Gillar inte England som fotbollslag, inte heller deras fans. De är stöddiga och har dålig attityd, dessutom har de spelat helt kasst detta EM och förtjänar inte att gå vidare
Vad är dåligt med deras attityd? Värre med Spanien (kastar sig på marken hela tiden), Portugal med jävla Ronaldo eller vissa andra lag som spelar fult och brutalt.
Ja! Älskar England som land. Vill ha så många storlag som möjligt kvar. Lite snålar i Stones också, liknar Cillian Murphy. Och Jude Bellingham är gullig också.
Absolut. Men att heja på nån handlar ju inte bara om hur de presterar just nu? Handlar inte bara om att ”förtjäna”. Jag hejar på de land jag har känslomässiga band till.
Bisse gjorde en magmuskeloperation för typ några år sedan. Hon har varit öppen med det. Hennes magmuskler hade typ delat (?) sig efter graviditet – vilket resulterat i att den ser ut som den gör. Sen har hon dessutom gått upp i vikt sedan hon slutade med ADHD medicinen.
Hur skulle du kunna se det? Tror inte någon skyller en fettsugning på adhdmrdicin. Är betydligt enklare och billigare att bara äta medicinen då. Är sjukt jobbig återhämtning efter en fettsugning.
Ja men Tilda, där har något definitivt hänt. De andra har jag inte koll på, men känns som det gått så snabbt med Tilda. Hoppas hon mår bra i alla fall, har för mig att hon pratat om att hon har eller har haft ätstörningar?
Det är inte lätt att få utskrivet om man inte är gravt överviktig. Spelar ingen roll om det är en privat läkare. Jag har sjukförsäkring och har gått privat i 10 år. Inte så att du får vad du vill för det. De granskas av ivo precis som en läkare på VC och de måste motivera ordination i journalen. Går det att få, absolut men läkare är rädda om sina legitimationen och skriver inte ut medicin hur som helst.
Plus att det varit massa i uk media om att det cirkulerar fejk preparat på marknaden både i uk och eu. Upptäcks först när dom kommer över det och testar. Så de som köper privat bör vara försiktiga.
Finns även wegovy men samtliga mediciner ska bara skrivas ut till personer med grav övervikt. Skriver man utanför rekommendationen behöver man motivera varför. Läkare kan inte skriva ut medicin hur som helst utan att riskera sin legitimation.
Vill bara flika in att jag träffade en läkare på Endokrinmottagning som var en STOR förespråkare av Ozempic, Saxenda och ”Mojavo” eller vad det nya nu heter, och han gjorde det väldigt tydligt för mig att han kunde se till att jag fick läkemedlet för att gå ner i vikt, om jag ville. Jag har inte diabetes eller en enorm övervikt, men han sa att han kunde diagnosera mig som ”pre diabetic” för att mitt blodsocker var lite högt eller nått. Med andra ord, han skulle hitta på något så jag kunde få ta sprutorna. Och jag sa att det inte kändes rätt att ta det eftersom det finns folk som behöver det mer men han menade på att på papper skulle jag ha lika mycket rätt som vilken annan patient som får det utskrivet så ”jag skulle inte oroa mig”.
Och innan någon kommenterar på det, jag var på Endokrinmottagningen för jag TRODDE jag ev hade en hormonell sjukdom, men läkaren var tydlig med att jag absolut inte har det. (Vi tog alla hormon prover).
Han var nästan som en försäljare av läkemedlet, talade otroligt gott om det.
Så jo, du kan få tag i det. Du behöver bara träffa rätt läkare.
Tankar kring att social kompetens blir sämre och sämre pga mobilen?
Yngre personer snackar inte ens när de hamnar i situationer med folk de inte känner, de tar bara upp mobilen istället. Småpratet generellt har minskat väldigt mycket i samhället.
Det tycker jag är skönt, avskyr småprat om väder och annat onödigt så blir bara glad om det försvinner. Vi har två 17-åriga sommarjobbare på jobbet nu och de säger nästan ingenting, den ena killen går iväg och sätter sig helt ensam med mobilen på raster. Det tycker jag är skönt så slipper man prata själv också. Skönt för dom med diagnoser också om småpratet försvinner, människor med autism t ex kan ju ha väldigt svårt för det, då får de det enklare i samhället.
Folk tror att de mår bra av att undvika alla besvärliga situationer där
Man måste anstränga sig lite för att umgås, men i praktiken mår människor sämre av det. Inte varenda individ såklart, men ensamhet generellt bidrar till olycka även om man väljer den själv genom att undvika social kontakt.
Men ofta man blir vänner av främlingar på tunnelbanan mm? De flesta människor har ju vänner, genom olika saker. Det är ju inte det vi pratar om här, att man inte kan prata med folk man hittar och klickar med?
Men herregud låt dem. Man kanske har tillräckligt med vänner, kollegorna är inte intressanta och man behöver återhämtningen. Har oftast rast ensam, vill ha det tyst och lugnt så jag orkar resten av dagen – meningen med rasten. Hade roliga kollegor förut som hade rast samtidigt, då var det kul att snacka och skratta lite, men då var vi få i samma rastrum och klickade. Inte småprat.
Autism försvinner inte med hjälp av social exponering. En vanlig missuppfattning är att alla med autism har samma sociala svårigheter eller att de sociala svårigheterna kan försvinna med hjälp av träning. Många med autism (nivå 1) vet vad som förväntas av en i sociala sammanhang. Problemet är att sociala interaktioner tar mycket energi och att man har ett ointresse för andra människor. Vanliga konversationer blir otroligt tråkiga och känns inte genuina, eftersom man förväntas bete sig på ett sätt som inte känns naturligt eller logiskt. Det spelar ingen roll att man vet hur man ska göra när man inte känner att det kommer naturligt, även om man varit i samma situation tusentals gånger under ett helt liv.
Autister, speciellt högmaskerande sådana, utmanar sig själva varje dag genom att ”spela allistiska” och försöka smälta in i olika sammanhang.
Du behöver heller inte kunna skriva, för hand. Idag är väl kravet att det ska vara läsbart? Då kan jag fundera på om stavningen också försvinner eftersom mobilen gör det åt en.
Otroligt tråkig utveckling! Redan på min tid var de slappa med att rätta elevers särskrivningar, måste vara ännu värre idag, om man inte ens behöver kunna skriva ordentligt för hand?
