att man inte känner för det. En annan kanske har tackat nej till annat för att kunna vara med. Generellt tycker jag att folk tar umgänge med sina vänner för givet!

      Tråkigt att höra =/
      Vet inte om det hjälper men ett förslag kanske kunde vara att ni inte planerar in träffar, utan istället att ni ses först när du känner att ”idag är en bra dag, nu orkar jag vara social” och hör av dig till din nyfunna kompis direkt du vet? Tex kvällen före eller på morgonen beroende på vad som blir bäst och om hon kan vara så flexibel =)

      Jag har haft vänner som du. Det gjorde tyvärr att jag inte kunde lita på dem till slut, jag kunde inte räkna med att det vi hade bestämt skulle bli av. Detta försämrade vår vänskap och ledde till ett långt uppehåll. Det är inte kul när man har fixat iordning sig/planerat och så blir det inget. I ditt fall skulle jag inte göra göra planer med vänner utan mer försöka ses spontant när du mår bra.

        Ja eller planera in med fler vänner så de intr gör något om en hoppar av 🙂

          Ena gången var det faktiskt flera inplanerade, då tycker jag det gör mindre om jag hoppar av

        Fast va? Som vän förstår man väl ändå måendet?

          Ja det är ju inte efter första, andra eller ens tredje gången. Men i längden blir relationen skadad.

      Jag har varit/är i samma sits! Vissa vänner kommer verkligen aldrig förstå hur mycket man än förklarar och hur dåligt man än mår. Det bästa man kan göra med de kompisarna är att bara planera in spontant, så slipper man ställa in i sista minut. Har dock många vänner idag som verkligen förstår och som är förberedda på att planer kanske ändras, och det är så jävla skönt! Det känns inte alls lika jobbigt att planera in saker, med mina andra kompisar så har jag liksom backat efter ett tag för att jag mår så dåligt av att dom blir sura

      Jag har en vän med psykisk ohälsa som ofta ställer in, och jag brukar alltid påminna henne om att hon inte får känna sig dum eller dålig om hon inte orkar umgås, och försäkra henne om att jag inte blir arg på henne. Hon är sjuk och det kan hon inte rå för. Min rekommendation är att du håller dig till vänner som förstår och inte skuldbelägger. Och att du aktar dig lite för nyfunna vänner som tidigt i relationen ”markerar” över ett par inställda planer, för sådant brukar kunna bli jobbigt snabbt.

        Skulle kunna vara jag som skrev detta! Är samma här. Blir så ledsen när jag läser likt kommentaren ovan, att man inte litar på vännen osv. Förståelse är A och O 🙏🏽

      Din vän verkar självisk. Det är skillnad på att ställa in pga man mår psykiskt dåligt eller typ ignorans/orkar inte/ingen lust/hittat bättre planer.
      Läskigt hur lite förståelse & empati man kan ha.
      Din vän kan va glad att hon antagligen aldrig känt av psykisk ohälsa el ej kunna resa sej från sängen. Hon kan ju börja bry sej om din ohälsa och varför du mår dåligt istället kan man tycka.
      Friska människor verkar alltid blanda ihop dåligt engagemang med psykisk ohälsa.

        Det kräver ju dock en del av en som person att kunna vara så förstående trots att man själv kanske väntat, sett fram emot, tackat nej till andra planer, förberett sig och sen bara… inget. Tror inte det är folk som själva mår toppen som blir mest besvikna utan snarare de som kanske själva lider av dåliga självkänsla och börjar tänka att det är personligt eller redan är lite nedstämda och blir mer ledsna av inställda planer. I en ny vänskapsrelation kanske man helt enkelt måste försöka skydda sig själv också och bestämma om vänskapen är värd det eller om det i längden får en själv att må sämre.

        Generellt sett är det ett väldigt vanligt problem att psykisk ohälsa påverkar ens relationer negativt, både nära relationer och mer ytliga. T ex att man ofta ställer in planer, men det kan ju även vara så att man inte orkar engagera sig i vänner problems problem eller att man blir arg och hamnar i konflikter.

        Man kan tycka att det är orättvist eftersom ingen väljer psykisk ohälsa självmant. Men är det en hjälpsam inställning? Jag tänker att man nog oftast gör klokt i att försöka hitta lösningar på problemen, snarare än att fastna i tankar kring att andra är för själviska.

      Det kan ju kanske bli lite att kompisen känner att hon kanske kunde ha hittat på något annat då med den tiden ni skulle ha setts, inte illa menat men hennes tid är ju också värdefull. Kanske dumt att boka in nått om det ofta blir att du ställer in.

        Grejen är att den ena gången var det flera personer som skulle ses, så planerna blev av ändå – då tycker jag det gör mindre

      Helt ärligt så tror jag att det i din sits kan vara klokt att visa lite extra omsorg eller engagemang för vänner i andra situationer så att vänskapen tål fler inställda planer. Tyvärr tror jag många tröttar i längden, omedvetet eller inte, om man ställer in för ofta.

      Kommunikationen mellan dig och din nyfunna vän blir viktig i en sådan här situation du beskriver. Vid psykisk ohälsa är det vanligt att man behöver utgå från sin dagsform, som flera veckor eller dagar förväg inte går att avgöra hur den kommer vara när man ska ses. Du skriver dock att du har dåliga perioder (och inte dåliga dagar), vilket får mig att läsa in att du upplever återkommande veckor/månader av dåligt mående.

      Om du inte kan komma upp ur sängen kan du inte kompromissa med din vän. Din vän behöver förstå din problematik och anpassa sig därefter. Om hon inte vill eller kan, kan ni helt enkelt inte vara vänner.

      Förutsätter att du dagarna innan planerad samvaro med vänner ser till att inte ha saker inbokade så du kan vila på förväg och inte gör saker du vet gör din psykiska hälsa sämre. Sedan kanske det är bra om du kan bestämma att du försöker höra av dig åtminstone kvällen innan ni ska ses om du redan då känner att du inte orkar, så du inte alltid ställer in samma dag. Och att du inte bokar in saker de perioder du mår dåligt. Du vet kanske hur länge de dåliga perioderna brukar vara, så du kan planera in socialt umgänge när du är i en bra period? Om du vet att du är i en dålig period kanske det inte är läge att boka in saker, även om du vill.

        Som vän är det jobbigt att ha en vän som ställer in med kort varsel. Jag tänker dock att din vän har ett eget ansvar att avgöra om vänskapen med dig blir för påfrestande för henne. Däremot är det ju bra om du visar förstående för henne, men samtidigt är det inte mycket du kan göra. Jag hoppas du jobbar på ditt mående. Det måste vara fruktansvärt att ha återkommande perioder där man mår så dåligt att man inte ens tar sig upp ur sängen. Det finns förhoppningsvis hjälp att få.

      Min moster gjorde alltid så. Jag kunde vara halvägs med tåget och då ställde hon in. Hade även en vän som kunde resa mil för att vara med vissa vänner, men när jag fixade anställningar, boende och festligheter för henne så fick allt ställas in pga ”ångestattacker”.

      Menar inte att sådana som ni ljuger, men ni är fan inte duktiga på att ta tillvara på den hjälp som erbjuds heller. Ni kör lite på ”det som passar”.

        Exakt så!

        Låter ju tråkigt att din vän gjorde så men din kommentar är otroligt generaliserande. ”Sådana som ni”?

      Jag lever med kroniska sjukdomar och ställer in titt som tätt. Är det någon nyare människa inblandad så förvarnar jag om att det kan bli inställt. Tar jag hem folk så säger jag till när de måste gå och jag inte orkar längre. Jag ser det så här, att så länge jag är tydlig med hur min kropp fungerar och förklarar för människor runt omkring, samt gör det jag kan för hälsans skull i vardagen så kan jag vara ego och sätta just hälsan först. Finns ingen människa som är värd mer än ens egna hälsa (sett till att de inte respekterar etc alltså).

    I april tog jag ut min kopparspiral. Efter det har jag gått från mens på 5-7 dagar till 1 dag, asså på riktigt 24h bara, oregelbunden mens. Börjar bli orolig. Ringde gynekologen och frågade om det här och hon röt ifrån och sa ”du ska vara glad att du har det så lätt.” Så ja.. Känner mig inte så lättad.
    Är det någon med samma erfarenhet?

      Ehh, så oprofessionellt bemötande. Tycker inte att du ska ge upp utan hitta en annan gynekolog!

      Hitta en ny gynekolog som lyssnar på dig! Jag har haft så mycket besvär och problem så har säkert träffat 15 olika, ungefär tre har jag varit riktigt nöjd med och det är så viktigt! Även om kroppen inte alltid fungerar som vi vill eller ska, och det säkerligen inte är någon fara utan bara någon obalans, så är det viktigt att dom tar din oro på allvar så du får känna dig trygg ❤️

        Det har du helt rätt i! ❤️

        Bra skrivet, det går ju faktiskt inte bara att säga ”var glad du” över telefon när något förändrats. Sen går det inte alltid att svara på varför! Men – är du orolig och det skett förändringar, självklart ska de ta det på allvar, försök att få tag i någon annan och fråga inte ”är detta normalt” utan säg att du är orolig och vill kolla upp att det inte är något farligt (vilket det troligen inte är men hellre säker). Lycka till.

          Tack! Ska definitivt göra detta

      Jag fick från 7-8 dagar till 3 direkt när jag tog ut min..

        Samma för mig, gick från 5 dagar till 2 direkt vid uttag . Njuter fullt ut! Mensen är regelbunden och allt fungerar som det ska.

          Känns ”skönt” att höra att det är fler som vart med om det! 🙂

      Du menar verkligen att hon röt? Ganska överdrivet va? Finns väl ingen anledning för henne att ryta?

        Var mitt ordval verkligen så viktigt att påpeka? Hon var riktigt otrevlig och oproffisionell. Hade kunnat svara mig med en normal ton och jag hade inte sagt att hon röt. Ringer och är orolig över något helt nytt med min kropp och får attityd är inte kul och absolut ingen anledning att vara otrevlig från hennes sida.

    Jag har inte kunnat nyttja mitt friskvårdsbidrag tidigare då jag levt otroligt fattigt. Nu har jag ganska nyligen blivit beviljad försörjningsstöd så jag har möjligheten att lägga ut för mitt friskvårdsbidrag tills jag får utbetalt tillbaka från jobbet. Jag vet också att allt som kommer in på kontot räknas som inkomst men om jag lämnar in lönespecifikationen där det står att utbetalningen gäller friskvården. Kan det fungera då? Jag har ingen lön utan lever på sjukpenning. Jag vågar inte fråga handläggaren, är rädd att hon ska tro jag försöker fuska med något. Tacksam för svar, men inga påhopp tack 🙂

      Fast vilken fuskare skulle ta sig tiden att ringa och fråga?

        Jag är rädd att hon misstänker att jag fått hjälp av någon så det står annat på lönespecifikationen, eller att jag försöker och hoppas att hon säger att det ska gå utan. Eller alltså jag vet inte, jag kanske är paranoid och för orolig 😅 Och att hon blir misstänksam för att jag isåfall frågar om det redan (januari blir min tredje månad).

          Jag har inget tips eller råd, vill bara säga att här sitter en till som är nojig, kanske aningens paranoid, vad gäller sånt. Vill inte göra mer liv ifrån mig än nödvändigt, så ingen ska komma på ”aha, hon där, henne ska vi kolla upp!”. Så ja, ville bara att du skulle veta att du inte är ensam i den typen av känslor 💜

            Tack 💞 Skönt att höra att jag inte är ensam 💞

        Anledningen till att jag frågar här är för att någon kanske arbetar med försörjningsstöd eller varit i samma sits, och vet om det ens är möjligt innan jag frågar 🙂

          Jag minns när jag var 18 och hade försörjningsstöd så skulle min pappa sätta in pengar på mitt konto till körlektioner. Då fick jag höra att allt in på kontot räknades som inkomst och ”om jag vill prioritera körlektioner är det inte deras problem” fast att det var pengar jag fick i just det syftet liksom. Hade inte kunnat köpa mat för det istället och behövde ju körkortet för att få jobb. Men i alla fall så är min upplevelse att de kan vara jävligt fyrkantiga så det bästa är nog att fråga innan.

            Ja insättningar vet jag räknas, även privata lån som sätts in. Men tänkte eftersom det står vad utbetalningen gäller på specifikationen (dom får den) och sen mitt kvitto kanske var skillnad. Men jag får ta mod till mig och fråga 😅

            Fast det är väl rimligt? Ska skattebetalare få betala för att du ex ska kunna köpa mat, för att du inte har råd med detta men samtidigt så lägger du pengar du har på körlektioner??

              Ja fast hela poängen var ju att det inte var pengar jag hade haft ändå, utan jag fick dem för att kunna köra. Och att lägga pengar på ett körkort är väl rimligt om man är arbetslös och bor i en liten stad utan kollektivtrafik, där alla jobb i princip kräver att man kan köra. Men man kan ju tycka olika.

                Då måste du ju även köpa bil. Och betala bensin och försäkring och bilskatt. Är det rimligt om man går på försörjningsstöd?

                  Nu drar du iväg. Förmodligen har man väl jobbet först och köper bilen sedan, eller har någon form av arbetsbil om jobbet kräver det. Du kan ju inte ha missat att många många jobb har körkort som krav.

                  Men nu var det här typ 15 år sedan och jag lovar dig att jag inte gått på soc många månader totalt i mitt liv, så vi kan släppa det. Ts förstod vad jag menade.

      Ditt jobb kan säkert fixa att du inte behöver lägga ut, det gjorde mitt jobb! Prata med chefen.

        Jag har kollat med leverantören (jobbar på en stor koncern) och det går inte att köpa på plats med organisationsnummer eller via portalen. Inte på det stället. Tyvärr 😪 Hade helt klart varit bäst! Men jag ska maila handläggaren och fråga. Går det så blir jag jätteglad! Annars så är det som det är 🙂 Och jag kan också förstå att alla insättningar räknas som inkomst, dom kan ju inte veta om du fått låna av en kompis eller typ sålt något. Menar swish, kontoöverföring osv. Men jag hoppas verkligen det funkar med detta, skulle bli så glad att äntligen kunna köpa mitt kort 🙏

          Hej! Fs-handläggare här. Det är så att alla inkomster räknas oavsett. Det bästa är att vara ärlig som du skriver. 🙂

          Hej! Jobbat med försörjningsstöd.
          I regel räknas alla inkomster med i normberäkningen, men eftersom ditt friskvård går till ett specifikt ändamål och inte är pengar som du kan använda till något annat än just det så kan det eventuellt gå att inte räkna med det. Kan dock vara så att det räknas av från den delen i normen som är till lek och fritid.
          Men värt att höra med din handläggare! 🙂

      Fast om du lever på sjukpenning hur kan du då ha blivit beviljad försörjningsstöd? Man får ju antingen sjukpenning eller försörjningsstöd, man kan väl inte få båda?! Eller det kanske beror på hur mycket man får i sjukpenning, jag vet inte.

        Det handlar ju även om dina fasta utgifter. Och så vägs det mot din situation. Som i mitt fall, hög hyra, 3 barn, ensamstående. Jag trodde aldrig jag skulle vara berättigad. Hade jag trott det hade jag ansökt tidigare men är glad nu att jag gjorde det för vi har helt plötsligt fått någon form av livskvalitet.

          Alla inkomster räknas så var ärlig och fråga din handläggare.

        Stämmer bra. Man kan ha rätt till försörjningsstöd ändå. För att ha rätt till försörjningsstöd behöver man söka alla andra ersättningar som man kan ha rätt till såsom bostadsbidrag, sjukpenning mm. Ex om man är sjukskriven och inte har ansökt om sjukpenning fastän man kan ha rätt till det, då har man i regel inte rätt till försörjningsstöd. Försörjningsstöd är samhällets yttersta skyddsnät.

      Varför får du friskvårdsbidrag om du står på sjukpenning?

        Jag har fortfarande möjlighet att nyttja det trots min sjukskrivning.

        Då om något borde man få friskvårdsbidrag!

      Jag jobbar som handläggare inom försörjningsstöd och tycker absolut inte du ska vara orolig för att ställa frågor till din handläggare, jag skulle aldrig se det som en varningsklocka och ”hålla koll” på dig lite extra utan endast se det som att du vill veta om du kan räkna med att få använda dessa pengar till friskvården eller inte. Vågar inte svara på om dessa pengar kommer räknas med inför den aktuella månaden eller intr men ville bara försöka lugna dig i din oro kring kontakten med handläggaren, tycker absolut du ska fråga oavsett vad det gäller framöver. Det är din ekonomi det handlar om och såklart har du rätt att kunna planera så gott det går!

        Tack för ditt svar! Jag ska maila henne och fråga 🙂

    Har du tips på hur man gör en glow up för både det yttre och inre? Langa dem gärna!😊
    Gör en del saker redan men jag vill göra mer.

      Vad gör du redan då?

        Kanske iofs inte är ”glow up” men kom inte på något annat ord, men jag gör det för min egen känsla och för att känna mig fin och fräsch. Så typ, färgar håret regelbundet, fixar naglarna varje vecka (själv), hudvård.
        Inte så mycket för mitt inre just nu så framförallt något sånt jag söker. Men även något man kan göra för sitt yttre, gärna regelbundet som kan bli nya rutiner.

