Jag fick en kommentar med ett önskemål, och det var att skriva om den nya trenden – soft girls – som poppat upp.
Som av en händelse mindes jag att jag hade fått ett mail om just det här, och mycket riktigt.
För den som inte vet vad den här nya trenden går ut på, så rekommenderar jag den här korta videon – 10 minuter lång – där Gudrun Schyman, tidigare partiledare för Feministiskt initiativ och Denice Westerberg, vice ordförande för Ungsvenskarna debatterar saken.
Orkar man eller kan man inte titta på den så står det så här i avsnittsbeskrivningen:
Den karriärsdrivna ”girl-bossen” verkar ha bytts ut mot ”soft girl” som prioriterar kvinnlig skönhet och hemmet framför jobb och prestation.
Det är ”clean girl” och ”mob wife” och ”soft girl”.
Går det bra att bara fortsätta som tidigare om man är nöjd med den girl/wife/boss man är idag?
Okej, kanske en stor lurvig jacka i leopard kan funka för nog bor det en liten maffiafru även i mig, men hon är väldigt ”low maitenance” och kräver väldigt lite.
Ja, och här kommer samma gamla fråga som alltid – vad tycker ni om saken?
Föregående inlägg 
Kluven. På ett sätt tror jag att samhället kanske skulle behöva få tillbaka hemmafrun men det är inte 50-tal längre då familjen var annorlunda mot många familjer idag. Att bli sig ekonomiskt beroende av en man, riskerar de att blir låst i en osund relation där man ska behaga, då man blir försörjd. Samtidigt skulle det kanske vara skönt. Att fokusera på familjen och hemmet. Svårt. Nu tror jag inte att så många kommer anamma trenden men synd om man riskerar allt kvinnor kämpar för och trots det är vi fortfarande inte jämlika.
Tänker att båda parter kan jobba mindre och dela på hemmasysslorna och ansvaret för barnen i så fall. För det är ju mkt att jobb heltid och ta hand om allt annat, även när man delar på det. Men öl har såklart inte råd att gå ner i tid.
Precis så ska vi göra hemma. Just nu jobbar min man heltid och jag studerar utan CSN, men när jag är klar är tanken att vi båda ska jobba 50/75 procent och på så sätt få mer tid hemma båda två.
varför inte 62,5/62,5?
Just nu försörjer ju killen båda medan tjejen investerar i sig själv (utbildning). Därför är det rimligt att killen jobbar mindre senare så att hon kan jobba ikapp. Egentligen är det inte rättvist för säg förhållandet tar slut precis när hon läst klart.
Varför ska inte hon ha rätt till utbildning precis som att han hatbrotten till utbildning och en anställning.
Lösningen kan inte i alla lägen vara att kvinnan betalar med sin finansiella trygghet. Varför ens vara utan lån och bidrag som kan investeras istället för att lägga allt på en man som sedan knixar in en modell där han skor sig på henne.
Hur tror ni att han fick sin anställning som nu försöker båda två?
F*n brudar, nu får ni ta och vakna till och starta hjärnverksamheten! Ni kan inte lägga er ekonomiska trygghet i händerna på en man.
Tycker det ska bli sex timmars arbetsdag. Och att man ska få vara hemma med barnen med betalning dom första åren.
Och om jag jobbar 8h ska jag ha 1/3 mer i lön än de som jobbar 6h.
Sedan konkurrerar vi på samma bostadsmarknad – vem av oss tror du kan bjuda högst?
Är 6 h heltid kommer du knappast få jobba 8 om du har en vanligt jobb. Eller vill din chef betala dig för 10 h idag?
Hemmafruarna gör ju succé på Tik Tok. Helst i uppsatt hår i en knut som ska vara charmigt slarvig och egentstickad kofta. Gärna röd mun. Surdeg i träbytta och yogamattan under armen.
Jag tycker att ekorrhjulet som vi är många som springer i inte är bra. Vi strävar efter att få det bättre ekonomiskt vilket många av oss som lever i tvåsamhet ändå har. Vi jobbar heltid, har fullt mer aktiviteter osv. För att kunna ge barnen mer tid, uppmärksamhet och närvaro tror jag att det hade varit bra om föräldrar jobbar mindre. Dock tycker jag inte att det är kvinnans uppgift utan även mannen borde vara hemma mer. Tyvärr kommer det förlegade att det är kvinnans roll att vara hemma fram. Att en förälder är hemma mer, absolut. Att det bara är kvinnans uppgift, nej!
Själv är jag hetero men kommer leva som en lesbisk i kombination med uppfostran jag fick av pappa som behandlade mig som en son.
Rör mig som en man gällande ekonomin och i förhållanden och jäklar vad många kvinnor gnäller om att det är elakt och egoistiskt. Nä, jag rår om min ekonomi och vägrar bli någons psykolog/hushållerska/dadda och personliga kock och s*xarbetare.
Båda ska må toppen i förhållandet annars får det fasen vara! Jag vägrar gå ur ett förhållande och kämpa ekonomiskt och jag vägrar även att vara fast för att min ekonomi har trasats sönder av att leva med en man.
Hur många män förstör sin ekonomi för en kvinnas skull!? Nämn ett endaste område där en man sätter sig själv sist och kvinnan glider snålskjuts på hans mentala krafter. Exakt, nu kan inte det! Dags att vakna, tjejer!
Man blir matt av att läsa alla dumma saker många här försöker rättfärdiga.
Skulle absolut inte ha nått emot att vara ”hemmaman” om möjligheten fanns.
Tänk att kunna lägga all focus på hem, barn och att ta hand om sig själv istället för att vakna trött, gå till jobbet, komma hem trött och önska att man hade mer energi och tid till allt annat i livet.
Och bli utblottad när pensionen nalkas.
Om ekonomin skulle finnas till att en är hemma på heltid under hela arbetslivet, varför skulle något ändras vid pensionen ?
För att man inte har pension, det måste man se till under tiden. Men många gör inte det.
Sorry, men garantipension har man rätt till.
Det jag menar, har man gått hemma hela livet utan en egen inkomst så förändras inget bara för man blir pensionär.