Nej nej, jag har jobbat 11 år efter utbildningen, innan det några år som vikarie. På olika skolor. Jobbar nu i en skola i förorten i Stockholmsnatten. Såklart ser man försämringar i vad barn kan men skolan kämpar på, vi tycker det är jätteviktigt med läsning och skrivning, det digitala får inte ta över helt. Tror inte vi är mkt bättre än de flesta andra skolor.
Haha nej men det var inte relevant när jag nämnde min dotter? Du behöver inte vara utbildad lärare för att öva på saker hemma eller tycka att skolan är slapp med vissa saker. Och jag kan vara lärare och inte stå för det som sker i skolan nu. Jag tycker under mina 18 år att det har skett en stor försämring på flera plan.
Öhhh öva hemma har inte slagit dig??
Vi skriver ut stenciler hemma som både 6 och 7 åringen övar på.
Vi leker sommarskola och de tycker det är jätteroligt!
Att din dotter har ful handatil kan väl lika gärna du öva på, som hennes mamma. Tror du alla lärare har tid att sitta med varenda elev och öva för att man har ful handstil? Haha, sjukt.
Ja varför lära sig nånting över huvud taget…varför gå i skolan,varför använda hjärnan…? Allting finns ju i mobilen. Men är det inte otroligt sorgligt att unga människor idag knappt kan skriva,klippa med sax,använda en pensel…program på P1 härom dagen om just det. Arbetsgivare söker personal som kan jobba ned sina händer,och det var otroligt svårt att hitta. Sorgligt.
Ja det finns rätt många sådana rapporter. Elever i högstadiet som inte klarar av att klippa med en sax. Så sjukt tragiskt hur det kommer bli i framtiden
Och innan nån skriver att du överlever utan att klippa snyggt så är det många yrken där du behöver finmotoriken. Tex läkare..
KORSBANDSSKADOR
För tre år sedan skadade jag mitt högra knä, fick en partiell ruptur på höger korsband men med hjälp av rehab lyckades jag stärka upp mitt knä och operation blev blev nödvändigt. Har varit i stort sett besvärsfri senaste två åren men nu har jag självklart dragit korsbandet på andra knät också efter en fotbollsmatch med sonens fotbolls lag. Jättekul! Ser verkligen inte fram emot en till Never ending rehab resa då jag egentligen vill löpträna. Med det andra knät har jag kunnat springa milen flera gånger utan smärta eller besvär. Finns det någon här som har erfarenhet av korsbandsskada på båda knän? Någon som löptränar? Är det ens möjligt? Alla tycker jag ska cykla istället men det är nog det värsta jag vet och kommer ju bli en hel del av det nu under rehab. Några uppmuntrande ord? Tips?
Jag har tyvärr erfarenhet av att dra korsbandet två gånger men på samma knä och är nu relativt nyopererad. Jag mår mycket bättre psykiskt nu efter operationen än innan, hade otrolig ångest inför operationen trots att jag kanske borde varit lugn då det skulle bli den tredje knäoperationen?? Men jag lider verkligen med dig och vill skicka med att det finns massor med historier på Reddit där folk delar erfarenheter av återgång till basketspelande och dylikt.
Själv håller jag på med idrotter där det inte ingår någon kontakt, men där finns det också personer som dragit korsband på båda knäna men då med 8 månaders mellanrum efter återgång till idrott. Den personen tränar nu friidrott istället och har tävlat 8 månader post op vilket ändå kan beskrivas som helt fantastiska resultat!
En av mina släktingar drog också korsbandet men beslutade sig för att inte operera och sprang på rätt länge utan korsband då funktionen var väldigt bra i knät. Tränar också med en annan yngre person som beslutade sig för att inte operera knät efter en andra ruptur och det enda som den personen inte gör är skidåkning utan knäskydd, annars så springer hen på och lyfter tungt på gymmet utan problem!
Fy fan vad glad jag blir av att höra detta! Nu ska jag kämpa med rehaben och se hur långt det kan ta mig, det är ju som det är liksom men blev glad av att höra att det ändå är möjligt att komma tillbaka trots upprepade skador och utan op. Sen har vi väl alla olika förutsättningar, jag är över 40 men jag lyckades ju väldigt bra med rehab sist. Tack så himla mycket för ditt svar!
Vet inte vart i Sverige du bor, men ett tips är att kontakta Sportrehab i Göteborg. De har en otrolig kunskap om just korsband och har hjälpt många elitidrottare etc. Kostar typ 200:-/besök och frikort gäller. Tror de hade digitala besök förr iallafall. Obs obs deras hemsida är ej så bra men personalen är verkligen guld. Fått mycket hjälp där med andra skador
Stockholm tyvärr. Tyckte inte jag fick bra hjälp alls sist men lyckades ta mig igenom rehab med hjälp av en kollega som är fysioterapeut. Den här gången blir det nog Aleris sports rehab på Sabbatsberg, men tack för ditt tips!
Kan annars inte nog rekommendera Charlotte Wedenberg på Prima Fysik i Sickla! Hon räddade båda mina knän och mitt psykiska mående under tiden. Helt ovärderligt efter att jag, precis som du, fick undermålig rehabhjälp efter min första knäskada. Man vet först hur dåligt det kan vara när man får hjälp av någon duktig.
Jag spelade i min ungdoms dagar fotboll med en galen dansk som dragit korsbanden så många gånger att han inte längre hade några kvar. Detta var ändå i division 4 så någorlunda nivå, och han hade inga större problem att springa även om han knappast var snabbast i laget.
Jag vet inte om det är något fel på mig så måste kolla om andra känner likadant.
Jag tycker att man överallt läser om att folk vill smsa istället för att ringa, men jag kan inte komma på nåt jobbigare än att småprata på sms/messenger/osv. I min värld är sms till för korta saker man kan svara typ ja eller nej på. Sliter hellre av mig ansiktet än att svara på ”hej vad gör du”. Ringer mycket hellre. Någon som känner samma?
Jag föredrar oftast sms, men ringer nån så stör det mig inte. I vissa specifika fall ringer jag själv också. Tycker däremot det är extremt löjligt och överdrivet med dem som påstår att de får PANIK av att telefonen ringer. Har vi blivit så socialt inkompetenta numera att det blir kortslutning i huvudet när en telefon används till det den varit till för i urminnes tider?