      Heatless curls! Vaknar med ett sånt fint svall

        Det försöker jag lära mig, det ser så fint ut på alla andra😍 gjorde en gång, men fick ett jäkla krull, haha. Sen har jag lite halvlockigt naturligt och brukar annars platta så fort jag ska iväg, men kan man få heatless curls att bli lika fint som på sociala medier så är det absolut något att försöka med😍

      Kul tråd! Hoppas på många tips. Det jag har tänkt köra i min glow up än så länge är:

      Yttre/inre:
      -Äta mycket näringsrik mat och begränsat med onyttigt
      -Träna mer styrka, har kört riktigt mycket cykel och löpning i sommar och höst och har blivit lite för smal. Vill ha lite mer kurvor/toning.

      Yttre:
      -Köra hudvårdsrutin med retinol, SPF och diskret BUS
      -Köpa få dyra plagg av god kvalitet istället för många billiga som ser billiga ut. Kapselgarderob.
      -Gå till frisören ofta. Föna håret med rundborste efter varje dusch (finna bra tutorials på youtube)
      -Lära mig enkel, diskret och snabb makeup med få högkvalitetsprodukter.

      Inre:
      -Fråga mer frågor och följdfrågor i konversationer
      -Ha det mest möjligt kul i alla situationer, eller se humorn i de tråkiga
      -Gör övningar i appen ahead även om jag inte tänker att jag har problem med ilska. Gör det för att ha verktyg för att ”bråka” mer konstruktivt med min partner och att släppa irritationsmoment i vardagen fortare
      -Svara på meddelanden direkt istället för att vänta
      -Avinstallera ytliga appar

        Ja vad bra! Precis sånt här🥰

        Har inte mått kanonbra det senaste och slarvat med maten och även med träningen. Men jag får en nystart 2024 i och med en flytt så jag försöker måla upp framför mig hur jag faktiskt blir _ordentlig_, så dina två översta punkter strävar jag verkligen efter🙂

        Ser humorn i typ allt redan, men det andra ska jag göra. Och det ytliga, också så bra, exakt vad jag söker😃

          Jag speglar. 2024 kommer bli bättre än 23, 100%! Jag flyttar i slutet av Januari, du då?

          Kommer ta upp yogan igen, med bättre rutin.
          Hitta ro att läsa fysiska böcker igen.
          Minska på tröst-chokladen.
          Älska mitt hem och hitta inspiration där.

          Äga några få läppstift/glans och välja osunt lyxiga märken på dem.
          Rensa i röran (IOM flytt).

            Åh, vad fint, då får du också en nystart😍 jag flyttar redan 2 januari så det ska bli så skönt att få börja året i en ny lägenhet då jag verkligen inte trivs där jag bor nu.

            Fysiska böcker var bra, den ska jag ta efter! Vi har läsprojekt på universitetet så vi har obligatorisk skönlitteratur att läsa från och med nästa termin så kommer få in lite av det i alla fall.

            Gillar dina grejer du ska göra för dig, kanske faktiskt också ”borde” skaffa mig något läppstift i ett lyxigare märke, ingen annan ser, men så sjukt att det ändå gör något för ens egen känsla, haha😇🫢 för min del blir det dock tentabelöningar, för avklarad tenta får jag köpa mig en present, och då känns det också lite roligare att lägga lite mer på en sån present till sig själv än att random köpa något när man typ passerar L’Oréals hylla på Ica, som det kan bli i värsta fall😅

            Hoppas du kommer trivas i ditt nya boende och får ett mycket fint 2024🙂

              Oj då är din flytt nära ❤️!

      Mycket frisk luft. Huden blir rosig och blicken klar o pigg.

        Åh så sant! Flyttar till ett område med mycket natur, det ska jag ta vara på🥰

          Härligt❤️

      Yoga!!!

        Haha har inte tålamodet, skulle gärna göra det dock och hade verkligen behövt det. Men har en yogamatta så kanske borde försöka använda den😇

      Mina bästa tips:

      – Tanning drops från Clarins (finns andra märken också men dessa som funkat bäst för mig, och de är sjukt dryga!). Ta 2-3 droppar i ansiktskrämen på kvällen (var noga med att smörja ner på halsen och dekolletage också så det ser naturligt ut), vakna och se ut som en solkysst gudinna.
      – Gelnagelkit! Köpte från Depend för typ 500 spänn. Så lätt och smidigt att fixa själv, håller i typ två veckor för mig och lätt att ta bort sen. Så nice att ha fixade naglar som inte börjar flagna!
      – Färga ögonbrynen. Går såklart att göra på salong men jag gör även detta hemma själv, typ varannan vecka kanske. Köper på Lyko ett märke som heter Refectocil, färg + det man blandar med kostar typ 130 kr och räcker aslänge. Känner mig alltid snyggare med nyfärgade ögonbryn och behöver inte fylla i dem på morgonen.
      – Kapselgarderob som tidigare skrivits. Hörde ett tips i en podd häromdagen att man när man klär sig på morgonen ska tänka typ ”vad saknar jag i min garderob? Vad skulle jag vilja ha på mig nu?” och skriva ner i anteckningar. Sen när man shoppar så utgår man från den listan.
      – Eleganta smycken, t.ex ett par mindre och tjockare hoops, gör mycket för en outfit tycker jag.
      – När du kommer ur duschen och fortfarande är blöt, smörj in dig med kroppsolja (jag använder Nuxe) och torka dig med handduken efter det. Sedan på med hudkräm. Game changer för len hud!
      – Retinol på kvällen (börja med lågt koncentrat och bara ett par dagar i veckan för att vänja huden) och vitamin C på dagen.

        Toppentips!😍 tanning drops har jag aldrig använt, och använder inte heller någon ansiktskräm..😅 använder La Roche-Posay Effaclar-serie och avslutar med en kräm jag inte minns vad den heter, men jag tror den innehåller retinol..? Men det är ingen ansiktskräm, eller? Vad gör en ansiktskräm..?🙈🙈
        – depend gel iq har jag och älskar! Jag gör dock nytt efter 1v då mina naglar växer som ogräs så jag får väldigt snabbt ”utväxt”, men så bra grej verkligen👌🏼
        – smart med kapselgarderoben, det är lite av min målbild faktiskt, men först när jag nått min målvikt!
        – håller med om smyckena, kan tycka det är snyggt med ”röda mattan-smycken” ibland, men då ska såklart tillfället vara rätt. Till vardags gillar jag verkligen det där minimala. Samtidigt tycker jag dock också att det är fint med t.ex Thomas Sabo-armband med berlocker, men det behöver ju inte bli plottrigt om man gör det snyggt.
        – så man har oljan precis efter duschen? Jag har aldrig fattat det, haha. Jag har en från Rituals men jag har bara använt den lite när jag känt för det. Men det var ju ett jättebra tips, för den doftar så gott (Rituals of Sakura är min doft) så jag vill ju använda den. Hudkräm använder jag inte heller förutom på sommaren, men ”bör” man ha av samma serie då, eller räcker det med typ nivea som inte doftar något speciellt?

          La Roche-Posay är super! En ansiktskräm tänker jag är något som tillför fukt till ansiktet, moisturizer på engelska. För mig extremt viktigt med en fet hudkräm nu på vintern, min hy blir sjukt torr. Om du använder Effaclar-serien gissar jag dock att din hy är mer åt det feta hållet och då har din hy ett annat behov än min antagligen. Finns ju bl.a. en ansiktskräm i den serien, Iso-Biome creme, som inehåller niacinamid som är en toppeningrediens för fet hy.

          Och yes, oljan precis efter duschen! Så när du torkar dig med handduken sen sjunker den in bättre i huden. Gällande hudkräm brukar jag faktiskt använda just Nivea, den mörkblå flaskan. Upplever att den funkar mycket bättre än de dyrare jag provat, och man behöver inte känna att man måste snåla när man smörjer in sig 🙂

            Jaha! Tack🙂 jag har fet/oljig hy främst på sommaren så framåt oktober-november brukar den bli mer åt det torra hållet. Dock har jag fortsatt använda serien nu in på vintern och upplever fortfarande bara positiva saker med min hy så det kanske finns någon fethet i grunden i min hy ändå, vet inte hur det funkar, bara att La Roche-Posay är det enda som har fungerat på min hy sen tonåren och jag är 31 nu. Så den cremen ska jag absolut ta en titt på😍

            Ja Nivea är faktiskt bra! Gillar bara inte att känna mig kladdig efter att ha smörjt in sig men det får det vara värt🤭

            Tack för bra och utförliga tips!😍

    Fråga till er som har barn: Är det normalt att ett barn som snart är 3 år inte kan prata? Min syster har en son som bara kan säga ”titta” och peka på saker. Mina föräldrar är oroliga och tror att barnet är autistiskt. Min syster blir väldigt fort upprörd när det kommer till att ifrågasätta något om barnen, så ingen har vågat fråga henne om detta.

      Låter inte normalt. Bvc borde ha reagerat och remitterat till logoped?

      Tror nog att du själv vet att en treåring förväntas prata ganska långa meningar i den åldern. Annars finns det en googling bort. Går barnet i förskola, där borde det väl fångas upp isåfall. Annars vid BVC borde de väl reagera?

        Ja jag har googlat, men man får även där upp andra svar såsom att språket brukar komma, en del är bara sena i utvecklingen osv.

        Enligt mamma har ingen på förskolan sagt något.

          Är ju så svårt det där och speciellt som utomstående, normalt sett så ska ju en snart treåring prata betydligt mer än så men det finns ju de där det plötsligt rasslar till och så går ett barn direkt till att prata långa meningar. Men att som förälder bli upprörd när det nämns, det vanliga är väl att man vill ha stöd och någon form av utredning om ens barn verkar hamnat efter i något.

      Min syster har en kompis vars dotter är som du beskriver. Hon är typ 5 nu och kan fortfarande inte prata, får otroliga utbrott när det inte går som hon vill (nej, inte normalt!) och ”tydliga” tecken på autism. De går till en logoped tror jag det heter?😆 förskolan har varit öppna och har god dialog med föräldrarna, men de blundar för det tyvärr.
      Det är svårt att nå fram till personer som är sådana, har ni funderat på att försöka göra det tillsammans? Det handlar ju inte om ifrågasättande, utan om en omtanke.

        Tack för svar👍 Ja, hade tänkt fråga min syster på ett bra sätt någon dag😬

          Lycka till, hoppas verkligen ni kan känna att ni når fram till slut. Det är ju för barnets bästa och för dennes behov, sen kan det vara tungt för föräldrar av någon anledning jag inte förstår själv riktigt. Men om man misstänker att det kan vara autism eller språksvårigheter av något slag är det bra om man får stöd i tid.

            Vet man inte så mycket om autism kan det vara svårt att förstå och ta in att andra har de misstankarna. Som förälder känner man ju sitt barn och har hittat sätt att kommunicera och få vardagen att fungera så man reagerar inte lika mycket på avvikande beteenden. Det var inte förrän mitt barn började skolan som jag förstod att något var fel (att mitt barn var lite knepigt visste jag ju, men förstod inte omfattningen) och inte förrän jag lånade en bok om autism förstod jag.

            Jag blev genuint förvånad när folk i min omgivning inte tyckte att det var konstigt att vården ville remittera till en neuropsykiatrisk utredning. När jag väl förstod var det inga konstigheter och jag har gjort allt jag kan för att hjälpa mitt barn, men jag fattade verkligen inte när mitt barn var yngre, trots mängder av meltdowns och låg tolerans för alka förändringar, svårigheter att äta etc. Förskolan sade aldrig någonting heller utan nämnde bara att det var lite krångligt men att de kunde hantera det.

              Är gravid med min oplanerade sladdis. Mår så fruktansvärt illa och känner mig som en så dålig mamma mot mina två barn 🙁 Kämpar verkligen men blir knäckt av det här illamåendet, är så tidigt så vi har inte berättat något för familjen eller barnen.

                Hamnade fel!!

      Nej det är inte normalt och klassas som en språkstörning. Den kan rätta till sig med tiden men kan också göra att man har problem med språket även sedan man börjat tala och en språkstörning kan också vara ett symptom på en ännu mer komplex problembild, exempelvis autism. BVC borde ha remitterat till logoped, men kanske att de gjort det och föräldrarna tackat nej?

      Ett av mina barn kunde inte säga många ord i den åldern och fick komma till en logoped och fick en språkstörningsdiagnos (kommer inte ihåg vilken exakt, det här är ganska länge sedan). Fick då ingen remiss till neuropsykiatrisk utredning eftersom logopeden ansåg att hon fick såpass bra kontakt även utan talat språk. När barnet sedan börjar förskoleklass rasade allt och fick ett par år senare en autismdiagnos. Är nu vuxen och har ganska omfattande problematik trots god språklig förmåga.

        Tack för utförligt svar👍

      Inte ovanligt, men också ofta ett tecken på att något inte är som det ska enligt normen. Autism eller ADHD exempelvis kan ju vara typiskt. Sen är det ju också många som har fina historier.. ”hen sa inte ett ord, men plötsligt en dag när hen var fyra pratade hen massor”.

      Vad säger BVC? (Ofta är det ju inte npf utredning man är intresserad av direkt ändå).

      Låter tyvärr lite oroväckande om en treårig inte ännu pratar mer än enstaka ord.. men ifall de varit på bvc på 3-års kontroll borde de ju ha tagit upp det om de inte förstås skjuter det under mattan..

      Normalt och normalt, alla barn är ju olika.. men det är klart att det är vanligare att man vid den åldern pratar. Jag pratade själv dock inte förrän efter tre (det enda jag sa var i princip nej). Pappa var jätteorolig men nu önskar han istället att jag nån gång kunde sluta prata 🤗

      Min är två och ett halvt snart och ligger efter i språket. Gör nu tvåordsmeningar med de få orden han kan. Han har mycket god ordförståelse, och kommunicerar genom gester/TAKK-tecken, och är generellt väldigt kommunikativ trots avsaknaden av många ord. Jag märker i hans samspel med andra, båda vuxna och barn, att det absolut inte rör sig om autism i hans fall. Ibland är barn bara olika.

      Men om BVC misstänkt något (autism) vid 2,5-årskontrollen så tänker jag att din syster antingen vet det och väljer att inte prata om det eller så ser BVC ännu ingen anledning till att vara bekymrade 😊

        I somras när min son var 2.5 år var jag väldigt orolig för han sa inte mycket alls. Ringde BVC, ville ha remiss till logoped och få hjälp! Men sen den sommaren så lossnade allt och nu är han snart 3 år och pratar huuuur mycket som helst. Så det är verkligen så att det ”plötsligt” lossnar och då undrar man vad man oroade sig över men det är lätt att säga i efterhand. 😅

          Tack ❤️

      Låter väldigt autistiskt ja, men det måste inte vara det. Men det är ju absolut en språkstörning

      Behöver ni ifrågasätta? Vi har ju BVC kontroller där man screenar för språkstörningar. Om hon går till BVC kanske det mer stjälper än hjälper att man kommer och lägger sig i från släktens håll?

      Det är ju väldigt olika hur snabbt talet kommer igång men har själv ett barn som snart är tre och som pratar mycket och träffar många barn i hennes ålder och alla kan prata mer eller mindre. Så jag tycker ändå från det jag känner till att det låter som något som kan behöva kollas upp, kan ju ex vara en hörsenedsättning som inte upptäckts än (eller så är det ngt helt annat). Borde dock ha upptäckts på 2,5 kontrollen då de stämmer av språkutvecklingen på BVC.

      Barn brukar kunna säga mer i den åldern. En annan förklaring kan vara vatten i hörselgångarna, då hör de inte lika bra och kan därför inte prata som andra. Det löser man enkelt med rör i öronen.

      Mitt barn pratade inte heller särskilt mycket vid den åldern. Fick gå på en massa undersökningar, barnet visade dock inga andra tecken på problem och till slut kom vi till en läkare som på några minuter hittade problemet. Barnet hade vätska i öronen och hörde knappt något. Efter att ha fått rör i öronen exploderade språket. Så ibland kanske det beror på något som lätt kan åtgärdas.

      Det kan vara hörselproblem, vätska bakom trumhinnan eller något annat. Bra att kolla det i första hand.

      Helt normalt. Alla utvecklas olika. Jag har flera barn varav ett pratade inte förrän 3,5 år. Men då började hen prata rent direkt. Kunde uttala alla ord korrekt och säga r osv som man andra i samma ålder inte kunde

      Hur ofta spenderar ni tid med det här barnet? Känns som att det är tveksamt om ni har en rättvis bild av läget. Barnet kanske bara är blygt för er t ex.

        Jätteviktig aspekt. Mitt barn får ofta beröm för hur duktig han är språkligt och vad mkt han kan. Men han är verkligen standardunge i utvecklingen. Bara väldigt framåt och oblyg och pratar med allt och alla hela tiden så det ser ut som att han är långt framme verbalt när jämnåriga (2,5 år) sitter bredvid och pratar väldigt lite (pga sociala situationen ej bristande kunskaper).