Sen ska man givetvis vara förutseende och se att man inte står på bar backe om ens partner lämnar. Detta kan lösas på flera sätt.
Partners kanske lämnar en på pensioneringsdagen? Men det vore ju himla taskigt.
Skadar dock inte att tänka lite utanför boxen och inte skrika ”men pensionen då??!!” direkt, ungefär som att hela livet är en sträcka mot pension, utbränd eller ej, så hög pension som möjligt ska man ha. Finns andra sätt att trygga dig ekonomiskt än att arbeta upp sin pension.
Även om det sker säg 10 eller 15 år innan pension så blir det svårt för den som varit hemma att hitta ett jobb för de sista åren som dessutom ger hyfsad pension. Lagstiftningen är bra vid äktenskapsskillnad men den med pengar kan ändå göra mycket för att skydda dem = behålla dem och det privata pensionssparandet för sig själv.
Det gör det ju? Ensamstående på låg pension istället för med en partner med bra lön.
Börja med att läsa vad jag skriver istället för att hitta på svar till dina egna frågor.
Du utgår i ditt svar utifrån en person som är ensamstående, det är inte vad jag har sagt/skrivit.
Du påminner väldigt mycket om TRH, och det är inte en komplimang.
Härskarteknik och det är inte trevligt.
Jösses vad sköra ni måste vara.
Och inte förvånad att du skriver som troligtvis blir triggad av att jag andas.
Man kan ju BLI det menar jag. Ingen garanti att man är gift hela livet.
Garantipension ligger just nu på strax över 11.000 om du är ensamstående
Och runt 10.000 om du lever i en relation. Det är bruttoinkomsten. Visst- skatten är låg om man är pensionär, men dina pengar ska räcka till allt. Hyra, mat, ev kollektivtrafik, el, värme, försäkring, kläder medicin, sjukvård osv osv . Även om man delar 50/50 på utgifterna blir det inte så himla mycket kvar. Det är i detta läge du kallas ”fattigpensionär”
Tänker att ingen, om möjligt önskar denna situation
Om min fru var den som jobbade och jag var hemma är det inte 50/50 som gäller.
I t ex Spanien ska ett hypotekslån vara amorterat och klart till pensionen just med tanke på att inkomsterna slutar komma då. Då kan man leva hjälpligt på garantipension (som är ungefär hälften av den i Sverige, lägre per person om man är gift). Många spanska fattigpensionärer blir även försörjda av sina barn. Men i Sverige måste nog många räkna med en hyra som pensionär som är lika hög som den alltid varit. Till skillnad från många som är pensionärer idag som till skillnad från de yngre betalade av huslånen tidigt.
Som lagstiftningen ser ut idag så har man rätt till garantipension ja. Men lagstiftningen kan ju ändras. Den ändras varje år. Och pensionen har ändrats flera gånger genom åren.
Det är sannolikt så att om tillräckligt många (kvinnor) börjar strunta i att jobba, så leder det till förändringar i pensionen också. Garantipensionen bekostas trots allt av skatter. Färre som jobbar = mindre intäkter från skatt = mindre pengar till pensioner.
Föräldrapenningen är också beräknad efter inkomst. Ingen lön = mycket låg föräldrapenning.
Många som jobbar kommer dessutom, med stor sannolikhet, protestera mot att kvinnor som stannar hemma ska få bidrag av skattemedel. Vilket i sin tur ofta leder till lagändringar.
Om 15 år kanske lagen säger att den som aldrig jobbat, och inte har medicinska skäl för det, inte får någon pension alls. Då återstår försörjningsstöd och de nivåerna är verkligen inte höga. Ca 5000 kr för en ensamboende år 2024, som ska räcka till mat, kläder, hygien, telefon och internet. Sedan tillkommer bistånd för hyra, men inte för den hyra man faktiskt har utan efter maxbelopp räknat på de billigaste lägenheterna på orten.
De flesta män tjänar inte heller tillräckligt bra för att både försörja en hel familj själv, och spara till barnen, och betala in tillräckligt mycket i privat pension varje månad åt den som går hemma.
Man kanske separerar?
Dina barn är väl vuxna/ganska stora dock? 😄 Men visst, kanske behövs ändå?
Vems?
Lewis, han jag svarar. Tänker att en man i den åldern int heat småbarn precis…
En soft Guy alltså?
Eller en *family guy* som peter griffin
😂😂 det var roligt på riktigt.
Jag undrar ju hur mycket tid det egentligen behövs till ”allt det där”?
Barnen går väl i skolan om dagarna och huset behöver knappast storstädas varje dag… tvätt och disk har vi maskiner till numera. Och även om man inte har det så tar det inte hela dagen att fixa.
Då återstår – ja vad? Vad ska du göra med all tid?
Dagens hemmafru/hemmaman är bara en snöflinge-omskrivning för folk som inte vill jobba.
Du måste ju ha tid till naglar, frisör, hudvård, sociala medier etc… Dagens unga lägger så mkt tid på detta att de glömmer att de har ett riktigt liv att leva.
Jag har inga barn och tycker det är lite mycket med ett krävande heltidsjobb och ett hushåll. På helgen vill man ju gärna va lite ledig också och göra nåt kul och återhämta sig. Träna ska man helst göra också. Skulle gärna jobba mindre för att ha mer balans och hinna med men får inte för arbetsgivaren (ovanligt att få i min bransch).
Varför ska någon vara hemma? Ut ur hemmet slöfockar!
Är hemmafru. Vi har det så nu för att det passar oss bäst. Kommer inte vara för alltid.
Tycker man bara kan få göra vad som passar en bäst. Jag har inget emot jämlikhet osv osv men låt oss då också göra som vi vill. Folk har svårt för när det inte ”är som det ska vara”…
Precis. Gör man upp att den som är hemma får pengar att spara till pensionen så är det helt ok tycker jag.
Absolut. Men att det alltid är kvinnan, sällan man ser en man göra det. Det kan man fundera på.
