Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!
Kate Middleton. Har ni någon teori om vad som pågår? Operation som de gått ut med, och att hon inte vill visa sig innan hon hunnit återhämta sig? Eller något annat?
Så nyfiken!!!
Hovet har ju sagt att hon skulle vara borta till påsk, så hur har detta ens blivit en sån stor grej? Inte drygt menat men undrar verkligen haha. Hör gärna era teorier
Sett folk prata om fejkade bilder.
Det är allt från att hon har en temporär stomipåse och därför isolerat sig till att hon är död för att någon (Trump) rensar världen på satanistiska ödlor i människokostymer.
Va ödlor nej nu går det för långt.
Känner också att det känns lite långsökt. Bara liiiite.
Här i Sverige är alla kräldjur fridlysta, så här klarar de sig.
Hon kanske finns i någon bur på Djurmagazinet?
Inga officiella uppdrag innan påsk. Hon har visat sig offentligt direkt efter tre födslar, Charles skapade ett fototillfälle när han lämnade sjukhuset. Av Kate finns ingenting, verkligen inget (utom två mycket tveksamma ”paparazzibilder” från bilar). De brukar annars vara väldigt duktiga på att visa upp sig på något sätt för att signalera att allt står rätt till. Till och med drottningen gjorde det. Här kom enbart en uppenbart fejkad bild, såklart spekulationer uppstår.
En teori är att hon fick ett sammanbrott efter hon fått reda på att William har en affär med Rose (som det ryktades om samma sak angående, för ett antal år sedan), och sedan fått nog och vägrat samarbeta med palatset, som nu håller henne undan offentligheten. Att det bara är en tidsfråga innan beslutet om skilsmässa blir offentlig.
Hur föklarar det det märkliga fotot? Typ att folk ska ägna sig åt det istället?
De försökte ju att lägga upp en bild så att allt ska se OK ut fast det inte är det. Av någon anledning går det tydligen inte att ta en bild av Kate med barnen just nu.
Han har inte haft någon affär! Ni människor är inte kloka
Jag skrev inte att jag tror på det, utan att det är ”en teori”.
Hur vet du det?
Det är väl snack om att han vill dumpa Kate då Rose är gravid?
Kate blir aldrig drottning och det vägrar hon acceptera.
Vet inte om jag tror på det.
Men herregud..
vem fan är rose?????
Nån hoe
Rose Hanbury
kunglighet???
Googla
Hur fasen blev det ens sånt stå hej
Min teori är psykisk ohälsa med psykos och eventuellt någon självskada.
Ja eller ätstörningsproblematik. Men hoppas verkligen inte. Monarkin alltså, inte gör den de inblandade lyckliga i alla fall.
Enligt vissa källor för många år sen så fick man inte äta upp maten på tallriken för det gjorde inte drottningen. Kate är verkligen mager, alltid tyckt det
Kate har alltid varit smal. Men Crohns gör också att man blir väldigt smal ofta, om inte kroppen kan behålla näringen.
Nej, hon brukade vara större och vältränad samt hade en knubbig period som yngre runt början av 20-års åldern.
Hennes slanka figur som hon har haft sedan hon blev mer kopplad till kungahuset, är inte så hon alltid har sett ut.
Minns när jag bodde i London och såg fullkomligt vidriga löpsedlar där den brittiska pressen verkligen var på och sänkte Catherine’s utseende. Hon ansågs vara för ”tjock” för att vara kunglig. Det är konstigt att inte fler ser sambandet mellan hennes drastiska viktreduktion och pressens och allmänhetens risiga behandling av henne när hon vägde mer än de senaste åren. Hon har hållit en låg vikt i jäkligt många år nu och det tenderar inte folk att göra utan att ta till någon drastisk metod.
Låt oss inte normalisera när någon har pressat sig ner i vikt pga. utomstående press. Vikten försvann i samband med skriverierna som vägrade ge med sig.
Tragiskt hur mycket beröm hon har fått när hon har varit väldigt smal, med tanke på att det uppenbarligen inte är hennes normvikt.
Eller så har hon en sjukdom som påverkar vikten, det har du inte en aning om.
Uppenbarligen är hon sjuk nu för annars hade hon inte behövt en stor magoperation. Men personer kan bli allvarligt sjuka av att hålla nere vikten på olika sätt, som i längden är skadliga.
Varför hade hon plåster på sina fingrar på exakt samma ställen som många bulimiker?
Tror personligen inte att det finns ett simpelt svar här, utan att det är väldigt komplext och frågan om samsjuklighet som är kopplad till det somatiska och även det psykiatriska. Det är vad jag har hört skvallras om.
Oj, en ny Diana och en ny Charles. Inte helt osannolikt att barnen kopierar sina föräldrar.
Hon blev dålig i crohns efter jul, lyckades inte dämpa med mediciner utan blev tvungen att operera stomi, hon är sliten nu men skulle kunna visa sig, dock låter hovet detta hålla på för att avleda från fokus på kungen som är dålig och kommer avgå. Obs spekulation.
Varför skriver du det då som att det är objektiv fakta? ”Hon blev…”
För att vi spekulerar här.
Nu var det inte det jag nämnde!
Va?
Haha, så trög!
Så klart kommer inte kungen avgå. Han kröntes nyss och har väntat på det hela sitt liv.
Tror hon haft blödande magsår, därav den långa frånvaron
Tror helt och hållet på djup depression och kanske ett självmordsförsök. I så fall skedde det 28 december. De hävdar att hon genomgått ett planerat ingrepp, men var tvungna att ställa in uppdrag plötsligt. Låter inte så planerat.
Planerat kan ju visserligen betyda planerat sedan ett par dagar eller ett par år. Som kunglig lär man ju inte behöva stå på någon lång väntelista så troligen är det planerat såsom i ej superakut men inte planerat sedan länge.
Face lift
Psykbryt
Haha kan tyvärr inte säga mer, men hon är okej.
Hälsa.
Jag har ett ”vinted problem”. La ut en jacka för 60 kronor, tillfredsställande skick och skrev att jackan var välanvänd och lite missfärgad i skinnet. Lika jacka med bra skick låg för ca 350 kr på vinted , så tänkte att 60 är ett ok pris.
Jackan blev såld och nu vill köparen ha tillbaka pengarna då hon tyckte det var dåligt skick på jackan. Frågade vad som var dåligt och hon skrev då skinnet. Jamen, det var ju de jag skrev i annonsen.
Hur skulle ni gjort ?? Ge tillbaka pengarna?
Nej har du skrivit i annonsen och visar på bild skulle jag inte ge tillbaka pengarna. Du borde ha rätt att behålla enligt deras regler.
Annars får hen väll skicka tillbaka jackan och betala frakten.
Håller med ovan. Låt köparen ta upp det med Vinted, som isåfall kommer be köparen visa hur varan inte stämmer med annonsen och du får chans att svara och kan då bara skicka screenshots på din annonsen med beskrvining och bilder som visade det köparen klagar på.
I värsta fall om Vinted skulle gå på köparens linje, så kan du begära att köparen ska returnera varan innan den får pengar tillbaka.
håller med. gnidet värre!!! Skänk!!!
Hade bara nekat, hänvisat till beskrivningen och även till priset.
Fast allvarligt talat, jag fattar inte det här med att envisas sälja slitna produkter på Vinted för att få in 60 spänn.
Slitna kläder skänker jag till stadsmissionen.
Ska man sälja kläder så måste de vara i bra skick.
Måste och måste, vill nån köpa så är ju marknaden fri.
Så länge man är ärlig och tydlig med skicket på plagget så får köparen ansvara själv för vad hen köper. Är ju hur fånigt som helst att gnälla i efterhand om ett slitage man vetat om.
Så slänger Stadsmissionen dina slitna kläder istället, för att de inte går att sälja. Bättre att lägga i textilåtervinningen i så fall.
Jamen eller vad som helst hellre än att försöka pracka på andra kläderna mot betalning
Ingen tvingar dig att köpa.
Faktiskt, såg en idag som sålde kläder med fläckar. Vafan, fläckar som inte går bort då återvinner man ju plagget?
Ja nån tjomme sålde en klänning med blod på. Vidrigt
Nej men va fan?! Eew.
F*n vad folk är snåla ibland. Förvänta sig en jacka i perfekt skick och enbart betala 60 kronor.
Be henne att lämna dig ifred och hänvisa igen till annonsen om hon fortsätter att knorra. Du har varit tydlig med jackans skick och har även ett extremt lågt pris.
Har funderat en hel del över en situation den senaste tiden. Har en vän sedan flera år tillbaka som hela tiden bara pratar om sig själv. Hon frågar aldrig hur jag mår eller vad jag gör när hon ringer, utan hon pratar bara om vad som händer i hennes liv eller vad hon tänker på. Så fort jag börjar prata om något så får hon det till att handla om henne själv istället. Visst, jag kan väl stå på mig och prata om mig om jag vill, men det känns trist att hon inte genuint bryr sig. Senast idag bjöd hon in sig på fika, och åter igen handlade allting bara om henne och hennes kille, och hon ställde inte en enda fråga till mig trots att hon vet att jag går igenom en tuff period med min sambo. Men man kan ju inte direkt tvinga någon att bry sig om en. Vad hade ni gjort i denna situationen?
Tagit avstånd sakta men säkert! Låter som en narcissist.
Men sluta kasta ur dig diagnoser. Skulle du ens ingående kunna redovisa för vad narcissism innebär? Hört talas om att man kan vara självcentrerad utan att ha en diagnos?
Varför sakta men säkert?
Hade en sån vän jag gjorde slut med i somras, pallade inte längre! Tog all energi.
Om det har pågått under en längre tid så hade jag antingen frågat henne rakt ut om hon inte bryr sig om hur du har det. Eller så hade jag brutit kontakten med henne direkt. Jag gissar att hon inte ger dig något alls på plussidan och varför då träffas?
Det där är ingen vän. Jag har haft en likadan vänskap. Bryt. Man får faktiskt göra slut med vänner precis som med en partner.
En del tror jag faktiskt glömmer att fråga, att de liksom blir uppe i sig själva och inte tänker på vännen. Jag tycker det är schysstast att säga det försktigt, typ hinta om att du också vill bli visad intresse.
Hjälper det inte så dumpa henne!
Håller med om detta, vissa människor är liksom inne i sig själva och behöver typ en direkt fråga för att förstå att deras beteende inte är särskilt nice. Så fråga kompisen!
Jag tycker människor i Sverige skulle prata mera om sig själva och mindre om andra!!!! Upplever att många Svenskar är så falska. Jävla skitsnackare bakom ryggen om andra spec i små byar.
Jag håller med, men tycker inte du ska hinta utan säga rakt ut. För det låter ju inte som att det är en person som är så bra på att uppfatta signaler, risken är att en fin hint går över huvudet på henne.
Sedan finns det risk att hon initialt går in i försvarsställning, men är hon en riktig vän kommer hon förhoppningsvis ändå få sig en tankeställare och försöka bättra sig.
Prova detta nästa gång du berättar något du anser vara viktigt/prioritera och hon avbryter/distraherad
”Du, detta ämne inte får det utrymme i diskussionen som jag behöver just nu, vi kan återkomma lite senare när du är klar med att prata om/göra x”.
När hon är klar så kan du säga ”jag tänkte återkomma till min situation nu, behöver ventlire och så uppskattar jag dina kloka tankar.”
Skulle hon få det att handla om henne…styr tillbaka ”jag förstår, men jag vet inte hur det kan appliceras på min situation. Har du ett konkret exempel?”
Det handlar om att lära människor hur man vill bli behandlad i en relation. Vi måste lära vår omgivning vad som är viktigt för oss. Man försöker ett par gånger sen får man utvärdera om det funkar öht. Gör det inte det då får man antingen acceptera relationen som den är eller gå vidare.
Har en liknande vän och det är så trist. Men hon är min enda vän och den enda som vill umgås med mig ibland så jag biter liksom ihop. Vet precis exakt alla detaljer om hennes schema och skvaller om alla hennes kollegor. Tur att jag är en bra lyssnare hehe.
Min fd vän som var sån var min enda vän. Tyckte inte det var värt det i längden och var hellre utan.
Om du tycker att du förtjänar den behandlingen av en vän då kommer du aldrig få äkta vänner.
Sätt ett högre värde på dig själv så lockar du bara folk som kan fylla den rollen.
Du idoliserar din vän av desperation. Det är grunden som er relation är byggd på. Den är inte byggd på vänskap, gemenskap, empati och ömsesidig respekt.
Jag dumpade precis en sådan vän. Orkade inte mer. Sedan kunde hon vara aggressiv också. Man kan inte ändra på andra.
Antagit att personen har sociala svårigheter (dvs inte handlar det om mig) och begränsat umgänget för man tröttnar ju.
Jag hade en barndomsvän som jag umgicks med och hon var alltid underlig och självisk under hela våran uppväxt och försökte alltid dra med en på en massa jävla skit. Och när jag flyttade till hus och gifte mig och fick barn så ville hon plötsligt träffas hela tiden och då märkte jag att shit hon har inte förändrats nånting hon var lika elak avunsjuk som när vi var små och gemförde våra förlossningar och att jag var så smal och att hon också vill ner i vikt sedan flörtade hon otroligt mycket med min man men jag var tyst för jag visste alltid att jag vet vart jag har min Man hon var gift och sökte alltid bekräftelse och försökte vara själv med min man ih fråga alltid otroligt perosnligq och konstiga fråger till sist bröt jag kontakten och hon hörde av sig och hörde av sig i månader efteråt, så ja man känner själv vad man orkar man och man ska fan inte låta någon kompis ta över ens mående med deras negativitet eller dåliga vibes. Idag har jag bara människan runt om mig som är snälla och normala och som kan bete sig socialt vilket tyvärr många inte kan
Människor***
Andas
Du kan andas som tar din tid till att skriva till mig tönt
Har en liknande situation! Less på att höra om personens hela liv varje gång vi pratar eller skriver. Ger ofta råd i långa meddelande, men får aldrig ett tack eller frågor tillbaka. Klurigt att veta hur man ska hantera det. Ligger inte för mig att vara ”elak” tillbaka eller ta avstånd trots detta.
Fast ibland måste man säga ifrån.
Men säga ifrån och vara elak är ju två olika saker. Och precis som någon skrev lite längre upp så kan man göra det på ett snyggt sätt. Kolla förslag längre upp eller bara säga ”men nu hade jag inte pratat klart.”
Beror på hur man blivit behandlat. Är personen elak kan man bryta upp elakt också.
Undra om vi har samma kompis.. Min är sjuk i en depression men vägrar ta vettig hjälp dock.
Har det exakt så, en vän som ofta ringer eller bjuder in sig och sen ägnar timmar åt att prata om sitt ex. Hon inleder med en fråga om mig och mitt liv, avbryter svaret och går in på exet och hur dum han är. Orkar faktiskt inte mer. Det är jättehemskt att separera men jag har faktiskt gjort det också, EFTER henne, och beter mig inte sådär. Visst ska man kunna ventilera hos vänner men har man ett superstort behov av att bara prata om sig själv så är nog en terapeut bästa alternativet.
Dumpa! Hon tar bara din energi. Dra dig undan. Om hon undrar kan du alltid vara ärlig och säga som det är. Haft flera såna vänner och tro mig, du mår bättre utan ❤️🥰
Haft en sån vännina,blev ohållbart till slut.Hon pratade oavbrutet,och hela tiden om sig själv och sitt liv…frågade aldrig mig nåt,bara om hon behövde hjälp m nåt,lyssnade inte när jag sa nåt eller vände det direkt till att handla om henne.Hon hade oerhört svårt med sociala kontakter pga detta,och var rätt ensam,vilket visste om,men jag orkade helt enkelt med henne.Hon hafe iofs Asperger och nån mer npf-diagnos,men finns ju såna personer som är helt friska men bara otroligt egocentriska.
Ibland måste man ”rädda sig själv” och avsluta sådan vänskap.
Jag har minst en sådan vän, men jag misstänker att hon har ADHD och jag är nästan säker på att hon går på antidepressiva. Svårt att veta hur man ska göra men jag försöker hålla telefonsamtalen mindre frekventa. Samtidigt vill jag inte bryta helt för uppenbarligen behöver hon prata av sig hos mig och flera andra. Men jävlar vad hon är bra på att försöka utnyttja och manipulera, man får verkligen hålla henne kort när hon vill utnyttja ens tjänster och boende gratis. Tar gärna emot tips på att inte råka säga ja i ett svagt ögonblick och bli utnyttjad till något jag inte vill.
Någon som hyrt ut sitt boende via airbnb? Bor i Malmö och funderar på att hyra ut under eurovision, men då vi bor i lägenhet är man ju rädd att det blir till någon odräglig som stör grannarna mer än nödvändigt.
Kan man liksom ”välja” vem man vill hyra ut till och har man något skydd mot diverse saker som kan gå fel? Får man hyra ut en bostadsrätt utan föreningens godkännande?
Ingen erfarenhet men kan ni inte ta referenser?
Ja du kan välja vem du hyr ut till. Bostadsrättsföreningar kan ha olika regler kring uthyrning i andra hand men i de jag har bott i har uthyrning via airbnb och liknande tjänster inte varit tillåtet. Kolla vad som står i stadgarna.
Styrelsen måste godkänna andrahandsuthyrning, som detta klassas som. Hade en granne som hyrde ut svart via airbnb under lång tid, han blev av med medlemskapet och tvingades sälja. Skulle tippa att det är lika illa att lura en hyresvärd.
Man kan aktivera att man vill välja vem man hyr ut till.
Brf kan neka att hyra ut hela lägenheten, men däremot inte att du hyr ut ett rum.
Hyr du ut bara en gång under eurovision lär väl ingen märka det, svårt att ens veta om det är utlånat eller uthyrt då.
Jag hyr ut via airbnb, tror du kan justera inställningar men har iaf så att jag kan se förnamn och meddelande från personen som vill hyra innan jag godkänner. Kan inte se något mer, så det går ju inte riktigt att göra någon mer kontroll förrän man väl godkänt och fått hela namnet.
Du behöver förmodligen godkännande från din brf. Vill du bara ha enkla pengar för en helg och inte är så nojig, hyr ut ändå.
Läste om det i nån tidning, skulle aldrig hyra ut vår lgh under Eurovision eller nån annan gång. Var massa jidder om försäkring just gällande airbnb, händer ngt gäller den inte.
Ja det var en stor grej på nyheterna om det här häromdagen. Många föreningar som kommer ha ögonen öppna för den här typen av uthyrning. Så hyr du så hade jag aldrig gjort det. Äger du så behöver du ändå kolla va föreningen säger
du får inte hyra ut i syfte som hotell-verksamhet!!
Man får inte hyra ut utan föreningens godkänbande. Och vid uthyrning, skriv alltid ett dokument som de som hyr ska skriva under, att de avstår från besittningsrätten. Finns fall, där folk vägrat flytta o i slutändan fått behålla bostadsrätten.
Hejsan
Du kan inte hyra ut din lägenhet för den korta tiden(eurovision) oavsett om du bor i hyres eller bostadsrätt. Det är helt enkelt ej tillåtet!
Enda möjligheten är om du hyr ut ett rum och själv är hemma.
Nyhetsmorgon har precis pratat om detta, finns klipp
Det mest hållbara och miljöbästa materialet?
Plast
Skinn
Bomull
För och nackdelar?
Ull också såklart
För vad?
För kläder? Det mest hållbara är alltid att inte köpa något alls men om du ska köpa så är alltid naturmaterial bäst och det ska vara bra kvalitet så det håller länge. Så av de du listat skulle jag säga:
1. Ull/bomull
2. Skinn
3. Plast
Ja, kläder. Jag tänker typ skor och kläder.
Bomull är jag tveksam till, eftersom det kräver mycket vatten.
Det är så många olika tankesätt när det gäller miljö, klimat, veganism.
Jag som ickevegan mår ändå otroligt illa av att se hur dom behandlar får när dom klipps. Samtidigt som plast förstör miljön.
Skinn, päls, ull är mest hållbart för miljön och klimatet, men det är hemskt här och nu.
Som sagt, ska du köpa nytt är inget bra. Det finns ju ekologisk bomull och kläder som håller vinner alltid över kläder som kommer se slitna ut efter en tvätt och som man sen får känslan att man måste byta ut av, vilket ofta händer med syntettyger typ polyester.
Handla second hand om du absolut måste handla, men använd de kläder du redan har i första hand.
Här finns en bra sammanställning, håller inte helt med om att naturmaterial alltid är jätte, vissa naturmaterial kommer med utmaningar.
Men sammanfattningsvis rekommenderar de ju helt enkelt att man köper miljömärkta kläder. Bambu, hampa och lin är material som ta dipp som jämförelsevis bättre:
Är det rimligt att kräva att alla barnbarn ska få lika? (gåva)
Jag har en farmor som jag haft en nära relation till hela livet, vi pratar flera gånger per vecka, ibland dagligen. Vi bor i närheten av varandra och jag är ofta där, hjälper till, pratar om livet, tar mig tiden min pappa aldrig orkar bry sig om utan han ringer endast när han vill ha eller behöver låna pengar då farmor har sitt på det torra så att säga. Min pappa har tre barn och jag är den enda tjejen/kvinnan. Mina bröder har hon ingen kontakt med. Vi alla är vuxna i 20 – 30 års ålder.
Nu till saken, min farmor har alltid varit generös av sig och för ett tag sedan sa hon att hon ville ge mig en gåva. Jag har aldrig frågat eller bett om det men blev verkligen så rörd och tacksam för det kom väldigt lägligt utifrån vart i livet jag är. Min farbror som hjälper farmor med ekonomin tyckte det var bra, han ser allt jag gör och hur mycket farmor uppskattar det så han gjorde överföringen till mig på farmors begäran.
Problemet är dock min pappa, han vet inget än och det gör det lite jobbigt. Han tycker att ALLA ALLTID ska ha lika så bävrar mig inför det. Min mamma som vet (dom är skilda) har också indirekt uttryckt att det är orättvist mot mina bröder vilket gett mig dåligt samvete samtidigt som ingen av dom finns där för farmor som jag har gjort och gör dagligen. Dom ringer henne inte ens en gång om året! Jag har inte bett om något utan hon ville ge och hon väljer väl själv vad hon gör med sina pengar?
Fick höra att jag skulle prata med farmor och fråga om hon kan ge mina bröder lite pengar också och det känns verkligen fräckt och fel, då blir det att jag ska ”tigga” för att mina bröder ska få något… eller borde jag det? Känns jättefel. Vet inte vart jag vill komma med det här men känns bara som en jobbig situation allt. Var det fel av mig att ta emot gåvan för att mina bröder som ändå inte har någon relation till henne inte får något? Vi är ju hennes barnbarn och inte barn så ärver ändå inget även om jag hoppas hon får leva i många många år till.
Det här är inte ditt ansvar att bära. Om dina föräldrar tkr saker och ting så kan väl de prata direkt med farmorn. Dina bröder lägger inte tid så varför ska hon ge dem gåvor! Släpp ansvarskänslan…
Tack ska verkligen göra det!
Absolut inte fel av dig! Farmor får göra precis som hon vill.
Jag tycker att millimeterrättvisa inte alltid behövs. Det är inte heller ditt problem att avgöra om det är ”rättvist” eller inte, utan det är din farmor som väljer att ge dig en summa.
Jag personligen tycker det är EXTREMT oförskämt att fråga ut henne om vad/om hon ger något till någon annan eller ej.
Det har du inte med att göra, och ingen annan heller.
Alla människor gör vad de vill med sina pengar, de ger gåvor till den/de personer de vill och det har ingen annan NÅGOT med att göra.
Du kan säga det till någon som säger något- det är inte min sak att avgöra- farmor väljer själv vad hon gör med sitt liv.
Har aldrig frågat vad hon ger eller inte ger, skulle aldrig ha mage att göra det utan tycker det är fräckt men känner att jag hamnar i ett läge där jag med en god relation ”ska hjälp mina bröder” men det känns ju heller inte rätt. Sa det till min mamma att det blir jättefel och så kan jag inte göra. Det vill jag inte göra!
Tycker som sagt hela situationen blev väldigt jobbig bara. Tycker också att hon har rätt att göra vad hon vill med sina pengar.
Ja förstör inget med din farmor med nåt som inte känns bra för dig bara för att din mamma tycker det. Farmor är en vuxen kvinna och gör vad hon vill med sina pengar.
Detta ska du inte behöva bäva dig för. Pengar åsido; Stort grattis till din fina relation med din farmor! ❤️
Och här menade du att göra dig lustig över ”bävra” tänker jag, men så blev det så fel.
Jag hade inte ”tiggt” åt dina bröder. Hon gör vad hon vill med pengarna, hade hon velat ge en gåva till dem med hade hon det. Tänker din gåva har en fin grund
Precis så tänker jag med! Ja hon ville ge för att hon kan och jag förväntade mig inget men är så tacksam över det ❤️
Verkar ju som om att ifall din farmor ville de skulle ha pengar så hade hon gett dom det. Vill dina bröder/pappa ha pengar kan de fråga, det är inte ditt ansvar. Tycker jag.
Nej, det är upp till farmor hur hon vill göra. Det verkar inte orättvist, för hon ger dig för du ger henne. Ni har en relation där ni båda ger till varandra och hon såg att det fanns något hon kunde ge dig som hjälper dig. Dina bröder kanske inte har något sådant de behöver, därav behöver de inte få det. De har inte heller en ge-relation med farmor.
Är folk faktiskt orättvisa så kan ju det leda till att man förlorar relationer, men så är det ju inte riktigt här ändå eftersom de ändå inte har så mycket till relation.
Säg till dina föräldrar att vad farmor ger är hennes ensak, du och de borde inte läggga sig. Farmor är vuxen, du är vuxen, bröderna är vuxna, föräldrarna är vuxna, det finns inga barn som måste tas till hänsyn till här (det kan ju vara annoorlunda). Och vägra ta mer diskussion om det, om de försöker: ”det är inget jag vill prata om, det är farmors ensak”.
Tack! Du har hele rätt i det, även om mina bröder skulle ha glädje av det så har dom ingen relation eller kontakt med farmor som jag har. Hon kanske ser dom var tredje, var femte år om ens det.
Känner mest att mamma ger mig dåligt samvete då ena min bror har behov av pengar han med, däremot lägger hon över det på mig och ger mig dåligt samvete. Han vet inget men mamma menar på att han skulle bli så ledsen och han fick veta och då får jag ännu mer dåligt samvete.
Jag tänker att om den brodern som också har behov av pengar, inte är hindrad pga sjukdom, att hälsa på och ofta hjälper man ju till, så är det hans problem. Om alla har kontakt och stöttar upp, då kan man ju tycka att det är rättvist, men det är fortfarande inte din huvudvärk.
Vid gåvor tackar man och tar emot, bara fräckt att komma med krav.
Kommer inte komma med krav, sa ifrån till mamma med.
Ja men då så? Tror du vet svaret och vilka svar du kommer få här.
Nej, dina bröder och pappa får väl ta det med din farmor om de är så giriga. Herregud. Fint att du har en fin relation med henne! ☺️
Nej gud nej. Vare sig du eller din farmor har gjort ngt fel. Alla är ju vuxna och har själva ansvar över sina relationer.
Fokusera du på att vårda relationen med din farmor. Tycker inte att ni ska blanda in andra som vill skapa konflikter, intriger och missämja.
Jag ångrar bittert att jag lät manipuleras av mina föräldrar i tonåren vad gäller mina farföräldrar (som hade gjort verkligen allt för mig) och att det påverkade de sista åren vi fick ihop.
Så låt din och farmors relation va och skit i andra!
1) måste de få veta ens?
2) du har inte gjort fel. Din farmor har inte gjort fel. Säg absolut inte till din farmor att dina bröder borde få lite också.
Är du vuxen? Frågar för att dina föräldrar inte ska lägga sig i😊
Min styvmorfar(vi har aldrig haft någon annan morfar) ger mig för att han ser mig som ansvarstagande, ingen slösa, ordentligt. Inget jag har blivit uppfostrad till, älskar att prata med honom, be om råd om mina intressen, uppdatera om saker han gillar.
Jag fick även på den tiden när jag inte var så värst social, men ändå självständig, dock festande 20nånting. Men då kom han med fina ägg, och råvaror, blev lika glad för det❤️ lånade pengar, som jag till slut inte behövde betala tillbaka, för att han såg att jag inte var en slösa. I kristider.
Iallafall, så är han noga med att man inte pratar om hemligheter mellan olika relationer. Så ingen har att göra med att han skämmer bort mig när jag behöver det, men samtidigt har ingen att göra med exakt när vi pratar eller umgås heller. Han försöker lära mig att hålla på gränser.
Det samtalet tycker jag att du ska ha med din farmor. Att hon har en relation med var och en av er, och ingen av er har rätt att lägga näsan i blöt på varandra. Men då ska du inte heller skvallra, så din farmor hamnar i en svår sits.
Lycka till❤️
Är vuxen. Det låter som en fin relation ni har ❤️ Jag ”skvallrar inte” men har en bra relation med min mamma, skulle göra en sak och då frågade hon hur jag kunde göra det och då sa jag att jag fått en gåva från farmor men bad henne inte att berätta om det. Farmor har inte sagt att det är ”hysch hysch” men ser ingen anledning att alla ska veta ändå.
Jag och farmor har en jättefin relation, hon är en av mina bästa vänner. Vi pratar om allt! Jag bävrar mig för dagen hon inte finns kvar för jag kommer sörja det mer än min egna pappa och vet att jag tillsammans med min farbror kommer få sköta allt då.
Tack ❤️
Jag förstår precis hur du känner!!❤️
Jag och min morfar har haft en nära relation hela mitt liv. Och han och pappa också, även fast mina föräldrar skiljdes. Han fanns innan jag föddes. Och han fanns för mig när pappa var sjuk i cancer och hela relationen var infekterad. Efter pappas död hjälpte han mig att fixa allting med dödsbo, och allt vad det hör till.