      Nu är jag väldigt sen på bollen men jag skriver ändå.

      Ni behöver inte fråga, hon vet. Mest största sannolikhet tampas hon med väldigt mycket känslor och oro kring detta och att andra frågar/påpekar tar hon i sin tur som påhopp. Hon går i försvar. Gissningvis tampas hon med att acceptera att utvecklingen inte går enligt normen. Får jag gissa igen så är hela hennes googlesökningar om språk, uteblivet tal, språkförsening, autism etc.

      Ni som familj/släkt får acceptera situationen och bara finnas där. När hon är redo att prata kommer hon göra det. Genom att fråga/påpeka etc kan skada er relation men framförallt så kommer hennes självkänsla och självförtroende som mamma att svikta desto mer.

      Ja jag har varit med om exakt samma.

      Min svägerskas son kunde inte prata annat än bebisspråk när han var tre år. Om jag minns rätt så började de gå med honom till en logoped och då lossnade språket och han kom ikapp jämnåriga ganska snabbt. Han har inte autism eller någon annan diagnos eller sjukdom bakom, han var sen bara.

      Min dotter var två år och tio månader innan hon sa sitt första ord. Det vill säga hon sa inte ens mamma eller pappa före det. Vi kämpade och gjorde allt, verkligen allt, tog hjälp från BVC, logoped, teckenstöd, bildstöd, läst böcker varje dag osv osv. En psykolog på BVC tyckte att vi skulle utreda henne för autism, vi valde dock att avvakta. Idag är min dotter nio år och pratar lika bra som alla andra barn, hon är som vilken unge som helst och det går lysande i skolan. Det finns inget idag som vittnar om att hon en gång i tiden fick diagnosen talstörning. Med det sagt, nej det går inte att applicera våra upplevelser på alla andra barn men jag vill ändå visa att det finns fall där en tal/språkstörning i tidig ålder inte per automatik innebär att barnet har autism.

    Tänkte virka en tröja, vad för garn ska ja använda?

      Beror på vad det är för tröja och hur du vill att den ska se ut/kännas. Jag använder bomull när jag virkar toppar/kortare tröjor och akryl (eller akryl mixat med ull) när jag virkar mer ”ordentliga” tröjor!

        Jag klarar inte att handarbeta större projekt i akryl… Klarar inte att ha det på mig heller 😂

          Hahaha lite samma här, men det finns akryl som är supermjuk! Beställer dock alltid online, går jag och köper akryl i butik någonstans så är det alltid hemskt

            Vart beställer du?:)

            För mig handlar det inte om mjukheten – akryl bara gnisslar i händerna på mig och jag blir bara svettig av det. Plus att det känns trist att jobba med plast när det finns ull att använda istället 😊 (ja, jag är lite garnsnobb… Sorry 😅)

      Har du tänkt virka på frihand eller efter mönster? I mönstret brukar man skriva vilket garn som ska användas, även storlek på nål.
      Vill du göra det på frihand, kan du ju alltid kolla upp en liknande tröja, och gå på garnet som det mönstret rekommenderar?

    Någon som har tips på firma för hemstäd?
    Bor i en liten håla i Småland, när jag googlar får jag bara upp firmor som erbjuder tjänster i tex Stockholm med omnejd.

      Veteranproffsen, fantastiskt duktiga och bemötandet är underbart.
      Man stöttar pensionärer också, som gör ett otroligt jobb.

      Bor i en liten håla i Uppland och här hittar vi städfirmor i den lokala Facebook-gruppen.

    Ska tydligen bli sydd i armen o har väntat ännu 2h bara. En tjej innan fick vänta 6h 🥲.

      Förstår att det är jobbigt, men en akutmottagning arbetar enligt devisen -mest sjuk först-.

        Ibland undrar man

          Ja är du himla döende och inte får hjälp fort så betyder det tyvärr bara att det är många andra himla döende människor inne just då. Resurserna räcker bara så långt och behöver du ”ibland undrar man” över huruvida personen som gick före verkligen var sjukare så verkar du ju ändå vara hyfsat pigg.

          Tack för mig.

            Jag är inte ts. + Varför så arg? Låter nästan som du tar åt dig, är du sjukvårdspersonal tro? Sjukvårdspersonal och trött på att folk är missnöjda?

            Det är inte så konstigt att ”ibland undrar man” när man hör och läser om all skit på akutmottagningar.
            Tack för mig.🙄

        De få gånger ja vart på akuten är ja glad att de tsr tid för mig, det innebär att ja inte har det så illa och att allt troligtvis kommer bli bra ❣️ skicka omtanke till dem som är före dig istället

    Någon annan vars svägerska förpestar hela ens tillvaro?? 😤😤

      Åh varför?

      Mvh en som knappt har kontakt med svägerskorna så de kan varken göra till eller från

        vi är bara så totalt olika, är dessutom barndomskompisar och jag vet vilken psykiskt störd människa hon är. Bara de sjuka i att hon söker upp min sambos bror för att bli tillsammans med honom säger allt! Skaffar barn bara för vi väntade barn så de skulle födas samma år🤮🤮 kommer få dras med detta resten av livet. Men folk som bara känner henne ytligt vet ju inte detta. Så vidriga värderingar och så sjukt osmart. De ska konsumeras o handlas mest pengar på banken vinner. Deras enda barn ska ha allt o lite till på bekostnad av alla andra. Usch spyr kan inte ens förklara varför det är som det är. Såååå bitter o deprimerad över detta vet inte hur jag ska kunna släppa

          Menar du att det skulle vara på grund av DIG som hon blev tillsammans med din sambos bror och sen skaffade barn på grund av att ni gjorde det? Låter mer som att du inbillar dig det för att du stör dig på henne.

          Är du ett troll?

          Om inte skulle jag rekommendera att du söker hjälp för de här tankarna, som låter på gränsen till paranoida och verkar förstöra vädligt mycket i ditt liv.

            Inget troll tyvärr, och ja det är denna reaktion jag ofta får eftersom det inte går att förklara. Tror helt klart hon är psykopat

              Men att hon skulle ha skaffat ett barn enbart för att reta upp dig? Vad har du för anledning att tro det egentligen?

              Du resonerar väldigt märkligt. Läser in saker som inte är logiska alls, och du kallar henne osmart och att hon har vidriga värderingar.
              Jag undrar lite vad du menar med det?

              Låter som att du dömer henne hårdare än andra av någon anledning, och ja- det är lite klyschigt att säga- men det kan bero på att du till viss del är avundsjuk på henne.
              Hur får barnet allt och lite till på bekostnad av andra, till exempel? Det låter väldigt ologiskt. Det är ju inte en enstaka miljonärs fel att jag har dåligt ekonomi, till exempel.

              Vad spelar det för roll att barnen föds samma år!? Det spelar liksom INGEN roll alls.

      Japp! Även när hon inte är med. Tänker iofs inte kalla henne ”svägerska”, men hon är tillsammans med min bror så hon är ju tyvärr ”svägerska”…jag avskyr henne så till den grad att hon inte är välkommen hem till mig. Hon har förstört min bror, tecken på psykisk misshandel anar vi men det går ju inte direkt att prata med honom heller om det för han är inte mottaglig för kommunikation. Han beter sig som ett jävla rövhål ända sen de blev tillsammans också, och det värsta är att det är bara mot mig han är sån. Mamma märker, men mot henne är han inte på det viset och inte mot pappa heller. Så att hon får min bror att bli ett as gör att jag hatar henne ännu mer. Det är en märkbar skillnad också för jag och brorsan var riktigt tajta förut och han gick från en dag till en annan att bli otrevlig. En annan sjuk sak är att innan henne var han alltid i tid med att swisha för den streamingtjänst vi delar på. Sen de blev tillsammans får jag jaga honom och det kan gå halva månader innan han gör rätt för sig.

        Byt lösen på streamingtjänsten.
        Betalar han inte så…

          Ja jag vet. Har gjort det, men finns en till som vi är fler om. Kan inte dra mer info utan att det känns som att jag outar, men det är inte helt enkelt på den andra pga anledningar.

        Är han polis?

          Nej hurså?

        Först skriver du ”min sambos bror” och sen ”min bror”.. eller är du en annan person med samma problematik? Fattar inte hehe

          Är inte ts.

      Ja, jag känner att hon har förpestat en så stor del av mitt liv med sina syrliga kommentarer, gottanden i andras olycka, översittarattityd. Hon har nu varit otrogen och de har skilt sig precis. Det var helt ljuvligt att fira jul utan hennes närvaro!!! Bästa med hela julen typ

        Var alltså min ingifta svägerska (mans brors fru)

      Förpestar och förpestar men kan ha lite svårt för henne 😅 vi kan absolut ha trevligt tillsammans, men inte en typ av person jag hade valt att ha som vän

      Här är det tvärtom. Min svägerska blev min bästa vän. Trots 10 års åldersskillnad och olika liv långt ifrån varandra. Nu är vi båda skilda från brorsorna vi var gifta med. Men vår vänskap består.

      JEPP. Svärmor med.

    Har rensat ut så mycket kläder igår och idag, men det är sååå mycket kvar att göra, det kommer ta förevigt… 😣😩😓 Men okej jag vet att det är en process och många bäckar små. Har slängt massa skräp och satt upp en vägglampa också.

      HejjaHejja, tänk bara vad skönt det kommer vara sen när du är färdig! <3

        Längtar!

      Du peppade mig tidigare så jag ska sätta igång vecka 1. Tack 😄

      Släng upp på Vinted!! La ut en kofta innan jag nattade min bebis. Vaknade upp till 22st som favoritmarkerat plus en som köpt!

        Bra tips 😃

    I-phone fråga. När jag efter samtal trycker på röda ”lägg på luren” så råkar jag ofta ringa upp en ny från mina kontakter. Finns någon funktion där man tex måste dubbeltrycka för att ringa? Eller att man får en följdfråga, är du säker på att du vill ringa. Någon som vet?

      Ja men tack. Händer mig rätt ofta också. Tar gärna också emot tips

      Stäng ner telefon-appen, där det står ”Senaste” 😄 Så när du lagt på kommer du till hemskärmen.

      Dvs tryck samtalssidan ”upp”, sen tar du telefonappen och slänger iväg. Om du förstår haha

      Händer mig ofta också. Är ju för att personen du pratar med hinner lägga på först så att samtalet kopplar bort.

    Måste bara få ventilera lite. Vi har min partners tre äldre barn här med oss nu under jul och de är alltså i åldern 18-30 år. Själv är jag 32 och vi har ett gemensamt litet barn.

    Inte en enda gång har de plockat undan efter sig, hjälpt till med disk, frågat om det behövs någon hjälp i köket etc. De verkar inte hitta till soporna heller och låter all skräp stå kvar på bänkarna eller det bord de befunnit sig vid. Tycker det är så oförskämt? De är liksom vuxna men förväntar sig att bli servade som barn och som om att de är på hotell.

    Min partner vill inte säga ifrån eftersom han inte träffar dem så ofta men jag har verkligen inte lust att spendera jullovet som någon servicepersonal åt dem. Särskilt eftersom de är vuxna och vi är i liknande ålder och alla kapabla till att ansvar.

      Din partner kan ju säga ”kom, vi hjälper till att plocka undan” och göra det tillsammans med sina barn utan att det upplevs som en tillsägelse eller irritation utan mer som en gemenskapsgrej.

      Sedan håller jag med om att det är ganska illa att vuxna människor beter sig så hemma hos någon annan, särskilt någon man inte har så mycket kontakt med.

        Ja, han borde det. Jag tycker också det. Men problemet är nog att ingen liksom automatiskt reser sig och säger ”självklart hjälper vi till!”. Och det blir liksom dålig stämning?

        Så otroligt underligt beteende och högst ocharmigt att bete sig som bortskämda småbarn i vuxen ålder.

        Jag är sur nu, men jag tycker faktiskt inte alls att det är mysigt att ha dem här när beter sig sådär. Inte ens ett ”tack för maten” har dem sagt. Vi kommer verkligen från två helt olika världar när det kommer till hyfs.

      I det här avseendet skulle jag säga att det är en jävla skillnad på att va 18 och 30.
      De flesta 18-åringar är nog mindre hjälpsamma om de besöker en förälder över jul. Medan en 30-åring borde veta bättre i synnerhet om personen man besöker har småbarn.
      Men kan tycka att det är din partners uppgift att säga ifrån. Kan dock förstå om det är känsligt ifall man inte har så bra relation med sina vuxna barn och dessutom skaffat sig en ny tjej i samma ålder som barnen. Att det kanske gör det obekvämt att ta upp såna saker. Men det är antingen han eller du som får ta upp det eller så får du acceptera läget då de ändå inte verkar besöka er så ofta. Låt partnern plocka efter de istället.

        Jag hade tyckt det var så jobbigt om min förälder skaffade ny partner i min ålder, det blir verkligen en konstig dynamik!

      Om de är vuxna tycker jag att du ska hantera dem som vuxna. Hur skulle du be en vuxen vän som bor hos dig ett par dagar att plocka undan och hjälpa till? Jag skulle nog inte tagit den fighten om det gäller några dagar kring jul men om du tycker att gäster bör hjälpa till så säg det som om det vore vem som helst.

        Svarar här med, de ska vara här i 3 veckor och inte 3 dagar.

          Komplicerat. Om ni träffats väldigt lite och hans barn delvis är i samma ålder som dig, känns det nog väldigt konstigt för dem att komma på besök så länge också. Jag tycker inte det här alls är ditt uppdrag att lösa, det skulle verkligen bli konstigt. Förhoppningsvis känner han sina barn så väl att han på ett smidigt sätt kan göra så det blir en gemensam uppgift, typ ”nej, nu tar vi och röjer upp här, så vi kan ta en fika sedan” Att stoppa huvudet i sanden, med att de träffas så sällan är en dålig ursäkt. Du kan ju föreslå om de har lust att spela spel eller annan gemensam aktivitet, så ni blir lite närmare varandra, då brukar även andra saker praktiska saker lösa sig.

          Ja då hade jag nog bett dem lättsamt att göra saker. Det är ju ändå ditt hem så du får nog ta att du får vara lite drivande. Helt sjukt dock att en 30-åring kan åka och bo tre veckor hos en förälder?

            Ja, hela situationen är märklig. Det är även långa semestrar ihop där de bor med oss och förväntar sig att jag ska vara deras hushållerska. Allt annat är mysigt, men just att jag ska passa upp dem, laga mat, städa efter dem och liksom köpa snacks till vuxna barn när jag handlar osv är bara märkligt..?

            Hade själv ALDRIG följt med min pappa, hans fru och mitt yngre syskon på en semester som varade i flera veckor eller åkt och bott hos dem i 3-6 veckor över en ledighet. Det hade inte funnits på kartan.

              Vilken 30-åring är ledig tre veckor runt jul? Har personen inget jobb?

                Nej 30 åringen behöver inte ha ett heltidsjobb verkar hen tycka eftersom hen får flera tusen i veckan av sin pappa.

                  Men vilken man gör så? Betalar flera tusen i veckan till ett vuxet barn? Visste du det när ni skaffade gemensamma barn?

                    Nej, jag visste inte det då. Nu när hen är 30 så börjar det kännas sjukt eftersom hen inte verkar växa upp och axla vuxenlivet pga ”pappa löser det” attityden.

                      Ja tro fan det. Varför jobba mer än man behöver om man har en generös pappa som betalar? 🚩🚩🚩🚩

                      Men jag undrar, du skrev lite längre ner att ni har en tre-åring tillsammans, har ni alltid haft det så här? Jag menar, har du träffat hans barn hela tiden och fortfarande finns det ingen lösning? Det är ju faktiskt jättetråkigt, men jag tycker fortfarande att det är din partner som får hitta lösningen här, det ligger inte på dig.

                      IL – ja vi har haft det så här i många år. Självklart var det inte en stor grej med att barnen var stökiga när de var runt 14-18 men nu är de alla över 18 och ja, det känns väldigt problematiskt nu.

                Min man är. Han har tagit semester och använt övertid. Så det är inte alls omöjligt att vara ledig tre veckor runt jul som 30 och ha ett heltidsjobb.

      Om din partner inte vill säga till dem eftersom han sällan träffar dem så måste det ju vara HAN som städar och servar!

      Har man för skör relation till sina barn i 18-30 års åldern för att kunna säga till om en sådan sak har man nog inte byggt någon särskilt stabil eller pålitlig relation med sina barn under uppväxten. Hans gamla synder, han som får städa…

      Efter ett helt långt liv med partners släkt vågar jag säga: släpp det!
      Det är inte vem som plockar undan efter julmiddagen eller påsklunchen som gör skillnad under ett långt liv.
      Det är hur mycket ni avlastar varandra i vardagen. Allt annat är bara symbolfrågor som inte är värda en enda minut av tjafs.

      Jag är 50+ och kan ärligt säga att det som har spelat roll under 30 år tillsammans är han och jag, inte vad hans släkt gjort under totalt 3-4 dagar per år.

        Nu ska de alltså vara här i 3 veckor och inte i tre dagar. Och det var likadant när de var här i 6 veckor förra året.