Skulle också kunna va hemma då jag inte gillar mitt jobb särskilt mkt men har inga barn och vill inte ha, då skulle jag inte palla vara hemma 😄 Men skulle nog känna mig onödig och oproduktiv efter ett tag. Min man gillar att ha saker att göra hela tiden och älskar sitt jobb så för honom skulle det inte va ett alternativ att va hemmaman (även om han skulle passa bättre än jag, han bakar och lagar all mat tex).
Jag tror tyvärr inte att män ser samma värde i att vara hemma med barnen som kvinnor gör. Hade de gjort det så hade vi förmodligen haft lika många hemmamän som hemmafruar. Kanske finns det ändå en hel del biologiska skillnader mellan oss.
Skulle inte skaffa barn med en sån man, som inte såg på det på samma sätt som jag.
Det vet du inte förrän han har barn.
Jag vet, verkar läskigt. Tror verkligen inte min man skulle bli en idiot men skönt att vi inte vill ha barn iaf.
Man vet ju dock lite värderingar och pratar om sånt innan. Hjälper ju inte för alla men jag vet ju hur min man känner inför sånt. Han skulle vilja vara föräldraledig.
Kan helt förstå det, skulle heller inte vilja ta hand om barn men det är JJ för att jag inte vill ha några 😄 Men skaffar man ska man ta gemensamt ansvar för dem.
Men kan det inte vara lite så att våra kön är olika lämpade för saker…
Säger inte att män inte kan bra men kanske män inte vill? Går väl tillbaka till tiden när vi levde i grottor. Män jagade och kvinnor tog barnen. Biologiskt som ngn nämnde…
Sen är det ju fantastiskt idag att man kan få göra som man vill, vill mannen vara hemma kan han ju vara det.. men tror att vi funkar olika och kvinnor är bättre. Bara lite partisk
Finns inga bevis för detta, tror mer på könsroller.
Innan bondesamhället var kvinnor och män mer jämlika, kvinnor var jägare etc.
Numera vet man att båda könen var jägare och samlare.
Tragiskt att det alltid landar i att kvinnan är hemma och inte tvärtom.
När ska sådana som du förstå att det är inte ett fritt val som du har gjort. Fråga sig istället varför män älskar det här upplägget av att ha en fru som går hemma och roddar rubbet. Jämför det med hans insats om 8 timmar per dag 5 dagar i veckan. Ser ni inte hur illa upplägget är bara i antal timmar hos respektive kopplat till insats!?
Fast du har ju ingen aning om hans jobb? Det är inte 8timmar per dag. Alla har inte 9-5 jobb… ha. Jobbat arslet av sig. Det är ju därför jag är hemma?!??!?
Så är vi här igen. Tyck synd om mig som försatt mig i denna situationen, det är fine.
Men respektera att vi gör såhär och förstå att jag VILL göra detta. Jag har VALT detta. Jag behöver inte FÖRSTÅ någonting du tycker ska vara..
Så som du VÄLJER att gå till arbetet eller koka löskokt ägg istället för hårdkokt..
Ryser verkligen av tanken att göra mig beroende av någon annan resten av livet. Hade däremot varit jätteskönt med en hemmaman. Städat hem och lagad mat på bordet när man kommer hem från jobbet, dröm 😍
Jag skulle vilja ha både och!
Drömmen för mig vore att ha kanske två hemmadagar i veckan. Jag skulle inte ha något emot att göra klassiska hushållssysslor då jag egentligen gillar det. Bara inte att göra dom när jag är trött och har ont om tid. Men att få tid att baka mycket, laga mycket mat, städa mer än jag orkar nu, fixa trädgården. Tja, såna där klassiska hemmafrusysslor.
Men, jag skulle även älska att ha en hemmaman två dagar i veckan! Att få komma hem och allt det där vardagliga redan är fixat. Lyx!
Fenomenet Soft girl är ännu en påhittad trend som verkar vara mer av en låtsaslivsstil som gjord för att visas upp på sociala medier än en hållbar utbeckling. Att debatten kring vad det egentligen innebär väckts är bra och förhoppningsvis kommer även denna leda oss framåt igen och inte bakåt i utvecklingen. Att kvinnor skulle ”stanna vid spisen” är ju totalt förlegat.
Ja precis. De som har det som sin influenser-inrikting jobbar tjänar väl antagligen pengar precis som alla andra influensers. Skillnad från att vara försörjd av en man.
Det problematiska enligt mig blir när man isåfall ska vara ”soft girl” OCH arbeta heltid. Det är väll redan lite så det är i samhället för många familjer? Förutom att det inte är förpackat i någon romantiserad TikTok-video och kallas soft girl.
Förr när kvinnor var hemmafruar hade de ju inte ett annat heltidsarbete vid sidan om…
…och där gick pensionen åt h_____e!!!
Någon gång blir du gammal och har du inte arbetat så har du bara garantipension och det kan man inte leva på. Om du ska vara hemma ska mannen föra över hälften av pensionpoängen till dig och då upptäcker han att han inte kan leva på detta vid pensionstillfället. Scenario 2: de delar på er och du har ingen lön att leva på….
Problemet idag är att vi ska ha så hög standard att vi måste arbeta båda två.
Eller så överför mannen till ditt privata pensionssparande
Ja, det har jag hört hör till det vanliga… not. Förekommer ofta att kvinnan går omkring och tror att de är ett team som ska hålla ihop för evigt. Tills mannen hittar en ny och då även tycker att allt HAN betalat för är hans, typ hus, bil och kapitalvaror. För det är ju liksom han som tjänat pengarna, hon har ju ”bara gått hemma”. Så var det med det teamtänket. Eller alla historier jag läst om kvinnor som redan innan föräldraledigheten hade mycket lägre inkomst än mannen, som sedan under föräldraledigheten (som hon naturligtvis tar majoriteten av) dels ska betala 50% av alla hushållet utgifter och dels ska stå för alla kostnader kring barnet (för hon får ju barnbidraget). Om ni anser att detta är ok, fine, var bara lite försiktig med de där rosafärgade glasögonen kring relationer och kärlek som vi kvinnor uppfostras med. Och kom sen inte och gnäll när du inte kan komma in på arbetsmarknaden när du är dumpad och ensamstående, eller när du är fattigpensionär.