Det blir ju snedvridet också eftersom många som kommenterar här nog oftare ”inte gillar folk” än människor i genomsnitt. Sen ser man hur varannan inlägg handlar om psykisk ohälsa också.
Hatar telefon. Eller, ibland kan det vara riktigt trevligt och jag gillar de där timslånga samtalen där det blir som att man umgås men ändå inte. Men jag vill inte prata med vem som helst, absolut inte. En del är bara så jobbiga att prata med.
Är inte ung men föredrar absolut sms. Finns ju undantag men sitta i telefon i evighet är inte min melodi. Sms:a och göra annat samtidigt funkar bättre.
Ringer nästan aldrig till nån och ingen ringer till mig. Bara mina föräldrar. Alla mina andra konversationer är på Messenger (förutom irl då). Jag gillar att prata i telefon med vänner dock men ofta har de inte tid (barn och sånt). Messenger är skönt dock, då kan göra annat samtidigt, svara när man kan osv.
Skulle inte handla mycket av det där själv, men uppenbarligen är det vad de gillar och det finns väl inte så mycket att säga om det. Påverkar knappast mitt liv det minsta vad andra äter.
Hahah tänkte exakt likadant.
Det är oroväckande hur mycket hon bryr sig om folk hon inte känner. Finns ingen annan som skriver som hon, omisskännligt. Tragiskt ändå. Ett liv och hon spenderar sitt med att hata och fixera sig vid folk hon inte känner.
I varje öppet spår finns en tråd om Hanna T där samma sura användare försöker elda igång en diskussion om hur dålig mat HT äter / hur dålig mamma hon är / hur dålig influencer hon är osv. Men det är aldrig någon som nappar. Kanske dags att inse att de flesta människor inte stör sig nämnvärt på Hanna T och att ni surfittor på Flashback kan stanna där? Liksom vem är du som orkar bry dig så mycket om vad Hanna T, en för dig helt främmande kvinna, köper på mataffären?
Hur ofta och hur tvättar ni er navel?
Jag brukar bara vispa omkring lite när jag duschar men ibland tvättar jag lite noggrannare men blir då ofta röd och irriterad runt omkring. Det är alltid lite vitt som finns längst in också.. tänker att det förmodligen är bodylotion men vad vet jag
Jag torkar alltid naveln med blött, trasigt toapapper efter varje toalett-besök. Tycker ärligt talat det är äckligt att tänka vad många svenskar som bara torkar naveln med torrt papper efter toaletten.
Lyssnar på Wahlgren och Wistams pod och inser att allt Pernilla säger om sin familj efter sin pappas bortgång får det att låta som att familjen består av henne, Linus och deras mamma. Allt prat om hur de umgås och stöttar varandra, planerandet av begravningen, ja allt i princip. De två andra bröderna verkar helt ha utgått ur gemenskapen/familjen.
Är väl rätt vanligt när man är så många syskon att vissa tar mer ansvar, vi är också 4 och är säker på att två av oss skulle ta mer ansvar om något hände
Tänker att de dels har delat upp ansvaret men också att hon respekterar att iaf den ena brodern inte vill vara med på offentliga grejer. Då nämner man ju inte den personen, betyder ju inte att hen inte var med alls
Jag har också reagerat på det, hon har uttryckt sig så i alla avsnitt sedan Hans gick bort. Finns ingen anledning att tro att hon ”glömmer” hennes andra bröder med flit. På stories är det alltid hon, Linus eller Bauer som fixar med saker som krävs på Christinas tomt osv.
Tyckte det var sorgligt när Pernilla sa att det främst var hon, Linus och Christina som planerade begravningen.
Den äldsta brorsan, vill ju inte vara offentlig, så då pratar dom väl inte så ofta om honom.
Nicklas är väl i Spanien och har öppnat restaurang om jag inte har fel, så då blir det väl resten kvar.
Jag tror inte du behöver oroa dig.
Berättar ni för jobbet varför ni är sjukskrivna? Menar alltså kortare perioder/dagar.
Om man gör det, får jobbet då sprida denna information vidare till övriga medarbetare? Eller spelar det roll vad för sjuk man är?
Nej. Om jag är hemma en kortare period än vad som krävs för sjukintyg gör jag inte det.
Du har ingen skyldighet att berätta varför du är sjuk, men om du skulle göra det har din närmsta chef absolut inte rätt att delge dina kollegor denna information.
Jag har tagit emot många samtal från sjuka kollegor dock inte i egenskap som chef. Är det någon vanlig orsak typ förkylning/magsjuka så skriver jag ner det på vår lilla blankett för sjukanmälan. Är orsaken av mer privat karaktär skriver jag bara sjuk och säger heller inget till övriga kollegor, men jag berättar för närmaste chef.
Jag råder dig att vara ärlig med din chef och berätta varför du är borta om det så gäller psykisk ohälsa eller du är ledsen för att hunden har dött etc. För din chef behöver kanske planera om verksamheten om du behöver vara borta en längre tid eller om du har flera kortare frånvaroperioder.
Att chefen eventuellt behöver planera verksamheten är inte den anställdes ansvar, eller skyldighet att ta hänsyn till.
Man behöver aldrig uppge exakt orsak till sjukfrånvaro om man av någon anledning inte vill, eller känner sig obekväm med det.
Dock kan man ju, om man vet att man kommer att vara borta ett par dagar tala om det, så att det blir lite lättare att planera, men det är aldrig ett tvång.
Vore väldigt oprofessionellt och oetiskt att göra det. Det enda jag hört är väl ”Johan vabbar idag” typ. Kanske inte heller är ok men det är ju inget känsligt egentligen.
Hälsa är sekretess och det är rätt illa om en chef bryter mot det. Rätt säker på att en ”annan person” som tar emot frånvaron också går under de reglerna.
Åh vad många som bryter mot det! Antalet gånger man på morgonmötet har hört att ”x kommer inte idag, hon är förkyld och har feber”, ”y är hemma idag, hela familjen är magsjuka” etc.