          Okej, om ni brukar ha besök av tre vuxna i 3-6 veckor då undrar jag varför du och din man inte tar ett snack i förväg om hur ni ska lösa hushållssysslorna under dessa 3-6 veckor?
          Min man har inga andra barn än våra, men han har syskon och föräldrar. Dessa bor utomlands och därför stannar de länge när de kommer hit.
          Det första jag gjorde första gången hans föräldrar skulle komma och vara hos oss i två veckor var att I FÖRVÄG prata igenom hur hushållet skulle skötas. Jag var tydlig med att jag inte vill laga mat åt dem (för stort ansvar, de är så petiga och allt ska vara perfekt) men jag kan absolut tvätta deras kläder om jag ändå kör en maskin.
          Plocka undan efter maten och så är inte ett problem för mig.
          Alltså turas svärföräldrarna och min man om att laga mat.
          Det här pratade vi igenom redan när de bokade första resan hit.
          Det är livsviktigt att prata om hur man vill ha det.

            Vi har pratat om det många gånger och varje gång lovar han att det ska bli annorlunda- men så kommer de hit och allt är precis som innan. Inget ändras.

              Men de är vuxna människor så ni borde prata direkt med DEM

      Alltså förlåt men nej. Det skär i mitt hjärta att en ”bonusmamma” sitter och pratar skit om sina bonusbarn (syskon till hennes eget barn), och säger att hon inte tycker om att ha dem där. Så otroligt sorglig.

      Om din nya äldre gubbe har tre barn han 1) inte lyckats uppfostra på ett sätt du tycker är vettigt och 2) inte lyckats hålla en tillräckligt nära relation med för att säga till dem på ett bra sätt, då är det inte direkt betyg för bästa pappan. Hoppas han är mer involverad i sin andra kull ungar då.

      Och om du tänker och känner så här; förstå vad det känns i luften för dessa barn. Att pappas nya unga tjej inte önskar dem där. Tycker de är ouppfostrade, borde tacka för att de får äta gratis mat hos sin pappa på jul.

      Min partner är ett skilsmässobarn, och det är PÅTAGLIGT att nya partners tycker att vi är mindre önskade än deras egna barn. De vill inte att vi ska bli bjudna på massa gratis, de älskar inte oss. Jag tvingas alltså hänga med folk på jul som inte ser varken mig eller min partner som familj? Hur stor lust tror du man har att bjuda till så mycket själv? Varför ska jag knega, smöra och tacka för detta omysiga umgänge?

      Om din gubbes ungar är välkomna till er SÅ sällan, känner de sig inte varken hemma eller helt bekväma hos er och blir då ytliga gäster som kanske inte ställer sig med disken nej. Låt dem vara det då. Det är barnen det är synd om, inte dig.

      Mitt tips till dig är att anamma dina nya bonusbarn, en familjekonstellation som DU valt att ge dig in i, och behandla dem som dina egna barn och visa dem kärlek. Då kan ni med tiden då en fin relation där de kan ge tillbaka på alla sätt. Och rikta din irritation mot din man istället för på hans barn. För vet du? De är faktiskt fortfarande HANS BARN även om de är över 18.

        Du har ingen som helst aning om hur de beter sig. Men visst, ta gärna hem ett gäng med vuxna som bor hos er i 3 veckor där DU får göra allt från att plocka undan deras godispapper, göra rent från bajs (?) i toaletten för toalettborsten är ett nytt koncept för dem, plocka undan deras tallrikar från matbordet för dem inte hittar till diskmaskinen.

        Jag är också ett skilsmässobarn med nya småsyskon och inte beter jag mig som ett svin för det när jag är och hälsar på mina föräldrar.

          Men herregud, ni är vuxna allihop, varför säger inte du till dem på ett respektfullt sätt?

            För att jag redan har gjort det flera gånger under alla år tillsammans men utan resultat. Och deras pappa vågar inte steppa upp och säga åt dem att ”här hjälpa vi åt.”.

              Det låter som en stor del av problemet ligger hos din partner. Utan din partners hjälp, blir det nog svårt att lösa situationen. Om ni inte kommer vidare finns ju alltid möjligheten att genom parterapi komma fram till hur ni gemensamt ska hantera den här situationen.

        Sedan ska det även tilläggas att ”barnen” fortfarande får månadspeng, internationell högskola och hyra betald av sin pappa varje månad fastän de är över 18. Så det är inte synd om dem.

          Pengar kompenserar ingenting. Det är närvaro och genuint intresse som spelar roll ❤️

          Men du har valt honom och hans familj, de har inte valt dig. Du har valt att ge dig in i en relation med äldre barn, i din ålder. Rikta missnöjet mot din man som tydligen inte värderar sin relation till barnen så högt. De tycker väl förmodligen att det är en märklig situation och känner väl av din sinnestämning och att de inte är välkomna av dig. Ta det med din man eller bit ihop.

            Herregud, de är absolut välkomna – vad alla drar egna slutsatser här?

            Men att man som 18-30 år kanske har lite mer hyfs och ex sätter sin egen tallrik i disken och inte lämnar soffan med godispapper överallt kanske är för mycket att begära?

            Ni som anser det här som normalt saknar helt och hållet allmänt hyfs.

              Normalt och normalt. Jag förstår att deras beteende leder till frustration, men jag tycker en stor del av ansvaret ligger hos pappan. Det spelar ingen roll hur mycket pengar han lägger på sina barn, om han inte tillbringar tid med dem och inte byggt en tillräckligt stark relation med dem för att våga ställa helt normala krav. Jag är förälder och har inga problem att säga till mitt barn på ett lugnt och sansat sätt om jag behöver hjälp. För din partner verkar det dock vara svårt att ställa helt normala rimliga krav på sina vuxna barn och jag blir nyfiken på varför.

                Jag undrar varför också särskilt eftersom han har högre krav på vår 3 åring än på sina vuxna barn.

              Jag tycker inte det är normalt.

              Däremot känns det som du duckar alla frågor kring din mans ansvar. Varför är det du som städar, om det är han som vill att ni ej tar konflikten? Varför betalar han månadspeng till sina vuxna barn om hans fru är missnöjd med det?

              Jag lämnas med frågan om du inte kände till detta innan du valde att stadga dig med karln? Eller har det kommit som en kalldusch i efterhand?

              Barnen har du ju inte valt, men killen har du ju valt.

              Tycker inte att det är normalt för någon närmare 30 att inte städa toalettstolen efter sig. Men vart det kommer ifrån blir jätte tydligt av dina kommentarer. De har ju inte uppfostrats på rätt sätt och behövt ta ansvar, varken med hushållssysslor eller ekonomiskt. Så lägg skulden för den hör hemma och ha en dialog med din partner. Det är ju han som behöver lyfta detta med dina barn.
              Annars ber du om det typ ”nu när vi ätit färdigt ser jag gärna att någon hjälper till med disken kan du göra det X?

                Det är 100% min mans ansvar att det är som det är, men sedan tycker jag att man som 18+ har ett visst ansvar själv. Jag kanske var barnslig kring ansvar som barn – men när man flyttar hemifrån och sedan besöker sin föräldrar så kan man väl inte bete sig om ett barn igen?

                  Alltså jag tycker inte det är helt orimligt att få bete sig som ett barn när man är hos sina föräldrar, oavsett hur gammal man är. Man är ju deras barn.

                    Stackars dina föräldrar.

                      Stackars dig.

          Den finansiella aspekten, är i min mening inte vad som avgör om det är synd om dem eller ej, när det gäller deras relation till sin pappa…

      Då tänker jag att din partner kan plocka upp efter dem om han inte ”vågar” be dem. Det är hans barn och han får kliva fram mer när de är där. Du ska inte behöva vara deras hushållerska.

      Men varför i hela friden tar du hand om din partners 30-åriga ”barn”. Man ska ju naturligtvis inte behöva ta hand om en 30-åring överhuvudtaget, och det är ju isåfall din partners jobb att göra det. Säg ifrån!

      Jag hade sett detta som ett wake up call och börjat jobba för att du och särskilt din partner ska få en tryggare relation med barnen så att såna här ämnen kan diskuteras utan att det blir irritation.

      Vad skulle hända om du började be om hjälp? Med vänlig röst säga ”Oj vad mycket disk det blev. Har någon lust att hjälpa mig?”…? Vissa yngre personer idag verkar så galet socialt handikappade och behöver liksom en uppmaning för att märka av att något förväntas av dem.

        Jag hade behövt säga det svinhögt samt behövt övertala dem för att de skulle hjälpa till. Att be dem att hjälpa till är som att prata med en vägg oftast.

          Mem fy vad otrevligt av dem? 😮 Verkligen inte okej….

          Du och deras pappa behöver ett gemensamt förhållningssätt. Sedan tycker jag att ni behöver berätta för barnen vad som förväntas av dem när de är hos er. Ni kanske behöver vara övertydliga och skriva ett schema över vad som ska göras, vem som gör det och när det ska göras. Vad blir konsekvenserna om de inte hjälper till?

      Du har inte problem med din partners barn. Du har problem med din partner. En vuxen man som redan har flera barn som han inte ens kan prata med på ett vettigt sätt? Du får hoppas han blir bättre med ett barn.

        Håller med. Du verkar väldigt frustrerad av situationen och det skulle nog de flesta av oss vara ärligt talat. Men om du läser igenom det du skrivit själv – all ilska är riktat mot barnen, eller hur? Din man går fri. Tror helt klart att det handlar om så mycket mer än att barnen är oartiga och det får nog du och din man luska ut och jobba på tillsammans. Men att du liksom håller honom om ryggen och i tystnad irriterar dig på barnen, uppfostrade av din man, som ”borde” ditten och datten, det här är ju inte hållbart alls? Du verkar vilja få medhåll av oss här att barnen borde hjälpa mer men vad spelar det för roll? Som Danielson skriver, du och mannen har ett problem.

          Jag riktar inte all ilska mot barnen – för dem är vuxna. Och som vuxna så förväntas man att bete sig vuxet. Att man ska behöva plocka upp godispapper efter en 29 åring är märkligt och hur länge ska man behöva uppfostra egentligen?

          Min man har absolut gjort dem en björntjänst genom att curla sönder dem.

            Jag tror tyvärr att din man gett ”barnen” mer eller mindre fripass, eftersom han inte tar konflikter. Istället hamnar du i en väldigt konstig sits och jag kan inte låta bli att tänka, det är inte ok. Det är dessutom (förlåt) osmart av din man. Han tjänar på att alla har det bra och trivs, du måste ta det samtalet med honom eller i kombi med någon parterapeut. Att ge de vuxna barnen en massa pengar är en väldigt obra idé…Det låter onekligen som han köper sig fri med pengar och det där, slår tillbaka just genom det de nu gör, de bryr sig inte. Och återigen det är inte du som kan lösa det här, det är maken. Han kan inte fly från alla obehagliga situationer genom att betala, det går inte i längden.

              Fy , vilken jobbig situation
              Jag hade aldrig velat ha släkt eller vänner på besök så länge, en vecka är fullt nog.
              Du måste prata med din sambo om detta, och säga att detta beteende måste ändras
              Eller så flyttar du ut, när barnen kommer!!

            Det är din man som är slug. Genom att helt ta avstånd från konflikten gör han det till ett problem mellan dig och hans barn. Det låter ju helt befängt att en vuxen man inte kan be sin 30-åring att gå ut med soporna. Men – istället för att ta tag i det låter din man DIG dels gå och vara sur för att de automatiskt BORDE, dels får du göra mer jobb. Han får däremot i fred vara den schyssta generösa föräldern.

            Skulle det sen eskalera till ordentligt bråk kan din man däremot bara stå där med händerna upp och mena att det är HELT mellan dig och hans barn. Han har ju aldrig sagt något! Aldrig klagat! Det får ni ta själva. Och han är fortfarande den schyssta och snälla i både dina och dina barns ögon.

            Deras uppväxt kanske var helt annorlunda din, han är också av en annan generation osv men oavsett vad – är det ett problem för dig nu och han lever med dig nu så måste ju HAN ta tag i det? För det är aldrig aldrig ok att utnyttja andra människor för att själv vinna fördelar och det är precis det han gör just nu. Men han är så pass listig att du inte märker det.

              Väldigt bra feedback. Tack!!!

              E
              Ligger mycket i vad du säger.

      Som du märker får du begränsat med medhåll och kanske borde ta till dig av det alla säger istället för att förneka. Visst, vi fattar att det är en jobbig situation men det är ungefär där det tar stopp. Det är inte barnens fel. Problemet ligger hos din man och eftersom du valt din man är det detta du får (=du är fast i hans förhållningssätt och relation till sina barn). Barnen är det mest synd om här som har en pappa som de inte verkar vara särskilt nära, inte träffar ofta, och som de bara får pengar av.

      Jag vet inte om du tänkte att allt skulle vara jätteenkelt när du träffade en äldre man med barn i din egen ålder. För i min värld är det upplagt för att bli märkligt mellan dig och barnen. Och som du skriver här tycker du de är ouppfostrade och att det inte är så kul att ha dem hos er och det måste ju kännas så himla tungt för barnen att ha en bonusmamma som känner så. Det kan ju absolut leda till en negativ spiral i deras beteende hos er. Jag tycker att man som bonusmamma får härda ganska mycket givet att det är en svår situation för barn att deras förälder skaffar en ny, nya barn, nytt hem där de liksom inte har sin självklara plats.

      Att din man har högre krav på sin 3-åring är väl något positivt eftersom samma misstag inte ska upprepas eller?

    Tror ni att det finns någon stad där det är lättare som 40+ att hitta nya vänner? Inga barn.

      Det som är mest effektivt är att flytta utomlands och umgås med andra utlänningar. Eftersom alla i den situationen har behov av att skapa sig ett nytt sammanhang är de mer öppna för att lära känna nya vänner.

      Tycker det går ganska bra i Stockholm. Finns många barnfria och mycket att göra. Appen gofrendly eller podden Barnfrihets patreongrupp på Facebook har lett till nya kontakter för mig!

    Det här med barn i lägenhet. Vi har precis flyttat till en ny lägenhet och har nu en barnfamilj som bor över oss. Typ varenda morgon/kväll springer en av barnen (han är ca 5 år) fram och tillbaka i lägenheten i ca 15-20 minuter. Han liksom verkligen galopperar fram och tillbaka gång på gång så att det dunsar högt (Vi bor i sekelskifte så låter en del). Tänkte det var en engångsgrej först men nu har det hänt nästan alla morgnar/kvällar sen vi flyttade in. Var liksom jättekul att vakna kl 8 på juldagen av dunsar i taket över en som dessutom pågick i 15 minuter. Jag förstår att barn låter, men är detta verkligen rimligt? Borde man inte ta ut barnet isåfall? Känns super trist att vara grannen som klagar så fort vi flyttat in så vill bara höra åsikter om ni tycker det är okej av föräldrarna? Samma barn brukar sjung skrika i trapphuset så att det ekar.

      Jag tycker nog att man får tåla 15-20 min två gånger om dagen. Klockan 8 är inte heller jättetidigt. Sedan kan man ju som förälder anstränga sig för att gå ut på morgonen för grannarnas skull men om det är inget att gnälla för som granne heller.

        Jag tycker att man som föräldrar till dessa barn, måste lära dom hänsyn.
        Jag förstår exakt ditt problem. Det kunde vara mina grannars barn som du berättade om.
        Dom galopperar, hoppar höjdhopp, springer runt runt och det bara smäller i golvet/mitt tak.
        Dom har även slitit i min ytterdörr, när dom inte fattar att dom är på fel våning, både barnen och pappan.
        Föräldrar som låter sina barn bete sig så här, är kassa föräldrar.

      Glömde tillägga att det också sker runt kl 7 på helger vilket är sådär kul när man vaknar och inte kan somna om

        Hade jag fått sova till sju varje helg hade jag varit glad. 😁 men fattar det är jobbigt när man ej har barn.

          Ja ts har ju valt (?) att inte ha det, då ska man inte behöva ta det.

      Prata med grannarna och köp en slagborr om det inte hjälper 🙂

        🤣😂

      Bo inte i lägenhet om du är så lättstörd.

        Tack för tipset är 21 år och precis köpt mitt första boende, bor i Stockholm så är superbilligt med hus här 🙂 men ska tänka på det!

          Nä, men då får du liksom gilla läget..

          Oj, 21 år och har redan sparat ihop till en lägenhet i Stockholm. Ja, då kan man tycka att du förtjänar lugn och ro, för du måste ha jobbat stenhårt.

          Me tyvärr är det inte bara 21-åringar som inte har råd med villa i Stockholm utan också många barnfamiljer. Var tänker du att de ska bo, där deras barn kan få vara barn och göra något så enkelt som att springa runt i 15 minuter två gånger om dagen?

            Man kan ju uppfostra sina barn så att de inte galopperar runt innan kl 7 på morgonen? Bryr mig inte om de springer runt på dagtid men nu handlar det om tidigt på morgonen. Även som barnfamilj ska man visa hänsyn till grannarna och inte föra oljud mellan 7-22. Har inget emot barnfamiljer men pallar inte med lata föräldrar som inte kan uppfostra barnen/ ta ut barnen tidigt på morgonen så att de inte väcker andra.