Lägg av! Du pratar som att han drar in pengar nog åt båda två. Förstår du hur mycket en individ måste tjäna för att bära sin partner och även eventuella barn rent ekonomiskt?
Hon måste även ha en möjlighet att gå. Har hon även en ”du får lov att gå”- buffert som räcker till ett rimligt boende och nog med pengar att hålla sig på fötter utan kramp tills hon lyckas ta sig in på arbetsmarknaden?
Hemskt att man ska behöva leva och stå ut för att få bättre pension. Man kanske inte ens blir pensionär eller så hinner systemet kollapsa innan. Kontentan blir: stå ut och bit ihop och börja lev när du är 65 och får bra pension. Hela livet gick bara sådär, men pension det har jag! Ångest
Tänker också så ibland, min mormor dig vid 59 liksom. Men så kan man ju inte leva heller, som att man inte ska bli gammal.
Jag litar inte heller på pensionssystemet. Så jag sörjer för att bli ekonomiskt fri runt 50 så kan det där systemet kollapsa bäst det vill.
Nej många blir inte ens pensionärer. Lev och ha kul medan ni kan.
De allra flesta blir det.. Man kan ju inte slösa allsmäktigare och inte tänka alls på framtiden och sen blir man fattigpensionär i 20 år…
Föräldrarna kan kanske båda jobba 50% istället och sköta hemmet 50%, om man nu kan klara sig på en heltidslön.
Hur många arbetsgivare går med på att man går ner från 100 till 50 %? Min arbetsgivare skulle inte tillåta det, enda gången vi får gå ner i arbetstid är om vi är sjukskrivna eller föräldralediga.
Föräldrar har ju rätt att gå ner i tid (till skillnad från andra). Inte 50 men 80 procent väl?
50% är ju inte alltid halva arbetet heller utan blir lätt att förväntningarna fortfarande är höga men till längre lön och dålig karriärsutveckling. Sen är det nog rent praktiskt enklare att en sköter allt hemma, tex lättare att själv stå för inhandlingen av mat och laga den hela veckan än att den andra kommer in en tisdag och lagar/käkar maten som var till fredagen. Inga diskussioner om exakt vad som städats och vad som behöver städas osv. Obs menar inte att alla borde leva så men teoretiskt låter ju 50/50 fantastiskt medan det i praktiken kan bli jobbigare.
Fyfasa så tråkigt att vara hemmafru! Hur kan nån vilja det? Gå runt i en lägenhet varje dag å dammtorka? Nejjjjjj vilken skräck.
Alla går ju inte runt i en lägenhet och dammtorkar. Känner en del hemmafruar i Djursholm och de äter lunch tillsammans, spelar tennis, hämtar väl upp sina ungar på dagis/fritids, ger dem mellis mm. Vet ingen av dessa hemmafruar som städar själva utan de har givetvis städhjälp. Otroligt trist liv enligt mig men de har alla tillräckligt med cash för att hitta på roliga saker på dagarna.
Låter nice, förutom ungarna. Vill dock inte va beroende av en man.
Fast vad är vitsen med att vara hemmafru om man har kidsen på dagis?
”Jämställdheten” vi har nu gör kvinnor utbrända. Vi ska jobba och vara oberoende och göra karriär, samtidigt som vi fortfarande är ojämställda i hemmet med huvudansvaret för barn, mat, städ, planering.
Soft girls ”trenden” är ett naturligt bakslag på detta samt att vi har en generation med unga vuxna som blivit uppfostrade med tankesättet att de endast har massa rättigheter och inga skyldigheter.
På arbetsintervjuer är den första frågan vad de ska få i lön. Börja från botten finns inte. De ska jobba deltid och komma och gå lite som de känner. 00-isterna kommer ha det kämpigt i livet.
Sluta göra er till offer, det ”ojämställda i hemmet med huvudansvaret för barn, mat, städ, planering” är nått ni själva väljer.
Så.. vad ska man göra då? Funkar uppenbarligen inte att välja bra män för de verkar bli pucko sen när man får barn. Skita i att städa och packa barnens ryggsäck? Skilja sig och ha varannan vecka från 1 års ålder?
Varannan vecka är nog lösningen i såfall. Skulle inte acceptera att leva med en värdelös partner som inte tar ansvar för sina barn eller hem.
Varför leva med en ”puckad” person ?
Hahaha alltid lika underhållande att se dig fäkta 😅💪
Har själv gått den vägen. Så pratar av erfarenhet.
Så du skilde dig från din fru när dina barn var små för hon gjorde så lite hemma? Jo tjena.
Intressant att så många tar för givet att Lewis är en man. Eller att hen inte har någon reell grund för sitt intresse för kvinnors perspektiv när hen hänger här hela dagarna.
Då får väldigt många kvinnor göra det…
Det är ju ett samhällsproblem, inte bara ett individproblem. Vi måste uppfostra pojkarna bättre.
Nej det är faktiskt inget som kvinnor väljer utan det blir så eftersom man genom föräldraledigheten halkar in i gamla könsroller. En anledning till att man lagstiftat om att dela upp föräldrapeninningen på båda föräldrar.
Jag tycker att det är tråkigt att man måste lagstifta om det, men är enda sättet att få till en beteendeförändring så får man dela upp dagarna 50/50 per förälder.
Man får lära sig av andras misstag och inte skaffa barn. Fungerar jättebra för mig.
Ja det är fan det bästa för jämställdheten och förhållandet.
100% att du är en pick me girl som låtsas vara en man här inne. Så uppenbart.
Tror tyvärr många gubbar ute i landet är sådär…
Nu får ni bestämma er. Ena stunden kallas jag för gubbsjuk snubbe och i nästa en pick me girl som låtsas vara en man.
Tänk vad det triggar vissa damer att msn står på sig och inte viker ner sig bara för man får lite mothugg.
Vaddå bestämma er, vi är olika personer som tror olika.
Du är helt klart en äldre man som du påstår dig vara eller ett troll som gör ett bra jobb som det.
Varför tror du att jag är en dam?