Då jag ringer min förperson berättar jag nog varför jag är sjukskriven, barnen/jag själv och vad det gäller! Tycker det skulle vara mer konstigt att inte berätta än att berätta, är inte så privat med sådant (spy/feber osv)
Förstår. Men det jag tycker blir knepigt då är om man är sjuk av någon mer känslig anledning som man inte vill berätta, så blir det så uppenbart att det är något sådant om man då inte säger något…
Hehe hade en chef som skrek ut varge gång någon va sjuk , va det va för sjukdom , kolegornas barns sjukdomar om någon vabbade , eller om någon va på besök hos läkaren , gyn eller cellprov till alla . Så hela styrkan viste allt om allas sjukdomar/ åkommor . De va rätt sjukt när man tänker efter
Hade också en sån chef. Tvingades att outa inför kollegorna att jag skulle vara hemma och laxera inför ett ingrepp. Kan säga att ingen av kollegorna uppskattade den informationen utan alla såg högst obeväma ut (och nej, det ska man inte behöva göra heller, men ingen vågade hamna i onåd hos den chefen, som tyckte det var helt rimligt att folk på måndagsmötet informerade om att de skulle opereras för framfall, hemorrojder, inkontinens och whatnot medan kollegorna skruvade på sig i stolarna).
Blev inspirerad av min kollega som skrev till mig och vår gemensamma kollega (som jobbade tätt) att hon var hemma pga si och så (inget känsligt egentligen) men bara meddelat vår chef att hon var sjuk och räknade med att behöva stanna hemma i alla fall ett par dagar. Chefen var helt nöjd med detta, svarade bara ”ok, krya på dig”. Chefen var man och inte särskilt ”känslokladdig” eller intresserad av folks privatliv, vilket nog kan ha påverkat. Med kvinnliga chefer har jag ofta känt att det har ställts ett krav på att man ska vara överdriver personlig/privat.
Hade vid ett annat tillfälle en kollega som var sjukskriven en längre tid, åtskilliga månader innan hon började trappa upp. Ingen av oss kollegor visste vad anledningen var till sjukskrivningen var. Vilket hen inte heller var skyldig att uppge.
Du måste inte säg varför du är sjuk/diagnos men arbetsgivaren har rätt att vet på vilket sätt din arbetsförmåga är nedsatt (då är det enklast att säga varför, ex. jag är hemma med feber och halsont). Det är utifrån att arbetsförmågan som arbetsgivaren avgör om sjuklön ska utbetalas. Arbetsgivaren får inte på eget bevåg dela informationen vidare (till kollegor) om du inte själv har godkänt det.
Minns att jag tyckte Bridesmaids var väldigt kul när jag såg den på bio för hundra år sen. Har sett den flera gånger till sen dess och inte tyckt den varit lika kul men rolig ändå. Jag kollar mest deckare så ser inte roliga filmer så ofta.
Ja! Såg den förra helgen och har aldrig tänkt på det förut, men när Karin och Rudolf går iväg på kvällspromenad, ska de egentligen gå iväg och ha lite roligt tillsammans??? jag kommer inte ihåg vad det är Karin säger, men när jag hörde det sist så kopplade det att det skulle kunna vara så..?? har inte sett den på så många år nämligen.
Och så en annan sak jag också tänkte på och kanske är sist på bollen med, läkaren(?) i den fina husvagnen, det är inte hans husvagn..? De ser ut som att ha blivit påkomna med att låtsas vara något de inte är? men jag kan också ha fattat allting fel. Som sagt, det var så sjukt längesen jag såg den så det var med ”nya” ögon jag såg den.
Ahaaa, så även ”lånat” fru och barn, haha? Måste kolla igen? men är han, som lånar husvagnen, läkare då? Det är väl han som fixar Rudolfs gips??
Haha ja! Det finns ju bra citat att använda sig av? jag gillar ”det här ska han få fan för”. Och jag är förmodligen inte den enda som (iaf med bekvämt sällskap) kallar chokladbollar för wienerbröd.
Han, Lenny, som är i husvagnen och bjuder in Rudolf med familj på middag, jobbade ju på sjukhuset men frågan är med vad..?
När hans bror Kenny kommer som är läkare så säger han ju ”gipsa folk ska inte amatörer göra” och tar bort Rudolf gips, behövde han ens gips egentligen? Dom var väl i husvagnen en vecka eller två kanske, läker benet så fort? Var kanske aldrig brutet ens.
Vet att det är en film för barn/familj så går kanske inte att få ihop allt haha
”Läkaren” Lenny (körde väl matvagnen) men Sune tror han är läkare så han gipsar benet. I slutet så kommer Kenny och säger typ nåt om att de tagit hand om grejerna. Han ger Cornelia en klapp på kinden men troligtvis är hon fejkläkarens dotter eftersom hon går iväg för hon tycker det är så pinsamt.
Riktige läkaren plockar bort Rudolfs gips och han kastar skickligt in en cd i spelaren och dansar tango med Karin.
Alltså, Carina Lidbom och Peter Haber är fantastiska! Min favoritscen är nog när campingägaren ska försöka placera vilken kändis Rudolf är lik. Och sollampan! ?
Proffesor i Sunes sommar här ? Precis så, Lenny kör matvagnen på sjukhuset och är absolut inte läkare. Kenny är läkare och också den som äger den tjusiga husvagnen. Frun och Cornelia är Lennys familj men dom är inte alls så fancy som dom vill framstå eftersom dom bara lånat allt av brorsan. Och ja, det är absolut vuxenmys dom ska iväg på. Lite egentid på semestern ?
Men jahaaa alltså vad smart tänkt??? Det har aldrig slagit mig att det kan vara så!
Ja men de är så bra ihop, verkligen. Läste nån gammal(?) artikel nyss där de berättade att de kommit så nära varandra i och med de rollerna och det märks, de spelar jättebra tillsammans.
Rudolf tycker dom ska gå kvällspromenad på stranden, Karin säger nä för det är så mycket folk där och Rudolf börjar säga att hon inte är folkskygg, inte har något emot folk eller liknande men slutar mitt i meningen för han förstår vad hon menar ?
Jag trodde aldrig att jag skulle skriva en sån här kommentar men.. hur fan hanterar och bearbetar man en otrohet?
Min pojkvän har varit otrogen. Han berättade (troligtvis) för att han har nu fått symptom på könssjukdom och hunnit ligga med mig däremellan. Enligt honom ett stort misstag, en engångsgrej. Vill ha mig tillbaka osv. Jag har inte hunnit testa mig än.