              Barn vill springa när de vaknar. Man uppfostrar inte en femmånaders till att inte behöva blöja, men uppfostrar inte en tvååring till att inte få utbrott ibland och man uppfostrar inte en femåring till att inte kuta runt en kvart morgon och kväll. Man kan (bör) inte uppfostra ett barn till att inte vara ett barn. Använd öronproppar bara? Eller be mamma och pappa fixa en lägenhet som inte är en sekelskifteslägenhet nästa gång.

                Hur svårt är det att säga till en femåring att inte springa runt innan kl 7? Eller har man noll kontroll över sina barn som förälder? Man kan även gå ut med barnet isåfall. Jag är själv uppvuxen i lägenhet och fick absolut inte föra oljud så tidigt på morgonen, då blev jag tillsagd eller fick gå ut. Har faktiskt sparat till min lägenhet själv men tack för din spydiga kommentar!

                  Så om springet börjar 07 i stället för 06.45, då är problemet löst? Testa säga det till föräldrarna, de kanske kan göra den ansträngningen för dig, så att du får den där extra kvarten.

                  Du kan omöjligen komma ihåg hur mycket eller lite oväsen du förde som litet barn, men om du har så tydliga minnen av att bli tillsagd och/eller utkörd på morgnarna som femåring så tyder det på att du sprang runt och härjade en hel del.

                  Det är rätt stor förfogandeinskränkning du ber om. Fine att man som granne kan begära att barnen inte gapar och skriker på obekväma tider, men du har liksom inget att säga till om att barnen RÖR PÅ SIG i sitt hem.
                  Är du så lättstörd borde du faktiskt köpa öronproppar alt flytta till en mindre lyhörd fastighet.

                En femåring är ett stort barn som kan sägas till och hindras från att störa! Slappa jävla föräldrar.

                  I en lyhörd sekelskifteslägenhet är det nästan omöjligt att inte störa om man inte bokstavligen trippar på tå och är mycket lugn och försiktig, och det ska inte en femåring behöva vara dygnet runt bara för att ts inte orkar använda öronproppar.

                  Alltid detta snack om slappa föräldrar och ouppfostrade barn, från intoleranta och egocentriska vuxna som inte orkar lyfta ett finger för att lösa sin situation själv.

                    Nu skrev ju ingen att en femåring ska vara tyst dygnet runt? Vart fick du det ifrån? Det handlar om tidigt på morgonen, då har man faktiskt ansvar att inte störa grannar även som barnfamilj och att antingen få tyst på barnet alternativt gå ut med barnet. Man ska ta sitt ansvar istället för att skylla ifrån sig och be andra lösa ens egna problem, som förälder är det ditt problem att lösa om barnet för oljud orimliga tider, inte grannarnas.

                      En annan granne jobbar kanske natt och blir störd om det låter mitt på dagen i stället. Alla har olika dygnsrytm och olika behov, så i praktiken hade dina grannars barn behövt vara tysta dygnet runt för att inte störa någon.

                      En tydligt definierad regel om hur mycket barn får låta före klockan 07 finns inte, bara så du vet. Man ”får inte störa”, men man får leva normalt. Jag får t.ex. spola i toaletten trots att det ev. hörs ner till min granne. Och ett barn som springer kan anses leva normalt.

                      Men om du inte kan tänka dig att göra något så enkelt som att använda öronproppar pga principen om att det är deras ansvar, då kan ju problemet inte vara så himla stort ändå, så jag förstår inte varför du klagar. Men vissa ska i och för sig alltid klaga.

                Haha man kan absolut uppfostra/säga till en femåring att inte kuta runt som en dåre just då! Lägg av nu.
                /Mamma till barn mellan 1-9

              Ta ur tidigt på morgonen? Så alla som har barn måste gå ut direkt efter frukost? Asså jag höll med dig först men nu är du riktigt orättvis! Testa öronproppar!!

            Varför springa inne? I femton hela hävla minuter? Då bryr man ju sig inte helt enkelt? Ta ut ungen eller uppfostra.

        Skaffa inte barn om du inte tänker uppfostra dom.

      Bor i lägenhet och har ett barn med mkt spring i benen. Går ut dagligen, alternativt till ngn aktivitet typ badhus. Men barnet kommer ändå springa ibland inne, typ för att springa in på toan eller springa till matbordet eller vad som.
      Däremot försöker jag verkligen se till att han inte springer innan 09. Vi ligger i sängen och läser och myser och liknande och sen frukost etc, försöker dra ut på det så länge som möjligt på morgonen innan han är på golvet och leker med leksaker på golvet.
      Däremot är det ju inte så lätt som att man bara kan gå ut direkt exakt varje ledig morgon kl 08. Man kanske behöver bajsa, duscha, plocka diskmaskinen, lägga i en tvätt och dricka kaffe innan man är redo liksom. Sen är det ju mkt om det på riktigt är 15-20 minuters aktivt springande fram och tillbaka i bostaden. Men förmodligen är det inte exakt så det ser ut. Knacka du på och klaga men förmodligen uppnår du inte supermkt om inte det extremt osannolika scenariot att föräldrarna inte hade en aning om att det hördes ner till er uppstår.
      Kl 08 är ju också en tid då det är ok att göra normalt med ljud.

        Glömde helt skriva att det också sker 07 på helger vilket ändå känns mindre okej? Fattar att det är segt att gå ut med ungarna så tidigt men vi har en superbra stor innegård.

          Du kan ju köpa öronproppar också och se om det hjälper dig att inte vakna. En 21-åring och en barnfamilj kommer att ha helt olika dygnsrytm, det är inte så mycket man kan göra åt saken.

            Jag förstår det men förstår inte hur man kan tillåta sina barn att göra så extremt mycket ljud kl 7 på morgonen? Det är liksom aktivt galloperande/hoppande 20 minuter i sträck. Tar man inte ut barnen då eller säger till? Jag fick absolut inte göra såna oljud 15-20 minuter i sträck när jag växte upp i lägenhet, då blev jag tillsagd eller så gick vi ut. Jag tror inte heller det hade uppskattas om jag lyssnar på hög musik sent heller.

              Jo det borde man göra och man ska förstås som förälder jobba för att inte störa sina grannar mer än nödvändigt, men det är ändå oundvikligt att man kommer att göra det. Försök ha överseende. Kanske du är i samma sits själv om några år och i behov av förstående grannar.

              Jag tänker lite likadant. Är själv uppvuxen i hus men hade kusiner som bodde i lägenhet. Det var inte tal om att bete sig där som hemma! Dom kunde absolut kuta runt hemma hos oss (eller andra släktingar i hus), men hos dom tog man det lungt.
              Likadant i trappuppgången, man skrek inte, sprang inte, klonkade inte på räckena, smällde inte i dörrarna.

              Nu påstår jag inte att vi betedde oss som vildar om vi befann oss i hus, men man kanske ville leka häst? Galopp galopp, och så skuttar man.
              Men jag hade inte tyckt att det var acceptabelt med det beteendet du beskriver – varje dag! Nån gång ibland, eller på dagtid, absolut. Men 7-8 på morgonen? Visst, det är inte tidigt för en förälder men för en som jobbar till sent på natten/tidigt på morgonen är det verkligen tidigt!

              Och ja, jag har även bott i lägenhet som yngre, och betett mig där efter. Har sagt till vänner, som bott i hus, att såhär gör man inte när man bor i lägenhet och har grannar att tänka på.

              Jag tänker också att du lugnt och sansat kan knacka på någon dag och bara upplysa dom att det låter in en del. Kolla om det finns något annat deras barn kan göra än springa varje morgon. Dom kanske inte är medvetna. Men testa att upplysa bara för att inte skapa dålig stämning.

          Men det kanske tar föräldrarna typ 15-20 minuter att avsluta vad de håller på med, klä på barnen och gå ut, och då är du redan vaken. Tror tyvärr att du bara får vänja dig eller köpa öronproppar. Du kan ju också gå ut om du blir väldigt störd.

            Man kan väl ändå säga åt sina barn att sluta? Eller har man noll kontroll över sina barn? Jag växte upp i lägenhet och mina föräldrar hade aldrig accepterat sånt beteende av mig eller mina syskon, vi visste att vi inte fick springa/hoppa inomhus på ett sätt som stör, det fick man gå ut för att göra.

              Jo såklart. Men du skriver att det finns flera barn och att det är cirka 5-åringen som springer. Hur vet du det?
              Hur gamla är de andra?
              Kan säga att det är väldigt mkt lättare att säga till en 5-åring än en 2-åring.

                Han skriker samtidigt som han springer runt så hör tydligt att det är just 5 åringen nämligen.

                  Hur kan du va så säker? Hur gamla är de andra barnen?

                    Andra barnen är 8 och 10.

              Det låter snarare som att du behöver växa upp.

              Men alltså om klockan var fyra på natten, men 7-8 på morgonen? Det får du nog tåla tyvärr. Det är ändå morgon och folk har olika dygnsrytm

                Det sker även tidigare än 7 tyvärr.

                  Först var det 8, sen blev det 7 och nu är det ännu tidigare

                    …när man bara ville ha lite medhåll, men folk håller på och tjafsar!

                    ”Även”, skriver ts. Det är inte till att ändra, det är att lägga till information.

                ”folk har olika dygnsrytm” är en intressant kommentar, för att försvara barn som för liv vid 7-8 på morgonen. Varje dag.
                Dom som jobbar kväll eller natt, ska dom bo i en stuga ute på landet för att dom inte har samma dygnsrytm som barnfamiljer?
                Precis som vi som inte har barn måste förstå och respektera barnfamiljer, måste även dom förstå och respektera oss. Vi pratar inte nån enstaka gång det är såhär, det är dagligen i 15-20 minuter!

                  15-20 minuter är ju verkligen ingenting av dagens 24 timmar.

                    Nu handlar det ju också om att vi förlorar sömn när vi blir väckta typ 6:45 av ett galloperande barn. Så är inte bara 20 minuter tyvärr.

                      Ja men somna om efter 15 minuter då?

                    Alla kan verkligen inte somna om efter 15 minuter!

                  20 minuter kl 7.00 får man stå ut med helt enkelt. Jag har grannar som går hemifrån den tiden, smäller i dörrar, startar fordon och annat som hörs. Kl 7 på morgonen har dagen börjat, många som jobbar i vård, skola, byggbranschen och kollektivtrafiken är redan på jobbet till exempel, och man kan inte förvänta sig tystnad.

                    Fast man ska inte störa grannar onödigt mellan 7-22. Fattar nödvändiga ljud men man kan faktiskt säga till ett barn att inte springa runt eller ta ut barnet. Varför störa grannar helt i onödan innan kl 7 under en helgmorgon? Jag hade personligen skämts.

                      Menar du inte 22-07????

                  Tycker ta kan ha sena fester då och sen skylla på ”olika dygnsrytm”.

                Man stör inte sina grannar kl 7 på morgonen. Man säger åt barnen om dom för liv.

              Köp en slagborr och kör 15 minuter efter barnet verkar gått och lagt sig, varje kväll. Om föräldrarna kommer och klagar får du be dem att se till ungen kl 7 på helgerna. Annars har du många hål att borra!

                Moget 😂

            Och under dom 15-20 minuterna så kan man inte säga till sina barn ”sluta spring, tänk på grannarna”?
            Som förälder så får man säga till sina barn. Ska hon sätta sig ute i snön klockan 7 på morgonen för att hon blir störd av grannens ungar?

              Nej men precis, Jag fattar verkligen inte hur svårt det kan vara att säga till sina ungar? Speciellt när det sker dagligen.

              Föräldrarna säger säkert till. Men det är inte alltid att barn gör exakt vad man säger till dem.

      Man kan väl tyvärr inte göra så mycket. Ovanför mig bodde tidigare en familj med ett spädbarn som grät nonstop, och vägg i vägg bodde en ensamstående pappa med tre barn 6-10 år ungefär. Otroligt lyhört hus. Höll faktiskt på att bryta ihop vissa lediga dagar när båda familjer var hemma och väsnades (kommentarer om att föräldrarna hade det värre undanbedes 😊), men så blev jag plötsligt bönhörd och båda familjerna flyttade med en månads mellanrum… Underbart. Så förlåt men 15 minuter dunsande tycker jag inte är något att klaga på 😂

        Men om det dunsas vid 7 innebär ju att du kanske förlorar flera timmars sömn på helgen. Ett spädbarn som gråter finns inget att göra åt, men lata föräldrar som inte kan få sina barn att leka utan att klampa omkring 7 på morgonen är ingenting som man automatiskt ska tåla.

          Är precis det jag menar, om barnet grät/skrek hade jag förstått att man inte kan göra så mycket, men nu känns det snarare som att föräldrarna inte pallar säga till/uppfostra sina barn snarare.

          Om det gäller en kvart är det väl bara att somna om 07.15 om man vill sova flera timmar till.

            Önskar att det var så lätt att somna om. Har tyvärr sömnproblem så när jag väl vaknar är det kört för min del.

              Men det problemet kan tyvärr inte dina grannar förväntas ta ansvar för. De får tyst på sin unge efter 15-20 minuter, det anser jag vara rimligt. Man kanske unnar sig att skita klart innan man säger till, eller så behöver man säga till flera gånger, eller så behöver man distrahera barnet med en annan aktivitet och en kvart hinner passera. Hade det varit flera timmar hade det varit en annan grej.

                Nu handlar det ju mer om vilken tid på dygnet det är än hur lång tid det tar. Innan kl 7 tycker jag ändå man har ett ansvar att tysta ner sina barn då man förväntas att inte störa grannarna mellan 7-22. Även som barnfamilj får man visa hänsyn. Fine att barnen får låta under dagtid det bryr jag mig inte om.

                  Men de tystar ju ner barnen? Du säger ju att de blir tysta efter 15 minuter.

                    Nej, de tystar ju uppenbarligen inte ner sitt barn eftersom det tillåts ränna fritt i 20 minuter tidigt på morgonen.

                      Fattar inte hur det kan ta 20 minuter att få tyst på en femåring varje jädra morgon? då känns det som att man har större problem än så som förälder. Har aldrig hört föräldrarna säga till ungen ens (är lyhört som sagt) så tror föräldrarna bara inte orkar säga till eller inte bryr sig.

                      Det fattar jag, jag tycker det är ganska rimligt.

                ”Skita klart”? 🤣 Men kanske den andra föräldern kan ta vid? Innan du går i taket och håller ett brandtal. Ja kanske den andra redan är på jobbet, är sjuk etc etc. Men kanske inte alla dagar. Som jag förstått så handlar det inte heller om en ensamstående förälder.

              Om du ändå inte somnar om kan du väl gå upp och fråga om 5 åringen vill följa med till lekparken så blir det tyst 😂

      Jag förstår dig. Alla bara ”man får tåla ljud i lägenhet”. Och ja, absolut! Men man har också ett ansvar för att inte störa andra.

        Någon som förstår iallafall haha. Jag hade aldrig brytt mig om det var då och då, men nu är det liksom två gånger per dag vilket känns mindre okej.

      Tycker det låter fullt rimligt. I lägenhetshus har alla rätt att bo och leva. Lika mycket som dem inte bör klaga om ni tex då och då har en högljudd middag så har barnet rätt att vara barn även inomhus. Om det dessutom bara är 15-20 min två gånger om dagen så lär föräldrarna göra ett bra jobb med att ta ut ungen under dagen. Självklart ska man tänka på att man har grannar men man måste få leva i sitt egna hem!

        Kan förstå under dagtid men när det är jättetidigt på morgonen under helger så känner jag att det börjar bli orimligt. Är själv extremt noga med att inte störa tidigt på morgonen eller sent på kvällen. Bryr mig inte alls under dagtid men när det är väldigt tidigt på morgonen blir det mindre kul. Man ska ändå inte störa grannarna mellan 7-22 och nu har detta skett tidigare än det också.

          Men 7 är ju morgon? De kanske har barn som lägger sig tidigt med och blir otroligt störda av en 21-åring som har sena middagar eller förfest på lördagkvällen, men det är något som även de får tolerera..

            Som jag skrev sker det även innan kl 7 och man ska ju inte störa grannar mellan 7-22. Är själv extremt noga med att inte störa (skulle aldrig ha hög musik tex). Fine om det är mitt på dagen men innan kl 7 känns inte lika okej.

              Din trådstart:

              ”inte jättekul att vakna kl 08 på juldagen”

              Du ett par kommentarer längre ner:

              ”Glömde tillägga att det också sker runt kl 7 på helger vilket är sådär kul när man vaknar och inte kan somna om”

              Du ytterligare längre ner i tråden:
              ”Som jag skrev sker det även innan kl 7 och man ska ju inte störa grannar mellan 7-22.”

              ….så först glömde du skriva att det sker runt kl 7 också, och sen glömde du en gång till att det faktiskt är även innan kl 7?

              Men hur som helst… De tär inget man blir vräkt för så fråga grannarna snällt om de kan vara tystare särskilt på helger. Sen tror jag också man blir mindre väckt av återkommande ljud när man vant sig lite, så problemet kanske känns mindre om några veckor.

                Runt klockan 7 är ju även tidigare än 7? Tog juldagen som exempel då det var närmast i tid bara.