Eller så är det männen som väljer att INTE dela på de sysslorna?! 🤯
Jajemen, allt är kvinnors ansvar. Särskilt att män väljer att vara rövhattar som inte tar ansvar för sina barn och sitt hushåll. ”Välj bättre män” = 80% av alla män skulle vara ofrivilligt ensamstående. Vilket antagligen inte skulle ge något positivt för kvinnor utan bara öka våldet mot mot dem.
Ja, till och med incels är ju kvinnornas ansvar. Först ska vi välja bort de män som inte duger att ha en relation med, sen är det vårt fel att vi kvinnor bara väljer ”toppmännen” och att de usla männen då måste börja hänga i kvinnohatande forum.
Det är något många män ”väljer” att försätta kvinnor i.
Vi har i Sverige kommit mycket långt i vårt jämställdhetsarbete men tyvärr tar det helt stopp när första barnet kommer. Då är det kvinnan som tar större delen av föräldraledigheten, går ner i tid för att orka ta hand om barn och då hamnar även att ta hand om all markservice på kvinnan igen. Från att ha dela så plötsligt är man tillbaka i gamla könsroller.
Håller inte med om att softgirl trenden är en konsekvens av att kvinnor gör karriär och bränner ut sig, snarare en konsekvens av att kvinnor blir matade med att är man kvinna ska man intressera sig för smink, mode och att ha en kropp som behagar.
Så sjukt att det blir så? Alltid tänkt att man inte ska skaffa barn med en ojämställd mansbebis bara men många verkar vittna om att deras bra män blivit slöfockar när barnet kom. Så sorgligt om det stämmer. Vad besviken man måste bli på sin partner.
Tror det bästa för kvinnor är att inte skaffa barn med män.
Ja jag tror faktiskt det också.
Finns mycket statistik på hur det går för barn som växer upp med ensamstående mammor..
Det är ju baserat på att pappan dragit och socioekonomi/ekonomi. Menar att kvinnor inte ska skaffa barn eller skaffa dem själva, den statistiken ser inte illa ut då det är en annan levnadssituation.
Jag tror barn, både flickor och pojkar, behöver en fadersfigur. Och innan jag blir påhoppad, jag är själv lesbisk och tycker det är onaturligt med gay-föräldraskap
Knappast va
Varför? Vad ger en pappa barnet som inte en eller två mammor kan ge och vice versa?
Korrelation och kausalitet måste du lära dig skillnaden på om du ska gapa om statistik.
Forskning om barn till ensamstående visar också att de brukar få en ovanligt stark relation till sin förälder och att de brukar vara bra på att samarbeta och förhandla fram kompromisser. Så det finns absolut positiva sidor också.
Riktig fälla.. Sen är de ”fast” då de ofta inte vill ha barnen på halvtid.
Jag (kvinna) har varit tillsammans med min sambo (man) i 11 år. Fick barn för 4 månader sedan (han som tjatade på att vi skulle ha barn) och jag inser NU, efter födseln, att han inte alls är den pappa jag trodde han skulle vara och som han utmålade sig. Jag har gjort ALLT själv i dessa 18 veckor. Tror inte ens han bytt en enda blöja, aldrig tagit ett enda nattpass, mm. Han har åkt på massa resor, jobbat över, osv. Liksom bara ointresserad av papparollen och vårt barn är jätteobekväm i hans närvaro för han inte vet eller vill lära sig hur man är kring ett barn. Känner mig verkligen lurad trots att jag levt med honom så länge innan, men jag skulle ALDRIG kunna flytta från honom nu då det inte är ett alternativ för mig att vara av med min dotter 50 % av tiden. Mitt hjärta och psyke skulle aldrig klara det. För det skulle han propsa på säger han, trots att jag VILL vara med henne varje sekund resten av mitt liv och han inte bryr sig alls lika mycket. Rätt ska liksom vara rätt bara och han har rätt till 50 %, sådeså. Han har också blivit en elakare person mot mig. Höjer rösten och visar ingen kärlek mot mig alls.
Så ja, jag önskar väldigt mycket att jag hade skaffat barn själv och inte var fast i denna fälla nu i typ 20 år framöver. Borde vara lättare för kvinnor att lämna män utan konsekvensen att barnen då tas ifrån en på halvtid. Till och med män som misshandlar ska ha umgänge med barnen. Inte konstigt att kvinnor stannar och mår dåligt.
Fyfan, lider verkligen med dig. Tycker det är förjävligt hur kvinnor vaggas in i den falska drömmen om ett fint familjeliv. Själv har jag aldrig velat ha barn, men har haft pojkvänner som velat ha. Om jag inte hade haft en så stark åsikt om vad jag själv vill hade jag garanterat suttit i samma sits.
Så sjukt obehagligt! Fanns det inga tecken alls? Var han jämställd innan? Inga psykopattecken (för det är på gränsen för mig att skita i sitt barn och fru sådär plötsligt)?
Bara som tröst så brukar pappornas intresse väckas efter en tid, när han kan kommunicera med barnet. Ögonkontakt, leenden, tittutlekar och såklart när barnet säger pappa och börjar kramas och vill sitta i knät. På något sätt verkar första tiden göra vissa män mer benägna att hålla sig borta och jobba som en tok (=försörja familjen). En förvirrande tid för en man innan han hittar sin papparoll. Men var uppmärksam så att han verkligen tar till sig papparollen när kommunikationen hos barnet börjar vakna. Hjälp honom gärna så mycket du kan när det sker.
Tyvärr är det också superviktigt att inte ta över normala föräldrasysslor som att byta blöja, välja och klä barnet, trösta när det slagit sig, värma eller laga barnmaten etc som mamma utan låta pappan känna sig bra på det från start.
Är väl inget konstigt att mamman tar större delen av föräldraledigheten? De flesta kvinnor väljer ju att amma åtminstone 6 – 12 månader, då kan man inte jobba samtidigt. Dessutom kan man ju vilja återhämta sig fysiskt efter graviditet och förlossning, kan ju ta flera veckor eller månader innan förlossningsskador läkt och avslaget slutat.