Samtidigt var jag den första han ringde när mormor plötsligt dog några år tidigare. (Jag är 36 idag). När morfar fick cancer fick jag en kris, mer än med pappa. Men han klarade sig🥰
Min familj har varit med om extremer. När jag var 23 år blev min 8 år äldre storebror knivhuggen helt ur det blå, vilket gjorde att han fick en svår ptsd med psykoser.
Jag var redan ansvarig för en dagverksamhet för psykisk sjukdom. Och en dag kom morfar ner med telefonen i handen, och frågade om jag kunde hantera det. Det var nog då morfar fick den djupa respekt han har känt mot mig sedan dess. Och min morfar hade ett förakt för sjuka människor innan det.
Det har han inte längre. Men det är bara jag som vet det, eftersom det bara är jag och han som umgås på riktigt!
Det är så mycket känslor i familjer.
Och din läxa just nu är att du inte behöver svara på dina föräldrars frågor. Och det kan du säga till dom, snällt alltså med glimten i ögat❤️😊 eller så säger du rent ut, ”det vill jag inte berätta”.
Är du vuxen har du ingen skyldighet att berätta varje detalj för mamma och pappa.
Tycker att ingen ens har rätt att veta vad/hur mycket du fick. Kommer det någonsin på tal så kan du ju bara säga att farmors ekonomi är hennes egen och så länge hon är vid liv så är det endast hon som bestämmer över sina pengar. De får gärna ringa och be om pengar men du ska inte tigga eller må dåligt bara för att de inte ens orkar lyfta luren lite då och då.
Du gör något superfint och även om pengarna är en bonus så är relationen till din farmor den gåva som är oersättlig.
Tacka för pengarna och fortsätt vårda er relation.
Pinsamt av vuxna män att tigga pengar och ännu pinsammaste om de ber systern tigga å deras vägnar…
Du har HELT rätt. Och din farmor är en vuxen person som gör precis som hon vill med sina pengar. Orsaken att hon vill ge dig summan nu är väl antagligen just att hon vill att du ska ha den själv utan problem från andra iställrt för att det ska fördelas vid arv.
Prata absolut inte med henne om något sådant. Säg helt ärligt till din mamma som du skriver här, att det är du som engagerat dig.
Tycker dem att de är orättvist kan de ringa farmor och gnälla själva…
Om barnbarnen är 5 år och det är en gemensam julafton kan man förvänta sig att alla barnen får en present om ett får, visst. Men absolut INTE i din sits.
Man får ut vad man lägger in tänker jag. Menar inte bara ekonomiskt eller att du har tänkt så för det låter det verkligen inte som. Hon vill ge dig nåt för allt du ger tjena, ha absolut inte dåligt samvete och säg inget till nån du tror kommer jiddra om det. Klart!
Men snälla nån, varför måste du blarra om för din mamma, dina bröder m.fl att din farmor ger dig gåvor???!! Håll truten om det istället!! Din farmor har rätt att skänka precis hur mycket och till vem medans hon lever!!!! Lär dig hålla snattran för din farmors skull!!!
Men utifrån vad hon skriver så verkar hon ju inte sagt det till sina bröder eller sin pappa, bara till sin mamma. Det är väl inte så konstigt, jag hade också berättat för mina föräldrar om jag fått en större summa pengar av farmor eller liknande. Skulle dock inte berättat för min bror om inte han skulle få något.
Har varit i liknande situation och jag fick dåligt samvete kring det. Men där fick jag stöttning av föräldrar som sa att vi alla är vuxna människor min farförälder ville ge detta för att hjälpa mig i en viss situation. Mina syskon och kusiner har en ”vi ses vid jul & din födelsedag”-relation medans jag hade som du att vi pratade ofta, fikade osv. Jag hjälpte även att köra till olika besök, hämta medicin och fixa saker hemma.
Nu med lite perspektiv så känns det inte fel nånstans. Hen ville ge pengar och hade det gott ställt. Vi valde dock tillsammans att inte prata om det med andra för att inte hamna i diskussioner.
Ha inte dåligt samvete ❤️ de andra är vuxna människor. Så trött på att (oftast) kvinnor ska ta ansvar för alla i sin omgivning för att inte såra.
Din farmor har rätt att ge pengarna till vem hon vill, det har ingen annan med att göra! Det låter som att hon vill visa sin uppskattning kring det du gjort för henne genom åren, låt henne! ❤️
Viktigt, om ni inte gjort det, är att hon skriver ett gåvobrev där det framgår att det inte är förskott på arv. Så det inte blir en summa som ”dras bort” från din arvslott när hon går bort.
Nej jag tycker inte att du ska ha dåligt samvete. låter helt rimligt av din farmor att hon visar uppskattning. Bryr sig inte bröderna tycker jag inte heller att de ska ha en gåva bara för att.
Du har absolut rätt i att det är hennes pengar och hon väljer själv vad hon ska göra med dem. Tycker absolut inte du ska fråga om dina bröder kan få, är det så viktigt för dem får de väl fråga själva? Eller den som nu tyckte att du skulle fråga (om det är dina föräldrar menar jag) kan fråga själv.
Nej.Inte fel att ta emot gåvan.Din farmor väljer själv vem hon vill ge en gåva till och hur mycket.Din pappa får tycka vad han vill om det,men det angår inte honom.Gåvan var till dig,bara dig av en anledning.Och så är det med det.
Hej!
Jag är en rätt ung person på en hög uppsatt position som chef. Alltid varit i sammanhang där jag behöver prata framför många människor. Sen ett par veckor tillbaka har jag fått extremt scenskräck och ångest inför saker på jobbet som jag måste hålla i. Vet inte varför det uppkommit helt plötsligt och jag vet inte hur jag ska hantera det. Det är en stor del i mitt arbete så jag kan inte frångå. Någon som varit med liknande och har tips?? 🙏🏼
Jag tycker det hjälper att vara väl förberedd. Försök att lugna ner dig själv innan, andas lugnt osv samt peppa dig själv om att du har klarat det tidigare osv.
Skaffa recept på betablockerare. Hjälper bra mot dom fysiska symtomen.
Tänk tillbaka på vad det var som hände då för några veckor sedan? Något måste ha utlöst det, tänker jag. Utifrån det kommer du förhoppningsvis vidare. Allt det här med att sova vettigt, äta bra, få luft och sol (om det går) det vet du säkert redan.
Håller tummar för att du kan komma på vad som helt plötsligt ändrades.
Ett tips är att kontakta vårdcentralen och få en KBT-behandling. Det finns risk att det blir värre ifall du inte angriper det på rätt sätt.
Intellectio, inventio, dispotio, elocutio, memoria, actio. Det kommer gå bra, lycka till!
Jag har inte varit i din situation, men eftersom du använder ordet ”scenskräck”… jag har sjungit och spelat teater och där kan man ju drabbas i så hög grad att man i värsta fall inte kan genomföra. Minns att jag en gång fick en tablett av min pappa, ingen aning om vad den hette, men den hjälpte faktiskt, jag blev lugn och det gick mycket bättre än det gjort på repititionerna.
Så jag tycker du ska prata med din läkare, bra om du kan få behandling i form av KBT eller något på sikt, men är det akut kan du kanske också få något utskrivet som kan lugna dig just innan du har ett viktigt framförande.
Känner mig rastlös och irriterad.
Trött på inget, trött på allt. Känns som jag aldrig kan vara nöjd/uppskatta de små sakerna. Blir så trött på mig själv.
Samma här…
Kolla dina sköldkörtelvärden, så där kan jag känna mig och då brukar det bli bättre med medicinjustering.
Har varit inne på det men hatar att lämna prover så drar mig för att göra det…
Lägg på ett lager Emla 2tim innan så känner du absolut noll + ta en lugnande samtidigt // en som undvikit vården i 20år tills en fick problem m sköldkörteln & måste ta prover x ggr per år
Hatar att lämna prover? Snälla, sånt får man göra med ojämna mellanrum hela sitt liv. Det fixar du.
Stressad? Obalans i livet? Brist på återhämtning?
Vi är inlagd med vår lilla bebis som fått RS. Ni som varit inne så här, hur länge var ni inlagda? Och till alla; snälla tänk till innan ni träffar små bebisar när ni är förkylda!
Hoppas ni får komma hem snart!
Rs brukar vara värst runt dag 6 sen vänder det, beror ju på hur påverkat ditt barn är. Alla behöver ju inte sjukhusvård, en del blir riktigt dåliga och behöver tid att återhämta sig.
Krya på sig till bebis!
En vecka var vi inlagda. Massor med kramar till dig! Vet att det är otroligt jobbigt, men det blir ju bättre!
Svårt dock med äldre syskon att alltid hålla sig undan folk, speciellt denna årstid.
5 dagar, precis utskrivna. Hemskt virus och vår bebis blev jättedålig.
Sex dagar när han var nyfödd, fyra dagar när han var ett. Fy det är så jobbigt men plötsligt vänder det bara och sen kommer ni hem!
Trodde också detta var viktigt. Därför blir jag så förvånad när bekanta och andra tar med sina små bebisar överallt, hem till andra, till jobbet för att hälsa på, till restauranger osv.
Vi var inlagda 6 dagar
Jag tror att du får bättre svar om du frågar personalen på avdelningen än om du frågar här. Det beror förmodligen på hur sjuk din bebis är och även vad de har för riktlinjer i din region.
Hoppas din bebis kryar på sig fort.
Eller till alla; Låt inte era små bebisar träffa hur många som helst.
Som att folk inte vet det🤦
Uppenbarligen inte?
Vi låg inlagda i 10 dagar. Blev ärligt mycket värre innan det blev bättre. Prata mycket med personalen så får du mer information om Det gör dig trygg.
”Tänk till innan ni träffar små bebisar”? Märklig kommentar. Det är väl föräldrarna som får skydda sitt barn mot vuxna som inte fattar?
Min sons första dagar i livet spenderade han på Astrid Lindgren efter att ha träffat storasyster… Ska man vara efterklok så borde storasyster hållts hemma från dagis och kompisar tiden före. Tack och lov var det precis innan det bröt ut brett så vi var nästan ensamma på avdelningen och hade superbra övervakning. Kanske var vi där 3-4 nätter.
Kan man som kvinna ha svarta kostymbyxor, vit blus och ljusrosa blazer på ett bröllop med klädkod kavaj? Och vilka skor till i sånt fall?
Inte vit topp
Under något rosa, jo absolut.
Vad jag kan läsa så får man inte ha hel vitt, men lite vitt är okej.
Varför inte?
Regeln om att inte bära vitt på bröllop finns ju till för att man inte ska gå att förväxla med bruden. Man får ju använda sitt sunda förnuft. Lite vitt får man ju ha i kläderna som en grann blommig klänning som kanske har vit botten eller i detta fall vitt linne under rosa kavaj.
Självklart kan man ha tex en vit skjorta eller blus, förutsatt att det passar klädkoden. Man kan även ha mönster på vit bakgrund.
Ja, om inte tar av sig kavajen/blazern vid något tillfälle alls så kanske det funkar.
Jag menar att hon ska ha skjorta eller blus, men inte blazer i annan färg.
Ja, eller det spelar väl mer roll stilen på det hela så det inte ser för ledigt ut liksom. Men är de mer dressad version, så absolut. Har du rosa blazer över kan du också ha en vit skjorta/blus under, precis som män kan. Skulle köra svarta skor, klackar om du vill eller en platt sko av typ mer dressad loafer eller slipins, eller platta pumps,.
Hade valt annan färg på byxorna (kanske ljusgrå?) men låter fint annars!
Jo men hela jag är småtråkig 🤣 vill helst ha svarta byxor för trivs inte alls i ljusa byxor. Men kanske får tänka om.
Haha. Men ta en svart kjol istället då?
Nä, tuffare med byxor
Svart ska man väl heller inte bära om man nu ska hålla på etiketten?
Det är lite förlegat. Svart är generellt helt okej att ha idag på bröllop. Om brudparet inte vill ha det brukar det anges i någon form tillsammans med klädkoden.
Huvudsaken måste väl ändå vara att det känns rätt för dig. Att gå på bröllop i färger man inte är bekväm i hade jag aldrig gjort. Ljusgrått kanske? Snyggt med kavaj och byxor i samma färg och en rosa blus till kanske?
Nja klädkoder är ju till för att alla ska ha samma nivå och känna sig bekväma som grupp så att säga, inte att en enstaka person ska välja der som just hen känner sig mest bekväm i.
Ja, men frågan de skriver om ovan är ju färgerna, inte typen av kläder. Klädesmässigt är en kostymbyxa och en fin blus eller jacka/blazer helt okej för kvinnor vid klädkod kavaj. Svarta, gråa eller marinabyxor spelar ingen roll för klädkoden, så TS kan och bör i den kontexten huvudsakligen välja den färg som de är bekväma i.
Svar från anonym 21.10 till anonym 21.31. Man tror att om man säger att någon ska känna sig bekväm i kläderna man har på sig så föreslår jag inte joggingbyxor och linne. Utan som du sa att om TS inte känner sig bekväm i rosa från topp till tå så en annan färg, typ ljusgrått på både kavaj och byxor och en avvikande på toppen/blusen.
Föreslog jag pyjamas eller kanske bara en färg TS är bekväm med? Jag har inte nämnt att hon ska släppa klädkoden. Hur läser du?
Låter som en lite svår kombo med svart till ljusrosa? Du har inget marinblått du kan ha till underdel, eller ännu hellre matchande ljusrosa?
Tycker nog svart är snyggare till rosa än marinblått.. men det är ett alternativ
Tänkte mer att svart är svårt på bröllop, särskilt till rosa.
Nej tyvärr inte om du vill följa klädkod. Klädsel kavaj innebär matchande byxa och kavaj, alltså att det är som en hel kostym.
Vit topp låter eventuellt också lite för informellt, om det inte är en topp i fint material eller en skjorta/blus.
Nej, det går att ha finare byxa med blus utan kavaj med denna klädkoden.
Detta är ju enbart för män. Var ju en kvinna som skrev frågan.
Ja men det skiljer sig ju inte åt om man ändå väljer att ha kavaj/kostym.
Jo det gör det.
Okej nu läste jag att du skrev utan kavaj. Det var ju dock inte det som var aktuellt i frågeställningen.
Spelar ingen roll när det är en kvinna som frågar. Överdel och underdel behöver inte matcha då.
Alltså jag är ingen expert på detta utan googlar bara, men var hittar du denna info för den hittar inte jag.
”För klädkod kavaj dam gäller klänning, byxdress eller fina byxor med en lite snyggare blus eller top i en klassisk stil.” https://alltombrollop.com/klaedkod-kavaj/
”Traditionellt för dam när det kommer till klädkod kavaj kvinna, eller klädkod kostym kvinna, är det också en aning mer friare än för mörk kostym. Här är det fritt att välja färg och mönster på klänning, långklänning, kjol, byxor eller byxdress. ” https://www.afound.com/sv-se/editorial/kladkod-kavaj
”Klänning, kjol, byxdress eller dräkt. Det ska vara elegant men inte lika uppklätt som en mörk aftonklädsel. Klänning eller kjol ska minst gå ned till knäna, men inte vara golvlång. Inga bara axlar. Sparsam urringning. Snygg byxa och top fungerar.” https://www.kladkoder.nu/kavaj/
”Damerna ska bära en finare klänning än till vardags, men absolut ingen glittrig aftonklänning. En kjol med kavaj till är helt okej, men byxdress ska undvikas. Byxor med jacka till går däremot fint.” https://www.brollopsmagasinet.se/kladkod-vad-galler/
Några av första google-resultaten.
Allt om Bröllop: ”För klädkod kavaj dam gäller klänning, byxdress eller fina byxor med en lite snyggare blus eller top i en klassisk stil.”
Afound: ”Traditionellt för dam när det kommer till klädkod kavaj kvinna, eller klädkod kostym kvinna, är det också en aning mer friare än för mörk kostym. Här är det fritt att välja färg och mönster på klänning, långklänning, kjol, byxor eller byxdress. ”
Kladkoder nu: ”Klänning, kjol, byxdress eller dräkt. Det ska vara elegant men inte lika uppklätt som en mörk aftonklädsel. Klänning eller kjol ska minst gå ned till knäna, men inte vara golvlång. Inga bara axlar. Sparsam urringning. Snygg byxa och top fungerar.”
Bröllopsmagasinet: ”Damerna ska bära en finare klänning än till vardags, men absolut ingen glittrig aftonklänning. En kjol med kavaj till är helt okej, men byxdress ska undvikas. Byxor med jacka till går däremot fint.”
Några av första google-resultaten.
Ja och ingenstans här står det ju att kavaj och underdel kan vara i olika färger, bara att man kan ha en underdel och en blus.
Du tolkar alltså på riktigt ovanstående som att de menar att byxor och blus/top/jacka ska vara i samma färg? Att det är så viktigt, men ändå skriver man inte ut det?
Det är absolut helt okej vid klädkod kavaj att för kvinnor att ha på sig en byxa och en top/blus/kavaj i olika färger. De kan också ha en matchande byxa och kavaj likt män. Men det är friare generellt för kvinnor, inklusive val av klädesplagg och färger.
Står inget om kavajer ovan i det som citeras. Dräkt eller blus nämns.
Håller med, det låter inte som man kan ha omatchade kavaj och byxor. Däremot blus och finare byxor.
Om det är okej att ha omatchande byxor och kavaj skrivs klädkoden som ”bruten kavaj”. Klädkod ”kavaj” innebär att man har matchande byxa och kavaj men i valfri färg, till skillnad från klädkod ”mörk kostym” som innebär matchande byxa och kavaj men färg svart /mörkgrå/mörkblå. Så nej, om klädkoden är ”kavaj” är det egentligen inte okej att ha omatchande byxa och kavaj. Kan väl tycka att det är mer okej att ha t.ex ljusrosa kavaj tillsammans ljusgrå byxor, eller olika färg på kavaj och byxor om det är i nyanser som är nära varandra, men rosa kavaj och svarta byxor hade jag skippat eftersom jag tycker kontrasten mellan färgerna blir för stor. Hade i så fall satsat på svart både upptill och nertill och antingen vit blus/skjorta eller i en färg om man inte vill vara helt svart/vit.
Jag tänkte vit blus. Och jag tänkte först om jag skulle ha svarta byxor och svart kavaj och en fin ljus blus under men blir kanske för mycket svart? Så därför funderar på jag på rosa blazer. Vill inte ha klänning eller kjol.
Ja, undvik absolut helsvart. Du har ingen kjol i samma färg antar jag? Man gör ju alltid som man vill men vill du följa klädkoden så funkar det inte med svart byxa och rosa blazer. Det är lite för basic helt enkelt.
Det beror ju jättemycket på vad för slags byxa, blus och kavaj. Går inte att säga bara sådär, beror på snitt och material och detaljer.
Strunta i blazern och ha en topp i fint/festligare material istället. Och skippa svarta byxor och välj en ljusare färg. Svart passar inte riktigt på bröllop.
Men alla män har svart?
Nej…
Det är jättevanligt att män och kvinnor har svart på bröllop idag. Om brudparet inte vill ha det brukar det ofta stå i klädkoden idag, t.ex. heltvit eller helsvart klädsel undanbes och dyl.
Ja det är väldigt vanligt. Men brudparet kanske är väldigt traditionella, kanske säkrast att fråga dem?
Absolut inte vanligt och väldigt ofint.
Jo. Har varit på flera bröllop där tjejerna hade helsvarta klänningar. Blev först lite överraskad men för många är det inte en grej längre. Men som sagt bra att kolla med brudparet om de skulle ta illa upp.
Att folk har Det betyder ju inte att det är rätt enligt klädkod.
Det går bra med svarta byxor! Hon trivs inte i ljusare
Svarta byxor kan man absolut ha, det är helsvart och helvittt som ska undvikas om man kör traditionellt.
Tror inte det blir för mkt svart, det är ju inte helsvart. Män får ju dessutom ha det.
Män ska absolut inte ha helsvart.
Svarta byxor, svart top, och en rosa kavaj på det. Så snyggt. Helst klackar.
Svarta kostymbyxor passar sig verkligen inte på ett bröllop, det är väl ingen begravning du ska gå på.
Det är otroligt vanligt med svarta byxor i alla möjliga sammanhang numera. I USA verkar det vara ganska vanligt att ha svart på sig på bröllop. Det viktiga är att det ser ut som om man ska gå på fest och med en kavaj i annan färg kommer det inte se ett dugg ”begravningskläder” ut. Det går ju styla det ganska mycket fest med målade naglar, smink och smycken.
Nej I usa har man marinblå kostym. Svart är för begravningar. Smoking är undantaget.
Nya tider nu.
Får man dålig andedräkt av nikotintabletter? Så att andedräkten luktar lite nikotin, inte helt som vanlig ciggandedräkt man får när man rökt? Min sambo äter dessa och hans andedräkt om nätterna – alltså hjälp, det luktar huggorm. Någon gång frågade jag om han börjat tjuvröka igen och han sa att han inte har det, och tog nog lite illa upp av frågan. Vad är era erfarenheter? Han är i övrigt petigare än de flesta gällande tandhygien och har hållit på med plackers, munskölj etc långt innan vi började vara med varann.
Känns som Fayme ofta tar efter Elsa Bratt stories? 😅
Följer inte Elsa Bratt. Vad är det som är likt?
Mår skiiiit. Kan ni inte berätta något kul så man får skratta lite?
Kommer inte på något kul men hoppas det känns bättre imorgon❤️
Följ några humorkonton för att bryta upp alla brudar med filter
Någon som har tips på hudvårdsmärken och sminkmärken som inte innehåller skadliga kemikalier? Är Bare Minerals bra? Kom med alla tips ni har och gärna allmänna tankar kring ämnet 🙂
Vad tänker du när du skriver skadliga kemikalier? Typ uranium och bly, eller någon ospecificerad kemikalie som influencers hävdar att man måste detoxa bort med juice?
T.ex parabener, parfym och syntetiska färgämnen
Vanliga ingredienser alltså, som inte är skadliga så länge man inte är allergisk.
Om du tycker att hormonstörande ämnen inte är skadliga så absolut 😂
Vanliga ingredienser i det avseendet att de förekommer i många produkter ja. Men det är fortfarande hormonstörande ämnen som inte påverkar hälsan på ett bra sätt, därför jag frågar efter alternativ. Om du inte har något tips på alternativ är det ingen vits att ens engagera sig i tråden
Nu var det ju iofs du som skrev ”och gärna allmänna tankar kring ämnet 🙂”. Tråkigt att köra iväg någon då bara för att hens tankar inte är samma som dina.
La roche posay.
Det beror väl på vilka ingredienser du vill undvika och varför. Ex parabener är välbeprövade, när det står parabenfritt så har det ersatts med något annat som inte nödvändigtvis är bättre.
Bare minerals innehåller bismuth, som för många är oerhört irriterande för huden.
alex cosmetic
Back to earth
Hudvård från Avene,finns på Apotea t.ex.Bästa jag använt,och jag har sån där torr och könslig hy som reagerar på allting!
Kolla in naturligt snygg på nätet, massor med ekologiska skönhetsprodukter att köpa och få info om. Jag har testat:Mossa, Lavera, Urtekram
Fråga till er som jobbar med HR. Jag har jobbat i 2 år som ”timanställd” på mitt nuvarande jobb. nu har jag fått veta att ”timanställning” inte är en laglig riktig anställningsform, antingen är
man visstidsanställd eller tillsvidareanställd oavsett antal timmar man jobbar, enligt lag. Jag har bett min arbetsgivare att ändra mitt kontrakt till tillsvidareanställd (han har inte ens skrivit på mitt nuvarande trots att jag deklarerat inkomst från detta företag de senaste 2 åren…..) men han vill inte detta. jag har pratat med andra
som jobbar med HR och de menar att efter 12 månader blir man oavsett tillvidareanställd och faller under LAS. Stämmer detta?
Om det finns en möjlighet till tjänst, ja. Annars inte. I det senare fallet kan de heller inte fortsätta att timanställa dig.
Det är sådant man tar hjälp av facket för, att se till att arbetsgivaren sköter sig arbetsrättsligt. Din arbetsgivare gör fel och då din arbetsgivare inte vill skriva under behöver du hjälp
Om du inte är tillsvidareanställd så är du antingen vikarie för någon eller så har du en särskild visstidsanställning (säva). Om du haft en säva i ett år så har du rätt till en tillsvidareanställning. Om din arbetsgivare ej kan erbjuda detta måste hen hävda arbetsbrist men kontakta facket! Låter inte som saker går rätt till på ditt jobb.
Tillsvidareanställning innebär dock inte automatiskt heltid. Du kan vara tillsvidare på 20%. Men ring facket.
Tillsvidare kan också vara på 0% och att man blir uppringd när det finns arbetstillfällen, man har dock rätt att få sitt schema med 14 dagars framförhållning, förändringar efter det behöver ömsesidigt godkännas. Har man en viss procent (t.ex 20%) har man rätt till 20% av en heltids arbetstimmar/månad. “Timanställning” är inte anställningsform utan ett sätt att få lön.
Har ni dumpat någon som känns rätt men svår att se en framtid med?
Nej. Men det känns rätt självklart (men svårt ändå förstås) att avsluta förhållandet om man inte ser att det skulle hålla i framtiden. Det beror väl lite på vad det handlar om och kanske hur gammal man är.
Beror ju på, man kan ju leva i nuet, ha det bra så länge det går. Måste det finnas en framtid med varje person?
Beror väl på. Exempelvis frågan om barn kan ju vara en sådan grej. Eller att en gärna vill flytta till London och den andra vill köpa hus i Vilhelmina. Osv.
Ja. Men vi blev tillsammans igen och har varit det i 14 år nu. Så det fanns visst en framtid ändå. 😛
Jag dumpade en person jag varit ihop med i över 6 år pga att jag tillslut förstod att han aldrig skulle vilja bo i annan stad än där vi båda växte upp, och det ville jag absolut inte pga väldigt mobbad där under uppväxte .. Så han var det inget fel på, men staden han ville bo i :(.
Jepp. Eller vi valde att inte gå vidare och bli för seriösa. Vi passar ihop på vissa sätt, kemi, humor osv. Men vill leva så extremt olika så det skulle inte hånat få ihop i längden. Han har barn, jag har hund, han vill bo på landet, jag i stan, jag vill resa osv osv.
Ja, en jag älskade djupt och ville gifta mig med. Ville ha barn.
Han eller du?
STÖR mig på när föräldrar låtsas beklaga sig över att de inte är på ett visst sätt. Egoina skriver: Varför är jag inte en sån mamma? (efter att ha skrivit att hon har ångest över att inte gjort fotoalbum). Fånigt och så genomskinligt att göra en grej av att man inte är någon bullmamma (som om det vore så ovanligt).
Vet inte om jag vet exakt vilka uttalanden du menar men tänker att de kanske önskar att de orkade och fixade med vissa saker.
Varför skulle det va att låtsas?
Jag skulle kunna säga typ varför ör jag inte en förälder som
”Älskar va utomhus vintertid med mina barn”
”Orkar träna efter barnen somnat”
”Orkar fixa mig mer än den absolut basala hygienen”
Etc etc
Ser absolut människor som orkar och fixar saker jag inte gör.
För att det är inne att porträttera sig som en förälder (oftast mamma) som inte är som alla andra.
Fast så tolkar inte jag det nödvändigtvis när någon säger ”varför är jag inte en sån mamma?”. Tycker mammor generellt väldigt, väldigt ofta känner sig otillräckliga. Att de inte gör tillräckligt och har orimliga förväntningar på sig själva på vad de vill och borde kunna göra men inte (av helt förklarliga skäl) inte pallar. Så när någon säger sådär, så tolkar jag det mer som ett sätt att få lite utlopp för den känslan av otillräcklighet, att liksom inte sitta inne med den helt utan låta det pysa ut lite.
Det är tydligt att ni inte läser Egoinas blogg. Hon vill göra en grej av allt.
Nedanför skriver du ”Det handlar om det fenomenet.”, men här antyder du att vi inte fattar för vi inte läser en specifik persons blogg? Så, är det angående fenomenet eller detta specifika exempel? För pratar vi om ”fenomenet” så tycker jag som ovan. Vill du prata Egoina specifikt, nej, följer inte henne.
Då kanske inte du heller ska följa henne om du blir så irriterad.
Men de fattar väl att ingen är perfekt? Influensers Instagram tex är inte verkligt.
Tycker också det borde vara rätt självklart att ingen är det.
Oj jag gör inte alls den tolkningen. Tänker att hon menar att hon skulle ha ett intresse hon helt enkelt inte har, för sin sons skull? Lite som att önska att man hade ett stort intresse för basket om ens barn började mer den sporten, men så tycker man genuint bara det är trist. Har inte alla något sådant? Jag önskar jag gillade att träna men är tyvärr lat som få…
Ja men alltså. Det är ju det som är grejen. Man behöver inte gilla något men poängen är att man gör en grej av att inte gilla det för att skilja sig från mängden. Man gör en grej av något som man egentligen inte behöver göra en grej av. Läser man någons blogg regelbundet lär man sig hur folk vill uppfattas.
Eller så har du helt fel och har inte lärt dig hur hon vill uppfattas.
Eller så dömer man personen efter vad man ser i en blogg, som kanske representerar max 10% av någons liv/personlighet? Verkar som om du har något personligt emot henne och därför stör dig på hennes formulering…
Om det vore barnets intresse så tycker jag man ska erkänna att man inte kan lite mycket och aldrig kommer kunna, men att man visar intresse för att lyssna på barnet när det berättar. Och det ÄR faktiskt kul att få inblick i en sport och allt som omger den utan att för den skull sätta sig in i laget och spelarna eller ens reglerna. Bara för att få bonda och blicka in i sonen värld.