                  Du menar att de är de typ 10 minuterna innan kl hinner bli 7 som du är bekymrad över?

                  Eller kanske du har en fri tolkning av uttrycket ”runt kl 7” och det även kan syfta på 6:00?

                  Äsch erkänn bara att det stör dig att bli väckt oavsett om klockan är 6:50 eller 8:10. Det är fullt förståeligt och det kan du absolut be din granne att tänka på. Nästa gång är det dem som vill att du visar hänsyn och skruvar ner volymen lite fast klockan bara är 20:30. Inget konstigt med att kommunicera med grannarna.

                    Men sluta bitcha om det exakta klockslaget nu!

                Tänka sig att barnet inte springer varje dag på exakt samma klockslag! Så oförskämt så ts måste skriva olika tider?

                När du ändå lämnar ett trevligt, vettigt svar det sista du gör, varför så bitter innan och haka upp sig på klockslag?

                  Jag tycker det är lite lustigt när man uppenbart skarvar bara. Som om det vore jätteviktigt om klockan var 10 i eller 10 över 7 – problemet är väl detsamma ändå?

                  Men jag tycker – till skillnad från en del andra märker jag – att det inte är ett dugg konstigt att man vill att grannar tar hänsyn till varandra. Och att man bara kan stå upp för att man inte vill bli väckt kl 7 på morgonen, även om andra tycker det ”inte är så tidigt” bara för att de själv har småbarn.

                  Sen är det iaf en till som använder samma signatur som jag i den här tråden (tråkigt när jag gjort ett så originellt val).

              Tycker du ska börja med hög musik… Inte efter 22 kanske så så du inte riskerar störningsjour. Men 20-21
              Stör nog barnfamiljen tillräckligt… 😈

                Vilken fantastisk idé, så kan barnen vakna från sömnen eller kanske inte somna alls, och då kan ts verkligen räkna med stillsamhet från grannfamiljen timmarna framöver när hon gosat ner sig i soffan.

        Nej, det är inte fullt rimligt. Jag växte upp på 80-talet, i lägenhet precis som alla mina kompisar. Vi visste att man inte sprang på det sätt ts beskriver, vi fick lära oss att visa hänsyn. Självklart väsnas barn, men att springa omkring oavbrutet i 20 minuter hände helt enkelt inte. Barn idag är inte mer korkade än vad barn var för 40 år sedan.

          Du är inte en reliable narrator. Du kan omöjligen komma ihåg hur mycket eller lite du väsnades som femåring.

            Jag skrev heller inte att jag minns hur mycket eller lite jag väsnades. Däremot vet jag att vi inte fick springa omkring inomhus. Det finns alltså inga ljud att minnas eftersom ljuden i fråga inte uppstod öht.

          Precis. Man hade regler och lärde sig hänsyn. Många föräldrar idag tror inte de får va ”stränga”’mot barnen och vill bara va kompis och resonera fram varenda grej med en treåring. Kolla på Frankrike, Tyskland och England, de har mer koll på sina barn.

            Jag har varit Au Pair i Frankrike och bott i södra Tyskland och ja, vuxna är ofta stränga på ett sätt där som de inte är här. Men samtidigt är samhällena så mycket mer barnvänliga. Barn får synas och höras, komma med på restaurang på kvällarna (trots att de för en del oväsen, som barn ju gör), springa runt fötterna på alla vuxna på fester, och leka vilt i hemmet. Folk blir glada av att se och höra barn och man klagar inte på mammor när deras barn skriker, man hjälper dem eller ler medlidande mot dem. Skillnaden är väldigt stor jämfört med här hemma där det är vanligt med ett slags ”skaffa inte barn om du inte kan hålla dem tysta och ur vår väg 24/7”-attityd.

              Vårt samhälle är ju otroligt barnvänligt 😄 Föräladrsr och barn har alla fördelar här.

                Från staten möjligen avs. typ förskola, bvc och föräldraförsäkring, men absolut inte i samhället. I sverige är det en grej att be om att lämna barnen hemma på fest, de ska helst inte följa med på restaurang eller andra ställen som anses vara förbehållna vuxna (som i andra delar av världen barn absolut kan tas med till). Föräldrarna kritiseras också väldigt mycket för barnens beteenden som bara hänger ihop med åldern.

        Det står inskrivet i dom flesta kontrakt att före en viss tid på morgonen och efter en viss tid på kvällen ska det vara lugnt. Dessemellan ska man inte heller störa sina grannar. Typ så.
        Så om du tillåter dina ungar att klampa omkring vid 7 på morgonen så grannarna vaknar, så gör du fel.

      Bor under en barnfamilj och har ungefär samma situation som dig. Efter att ha knutit näven i fickan ett år sa jag till. Var vänlig och sa att jag självklart förstår att barn måste få leka men jag ville ändå göra dem varse om lyhördheten och att det låter och skakar väldigt mycket nere hos oss, om det möjligen finns något de kan påverka.

      Tex leka på en tjock matta, undvika ljud som låter extra mycket (tex om du säger att hopp hörs mycket och skakar kanske de kan hålla sig till att springa 😅) , du kan ju också säga att helgmorgnar innan kl 9 vore uppskattat om det gick att hålla ner ljudnivån etc etc. De har barn, det kommer låta, men du kan ju säga nåt och ge något exempel på vad du skulle uppskatta. Rent juridiskt kan de göra hur de vill, men vettigt folk vill ju inte störa.

      Jag växte upp i lägenhet och minns väl att vi tänkte på grannarna framförallt nedanför. Sen vet jag inte hur mycket som ändå hördes?

      Barn är tyvärr ofta bortskämda idag. När jag var barn (bott hela livet i lägenhet) fick jag absolut inte springa eller kasta bollar runt mig tidigt morgon eller sen kväll. Det var utomhus som gällde. Men idag vågar inte föräldrar ha sådana regler verkar det som?
      Jag tycker inte det är okej att ungen håller på så, men tror tyvärr inte att du kommer ha framgång med att prata med föräldrarna heller. Attityden kring barnuppfostran är för slapp idag helt enkelt. Så öronproppar kan vara en idé?

        Nä folk tror att barn skadas av regler och ramar idag.

      Jag har två barn, vi bodde i lägenhet i ett sekelskiftshus. Nu har vi flyttat till hus.
      Jag förstår att det är jobbigt för er, vi blev också väckta av andra grannar när vi bodde i lägenhet. Man har ju olika dygnsrytm.

      Vi var alltid noga med att barnen inte fick väsnas för tidigt. Men i ett sånt gammalt hus kan även små ljud låta väldigt högt. Så för familjen kanske det inte ser/låter så farligt men för er som bor under blir det värre.
      Ibland när grannarna ovanför oss gick genom lägenheten lät det som en flock elefanter. Men dom gick bara. Samma sak när dom drog ut en stol och skulle sätta sig lät de som att dom skulle möblera om.

      Så föräldrarna i familjen ovanför kanske inte reagerar som ni tycker att dom borde göra för att barnen inte gör något ovanligt oväsen.
      Bara för att man bor i lägenhet och har barn kan man inte behöva sitta knäpptysta fram till kl.09. Man kanske heller inte har möjlighet att gå ut direkt utan måste äta frukost.

      Grannarna under er kanske undrar vad ni håller på med på dagarna. Men för er gör ni bara helt normala saker. Ljud färdas och låter väldigt annorlunda beroende på vart i huset man är.

        Har en granne (vuxen man) som börjar gapa och skrika runt denna tiden och sedan långt in på småtimmarna nästan varje natt. Vill kasta in en stinkbomb i hans brevlåda 🥲

          Men oj. Är det en dement person som behöver hjälp? Eller en aggressiv man, alkohol/drogmissbruk eller psykisk ohälsa?

        Exakt så är det i vårt hus också. Jag hör om de tappar en knappnål ovanför oss. Skulle aldrig klaga på dem, och är glad att de som bor under mig inte klagar på mig, för jag hörs garanterat jag också.

      Vill bara säga att det inte är säkert att barnen är så stökiga som det låter som. Jag bodde tidigare i en byggnad med lägenheter, där det var EXTREMT lyhört. Jag var alltså grannen ovanpå, och vi blev tillsagda av grannarna – men grannarna under blev med tiden störda även vid de tillfällen när jag och min sambo gick på TÅ så tyst vi kunde. Till slut blev vi så stressade av att inte kunna röra oss normalt i vår egen lägenhet så vi kände oss tvungna att flytta. Jag orkade inte med den psykiska stressen från grannarna.

      Jag tror att de grannarna var väldigt känsliga, men jag tror också att huset var byggt på ett sätt som förstärkte ljuden på ett väldigt märkligt extremt vis, svårt för oss på ovanvåningen att föreställa sig.

      Kort sagt: egentligen kan både du och dina grannar ha/göra rätt. Deras agerande i lägenheten kan vara rimligt, samtidigt som din känsla av att bli störd också kan vara rimlig. Det kan alltså vara ”husets fel”. Du kan såklart prata med dem, men om de då verkligen försöker dämpa sig och du ändå blir störd – så är det nog husets konstruktion som är största boven. Och i så fall är det inte så mycket att göra åt, förutom kanske just en flytt. 🙁

      PS: Videotips till alla lägenhetsgrannar… 🙂 https://www.youtube.com/watch?v=4IRB0sxw-YU&ab_channel=AboveAverage

      Skulle inte flytta till sekelskifte igen av den enkla anledningen att det ofta är SÅ lyhört. Har bott i olika sekelskifteslgh och de har alla varit lyhörda. Är det bara 20 min på morgonen hade jag nog bara levt med det, ingen idé att skapa någon osämja med grannar för så lite tid på morgonen imo.

        Hörde vad grannarna pratade om vid middagsbordet när jag bodde i en lägenhet från 1800 talet…

      Jag bor likadant och har en flicka ovanför mig som också springer runt runt. Min sambo jobbar skift och använder öronproppar när han sover för att slippa ljudet av henne och andra grannar. Det fungerar oväntat bra. Jag har inga egna barn men min uppfattning av barn är att de mår bra av att få kuta runt en del och leka både inomhus och utomhus, så jag skulle nog inte klaga ”i onödan”. Vill du ändå ta upp det med dem så kanske du kan börja med att fråga om de har tillräckligt många mattor på golvet. Det kan hjälpa mycket.

        Nu är ju inte problemet hurvida barnen får springa inne eller inte, utan tiden på dygnet dom gör det. Varje dag.

          Morgon och kväll, ja. Låter som rimliga tider att vara inomhus, tycker jag.

      Rent krasst så är det tyvärr du som får stå ut.
      Sen kan man tycka att inte borde vara så, men nu är det så det är.

      I med ett par öronproppar och problemet är löst.

      Barn låter. Du stör nog på andra sätt så försök att hitta ett sätt att hantera det på :).

      Flyttar barnfamiljen ut kanske en festprisse flyttar in.

      Jag klarar inte av att höra människor så därför köpte vi hus.

      Tycker inte det är ok men vet att många är så. Har själv en släkting med tre små barn som hen inte orkar ha koll på på den nivån tyvärr…
      Numera bor jag bara i lägenheter högst upp, vägrar ha grannar ”på mitt tak” som håller på med olika störande grejer.

      Jag tänker att du har två val, antingen gå upp och säg till (de kanske inte vet hur mycket det hörs) alternativt köp öronproppar. Såg att du skrev att du har sömnproblem så är ju perfekt att ha öronproppar så slipper du vakna av externa ljud överhuvudtaget.

      Orkar inte läsa alla kommentarer nu, läst vissa. Men om jag var din granne så hade jag uppskattat att du sa det till mig, för jag kanske tror att det inte stör pga ingen sagt ngt. Bara gissar nu alltså, hade själv en sån granne för några år sen (jag var du). Grannarna svarade att de aldrig fått klagomål, så de trodde att det var lugnt.

      Börja där, annars är det ju tyvärr så att det bara är så i lägenheter. Har barn själv och när bebisen var nyfödd messade jag min granne och bad om ursäkt om barnets skrik hördes. Men de hade inte hört nåt, och andra grannar blir chockade att vi bor kvar för de hör aldrig henne 😂 Har förvisso ett tyst barn som leker mkt och stilla än så länge. Men prata med dom 🥰

        Jag ska absolut ta upp det på ett bra sätt med grannarna! Tyvärr låter samma föräldrar barnet vråla i trapphuset så att det ekar x antal gånger i veckan i längre stunder, så tror bara föräldrarna inte bryr sig om hur mycket deras barn stör. Vet att en annan granne reagerat på det med trapphuset men har ingen aning om någon faktiskt sagt till. Aja ska iallafall ta upp saken.

          Lycka till, på riktigt. 💕
          Jag är uppvuxen i en lägenhet. Faktiskt var det många barn runt om i det kvarteret. Vi fick inte springa omkring, skrika eller stoja inomhus. Inte heller ”leva om” i trapphuset. Det var en självklarhet!
          Lekte gjorde vi såklart, fikade hemma hos varandra, firade födelsedagar mm.
          Med det sagt, vi lärde oss respekt och hänsyn till andra människor. Och till oss själva också. Ödmjukhet är aldrig fel.

      Prata med grannarna. Våra gjorde det en morgon och hade faktiskt inte tänkt på att det var så lyhört. Har därefter hållt hyfsat ordning på barnen på morgnarna.

    hur kan man döpa sitt företag till ss?????

    Såg att Jessica Laurens pojkvän har fått ALS. Hon skriver att dom ska övervinna sjukdomen och folk som kommenterar skriver att ”Det fixar ni”.
    Är inte ALS obotligt? Trodde inte man kunde övervinna den sjukdomen? Så hemskt om hon och barnen förlorar sin pojkvän/pappa 😔

      Frisk kan man inte bli, men man kan ju leva ganska länge med den bevisligen (Stephen Hawking hade väl ALS?) men det hör till ovanligheterna. Men det är en vanlig reaktion i början av allvarliga sjukdomar.

        Jo sant det hade han ju. Men det är vad jag förstår jätteovanligt att leva så länge som Stephen Hawking gjorde. Med Börje Salming tex gick det ju superfort. Hoppades att det nyligen kommit något botemedel eftersom dom skrev så men förstår att det inte finns. Sen är ju ett positivt tänkande alltid bra såklart.
        Som en försvarsreaktion eller?

          Det gör det inte. ALS tar sakta död på dig.

          Stephen Hawking är ett undantag till den grad att man inte varit säker på att det faktiskt var ALS han hade. Det finns bromsmedicin men inget botemedel. Många allvarligt sjuka är väldigt optimistiska om vilken behandling som kommer komma under de år de har kvar.

          Låter som en försvarsmekanism (förnekelse). Var ju så med Elin Kjos som in i det sista trodde hon skulle lyckas bli av med ”besökarna” genom att lyfta vikter och äta grönkål. Vågar man tro så kan man kanske hålla humöret uppe lite längre?
          ALS är en förjävlig sjukdom. 🙁 Den jag är mest rädd att få eller att få en familjemedlem ska råka ut för.

          Många med ALS sätter stor tro till att det ska hinna komma ett läkemedel. Hopp är viktigt, och inte samma sak som förnekelse.

      Ser inget, vart ser du det?

        Det står i inlägget på hennes instagram där pappan kramar dom två äldsta barnen.

      Åh nej, ALS är ju värsta skiten att få, som att bli levande begravd. Så många det är som får ALS nu. Det måste ha ökat. Tycker man hör det mycket nu, både bland ”kända” och ”vanliga”, alltifrån Börje Salming till grannen. Det måste ha ökat känner jag rent spontant, det är väl inte en biverkning av Covid-vaccinet?!

        Har samma fundering. Glad att jag inte vaccinerat mig.

      Nu får han för synderna han begått i sitt liv.

        Noll koll på killen. Vad är det för synder?

      Jag följer också henne sporadiskt och har längre undrat vad som hänt med hennes kille. För kanske 1-2 år sedan började han gå med krycka, sen käpp. Nu visar hon honom väldigt sällan på sin Insta och vad jag vet har hon väl bara nämnt en enda gång att han har ALS? Eller har hon skrivit om det i något annat inlägg/stories?

        Bara sett det i ett inlägg. Oj då kan han ju inte ha så långt kvar om han redan varit sjuk 1-2 år. Så hemskt.

      obotligt men olika varianter. några går snabbt några saktare sjukdomsförlopp.

    Jag har sån stark längtan efter barn. Är snart 28 år och i en stadig relation men jag har 1,5 år kvar av mina studier och får så mycket kommentarer om att jag ska ta examen innan jag skaffar barn så jag hinner få en ärlig chans på arbetsmarknaden.

    Någon här som studerat under graviditet? Blir jag gravid till sommaren kommer jag ju föda efter examen, men då hinner jag inte börja jobba och är rädd att jag sen kommer bli bortvald i rekryteringar för att jag varit ledig länge efter studierna.

      Du behöver ju inte vara föräldraledig superlänge om ni delar på dagarna. Några månader gör ingen större skillnad för anställningsbarheten. Vill du bli gravid nu så kör på det!

      Du är fortfarande ung, att få in en fot på arbetsmarknaden och knyta kontakter kan bara gynna dig.