Gör de flesta det?? I ett år? Föräldraledigheten är hursomhelst längre än så. Vanligaste jag sett är att man inte tar alla dagar och alltså kan va hemma längre och mannen är hemma från ca 1 års ålder eller 9 månader.
Sen finns ju massa annat man kan göra, dela på hushållssysslorna, vabba etc.
Livsmedelsverket rekommenderar amning till 1 år. WHO rekommenderar amning till 2 är (eller längre). Jag har ammat flera barn länge och skulle aldrig ge upp amningen för ”jämställdhetens skull”.
Jag har inte barn så ursäkta om frågan är dum. Men efter ett år, är barnets huvudföda mjölk då? Eller ammar man mellan måltiderna liksom?
Nej, många delammar ju då.
Men få ammar väl så länge?
Det måste du inte men många slutar ju innan, av andra orsaker.
Sanning med modifikation. De säger ” Barnet bör fortsätta att få bröstmjölk eller modersmjölksersättning när det börjar äta annan mat. Amning kan fortsätta så länge som både mamma och barn vill, gärna hela första året eller längre.” Vilket inte är riktigt samma sak som att Livsmedelverket rekommenderar amning till 1 år.
Går att kombinera amning och jobb. Måste fråga, helammade du din 1 åring? Har ammat 3 barn i ca 1 år och började jobba när de var 9 månader. Min man har skött alla inskolningar, jag ammade morgon och kväll efter att jag började jobba. Hade en jätte mysig stund med det barnet jag ammade och maken tog all markservice när han hade sin föräldraledighet. När vi båda började jobba var det inte ens en diskussion om vem som tog vad, det blev en helt naturlig uppdelning. Är övertygad om att det blev bra eftersom vi just delade på föräldraledigheten. Han insåg hur mycket jobb det var med barnen och hur mycket kul man hade med dem.
Mina barn introducerades för mat vid 6 månader men fortsatte ändå att amma både dag och natt tills de var 1,5 år. Vi delade på föräldraledigheten men jag som mamma ville absolut bara hemma längst, men pappan var också hemma flera månader med barnen. Ingen av oss kände att vi behövde dela 50/50, utan för oss passade det bäst att jag som mamma var hemma längst.
Det är ju för att männen inte tagit ansvar för det andra i samma utsträckning som kvinnor börjat jobba. Så tyvärr en fälla ja.
Gäller sållar inte alla män, men jävligt många.
Jag tycker att det är töntigt att allt ska ha ett namn, att alla alltid ska stoppas ner i ett fack. Jag är den jag är, känner mig som jag gör, lever i den typ av relation jag vill och klär mig mig som jag gör. Behöver inte ha ett namn på den jag är.
Ja men precis, och alltid för tjejer/kvinnor?
”Den tjejen är så och så”. Snark.
Ja exakt. Så töntigt. Hör man någonsin boss boy, soft boy, clean boy?
Och hur annars menar du att något ska gå att diskuteras? Det må komma som en nyhet för dig men människan gillar att kategorisera och gruppera.
Det går utmärkt utan att förminska kvinnor till trendord.
Finns väl annat här i världen att diskutera än fack man stoppar kvinnor i, eller?
Tror att det är en sund motreaktion på en arbetslinje som gör kvinnor utbrända. Samtidigt en inte helt oproblematisk sådan, men att intala sig att göra karriär och samtidigt sköta alla hushållssysslor och samtidigt vara jättesnygg etc. etc. är en form av kvinnlig frigörelse är att lura sig själv.
Absolut men tror inte lösningen är hemmafru, tillbaka till 50talet liksom…
Skulle inte kalla det en ”sund” motreaktion.
Konsekvenserna av att lämna arbetslivet för att enbart vara hemma är stora. Du lämnar över makten till din partner. Pengar är makt. Pengar gör att du har möjlighet att lämna en relation du inte trivs i eller som är osund. Har du inga pengar är det inte lika lätt att lämna och skulle du bli lämnad har du ingenting, du blir alltså beroende av din partner.
Med det sagt är det ett skevt samhälle vi lever i där man förväntas göra karriär, träna flera dagar i veckan, alltid va snygg och ta hand om hemmet/familjen. Det sunda är väl att dela mer lika på sysslorna som rör hushållet/familjen och rannsaka sig själv om man behöver uppfylla alla kraven för att anses som ”lyckad”
Precis. Man måste inse att man inte kan/måste ha allt och att det måste va perfekt. Skala ner, hur stort boende behöver man, bilen standard, hur många barn (om några), hur mkt orkar man jobba? Och såklart att männen gör sin del hemma!
Vilken standard, inte bilen..
Men om det var en sund motreaktion borde det väl vara båda könen. Tycker det är rimligt att ifrågasätta att livet handlar om lönearbete 40 timmar i veckan, men varför ska tiden nödvändigtvis fyllas med hemmasysslor? Om man vill det, fine. Men så tradigt och tramsigt med alla dessa instagram/tiktoktrender om olika typer av GIRLS. Var den du är, tös! Du behöver inte någon hipp etikett.
Jag håller med om att sänka tempot, jobba mindre, ha barnen hemma i större utsträckning (alltså inte på förskola) och ha mer tid hemma, att det är den rätta vägen – men det jag stör mig på är att det ska vara just en hemmafru som är lösningen på det? Jag och min man har två barn och sen fyraåringen kom insåg vi väldigt snabbt att vi ville prioritera tid att ha tid tillsammans med barnen. Därför har vi delat upp det ansvaret, först var vi föräldralediga ett år var och därefter har vi båda jobbat halvtid. En varsin halvtid känns mer hållbart är att en ska jobba heltid och en inget alls. Nu tar vi båda lika stort ansvar för familjens inkomst, båda tar lika stor smäll på pensionen och, det viktigaste av allt, båda får njuta av hemmalivet lika mycket. Bästa vi gjort!
vad fint!! Exakt så jag menade i det jag skrev nedan, tänk om alla hade haft er inställning och möjlighet att göra så
Jag är övertygad om att båda parter i en relation, oavsett kön, hade mått bra av att kliva av stresståget.
Att skaffa barn innebär att livet ändras.