Finns det någon förälder som kan göra något rätt som inte gör det exakt som dig? Sett dig kommentera ang. föräldraskap, barnuppfostran, förskola och dyl. i et par veckor och du är alltid nedlåtande mot folk som tycker, tänker och gör annorlunda än dig – för hur du gör är ju det enda bra sättet och alla andra har fel. Kanske skulle satsa på lite introspektion.
Det handlar inte om att göra rätt. Det handlar om det fenomenet. Är inte direkt ensam om att störa mig på det.
Hon gör ju inte rätt enligt dig, och du klagar på det.
Pick me mamma? 😄
Ja! Bra uttryck för detta fenomen.
Och vad ska vi kalla fenomenet ”tro sig veta syftet bakom någon annans handlande, störa dig på det och sen springa in och gnälla om det anonymt på en blogg”? Otrevlig gnällanka, är mitt förslag.
Har saracelina (på insta) skilt sig? De sålde huset så himla abrupt.
Abrupt? För att hon inte delat med sig på sociala medier att dom tänker sälja?
Vad tror vi Jelena Meachams nästa hårförändring blir?
Nån som har en nära vän som utövar härskarteknik? Har så svårt att veta hur jag ska hantera en av mina bästa vänner. Genom åren (speciellt när vi var yngre) har hon ofta gett mig ”kränklimanger” i stil med ”du är sååå lik xx ful kändis”😅 eller kommenterat min kropp om jag gått upp nåt kilo (är naturligt smal o alltid varit smalare än henne) o skulle aldrig falla MIG in att kommentera nån annans kropp. När jag berättat att jag har det tufft på jobbet så har hennes förslag på jobb varit väääldigt juniora i förhållande till vad jag gör idag. Blir nästan förolämpande. Hon grattade mig inte på min födelsedag tror att jag delar den med hennes syster så hon kan knappast ha glömt. Men skrev ett gulligt meddelande i ett annat sammanhang några dagar tidigare. Efter varje gång vi setts ifrågasätter jag vad jag har sagt och övertänker våra konversationer. Mitt ex var först att påpeka hennes beteende gentemot mig och trodde hon ”tävlade” och var avundsjuk. Hon har inget att vara avundsjuk på ska tilläggas. Går i tankarna att låta relationen rinna ut i sanden samtidigt som det smärtar mig då vi varit nära inså många år och har så fina minnen för livet tillsammans. Hur hade ni gjort?
Det låter inte som en vidare vän tycker jag. Framförallt är det helt ovärt för dig att spendera tid med henne om varje gång ni ses så sitter du med dålig känsla efter och tänker över vad du sagt och går igenom era konversationer. En relation kan ha problem, men för att det ska vara värt att jobba på måste relationen ändå överlag ge mer positivt än negativt. Låter som det negativa med henne väger tyngre än det positiva. Jag hade nog låtit det rinna ur sanden och ägnat mig åt andra saker och personer som ger mer positivt överlag.
Spontant: skit i henne
Lättare sagt än gjort såklart men du kan bara ändra dig själv. Kan du ha överseende med hennes sätt för att du uppskattar relationen så kan du fortsätta men på en lägre nivå kanske? Inte höras lika ofta och se om du saknar att ha vännen i ditt liv. Gör du inte det är det ditt svar.
Ja jag har haft en sån. Hon var så konstig på alla sätt och vis. Vi umgås inte längre, men när vi gjorde tog jag långa pauser från henne.
Jag har det bättre utan min kompis, så klarar du dig utan din, bryt kontakten.
Borderline.
Tror du? Jag har funderat på om hon har någon slags diagnos faktiskt för hon får nya idéer titt som tätt och byter riktning ofta. Ena dagen flytta utomlands andra plugga till barnmorska, nästa bli frilans, nästa packa in familjen i en buss 🚌 o leva roadlife. Hon har genom åren bytt vänner ofta, inte att hon bryter helt men mitt ex kallade det ”flavor of the month” dvs vem som var hennes bästis för tillfället… blir så trött på alla svängar upp o ner.
Hmm…osäker men folk med borderline håller oftast på sådär.
Såfort du konfronterar dem så är du ett minne blott.
ADHD kanske? Kommer med plumpa kommentarer utan att tänka först, impulsiv osv
Dumpat. Ju mer hon gör dej illa ju sämre kommer du må. Det är inte värt det. Du är värd bra vänner. Som man mår bra av.
Hur kan du säga att hon är en av dina bästa vänner, när hon är så elak? Vad får du ut av att umgås med henne, här och nu? Skippa elakingen.
Dags att ta en paus ifrån den ”vännen”.
Ärligt nu. Ni som har barn, kan ni känna att ni ångrar att ni skaffade? Är det verkligen värt allt det jobbiga?
Tycker inte det är särskilt jobbigt faktiskt. Men jag har bara ett barn.
Asså just nu med kolikbebis och en 3-åring kan jag lite ångra det när han gallskriker i timmar.
Men gjorde inte det innan 2:an föddes. Och vet ju också att det blir bättre så längtar mest bort de här första månaderna.
Har tyckt det va genuint kul att va förälder sen 1:a va kanske 10 månader. Då började jag jobba 50% dessutom. Jag älskar nog inte första bebistiden och inte att va föräldraledig på heltid heller
Men småbarn är riktigt kul tycker jag.
Ångrar att jag skaffade tvåan. Ett var så mkt enklare och hade inga problem. Passade oss bättre.
Ångrar tran. Herregud, hur tänkte vi. Har dessutom diagnos och sjukdomar.
Var inte säker på att jag ville ha barn men min partner var väldigt sugen och jag kunde ändå se en framtid med barn framför mig så vi körde. Skulle inte säga att jag ångrar det, är väldigt nöjd med livet som det är och upplever att barnet (1,5 år) ger mer glädje än jobb (men så har vi också ett rätt ”enkelt” barn som började sova hela nätter tidigt). Är dock övertygad om att mitt liv hade varit lika bra utan barn, förstår inte alls alla som säger att ”livet börjar när man får barn” osv.
Nej jag har aldrig ångrat mina två barn det minsta. Så jobbigt är det inte på långa vägar (för oss). Men jag kan absolut i vissa stunder bli galen och längta tills de är äldre…
Precis, man längtar till en annan tid där barnen fortfarande existerar men där situationen är annorlunda. Det är extremt sällan man (eller jag) längtar tillbaka till livet innan dem, bara till ett lättare liv med dem.
Ja verkligen! Ibland kan man ju drömma om tiden då man kunde ha en dag i soffan utan någon att ta hand om och sysselsätta, men jag skulle aldrig välja bort mina barn 😊
Jag längtar tillbaka till det, bra att du skrev jag som tillägg på slutet där. Finns flera som ångrar sig eller inte gillar föräldraskapet.
Det är väldigt ofta folk påtalar att mååånga ångrar sina barn, men jag undrar hur statistiken är på det egentligen… tror faktiskt inte det är jättevanligt att föräldrar önskar att deras barn inte fanns, även om det såklart finns undantag.
Runt 10 procent talar man om. Sen är det såklart olika på vilket sätt. Det kan ju kännas jobbigt att önska att de inte finns, vilket en del gör men inte alla. Men att man skulle valt annorlunda om man fått chansen och inte visste vilka barnen var, att de skulle vara nån annans osv.
Sen är det ju jättesvårt att se det och förstå om man är en förälder som är nöjd med sitt val. Finns många vittnesmål om detta om man vill fördjupa sig.
Men det viktigaste är att de som inte har barn vet att det kan hända, särkilt om man inte är särskilt sugen eller är mkt osäker. Så man kan göra ett informerat val som passar en själv. För det kan inte va en trevlig känsla/liv att ångra en sån sak eller att känna att man lever ett liv man inte vill ha.
Det är viktigt att det kommer ut, att man kan ångra sig och att det inte är nåt extremfall som aldrig kommer hända en. Så ingen mer hamnar där.
Läste nyligen nånstans,trir DN,att undersöknibg visat att 13,eller var det 16% ångrar att de bkev föräldrar.Det betyder inte att de hatar sina barn,bara att de valde fel grej med föräldrarskap.
Ja ibland, vissa stunder, känner jag så. Just med alla konflikter. Det är så tröttsamt att tex borsta tänderna ska bli en lång fight VARJE GÅNG. Varje måltid är en kamp. Vill bara ge upp allt ibland. Livet utan barn var så mycket lättare på det sättet.
Tycker mina barn är så respektlösa också, att jag verkligen kan se mina egna brister som förälder. Så sorgligt. Får mig att tvivla på mig själv.
Men om jag alltid känner ånger? Nej. Har aldrig älskat någon som jag älskar mina egna barn. Så häftig känsla.
Åh vad jag önskar att det funnes en föräldrakurs för föräldrar som behöver reboota sitt beteende mot barnen. Barnen svarar ju som de blir tilltalade, och då menar jag lika mycket (om inte mer) av kroppsspråk, blickar och suckar. Det är klart att de känner av att du tycker att det är jobbigt att vara med dem och helst vill vara någon annanstans.
Har aldrig någonsin ångrat mina barn men vissa stunder önskar man att de inte var så beroende av oss föräldrar. Speciellt när man har en dålig dag och bara vill sura eller om man vill göra något spontant. Inte ofta det händer eftersom att man är van vid livet med barn och glömmer hur det var när man faktiskt var fri att isolera sig från omvärlden. Lite som att andas, man bara gör det tills man tänker på andningen, då blir man plötsligt medveten och allt känns så konstigt och främmande.
Ibland tittar jag på barnen när de leker och tänker ”vilka är ni?”, blir liksom plötsligt medveten om att de är där och då känns allt så konstigt en stund tills föräldrarskapet gått tillbaka till att ske på autopilot.
Värt det jobbiga till 100%, låter väldigt konstigt rent känslomässigt att man skulle ångra att man satte dem som individer till världen för att det är praktiskt jobbigt, finns inte på kartan.
Den stora grejen för mig är att man plötsligt har hjärtat utanpå kroppen och skulle något hända barnen skulle jag verkligen aldrig kunna bli hel igen eller lycklig om de inte mår bra. Försöker att inte tänka på det så mycket men det blir verkligen mer som står på spel, innan var jag mer avslappnad, villig att ta risker och sådär.
Det är inget konstigt dock, vanligare än man tror.
Lite konstigt är det faktiskt.
Tycker du. Men inte konstigt som i ovanligt. Det kan bli så med den norm och press som finns runt detta, många skaffar barn utan att tänkandet känna efter vad de själva vill.
Min bror är tyvärr en av dem, han ångrar att han gick med på tjejens vilja att skaffa barn och allas ord om att ”man ångrar sig aldrig”.
Samma för min bästa vän. Så sorgligt.. Men ja man måste verkligen tänka efter och följa sitt hjärta.
Nej, det är ju himla dumt isåfall. Men ja, jag tycker det är lite konstigt om man väljer att skaffa barn, uppfostra dem och ta hand om dem och sen ångrar att de finns.
Man ångrar ju det under hela tiden såklart. Eller ångrar föräldraskapet, att det inte blev det liv man ville ha.
Men när man är fri igen borde man inte ångra sig menar du kanske? Men man har ju då ”slösat” många år av sitt liv och gått igenom mkt, missat annat, det är väl det man ångrar, inte nuet. Men vad kan man göra, man får göra det bästa av som situation.
Alltså jag ska egentligen inte försöka förstå mig på något som jag aldrig kommer att förstå. Men jag tänker väl så att de allra flesta ”vanliga” människor i normala livsförhållanden älskar sina barn, och man ångrar väl inte någon man älskars existens? Det är väl därför det känns konstigt för mig att ångra sina barn. Men förstår också att det är väldigt komplext. Ni som svarat här att ni ångrar era barn – älskar ni dem? 🤔 Undrar genuint!
Som sagt säger många att de ångrar föräldraskapet och hur deras liv blev, inte barnen. Då det ju är hårt att önska att nån inte finns. Många älskar sina barn ja. Men man kan ändå ångra livsvalet och föräldraskapet.
Har hört från en del, bland annat en man som inte älskar barnen. Hans partner blev gravid och valde att behålla, han har kämpat med rollen och försöker va en bra pappa men känner inte direkt kärlek för barnet även om han connectar mer och mer med honom och kan känna viss stolthet och så. (Barnet är
Några år gammal).
Det finns mkt att läsa, lyssna och se på angående detta. Sök på barnfrihetspodden, Ann Katrin Nyhetsmorgon tv4 och reddit regretful parents. Tycker det är bra att du försöker förstå, inget fel alls.
Jag älskar mina barn men jag borde inte skaffat dem. Vill såklart inte att de dör eller slutar existera. Om jag fick backa tiden 10 år och välja om och liksom glömma vilka de var/blivit så hade jag gjort det. Vill va deras moster typ, att de är nån annans barn.
Borde levt mitt liv utan barn.
Aldrig ångrat, men tonårstiden var pest. Nu många år senare har vi en fin relation och jag har välsignats med barnbarn. DET mina vänner, är värt allt slit under tidigare år!
Mina barn är båda under 5 år men har redan börjat längta efter mormorslivet.
Herregud
Haha vänta här då, jag har inte ens barn än och längtar redan efter att kanske få vara mormor/farmor någon dag 🙂 Beror nog mycket på hur fin relation jag hade själv till min mormor. Till min mamma med, men relation till förälder kan ju ofta vara lite mer komplicerad även om den är fin och bra. Relation till mor/far-föräldrar så kan det vara mer enkelt, mindre ansvarsroll liksom.
Vaddå herregud?
Vill inte ha barn men skulle kunna tänka mig att va mormor/farmor 😄
Åh vad jag önskar att det funnes en föräldrakurs för föräldrar som behöver reboota sitt beteende mot barnen. Barnen svarar ju som de blir tilltalade, och då menar jag lika mycket (om inte mer) av kroppsspråk, blickar och suckar. Det är klart att de känner av att du tycker att det är jobbigt att vara med dem och helst vill vara någon annanstans.
En småbarnsförälders viktigaste uppgift är få klart för sig hur ens egna föräldrar betedde sig mot en som barn och bryta alla mönster som var destruktiva. Ärligt talat så finns inget viktigare för många. Ta inspiration av de som gör det bra, inte av de som gör eller gjorde det dåligt.
Tycker inte jag haha! Jag är klar med barn, orkar inte hålla på med sånt igen. Visst man kan ses ibland men längtar till de blir äldre. Jobbigt i den här åldern med så mkt skrik och spring. Men alla är olika!
Tycker inte det är jobbigt med barn. Två barn i skolåldern ungefär. Bästa jag vet. ❤️
Är mitt inne i spädbarnstiden så eeh… 😉 Nej men det är väldigt jobbigt att ha barn och är ju något man inte riktigt kan förenkla heller. Bebisar skapar sömnbrist, vilket leder till irritation, vilket leder till tjafs med partnern, o.s.v… Men samtidigt är det en häftig grej att ha skapat en liten person, som man älskar över allt annat, och som man ska följa och vägleda genom åren… Jobbigt men häftigt. Kan sakna mitt gamla liv emellanåt, det var så kravlöst och enkelt, men ångra mig gör jag inte.
Aldrig ångrat.
Bästa som hänt i mitt liv.
Inte det minsta. Det är tufft i perioder men allt är övergående och det överskuggar inte glädjen och meningen med livet som det ger.
Har bara ett barn, en 12-åring som alltid varit ”enkel”. Så ja, det var värt det.
Har uppfostrat tre barn, min yngsta är 15 nu.
Det är verkligen värt det. De var roliga och gulliga men jobbiga 😀 som små. Nu är de ju tre vuxna eller nästan vuxna personer som finns i mitt liv och gör allt bättre.
För dig. För sig var det värt det. Man kan inte uttala sig generellt.
Men är du samma person som kommenterar överallt att det inte gäller alla? 😂 Alla som kommenterar här skriver ju utifrån sin egen upplevelse, man behöver inte vara övertydlig med att det inte gäller alla i hela världen.
Nej har bara kommenterar detta. Tänker att det är så man pratar? Säger jag ”det är värt att skaffa barn” eller ”det är tråkigt att bo på landet” låter det allmängiltigt eller? För mig var det inte värt det eller jag tycker det är tråkigt att.. är väl hur man säger saker man har åsikter om?
Men då vet jag hur ni menade, det var ju bra.
Nja, ett svar på en sån fråga som TS ställde, ”ångrar ni att ni skaffade barn, är det värt det”, tycker jag underförstått är individens eget perspektiv och egna åsikter. Alltså ingenting man behöver förtydliga med ”jag tycker/känner” innan vare åsikt. Så tycker jag iallafall 😊
Ja många verkar tycka så nu för tiden. Själv tycker jag det låter allmängiltigt.
Hon svarade ju heller inte allmängiltigt utan utifrån sin egen upplevelse. Jag blir också irriterad på dem som uttrycker sig som om den egna upplevelsen borde gälla alla. Men det gjorde verkligen inte denna Anonym.
Anonym har rätt, språkligt sätt. Man kan bara svara utifrån sig själv, ”man” är mer generellt. Och man behöver ju inte bli otrevlig som vissa.
Sett, innan ni påpekar det.
Men anonym 21.11 skriver ju inte ens ”man” i sin kommentar. Hen beskriver bara sin situation och sitt perspektiv.
Visserligen. Men hen skriver ”det är”. Också ganska definitivt, inget som tyder på egen åsikt. Men jag förstår att hen menade så. Dock gör inte alla det, många tror ju att man inte kan ångra att man skaffar barn och det är farligt.
Hen skriver ”det är” som svar på en specifik fråga, riktat till enskilda individer. Då tycker jag alla borde förstå att det är individens egen åsikt 😊
Ja för många föräldrar med en bra relation till vuxna välfungerande barn säger ju att det inte är värt det???? Kom igen nu och sluta vara bitter över folk som inte är missnöjdast i världen över sina liv!!
Du behöver inte bli så arg för att vi tydligen lärt oss olika sätt att uttrycka en åsikt. Jag är inte missnöjd alls med mitt liv. Har barn som jag inte ångrar men vet att det inte är värt det för alla.
Finns en del som anser det ovärt det och ångrar föräldraskapet, skulle valt annorlunda osv. Informationen finns därute. Men vad ska man göra, man kan inte spola tillbaka tiden.
Ångrar inte en sekund ❤️ Vi har 2 under 2 och kan absolut längta till den dag barnen kan leka själva och jag får dricka en varm kopp kaffe och ha ett ostört samtal med min man på morgonen. Men den dagen kommer! Vi kände att något nytt behövde hända i livet. Älskade alla resor, barer, restauranger och tid till hobbys vi hade innan barnen, men hade aldrig kunnat leva ett helt liv så. Skulle aldrig säga det här IRL till någon, men jag tycker det känns lite fattigt att leva samma liv från typ 25 år tills man dör.
Aldrig någonsin ångrat mitt barn. Tycker alla perioderna i hans liv haft sin charm, t.o.m. tonåren🙂. Har gjort jättemycket med honom och följt hans fritidsintressen. Har en jättefin kontakt med honom. Han är nu i trettioårsåldern.
Vad som är jobbigt för ena är lättare för den andre. Jag har tre barn, fick första när jag var precis fyllda 23, nummer två när jag var 26 och sista när jag var 27. Är nu 33 och mina barn är ”stora”. Minsta börjar skolan i år. Har aldrig upplevt det speciellt jobbigt, men ser på mina vänner som fått första barn nyligen att de tycker mycket av småbarnslivet är väääldigt jobbigt. Har en stabil relation där pappan till barnen är mycket delaktig, vi har det bra vilket också underlättar mycket.
Bästa jag gjort. Önskar jag gjort tidigare. Överträffar allt.
Jag med! Önskar jag börjat tidigare så hade jag ”hunnit” med en trea också.
Oj. Avundsjuk på den känslan. Men jag får skylla mig själv, körde på fast jag inte var säker. Blev inte som jag trodde/som alla sa..
Det största i livet är kärleken till barnen.
ångrar inte ❤️ men önskar jag valt en bättre ”pappa” han har checkat ut 100%och det är så sorgligt 😥
Ja jag ångrar föräldraskapet. Och är inte ensam. Finns poddasvnitt, mkt på reddit och nyhetsmorgonavsnitt om detta. Vanligare än man tror enligt psykologer som uttalat sig i poddar, min egen blev inte särskilt förvånad när jag tog upp det, jag var inte hennes första att göra det.
För mig är det inte värt nej, skulle tänkt efter mer innan.
Om du känner såhär ska du veta att du inte är ensam och det inte är jätteovanligt. Finns berättelser på internet, i poddar och tv-program om detta.
Första sex månaderna började jag undra vad fan jag gjort. Nu är hon snart sex år och är min bästa vän i livet. Sen såklart kan hon gå mig på nerverna fortfarande 😂 Men livet hade varit så tomt utan min minimänniska.
Har tre barn och det är väldigt intensivt. Alltså väldigt, väldigt intensivt. Har aldrig tänkt tanken ens att jag skulle ångra dem. Snarare hur jag kunde leva så många år utan dem (och lite panik över att de en dag ska välja bort mig om allt går som det ska).
Samtidigt som de kväver mig, går mig på nerverna, så finns det inget finare i mitt liv än att få ha dem omkring mig, att få träffa dem varje dag och följa dem genom livet.
Föräldraskapet i ett nötskal.
Aldrig ångrat, bästa som har hänt mig. Jag trivs med att mitt liv inte enbart kretsar runt mig och jag tror att mitt liv vore tusen gånger tråkigare utan barn.
Är helt tvärtom! 😄 Så intressant hur man är så olika.
Livet kretsar du dock ofta inte bara runt en själv ändå även utan barn tänker jag? Man har ju andra i sitt liv.
Absolut, men jag upplevde inte att någon annan spelade huvudroll i mitt liv innan mina barn. Allting innan dess var på mina villkor och efter mina regler. Det är ju härligt på ett sätt men jag tror inte att jag skulle palla den fritiden och den energin jag hade haft kvar utan att bli rastlös och uttråkad.
Ah ok. Jag älskar att huvudroll i mitt liv, mitt liv är för mig liksom. Sen tar ju min partner, djur och nära vänner stor plats också. Tror aldrig jag skulle kunna bli uttråkad, finns ju så mycket kul och intressant att göra! Man är verkligen olika 😄
På dig låter det som att allt det roliga och intressanta försvinner om man får barn?
Det gör det verkligen inte kan jag tala om.
Aldrig ångrat. Däremot är det olika tufft i olika perioder. Då hade man önskat lite mer annan typ av tid (egentid, partid) Men det är också såååå kul däremellan
Kul? Dör tråkdöden av barn, undrar när de blir roliga? 😄 Men jag gillar inte typiska barn och faniljegrejer. Känner ibland att detta var en dum idé, så mkt jobb och så lite kul (ett barn på fem år).
Men det gäller ju att göra aktiviteter du själv uppskattar med barnen, särskilt nu när ditt barn är fem och ändå kan hänga med på mycket 😊 Jag uppskattar inte heller tex. lekplatshäng med mina barn särskilt mycket, men ibland kan vi gå på roliga museum, gå i affärer och titta på saker, fika på stan 😅 Då blir det mycket roligare!
Det jag gillar passar inte riktigt barn.. Allt ska ju anpassas runt dem, de har inget tålamod, vill inte vara stilla, blir uttråkade osv. Kanske när de hen är 13-15 kan det bli nåt sånt. Får ändå göra sånt jag gillar när partnern tar barnet, men det var ju mer och friare förut.
Allt behöver absolut inte anpassas kring barn. Mina är 6 och 7 och vi har en bra balans med saker de tycker är kul blandat med saker jag tycker är kul (typ gå ut och äta på restaurang) och saker alla tycker är kul (typ karuseller och badhus).
Alla barn är olika, min kan verkligen inte gå på restaurang.. Karuseller och badhus är mardrömmen 😄 En del passar nog mer för ett liv med barn och en del barn är mer medgörliga.
Ja så är det ju 🙂 våra är inte heller jätteförtjusta i restaurang men vi brukar kombinera det med någon aktivitet de tycker är kul, typ lekland eller jumpyard. Då vet de att de får några timmar kul och vi föräldrar ställer upp på det, i utbyte mot att de ställer upp på en middag med oss. Känns som ett bra sätt att lära sig kompromissa och ömsesidiga tjänster. Det funkar bra för oss när våra barn börjar bli lite större och inte har lika mycket spring i benen.
Knepet för oss som älskade att gå på restaurang och fortsatte i samma takt typ med barnen var att – självklart – inkludera dem i samtalet och leka ordlekar och annat när det kändes dags. Samtalet runt borde ska givetvis vara lika kul för alla, det är ju de som ska lära sig det sociala livet.
Det är i perioder väldigt ansträngande men definitivt värt det. Men det är ju individuellt hur man upplever det och vilka omständigheter man har, så det säger ju inte så mycket om hur du kommer uppleva det/har upplevt det.
Precis, alla upplever olika beroende på vem man är. Så viktigt att käka och tänka efter själv.
Känna.. Dock viktigt att käka också såklart 😉
För en del är det värt, för andra inte. Ingen annan kan veta hur du kommer uppleva det. Har du en stark längtan, är redo att uppoffra saker och ha det jobbigt periodvis men ändå vill så kanske du ska köra. Bara du kan veta/bestämma.
Aldrig ångrat, men tänker MÅNGA gånger i veckan att ”Så enkelt det här var innan barn.” om många vardagssaker.
Bebistiden var trist, men ju äldre barnen blir desto roligare tycker jag det är att umgås med dem. De får mig att skratta högt flera gånger per dag samtidigt som jag kan bli knäpp på hur jobbiga de är.
Närmaste gångerna som jag har kommit ånger är bebistiden när bebisen bara skrek mitt i natten och inget hjälpte. Det var ångest.
Ja vissa stunder kan man bli tokig på hur mkt jobb det är och hur lite egentid man har nuförtiden.. Men oftast känns det värt det trots allt 🙂 (Har en treåring i en krävande period just nu.)
Jag tycker ärligt att man är störd, om man skulle ångra sitt barn.
Ångrar inte mina barn men tycker det är hälsosamt att reflektera kring vilka delar av ens liv som är kompatibla med barn och vilka delar man kommer få pausa under kortare eller längre period innan man skaffar barn.
Precis, bra skrivet! Och kanske kommer man fram till att ens liv inte är kompatibelt alls med barn och att det inte är nåt man behöver/vill ha i sitt liv.
Ja, det instämmer jag i. Vi hade hunnit göra en massa saker innan, så vi var redo för barn. Helt klart det bästa jag gjort i mitt liv, till trots för att det naturligtvis ändrar livet totalt. Det jag tycker är väldigt jobbigt är sjukdomar som gör, att några inte fick det livet vi önskade dem. Men det är ju saker man inte kan välja bort, ingenting man vet om. Och det är väl tur det, annars hade man kanske inte vågat få barn.
Har lyssnat ikapp på majoriteten av Kjos och Myran (lyssnade alltid på Systrarna Kjos när Elin fanns). Det är ju helt otroligt vilken översittare Ida ofta är? Och Andrea bara hänger med på det genom att bekräfta hur mycket bättre Ida är på allt? Nog att jag studsade på det redan under Elins tid, men då blev det åtminstone diskussion kring det. Också att hon ska använda ”fina” ord som ganska ofta dessutom blir felanvända.
Och JA. Jag kan såklart låta bli att lyssna men kunde inte låta bli för det är en så fascinerande dynamik.
Har inte lyssnat på dessa avsnitt, så tack för omdöme.
Undrar däremot om insamlingen på en hal mille är redogjord för. Man är ju skyldig att redovisa utan att man ska behöva fråga.
Har hon nämnt insamlingen ing podd?
Maila henne och fråga!
Vad olika man kan uppfatta en person, jag upplever inte Ida som en översittare. Har dock inte lyssnat på de senaste fyra avsnitten.
Jag lyssnade på Systrarna Kjos och tyckte absolut inte att Ida var en översittare. Tvärtom så var de båda alltid noga med att lägga in brasklappar för att inte råka trampa någon på tårna.
Linköping. Någon som bor där och kan berätta lite hur det är och vad man kan göra. Det kan vara så att vi plötsligt behöver flytta, med ganska kort varsel. (På grund av jobb alltså, inte någon konstig eller stökig anledning.) Jag har googlat lite och sett att de lägenheter man verkar kunna få med kort varsel ligger i Skäggetorp, men läste på några andra forum att man inte vill bo där. Är det så?
Tacksam för all möjlig info om stan. Har aldrig varit i Linköping eller i närheten så har noll koll 🙂
Linköpingsbo här! Skulle säga att de finns bättre och sämre områden i Skäggetorp! Bor mycket familjer, gamlingar och studenter där men är också mycket otryggt, brottslighet osv. Men beror nog på vart man bosätter sig. Jag hade själv aldrig valt att bo där men känner några som bor där. Och är det för en kort period innan bättre boende hittas så absolut
Tack för ditt svar! Jag har bort i områden med dåligt rykte i andra städer utan att ha haft det minsta problem, så tycker att det är svårt att veta hur mycket man ska lyssna på när folk dömer ut stadsdelar. Speciellt på typ flashb@kk eller familjheliw (konstig stavning pga risk för modd). Samtidigt vill man ju inte råka bosätta sig någonstans där man är rädd för att gå ut typ. Svårt…
Tack igen för ditt svar 🙂
Skulle absolut inte rekommendera att bo i det området.
Varför?
Jag, TS, är också nyfiken på varför. Berätta gärna om du orkar 🙂
För att det är i stil med Rosengård.
Du vill inte bo i skäggetorp. Stökigt område.
Tack, jag ska ha det i bakhuvudet. Jag misstänker att det inte är megalätt att trolla fram en trevlig bostad i ett bra område på bara några veckor. Speciellt när man inte har några köpoäng eller känner någon i Linköping, så vi får nog bara ta vad vi får. Men det löser sig.