Jag känner mig helt vilsen och har aldrig varit i den här situationen förr. Kastas mellan att vilja förlåta och försöka igen, pga älskar honom, och att blockera honom helt och ta bort honom från mitt liv. Det gör så sjukt ont båda sakerna. HUR gör man? VAD gör man?
Hmm väldigt svårt. Kan bara tala från mitt perspektiv men att han inte valde att berätta direkt utan berättar först nu hade jag inte tagit bra. Det hade varit lättare att förlåta om han berättade direkt och visade ånger.
Jag har blivit bedragen och valde att förlåta men tilliten var tyvärr borta så det funkade inte i slutändan. Kan tillägga att han blev påkommen och det kanske påverkade min syn på tillit/relationen
Instämmer. Varit utsatt för otrohet litar inte på män. Låter hårt. Har det hänt en gång kan det hända igen. Har aldrig varit otrogen och kan inte tänka mej vara det. Gör slut ärligt istället för otrohet. Ärlighet gör inte lika ont.
Du behöver inte bestämma dig nu för hur du gör. Ta den tid du behöver och landa i vad som hänt och fundera på vad du vill för dig. Har ni inte barn så skulle jag gjort slut. Har ni barn hade jag övervägt att förlåta.
Allting är väl inte så svart eller vitt. Människor begår misstag, det tar tid att förlåta vissa misstag men det går. Är det dessutom barn inblandade så är det inte så lätt att bara lämna.
Förstår inte heller att vissa kvinnor väljer att stanna kvar för att de har barn.
Är det mindsetet ”vill hålla ihop familjen”? Det kommer inte göra saken bättre.
Incitamenten för att ge honom en möjlighet att förbättras är större om man har barn. Barnens uppväxt är värt väldigt mycket och kan man få relationen att fungera är det värt alla chancer,
Poängen är ju att man har ett större incitament att försöka bygga upp relationen igen om barn finns med i bilden. Inte att man ska stanna om relationen fortsatt är dålig, utan att man kanske är mer benägen att göra jobbet som krävs för att relationen ska återhämta sig. Självklart är det inte säkert att det går och relationen förblir dålig, och DÅ är det förstås bättre för barnen att man separerar.
Jag blev bedragen och valde att stanna. Min man har tagit ansvar för sina handlingar, aldrig lagt skulden på mig och vi har gått i massor av terapi. Hade det inte varit för att han uthålligt stått kvar, tröstat, låtit mig krisar, så hade jag gått. Över ett år sedan och just nu känns det som att vi kommit ut starkare på andra sidan. Inte fan har det varit lätt, sveket var det grymmaste jag upplevt.
Vi har dock haft ett långt, till största delen väldigt lyckligt förhållande. Det bidrog till mitt val att välja att gå vidare…
Ser att du uppenbarligen aldrig blivit bedragen av en rövhatt. Att lägga skulden på sin partner är jättevanligt. ”Jag fick inte ligga hemma”, ”jag fick inte uppmärksamhet av dig”, ”jag kände mig uppskattad av henne, du bara gnäller på mig” osv osv i all oändlighet.
Har ni inte barn så säger jag lämna. Han berättade bara för att han förmodligen smittat dig med en könssjukdom. Du kommer aldrig att lita honom, och jag hade varit alldeles för förbannad för att nöten inte bara är otrogen utan dessutom oskyddat och riskerar att smitta mig med sjukdomar samt göra andra på smällen.
Tycker man ska lämna även med barn. Inte bra för dem att växa upp med att se ett förhållande som inte är helt, där den ena sviker och den andra inte litar på den. Inte sunt.
Finns ju dom som lyckas gå vidare efter en otrohet och har man barn kan jag förstå om man funderar på hur man ska göra för barnens skull. Förmodligen hade jag lämnat även då. Men utan barn hade jag absolut inte ens funderat på om det är värt att försöka gå vidare.
Jag hade aldrig kunnat släppa det ur tanken. Varje gång han är iväg så hade man ju undrat… har han gått över det steget en gång så kan det lika bra hända igen
Så för mig spelar det ingen roll om vi har barn eller inte.
Jag och min familj kommer troligtvis flytta till Västerås men jag har noll koppling dit. Någon från Västerås som kan berätta vad som är bra med staden?
Ja men typ så.
Med familj, menar du partner och eventuella djur/barn eller att du är väldigt ung och bor med dina föräldrar?
För om du har ett val så tänk igenom kolla upp noga att detta är nåt du kan tänka dig. Stor sak att flytta till en stad man inte har koppling till och som dessutom inte är så kul/trevlig.
Jag menar med min kille och våra två barn. Min kille är därifrån och har sin familj och släkt där så det är därför det är just dit vi troligtvis kommer flytta. Främst för att få närmare till någon av våra familjer och hans hemstad är mer aktuell än min.
Ok. Då är du ändå med i beslutet? För lät inte riktigt som det. Kolla upp saker först, besök (kanske du gjort?) och så. Flyttar du kan du inte ångra dig då ni har barn. Säger inte att just V-ås är helvetet på jorden men i allmänhet är det viktigt att tänka på, många som blivit fast på ställen på detta sätt. Så se till att du vet att du kan trivas! Det är lite tråkig småstadsmentalitet i såna städer.
Västerås är deprimerande. Men det kan vara mysigt att åka på utflykter till andra städer. Det är väl det mest positiva med staden, närheten till bättre städer och ”orter” på landet som är finare och mysigare. 🙂 Både med bil och tåg.
Nej men, kan säga att det kan vara rätt fint vid vattnet på sina ställen.
Finns ett par rätt okej öar i Mälaren. 🙂
Vallby friluftsmusem är rätt mysigt för barn. Finns djur där och fina gamla hus. Mysig miljö. Men liknande och bättre ”äldre” miljöer finns i andra städer, enligt mig.
Det är inte så illa.
Hamnen är fint på sommaren. Kajens kafé har goda pizzor. K9 suverän mat.
Hermanas på stan har supergod mat.
Björnön är mysigt att promenera på, de har en en våffelbar där med massa gott.
Vi har Steam hotell och Kokpunkten.
Centrum är rätt dött tyvärr men Erikslund shoppingcenter har allt man behöver.
Storhandling brukar jag göra på Ica Maxi Erikslund men ibland Hälla.
Bor du också i Västerås?