        Du vet heller inte hur lätt eller svår graviditet du kommer att få, risken finns ju att du behöver pausa studierna.

        Ja det är ju mycket det jag tänker på och som får mig att tveka

      Jag fick mitt första barn parvis innan jul, så jag hann avsluta den femte terminen på min kandidatutbildning. Var sedan mammaledig vårterminen och sommaren, och läste sista terminen på hösten. Det funkade toppen, och jag tycker det var enklare att vara borta från studierna än från jobbet. Plugget var liksom bara ta upp där jag lämnade medan jobbet hade gjort en del förändringar som var lite stressiga att förhålla mig till.

      Beror helt på vilken bransch och vilken utbildning?

        Ekonomibranschen

      Du får kanske fundera på vad som är viktigast för dig. Att eventuellt avbryta studierna (och ta upp dom senare?) för att få barn, eller fortsätta plugga och se hur det blir med barn sen.

      Vill absolut inte skrämma dig och har ingen aning om din historia. Men som 35-åring och ofrivilligt barnlös så hade jag 110% satt igång och försökt bli gravid nu, om det hade varit mitt liv och jag kunnat åka tillbaka.

      Vissa blir gravida bara mannen viftar på kalsongerna, vissa blir det aldrig. Framförallt bör ju du och partnern diskutera igenom det hela så ni är överens i beslutet!

        Avbryta tror (hoppas) jag inte att jag kommer behöva göra då jag pluggar 100% distans och vi har lektioner två dagar i veckan, resten är egna studier.

        Och vi har varit gravida tidigare innan jag började studera men jag fick tyvärr missfall, därefter blev vi gravida igen men vi beslutade oss för abort då det var så nära inpå missfallet och jag kom in på skolan. Men nu är min längtan jättestark!

      Hej! Jag har två barn och jag och min make fick vårt första barn under mina högskolestudier. Dock var min make var klar med sina studier och arbetade heltid. För min del var det en rätt tuff graviditet, så jag kan inte skryta med att jag tog så många HP i slutet av graviditeten, men jag kämpade trots allt på (men det kan vara bra att ha med det i beräkningen). Efter förlossningen var jag föräldraledig i 1,5 år och under min föräldraledighet tog jag cirka 15 hp (en distanskurs som ingick i mitt program) och det gick bra. Det var av ekonomiska skäl bara jag som var föräldraledig och därefter återgick jag till heltidsstudier och vår dotter började på förskola. För oss var det ett toppenbra beslut att skaffa barn under mina studier och när vår dotter så småningom gick på förskola och jag fortsatte studera fick hon mycket tid hemma med mig. Som student hade jag ett flexibelt schema och hon var hemma med mig så fort jag hade möjlighet och det var ofta korta dagar för hennes del vid förskolan. Vid tentaplugg kunde hon gå längre dagar och vissa veckor kunde hon var helt ledig med mig. När vi så småningom fick barn två och jag var klar med mina studier och vi båda hade ett heltidsarbete hade vi inte alls den flexibiliteten. Av naturliga skäl är man förstås mer låst mot en arbetsgivare och givna arbetstider.

      Bara du kan veta vad som är rätt för dig. För mig är ekonomiskt trygghet extremt viktigt så jag hade inte skaffat barn innan jobb, men detta pga min uppväxt.
      Men bara för att det varit mitt val så är ju inte det rätt för dig.

      Kör om du vill ha barn! Lyssna på hjärtat. Det andra löser sig.

        I dagens ekonomi kan man inte bara tänka med hjärtat och hoppas att det löser sig.

    Funderar på att skaffa katt men tänker att jag kommer bli så låst då man inte kan åka iväg hur som helst tex, en hund kan man alltid ta med men svårare med en katt så hmm.. Hur gör ni som har katt? Andra råd/tankar? =)

      Har ett nätverk av potentiella kattvakter.

      Har en granne som också har katter så vi hjälps åt med varandras, men ja, man blir låst och man känner att man inte kan be dem om hjälp hur ofta som helst.

      Du kan ju verkligen inte alltid ta med en hund.

      Du kanske har några trevliga grannar som kan se till katten om du åker bort?

    Har fått så himla ont i magen på sistone. Är INTE gravid! Men mår illa, allt luktar äckligt, äcklas av all mat. Om jag tex tänker på någon mat så känner jag smaken i munnen och blir så äcklad. Hungrig jämnt men när jag äter blir jag mätt direkt. För att sen bli hungrig igen. Hungerkänslorna sitter typ på framsidan av magen. Är trög i magen också. Har aldrig haft såhär förut. Hela hösten har varit sjukt mkt stress så tänker att det kanske beror på det?

      Ska tillägga att det har varit såhär i ca 2 veckor. Har varit sjuk (förkyld ev covid också) av och till från september till nu så kanske är det som spökar också? Att kroppen typ fått nog av all stress och sjukdom.

      Kan vara inflammation i bukspottskörteln. Jag hade det för ett par år sedan som följd av gallsten.
      Mådde illa, kunde knappt äta även om jag var hungrig och hade enorm smärta.

        Nja kändes inte som det stämde in. Dricker inte alkohol (alls) och det verkade ju va en bidragande faktor till inflammation i bukspottkörteln. Känns fånigt söka vård också för att jag mår illa och är hungrig men blir mätt och äcklas av mat.

          Det låter bekant med vad jag har haft och jag har antagit att det varit magkatarr.

            Instämmer. Magkatarr. Prova med receptfria läkemedel till att börja med.

            Hur blev du av med det?

              Vila, äta snäll mat. Levde på yoghurt och vitt bröd och sen ris när jag började äta mat. Vet inte om det är bra heller, men senast tog jag Alvedon och tyckte att det hjälpte lite mot smärtan och Losec (tror det heter så, nån magmedicin-grej). Tror inte att kolsyrat är bra egentligen, men det var det enda jag var sugen på och det var skönt med ett glas cola då och då för kände ett behov av att rapa, haha, men det gick inte utan kolsyrat.
              Hur länge har du haft det? Jag har haft det fyra gånger sen 2012 varav tre sen 2020. Första gången höll det i i nästan en vecka. De andra gångerna har det gått över på 3 dagar.

              Det jag dock vet har varit gemensamt med dessa gånger är stress.

                Känt såhär i ungefär 2 veckor och det blir bara värre 🙁 höll på att kräkas när jag åt kokt potatis med vego-bullar till lunch. Var riktigt nära att det kom upp.

                  Jag gissar nog ändå på magkatarr men ring vc imorgon, 2v är lång tid. Krya på dig🙂

            Har också haft så och då var det magkatarr. Minns inte vad man gjorde? Stressade mindre? Lätt, haha!

      Nu säger barnet (8 år) att hon mått lite illa och haft ont i magen i några dagar. Inget som märkts på henne dock. Jag har inte sagt att jag känner så utan hon sa det spontant nu vid läggning. Märkt idag att hon inte äter så mycket så tänker att hon kanske också blir mätt fort. Då känns det inte som magkatarr för det är väl rätt osannolikt att vi båda får det. Kan man få typ ett virus i magen som beter sig såhär?

        Jag och barnen har haft influensan nu över jul och vi alla tre har mått illa / haft ont i magen. Barnen till och med kräkts en gång (helt säkert influensan & ej magsjuka).

        Några vänner hade covid för ett tag sen och hade då jätteont i magen och likt det du beskriver. Kan absolut vara ett virus som stökar för er båda.

      Låter väldigt likt mina symtom när jag hade magkatarr. Försök äta mat som är snäll för magen, köp receptfri medicin på apoteket (typ omeprazol) och ät en kur. Och vet att det är svårt, men försök hitta strategier för att slippa stressa så mycket. Jag får lätt känningar i magen vid stressiga perioder.

      Låter som magkatarr! Rådfråga din vc. Stor chans de säger du ska testa en kur omeprazol. Funkar det så har du ett svar.

    Inte svar på din fråga, men ett tips: vara kattjourhem är flexibelt om man kan tänka sig ta hand om katter på det sättet. Behovet brukar var allt ifrån några veckor till flera månader, så man kan ta uppehåll om man vet att man har en resa på gång.

      Till salongsharpa 👆

        Det var ingen dum ide, tack! <3

    Är det någon som kört ett shoppingfritt år och hur la ni upp det? Mat, hygien och medicin måste jag ju handla. Och ev skor då jag har trasiga fötter som kräver specialskor…men annars vore det roligt att testa. Har inga renoveringsprojekt på gång och ingen i redning eller annat kan jag komma på att jag behöver. Presenter = secondhand hand kanske…

      Har inte kört på det själv men kommer i alla fall att dra ner på det nästa år. Mest för att jag är student iofs. Men det vore intressant att se hur det skulle gå🙂

      Vilken spännande tanke! Är tyvärr inte där att kunna göra det själv, men nån som har tips på nån man kanske kan följa som gör detta? Så man får en liten inblick och kanske lite tips?

      Japp! Köpte presenter som vanligt. Samt grejer till mitt barn, men köpt 80% begagnat samt har verkligen tänkt igenom de inköpen.

      Ersatt saker som gått sönder och inte kunnat lagas, exempelvis behövde jag ett par nya vintertights för mina var lagade 172638 gånger och det gick liksom inte mer samt en ny bikini för den gamla passade verkligen inte. Har då köpt nytt för jag planerar att använda dessa låååång tid.

      Shoppingsuget försvann väldigt snabbt.

      Har kört en variant där jag enbart köpt second hand under 3 månader och då enbart om jag sålt/skänkt andra plagg eller grejer. Kanske inte samma utmaning men det blev verkligen porten in till second hand för mig. Insåg att man kunde hitta fina saker i toppenskick och har fortsatt efter det att köpa ca 50/50 nytt vs 2nd hand. Dessutom att verkligen tänka igenom inköp. Det svåra tyckte jag var hudvård smink, att t ex klara sig på vad man redan hade för foundation, hudvård etc.

      Kolla minimalisternas blogg. De har kört shopping fritt år flera gånger med olika upplägg.

      Kanske smart att börja med ett shoppingfritt halvår för att göra det lite enklare för sig själv, märker du att det går bra är det bara att fortsätta året ut.

    Dethär med barn!!
    Jag har ju inga så får väl inte ha en åsikt, men är så nyfiken!! Jag minns min uppväxt att vi barn fick leka med varandra och man störde inte vuxna osv, men upplever i alla umgängen jag har som innebär barn, så är barnen alltid fokus? Även fast de är flera barn så förväntas det till exempel att vuxna ska avbryta middagen för att leka med dem, och jag blir GALEN?! är detta normalt eller är jag en surkärring??

      Beror väl på ålder kanske? Tror inte alls det är bra att låta allt fokus gå på barnen och att de inte ska kunna underhålla sig själva en stund, men tror inte heller på den gamla devisen att barn ska synas men inte höras.

        Upplever det för alla barn mellan typ 2-6? Värsta är typ hos min sambos syster, hon säger till min sambo att avbryta maten för barnen såååå gärna vill leka med sin morbror 💀

          Haha vad konstigt, så kan man ju inte göra. En förälder kanske måste
          Men inte en besökare.

        Ja, beror helt på ålder. Ett större barn förstår såklart när man är upptagen med något annat och kan sysselsätta sig själv, med en bok, leka med syskon eller andra barn. Jag har aldrig avbrutit en middag för att leka, jag har inte heller förväntat mig att barnen ska sitta med en hel middag, när man sitter och pratar om dagen, det kommer senare. När de är klara, tackar de för maten, plockar undan och går och gör något annat. Småbarn har andra behov.

          Nej och jag förväntar mig inte heller att barnen ska sitta kvar när alla äter eller så, men reagerar på att föräldrar tycker det är inte okej att barnen får avbryta för alla andra för de inte kan leka själv. Jag har minne av att jag och mina systrar lekte ihop. De är ju syskon så jag tänker att de borde klara detsamma? Men alla andra ursäktar dem med att de leker ju själva alltid annars så man faktiskt får ställa upp…

      Har inte heller barn men upplever samma sak. När jag var liten och avbröt vuxna som pratade svarade dom typ ”jag pratar med X nu, du får vänta lite” och så stod man och väntade tills personen frågade vad man ville.

      Idag är ett samtal med en förälder ”ja, en ka… (Nej, vänta lite barnet, ja föräldern pratar här, du får vänta.) Ja, kaffe, det hade… (Ja, ta du en glass men bara en! Nej, du kan inte gå och leka nu vi ska snart äta middag. Korvstroganoff!) Kaffe sa du? Ska vi se… (Jag veeeet att du inte gillar lök! Nej jag ska inte handla idag. Men jag köpte ju mjölk igår? Jamen jag får väl åka sen då.) Ja du det är lite mycket här nu, hehe… (Nej det är tisdag då äter vi inte godis, nej din syster retas bara. Jag hinner inte lyssna på din pianoläxa nu, jag pratar i telefon.)” Och nånstans vid stroganoffen höll jag på att lägga på.

      Ja, jag överdriver men för att inte ifrågasätta hur andra uppfostrar sina barn så tycker jag det är oartigt mot den andre parten som ska sitta och lyssna på dig och dina barn i 10 minuter utan att ha kommit vidare i vårt samtal, som kunde tagit 3 minuter om båda hade ägnat sig åt bara det.

        Ja jag har erfarenheten att mina föräldrar nästan skällde på mig för jag avbröt och i sin tur var ouppfostrad 😂 sen om det var rätt vet jag inte men kan såhär som vuxen känna hellre det, det gav mig iaf respekt mot vuxna och fick alltid beröm om hur väluppfostrade jag och mina systrar var

          Haha ja samma här, valde den något snällare versionen som också förekom 😉 men ett mellanting, tänker jag!

          Jag jobbar i butik och det är så ofta barn avbryter när föräldern och jag pratar om nåt. Ibland är det bara summan, ibland är det viktig information, och ibland har dom själva ställt frågan!

            Jag blir så fövånad att det verkar vara okej när den generationen som uppfostrar måste vara uppfostrat på annat sätt? Undra vad det kan bero på.

              Det beror på att det kändes förjävligt att vara ett litet barn som längtade efter mamma och pappa, men som bara fick vänta och vänta för att de hellre rökte inomhus och snackade med andra vuxna.

                Då är det ju nåt annat som är fel. Man kan väl som förälder ge sina barn tid och uppmärksamhet större delen av dygnet, men samtidigt vilja avsluta ett samtal någorlunda? Jag är som sagt uppfostrad så och har inte känt mig åsidosatt, jag förstod såsmåningom hur ”det funkar” och idag som vuxen försöker jag ha som vana att inte avbryta andra.

                Kom man gråtandes med sår på knät sa dom naturligtvis inte ”vänta lite, jag ska bara prata klart”.
                Det är ju jätteskillnad på om man låter barnet vänta 20 minuter för att avrunda, eller 3 minuter för att komma till punkt.

        Jag har gett upp med att prata med människor med barn. De klarar inte av att hålla en konversation och istället för att jag ska bli irriterad över att aldrig kunna ha en normal konversation utan barn får de nöja sig med att jag enbart säger ja eller nej. Urtrist men deras förlust. Sätter mig heller aldrig bredvid dem eller försöker starta en konversation, det tar enbart energi som jag hellre lägger på de som faktiskt kan hålla en normal konversation. Föräldrarna kan ju hålla sina avbrutna konversationer med varandra. Dessutom har de enbart förmågan att prata om barn vilket är ohyggligt ointressant.

        När jag var liten fick man vänta på sin tur eller ett ”nu pratar vi vuxna, gå och lek”.

          Tror ingen blir jätteledsen av att du inte påbörjar en konversation med dem.

        Ja det märks i skolan kan jag säga.. Detta med abvrytandet.

      Klart att du får ha en åsikt. Tycker inte heller att du är en surkärring.

      Jag upplever också att det har förändrats från när man själv växte upp. Har själv barn och märker stor skillnad. Alla våra kompisar vi umgås med sätter alltid barnen i fokus konstant. Jag sätter pris på att få vara vuxen också och inte bara förälder annars skulle jag bli galen!

      Har två barn under 5 år och nej, för oss är det inte normalt. OK att gå ifrån middagen för akut toabesök eller liknande, annars nej. Vi har förvisso lärt våra barn att man sitter kvar vid bordet tills alla ätit färdigt, alternativt alla barn runt bordet ätit färdigt. Vill man då springa och leka så gör man det, men låter alla andra äta upp i lugn och ro. så har vi gjort sen dom var stora nog att ta sig ner från sin egen stol, så för dom är det inget konstigt att sitta kvar. Att äta ska vara rofyllt och mysigt.
      På samma sätt som om dom avbryter när jag pratar med någon så säger jag ”vänta lite, nu pratar jag med XX så lyssnar jag gärna på vad du vill säga strax”. Är det något på riktigt akut som hänt, så hör jag det på rösten på dom.
      Så har jag blivit uppfostrad iaf, och är väl en av dom få saker jag tar med mig från mina föräldrars uppfostran 🥲 Att kunna visa respekt och lyssna/vara tyst när en annan person pratar har dom nytta av resten av livet. Tycker det är basic parenting, men förstår att alla tycker olika.