Tack för svar 🙂
Var länge sedan jag växte upp i Linköping med Skägget och Ryd ska du nog ännu hålla dig ifrån. Ett tips är att leta efter ett område lite mer centralt som ligger nära finare villaområden, eller nära grönområden i utkanten, om du nu letar efter lägenhet. Ekholmen tror jag fortfarande är ok (fast det var en sprängning där), det ligger inte så långt från Hjulsbro, men ännu bättre är nog fortfarande motsvarande lägenhetsområden på Hjulsbrosidan. Som sagt, mycket kan ha förändrats (försämrats) sedan jag bodde där. Annars en väldigt fin, lagom stor stad!
Bor inte där men har vänner där och varit mkt i staden. Vacker stad med en del parker och grönt. Finns en del roliga butiker och bra restauranger. En av de bättre mindre städerna tycker jag. Akademikerstad med en del inflyttade så det är ganska bra utbud.
Skäggetorp tror jag är ett lite ”sämre” område men inte varit där. Skulle jag bo i en mindre stad som Linköping så skulle jag vilja bo mer centralt så det är nära till allt, en av fördelarna med en sån stad.
Tack för ditt svar. Vi bor i en akademikerstad som inte är särskilt stor nu också, så hoppas att vi känner oss som hemma fort 🙂
Är därifrån! Skulle absolut INTE bo i skäggetorp, ryd eller berga pga mkt stök. Vasastan, valla, T1, innerstan är exempel på bra områden. Då har man gång/cykelavstånd överallt. Linköping känns som en småstad fast det är en stor stad.
Finns ju mkt att göra men beror ju på vad man gillar?
Det är ju inte direkt en stor stad heller…
Sveriges 5e största ändå…
Men ändå inte en stor stad.
Det finns ingen stor stad i Sverige om man ser det ur ett internationellt perspektiv. I Kina och Indien är en stad av Stockholms storlek en byhåla.
Såklart. Men med svenska mått mätt. Vi har tre storstadsregioner, Linköping är väl en mellanstor stad.
Undvik Skäggetorp! Dels så är det stökigt, men så är det också tråkigt läge och en bit in till stan. Vill ni få tag i boende snabbt finns det hyresrätter utan kösystem i Berga centrum (utmed Söderleden). Berga är också ett stökigt område egentligen, men har en släkting som bor i dessa nyproducerade lägenheter och upplever det kvarteret och hans grannar som städade! Nära till Tinnerö Eklandskap om man vill ut i skogen samt promenadavstånd till stan.
Tack för alla svar! Så himla snällt 🙂
Skulle rekommendera att ringa till typ hyresvärdar som Mannerssons på en måndag. De har inga kösystem på det sättet utan man får helt enkelt ringa, måndagar, och typ berätta vem man är osv. Mycket bra hyresvärd och fina lägenheter i bra områden.
Skulle i den mån jag kunde undvika Skäggetorp, Ekholmen, Ryd, Berga och typ vissa delar av Lambohov. Det är de mest utsatta och drabbade områdena för kriminalitet i nuläget. Det finns ju absolut bättre delar av dessa områden och det händer stök även i de ”lugnare” områdena. MEN som många skriver är det absolut mer i just dessa.
Det är smidigt att ta sig med tåget så ytterområden som Mantorp, Linghem och Vikingstad är mindre samhällen som ändå ligger i bra läge till Linköping.
Välkommen till Linköping om ni hamnar här 🙂
Det är helt klart en bra mindre storstad, i ett geografiskt läge som gör att några av de tre större städerna (Sthlm Gbg Malmö) nås inom 2-4 h. Fin natur i omnejden 🙂 hoppas ni kommer trivas!
Jag skulle hellre flytta till något område utanför staden (exv Linghem, Vikingstad, Mantorp osv) och pendlat in tills önskat boende löser sig. Finns privata hyresvärdar som snabbt kan lösa hyra, eller så kan du hyra u andra hand. Du kan ju pendla från typ Mjölby också.
Filmtips! Vill gärna se en fin film. Har sett så mycket krimserier på senaste så skulle som sagt vilja se nån typ kärlek/vänskapsfilm 😊
Shape of water ❤️
Shape of water är så bra. Älskar den filmen.
500 days of summer
Meet Joe Black
Good Will Hunting
Hur blir man av med en man som jag inte är intresserad av?. Han är inte bra för mej och vi har bara träffats 4 gånger men han är dum och oberäknelig. Pga droger och jag vill inte ha något med droger att göra. Han lever i sitt rus och tror han är kungen av alla män. Vad ska jag göra? Han är skadad av droger.
Du har skrivit om detta flera gånger innan. Dumpa, blocka!
Du säger tydligt att du inte är intresserad och att du inte vill träffas mer. Du behöver inte ge en anledning. Eller ghostar men alternativ 1 brukar vara bäst för alla inblandade.
Men han bryr sig inte vad jag säger. Så lätt är det inte. Och du som skrev du har skrivit om detta förut du behöver inte svara.
Han är ju påverkad och tar inte inn vad jag säger. Och slagits med en gång på gatan.
Tror ni det är så enkelt att bara säga hejdå han verkar ha någon diagnos. Är övertygad han skulle våldta nej om han kom in i lägenheten. Detta är Inte på lek. Alla kan råka ut för stollar.
Fast att inte svara vid kontaktförsök brukar rekommenderas i dessa fall. Om han fortsätter fast du i alla fall en gång tydligt meddelat honom att du inte vill ha kontakt så kan du kontakta polisen och anmäla honom för trakasserier, och han kan få kontaktförbud.
Jag ska prata med polisen.
varför gick du på 4 dejter????
Första daten var bra. Dom andra dåliga ja men jag tänkte för snällt och vi människor är olika. Du verkar dömande?
att gå på dejt med någon fast man tycker det var dåligt och för att man är snäll är enbart korkat
Det är klart det inte är bra alls men du märker väl på hur ts uttrycker och resonerar att hon kanske inte riktigt tänker och är som du eller många andra? Vet inte hur jag ska förklara mer utan att det kan uppfattas kränkande men tror hon behöver mycket stöd i det dagliga livet? Finns tyvärr få resurser för sånt nu för tiden.
00:41 tokiga människa läs hur du skriver. Läser du inte hur många kvinnor som är utsatta. Du verkar ju psykopatisk. Anmälas ska du.
Ursäkta? Jag försöker få folk att ta det lite lugnt med dömandet av ts, hon är i en utsatt grupp på flera sätt. Tror du missuppfattar, jag försöker hjälpa henne.
Eller dig kanske det är om du är samma anonym?
Har du någon kontaktperson inom vården eller soc/annat stöd för vuxna? Kanske de kan hjälpa dig med hur du ska göra nu och i framtiden. Har du ingen sån kontakt kanske du kan söka det? Eller familj/släkt?
Det kan vara bra att vara dömande mot andra människor ibland för att ta det säkra före det osäkra och skydda sig själv. Har du en dålig dejt både andra och tredje dejten – avsluta. Allt du ser såpass tidigt i början är en fingervisning om vad det är för typ av person.
Du skriver här och frågar om råd, då får du ta vad som sägs.
polisen?
Då ringer du polisen såklart.
Be om pengar. Massa pengar. Tvinga honom betala din hyra. Säg att du vill ha en dyr väska. Osv. De brukar springa iväg.
🤣🤣
Tyvärr springer inte en narkoman iväg. Hoppas du slipper uppleva det. Han gör som han vill.
Pepparspray rakt i ögonen nästa gång du ser honom.
För att du LÅTER honom.
Blocka bara. Vadå bli av med? Inte som att han har rätt till dig. Blocka.
Inte bara blocka, det lärde vi oss i gårdagens ÖS.
?
Han tror han äger mej och jag bor på bottenvåningen. Mannen är ju påtänd.
Ring polisen om det känns otryggt. Spara alla meddelanden men svara inte efter du sagt hejdå och blockat. Dokumentera allt, filma/spela in tex om han är utanför förvaret/dörren. Anmäl sedan detta till polisen. Skaffa larm?
Ja ska göra så. Och har larm. Och försöker tänka händer det något så händer det. Inte så kul att tex få tänderna utslagna. Men vad gör man.
Hur ska han kunna slå ut dina tänder, om du inte pratar med honom och inte släpper in honom?
Förklara att du inte är intresserad längre och inte heller vill ha fortsatt kontakt. Sedan håller du fast vid det och svarar INTE om han hör av sig, under några omständigheter.
Hjälper inte. Hängt saker på dörren och letar efter mej. Kanske jag ska bo hos en vän eller min syster ett tag.
Oj. Han bor i samma hus alltså? Ja ta dig långt ifrån honom, och ha ingen kontakt alls tills han förhoppningsvis tröttnar, det är jätteviktigt.
Han bor en kvart ifrån. Ja kvinnojourer finns ju. Trodde inte narkomaner ville träffa vanlisar alltså jag aldrig tagit droger. Dom brukar väll vilja ha någon att knarka med ?
Sök hjälp från kvinnojour? De har nog bra tips. Och polisen.
Du dokumenterar hur du sagt att du inte vill ses mer (sms), dokumenterar hur han kontaktar dig osv, kontaktar en kvinnojour för råd och eventuellt även polisen om du känner dig orolig för din egen säkerhet. Och så bor du inte hemma under en period, blockar hans nummer osv.
Dokumentationen har du för eventuellt underlag till en ansökan om kontaktförbud, men då krävs att du tydligt sagt att du inte vill ha kontakt, gärna skriftligt så det går att visa.
Exakt detta 👆Och svara honom inte, så blir det ännu tydligare att kontakten är
oönskad.
Bästa bästa svaret, gör exakt såhär!
Det är ett troll.
Börjar faktiskt tro samma.
Tror ingen kan trolla så bra och konsekvent. Tror det är en kvinna med viss intellektuell funktionsnedsättning. Hon brukar skriva andra saker också där det märks, känner igen sättet att skriva.
Lär dig att blocka gumman ⭐
Två trådstarter nu som handlar om vänner som kanske inte verkar vara så bra vänner. Det fick mig att fundera lite.
Jag har också haft en sån vän. Hon typ tävlade mot mig, försökte hela tiden hävda sig själv, framställa sitt liv som så mycket bättre än mitt. Tålde inte att jag fick uppmärksamhet av killar och såg hon det med egna ögon brukade hon försöka sno dessa killars uppmärksamhet istället.
Hon blev aldrig glad för min skull, pratade bara om sig själv och kunde hålla låda i timmar. Om jag pratade avbröt hon och kunde typ ”på tal om xxx”, och sen när jag fick utrymme att prata igen var det långt bort från vad jag hade börjat prata om så det var inte ens någon idé att fortsätta.
Så med det i åtanke, och de två trådarna som finns redan, är en sån person så mot alla? Eller mot ”utvalda”? Och vad finns det för orsak, har de personlighetsstörningar eller vad är grejen, haha? Avundsjuka?
Undrar också om hon beter sig likadant mot andra vänner…
Min vän alltså*
Garanterat avundsjuka
Tänker också så, men det känns också som att man är dum själv som bara utgår från att någon är avundsjuk på en😅
I mitt fall var denna tjej en föredra knarkare som drog in alla våra barndomsvänner i sånt skit och hon fick i tid och otid stryk av sin make hatade hela min familj och ville alltid ha smaskigt slitstark av mig för att sprida till andra hon kallade min man pappa och sa från ingenstans du gumman jag skulle aldrig gå bakom din rygg me din man nä klart som fanns att jag vet de han år ju hela tiden med mig som är snygg bra fru och gett han barn varför skulle han vilja en knarkar ansikte och som är ett fett och dålig människa, hon fråga till o med om min syster legat med min man hon la soppa i min dotter säng för hennes bebis att äta där helt sjuk i huvudet så konstig brud hon var aldrig nåt att var avunsjuk det var mig hon var avunsjuk som hon själv berätta att alla andra va så nej detta var inte avunsjuka och varför jag bröt min kontakt utan det som jag skrev ovanför och mycket mer sen jag bröt med henne så har aldrig mått bättre men jag lät inte ta alltför mycket av min energie innan heller hon är som sagt en mycket trasig tjej som aldrig varit normal
Så jag la aldrig mina känslor i detta och både jag och min Man skrattade åt hennes ful försök att impa på min man som att hon var blind för att jag är hans drömtjeh och vi vatot ihop i flera år, som sagt hon önskade att vi skulle skilja oss men dem ända som blev skild blev hon med ett par ungar i en förort ja så går det för avundsjuka människor och fet och dum är hon fortfarande så vilken tur att jag slutat ha kontakt bara för att vara snäll
Kolla svt-serien Vår personlighetsdrag med Ander Hansen. En otrolig ögonöppnare. Både om neuroticism, narcissism och psykopati. Sista om autism och ADHD. FInns flera personer jag kan pricka in där.
Något jag kommit fram till men som det inte pratas om i serien är hur omgivningen kan hjälpa till att stärka de här dragen. En narcisist eller psykopat samlar gärna ja-sägare omkring sig och vänder sig med ilska mot nej-sägare, så det till slut bara finns ja-sägare kvar. Och det finns alltid nya ja-sägare, i varje fall runt framgångsrika med de här diagnoserna. Jag var och är en nej-sägare, eller åtminstone vill ha kvar min demokratiska och mänskliga rätt att bestämma över mitt liv och säga vad jag tycker, men tyvärr var det så många ja-sägare som struntade helt i detta så det höll inte. Och jävlar vilken tid det tar att komma ur det, jag tror ärligt talat det är PTSS som pågår än. Så mitt råd: Bli inte en ja-sägare runt narcisister och psykopater, du utplånar inte bara dig själv utan förstör för andra runt omkring denna person, som kanske är familj och inte kan bryta sig loss.
Tips angående 4 åring som kissar på sig? Blir det någonsin bättre… från noll olyckor till endast olyckor…. tror det är pga lathet men hur motiverar man? Bvc gav tips om att klocka men det funkar bara liksom i stunden. Trött på att klocka och påminna… känns som att jag kommer behöver göra det i flera år till…
Urinvägsinfektion?
Ångest?
Pågått så länge nu så känns inte som att det skulle vara UVI? Bvc verkade utesluta det direkt också då de inte frågade om att testa honom för det.
Oj va svårt. Syrran kissade på sig fram till tonåren. Hon hade blöja om nätterna tills hon fyllde typ 15.
Om du påminner om toa, känner han efter på riktigt? Ibland vill de inte gå upp för att de är distraherade.
Har du provat att ”göra en grej” (absolut inte straff) av att han kissat? Dvs en tråkig rutin som dusch+skrubba+borsta tänderna+smörja in kroppen +ny pyjamas + blöja + städa undan badrummet + lägga kläderna i tvätten och sedan på tork osv? Något tråkigt som får honom att försöka undvika situationen?
Igen: det ska inte upplevas som ett straff, bara en tråkig konsekvens som måste utföras.
På riktigt??
Sätt av en riktigt stor peng till framtida hjälp hos psykolog om du tar det här tipset.
För att man duschar och smörjer in sig efter att ha duschat i kiss?
Du kanske bara lägger de våta byxorna på elementet men att tvätta av sig, smörja in sig och göra rent i hemmet efter en kissolycka är i min värld grundläggande hygien.
Något ett barn bör lära sig så fort som möjligt.
Är på riktigt nyfiken varför du reagerade så starkt på detta tips? Känns som en rimlig konsekvens när man kissat på sig, att man såklart duschar efteråt?
Inte som att hon föreslår att man slänger in ungen i en iskall dusch för att straffa den?
Han är 4 år.
För att det som föreslås under etiketten ”en tråkig rutin” är ett straff. Barn på 4 år vet att man ska gå på toaletten och inte kissa på sig – kopplar du på ett förtäckt straff varje gång det ändå sker ökar du potentiellt barnets ångest.
Blöja till hon var 15? Då måste det ju varit något fel liksom. Fysiskt eller psykiskt.
Det finns en hel del barn som kissar på sig på natten upp till mitten av tonåren. Ett av mina barn gjorde det, men vi körde med plastlakan och bäddade om istället för blöja. Upp till tio-elvaårsåldern hände det flera gånger i veckan, sedan avtog det gradvis för att helt upphöra runt 14 år. Det är ofta ärftligt och detta finns i släkten.
Oro, ångest och trauma pga krig. Hon kissade sällan men oron fanns alltid.
Om jag minns rätt, så kan det vara ett ämne/hormon hos just pojkar som kan ställa till det. Finns säkert att läsa om på nätet.
Är det i specifika situationer när något händer eller om barnet bara leker eller liknande?
Hela tiden när vi är hemma… Lite bättre på förskolan då de påminner/har rutin att kissa innan de går ut etc men blir olyckor där på eftermiddagen.
Barn får ofta ”bakslag” om det händer något stort i livet. Har ni precis fått ett syskon, flyttat, bytt förskola eller liknande?
Började ett tag efter nytt syskon så kan absolut ha o göra med det men syskonet är inte så ”nytt” längre så hur länge är rimligt att ett bakslag pågår? hade bra tålamod kring det hela i början men nu pallar jag typ inte mer…
Min son blev inte helt torr förrän han var typ 6-7 och sen efter det var han periodvis sängvätare. Vi kollade upp honom men inget var fel och vi provade allt men inget funkade så det var bara att tjata påminna förebygga tills det en dag var över. En del barn är bara senare än andra med att bli torra. Det var jobbigt som tusan så förstår din frustration. Kämpa på
Om det är på grund av lathet kanske ni kan göra det jobbigt att kissa på sig? Inte med skam eller ilska utan att hon måste avbryta det roliga (leka) för något tråkigt (städa, skölja, duscha) osv.
Men hjälp..
Skulle du börja kissa på dig av lathet? Förmodligen inte och det gör inte heller ett barn. Ett barn gör det bästa det kan i situationen, ibland ändras saker i barnets omgivning och något som det kunde tidigare är plötsligt väldigt svårt. Ett exempel, barnet kan och vet hur man hänger upp sin jacka när man kommer in men efter en lång dag på förskolan går det bara inte – barnet är för trött för att kunna.
Sätt rimliga krav, hjälp ditt barn att lyckas och lägg ingen skuld på barnet för misslyckanden.
Det var ts som sa att det förmodligen var av lathet, jag har aldrig träffat ungen och har ingen aning om varför den kissar på sig.
My bad och ursäkta!
Kanske det är TS som bör tänka ett varv till kring sin förväntan på sitt barn om den tror att ett barn kissar på sig av lathet.
Tror inte att det är bra att tro, att ens barn kissar på sig av lathet. Det hjälper varken barnet eller föräldern.
Förstoppning? Vi kämpade och kämpade utan framgång i flera månader, olyckorna tog inte slut. Sen började vi ge laktulos mot förstoppningen och då slutade olyckorna. Läs under punkt 3 här för mer info: https://www.blojfri.se/kampat-lange/
Det var ett inslag på Nyhetsmorgon om att barn som är uttorkade ofta kissar på sig för att när urinen är för koncentrerad kan den även irritera insidan av blåsan. Detta leder till trängningssymptom vilket kännetecknas av ett ökat behov att gå på toaletten och i barnets fall så kissar den på sig.
De prata om att man ofta ber barnet dricka mindre pga att man kissar på sig så det blir en ond cirkel. Tänker om det började med en förändrad situation hemma (syskon, som du skrev om) och sen blev de en ond cirkel som är kvar
Erfarenheter av Mirena? Min ska in på måndag, men börjar ångra mig. Kör helt utan skydd nu och mår så bra
Supernöjd då mensen försvann. Hade ont efter de satt in den dock så boka inte in något efter samma dag.
Jag använde Mirena mot mellanblödningar men den fungerade inte.
Det gjorde ont men gick över snabbt. Såå nöjd med den! Väldigt lite mens väldigt sällan, mkt mindre smärta (och som sagt väldigt sällan). Supersäkert skydd så det känns tryggt.
Att inte ha skydd alls låter väldigt risky om du inte vill ha barn! Abort är inte heller så nice liksom..
Bara kör. Du slipper mens helt. Typ inga andra biverkningar.
Skitsnack, det finns många biverkningar med Mirena även om det inte drabbar alla.
Ta värktabletter innan är mitt tips, jag tyckte inte att det gjorde särskilt ont alls då att sätta in den.
Använt i många år helt utan problem.
Har ni tips på High School filmer? Jag har Netflix och Disney+.☺️
(Jag kollar absolut utbudet själv också men det finns mycket)
90-talet + high school = sant.
Allt från legally blonde till American Pie, 10 reason to hate you, Not another teenage movie, Chris Tucker must die osv.
Mean Girls också!
Slog just på den 🙂
High school musical, 10 orsaker att hata dig, Bring it on, She’s all that, She’s the man, Cinderella story, Juno & 17 again.
Serier: Glee, Gossip girl, OC & One tree hill. Slängde in lite serier också när jag funderade också.
Kanske dum fråga men, har rensat i badrummet idag och har gamla schampo och balsamflaskor som jag inte vet hur jag ska göra med. Är alltså produkt kvar i flaskan. Ska dom slängas i brännbart, återvinnas med plast och bör jag tömma dom innan i sånt fall? Eller kan man ge bort sånt till någon organisation?
Var brukar du slänga schampoflaskor?
Är det mycket kvar kan du ju höra med en organisation. Annars töm i avloppet och återvinn.
Inte till avloppet! Ja, hade de använts så hade de åkt dit iaf men tycker att man försöka undvika det.
Har din kommun återvinningscentral? Där brukar det finnas plats för farliga kemikalier. Lämna dem där.
Alltså…hur klarar du att navigera livet om du inte kan fatta ett eget beslut om hur du ska hantera lite shampoo? Man blir mörkrädd.
Kanske handlar mer om att vilja göra rätt i miljösynpunkt? Skölja ner diverse saker i avloppet är inte alltid toppen.
Vad är det för tråkig ton på en rätt oskyldig fråga egentligen? Kan navigera livet rätt hyfsat skulle jag påstå, tack som frågar.
Fast schampo sköljs ju alltid ner i avloppet. Eller hur tvättar du håret?
Spelar ingen roll, man få r ändå inte hälla det rakt ner i avloppet om det inte används.
Isf använder man upp grejerna. Allt annat är miljövidrigt.
I dessa tider, när man blir kölhalad om man råkar säga att man inte är så förtjust i att behöva återvinna matavfall i slaskiga papperspåsar, är det inte konstigt att man frågar hur man ska göra för att det ska bli absolut rätt.
Bara här har hon ju fått olika svar, och det är inte lätt eftersom man ska lämna tomma plastförpackningar i plaståtervinningen och samtidigt ska man inte hälla ut kemikalier i avloppet.
Jag blir rädd över ditt oerhört osympatiska svar. Beter man sig så? Varför inte bara vara tyst om du inte har ett svar?
Städa med kanske?
Så gör jag 👍
Tacksam för tips på bra ställen i Sthlm där man kan göra lash/browlift
teknisk fråga :kan man få in mail från en mapp i Hotmail till ett word dokument? då menar jag alltså att tex ta 3 mail i taget och sen att texten kommer in i dokumentet…
vill liksom få in flera mail i word och copy paste tar evigheter (handlar om 100tals mail..)
Fråga ChatGPT
vill inte bli medlem och svårt att fatta tekniska saker på engelska.. :((
Du får inte info på engelska om du frågar på svenska.
Chatgpt är en språkmodell, inte en informationskälla.
ChatGPT svarar följande:
För att exportera alla e-postmeddelanden från en mapp i Hotmail till ett Word-dokument kan du använda följande steg:
1. Öppna mappen med e-postmeddelandena i Hotmail.
2. Markera och kopiera innehållet i de e-postmeddelanden du vill inkludera i Word-dokumentet.
3. Öppna Word-dokumentet där du vill infoga e-postmeddelandena.
4. Klistra in innehållet från de kopierade e-postmeddelandena i Word-dokumentet.
5. Upprepa stegen för varje e-postmeddelande tills du har infogat alla önskade meddelanden.
Observera att detta kan vara en tidskrävande process beroende på antalet e-postmeddelanden du vill inkludera i Word-dokumentet. Det finns ingen direkt exportfunktion från Hotmail till Word för e-postmeddelanden.
Vad hjälpsamt? Det var ju det hen ville undvika
Sista meningen var den relevanta. Tyvärr.
Min sambo är utbränd och deprimerad. Vi fick nyligen vårt första barn. Känner mig emotionellt slutkörd av att göra allt vad det innebär att vara mamma till en fem månaders och samtidigt stötta min sjuka sambo. Någon som är eller har varit i samma sits?
Hahaha. Hanapees humblebrag i dagens Instagram-stories. ”Vet inte hur hon ska kunna motivera att lägga 80000 kr på en soffa”. Ibland visar sig hennes nyriksbeteende tydligt.
Bara gör det eller inte liksom? 😄 Varför måste hon skriva det? Har man pengar så varför inte, finns ju massa dyra soffor, inget konstigt egentligen. Ska man ha den länge så..
Det var till och med till någon slags fritidsstuga så extra mycket humblebrag.
Haha oj, då känns det inte jättevärt. Men to each their own. Tänker att man ska ha gamla saker i ett fritidshus 😄
Fritidsstuga? Nej det var till deras gillestuga, i deras hus. Sluta hitta på. Sen kanske hon inte menade ordagrant att soffan kostade 80k utan att hon överdrev lite extra för att visa på hur dyrt inköp det är.
Jag hittade inte på, mindes det som att det stod fritidshus. Men ok, gillestuga!
Någon som använt minoxidil för håravfall? Har köpt och ska testa, men hur funkar det med att ha andra produkter i håret? Jag MÅSTE verkligen ha volymspray för att jag ska se någorlunda presentabel ut, och ibland torrschampo för att mitt hår vääääldigt lätt blir flottigt 🙁
Använder också Toppik som är färgade hårfibrer man skakar ner i hårbotten för att maskera kala fläckar. Men vet samtidigt att man ska använda silikonfritt schampo för att minoxidilen ska tas upp bättre.
Har ingen erfarenhet av det men om du har hund i ditt liv på nåt sätt så kom ihåg attdet kan vara dödligt för hundar(även katt tror jag).
Rosmarin olja har i tester visat sig ha lika bra effekt men snällare mot djur och billigare.
Bästa BRUNA mascaran?👀👀👀
Blev utskälld i tvättstugan häromdagen och vill verkligen bara sjunka genom jorden. Hade tvättat till 22 kvällen innan och hängt upp mina kläder där, sen låst dörren med en personlig låsbricka. Kommer ner dagen efter vid 08:05 och det står en jättearg gubbe där med sin tvätt och skäller ut mig efter noter. Hans tvättid hade börjat vid 08 och tydligen skulle tvättstugan städas före kl 08 också (hade ingen aning om detta) så städbolaget eller vad det var hade inte kunnat komma in och göra det eftersom det var låst. Bad så mycket om ursäkt, ryckte snabbt ner min tvätt och stack därifrån. Har så dåligt samvete 🙁 hatar att bli utskälld!! Kommer bara hänga min tvätt inne i lägenheten hädanefter…
Misstag gör alla! Du bad om ursäkt, du kan inte göra mer. Var inte för hård mot dig själv!
sånt händer. om passet är till 22 så lämnar du senast 22:30. aldrig lämna över natten. dock märkligt att du kunde låsa och städfirma inte har tillgång att ta sig in..
Äsch, det där var överdrivet av gubben att gå åt så hårt. Du kom ju faktiskt dit precis när hans tvättid började. Du har inget att skämmas för!
Ja det var ju en liten miss men dimman förtjänar verkligen inte en utskällning för det! Överreaktion.
Dimman? Man ska det stå..
Någonstans står väl reglerna för tvättstugan? Men du gjorde ett misstag och det är väl ändå inte hela världen?
Varför ska du hänga i din lägenhet? Ingen blir väl gladare av det?
Vart snälla hittar jag jeans som är raka/vida och inte smala nertill , men som sitter bra i rumpan och lår?? Strl 38 typ. Födde barn för ett år sen, så ska också passa en med en avsaknad r*v.
Vadå tappar man ev med barn?
Många får plattare rumpa efter barn.
Gina tricot kanske?
Jag gillar Lager 157 och Kappahls jeans
Kan ni också känna: paniiiiiik när folk pratar om vattkoppor på en tjejmiddag? Om strumpor, fotboll och havregrynsgröt (allt barnrelaterat alltså) på en födelsedagsfest? Massa vuxna intressanta hjärnor och sen bara nej men maximillian älskar skorpor jahaaaaaa
Tips på hur göra för att styra in samtal kvällar vänskaper på viktigare saker?
Skaffa roligare vänner.
Ja gud Såå tråkigt! Skaffa vänner utan barn som kan bete sig som vuxna och har ett liv (ja det finns såna föräldrar också men de är ovanliga och svåra att hitta). Män brukar va bättre på att prata om annat också.
Ja stor igenkänning. Orkar inte umgås med folk längre för det är bara baaaaaarrrrn.
Nån som lyssnar på Surret podden? Har läst från och till om att folk tycker att Nea är lite nedvärderande mot Hanna och har inte reagerat innan men i senaste avsnittet var det uppenbart.
Föregående inlägg 
Kate Middleton. Har ni någon teori om vad som pågår? Operation som de gått ut med, och att hon inte vill visa sig innan hon hunnit återhämta sig? Eller något annat?
Så nyfiken!!!
Hovet har ju sagt att hon skulle vara borta till påsk, så hur har detta ens blivit en sån stor grej? Inte drygt menat men undrar verkligen haha. Hör gärna era teorier
Sett folk prata om fejkade bilder.
Det är allt från att hon har en temporär stomipåse och därför isolerat sig till att hon är död för att någon (Trump) rensar världen på satanistiska ödlor i människokostymer.
Va ödlor nej nu går det för långt.