Skulle vara kul att träffa någon från Bloggbevakning någon dag. 🙂
Kanske går att byta mejl med några här på Bloggbevakning på något sätt?
Om du, eller någon annan Västeråsare har lust att ses.
Om du inte vet nåt som är bra/känner att nåt är bra bör du kanske inte flytta än.. Besök och känn efter. Kanske en längre period nu under semestern? (Även om typ alla städer är bättre på just sommaren..)
Jag är född i Västerås men flyttade därifrån så fort jag kunde när jag var 19 år o började en utbild.i annan stad. Västerås är en liten stad,med ett tråkigt centrum,mkt värre nu än när jag bodde där. Finns några äldre fina kvarter nära Svartån,Falkenbergska kvarnen,Vallby friluftsmuseum,nära göra utflykter till Ängsö slott,Lögarängen är fint bad…
Men f.ö, nej jag skulle aldrig nånsin flytta till Västerås om jag kan undvika det.
Kan tänka mig att det är lite annorlunda om man har bott där hela livet och kanske inte har några vänner som bor kvar där heller. Jag känner ungefär samma för min hemstad men vet många som älskar den staden.
En person i min närmsta krets köper rätt dyra kläder till sitt barn. Barnet har en ny outfit varje gång man ser henne. Vi snackar klänningar för 600-800kr. Tänker att barnet inte hinner använda plagget så många gånger innan det är över. Jag förstår det bara inte. Är själv förstagångs-mor, precis som hon, men jag skulle aldrig lägga dom pengarna på barnkläder. Och då vill jag lite oförskämt tillägga att min ekonomi tillåter detta. Men jag tycker bara det är absurt och helt jäkla onödigt. Är jag ensam om att tänka så?
Nä du är inte ensam om att tänka så. Men jag tycker inte det är fel om man vill köpa dyra kläder till sitt barn. Vet du förresten med säkerhet att hon köper dem sprillans nya? Finns hur mycket barnkläder som helst i jättebra skick på t.ex vinted, såna som egentligen kostat en del från början. Många verkar köpa sånt där utifrån vad jag läst.
Köper ganska mycket från Ralph Lauren till min son. Tycker om att klä upp honom vid speciella tillfällen, så som jag och hans pappa klär upp oss. Men till dagis är det mest H&M, Kappahl, Lindex. Vi är absolut inte rika eller har överdrivet med pengar, men tycker det är kul att köpa alla fina mini-plagg 🙂
Har också en nära kompis som gör lika med sina två. Tror hon överkompenserar med att köpa allt barnen vill då hon är rätt mycket borta från barnen (sena jobbkvällar, mycket jobb fester och resor) , deras barn är dock redan 7 och 9 men hon har alltid varit likadan ” men när nu Melwin vill ha en sån” eller ” när nu Madicken vill sova på hotell i vår hemstad så måste vi göra det (en natt kosta på det hotellet då 3500kr ??) ”
Men tror det är nåt man försöker ofta kompensera för ??♀️ eller sen bara väldigt dåligt tänkt med att köpa alla dyra plagg som de växer ur väldigt snabbt ?
Kanske köpta secondhand? Man kan hitta så mycket fina barnkläder för lite pengar om man bara vill. Mina barn har myclet kläder, och en stor del av dem är köpa secondhand. Kan oclså vara så att andra köper kläder till barnet, mor och farföräldrar kanske?
Har en hel del märkesplagg till min dotter. Köpt på rea, nyskick begagnat och ibland till nypris. Vad jag har märkt är att köper man tex mini rodini på rea så har man kunnat få tillbaka nästan 70% av inköpspriset när man säljer vidare om plagget fortfarande är i fint skick. Vilket inte går med tex H&M.
Att pussla ihop de kommande åren.. jag och min sambo ska gifta oss nästa sommar och vi börjar båda bli sugna på barn. Framförallt min sambo, men även jag men för min del går det upp och ner. Å ena sidan är jag superredo, å andra sidan får jag fomo och tänker att jag kommer missa roliga saker, att jag vill byta jobb/komma upp i lön först. Ja alla möjliga tankar. Jag vill inte heller vara gravid på mitt bröllop och min möhippa, vill kunna dricka och ha kul, samtidigt som det känns långt bort att börja försöka bli gravid efter nästa sommar för då är jag nästan 33 år gammal. Inga av mina vänner har barn (men flera år 2/3 år yngre än mig) men här om dagen berättade min bästa vän att hon och hennes sambo börjat försöka, och då blev jag mer taggad. Jag är ödmjuk inför att vi kanske inte ens kan få barn, och då känns det otroligt jobbigt att vänta ett år framåt om det tar jättelång tid för att att bli gravida. Ja ni hör ju, massa olika tankar som ploppar upp i mitt huvud. Har förövrigt sjukt mkt fomo och år alltid rädd att missa saker, vara den tråkiga osv. Ska jag låta tankarna styra kring nytt jobb, högre lön, inte va gravid på bröllop etc eller ska jag gå efter mitt hjärta och köra på? Jag älskar min sambo och tanken på att ha barn ihop känns helt underbar. Är inte heller ”purung” längre och tanken att inte kunna få barn gör mig så rädd. Hur vet man att man är ”redo”? Nån som haft samma tanker?
Kan inte umgås dygnet runt då vi har olika jobb och intressen och vissa egna vänner. Behöver inte tid borta från honom men tycker också det är skönt med en kväll själv hemma, alltid uppskattat att va själv då och då. Älskar semestern när man är tillsammans mkt.
Jag tycker om att vara ensam så ja, det behöver jag väl! Sen vill jag också till exempel kolla på tvserier som min man inte vill så då ”behöver” jag också egentiden ?
Beror på vad som menas med att ”umgås” hela tiden. Tex ikväll låg jag och min sambo i samma soffa – jag läste, han kollade fotboll. Tycker det är en form av gemensam egentid? Pratar inte eller direkt umgås men är ju tillsammans
Jag behöver inte ensamtid borta från just Honom utan från Alla. Vi har valt att leva som särbos vilket är perfekt. Det känns som att äta kakan och ha den kvar, bästa upplägget för oss.
Hej! Jag är ny på jobbet sedan 2 månader. Har på tidigare olika arbetsplatser alltid fått vänner/klickat med någon eller några och blivit nära vänner som man kan prata med allt om, skratta, ventilera med, verkligen vågar vara sig själv…
Här har det inte hänt än. Alla är trevliga och kallpratar etc men känner inte att jag kommit in i gänget, eller fått en kollega/vän som jag känner mig ”trygg” med.