      Det här med barnuppfostran idag. Skulle kunna skriva en hel uppsats om ämnet.
      Så som föräldrar uppfostrar (eller snarare inte uppfostrar) barn idag tror jag kommer göra att nästa generation kommer vara egoistiska och lata som inga andra. Jag har själv tre små barn och är väldigt ”mjuk” men jag häpnar över den generella inställningen till barn just nu. Det finns knappt något som heter gränssättning, och om föräldrarna ändå säger ifrån får de så dåligt samvete att de typ kompenserar med att köpa något extra eller muta med något. Skadligt är vad det är!

      Nu tycker jag väl inte att man ska avbryta middagen för att leka med barnen, men generellt kanske synen på barn har ändras och att det i grunden är positivt. Det är lätt att tänka, innan man får barn, att det ska uppfostras-hit och barnen-får-inte-göra-så-dit.
      Men så får man en egen och så är det världens härligaste lilla person, och man vill så gärna att den här underbara varelsen ska vara glad och bli sedd och lyssnad på. Man har kanske en liten blygis och plötsligt ser man denne samla mod och fråga om en vuxen vill titta på leksaksbilen. ÅH vad jag önskar att den vuxna då leker en liten stund. Ett barn är ju liksom inte en särskild art som bara gillar andra barn. Ett barn är ju en människa som först är liten och sen blir stor! Haha ja, det vet du ju. Men du fattar, barn kan fatta tycke för, och vilja vara med, andra barn, men de kan också bli förtjusta i vuxna såklart. Och barn leker, det är så de skapar band. Då tycker jag att det är jättefint att bonda med dessa små på deras sätt att förstå och uppfatta världen.
      Inte alltid, inte i alla lägen, men att hela tiden schasa bort barn som kommer och vill ha uppmärksamhet, det tycker jag inte alls känns bra för egen del. Jag lägger mig gärna på golvet med en bil en stund och får en liten bästis. Alltid nej, i alla lägen nej, men ofta – ja.

        Åh så bra kommentar❤️

        Fint och sant ❤️

      Håller helt med dig. Detta har förändrats så mycket. Jag är 35 år och har märkt samma sak. Tror själv det är sociala koder och syn på barn som har förändrats. Precis som vi kan se att många många idag inte direkt har stor respekt för äldre och ser dem som visa vägledare, utan mer störande och virriga. Jag hoppas denna syn vänder igen och vuxna vågar sätta lite gränser mot barn, och även låta dem vara med sina vänner. Tror det är sunt att de får sköta sig själva lite med.

      Jag håller verkligen med dig. Fruktansvärt irriterande.

    Hej, förlåt på förhand men måste skriva av mig… var med om ett tufft breakup, en vecka innan jul. Och fick mig att reflektera, över varenda relation jag haft, 4 st.. att jag alltid tror att nån djävla snubbe ska komma och rädda mig, som om jag är en prinsessa i ett torn eller nått… typ samma mönster.. är bara så jävla lost i livet, vet inte vad eller vem jag är, känner mig som ett ufo typ… försöker ta en dag i taget, och sen går jag tillbaka, söker typ tröst, hos män? Ser inte mitt egna värde, överhuvudtaget.. Spöar upp mig själv dagligen och fattar ju att det inte håller längre… är trött på att vara ledsen.. är trött på att ge mig själv till andra och tro att räddningen jämt ska landa i knät…vill ju, men känner mig svagast i världen, vet inte vad jag ville med detta…är ett tappat självförtroende.. hejdå

      Att du ens ser ditt eget mönster är en superviktig del i läkandet. Fortsätt vara singel och håll ALLA löften du lovar dig själv, oavsett hur små eller stora de är. På det viset visar du att du alltid är där för dig själv och det kan öka självkänslan och självförtroendet 🙂

      Låter jobbigt! ❤️ Har du möjlighet att gå till en psykolog?

    Är gravid med min oplanerade sladdis. Mår så fruktansvärt illa och känner mig som en så dålig mamma mot mina två barn 🙁 Kämpar verkligen men blir knäckt av det här illamåendet, är så tidigt så vi har inte berättat något för familjen eller barnen.

      Fy fan, minns det som igår. Det är vidrigt. Du har ju varit gravid förr så du vill säkert inte ha några råd. Om du vill så får du hojta. Annars lider vi bara med dig här i tysthet. ❤️

        Har säkert provat det mesta men tar gärna emot tips <3

      Om det är en sladdis så är ju inte barnen så små. Dom behöver väl inte dig 24/7? Varför anser du att du är en dålig mamma för att du mår dåligt?

        För att det är jullov och jag vill hitta på roliga saker med dom! Istället ligger jag bara och mår illa och är grinig. Och ja, tycker synd om mig själv som du hör! Imorgon ska jag ta mig i kragen och gå ut på Pokémon-promenad.

      Varje gång jag scrollat förbi och snabbt bara sett det första du skrivit har jag läst att du är gravid med din ”polares sladdis”😅

    Jag såg på I badrumsskåpet med Emilie tommerberg. Hon sa att hon bara har botox i pannan. Hon är 35 år. HUR är det möjligt att se ut så då? Hon måste väl ha gjort fillers i typ kindben osv? Vad tror ni?

    Är jag sist på bollen? Paula Rosas Instagram är borta? 🫠

      Du är blockad.

        Känner ej henne och har ej troll-at eller så, så varför skulle jag vara det 😁

          Bra fråga. Jag kan se att det är aktivt och öppet.

      Jag ser nog hennes instagram, så du är säkert blockad

    Jag har en vän som är väldigt självcentrerad. Det går inte att berätta någonting utan att hon ska ta över konversationen och berätta om sina egna erfarenheter. Spelar ingen roll vad vi pratar om, men mest stör det mig när jag berättar utifrån hur jag upplevt något, då vänder hon det till att handla om henne. Jag tror inte hon gör detta medvetet utan att det bara ligger i personligheten. Hur handskas man med detta? Ett alternativ är förstås att sluta umgås, det är där jag är mentalt nu iallafall. Nån med liknande erfarenhet?

    Jag skrev en kommentar igår och bad om solskenshistorier, ang relationer som svajar.
    Sen vaknade bebisen och jag hann inte läsa svaren, men gjorde det nyss.
    Tack! Så fantastiskt fint att flera tog sig tid att svara med de mest hjärtevärmande berättelserna. Kanske finns det hopp även för oss.

      Tänkte på din kommentar och frågade min mormor och morfar idag om de har haft några dåliga perioder. De hade till och med fixat en lägenhet min mormor skulle flytta till när de skiljde sig, men de ville bara att mamma skulle flytta ut först så de bestämde sig för att hålla ihop något år till. Så blev flytten bara aldrig av och nu har de varit ihop i 70 år hahah

    Har sån ångest efter den här julen som bara slutade med kaos och bråk i familjen. Lämnade julfirandet och var ensam istället med en flaska vin. Har gråtit konstant nästan sen julafton och knappt sovit en blund. Vet inte varför jag skriver detta här. Kände mig ensam bara. Kram till alla andra som också haft en en skitjul ❤️

      ❤️❤️❤️ förutom vinflaskan så känner jag igen mig. Känner mig helt tom efter all gråt.

        Samma här. Känner mig så otroligt ensam. Har relation, men den svajar. Vet inte hur man ska ta sig ur denna känsla.

      Brukar alltid älska julen, nu känner jag mig bara tom och skulle helst inte se nå andra människor på en vecka, det är dock omöjligt eftersom vi är 4 i familjen.

      Dricka ska man inte göra när man mår dåligt, bara när man mår bra.

      Min jul fick en tråkig avslutning när pappa klämmer ur sig ”barnbarn det får vi väl inga”. Nej, jag är över 40 och jag har en fin familj med en kille som inte vill ha fler barn, och två fina bonussöner som jag älskar. Det är som att de inte tycker de räknas, för de frågar knappt nåt om barnen och de har ingen relation. ”Man ångrar aldrig ett barn” säger pappa då och jag blir så arg och ledsen. Jag hade velat ha biologiska barn men man kan inte styra allt i livet och jag har känt mig nöjd i att jag förlikat mig med det. Blir arg över att han ger mig dåligt samvete för att jag vet att han vill ha barnbarn, och jag tyckte det var taskigt sagt.. Skönt att julen är slut och man kan åka hem (har varit hos föräldrarna över helgen), tack men nu räcker det.

    Vill ha en till parfym och tänkte vänta nu efter jul. Letar efter sidor med bästa rean. Vet ni någon sida med bra mellandagsrea? Jag letar givetvis runt lite också men jag kan mycket väl ha missat nån sida.🙂

      Lyko, Kicks, Åhlens, Nordic feel, Parfym.se

        Haha hur kan jag ha glömt lyko, tack! Den sidan har inte alls slagit mig😅

      Det enklaste är att googla på parfymnamnet.

        Sant iofs.

    Spontanbokade precis en resa till Skottland i maj, för att fira mig själv när jag fyller år. Längtar!

      Va kul! Jag har gjort precis samma sak Edinburgh 5-9 maj på egen hand 😊

        Haha, wow då är vi där samtidigt! Ses på en fika? hihi.

          Ja men gärna så roligt! ☺️ hur kontaktar jag dig?

            Jag heter @sandratrankell på Instagram, du kan skriva DM Där 🙂 Hoppas du ser detta! Svarade lite sent 🙂

    Min man fyller 30 nästa år och det börjar bli dags för planering. Jag vet att han gärna skulle vilja ha fest, men har han knappt några vänner alls. Är mest hemma och har ingen vän att umgås med, utan mer ytliga vänner via hobbys eller arbete. Har någon ett tips hur jag ska kunna ordna detta? Jag vet att han innerst inne vill fira men är ledsen för att han inte har några nära vänner.

    test

    Nån mer som känner typ en sorgsenhet, ett vemod när det är jul? Det är jättemysigt på ett vis, men samtidigt sorgligt? Jag kanske längtar tillbaka till barndomen. Lite samma känsla kan jag få på sommaren. En riktigt fin, varm och ljus sommarkväll kan kännas sorgsen.

      Ja så känner jag också🙈

      Jag håller med. Vid julen beror vemodet hos mig till stor del på att månaderna efter december är så tråkiga och mörka. Jag påverkas negativt av de mörka dagarna, trots kosttillskott och att jag bokar in saker att se fram mot.

      På somrarna blir jag vemodig utan att riktigt veta varför.

      Ja varje år. Främst för att jag saknar mina anhöriga som inte längre lever. Julen var roligare när jag var barn och alla var samlade. Nu är det så tomt.

        Ja det är sant, anhöriga som inte finns längre är absolut en del av sorgsenheten.

      Känner samma, tänker tillbaka mycket på barndomen. Åren bara går..

      Samma här… Men jag känner mer längtan efter att bilda egen familj och slippa de gamla roller som alla familjemedlemmar tar när vi väl ses flera.

      Vill ju fira mysjul med min egna lilla familj. 💔

    På något sätt har jag blivit den stabila som alla kommer till med sina problem, vars hem vi firar alla högtider i och den som skall planera, pynta, samordna osv. Jag har två små barn och arbetar heltid så min tallrik är redan rätt full. Älskar alla men känner mig rätt ofta urholkad över allt jag förväntas ge. Jag är även den som bryr mig allra mest om våra föräldrar men är ändå den som får mest gliringar av en av dem. Idag fixade min ena förälder mat till alla vilket var jätteskönt för mig och min sambo. Alla sa flertalet gånger hur gott det var men kanske tackade vi inte specifikt för att hen gjort maten. När alla åkt hem och jag sjönk ner i soffan, nöjd över hur roligt alla barn haft och hur trevligt det varit- då fick jag ett sms med en fråga om jag inte var tacksam över att hen ordnat med maten? Kanske inte låter som en så stor grej men jag blev bara så LESS. Nu är min julledighet slut och jag är 0% utvilad.

    Kan du inte skriva om systrarna Lagergren och alla deras kärlekar som är ”min livs kärlek” och sen i nästa vända är det en ny. Vad händer?!

    TW!

    Hej!
    Är det någon som gjort en gastric sleeve?
    Gick ni via vc? För-nackdelar? Andra tips?

      Fundera ordentligt på detta och kontakta din vårdcentral.Det är lång väntetid på operation
      Tänk på att vissa typer av mat blir att avstå, och portionerna blir små. Det kan bli jobbigt att hantera

    Har två frågor om instagram 🤔

    – Vad är det för algoritmer som gör att vissa konton dyker upp som ”folk du kanske känner”?

    – Finns det något sätt för någon (privat eller företagskonto) att se att någon varit inne mycket på ens profil? Menar inte kolla på klipp/stories utan inne och snokat generellt.

    Är det fler här som nyser vid illamående? Har alltid tänkt att alla gör det men så verkar inte vara fallet för dom jag pratat med. Trodde även alla nös när dom tittade upp i solen eller annat ljust.

      Aldrig vid illamående men med ljus ja.

    Här kommer ytterligare jul-familjedrama… Vi firar jul med bade min och min mans familj – funkar bra och mycket fokus ligger pa våra småbarn (4 och 2). Pa juldagen var vi alla ganska slut, speciellt vår 4-åring som somnat sent pa julafton och va lite allmänt i berg och dalbane-mode fran alla intryck och allt firande. Vi forsokte få henne att ta en liten tupplur under dagen så hon skulle få en liten energiboost men lyckades ej. Pga detta va det lite småtjafs fran mig och min man pa vår 4-åring som inte ville ”play ball” med typ något haha och väldigt mycket mer tjat och skrik etc fran henne an vanligt, så som det kan bli ibland helt enkelt speciellt nar rutiner inte följs. Strax innan 19 va hon helt slut och vi bestämde oss att hon skulle få somna i soffan (som hon ofta gör pa helger o högtider sa inget nytt) och hon ville absolut somna pa min syster som hon tycker mycket om och de har lekt hela julhelgen. Men det gick inte bra och jag markte efter ett tag att hon verkligen inte kunde slappna av eftersom allt va för spännande och kul. Allt helt forståeligt. Men eftersom jag inte tyckte det funkade sa sa jag till min 4-åring att nu måste du verkligen ligga still och va tyst annars far vi gå upp istället och da blir hon arg och ledsen och borjar tramsa mer och jag lyfter då upp henne från soffan och säger att det räcker nu, du beter sig illa och vi måste ga upp nu. Min pappa och syster typ suckar då och sager typ men kom igen. Jag bestammer att min dotter far en till chans om hon ar lugn direkt och då ligger hon still finally och somnar. Efter det sager de båda två att jag varit för hård och att de inte kan fatta att jag vill att hon ska gråta och va ledsen pa jul. Jag blir valdigt chockad för hon grät alltsa 1 minut cirka sen somnade hon… jag va absolut irritrrad och kunde haft mer tålamod men just att hon grät tycker inte jag är sa farligt pga hon ar nyss fyllda 4 och svintrött?! Jag sa till min syster att jag tror nog hon minns sin fina jul snarare än just den lite kaotiska läggningen en dag och då svarar min syster ”vem vet….”. Är så himla ledsen att hon liksom insinuerar att jag skapat något slags trauma när vi haft en jättemysig jul, och min pappa som verkar ha glömt hur det är att ha barn tyckte jag bara skulle lata henne göra vad hon vill for hon skulle somna till slut ändå utan problem tydligen. Min svärmor va bra och sa bara ”men snälla – det är jul, men det ar en vanlig dag ändå och barn maste äta och sova. Du ar deras mamma, du vet vad du gör”. Pappa och min syster märkte att jag blev ledsen och jag sa även att jag kände att de va väldigt dömande. De har bett om ursakt men det va mer typ ”förlåt vi ska inte saga något igen” haha. Kan inte sluta tänka på detta och känns som att de säger att jag är en dålig förälder 🙁 🙁 vad tycker ni om detta?

      Åh gud har familjemedlemmar som är EXAKT likadana. De verkar ha glömt hur det är att ha barn. Barn blir arga och skriker när de inte får som de vill och det är ingen Big deal. En bra förälder säger ifrån som du gjorde för du vet bättre vad barnet behöver än det själv. Strunta i deras kommentarer. Du verkar vara en jättefin mamma!

    Kolla oförskämt att anta senste instapost

    Hallå. Jag behöver hjälp med att få admin (administrationen) att svara på den bloggplattform jag är medlem på. Kan inte gå ut med vilken plattform det gäller, men admin svarar aldrig på meddelanden. En av de skrev till mig med förklaring på mitt problem, jag följde den guiden jag fick och hade gjort rätt från början. Det fungerade då inte efter att jag följde guiden. Jag snackade med andra på plattformen och de säger också att admin inte svarar de heller. Jag ser ju att admin har sett mina meddelanden eftersom jag både skriver samma sak privat till dem, som när jag mailar. Jag har faktiskt betalat in till annat ställe för att kunna ha den där tjänsten. Förr funkade den bra, men sedan slutet av november har det inte fungerat för mig och det är jag trött på. Hur ska jag göra för att få admin att svara på meddelanden och verkligen hjälpa till att lösa problem som uppstår på plattformen?

    Jag är så trött på att inte få hjälp med någonting jag verkligen betalar för att kunna ha i min blogg. Snälla, jag behöver hjälp med hur jag ska komma i kontakt med admin?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.