Känner också att det känns lite långsökt. Bara liiiite.
Här i Sverige är alla kräldjur fridlysta, så här klarar de sig.
Hon kanske finns i någon bur på Djurmagazinet?
Inga officiella uppdrag innan påsk. Hon har visat sig offentligt direkt efter tre födslar, Charles skapade ett fototillfälle när han lämnade sjukhuset. Av Kate finns ingenting, verkligen inget (utom två mycket tveksamma ”paparazzibilder” från bilar). De brukar annars vara väldigt duktiga på att visa upp sig på något sätt för att signalera att allt står rätt till. Till och med drottningen gjorde det. Här kom enbart en uppenbart fejkad bild, såklart spekulationer uppstår.
En teori är att hon fick ett sammanbrott efter hon fått reda på att William har en affär med Rose (som det ryktades om samma sak angående, för ett antal år sedan), och sedan fått nog och vägrat samarbeta med palatset, som nu håller henne undan offentligheten. Att det bara är en tidsfråga innan beslutet om skilsmässa blir offentlig.
Hur föklarar det det märkliga fotot? Typ att folk ska ägna sig åt det istället?
De försökte ju att lägga upp en bild så att allt ska se OK ut fast det inte är det. Av någon anledning går det tydligen inte att ta en bild av Kate med barnen just nu.
Han har inte haft någon affär! Ni människor är inte kloka
Jag skrev inte att jag tror på det, utan att det är ”en teori”.
Hur vet du det?
Det är väl snack om att han vill dumpa Kate då Rose är gravid?
Kate blir aldrig drottning och det vägrar hon acceptera.
Vet inte om jag tror på det.
Men herregud..
vem fan är rose?????
Nån hoe
Rose Hanbury
kunglighet???
Googla
Hur fasen blev det ens sånt stå hej
Min teori är psykisk ohälsa med psykos och eventuellt någon självskada.
Ja eller ätstörningsproblematik. Men hoppas verkligen inte. Monarkin alltså, inte gör den de inblandade lyckliga i alla fall.
Enligt vissa källor för många år sen så fick man inte äta upp maten på tallriken för det gjorde inte drottningen. Kate är verkligen mager, alltid tyckt det
Kate har alltid varit smal. Men Crohns gör också att man blir väldigt smal ofta, om inte kroppen kan behålla näringen.
Nej, hon brukade vara större och vältränad samt hade en knubbig period som yngre runt början av 20-års åldern.
Hennes slanka figur som hon har haft sedan hon blev mer kopplad till kungahuset, är inte så hon alltid har sett ut.
Minns när jag bodde i London och såg fullkomligt vidriga löpsedlar där den brittiska pressen verkligen var på och sänkte Catherine’s utseende. Hon ansågs vara för ”tjock” för att vara kunglig. Det är konstigt att inte fler ser sambandet mellan hennes drastiska viktreduktion och pressens och allmänhetens risiga behandling av henne när hon vägde mer än de senaste åren. Hon har hållit en låg vikt i jäkligt många år nu och det tenderar inte folk att göra utan att ta till någon drastisk metod.
Låt oss inte normalisera när någon har pressat sig ner i vikt pga. utomstående press. Vikten försvann i samband med skriverierna som vägrade ge med sig.
Tragiskt hur mycket beröm hon har fått när hon har varit väldigt smal, med tanke på att det uppenbarligen inte är hennes normvikt.
Eller så har hon en sjukdom som påverkar vikten, det har du inte en aning om.
Uppenbarligen är hon sjuk nu för annars hade hon inte behövt en stor magoperation. Men personer kan bli allvarligt sjuka av att hålla nere vikten på olika sätt, som i längden är skadliga.
Varför hade hon plåster på sina fingrar på exakt samma ställen som många bulimiker?
Tror personligen inte att det finns ett simpelt svar här, utan att det är väldigt komplext och frågan om samsjuklighet som är kopplad till det somatiska och även det psykiatriska. Det är vad jag har hört skvallras om.
Oj, en ny Diana och en ny Charles. Inte helt osannolikt att barnen kopierar sina föräldrar.
Hon blev dålig i crohns efter jul, lyckades inte dämpa med mediciner utan blev tvungen att operera stomi, hon är sliten nu men skulle kunna visa sig, dock låter hovet detta hålla på för att avleda från fokus på kungen som är dålig och kommer avgå. Obs spekulation.
Varför skriver du det då som att det är objektiv fakta? ”Hon blev…”
För att vi spekulerar här.
Nu var det inte det jag nämnde!
Va?
Haha, så trög!
Så klart kommer inte kungen avgå. Han kröntes nyss och har väntat på det hela sitt liv.
Tror hon haft blödande magsår, därav den långa frånvaron
Tror helt och hållet på djup depression och kanske ett självmordsförsök. I så fall skedde det 28 december. De hävdar att hon genomgått ett planerat ingrepp, men var tvungna att ställa in uppdrag plötsligt. Låter inte så planerat.
Planerat kan ju visserligen betyda planerat sedan ett par dagar eller ett par år. Som kunglig lär man ju inte behöva stå på någon lång väntelista så troligen är det planerat såsom i ej superakut men inte planerat sedan länge.
Face lift
Psykbryt
Haha kan tyvärr inte säga mer, men hon är okej.
Hälsa.
Jag har ett ”vinted problem”. La ut en jacka för 60 kronor, tillfredsställande skick och skrev att jackan var välanvänd och lite missfärgad i skinnet. Lika jacka med bra skick låg för ca 350 kr på vinted , så tänkte att 60 är ett ok pris.
Jackan blev såld och nu vill köparen ha tillbaka pengarna då hon tyckte det var dåligt skick på jackan. Frågade vad som var dåligt och hon skrev då skinnet. Jamen, det var ju de jag skrev i annonsen.
Hur skulle ni gjort ?? Ge tillbaka pengarna?
Nej har du skrivit i annonsen och visar på bild skulle jag inte ge tillbaka pengarna. Du borde ha rätt att behålla enligt deras regler.
Annars får hen väll skicka tillbaka jackan och betala frakten.
Håller med ovan. Låt köparen ta upp det med Vinted, som isåfall kommer be köparen visa hur varan inte stämmer med annonsen och du får chans att svara och kan då bara skicka screenshots på din annonsen med beskrvining och bilder som visade det köparen klagar på.
I värsta fall om Vinted skulle gå på köparens linje, så kan du begära att köparen ska returnera varan innan den får pengar tillbaka.
håller med. gnidet värre!!! Skänk!!!
Hade bara nekat, hänvisat till beskrivningen och även till priset.
Fast allvarligt talat, jag fattar inte det här med att envisas sälja slitna produkter på Vinted för att få in 60 spänn.
Slitna kläder skänker jag till stadsmissionen.
Ska man sälja kläder så måste de vara i bra skick.
Måste och måste, vill nån köpa så är ju marknaden fri.
Så länge man är ärlig och tydlig med skicket på plagget så får köparen ansvara själv för vad hen köper. Är ju hur fånigt som helst att gnälla i efterhand om ett slitage man vetat om.
Så slänger Stadsmissionen dina slitna kläder istället, för att de inte går att sälja. Bättre att lägga i textilåtervinningen i så fall.
Jamen eller vad som helst hellre än att försöka pracka på andra kläderna mot betalning
Ingen tvingar dig att köpa.
Faktiskt, såg en idag som sålde kläder med fläckar. Vafan, fläckar som inte går bort då återvinner man ju plagget?
Ja nån tjomme sålde en klänning med blod på. Vidrigt
Nej men va fan?! Eew.
F*n vad folk är snåla ibland. Förvänta sig en jacka i perfekt skick och enbart betala 60 kronor.
Be henne att lämna dig ifred och hänvisa igen till annonsen om hon fortsätter att knorra. Du har varit tydlig med jackans skick och har även ett extremt lågt pris.
Har funderat en hel del över en situation den senaste tiden. Har en vän sedan flera år tillbaka som hela tiden bara pratar om sig själv. Hon frågar aldrig hur jag mår eller vad jag gör när hon ringer, utan hon pratar bara om vad som händer i hennes liv eller vad hon tänker på. Så fort jag börjar prata om något så får hon det till att handla om henne själv istället. Visst, jag kan väl stå på mig och prata om mig om jag vill, men det känns trist att hon inte genuint bryr sig. Senast idag bjöd hon in sig på fika, och åter igen handlade allting bara om henne och hennes kille, och hon ställde inte en enda fråga till mig trots att hon vet att jag går igenom en tuff period med min sambo. Men man kan ju inte direkt tvinga någon att bry sig om en. Vad hade ni gjort i denna situationen?
Tagit avstånd sakta men säkert! Låter som en narcissist.
Men sluta kasta ur dig diagnoser. Skulle du ens ingående kunna redovisa för vad narcissism innebär? Hört talas om att man kan vara självcentrerad utan att ha en diagnos?
Varför sakta men säkert?
Hade en sån vän jag gjorde slut med i somras, pallade inte längre! Tog all energi.
Om det har pågått under en längre tid så hade jag antingen frågat henne rakt ut om hon inte bryr sig om hur du har det. Eller så hade jag brutit kontakten med henne direkt. Jag gissar att hon inte ger dig något alls på plussidan och varför då träffas?
Det där är ingen vän. Jag har haft en likadan vänskap. Bryt. Man får faktiskt göra slut med vänner precis som med en partner.
En del tror jag faktiskt glömmer att fråga, att de liksom blir uppe i sig själva och inte tänker på vännen. Jag tycker det är schysstast att säga det försktigt, typ hinta om att du också vill bli visad intresse.
Hjälper det inte så dumpa henne!
Håller med om detta, vissa människor är liksom inne i sig själva och behöver typ en direkt fråga för att förstå att deras beteende inte är särskilt nice. Så fråga kompisen!
Jag tycker människor i Sverige skulle prata mera om sig själva och mindre om andra!!!! Upplever att många Svenskar är så falska. Jävla skitsnackare bakom ryggen om andra spec i små byar.
Jag håller med, men tycker inte du ska hinta utan säga rakt ut. För det låter ju inte som att det är en person som är så bra på att uppfatta signaler, risken är att en fin hint går över huvudet på henne.
Sedan finns det risk att hon initialt går in i försvarsställning, men är hon en riktig vän kommer hon förhoppningsvis ändå få sig en tankeställare och försöka bättra sig.
Prova detta nästa gång du berättar något du anser vara viktigt/prioritera och hon avbryter/distraherad
”Du, detta ämne inte får det utrymme i diskussionen som jag behöver just nu, vi kan återkomma lite senare när du är klar med att prata om/göra x”.
När hon är klar så kan du säga ”jag tänkte återkomma till min situation nu, behöver ventlire och så uppskattar jag dina kloka tankar.”
Skulle hon få det att handla om henne…styr tillbaka ”jag förstår, men jag vet inte hur det kan appliceras på min situation. Har du ett konkret exempel?”
Det handlar om att lära människor hur man vill bli behandlad i en relation. Vi måste lära vår omgivning vad som är viktigt för oss. Man försöker ett par gånger sen får man utvärdera om det funkar öht. Gör det inte det då får man antingen acceptera relationen som den är eller gå vidare.
Har en liknande vän och det är så trist. Men hon är min enda vän och den enda som vill umgås med mig ibland så jag biter liksom ihop. Vet precis exakt alla detaljer om hennes schema och skvaller om alla hennes kollegor. Tur att jag är en bra lyssnare hehe.
Min fd vän som var sån var min enda vän. Tyckte inte det var värt det i längden och var hellre utan.
Om du tycker att du förtjänar den behandlingen av en vän då kommer du aldrig få äkta vänner.
Sätt ett högre värde på dig själv så lockar du bara folk som kan fylla den rollen.
Du idoliserar din vän av desperation. Det är grunden som er relation är byggd på. Den är inte byggd på vänskap, gemenskap, empati och ömsesidig respekt.
Jag dumpade precis en sådan vän. Orkade inte mer. Sedan kunde hon vara aggressiv också. Man kan inte ändra på andra.
Antagit att personen har sociala svårigheter (dvs inte handlar det om mig) och begränsat umgänget för man tröttnar ju.
Jag hade en barndomsvän som jag umgicks med och hon var alltid underlig och självisk under hela våran uppväxt och försökte alltid dra med en på en massa jävla skit. Och när jag flyttade till hus och gifte mig och fick barn så ville hon plötsligt träffas hela tiden och då märkte jag att shit hon har inte förändrats nånting hon var lika elak avunsjuk som när vi var små och gemförde våra förlossningar och att jag var så smal och att hon också vill ner i vikt sedan flörtade hon otroligt mycket med min man men jag var tyst för jag visste alltid att jag vet vart jag har min Man hon var gift och sökte alltid bekräftelse och försökte vara själv med min man ih fråga alltid otroligt perosnligq och konstiga fråger till sist bröt jag kontakten och hon hörde av sig och hörde av sig i månader efteråt, så ja man känner själv vad man orkar man och man ska fan inte låta någon kompis ta över ens mående med deras negativitet eller dåliga vibes. Idag har jag bara människan runt om mig som är snälla och normala och som kan bete sig socialt vilket tyvärr många inte kan
Människor***
Andas
Du kan andas som tar din tid till att skriva till mig tönt
Har en liknande situation! Less på att höra om personens hela liv varje gång vi pratar eller skriver. Ger ofta råd i långa meddelande, men får aldrig ett tack eller frågor tillbaka. Klurigt att veta hur man ska hantera det. Ligger inte för mig att vara ”elak” tillbaka eller ta avstånd trots detta.
Fast ibland måste man säga ifrån.
Men säga ifrån och vara elak är ju två olika saker. Och precis som någon skrev lite längre upp så kan man göra det på ett snyggt sätt. Kolla förslag längre upp eller bara säga ”men nu hade jag inte pratat klart.”
Beror på hur man blivit behandlat. Är personen elak kan man bryta upp elakt också.
Undra om vi har samma kompis.. Min är sjuk i en depression men vägrar ta vettig hjälp dock.
Har det exakt så, en vän som ofta ringer eller bjuder in sig och sen ägnar timmar åt att prata om sitt ex. Hon inleder med en fråga om mig och mitt liv, avbryter svaret och går in på exet och hur dum han är. Orkar faktiskt inte mer. Det är jättehemskt att separera men jag har faktiskt gjort det också, EFTER henne, och beter mig inte sådär. Visst ska man kunna ventilera hos vänner men har man ett superstort behov av att bara prata om sig själv så är nog en terapeut bästa alternativet.
Dumpa! Hon tar bara din energi. Dra dig undan. Om hon undrar kan du alltid vara ärlig och säga som det är. Haft flera såna vänner och tro mig, du mår bättre utan ❤️🥰
Haft en sån vännina,blev ohållbart till slut.Hon pratade oavbrutet,och hela tiden om sig själv och sitt liv…frågade aldrig mig nåt,bara om hon behövde hjälp m nåt,lyssnade inte när jag sa nåt eller vände det direkt till att handla om henne.Hon hade oerhört svårt med sociala kontakter pga detta,och var rätt ensam,vilket visste om,men jag orkade helt enkelt med henne.Hon hafe iofs Asperger och nån mer npf-diagnos,men finns ju såna personer som är helt friska men bara otroligt egocentriska.
Ibland måste man ”rädda sig själv” och avsluta sådan vänskap.
Jag har minst en sådan vän, men jag misstänker att hon har ADHD och jag är nästan säker på att hon går på antidepressiva. Svårt att veta hur man ska göra men jag försöker hålla telefonsamtalen mindre frekventa. Samtidigt vill jag inte bryta helt för uppenbarligen behöver hon prata av sig hos mig och flera andra. Men jävlar vad hon är bra på att försöka utnyttja och manipulera, man får verkligen hålla henne kort när hon vill utnyttja ens tjänster och boende gratis. Tar gärna emot tips på att inte råka säga ja i ett svagt ögonblick och bli utnyttjad till något jag inte vill.
Någon som hyrt ut sitt boende via airbnb? Bor i Malmö och funderar på att hyra ut under eurovision, men då vi bor i lägenhet är man ju rädd att det blir till någon odräglig som stör grannarna mer än nödvändigt.
Kan man liksom ”välja” vem man vill hyra ut till och har man något skydd mot diverse saker som kan gå fel? Får man hyra ut en bostadsrätt utan föreningens godkännande?
Ingen erfarenhet men kan ni inte ta referenser?
Ja du kan välja vem du hyr ut till. Bostadsrättsföreningar kan ha olika regler kring uthyrning i andra hand men i de jag har bott i har uthyrning via airbnb och liknande tjänster inte varit tillåtet. Kolla vad som står i stadgarna.
Styrelsen måste godkänna andrahandsuthyrning, som detta klassas som. Hade en granne som hyrde ut svart via airbnb under lång tid, han blev av med medlemskapet och tvingades sälja. Skulle tippa att det är lika illa att lura en hyresvärd.
Man kan aktivera att man vill välja vem man hyr ut till.
Brf kan neka att hyra ut hela lägenheten, men däremot inte att du hyr ut ett rum.
Hyr du ut bara en gång under eurovision lär väl ingen märka det, svårt att ens veta om det är utlånat eller uthyrt då.
Jag hyr ut via airbnb, tror du kan justera inställningar men har iaf så att jag kan se förnamn och meddelande från personen som vill hyra innan jag godkänner. Kan inte se något mer, så det går ju inte riktigt att göra någon mer kontroll förrän man väl godkänt och fått hela namnet.
Du behöver förmodligen godkännande från din brf. Vill du bara ha enkla pengar för en helg och inte är så nojig, hyr ut ändå.
Läste om det i nån tidning, skulle aldrig hyra ut vår lgh under Eurovision eller nån annan gång. Var massa jidder om försäkring just gällande airbnb, händer ngt gäller den inte.
Ja det var en stor grej på nyheterna om det här häromdagen. Många föreningar som kommer ha ögonen öppna för den här typen av uthyrning. Så hyr du så hade jag aldrig gjort det. Äger du så behöver du ändå kolla va föreningen säger
Hemförsäkring gäller vid uthyrning för åtminstone vårt försäkringsbolag (vi har Trygg-Hansa) https://hemmet.trygghansa.se/fritidshus/att-tanka-pa-fritidshus/guide-sa-hyr-du-ut-bostaden-eller-sommarstugan
du får inte hyra ut i syfte som hotell-verksamhet!!
Man får inte hyra ut utan föreningens godkänbande. Och vid uthyrning, skriv alltid ett dokument som de som hyr ska skriva under, att de avstår från besittningsrätten. Finns fall, där folk vägrat flytta o i slutändan fått behålla bostadsrätten.
Hejsan
Du kan inte hyra ut din lägenhet för den korta tiden(eurovision) oavsett om du bor i hyres eller bostadsrätt. Det är helt enkelt ej tillåtet!
Enda möjligheten är om du hyr ut ett rum och själv är hemma.
Nyhetsmorgon har precis pratat om detta, finns klipp
Det mest hållbara och miljöbästa materialet?
Plast
Skinn
Bomull
För och nackdelar?
Ull också såklart
För vad?
För kläder? Det mest hållbara är alltid att inte köpa något alls men om du ska köpa så är alltid naturmaterial bäst och det ska vara bra kvalitet så det håller länge. Så av de du listat skulle jag säga:
1. Ull/bomull
2. Skinn
3. Plast
Ja, kläder. Jag tänker typ skor och kläder.
Bomull är jag tveksam till, eftersom det kräver mycket vatten.
Det är så många olika tankesätt när det gäller miljö, klimat, veganism.
Jag som ickevegan mår ändå otroligt illa av att se hur dom behandlar får när dom klipps. Samtidigt som plast förstör miljön.
Skinn, päls, ull är mest hållbart för miljön och klimatet, men det är hemskt här och nu.
Som sagt, ska du köpa nytt är inget bra. Det finns ju ekologisk bomull och kläder som håller vinner alltid över kläder som kommer se slitna ut efter en tvätt och som man sen får känslan att man måste byta ut av, vilket ofta händer med syntettyger typ polyester.
Handla second hand om du absolut måste handla, men använd de kläder du redan har i första hand.
Här finns en bra sammanställning, håller inte helt med om att naturmaterial alltid är jätte, vissa naturmaterial kommer med utmaningar.
Men sammanfattningsvis rekommenderar de ju helt enkelt att man köper miljömärkta kläder. Bambu, hampa och lin är material som ta dipp som jämförelsevis bättre:
https://www.naturskyddsforeningen.se/artiklar/hur-miljovanliga-ar-materialen-i-vara-klader/
Är det rimligt att kräva att alla barnbarn ska få lika? (gåva)
Jag har en farmor som jag haft en nära relation till hela livet, vi pratar flera gånger per vecka, ibland dagligen. Vi bor i närheten av varandra och jag är ofta där, hjälper till, pratar om livet, tar mig tiden min pappa aldrig orkar bry sig om utan han ringer endast när han vill ha eller behöver låna pengar då farmor har sitt på det torra så att säga. Min pappa har tre barn och jag är den enda tjejen/kvinnan. Mina bröder har hon ingen kontakt med. Vi alla är vuxna i 20 – 30 års ålder.
Nu till saken, min farmor har alltid varit generös av sig och för ett tag sedan sa hon att hon ville ge mig en gåva. Jag har aldrig frågat eller bett om det men blev verkligen så rörd och tacksam för det kom väldigt lägligt utifrån vart i livet jag är. Min farbror som hjälper farmor med ekonomin tyckte det var bra, han ser allt jag gör och hur mycket farmor uppskattar det så han gjorde överföringen till mig på farmors begäran.
Problemet är dock min pappa, han vet inget än och det gör det lite jobbigt. Han tycker att ALLA ALLTID ska ha lika så bävrar mig inför det. Min mamma som vet (dom är skilda) har också indirekt uttryckt att det är orättvist mot mina bröder vilket gett mig dåligt samvete samtidigt som ingen av dom finns där för farmor som jag har gjort och gör dagligen. Dom ringer henne inte ens en gång om året! Jag har inte bett om något utan hon ville ge och hon väljer väl själv vad hon gör med sina pengar?
Fick höra att jag skulle prata med farmor och fråga om hon kan ge mina bröder lite pengar också och det känns verkligen fräckt och fel, då blir det att jag ska ”tigga” för att mina bröder ska få något… eller borde jag det? Känns jättefel. Vet inte vart jag vill komma med det här men känns bara som en jobbig situation allt. Var det fel av mig att ta emot gåvan för att mina bröder som ändå inte har någon relation till henne inte får något? Vi är ju hennes barnbarn och inte barn så ärver ändå inget även om jag hoppas hon får leva i många många år till.
Det här är inte ditt ansvar att bära. Om dina föräldrar tkr saker och ting så kan väl de prata direkt med farmorn. Dina bröder lägger inte tid så varför ska hon ge dem gåvor! Släpp ansvarskänslan…
Tack ska verkligen göra det!
Absolut inte fel av dig! Farmor får göra precis som hon vill.
Jag tycker att millimeterrättvisa inte alltid behövs. Det är inte heller ditt problem att avgöra om det är ”rättvist” eller inte, utan det är din farmor som väljer att ge dig en summa.
Jag personligen tycker det är EXTREMT oförskämt att fråga ut henne om vad/om hon ger något till någon annan eller ej.
Det har du inte med att göra, och ingen annan heller.
Alla människor gör vad de vill med sina pengar, de ger gåvor till den/de personer de vill och det har ingen annan NÅGOT med att göra.
Du kan säga det till någon som säger något- det är inte min sak att avgöra- farmor väljer själv vad hon gör med sitt liv.
Har aldrig frågat vad hon ger eller inte ger, skulle aldrig ha mage att göra det utan tycker det är fräckt men känner att jag hamnar i ett läge där jag med en god relation ”ska hjälp mina bröder” men det känns ju heller inte rätt. Sa det till min mamma att det blir jättefel och så kan jag inte göra. Det vill jag inte göra!
Tycker som sagt hela situationen blev väldigt jobbig bara. Tycker också att hon har rätt att göra vad hon vill med sina pengar.
Ja förstör inget med din farmor med nåt som inte känns bra för dig bara för att din mamma tycker det. Farmor är en vuxen kvinna och gör vad hon vill med sina pengar.
Detta ska du inte behöva bäva dig för. Pengar åsido; Stort grattis till din fina relation med din farmor! ❤️
Och här menade du att göra dig lustig över ”bävra” tänker jag, men så blev det så fel.
Jag hade inte ”tiggt” åt dina bröder. Hon gör vad hon vill med pengarna, hade hon velat ge en gåva till dem med hade hon det. Tänker din gåva har en fin grund
Precis så tänker jag med! Ja hon ville ge för att hon kan och jag förväntade mig inget men är så tacksam över det ❤️
Verkar ju som om att ifall din farmor ville de skulle ha pengar så hade hon gett dom det. Vill dina bröder/pappa ha pengar kan de fråga, det är inte ditt ansvar. Tycker jag.
Nej, det är upp till farmor hur hon vill göra. Det verkar inte orättvist, för hon ger dig för du ger henne. Ni har en relation där ni båda ger till varandra och hon såg att det fanns något hon kunde ge dig som hjälper dig. Dina bröder kanske inte har något sådant de behöver, därav behöver de inte få det. De har inte heller en ge-relation med farmor.
Är folk faktiskt orättvisa så kan ju det leda till att man förlorar relationer, men så är det ju inte riktigt här ändå eftersom de ändå inte har så mycket till relation.
Säg till dina föräldrar att vad farmor ger är hennes ensak, du och de borde inte läggga sig. Farmor är vuxen, du är vuxen, bröderna är vuxna, föräldrarna är vuxna, det finns inga barn som måste tas till hänsyn till här (det kan ju vara annoorlunda). Och vägra ta mer diskussion om det, om de försöker: ”det är inget jag vill prata om, det är farmors ensak”.
Tack! Du har hele rätt i det, även om mina bröder skulle ha glädje av det så har dom ingen relation eller kontakt med farmor som jag har. Hon kanske ser dom var tredje, var femte år om ens det.
Känner mest att mamma ger mig dåligt samvete då ena min bror har behov av pengar han med, däremot lägger hon över det på mig och ger mig dåligt samvete. Han vet inget men mamma menar på att han skulle bli så ledsen och han fick veta och då får jag ännu mer dåligt samvete.
Jag tänker att om den brodern som också har behov av pengar, inte är hindrad pga sjukdom, att hälsa på och ofta hjälper man ju till, så är det hans problem. Om alla har kontakt och stöttar upp, då kan man ju tycka att det är rättvist, men det är fortfarande inte din huvudvärk.
Vid gåvor tackar man och tar emot, bara fräckt att komma med krav.
Kommer inte komma med krav, sa ifrån till mamma med.
Ja men då så? Tror du vet svaret och vilka svar du kommer få här.
Nej, dina bröder och pappa får väl ta det med din farmor om de är så giriga. Herregud. Fint att du har en fin relation med henne! ☺️
Nej gud nej. Vare sig du eller din farmor har gjort ngt fel. Alla är ju vuxna och har själva ansvar över sina relationer.
Fokusera du på att vårda relationen med din farmor. Tycker inte att ni ska blanda in andra som vill skapa konflikter, intriger och missämja.
Jag ångrar bittert att jag lät manipuleras av mina föräldrar i tonåren vad gäller mina farföräldrar (som hade gjort verkligen allt för mig) och att det påverkade de sista åren vi fick ihop.
Så låt din och farmors relation va och skit i andra!
1) måste de få veta ens?
2) du har inte gjort fel. Din farmor har inte gjort fel. Säg absolut inte till din farmor att dina bröder borde få lite också.
Är du vuxen? Frågar för att dina föräldrar inte ska lägga sig i😊
Min styvmorfar(vi har aldrig haft någon annan morfar) ger mig för att han ser mig som ansvarstagande, ingen slösa, ordentligt. Inget jag har blivit uppfostrad till, älskar att prata med honom, be om råd om mina intressen, uppdatera om saker han gillar.
Jag fick även på den tiden när jag inte var så värst social, men ändå självständig, dock festande 20nånting. Men då kom han med fina ägg, och råvaror, blev lika glad för det❤️ lånade pengar, som jag till slut inte behövde betala tillbaka, för att han såg att jag inte var en slösa. I kristider.
Iallafall, så är han noga med att man inte pratar om hemligheter mellan olika relationer. Så ingen har att göra med att han skämmer bort mig när jag behöver det, men samtidigt har ingen att göra med exakt när vi pratar eller umgås heller. Han försöker lära mig att hålla på gränser.
Det samtalet tycker jag att du ska ha med din farmor. Att hon har en relation med var och en av er, och ingen av er har rätt att lägga näsan i blöt på varandra. Men då ska du inte heller skvallra, så din farmor hamnar i en svår sits.
Lycka till❤️
Är vuxen. Det låter som en fin relation ni har ❤️ Jag ”skvallrar inte” men har en bra relation med min mamma, skulle göra en sak och då frågade hon hur jag kunde göra det och då sa jag att jag fått en gåva från farmor men bad henne inte att berätta om det. Farmor har inte sagt att det är ”hysch hysch” men ser ingen anledning att alla ska veta ändå.
Jag och farmor har en jättefin relation, hon är en av mina bästa vänner. Vi pratar om allt! Jag bävrar mig för dagen hon inte finns kvar för jag kommer sörja det mer än min egna pappa och vet att jag tillsammans med min farbror kommer få sköta allt då.
Tack ❤️
Jag förstår precis hur du känner!!❤️
Jag och min morfar har haft en nära relation hela mitt liv. Och han och pappa också, även fast mina föräldrar skiljdes. Han fanns innan jag föddes. Och han fanns för mig när pappa var sjuk i cancer och hela relationen var infekterad. Efter pappas död hjälpte han mig att fixa allting med dödsbo, och allt vad det hör till.