Jag trivs väldigt bra med mina arbetsuppgifter, har fått mitt drömjobb och gått upp rejält i lön. Men jag känner mig ensam…
Är det här ett icke problem? Hur har ni det på er arbetsplats? Har ni dom kollegor som ni också ser som vänner?
Egentligen är jag ju där för att arbeta såklart, inte för att skaffa nya vänner. Har vänner privat och en familj med man och barn och är inte ensam för övrigt. Känns bara lite tomt och ensamt, och så funderar jag på om det kanske är något fel på mig, haha.
Förstår precis hur du känner. Det sociala är ju superviktigt på en arbetsplats. Fine att jobbet är kul och lönen bra, men det är ju ändå goa kollegor som gör att det blir kul att gå till jobbet så tycker inte det är något fel på dig, tvärtom.
Har inget direkt tips mer än att ge det tid, ibland kan de människor man träffar växa med tiden.
Var på en arbetsplats där jag verkligen hade fantisktiska kollegor, sedan slutade många och nu har jag ingen som är direkt nära. Jag har fått lära mig att hantera det, även om det såklart känns som att något saknas.
Jag har väldigt bra kollegor som jag är väldigt trygg med på jobbet och vi har roligt tillsammans. Det har dock inte alltid varit så. I början var jag ganska ensam och är väl fortfarande inte 100% med. Inte i alla lägen. Men det känns okej. Älskar mitt jobb och vi har som sagt roligt tillsammans.
Jag är i lite liknande situation! Vi hade en så himla fin arbetsmiljö och grupp men så slutade många och nya började och nu ör det hemskt! Riktigt högstadiebeteende med grupperingar och hierarkier. Något jag naivt nog trodde man skulle slippa i denna ålder. Det har blivit så illa att jag kommer leta mig vidare även fast jag egentligen trivs så bra med jobbet. Så inget tips tyvärr men du är inte ensam om att känna dig ensam och det är verkligen ALLT att man trivs på sin arbetsplats!
Dock tycker jag du ska ge det lite mer tid, det kommer säkert ordna sig för dig, två månader är väldigt kort tid att komma in i en grupp och komma någon nära.
Två månader är ju inte så länge dock. Ibland kanske det händer att man träffar folk man klickar med direkt, men på många jobb kan det ta lite längre tid. Det jobb jag trivts bäst på var ett sådant där det tog längre tid och liksom växte fram så sakteliga. Kanske har du ett sådant?
Har jobbat på en sådan arbetsplats, dvs där jag inte klickade med någon och skulle verkligen inte vilja göra det igen. Det betyder SÅ mycket att ha fina kollegor och man klarar liksom vad som helst när man gör det tillsammans känns det som. Medan dåliga kollegor, de kan minsta grej bli jobbig. Trevliga kollegor, helt ok men i längden blir det ju trist ändå. Men samtidigt kan man ju inte direkt avsluta anställningen på ett drömjobb pga det, kan ju komma ny personal som är supertrevliga när som helst. Två månader är också lite kort ändå kanske, på vissa arbetsplatser kanske man har som kultur att man håller sig lite mer för sig själv men så kommer det in någon ny, man träffas lite utanför jobbet, och sånt kan ändras. Men håller med om att det är viktigt och tror verkligen inte det är något fel på dig. Är förmodligen sammansättningen av folk och arbetsplatsens kultur som sagt.
Uteservering med go sommarkänsla i centrala Stockholm, vart ska jag och mina kompisar gå på kvällarna när vi har turistat klart om dagarna?
För middag och/eller drinkar.?
Håller inte med. Är inget fan av Söder egentligen men för en kväll kan man gå dit.
Har Hernö Gin bar uteservering, på tal om Söder? Det är ett ställe som i alla fall jag vill besöka, har hört mycket gott om det stället. (Uteservering är inget krav iofs, men är det en fin kväll är det alltid trevligast att sitta ute.)
Är det fint väder är hela innerstan gångavstånd ☺️ gå till Rörstrandsgatan eller Swedenborgsgatan, väldigt mysiga sommargator (biltrafik stängs av och hela gatorna är uteserveringar istället)
Ja det är ju det som är så bra med Stockholm, det går att gå överallt! Har aldrig varit där du nämner, men har hört att det finns mycket bra ställen där.
Åker till Österlen (Simrishamn) imorgon och stannar till onsdag. Kommer ha med mina två barn (3,6år). Tips på vad man ska se när man gör Österlen, och kanske roliga saker för barn?
Tryckte på publicera för snabbt.
Det finns dressinkörning på två ställen (Sankt Olofctror jag och i Fyledalen), lite mysigt! Sen nån gammal järnväg från Ravlundatrakten man kan åka med.
Gå upp på Stenshuvud, där fanns en hel del fallna träd mina barn klättrade runt på läääänge.
Avslutade idag min relation med min situationship som jag dejtat i 6 månader. Fin person, men fel för mig. Gör så ont. Nu har jag iaf krypit ner i nya sänglakan, stor godispåse och kollar Malin Norlanders serie Söndagsångest på YT för att det ska kännas lite bättre ❤️
Nä , brukar oftast vara att man är som ett par men aldrig blir ett par . Oftast för att en person kanske inte riktigt vill , medan andra parten kanske vill mer. Oftast där det går fel.
Det är ju därför man till slut avslutar det för att det aldrig blir något på riktigt pga den andra personen inte vill ingå i ett förhållande. Dejtade själv en sån kille, vi umgicks varje dag men han ville aldrig att vi skulle bli ett riktigt par. Antagligen var han bara ensam och ville vara med någon tills han verkligen träffade någon han fick riktiga känslor för. Men svårt att lämna en sån person även om man vet att det inte kommer bli något, man lever på hoppet. Men i slutändan är det bättre att göra som ts och avsluta det. Tycker du låter lite för dömande.
Nu ska jag sluta snusa en gång för alla!!!
Vad är era tips för att inte falla tillbaka? Jag har snusat i 4 år men nu orkar jag inte slösa mer pengar!
Tack för er hjälp <3 <3
Lycka till:) Enda tipset jag kommer på är att tugga tuggummi och spara pengarna du skulle lagt på snuset, så kan du göra ngt kul för dem om några månader för att fira att du är fräsch och snusfri!