Jag upplever att många föräldrar väljer att försöka fortsätta med allt de gjort tidigare, som om det mirakulöst skapas fler timmar på dygnet i och med att barnet föds, så de slipper plocka tid från annat.
Om båda föräldrarna väljer sitt nya liv som en familj så tror jag omsorg för barn och hem hade blivit mer naturligt och det hade löst sig utifrån vad just den här familjen vill, inte utifrån förlegade normer kring vem som ska göra vad.
Nå väl, lite filosofiskt tänkande och bara mitt tyckande.
Om alla ,både män och kvinnor jobbade 6 tim om dagen el hade 30 timmarsvecka skulle vi nog må bra mycket bättre och dessutom prestera bättre de timmarna vi är på jobbet.
Jobba 6h då och bli utkonkurrerad av företag där folk jobbar 8h.
Med tanke på att de flesta inte är toppresterande alla 8 timmar kommer det nog inte vara någon större fara att sänka arbetstiden
Hör vi talas om ”soft man” eller ”boy boss”? Nej, det är bara kvinnor som inte tillåts ha olika roller, det måste definieras och paketeras. En man kan vara en man, eller möjligtvis bara ”boss”. Tröttsamt.
This!
Men det är ju vi tjejer/kvinnor som själva hittat på alla dessa namn. Vi är ju olika, tror inte det är mäns grej bara att kategorisera på det sättet, medans det är vanligare att kvinnor gillar att göra det.
”Vi”. Det är ju media.
Män kategoriserar massa saker..
Eller hur. Varför kan inte kvinnor också kategoriseras på ett ”manligt” sätt. Chef, hemmafru, mamma, osv. De kategorierna säger ju mycket mer än boss girl eller soft girl.
En bättre lösning är väl att anpassa hur vi ser på arbete och hur många timmar som är rimligt att arbeta varje dag för att både kvinnor och män ska hålla i längden? För min del har distansarbete löst MÄNGDER med problem, plus det faktum att ingen räknar timmar på mitt jobb. Det finns tid för återhämtning under dagen.
En annan sak – vad händer med vårt välfärdssystem om 50% av befolkningen slutar arbeta? Privata sjukvårdsförsäkringar eftersom uteblivna skatteintäkter innebär snordyr sjukvård? Nannys eftersom vi inte längre kan ha subventionerad förskola? Sämre underhåll av infrastruktur?
Jag är iofs inte en frivillig deltagare till hemmafrualternativet. Skulle bli skogstokig av att bara umgås med mina barn och ta hand om hemmet. Hjärnan behöver näring och jag vill absolut inte under några som helst omständigheter bli beroende av min sambo, och han ska inte känna att han behöver ta hand om mig. Hur i helvete blir det mer jämlikt?
Känner och tänker exakt som dig!
Håller helt med.
Jag tycker det känns sorgligt att vi lever i en så i individualistisk tid att vi slutat att prata om kollektiva lösningar på ett ohållbart arbetsliv, som arbetstidsförkortning och vad som är en sund och rimlig arbetsbelastning. Detta skulle gynna alla, män som kvinnor.
Att välja att bli försörjd av och ekonomiskt beroende av sin partner blir inte bara problematiskt vid pensionen, vad händer om din partner vill skiljas, eller blir sjuk eller arbetslös? För att inte tala om du hamnar i en våldsam och destruktiv relation, och inte har råd att lämna. Det är inte superlätt och ”bara” att komma ut i arbetslivet när du varit borta från det i 15 år för att du varit hemma med barn.
Och precis som du är inne på, våra förhållandevis generösa socialförsäkringar, inklusive en generös föräldraförsäkring och allmänna barnbidrag skulle inte kunna upprätthållas om hälften av befolkningen slutade jobba.
Jag tycker det är så intressant, att folk bara tänker på sig själva här. Minns när Lady Dahmer höll på att tjafsa om hemmafrulivet och hur bra det var, se på henne nu.
Tänk att kvinnor kämpat o krigat för våra rättigheter o nu går det en jävla trend i att kvinnor ska få vara kvinnor (?!) och vara hemmafruar + feministiska barnmorskor proklamerar att man ska föda hemma. Ja men låt oss backa bandet 100 år då, så kan samhället totalt gå under.
Alla förväntar sig att allt ska funka. Att service ska finnas, att sjukvården ska fungera, att barnen ska få gå i bra skolor, att bussen går i tid men ingen jävel vill jobba för det.
Lady Dahmer har väl aldrig förespråkat hemmafrulivet? Tvärtom har hon ju varit väldigt tydlig med att det är en kvinnofälla och sagt flera gånger att hon inte vill att hennes dotter gör samma val. Men ja, hon skördar ju den spådomen nu. Men hon har inte förespråkat eller uppmuntrat att kvinnor ska vara hemmafruar.
Jag är en soft girl kanske, på mitt eget vis. Jobbar lagom hårt (dock heltid), lägger tid på mitt utseende (de delar jag tycker är kul), gör lagom mkt hushållsarbete och njuter av livet. Inget karriärklättrande, inga barn. En softartjej mer kanske? 😄❤️
Hade lätt bytt mitt heltidsjobb mot hemmafrus livet. Så less på stressen att hinna med både jobb, hem och umgänge. Men tyvärr hade vi inte haft råd med något mer boende och mat då.
Vad hände med sunt förnuft. Jag är jag och skiter i hur andra gör. Förstår inte alla som måste sätta label på allt och alla. Och de som blir sura för att personer gör på annat sätt än dem. Gör det du trivs med och sluta ursäkta dåligt beteende. Om man vill ha det på ett visst sätt och ens partner inte vill så får man ändra sig själv (kompromissa) eller lämna. Annars sluta klaga.
Tänk vad ”Clean girl” verkligen öppnade upp – istället för att slabba på tjockt lager smink måste man istället göra dyra behandlingar för huden och köpa mängder med produkter. Löshår går bort, istället är det dricka kollagen och återigen produkter för hår.
Soft girl är ju himla intressant ändå. En motreaktion på arbete och stress? Isåfall hade ju kvinnor som inte behöver jobba kunnat använda tiden till att läsa eller nåt. Men nej, det är vackra hem och ett vackert utseende som är poängen. Köper inte riktigt att det är en motreaktion alltså.