Samtidigt var jag den första han ringde när mormor plötsligt dog några år tidigare. (Jag är 36 idag). När morfar fick cancer fick jag en kris, mer än med pappa. Men han klarade sig🥰
Min familj har varit med om extremer. När jag var 23 år blev min 8 år äldre storebror knivhuggen helt ur det blå, vilket gjorde att han fick en svår ptsd med psykoser.
Jag var redan ansvarig för en dagverksamhet för psykisk sjukdom. Och en dag kom morfar ner med telefonen i handen, och frågade om jag kunde hantera det. Det var nog då morfar fick den djupa respekt han har känt mot mig sedan dess. Och min morfar hade ett förakt för sjuka människor innan det.
Det har han inte längre. Men det är bara jag som vet det, eftersom det bara är jag och han som umgås på riktigt!
Det är så mycket känslor i familjer.
Och din läxa just nu är att du inte behöver svara på dina föräldrars frågor. Och det kan du säga till dom, snällt alltså med glimten i ögat❤️😊 eller så säger du rent ut, ”det vill jag inte berätta”.
Är du vuxen har du ingen skyldighet att berätta varje detalj för mamma och pappa.
Tycker att ingen ens har rätt att veta vad/hur mycket du fick. Kommer det någonsin på tal så kan du ju bara säga att farmors ekonomi är hennes egen och så länge hon är vid liv så är det endast hon som bestämmer över sina pengar. De får gärna ringa och be om pengar men du ska inte tigga eller må dåligt bara för att de inte ens orkar lyfta luren lite då och då.
Du gör något superfint och även om pengarna är en bonus så är relationen till din farmor den gåva som är oersättlig.
Tacka för pengarna och fortsätt vårda er relation.
Pinsamt av vuxna män att tigga pengar och ännu pinsammaste om de ber systern tigga å deras vägnar…
Du har HELT rätt. Och din farmor är en vuxen person som gör precis som hon vill med sina pengar. Orsaken att hon vill ge dig summan nu är väl antagligen just att hon vill att du ska ha den själv utan problem från andra iställrt för att det ska fördelas vid arv.
Prata absolut inte med henne om något sådant. Säg helt ärligt till din mamma som du skriver här, att det är du som engagerat dig.
Tycker dem att de är orättvist kan de ringa farmor och gnälla själva…
Om barnbarnen är 5 år och det är en gemensam julafton kan man förvänta sig att alla barnen får en present om ett får, visst. Men absolut INTE i din sits.
Man får ut vad man lägger in tänker jag. Menar inte bara ekonomiskt eller att du har tänkt så för det låter det verkligen inte som. Hon vill ge dig nåt för allt du ger tjena, ha absolut inte dåligt samvete och säg inget till nån du tror kommer jiddra om det. Klart!
Men snälla nån, varför måste du blarra om för din mamma, dina bröder m.fl att din farmor ger dig gåvor???!! Håll truten om det istället!! Din farmor har rätt att skänka precis hur mycket och till vem medans hon lever!!!! Lär dig hålla snattran för din farmors skull!!!
Men utifrån vad hon skriver så verkar hon ju inte sagt det till sina bröder eller sin pappa, bara till sin mamma. Det är väl inte så konstigt, jag hade också berättat för mina föräldrar om jag fått en större summa pengar av farmor eller liknande. Skulle dock inte berättat för min bror om inte han skulle få något.
Har varit i liknande situation och jag fick dåligt samvete kring det. Men där fick jag stöttning av föräldrar som sa att vi alla är vuxna människor min farförälder ville ge detta för att hjälpa mig i en viss situation. Mina syskon och kusiner har en ”vi ses vid jul & din födelsedag”-relation medans jag hade som du att vi pratade ofta, fikade osv. Jag hjälpte även att köra till olika besök, hämta medicin och fixa saker hemma.
Nu med lite perspektiv så känns det inte fel nånstans. Hen ville ge pengar och hade det gott ställt. Vi valde dock tillsammans att inte prata om det med andra för att inte hamna i diskussioner.
Ha inte dåligt samvete ❤️ de andra är vuxna människor. Så trött på att (oftast) kvinnor ska ta ansvar för alla i sin omgivning för att inte såra.
Din farmor har rätt att ge pengarna till vem hon vill, det har ingen annan med att göra! Det låter som att hon vill visa sin uppskattning kring det du gjort för henne genom åren, låt henne! ❤️
Viktigt, om ni inte gjort det, är att hon skriver ett gåvobrev där det framgår att det inte är förskott på arv. Så det inte blir en summa som ”dras bort” från din arvslott när hon går bort.
Nej jag tycker inte att du ska ha dåligt samvete. låter helt rimligt av din farmor att hon visar uppskattning. Bryr sig inte bröderna tycker jag inte heller att de ska ha en gåva bara för att.
Du har absolut rätt i att det är hennes pengar och hon väljer själv vad hon ska göra med dem. Tycker absolut inte du ska fråga om dina bröder kan få, är det så viktigt för dem får de väl fråga själva? Eller den som nu tyckte att du skulle fråga (om det är dina föräldrar menar jag) kan fråga själv.
Nej.Inte fel att ta emot gåvan.Din farmor väljer själv vem hon vill ge en gåva till och hur mycket.Din pappa får tycka vad han vill om det,men det angår inte honom.Gåvan var till dig,bara dig av en anledning.Och så är det med det.
Hej!
Jag är en rätt ung person på en hög uppsatt position som chef. Alltid varit i sammanhang där jag behöver prata framför många människor. Sen ett par veckor tillbaka har jag fått extremt scenskräck och ångest inför saker på jobbet som jag måste hålla i. Vet inte varför det uppkommit helt plötsligt och jag vet inte hur jag ska hantera det. Det är en stor del i mitt arbete så jag kan inte frångå. Någon som varit med liknande och har tips?? 🙏🏼
Jag tycker det hjälper att vara väl förberedd. Försök att lugna ner dig själv innan, andas lugnt osv samt peppa dig själv om att du har klarat det tidigare osv.
Skaffa recept på betablockerare. Hjälper bra mot dom fysiska symtomen.
Tänk tillbaka på vad det var som hände då för några veckor sedan? Något måste ha utlöst det, tänker jag. Utifrån det kommer du förhoppningsvis vidare. Allt det här med att sova vettigt, äta bra, få luft och sol (om det går) det vet du säkert redan.
Håller tummar för att du kan komma på vad som helt plötsligt ändrades.
Ett tips är att kontakta vårdcentralen och få en KBT-behandling. Det finns risk att det blir värre ifall du inte angriper det på rätt sätt.
Intellectio, inventio, dispotio, elocutio, memoria, actio. Det kommer gå bra, lycka till!
Jag har inte varit i din situation, men eftersom du använder ordet ”scenskräck”… jag har sjungit och spelat teater och där kan man ju drabbas i så hög grad att man i värsta fall inte kan genomföra. Minns att jag en gång fick en tablett av min pappa, ingen aning om vad den hette, men den hjälpte faktiskt, jag blev lugn och det gick mycket bättre än det gjort på repititionerna.
Så jag tycker du ska prata med din läkare, bra om du kan få behandling i form av KBT eller något på sikt, men är det akut kan du kanske också få något utskrivet som kan lugna dig just innan du har ett viktigt framförande.
Känner mig rastlös och irriterad.
Trött på inget, trött på allt. Känns som jag aldrig kan vara nöjd/uppskatta de små sakerna. Blir så trött på mig själv.
Samma här…
Kolla dina sköldkörtelvärden, så där kan jag känna mig och då brukar det bli bättre med medicinjustering.
Har varit inne på det men hatar att lämna prover så drar mig för att göra det…
Lägg på ett lager Emla 2tim innan så känner du absolut noll + ta en lugnande samtidigt // en som undvikit vården i 20år tills en fick problem m sköldkörteln & måste ta prover x ggr per år
Hatar att lämna prover? Snälla, sånt får man göra med ojämna mellanrum hela sitt liv. Det fixar du.
Stressad? Obalans i livet? Brist på återhämtning?
Vi är inlagd med vår lilla bebis som fått RS. Ni som varit inne så här, hur länge var ni inlagda? Och till alla; snälla tänk till innan ni träffar små bebisar när ni är förkylda!
Hoppas ni får komma hem snart!
Rs brukar vara värst runt dag 6 sen vänder det, beror ju på hur påverkat ditt barn är. Alla behöver ju inte sjukhusvård, en del blir riktigt dåliga och behöver tid att återhämta sig.
Krya på sig till bebis!
En vecka var vi inlagda. Massor med kramar till dig! Vet att det är otroligt jobbigt, men det blir ju bättre!
Svårt dock med äldre syskon att alltid hålla sig undan folk, speciellt denna årstid.
5 dagar, precis utskrivna. Hemskt virus och vår bebis blev jättedålig.
Sex dagar när han var nyfödd, fyra dagar när han var ett. Fy det är så jobbigt men plötsligt vänder det bara och sen kommer ni hem!
Trodde också detta var viktigt. Därför blir jag så förvånad när bekanta och andra tar med sina små bebisar överallt, hem till andra, till jobbet för att hälsa på, till restauranger osv.
Vi var inlagda 6 dagar
Jag tror att du får bättre svar om du frågar personalen på avdelningen än om du frågar här. Det beror förmodligen på hur sjuk din bebis är och även vad de har för riktlinjer i din region.
Hoppas din bebis kryar på sig fort.
Eller till alla; Låt inte era små bebisar träffa hur många som helst.
Som att folk inte vet det🤦
Uppenbarligen inte?
Vi låg inlagda i 10 dagar. Blev ärligt mycket värre innan det blev bättre. Prata mycket med personalen så får du mer information om Det gör dig trygg.
”Tänk till innan ni träffar små bebisar”? Märklig kommentar. Det är väl föräldrarna som får skydda sitt barn mot vuxna som inte fattar?
Min sons första dagar i livet spenderade han på Astrid Lindgren efter att ha träffat storasyster… Ska man vara efterklok så borde storasyster hållts hemma från dagis och kompisar tiden före. Tack och lov var det precis innan det bröt ut brett så vi var nästan ensamma på avdelningen och hade superbra övervakning. Kanske var vi där 3-4 nätter.
Kan man som kvinna ha svarta kostymbyxor, vit blus och ljusrosa blazer på ett bröllop med klädkod kavaj? Och vilka skor till i sånt fall?
Inte vit topp
Under något rosa, jo absolut.
Vad jag kan läsa så får man inte ha hel vitt, men lite vitt är okej.
Varför inte?
Regeln om att inte bära vitt på bröllop finns ju till för att man inte ska gå att förväxla med bruden. Man får ju använda sitt sunda förnuft. Lite vitt får man ju ha i kläderna som en grann blommig klänning som kanske har vit botten eller i detta fall vitt linne under rosa kavaj.
Självklart kan man ha tex en vit skjorta eller blus, förutsatt att det passar klädkoden. Man kan även ha mönster på vit bakgrund.
Ja, om inte tar av sig kavajen/blazern vid något tillfälle alls så kanske det funkar.
Jag menar att hon ska ha skjorta eller blus, men inte blazer i annan färg.
Ja, eller det spelar väl mer roll stilen på det hela så det inte ser för ledigt ut liksom. Men är de mer dressad version, så absolut. Har du rosa blazer över kan du också ha en vit skjorta/blus under, precis som män kan. Skulle köra svarta skor, klackar om du vill eller en platt sko av typ mer dressad loafer eller slipins, eller platta pumps,.
Hade valt annan färg på byxorna (kanske ljusgrå?) men låter fint annars!
Ska kolla det, tack!
Nej inte grå, fult
Tycker det låter lite småtråkigt. Vill du ha kostym så hade jag satsa pp ett rosa set med vit blus isf.
Typ ngt sånt fast en finare blus under
https://www.bubbleroom.se/p/only/klader/kavajer-2/lanaberry-oversize-blazer-fuchsia-pink?utm_source=google&utm_medium=cpc&utm_campaign=P%20-%20Shopping%20-%20External%20Brands&gad_source=1&gclid=Cj0KCQjwhtWvBhD9ARIsAOP0GogwP6OvSinSekY6D2jwfbtYV4O-4Lrq6Rg5RwtHcl_G66I2bIvPe-gaAnFXEALw_wcB
Jo men hela jag är småtråkig 🤣 vill helst ha svarta byxor för trivs inte alls i ljusa byxor. Men kanske får tänka om.
Haha. Men ta en svart kjol istället då?
Nä, tuffare med byxor
Svart ska man väl heller inte bära om man nu ska hålla på etiketten?
Det är lite förlegat. Svart är generellt helt okej att ha idag på bröllop. Om brudparet inte vill ha det brukar det anges i någon form tillsammans med klädkoden.
Huvudsaken måste väl ändå vara att det känns rätt för dig. Att gå på bröllop i färger man inte är bekväm i hade jag aldrig gjort. Ljusgrått kanske? Snyggt med kavaj och byxor i samma färg och en rosa blus till kanske?
Nja klädkoder är ju till för att alla ska ha samma nivå och känna sig bekväma som grupp så att säga, inte att en enstaka person ska välja der som just hen känner sig mest bekväm i.
Ja, men frågan de skriver om ovan är ju färgerna, inte typen av kläder. Klädesmässigt är en kostymbyxa och en fin blus eller jacka/blazer helt okej för kvinnor vid klädkod kavaj. Svarta, gråa eller marinabyxor spelar ingen roll för klädkoden, så TS kan och bör i den kontexten huvudsakligen välja den färg som de är bekväma i.
Svar från anonym 21.10 till anonym 21.31. Man tror att om man säger att någon ska känna sig bekväm i kläderna man har på sig så föreslår jag inte joggingbyxor och linne. Utan som du sa att om TS inte känner sig bekväm i rosa från topp till tå så en annan färg, typ ljusgrått på både kavaj och byxor och en avvikande på toppen/blusen.
Föreslog jag pyjamas eller kanske bara en färg TS är bekväm med? Jag har inte nämnt att hon ska släppa klädkoden. Hur läser du?
Låter som en lite svår kombo med svart till ljusrosa? Du har inget marinblått du kan ha till underdel, eller ännu hellre matchande ljusrosa?
Tycker nog svart är snyggare till rosa än marinblått.. men det är ett alternativ
Tänkte mer att svart är svårt på bröllop, särskilt till rosa.
Nej tyvärr inte om du vill följa klädkod. Klädsel kavaj innebär matchande byxa och kavaj, alltså att det är som en hel kostym.
Vit topp låter eventuellt också lite för informellt, om det inte är en topp i fint material eller en skjorta/blus.
Nej, det går att ha finare byxa med blus utan kavaj med denna klädkoden.
Inte enligt de första länkarna som kommer upp när man googlar, t ex denna https://www.oscarjacobson.com/sv-se/inspiration/stiltips/gentlemanualens-kladkoder/
Detta är ju enbart för män. Var ju en kvinna som skrev frågan.
Ja men det skiljer sig ju inte åt om man ändå väljer att ha kavaj/kostym.
Jo det gör det.
Okej nu läste jag att du skrev utan kavaj. Det var ju dock inte det som var aktuellt i frågeställningen.
Spelar ingen roll när det är en kvinna som frågar. Överdel och underdel behöver inte matcha då.
Alltså jag är ingen expert på detta utan googlar bara, men var hittar du denna info för den hittar inte jag.
”För klädkod kavaj dam gäller klänning, byxdress eller fina byxor med en lite snyggare blus eller top i en klassisk stil.”
https://alltombrollop.com/klaedkod-kavaj/
”Traditionellt för dam när det kommer till klädkod kavaj kvinna, eller klädkod kostym kvinna, är det också en aning mer friare än för mörk kostym. Här är det fritt att välja färg och mönster på klänning, långklänning, kjol, byxor eller byxdress. ”
https://www.afound.com/sv-se/editorial/kladkod-kavaj
”Klänning, kjol, byxdress eller dräkt. Det ska vara elegant men inte lika uppklätt som en mörk aftonklädsel. Klänning eller kjol ska minst gå ned till knäna, men inte vara golvlång. Inga bara axlar. Sparsam urringning. Snygg byxa och top fungerar.”
https://www.kladkoder.nu/kavaj/
”Damerna ska bära en finare klänning än till vardags, men absolut ingen glittrig aftonklänning. En kjol med kavaj till är helt okej, men byxdress ska undvikas. Byxor med jacka till går däremot fint.”
https://www.brollopsmagasinet.se/kladkod-vad-galler/
Några av första google-resultaten.
Allt om Bröllop: ”För klädkod kavaj dam gäller klänning, byxdress eller fina byxor med en lite snyggare blus eller top i en klassisk stil.”
Afound: ”Traditionellt för dam när det kommer till klädkod kavaj kvinna, eller klädkod kostym kvinna, är det också en aning mer friare än för mörk kostym. Här är det fritt att välja färg och mönster på klänning, långklänning, kjol, byxor eller byxdress. ”
Kladkoder nu: ”Klänning, kjol, byxdress eller dräkt. Det ska vara elegant men inte lika uppklätt som en mörk aftonklädsel. Klänning eller kjol ska minst gå ned till knäna, men inte vara golvlång. Inga bara axlar. Sparsam urringning. Snygg byxa och top fungerar.”
Bröllopsmagasinet: ”Damerna ska bära en finare klänning än till vardags, men absolut ingen glittrig aftonklänning. En kjol med kavaj till är helt okej, men byxdress ska undvikas. Byxor med jacka till går däremot fint.”
Några av första google-resultaten.
Ja och ingenstans här står det ju att kavaj och underdel kan vara i olika färger, bara att man kan ha en underdel och en blus.
Du tolkar alltså på riktigt ovanstående som att de menar att byxor och blus/top/jacka ska vara i samma färg? Att det är så viktigt, men ändå skriver man inte ut det?
Det är absolut helt okej vid klädkod kavaj att för kvinnor att ha på sig en byxa och en top/blus/kavaj i olika färger. De kan också ha en matchande byxa och kavaj likt män. Men det är friare generellt för kvinnor, inklusive val av klädesplagg och färger.
Står inget om kavajer ovan i det som citeras. Dräkt eller blus nämns.
Håller med, det låter inte som man kan ha omatchade kavaj och byxor. Däremot blus och finare byxor.
Om det är okej att ha omatchande byxor och kavaj skrivs klädkoden som ”bruten kavaj”. Klädkod ”kavaj” innebär att man har matchande byxa och kavaj men i valfri färg, till skillnad från klädkod ”mörk kostym” som innebär matchande byxa och kavaj men färg svart /mörkgrå/mörkblå. Så nej, om klädkoden är ”kavaj” är det egentligen inte okej att ha omatchande byxa och kavaj. Kan väl tycka att det är mer okej att ha t.ex ljusrosa kavaj tillsammans ljusgrå byxor, eller olika färg på kavaj och byxor om det är i nyanser som är nära varandra, men rosa kavaj och svarta byxor hade jag skippat eftersom jag tycker kontrasten mellan färgerna blir för stor. Hade i så fall satsat på svart både upptill och nertill och antingen vit blus/skjorta eller i en färg om man inte vill vara helt svart/vit.
Jag tänkte vit blus. Och jag tänkte först om jag skulle ha svarta byxor och svart kavaj och en fin ljus blus under men blir kanske för mycket svart? Så därför funderar på jag på rosa blazer. Vill inte ha klänning eller kjol.
Ja, undvik absolut helsvart. Du har ingen kjol i samma färg antar jag? Man gör ju alltid som man vill men vill du följa klädkoden så funkar det inte med svart byxa och rosa blazer. Det är lite för basic helt enkelt.
Det beror ju jättemycket på vad för slags byxa, blus och kavaj. Går inte att säga bara sådär, beror på snitt och material och detaljer.
Strunta i blazern och ha en topp i fint/festligare material istället. Och skippa svarta byxor och välj en ljusare färg. Svart passar inte riktigt på bröllop.
Men alla män har svart?
Nej…
Det är jättevanligt att män och kvinnor har svart på bröllop idag. Om brudparet inte vill ha det brukar det ofta stå i klädkoden idag, t.ex. heltvit eller helsvart klädsel undanbes och dyl.
Ja det är väldigt vanligt. Men brudparet kanske är väldigt traditionella, kanske säkrast att fråga dem?
Absolut inte vanligt och väldigt ofint.
Jo. Har varit på flera bröllop där tjejerna hade helsvarta klänningar. Blev först lite överraskad men för många är det inte en grej längre. Men som sagt bra att kolla med brudparet om de skulle ta illa upp.
Att folk har Det betyder ju inte att det är rätt enligt klädkod.
Det går bra med svarta byxor! Hon trivs inte i ljusare
Svarta byxor kan man absolut ha, det är helsvart och helvittt som ska undvikas om man kör traditionellt.
Tror inte det blir för mkt svart, det är ju inte helsvart. Män får ju dessutom ha det.
Män ska absolut inte ha helsvart.
Svarta byxor, svart top, och en rosa kavaj på det. Så snyggt. Helst klackar.
Svarta kostymbyxor passar sig verkligen inte på ett bröllop, det är väl ingen begravning du ska gå på.
Det är otroligt vanligt med svarta byxor i alla möjliga sammanhang numera. I USA verkar det vara ganska vanligt att ha svart på sig på bröllop. Det viktiga är att det ser ut som om man ska gå på fest och med en kavaj i annan färg kommer det inte se ett dugg ”begravningskläder” ut. Det går ju styla det ganska mycket fest med målade naglar, smink och smycken.
Nej I usa har man marinblå kostym. Svart är för begravningar. Smoking är undantaget.
Nya tider nu.
Får man dålig andedräkt av nikotintabletter? Så att andedräkten luktar lite nikotin, inte helt som vanlig ciggandedräkt man får när man rökt? Min sambo äter dessa och hans andedräkt om nätterna – alltså hjälp, det luktar huggorm. Någon gång frågade jag om han börjat tjuvröka igen och han sa att han inte har det, och tog nog lite illa upp av frågan. Vad är era erfarenheter? Han är i övrigt petigare än de flesta gällande tandhygien och har hållit på med plackers, munskölj etc långt innan vi började vara med varann.
Känns som Fayme ofta tar efter Elsa Bratt stories? 😅
Följer inte Elsa Bratt. Vad är det som är likt?
Mår skiiiit. Kan ni inte berätta något kul så man får skratta lite?
Kommer inte på något kul men hoppas det känns bättre imorgon❤️
Följ några humorkonton för att bryta upp alla brudar med filter
Någon som har tips på hudvårdsmärken och sminkmärken som inte innehåller skadliga kemikalier? Är Bare Minerals bra? Kom med alla tips ni har och gärna allmänna tankar kring ämnet 🙂
Vad tänker du när du skriver skadliga kemikalier? Typ uranium och bly, eller någon ospecificerad kemikalie som influencers hävdar att man måste detoxa bort med juice?
T.ex parabener, parfym och syntetiska färgämnen
Vanliga ingredienser alltså, som inte är skadliga så länge man inte är allergisk.
Om du tycker att hormonstörande ämnen inte är skadliga så absolut 😂
Vanliga ingredienser i det avseendet att de förekommer i många produkter ja. Men det är fortfarande hormonstörande ämnen som inte påverkar hälsan på ett bra sätt, därför jag frågar efter alternativ. Om du inte har något tips på alternativ är det ingen vits att ens engagera sig i tråden
Nu var det ju iofs du som skrev ”och gärna allmänna tankar kring ämnet 🙂”. Tråkigt att köra iväg någon då bara för att hens tankar inte är samma som dina.
La roche posay.
Det beror väl på vilka ingredienser du vill undvika och varför. Ex parabener är välbeprövade, när det står parabenfritt så har det ersatts med något annat som inte nödvändigtvis är bättre.
Bare minerals innehåller bismuth, som för många är oerhört irriterande för huden.
alex cosmetic
Back to earth
Hudvård från Avene,finns på Apotea t.ex.Bästa jag använt,och jag har sån där torr och könslig hy som reagerar på allting!
Kolla in naturligt snygg på nätet, massor med ekologiska skönhetsprodukter att köpa och få info om. Jag har testat:Mossa, Lavera, Urtekram
Fråga till er som jobbar med HR. Jag har jobbat i 2 år som ”timanställd” på mitt nuvarande jobb. nu har jag fått veta att ”timanställning” inte är en laglig riktig anställningsform, antingen är
man visstidsanställd eller tillsvidareanställd oavsett antal timmar man jobbar, enligt lag. Jag har bett min arbetsgivare att ändra mitt kontrakt till tillsvidareanställd (han har inte ens skrivit på mitt nuvarande trots att jag deklarerat inkomst från detta företag de senaste 2 åren…..) men han vill inte detta. jag har pratat med andra
som jobbar med HR och de menar att efter 12 månader blir man oavsett tillvidareanställd och faller under LAS. Stämmer detta?
Om det finns en möjlighet till tjänst, ja. Annars inte. I det senare fallet kan de heller inte fortsätta att timanställa dig.
Det är sådant man tar hjälp av facket för, att se till att arbetsgivaren sköter sig arbetsrättsligt. Din arbetsgivare gör fel och då din arbetsgivare inte vill skriva under behöver du hjälp
Om du inte är tillsvidareanställd så är du antingen vikarie för någon eller så har du en särskild visstidsanställning (säva). Om du haft en säva i ett år så har du rätt till en tillsvidareanställning. Om din arbetsgivare ej kan erbjuda detta måste hen hävda arbetsbrist men kontakta facket! Låter inte som saker går rätt till på ditt jobb.
Tillsvidareanställning innebär dock inte automatiskt heltid. Du kan vara tillsvidare på 20%. Men ring facket.
Tillsvidare kan också vara på 0% och att man blir uppringd när det finns arbetstillfällen, man har dock rätt att få sitt schema med 14 dagars framförhållning, förändringar efter det behöver ömsesidigt godkännas. Har man en viss procent (t.ex 20%) har man rätt till 20% av en heltids arbetstimmar/månad. “Timanställning” är inte anställningsform utan ett sätt att få lön.
Har ni dumpat någon som känns rätt men svår att se en framtid med?
Nej. Men det känns rätt självklart (men svårt ändå förstås) att avsluta förhållandet om man inte ser att det skulle hålla i framtiden. Det beror väl lite på vad det handlar om och kanske hur gammal man är.
Beror ju på, man kan ju leva i nuet, ha det bra så länge det går. Måste det finnas en framtid med varje person?
Beror väl på. Exempelvis frågan om barn kan ju vara en sådan grej. Eller att en gärna vill flytta till London och den andra vill köpa hus i Vilhelmina. Osv.
Ja. Men vi blev tillsammans igen och har varit det i 14 år nu. Så det fanns visst en framtid ändå. 😛
Jag dumpade en person jag varit ihop med i över 6 år pga att jag tillslut förstod att han aldrig skulle vilja bo i annan stad än där vi båda växte upp, och det ville jag absolut inte pga väldigt mobbad där under uppväxte .. Så han var det inget fel på, men staden han ville bo i :(.
Jepp. Eller vi valde att inte gå vidare och bli för seriösa. Vi passar ihop på vissa sätt, kemi, humor osv. Men vill leva så extremt olika så det skulle inte hånat få ihop i längden. Han har barn, jag har hund, han vill bo på landet, jag i stan, jag vill resa osv osv.
Ja, en jag älskade djupt och ville gifta mig med. Ville ha barn.
Han eller du?
STÖR mig på när föräldrar låtsas beklaga sig över att de inte är på ett visst sätt. Egoina skriver: Varför är jag inte en sån mamma? (efter att ha skrivit att hon har ångest över att inte gjort fotoalbum). Fånigt och så genomskinligt att göra en grej av att man inte är någon bullmamma (som om det vore så ovanligt).
Vet inte om jag vet exakt vilka uttalanden du menar men tänker att de kanske önskar att de orkade och fixade med vissa saker.
Varför skulle det va att låtsas?
Jag skulle kunna säga typ varför ör jag inte en förälder som
”Älskar va utomhus vintertid med mina barn”
”Orkar träna efter barnen somnat”
”Orkar fixa mig mer än den absolut basala hygienen”
Etc etc
Ser absolut människor som orkar och fixar saker jag inte gör.
För att det är inne att porträttera sig som en förälder (oftast mamma) som inte är som alla andra.
Fast så tolkar inte jag det nödvändigtvis när någon säger ”varför är jag inte en sån mamma?”. Tycker mammor generellt väldigt, väldigt ofta känner sig otillräckliga. Att de inte gör tillräckligt och har orimliga förväntningar på sig själva på vad de vill och borde kunna göra men inte (av helt förklarliga skäl) inte pallar. Så när någon säger sådär, så tolkar jag det mer som ett sätt att få lite utlopp för den känslan av otillräcklighet, att liksom inte sitta inne med den helt utan låta det pysa ut lite.
Det är tydligt att ni inte läser Egoinas blogg. Hon vill göra en grej av allt.
Nedanför skriver du ”Det handlar om det fenomenet.”, men här antyder du att vi inte fattar för vi inte läser en specifik persons blogg? Så, är det angående fenomenet eller detta specifika exempel? För pratar vi om ”fenomenet” så tycker jag som ovan. Vill du prata Egoina specifikt, nej, följer inte henne.
Då kanske inte du heller ska följa henne om du blir så irriterad.
Men de fattar väl att ingen är perfekt? Influensers Instagram tex är inte verkligt.
Tycker också det borde vara rätt självklart att ingen är det.
Oj jag gör inte alls den tolkningen. Tänker att hon menar att hon skulle ha ett intresse hon helt enkelt inte har, för sin sons skull? Lite som att önska att man hade ett stort intresse för basket om ens barn började mer den sporten, men så tycker man genuint bara det är trist. Har inte alla något sådant? Jag önskar jag gillade att träna men är tyvärr lat som få…
Ja men alltså. Det är ju det som är grejen. Man behöver inte gilla något men poängen är att man gör en grej av att inte gilla det för att skilja sig från mängden. Man gör en grej av något som man egentligen inte behöver göra en grej av. Läser man någons blogg regelbundet lär man sig hur folk vill uppfattas.
Eller så har du helt fel och har inte lärt dig hur hon vill uppfattas.
Eller så dömer man personen efter vad man ser i en blogg, som kanske representerar max 10% av någons liv/personlighet? Verkar som om du har något personligt emot henne och därför stör dig på hennes formulering…
Om det vore barnets intresse så tycker jag man ska erkänna att man inte kan lite mycket och aldrig kommer kunna, men att man visar intresse för att lyssna på barnet när det berättar. Och det ÄR faktiskt kul att få inblick i en sport och allt som omger den utan att för den skull sätta sig in i laget och spelarna eller ens reglerna. Bara för att få bonda och blicka in i sonen värld.
Finns det någon förälder som kan göra något rätt som inte gör det exakt som dig? Sett dig kommentera ang. föräldraskap, barnuppfostran, förskola och dyl. i et par veckor och du är alltid nedlåtande mot folk som tycker, tänker och gör annorlunda än dig – för hur du gör är ju det enda bra sättet och alla andra har fel. Kanske skulle satsa på lite introspektion.
Det handlar inte om att göra rätt. Det handlar om det fenomenet. Är inte direkt ensam om att störa mig på det.
Hon gör ju inte rätt enligt dig, och du klagar på det.
Pick me mamma? 😄
Ja! Bra uttryck för detta fenomen.
Och vad ska vi kalla fenomenet ”tro sig veta syftet bakom någon annans handlande, störa dig på det och sen springa in och gnälla om det anonymt på en blogg”? Otrevlig gnällanka, är mitt förslag.
Har saracelina (på insta) skilt sig? De sålde huset så himla abrupt.
Abrupt? För att hon inte delat med sig på sociala medier att dom tänker sälja?
Vad tror vi Jelena Meachams nästa hårförändring blir?
Nån som har en nära vän som utövar härskarteknik? Har så svårt att veta hur jag ska hantera en av mina bästa vänner. Genom åren (speciellt när vi var yngre) har hon ofta gett mig ”kränklimanger” i stil med ”du är sååå lik xx ful kändis”😅 eller kommenterat min kropp om jag gått upp nåt kilo (är naturligt smal o alltid varit smalare än henne) o skulle aldrig falla MIG in att kommentera nån annans kropp. När jag berättat att jag har det tufft på jobbet så har hennes förslag på jobb varit väääldigt juniora i förhållande till vad jag gör idag. Blir nästan förolämpande. Hon grattade mig inte på min födelsedag tror att jag delar den med hennes syster så hon kan knappast ha glömt. Men skrev ett gulligt meddelande i ett annat sammanhang några dagar tidigare. Efter varje gång vi setts ifrågasätter jag vad jag har sagt och övertänker våra konversationer. Mitt ex var först att påpeka hennes beteende gentemot mig och trodde hon ”tävlade” och var avundsjuk. Hon har inget att vara avundsjuk på ska tilläggas. Går i tankarna att låta relationen rinna ut i sanden samtidigt som det smärtar mig då vi varit nära inså många år och har så fina minnen för livet tillsammans. Hur hade ni gjort?
Det låter inte som en vidare vän tycker jag. Framförallt är det helt ovärt för dig att spendera tid med henne om varje gång ni ses så sitter du med dålig känsla efter och tänker över vad du sagt och går igenom era konversationer. En relation kan ha problem, men för att det ska vara värt att jobba på måste relationen ändå överlag ge mer positivt än negativt. Låter som det negativa med henne väger tyngre än det positiva. Jag hade nog låtit det rinna ur sanden och ägnat mig åt andra saker och personer som ger mer positivt överlag.
Spontant: skit i henne
Lättare sagt än gjort såklart men du kan bara ändra dig själv. Kan du ha överseende med hennes sätt för att du uppskattar relationen så kan du fortsätta men på en lägre nivå kanske? Inte höras lika ofta och se om du saknar att ha vännen i ditt liv. Gör du inte det är det ditt svar.
Ja jag har haft en sån. Hon var så konstig på alla sätt och vis. Vi umgås inte längre, men när vi gjorde tog jag långa pauser från henne.
Jag har det bättre utan min kompis, så klarar du dig utan din, bryt kontakten.
Borderline.
Tror du? Jag har funderat på om hon har någon slags diagnos faktiskt för hon får nya idéer titt som tätt och byter riktning ofta. Ena dagen flytta utomlands andra plugga till barnmorska, nästa bli frilans, nästa packa in familjen i en buss 🚌 o leva roadlife. Hon har genom åren bytt vänner ofta, inte att hon bryter helt men mitt ex kallade det ”flavor of the month” dvs vem som var hennes bästis för tillfället… blir så trött på alla svängar upp o ner.
Hmm…osäker men folk med borderline håller oftast på sådär.
Såfort du konfronterar dem så är du ett minne blott.
ADHD kanske? Kommer med plumpa kommentarer utan att tänka först, impulsiv osv
Dumpat. Ju mer hon gör dej illa ju sämre kommer du må. Det är inte värt det. Du är värd bra vänner. Som man mår bra av.
Hur kan du säga att hon är en av dina bästa vänner, när hon är så elak? Vad får du ut av att umgås med henne, här och nu? Skippa elakingen.
Dags att ta en paus ifrån den ”vännen”.
Ärligt nu. Ni som har barn, kan ni känna att ni ångrar att ni skaffade? Är det verkligen värt allt det jobbiga?
Tycker inte det är särskilt jobbigt faktiskt. Men jag har bara ett barn.
Asså just nu med kolikbebis och en 3-åring kan jag lite ångra det när han gallskriker i timmar.
Men gjorde inte det innan 2:an föddes. Och vet ju också att det blir bättre så längtar mest bort de här första månaderna.
Har tyckt det va genuint kul att va förälder sen 1:a va kanske 10 månader. Då började jag jobba 50% dessutom. Jag älskar nog inte första bebistiden och inte att va föräldraledig på heltid heller
Men småbarn är riktigt kul tycker jag.
Ångrar att jag skaffade tvåan. Ett var så mkt enklare och hade inga problem. Passade oss bättre.
Ångrar tran. Herregud, hur tänkte vi. Har dessutom diagnos och sjukdomar.
Var inte säker på att jag ville ha barn men min partner var väldigt sugen och jag kunde ändå se en framtid med barn framför mig så vi körde. Skulle inte säga att jag ångrar det, är väldigt nöjd med livet som det är och upplever att barnet (1,5 år) ger mer glädje än jobb (men så har vi också ett rätt ”enkelt” barn som började sova hela nätter tidigt). Är dock övertygad om att mitt liv hade varit lika bra utan barn, förstår inte alls alla som säger att ”livet börjar när man får barn” osv.
Nej jag har aldrig ångrat mina två barn det minsta. Så jobbigt är det inte på långa vägar (för oss). Men jag kan absolut i vissa stunder bli galen och längta tills de är äldre…
Precis, man längtar till en annan tid där barnen fortfarande existerar men där situationen är annorlunda. Det är extremt sällan man (eller jag) längtar tillbaka till livet innan dem, bara till ett lättare liv med dem.
Ja verkligen! Ibland kan man ju drömma om tiden då man kunde ha en dag i soffan utan någon att ta hand om och sysselsätta, men jag skulle aldrig välja bort mina barn 😊
Jag längtar tillbaka till det, bra att du skrev jag som tillägg på slutet där. Finns flera som ångrar sig eller inte gillar föräldraskapet.
Det är väldigt ofta folk påtalar att mååånga ångrar sina barn, men jag undrar hur statistiken är på det egentligen… tror faktiskt inte det är jättevanligt att föräldrar önskar att deras barn inte fanns, även om det såklart finns undantag.
Runt 10 procent talar man om. Sen är det såklart olika på vilket sätt. Det kan ju kännas jobbigt att önska att de inte finns, vilket en del gör men inte alla. Men att man skulle valt annorlunda om man fått chansen och inte visste vilka barnen var, att de skulle vara nån annans osv.
Sen är det ju jättesvårt att se det och förstå om man är en förälder som är nöjd med sitt val. Finns många vittnesmål om detta om man vill fördjupa sig.
Men det viktigaste är att de som inte har barn vet att det kan hända, särkilt om man inte är särskilt sugen eller är mkt osäker. Så man kan göra ett informerat val som passar en själv. För det kan inte va en trevlig känsla/liv att ångra en sån sak eller att känna att man lever ett liv man inte vill ha.
Det är viktigt att det kommer ut, att man kan ångra sig och att det inte är nåt extremfall som aldrig kommer hända en. Så ingen mer hamnar där.
Läste nyligen nånstans,trir DN,att undersöknibg visat att 13,eller var det 16% ångrar att de bkev föräldrar.Det betyder inte att de hatar sina barn,bara att de valde fel grej med föräldrarskap.
Ja ibland, vissa stunder, känner jag så. Just med alla konflikter. Det är så tröttsamt att tex borsta tänderna ska bli en lång fight VARJE GÅNG. Varje måltid är en kamp. Vill bara ge upp allt ibland. Livet utan barn var så mycket lättare på det sättet.
Tycker mina barn är så respektlösa också, att jag verkligen kan se mina egna brister som förälder. Så sorgligt. Får mig att tvivla på mig själv.
Men om jag alltid känner ånger? Nej. Har aldrig älskat någon som jag älskar mina egna barn. Så häftig känsla.
Åh vad jag önskar att det funnes en föräldrakurs för föräldrar som behöver reboota sitt beteende mot barnen. Barnen svarar ju som de blir tilltalade, och då menar jag lika mycket (om inte mer) av kroppsspråk, blickar och suckar. Det är klart att de känner av att du tycker att det är jobbigt att vara med dem och helst vill vara någon annanstans.
Har aldrig någonsin ångrat mina barn men vissa stunder önskar man att de inte var så beroende av oss föräldrar. Speciellt när man har en dålig dag och bara vill sura eller om man vill göra något spontant. Inte ofta det händer eftersom att man är van vid livet med barn och glömmer hur det var när man faktiskt var fri att isolera sig från omvärlden. Lite som att andas, man bara gör det tills man tänker på andningen, då blir man plötsligt medveten och allt känns så konstigt och främmande.
Ibland tittar jag på barnen när de leker och tänker ”vilka är ni?”, blir liksom plötsligt medveten om att de är där och då känns allt så konstigt en stund tills föräldrarskapet gått tillbaka till att ske på autopilot.
Värt det jobbiga till 100%, låter väldigt konstigt rent känslomässigt att man skulle ångra att man satte dem som individer till världen för att det är praktiskt jobbigt, finns inte på kartan.
Den stora grejen för mig är att man plötsligt har hjärtat utanpå kroppen och skulle något hända barnen skulle jag verkligen aldrig kunna bli hel igen eller lycklig om de inte mår bra. Försöker att inte tänka på det så mycket men det blir verkligen mer som står på spel, innan var jag mer avslappnad, villig att ta risker och sådär.
Det är inget konstigt dock, vanligare än man tror.
Lite konstigt är det faktiskt.
Tycker du. Men inte konstigt som i ovanligt. Det kan bli så med den norm och press som finns runt detta, många skaffar barn utan att tänkandet känna efter vad de själva vill.
Min bror är tyvärr en av dem, han ångrar att han gick med på tjejens vilja att skaffa barn och allas ord om att ”man ångrar sig aldrig”.
Samma för min bästa vän. Så sorgligt.. Men ja man måste verkligen tänka efter och följa sitt hjärta.
Nej, det är ju himla dumt isåfall. Men ja, jag tycker det är lite konstigt om man väljer att skaffa barn, uppfostra dem och ta hand om dem och sen ångrar att de finns.
Man ångrar ju det under hela tiden såklart. Eller ångrar föräldraskapet, att det inte blev det liv man ville ha.
Men när man är fri igen borde man inte ångra sig menar du kanske? Men man har ju då ”slösat” många år av sitt liv och gått igenom mkt, missat annat, det är väl det man ångrar, inte nuet. Men vad kan man göra, man får göra det bästa av som situation.
Alltså jag ska egentligen inte försöka förstå mig på något som jag aldrig kommer att förstå. Men jag tänker väl så att de allra flesta ”vanliga” människor i normala livsförhållanden älskar sina barn, och man ångrar väl inte någon man älskars existens? Det är väl därför det känns konstigt för mig att ångra sina barn. Men förstår också att det är väldigt komplext. Ni som svarat här att ni ångrar era barn – älskar ni dem? 🤔 Undrar genuint!
Som sagt säger många att de ångrar föräldraskapet och hur deras liv blev, inte barnen. Då det ju är hårt att önska att nån inte finns. Många älskar sina barn ja. Men man kan ändå ångra livsvalet och föräldraskapet.
Har hört från en del, bland annat en man som inte älskar barnen. Hans partner blev gravid och valde att behålla, han har kämpat med rollen och försöker va en bra pappa men känner inte direkt kärlek för barnet även om han connectar mer och mer med honom och kan känna viss stolthet och så. (Barnet är
Några år gammal).
Det finns mkt att läsa, lyssna och se på angående detta. Sök på barnfrihetspodden, Ann Katrin Nyhetsmorgon tv4 och reddit regretful parents. Tycker det är bra att du försöker förstå, inget fel alls.
Jag älskar mina barn men jag borde inte skaffat dem. Vill såklart inte att de dör eller slutar existera. Om jag fick backa tiden 10 år och välja om och liksom glömma vilka de var/blivit så hade jag gjort det. Vill va deras moster typ, att de är nån annans barn.
Borde levt mitt liv utan barn.
Aldrig ångrat, men tonårstiden var pest. Nu många år senare har vi en fin relation och jag har välsignats med barnbarn. DET mina vänner, är värt allt slit under tidigare år!
Mina barn är båda under 5 år men har redan börjat längta efter mormorslivet.
Herregud
Haha vänta här då, jag har inte ens barn än och längtar redan efter att kanske få vara mormor/farmor någon dag 🙂 Beror nog mycket på hur fin relation jag hade själv till min mormor. Till min mamma med, men relation till förälder kan ju ofta vara lite mer komplicerad även om den är fin och bra. Relation till mor/far-föräldrar så kan det vara mer enkelt, mindre ansvarsroll liksom.
Vaddå herregud?
Vill inte ha barn men skulle kunna tänka mig att va mormor/farmor 😄
Åh vad jag önskar att det funnes en föräldrakurs för föräldrar som behöver reboota sitt beteende mot barnen. Barnen svarar ju som de blir tilltalade, och då menar jag lika mycket (om inte mer) av kroppsspråk, blickar och suckar. Det är klart att de känner av att du tycker att det är jobbigt att vara med dem och helst vill vara någon annanstans.
En småbarnsförälders viktigaste uppgift är få klart för sig hur ens egna föräldrar betedde sig mot en som barn och bryta alla mönster som var destruktiva. Ärligt talat så finns inget viktigare för många. Ta inspiration av de som gör det bra, inte av de som gör eller gjorde det dåligt.
Tycker inte jag haha! Jag är klar med barn, orkar inte hålla på med sånt igen. Visst man kan ses ibland men längtar till de blir äldre. Jobbigt i den här åldern med så mkt skrik och spring. Men alla är olika!
Tycker inte det är jobbigt med barn. Två barn i skolåldern ungefär. Bästa jag vet. ❤️
Är mitt inne i spädbarnstiden så eeh… 😉 Nej men det är väldigt jobbigt att ha barn och är ju något man inte riktigt kan förenkla heller. Bebisar skapar sömnbrist, vilket leder till irritation, vilket leder till tjafs med partnern, o.s.v… Men samtidigt är det en häftig grej att ha skapat en liten person, som man älskar över allt annat, och som man ska följa och vägleda genom åren… Jobbigt men häftigt. Kan sakna mitt gamla liv emellanåt, det var så kravlöst och enkelt, men ångra mig gör jag inte.
Aldrig ångrat.
Bästa som hänt i mitt liv.
Inte det minsta. Det är tufft i perioder men allt är övergående och det överskuggar inte glädjen och meningen med livet som det ger.
Har bara ett barn, en 12-åring som alltid varit ”enkel”. Så ja, det var värt det.
Har uppfostrat tre barn, min yngsta är 15 nu.
Det är verkligen värt det. De var roliga och gulliga men jobbiga 😀 som små. Nu är de ju tre vuxna eller nästan vuxna personer som finns i mitt liv och gör allt bättre.
För dig. För sig var det värt det. Man kan inte uttala sig generellt.
Men är du samma person som kommenterar överallt att det inte gäller alla? 😂 Alla som kommenterar här skriver ju utifrån sin egen upplevelse, man behöver inte vara övertydlig med att det inte gäller alla i hela världen.
Nej har bara kommenterar detta. Tänker att det är så man pratar? Säger jag ”det är värt att skaffa barn” eller ”det är tråkigt att bo på landet” låter det allmängiltigt eller? För mig var det inte värt det eller jag tycker det är tråkigt att.. är väl hur man säger saker man har åsikter om?
Men då vet jag hur ni menade, det var ju bra.
Nja, ett svar på en sån fråga som TS ställde, ”ångrar ni att ni skaffade barn, är det värt det”, tycker jag underförstått är individens eget perspektiv och egna åsikter. Alltså ingenting man behöver förtydliga med ”jag tycker/känner” innan vare åsikt. Så tycker jag iallafall 😊
Ja många verkar tycka så nu för tiden. Själv tycker jag det låter allmängiltigt.
Hon svarade ju heller inte allmängiltigt utan utifrån sin egen upplevelse. Jag blir också irriterad på dem som uttrycker sig som om den egna upplevelsen borde gälla alla. Men det gjorde verkligen inte denna Anonym.
Anonym har rätt, språkligt sätt. Man kan bara svara utifrån sig själv, ”man” är mer generellt. Och man behöver ju inte bli otrevlig som vissa.
Sett, innan ni påpekar det.
Men anonym 21.11 skriver ju inte ens ”man” i sin kommentar. Hen beskriver bara sin situation och sitt perspektiv.
Visserligen. Men hen skriver ”det är”. Också ganska definitivt, inget som tyder på egen åsikt. Men jag förstår att hen menade så. Dock gör inte alla det, många tror ju att man inte kan ångra att man skaffar barn och det är farligt.
Hen skriver ”det är” som svar på en specifik fråga, riktat till enskilda individer. Då tycker jag alla borde förstå att det är individens egen åsikt 😊
Ja för många föräldrar med en bra relation till vuxna välfungerande barn säger ju att det inte är värt det???? Kom igen nu och sluta vara bitter över folk som inte är missnöjdast i världen över sina liv!!
Du behöver inte bli så arg för att vi tydligen lärt oss olika sätt att uttrycka en åsikt. Jag är inte missnöjd alls med mitt liv. Har barn som jag inte ångrar men vet att det inte är värt det för alla.
Finns en del som anser det ovärt det och ångrar föräldraskapet, skulle valt annorlunda osv. Informationen finns därute. Men vad ska man göra, man kan inte spola tillbaka tiden.
Ångrar inte en sekund ❤️ Vi har 2 under 2 och kan absolut längta till den dag barnen kan leka själva och jag får dricka en varm kopp kaffe och ha ett ostört samtal med min man på morgonen. Men den dagen kommer! Vi kände att något nytt behövde hända i livet. Älskade alla resor, barer, restauranger och tid till hobbys vi hade innan barnen, men hade aldrig kunnat leva ett helt liv så. Skulle aldrig säga det här IRL till någon, men jag tycker det känns lite fattigt att leva samma liv från typ 25 år tills man dör.
Aldrig någonsin ångrat mitt barn. Tycker alla perioderna i hans liv haft sin charm, t.o.m. tonåren🙂. Har gjort jättemycket med honom och följt hans fritidsintressen. Har en jättefin kontakt med honom. Han är nu i trettioårsåldern.
Vad som är jobbigt för ena är lättare för den andre. Jag har tre barn, fick första när jag var precis fyllda 23, nummer två när jag var 26 och sista när jag var 27. Är nu 33 och mina barn är ”stora”. Minsta börjar skolan i år. Har aldrig upplevt det speciellt jobbigt, men ser på mina vänner som fått första barn nyligen att de tycker mycket av småbarnslivet är väääldigt jobbigt. Har en stabil relation där pappan till barnen är mycket delaktig, vi har det bra vilket också underlättar mycket.
Bästa jag gjort. Önskar jag gjort tidigare. Överträffar allt.
Jag med! Önskar jag börjat tidigare så hade jag ”hunnit” med en trea också.
Oj. Avundsjuk på den känslan. Men jag får skylla mig själv, körde på fast jag inte var säker. Blev inte som jag trodde/som alla sa..
Det största i livet är kärleken till barnen.
ångrar inte ❤️ men önskar jag valt en bättre ”pappa” han har checkat ut 100%och det är så sorgligt 😥
Ja jag ångrar föräldraskapet. Och är inte ensam. Finns poddasvnitt, mkt på reddit och nyhetsmorgonavsnitt om detta. Vanligare än man tror enligt psykologer som uttalat sig i poddar, min egen blev inte särskilt förvånad när jag tog upp det, jag var inte hennes första att göra det.
För mig är det inte värt nej, skulle tänkt efter mer innan.
Om du känner såhär ska du veta att du inte är ensam och det inte är jätteovanligt. Finns berättelser på internet, i poddar och tv-program om detta.
Första sex månaderna började jag undra vad fan jag gjort. Nu är hon snart sex år och är min bästa vän i livet. Sen såklart kan hon gå mig på nerverna fortfarande 😂 Men livet hade varit så tomt utan min minimänniska.
Har tre barn och det är väldigt intensivt. Alltså väldigt, väldigt intensivt. Har aldrig tänkt tanken ens att jag skulle ångra dem. Snarare hur jag kunde leva så många år utan dem (och lite panik över att de en dag ska välja bort mig om allt går som det ska).
Samtidigt som de kväver mig, går mig på nerverna, så finns det inget finare i mitt liv än att få ha dem omkring mig, att få träffa dem varje dag och följa dem genom livet.
Föräldraskapet i ett nötskal.
Aldrig ångrat, bästa som har hänt mig. Jag trivs med att mitt liv inte enbart kretsar runt mig och jag tror att mitt liv vore tusen gånger tråkigare utan barn.
Är helt tvärtom! 😄 Så intressant hur man är så olika.
Livet kretsar du dock ofta inte bara runt en själv ändå även utan barn tänker jag? Man har ju andra i sitt liv.
Absolut, men jag upplevde inte att någon annan spelade huvudroll i mitt liv innan mina barn. Allting innan dess var på mina villkor och efter mina regler. Det är ju härligt på ett sätt men jag tror inte att jag skulle palla den fritiden och den energin jag hade haft kvar utan att bli rastlös och uttråkad.
Ah ok. Jag älskar att huvudroll i mitt liv, mitt liv är för mig liksom. Sen tar ju min partner, djur och nära vänner stor plats också. Tror aldrig jag skulle kunna bli uttråkad, finns ju så mycket kul och intressant att göra! Man är verkligen olika 😄
På dig låter det som att allt det roliga och intressanta försvinner om man får barn?
Det gör det verkligen inte kan jag tala om.
Aldrig ångrat. Däremot är det olika tufft i olika perioder. Då hade man önskat lite mer annan typ av tid (egentid, partid) Men det är också såååå kul däremellan
Kul? Dör tråkdöden av barn, undrar när de blir roliga? 😄 Men jag gillar inte typiska barn och faniljegrejer. Känner ibland att detta var en dum idé, så mkt jobb och så lite kul (ett barn på fem år).
Men det gäller ju att göra aktiviteter du själv uppskattar med barnen, särskilt nu när ditt barn är fem och ändå kan hänga med på mycket 😊 Jag uppskattar inte heller tex. lekplatshäng med mina barn särskilt mycket, men ibland kan vi gå på roliga museum, gå i affärer och titta på saker, fika på stan 😅 Då blir det mycket roligare!
Det jag gillar passar inte riktigt barn.. Allt ska ju anpassas runt dem, de har inget tålamod, vill inte vara stilla, blir uttråkade osv. Kanske när de hen är 13-15 kan det bli nåt sånt. Får ändå göra sånt jag gillar när partnern tar barnet, men det var ju mer och friare förut.
Allt behöver absolut inte anpassas kring barn. Mina är 6 och 7 och vi har en bra balans med saker de tycker är kul blandat med saker jag tycker är kul (typ gå ut och äta på restaurang) och saker alla tycker är kul (typ karuseller och badhus).
Alla barn är olika, min kan verkligen inte gå på restaurang.. Karuseller och badhus är mardrömmen 😄 En del passar nog mer för ett liv med barn och en del barn är mer medgörliga.
Ja så är det ju 🙂 våra är inte heller jätteförtjusta i restaurang men vi brukar kombinera det med någon aktivitet de tycker är kul, typ lekland eller jumpyard. Då vet de att de får några timmar kul och vi föräldrar ställer upp på det, i utbyte mot att de ställer upp på en middag med oss. Känns som ett bra sätt att lära sig kompromissa och ömsesidiga tjänster. Det funkar bra för oss när våra barn börjar bli lite större och inte har lika mycket spring i benen.
Knepet för oss som älskade att gå på restaurang och fortsatte i samma takt typ med barnen var att – självklart – inkludera dem i samtalet och leka ordlekar och annat när det kändes dags. Samtalet runt borde ska givetvis vara lika kul för alla, det är ju de som ska lära sig det sociala livet.
Det är i perioder väldigt ansträngande men definitivt värt det. Men det är ju individuellt hur man upplever det och vilka omständigheter man har, så det säger ju inte så mycket om hur du kommer uppleva det/har upplevt det.
Precis, alla upplever olika beroende på vem man är. Så viktigt att käka och tänka efter själv.
Känna.. Dock viktigt att käka också såklart 😉
För en del är det värt, för andra inte. Ingen annan kan veta hur du kommer uppleva det. Har du en stark längtan, är redo att uppoffra saker och ha det jobbigt periodvis men ändå vill så kanske du ska köra. Bara du kan veta/bestämma.
Aldrig ångrat, men tänker MÅNGA gånger i veckan att ”Så enkelt det här var innan barn.” om många vardagssaker.
Bebistiden var trist, men ju äldre barnen blir desto roligare tycker jag det är att umgås med dem. De får mig att skratta högt flera gånger per dag samtidigt som jag kan bli knäpp på hur jobbiga de är.
Närmaste gångerna som jag har kommit ånger är bebistiden när bebisen bara skrek mitt i natten och inget hjälpte. Det var ångest.
Ja vissa stunder kan man bli tokig på hur mkt jobb det är och hur lite egentid man har nuförtiden.. Men oftast känns det värt det trots allt 🙂 (Har en treåring i en krävande period just nu.)
Jag tycker ärligt att man är störd, om man skulle ångra sitt barn.
Ångrar inte mina barn men tycker det är hälsosamt att reflektera kring vilka delar av ens liv som är kompatibla med barn och vilka delar man kommer få pausa under kortare eller längre period innan man skaffar barn.
Precis, bra skrivet! Och kanske kommer man fram till att ens liv inte är kompatibelt alls med barn och att det inte är nåt man behöver/vill ha i sitt liv.
Ja, det instämmer jag i. Vi hade hunnit göra en massa saker innan, så vi var redo för barn. Helt klart det bästa jag gjort i mitt liv, till trots för att det naturligtvis ändrar livet totalt. Det jag tycker är väldigt jobbigt är sjukdomar som gör, att några inte fick det livet vi önskade dem. Men det är ju saker man inte kan välja bort, ingenting man vet om. Och det är väl tur det, annars hade man kanske inte vågat få barn.
Har lyssnat ikapp på majoriteten av Kjos och Myran (lyssnade alltid på Systrarna Kjos när Elin fanns). Det är ju helt otroligt vilken översittare Ida ofta är? Och Andrea bara hänger med på det genom att bekräfta hur mycket bättre Ida är på allt? Nog att jag studsade på det redan under Elins tid, men då blev det åtminstone diskussion kring det. Också att hon ska använda ”fina” ord som ganska ofta dessutom blir felanvända.
Och JA. Jag kan såklart låta bli att lyssna men kunde inte låta bli för det är en så fascinerande dynamik.
Har inte lyssnat på dessa avsnitt, så tack för omdöme.
Undrar däremot om insamlingen på en hal mille är redogjord för. Man är ju skyldig att redovisa utan att man ska behöva fråga.
Har hon nämnt insamlingen ing podd?
Maila henne och fråga!
Vad olika man kan uppfatta en person, jag upplever inte Ida som en översittare. Har dock inte lyssnat på de senaste fyra avsnitten.
Jag lyssnade på Systrarna Kjos och tyckte absolut inte att Ida var en översittare. Tvärtom så var de båda alltid noga med att lägga in brasklappar för att inte råka trampa någon på tårna.
Linköping. Någon som bor där och kan berätta lite hur det är och vad man kan göra. Det kan vara så att vi plötsligt behöver flytta, med ganska kort varsel. (På grund av jobb alltså, inte någon konstig eller stökig anledning.) Jag har googlat lite och sett att de lägenheter man verkar kunna få med kort varsel ligger i Skäggetorp, men läste på några andra forum att man inte vill bo där. Är det så?
Tacksam för all möjlig info om stan. Har aldrig varit i Linköping eller i närheten så har noll koll 🙂
Linköpingsbo här! Skulle säga att de finns bättre och sämre områden i Skäggetorp! Bor mycket familjer, gamlingar och studenter där men är också mycket otryggt, brottslighet osv. Men beror nog på vart man bosätter sig. Jag hade själv aldrig valt att bo där men känner några som bor där. Och är det för en kort period innan bättre boende hittas så absolut
Tack för ditt svar! Jag har bort i områden med dåligt rykte i andra städer utan att ha haft det minsta problem, så tycker att det är svårt att veta hur mycket man ska lyssna på när folk dömer ut stadsdelar. Speciellt på typ flashb@kk eller familjheliw (konstig stavning pga risk för modd). Samtidigt vill man ju inte råka bosätta sig någonstans där man är rädd för att gå ut typ. Svårt…
Tack igen för ditt svar 🙂
Skulle absolut inte rekommendera att bo i det området.