Nej det är samma skit alltihop liksom.
Varför bemöda sig att tillhöra någon fiktiv gruppering. Ett sådant bekräftelsebehov..
Fattar inte denna trend. Jag är föräldraledig just nu och går fan under. Saknar mitt jobb varje dag. Älskar min bebis men att enbart umgås med en bebis och varva tvätt med matlagning och lite promenader är döden för hjärnan. Tror de som drömmer om hemmafrulivet jobbar på typ Lidl eller hemtjänsten – hade de haft jobb de gillar hade de inte hellre gått och dammtorkat och kollat på Malou hemma hela dagarna.
Jag tycker att tanken att kvinnor pga feminism ska arbeta som mannen historiskt arbetat är att nedvärdera det som traditionellt varit manligt.” Kvinnor kan göra allt män kan!!” Osv, men varför ska män vara måttstocken vi jämför oss med.
Att jobba mindre, uppvärdera att ta hand om barn och hem är att uppvärdera kvinnor. Kvinnofällan snackas det om när kvinnor är hemma länge med barn, vi borde jobba mer och vara mindre med barnen! Varför tänker vi inte att det är fel på samhället som gör det negativt för kvinnor att vara hemma och ta hand om barnen, vi kan välja att inte straffa kvinnor för att de gör val de vill göra.
Eller så blir män som kvinnor, att vi blir mer lika. Att vi delar på det som behöver göras. Det är bra att jobba, det är bra att ta hand om hushåll och barn – båda parterna hjälps åt med båda sakerna.
Jag tycker det borde komma en anxiety-girl snart. Då känner jag att jag passar in iaf 😅
Våra roller är socialt nedärvda. Inte biologiska. Och vadå ”behöver inte feminismen”? Det ÄR pga feminismen som kvinnor har samma rättigheter enligt lag. Kan du svensk historia? Har du nån aning om hur kvinnor har levt i Sverige för inte alls längesedan? Och hur mycket feminismen har gjort för oss?
Kvinnokampen har pågått länge i Sverige och lett till viktiga skillnader – mot hårt motstånd. Att tro att jämställdhet bara automatiskt händer och att feminismen inte behövs är oerhört naivt.
Fram till skiftet till 1900-talet ägdes vi av männen. Först av pappan, sedan maken. Vi fick inte rösträtt förrän 1921. Fram till 1960 hade företag särskilda listor med ”kvinnolöner” som var mycket lägre än männens. När kvinnorna började gå ut mer i arbete mer 60/70-talen hade vi fortfarande sambeskattning, som gjorde att många kvinnor inte hade råd att jobba eftersom de beskattades tillsammans med sina män som hade mycket högre löner.
Första kvinnan som läste nyheter i radio var på 60-talet och då ringdes radiostationen ner av kritiker som skulle bojkotta kanalen. Även då sågs kvinnor som lägre begåvade och att vi inte skulle tala offentligt. Vid det här laget var båda mina föräldrar födda, så vi talar om folk som lever nu.
Föräldraförsäkringen med rätten att ha kvar sitt jobb efter föräldraledighet, och få ersättning i form av föräldrapenning, kom inte förrän på 70-talet.
Fram till 1984 kunde männen våldta sina fruar utan att bli dömda. Jag föddes 1984 och kvinnor i min mammas närhet råkade ut för sådana våldtäkter. Det dröjde sedan ända till 2018 innan det krävdes samtycke för sex, vilket (innan dess) ledde till att oerhört många tjejer och kvinnor pressats och tvingats till sex mot sin vilja för att männen tjatade till de fick ett ja.
Det dröjde 100 år (!) efter att kvinnor fick sina första platser i politiken till vi fick vår första kvinnliga statsminister 2021. Ett bra exempel på det sk ”glastaket” vi fortfarande har, som gör det svårare för kvinnor att nå högre positioner. Ofta för att det förutsätts att kvinnor kommer vara borta för mycket pga vabb och föräldraledighet, eftersom fler kvinnor än män tar ut det.
Fortfarande 2024 har vi skillnader i löner, skillnader i uttag av föräldraledighet och vabb och därmed ökade skillnader i både lön och pension, skillnader i vården eftersom många tester och forskningsstudier gjorts på män så kvinnliga symptom och tillstånd har missats under låmg tid, och fortfarande glastaket. Vi har också fortfarande skillnader i att män oftare går in och ”tar över” i samtal med kvinnor men gör inte samma sak i samtal med andra män.
Arbetet med jämställdhet måste hela tiden fortsätta, och aktivt upprätthållas, för att inte våra rättigheter ska börja gå tillbaka. Där har feminismen en central roll.
Det är väl helt okej om vissa kvinnor vill vara vackra, ljuva, dofta gott, hårlösa etc. Att de ska ta hand om hem och barn och stryka skjortor och leverera rykande varm mat när mannen kommer hem. Bara man även accepterar att man sedan är i en ekonomisk fälla sedan där man aldrig kan bryta sig loss pga inget eget kapital, förmodligen att man ska ställa upp på samliv oavsett vilja (för även det hör till 50-talet), och att ens barn blir påtvingade SAMMA JÄVLA SKIT i och med de ”förebilder” de växer upp med. Så upprepas all skit om och om igen. Nä fy fan.
Jag och min kille har delat 50/50. Det har varit jobbigt att jobba med ett litet barn, visst. Men jag vet att min son kommer att se sin pappa som en engagerad och intresserad person som är omhändertagande, mjuk och lagar mat, städar och sköter sin skit. Och mamma kommer att ha egna stålar. Det är värt mycket
Det är helt orimligt att ha 50/50, män och kvinnor är biologiskt olika och har olika uppgifter och roller. Under lagen ska vi såklart stå lika och det gör vi redan, vi behöver inte feminismen. Det är själviskt att förespråka jämställdhet i relationer, det är inte vad relationer handlar om.
Jag ser inga nackdelar med att vara en ”soft girl”, men viktigt att tillägga är att mannen måste vara man och det ska sitta en ring på fingret!