Varför?
Jag, TS, är också nyfiken på varför. Berätta gärna om du orkar 🙂
För att det är i stil med Rosengård.
Du vill inte bo i skäggetorp. Stökigt område.
Tack, jag ska ha det i bakhuvudet. Jag misstänker att det inte är megalätt att trolla fram en trevlig bostad i ett bra område på bara några veckor. Speciellt när man inte har några köpoäng eller känner någon i Linköping, så vi får nog bara ta vad vi får. Men det löser sig.
Tack för svar 🙂
Var länge sedan jag växte upp i Linköping med Skägget och Ryd ska du nog ännu hålla dig ifrån. Ett tips är att leta efter ett område lite mer centralt som ligger nära finare villaområden, eller nära grönområden i utkanten, om du nu letar efter lägenhet. Ekholmen tror jag fortfarande är ok (fast det var en sprängning där), det ligger inte så långt från Hjulsbro, men ännu bättre är nog fortfarande motsvarande lägenhetsområden på Hjulsbrosidan. Som sagt, mycket kan ha förändrats (försämrats) sedan jag bodde där. Annars en väldigt fin, lagom stor stad!
Bor inte där men har vänner där och varit mkt i staden. Vacker stad med en del parker och grönt. Finns en del roliga butiker och bra restauranger. En av de bättre mindre städerna tycker jag. Akademikerstad med en del inflyttade så det är ganska bra utbud.
Skäggetorp tror jag är ett lite ”sämre” område men inte varit där. Skulle jag bo i en mindre stad som Linköping så skulle jag vilja bo mer centralt så det är nära till allt, en av fördelarna med en sån stad.
Tack för ditt svar. Vi bor i en akademikerstad som inte är särskilt stor nu också, så hoppas att vi känner oss som hemma fort 🙂
Är därifrån! Skulle absolut INTE bo i skäggetorp, ryd eller berga pga mkt stök. Vasastan, valla, T1, innerstan är exempel på bra områden. Då har man gång/cykelavstånd överallt. Linköping känns som en småstad fast det är en stor stad.
Finns ju mkt att göra men beror ju på vad man gillar?
Det är ju inte direkt en stor stad heller…
Sveriges 5e största ändå…
Men ändå inte en stor stad.
Det finns ingen stor stad i Sverige om man ser det ur ett internationellt perspektiv. I Kina och Indien är en stad av Stockholms storlek en byhåla.
Såklart. Men med svenska mått mätt. Vi har tre storstadsregioner, Linköping är väl en mellanstor stad.
Undvik Skäggetorp! Dels så är det stökigt, men så är det också tråkigt läge och en bit in till stan. Vill ni få tag i boende snabbt finns det hyresrätter utan kösystem i Berga centrum (utmed Söderleden). Berga är också ett stökigt område egentligen, men har en släkting som bor i dessa nyproducerade lägenheter och upplever det kvarteret och hans grannar som städade! Nära till Tinnerö Eklandskap om man vill ut i skogen samt promenadavstånd till stan.
Tack för alla svar! Så himla snällt 🙂
Skulle rekommendera att ringa till typ hyresvärdar som Mannerssons på en måndag. De har inga kösystem på det sättet utan man får helt enkelt ringa, måndagar, och typ berätta vem man är osv. Mycket bra hyresvärd och fina lägenheter i bra områden.
Skulle i den mån jag kunde undvika Skäggetorp, Ekholmen, Ryd, Berga och typ vissa delar av Lambohov. Det är de mest utsatta och drabbade områdena för kriminalitet i nuläget. Det finns ju absolut bättre delar av dessa områden och det händer stök även i de ”lugnare” områdena. MEN som många skriver är det absolut mer i just dessa.
Det är smidigt att ta sig med tåget så ytterområden som Mantorp, Linghem och Vikingstad är mindre samhällen som ändå ligger i bra läge till Linköping.
Välkommen till Linköping om ni hamnar här 🙂
Det är helt klart en bra mindre storstad, i ett geografiskt läge som gör att några av de tre större städerna (Sthlm Gbg Malmö) nås inom 2-4 h. Fin natur i omnejden 🙂 hoppas ni kommer trivas!
Jag skulle hellre flytta till något område utanför staden (exv Linghem, Vikingstad, Mantorp osv) och pendlat in tills önskat boende löser sig. Finns privata hyresvärdar som snabbt kan lösa hyra, eller så kan du hyra u andra hand. Du kan ju pendla från typ Mjölby också.
Filmtips! Vill gärna se en fin film. Har sett så mycket krimserier på senaste så skulle som sagt vilja se nån typ kärlek/vänskapsfilm 😊
Shape of water ❤️
Shape of water är så bra. Älskar den filmen.
500 days of summer
Meet Joe Black
Good Will Hunting
Hur blir man av med en man som jag inte är intresserad av?. Han är inte bra för mej och vi har bara träffats 4 gånger men han är dum och oberäknelig. Pga droger och jag vill inte ha något med droger att göra. Han lever i sitt rus och tror han är kungen av alla män. Vad ska jag göra? Han är skadad av droger.
Du har skrivit om detta flera gånger innan. Dumpa, blocka!
Du säger tydligt att du inte är intresserad och att du inte vill träffas mer. Du behöver inte ge en anledning. Eller ghostar men alternativ 1 brukar vara bäst för alla inblandade.
Men han bryr sig inte vad jag säger. Så lätt är det inte. Och du som skrev du har skrivit om detta förut du behöver inte svara.
Han är ju påverkad och tar inte inn vad jag säger. Och slagits med en gång på gatan.
Tror ni det är så enkelt att bara säga hejdå han verkar ha någon diagnos. Är övertygad han skulle våldta nej om han kom in i lägenheten. Detta är Inte på lek. Alla kan råka ut för stollar.
Fast att inte svara vid kontaktförsök brukar rekommenderas i dessa fall. Om han fortsätter fast du i alla fall en gång tydligt meddelat honom att du inte vill ha kontakt så kan du kontakta polisen och anmäla honom för trakasserier, och han kan få kontaktförbud.
Jag ska prata med polisen.
varför gick du på 4 dejter????
Första daten var bra. Dom andra dåliga ja men jag tänkte för snällt och vi människor är olika. Du verkar dömande?
att gå på dejt med någon fast man tycker det var dåligt och för att man är snäll är enbart korkat
Det är klart det inte är bra alls men du märker väl på hur ts uttrycker och resonerar att hon kanske inte riktigt tänker och är som du eller många andra? Vet inte hur jag ska förklara mer utan att det kan uppfattas kränkande men tror hon behöver mycket stöd i det dagliga livet? Finns tyvärr få resurser för sånt nu för tiden.
00:41 tokiga människa läs hur du skriver. Läser du inte hur många kvinnor som är utsatta. Du verkar ju psykopatisk. Anmälas ska du.
Ursäkta? Jag försöker få folk att ta det lite lugnt med dömandet av ts, hon är i en utsatt grupp på flera sätt. Tror du missuppfattar, jag försöker hjälpa henne.
Eller dig kanske det är om du är samma anonym?
Har du någon kontaktperson inom vården eller soc/annat stöd för vuxna? Kanske de kan hjälpa dig med hur du ska göra nu och i framtiden. Har du ingen sån kontakt kanske du kan söka det? Eller familj/släkt?
Det kan vara bra att vara dömande mot andra människor ibland för att ta det säkra före det osäkra och skydda sig själv. Har du en dålig dejt både andra och tredje dejten – avsluta. Allt du ser såpass tidigt i början är en fingervisning om vad det är för typ av person.
Du skriver här och frågar om råd, då får du ta vad som sägs.
polisen?
Då ringer du polisen såklart.
Be om pengar. Massa pengar. Tvinga honom betala din hyra. Säg att du vill ha en dyr väska. Osv. De brukar springa iväg.
🤣🤣
Tyvärr springer inte en narkoman iväg. Hoppas du slipper uppleva det. Han gör som han vill.
Pepparspray rakt i ögonen nästa gång du ser honom.
För att du LÅTER honom.
Blocka bara. Vadå bli av med? Inte som att han har rätt till dig. Blocka.
Inte bara blocka, det lärde vi oss i gårdagens ÖS.
?
Han tror han äger mej och jag bor på bottenvåningen. Mannen är ju påtänd.
Ring polisen om det känns otryggt. Spara alla meddelanden men svara inte efter du sagt hejdå och blockat. Dokumentera allt, filma/spela in tex om han är utanför förvaret/dörren. Anmäl sedan detta till polisen. Skaffa larm?
Ja ska göra så. Och har larm. Och försöker tänka händer det något så händer det. Inte så kul att tex få tänderna utslagna. Men vad gör man.
Hur ska han kunna slå ut dina tänder, om du inte pratar med honom och inte släpper in honom?
Förklara att du inte är intresserad längre och inte heller vill ha fortsatt kontakt. Sedan håller du fast vid det och svarar INTE om han hör av sig, under några omständigheter.
Hjälper inte. Hängt saker på dörren och letar efter mej. Kanske jag ska bo hos en vän eller min syster ett tag.
Oj. Han bor i samma hus alltså? Ja ta dig långt ifrån honom, och ha ingen kontakt alls tills han förhoppningsvis tröttnar, det är jätteviktigt.
Han bor en kvart ifrån. Ja kvinnojourer finns ju. Trodde inte narkomaner ville träffa vanlisar alltså jag aldrig tagit droger. Dom brukar väll vilja ha någon att knarka med ?
Sök hjälp från kvinnojour? De har nog bra tips. Och polisen.
Du dokumenterar hur du sagt att du inte vill ses mer (sms), dokumenterar hur han kontaktar dig osv, kontaktar en kvinnojour för råd och eventuellt även polisen om du känner dig orolig för din egen säkerhet. Och så bor du inte hemma under en period, blockar hans nummer osv.
Dokumentationen har du för eventuellt underlag till en ansökan om kontaktförbud, men då krävs att du tydligt sagt att du inte vill ha kontakt, gärna skriftligt så det går att visa.
Exakt detta 👆Och svara honom inte, så blir det ännu tydligare att kontakten är
oönskad.
Bästa bästa svaret, gör exakt såhär!
Det är ett troll.
Börjar faktiskt tro samma.
Tror ingen kan trolla så bra och konsekvent. Tror det är en kvinna med viss intellektuell funktionsnedsättning. Hon brukar skriva andra saker också där det märks, känner igen sättet att skriva.
Lär dig att blocka gumman ⭐
Två trådstarter nu som handlar om vänner som kanske inte verkar vara så bra vänner. Det fick mig att fundera lite.
Jag har också haft en sån vän. Hon typ tävlade mot mig, försökte hela tiden hävda sig själv, framställa sitt liv som så mycket bättre än mitt. Tålde inte att jag fick uppmärksamhet av killar och såg hon det med egna ögon brukade hon försöka sno dessa killars uppmärksamhet istället.
Hon blev aldrig glad för min skull, pratade bara om sig själv och kunde hålla låda i timmar. Om jag pratade avbröt hon och kunde typ ”på tal om xxx”, och sen när jag fick utrymme att prata igen var det långt bort från vad jag hade börjat prata om så det var inte ens någon idé att fortsätta.
Så med det i åtanke, och de två trådarna som finns redan, är en sån person så mot alla? Eller mot ”utvalda”? Och vad finns det för orsak, har de personlighetsstörningar eller vad är grejen, haha? Avundsjuka?
Undrar också om hon beter sig likadant mot andra vänner…
Min vän alltså*
Garanterat avundsjuka
Tänker också så, men det känns också som att man är dum själv som bara utgår från att någon är avundsjuk på en😅
I mitt fall var denna tjej en föredra knarkare som drog in alla våra barndomsvänner i sånt skit och hon fick i tid och otid stryk av sin make hatade hela min familj och ville alltid ha smaskigt slitstark av mig för att sprida till andra hon kallade min man pappa och sa från ingenstans du gumman jag skulle aldrig gå bakom din rygg me din man nä klart som fanns att jag vet de han år ju hela tiden med mig som är snygg bra fru och gett han barn varför skulle han vilja en knarkar ansikte och som är ett fett och dålig människa, hon fråga till o med om min syster legat med min man hon la soppa i min dotter säng för hennes bebis att äta där helt sjuk i huvudet så konstig brud hon var aldrig nåt att var avunsjuk det var mig hon var avunsjuk som hon själv berätta att alla andra va så nej detta var inte avunsjuka och varför jag bröt min kontakt utan det som jag skrev ovanför och mycket mer sen jag bröt med henne så har aldrig mått bättre men jag lät inte ta alltför mycket av min energie innan heller hon är som sagt en mycket trasig tjej som aldrig varit normal
Så jag la aldrig mina känslor i detta och både jag och min Man skrattade åt hennes ful försök att impa på min man som att hon var blind för att jag är hans drömtjeh och vi vatot ihop i flera år, som sagt hon önskade att vi skulle skilja oss men dem ända som blev skild blev hon med ett par ungar i en förort ja så går det för avundsjuka människor och fet och dum är hon fortfarande så vilken tur att jag slutat ha kontakt bara för att vara snäll
Kolla svt-serien Vår personlighetsdrag med Ander Hansen. En otrolig ögonöppnare. Både om neuroticism, narcissism och psykopati. Sista om autism och ADHD. FInns flera personer jag kan pricka in där.
Något jag kommit fram till men som det inte pratas om i serien är hur omgivningen kan hjälpa till att stärka de här dragen. En narcisist eller psykopat samlar gärna ja-sägare omkring sig och vänder sig med ilska mot nej-sägare, så det till slut bara finns ja-sägare kvar. Och det finns alltid nya ja-sägare, i varje fall runt framgångsrika med de här diagnoserna. Jag var och är en nej-sägare, eller åtminstone vill ha kvar min demokratiska och mänskliga rätt att bestämma över mitt liv och säga vad jag tycker, men tyvärr var det så många ja-sägare som struntade helt i detta så det höll inte. Och jävlar vilken tid det tar att komma ur det, jag tror ärligt talat det är PTSS som pågår än. Så mitt råd: Bli inte en ja-sägare runt narcisister och psykopater, du utplånar inte bara dig själv utan förstör för andra runt omkring denna person, som kanske är familj och inte kan bryta sig loss.
Tips angående 4 åring som kissar på sig? Blir det någonsin bättre… från noll olyckor till endast olyckor…. tror det är pga lathet men hur motiverar man? Bvc gav tips om att klocka men det funkar bara liksom i stunden. Trött på att klocka och påminna… känns som att jag kommer behöver göra det i flera år till…
Urinvägsinfektion?
Ångest?
Pågått så länge nu så känns inte som att det skulle vara UVI? Bvc verkade utesluta det direkt också då de inte frågade om att testa honom för det.
Oj va svårt. Syrran kissade på sig fram till tonåren. Hon hade blöja om nätterna tills hon fyllde typ 15.
Om du påminner om toa, känner han efter på riktigt? Ibland vill de inte gå upp för att de är distraherade.
Har du provat att ”göra en grej” (absolut inte straff) av att han kissat? Dvs en tråkig rutin som dusch+skrubba+borsta tänderna+smörja in kroppen +ny pyjamas + blöja + städa undan badrummet + lägga kläderna i tvätten och sedan på tork osv? Något tråkigt som får honom att försöka undvika situationen?
Igen: det ska inte upplevas som ett straff, bara en tråkig konsekvens som måste utföras.
På riktigt??
Sätt av en riktigt stor peng till framtida hjälp hos psykolog om du tar det här tipset.
För att man duschar och smörjer in sig efter att ha duschat i kiss?
Du kanske bara lägger de våta byxorna på elementet men att tvätta av sig, smörja in sig och göra rent i hemmet efter en kissolycka är i min värld grundläggande hygien.
Något ett barn bör lära sig så fort som möjligt.
Är på riktigt nyfiken varför du reagerade så starkt på detta tips? Känns som en rimlig konsekvens när man kissat på sig, att man såklart duschar efteråt?
Inte som att hon föreslår att man slänger in ungen i en iskall dusch för att straffa den?
Han är 4 år.
För att det som föreslås under etiketten ”en tråkig rutin” är ett straff. Barn på 4 år vet att man ska gå på toaletten och inte kissa på sig – kopplar du på ett förtäckt straff varje gång det ändå sker ökar du potentiellt barnets ångest.
Blöja till hon var 15? Då måste det ju varit något fel liksom. Fysiskt eller psykiskt.
Det finns en hel del barn som kissar på sig på natten upp till mitten av tonåren. Ett av mina barn gjorde det, men vi körde med plastlakan och bäddade om istället för blöja. Upp till tio-elvaårsåldern hände det flera gånger i veckan, sedan avtog det gradvis för att helt upphöra runt 14 år. Det är ofta ärftligt och detta finns i släkten.
Oro, ångest och trauma pga krig. Hon kissade sällan men oron fanns alltid.
Om jag minns rätt, så kan det vara ett ämne/hormon hos just pojkar som kan ställa till det. Finns säkert att läsa om på nätet.
Är det i specifika situationer när något händer eller om barnet bara leker eller liknande?
Hela tiden när vi är hemma… Lite bättre på förskolan då de påminner/har rutin att kissa innan de går ut etc men blir olyckor där på eftermiddagen.
Barn får ofta ”bakslag” om det händer något stort i livet. Har ni precis fått ett syskon, flyttat, bytt förskola eller liknande?
Började ett tag efter nytt syskon så kan absolut ha o göra med det men syskonet är inte så ”nytt” längre så hur länge är rimligt att ett bakslag pågår? hade bra tålamod kring det hela i början men nu pallar jag typ inte mer…
Min son blev inte helt torr förrän han var typ 6-7 och sen efter det var han periodvis sängvätare. Vi kollade upp honom men inget var fel och vi provade allt men inget funkade så det var bara att tjata påminna förebygga tills det en dag var över. En del barn är bara senare än andra med att bli torra. Det var jobbigt som tusan så förstår din frustration. Kämpa på
Om det är på grund av lathet kanske ni kan göra det jobbigt att kissa på sig? Inte med skam eller ilska utan att hon måste avbryta det roliga (leka) för något tråkigt (städa, skölja, duscha) osv.
Men hjälp..
Skulle du börja kissa på dig av lathet? Förmodligen inte och det gör inte heller ett barn. Ett barn gör det bästa det kan i situationen, ibland ändras saker i barnets omgivning och något som det kunde tidigare är plötsligt väldigt svårt. Ett exempel, barnet kan och vet hur man hänger upp sin jacka när man kommer in men efter en lång dag på förskolan går det bara inte – barnet är för trött för att kunna.
Sätt rimliga krav, hjälp ditt barn att lyckas och lägg ingen skuld på barnet för misslyckanden.
Det var ts som sa att det förmodligen var av lathet, jag har aldrig träffat ungen och har ingen aning om varför den kissar på sig.
My bad och ursäkta!
Kanske det är TS som bör tänka ett varv till kring sin förväntan på sitt barn om den tror att ett barn kissar på sig av lathet.
Tror inte att det är bra att tro, att ens barn kissar på sig av lathet. Det hjälper varken barnet eller föräldern.
Förstoppning? Vi kämpade och kämpade utan framgång i flera månader, olyckorna tog inte slut. Sen började vi ge laktulos mot förstoppningen och då slutade olyckorna. Läs under punkt 3 här för mer info:
https://www.blojfri.se/kampat-lange/
Det var ett inslag på Nyhetsmorgon om att barn som är uttorkade ofta kissar på sig för att när urinen är för koncentrerad kan den även irritera insidan av blåsan. Detta leder till trängningssymptom vilket kännetecknas av ett ökat behov att gå på toaletten och i barnets fall så kissar den på sig.
De prata om att man ofta ber barnet dricka mindre pga att man kissar på sig så det blir en ond cirkel. Tänker om det började med en förändrad situation hemma (syskon, som du skrev om) och sen blev de en ond cirkel som är kvar
Erfarenheter av Mirena? Min ska in på måndag, men börjar ångra mig. Kör helt utan skydd nu och mår så bra
Supernöjd då mensen försvann. Hade ont efter de satt in den dock så boka inte in något efter samma dag.
Jag använde Mirena mot mellanblödningar men den fungerade inte.
Det gjorde ont men gick över snabbt. Såå nöjd med den! Väldigt lite mens väldigt sällan, mkt mindre smärta (och som sagt väldigt sällan). Supersäkert skydd så det känns tryggt.
Att inte ha skydd alls låter väldigt risky om du inte vill ha barn! Abort är inte heller så nice liksom..
Bara kör. Du slipper mens helt. Typ inga andra biverkningar.
Skitsnack, det finns många biverkningar med Mirena även om det inte drabbar alla.
Ta värktabletter innan är mitt tips, jag tyckte inte att det gjorde särskilt ont alls då att sätta in den.
Använt i många år helt utan problem.
Har ni tips på High School filmer? Jag har Netflix och Disney+.☺️
(Jag kollar absolut utbudet själv också men det finns mycket)
90-talet + high school = sant.
Allt från legally blonde till American Pie, 10 reason to hate you, Not another teenage movie, Chris Tucker must die osv.
Mean Girls också!
Slog just på den 🙂
High school musical, 10 orsaker att hata dig, Bring it on, She’s all that, She’s the man, Cinderella story, Juno & 17 again.
Serier: Glee, Gossip girl, OC & One tree hill. Slängde in lite serier också när jag funderade också.
Kanske dum fråga men, har rensat i badrummet idag och har gamla schampo och balsamflaskor som jag inte vet hur jag ska göra med. Är alltså produkt kvar i flaskan. Ska dom slängas i brännbart, återvinnas med plast och bör jag tömma dom innan i sånt fall? Eller kan man ge bort sånt till någon organisation?
Var brukar du slänga schampoflaskor?
Är det mycket kvar kan du ju höra med en organisation. Annars töm i avloppet och återvinn.
Inte till avloppet! Ja, hade de använts så hade de åkt dit iaf men tycker att man försöka undvika det.
Har din kommun återvinningscentral? Där brukar det finnas plats för farliga kemikalier. Lämna dem där.
Alltså…hur klarar du att navigera livet om du inte kan fatta ett eget beslut om hur du ska hantera lite shampoo? Man blir mörkrädd.
Kanske handlar mer om att vilja göra rätt i miljösynpunkt? Skölja ner diverse saker i avloppet är inte alltid toppen.
Vad är det för tråkig ton på en rätt oskyldig fråga egentligen? Kan navigera livet rätt hyfsat skulle jag påstå, tack som frågar.
Fast schampo sköljs ju alltid ner i avloppet. Eller hur tvättar du håret?
Spelar ingen roll, man få r ändå inte hälla det rakt ner i avloppet om det inte används.
Isf använder man upp grejerna. Allt annat är miljövidrigt.
I dessa tider, när man blir kölhalad om man råkar säga att man inte är så förtjust i att behöva återvinna matavfall i slaskiga papperspåsar, är det inte konstigt att man frågar hur man ska göra för att det ska bli absolut rätt.
Bara här har hon ju fått olika svar, och det är inte lätt eftersom man ska lämna tomma plastförpackningar i plaståtervinningen och samtidigt ska man inte hälla ut kemikalier i avloppet.
Jag blir rädd över ditt oerhört osympatiska svar. Beter man sig så? Varför inte bara vara tyst om du inte har ett svar?
Städa med kanske?
Så gör jag 👍
Tacksam för tips på bra ställen i Sthlm där man kan göra lash/browlift
teknisk fråga :kan man få in mail från en mapp i Hotmail till ett word dokument? då menar jag alltså att tex ta 3 mail i taget och sen att texten kommer in i dokumentet…
vill liksom få in flera mail i word och copy paste tar evigheter (handlar om 100tals mail..)
Fråga ChatGPT
vill inte bli medlem och svårt att fatta tekniska saker på engelska.. :((
Du får inte info på engelska om du frågar på svenska.
Chatgpt är en språkmodell, inte en informationskälla.
ChatGPT svarar följande:
För att exportera alla e-postmeddelanden från en mapp i Hotmail till ett Word-dokument kan du använda följande steg:
1. Öppna mappen med e-postmeddelandena i Hotmail.
2. Markera och kopiera innehållet i de e-postmeddelanden du vill inkludera i Word-dokumentet.
3. Öppna Word-dokumentet där du vill infoga e-postmeddelandena.
4. Klistra in innehållet från de kopierade e-postmeddelandena i Word-dokumentet.
5. Upprepa stegen för varje e-postmeddelande tills du har infogat alla önskade meddelanden.
Observera att detta kan vara en tidskrävande process beroende på antalet e-postmeddelanden du vill inkludera i Word-dokumentet. Det finns ingen direkt exportfunktion från Hotmail till Word för e-postmeddelanden.
Vad hjälpsamt? Det var ju det hen ville undvika
Sista meningen var den relevanta. Tyvärr.
Min sambo är utbränd och deprimerad. Vi fick nyligen vårt första barn. Känner mig emotionellt slutkörd av att göra allt vad det innebär att vara mamma till en fem månaders och samtidigt stötta min sjuka sambo. Någon som är eller har varit i samma sits?
Hahaha. Hanapees humblebrag i dagens Instagram-stories. ”Vet inte hur hon ska kunna motivera att lägga 80000 kr på en soffa”. Ibland visar sig hennes nyriksbeteende tydligt.
Bara gör det eller inte liksom? 😄 Varför måste hon skriva det? Har man pengar så varför inte, finns ju massa dyra soffor, inget konstigt egentligen. Ska man ha den länge så..
Det var till och med till någon slags fritidsstuga så extra mycket humblebrag.
Haha oj, då känns det inte jättevärt. Men to each their own. Tänker att man ska ha gamla saker i ett fritidshus 😄
Fritidsstuga? Nej det var till deras gillestuga, i deras hus. Sluta hitta på. Sen kanske hon inte menade ordagrant att soffan kostade 80k utan att hon överdrev lite extra för att visa på hur dyrt inköp det är.
Jag hittade inte på, mindes det som att det stod fritidshus. Men ok, gillestuga!
Någon som använt minoxidil för håravfall? Har köpt och ska testa, men hur funkar det med att ha andra produkter i håret? Jag MÅSTE verkligen ha volymspray för att jag ska se någorlunda presentabel ut, och ibland torrschampo för att mitt hår vääääldigt lätt blir flottigt 🙁
Använder också Toppik som är färgade hårfibrer man skakar ner i hårbotten för att maskera kala fläckar. Men vet samtidigt att man ska använda silikonfritt schampo för att minoxidilen ska tas upp bättre.
Har ingen erfarenhet av det men om du har hund i ditt liv på nåt sätt så kom ihåg attdet kan vara dödligt för hundar(även katt tror jag).
Rosmarin olja har i tester visat sig ha lika bra effekt men snällare mot djur och billigare.
Bästa BRUNA mascaran?👀👀👀
Blev utskälld i tvättstugan häromdagen och vill verkligen bara sjunka genom jorden. Hade tvättat till 22 kvällen innan och hängt upp mina kläder där, sen låst dörren med en personlig låsbricka. Kommer ner dagen efter vid 08:05 och det står en jättearg gubbe där med sin tvätt och skäller ut mig efter noter. Hans tvättid hade börjat vid 08 och tydligen skulle tvättstugan städas före kl 08 också (hade ingen aning om detta) så städbolaget eller vad det var hade inte kunnat komma in och göra det eftersom det var låst. Bad så mycket om ursäkt, ryckte snabbt ner min tvätt och stack därifrån. Har så dåligt samvete 🙁 hatar att bli utskälld!! Kommer bara hänga min tvätt inne i lägenheten hädanefter…
Misstag gör alla! Du bad om ursäkt, du kan inte göra mer. Var inte för hård mot dig själv!
sånt händer. om passet är till 22 så lämnar du senast 22:30. aldrig lämna över natten. dock märkligt att du kunde låsa och städfirma inte har tillgång att ta sig in..
Äsch, det där var överdrivet av gubben att gå åt så hårt. Du kom ju faktiskt dit precis när hans tvättid började. Du har inget att skämmas för!
Ja det var ju en liten miss men dimman förtjänar verkligen inte en utskällning för det! Överreaktion.
Dimman? Man ska det stå..
Någonstans står väl reglerna för tvättstugan? Men du gjorde ett misstag och det är väl ändå inte hela världen?
Varför ska du hänga i din lägenhet? Ingen blir väl gladare av det?
Vart snälla hittar jag jeans som är raka/vida och inte smala nertill , men som sitter bra i rumpan och lår?? Strl 38 typ. Födde barn för ett år sen, så ska också passa en med en avsaknad r*v.
Vadå tappar man ev med barn?
Många får plattare rumpa efter barn.
Gina tricot kanske?
Jag gillar Lager 157 och Kappahls jeans
Kan ni också känna: paniiiiiik när folk pratar om vattkoppor på en tjejmiddag? Om strumpor, fotboll och havregrynsgröt (allt barnrelaterat alltså) på en födelsedagsfest? Massa vuxna intressanta hjärnor och sen bara nej men maximillian älskar skorpor jahaaaaaa
Tips på hur göra för att styra in samtal kvällar vänskaper på viktigare saker?
Skaffa roligare vänner.
Ja gud Såå tråkigt! Skaffa vänner utan barn som kan bete sig som vuxna och har ett liv (ja det finns såna föräldrar också men de är ovanliga och svåra att hitta). Män brukar va bättre på att prata om annat också.
Ja stor igenkänning. Orkar inte umgås med folk längre för det är bara baaaaaarrrrn.
Nån som lyssnar på Surret podden? Har läst från och till om att folk tycker att Nea är lite nedvärderande mot Hanna och har inte reagerat innan men i senaste avsnittet var det uppenbart.
JA!! Håller verkligen med