Finns ju olika appar (minns inte namnet?) där du kan räkna ut vad du kommer kunna göra för pengarna istället. Så spara undan summan som du la på snus innan och ha som morot att du köper/gör nåt kul efter ett halvår och ett år typ.
När min kompis sluta röka så fick hon som tips att prata om det med alla = jobbigare att hamna tillbaka i dåliga vanor igen
Ska börja på ett kontorsjobb snart och funderar på hur man ska klä sig? Det är ett kommunalt jobb inom it. På mina tidigare jobb har man haft arbetskläder så aldrig behövt fundera på vad man har på sig ☺️ Någon som har nåt tips?
På min kommunala arbetsplats har de flesta typ jeans och tröja, förutom om man ska på viktigare möten då många har kostym/finbyxor och kavaj. Tycker du iaf kan gå dit första dagen i jeans, tisha och kavaj och kolla in hur de andra klär sig.
Jag har alltid en kavaj hängande på jobbet ifall kommundirektören dyker upp lite oannonserat ?
Det är nog ganska olika beroende på hur intresserade folk är av mode. På min arbetsplats är det allt ifrån jeans, t-shirt och sneakers till klänning och klackar. Om jag var osäker skulle jag ta låga skor, snygga jeans och typ en blus/skjorta första dagen.
Tack för tips allihopa ☺️ Nej svårt är det väl inte men man kan ju vara nyfiken på hur andra gör för det. Låter som min plan med jeans och en skjorta och låga skor kan funka bra då ?
Ska åka till Stockholm och vara där i tre dagar med min familj som består av min partner och två barn på 7 och 9 år. Vi bor i närheten av Kungens kurva men har bil. Har ni några bra tips på matställen som går hem hos barn? Aktiviteter? Vi har tänkt Gröna Lund och tekniska museet men tar gärna emot tips på sånt som vi lantisar inte känner till.
? Hågelby gård!
Gratis, nära kungens kurva och mysigt ställe med både djur, lekpark, ankdamm, skogsfinska osv..
? Heron City!
Inne på Olearys (sämsta Olearys-maten dock som finns men finns ju andra ställen att käka på) så har de massa aktiviteter! Sån där escape-room, bowling, arkadhall osv..
? Ta bilen och åka 45 min ut till Taxinge slott!
Jättefin miljö att strosa runt i och ta foton med hela familjen, stor fin strand om ni vill bada, megafon fika-buffé (de spelade in Hela Sverige bakar där förut)
? TomTits i Södertälje! Roligaste stället mina barn (6 år och 8 år) vet. Jag med haha. Kan gå halva dagen där inne och utforska och experimentera
? Det finns en grekisk foodtruck utanför Jysk/Jula eller nåt sånt, borta vid Lager157. Ser inte mycket ut för världen men OMG vad gott det är!!! Deras rullar är f*n magiska ?
På tal om solbränna i ett tidigare inlägg… Är det nån som känner till ett bra spraytanställe i Stockholm? Gärna på söder eller södra närförorterna (men annat funkar också). Gärna där inte alla är jätteunga eller iaf trevliga och inte dömande (är 40 och överviktig så känner mig lite osäker ?).
Köp en st tropez express istället. Du behöver även en handske från dem. Smörj in och vänta 3h. Skölj eventuellt av och smörj in en gång till. Missar du något syns det inte för du smörjer 2 ggr och du slipper sova med något som färgar lakanen. Blir en perfekt brun färg. Mycket snyggare än salong.
Jag är otroligt duktig på att nåltova. Övrigt pysslar jag med lera, målar, skapar i trä, skriver texter, digital bildredigering. Mycket av min inredning har jag skapat själv. Och mycket av det jag skapat har flyttat iväg både inom Sverige och till andra länder.
Läst bloggen länge. Tyckte ÖS var onödigt förr och skrollade alltid förbi. Blev sjukskriven och uttråkad och började då läsa ? och sen var det någon diskussion jag gav mig in i
Kenzas nya podd. Hon la ut en filmsnutt från inspelningen med Ines och jag blev så chockad , de är båda barnen två helt stela i ansiktet ä,bsom vaxdockor. Speciellt Ines. Är det nåt man övar upp och vänjer sig eller nervgift?
De har båda sagt att de gjort botox tidigare, dock vet jag inte om de gjort det nyligen då de varit gravida och ammat. Men kan ju sitta i rätt länge på folk. Men, det är också filter på klippen. Så tror inte du ska ta vad du ser som hur hudtextur/ansiktsrörelser är exakt lika i verkligheten.
Någon annan som brukade lyssna på Jelena Meachams podd? Tyckte den var väldigt rolig att lyssna på, synd att hon la ned den.. hon skrev för några månader sedan att hon skulle starta en podd om varannan vecka livet, tråkigt att det inte blev något av det
Det är bra att du tycker det för det var hennes syfte med bloggen: Att varna andra. Opassande hållet jag inte med om. Snarare utbildande. Vi kan lära av denna kvinna som tyvärr dog.
Föregående inlägg 
Englands mål???
Självklart skulle det komma ett i sista sekund ??? hade varit så otroligt kul om de åkte ut mot Slovakien
Är kluven, ibland är det skönt att lägga undan känslorna och bara se det vackra i fotbollen.
Varför kul?
Gillar inte England som fotbollslag, inte heller deras fans. De är stöddiga och har dålig attityd, dessutom har de spelat helt kasst detta EM och förtjänar inte att gå vidare
Tycker du laget är det? Har inte sett nåt sånt, tycker de är ödmjuka flera stycken. Tills skillnad från tex Ronaldo.
Tss. Kolla bråket nu efter matchen när engelska laget förolämpar domaren. De är alltid lika asiga.
Jag håller inte med dig. Det är okej.
Så skönt!!! Vill ha dem vidare
Verkligen inte! Sämst med attityd.
Tur man är olika va
Du kan väl knappast påstå att dom har bra attityd?
Hellre England än Slovakien. Låt mig.
Vad är dåligt med deras attityd? Värre med Spanien (kastar sig på marken hela tiden), Portugal med jävla Ronaldo eller vissa andra lag som spelar fult och brutalt.
Ja! Älskar England som land. Vill ha så många storlag som möjligt kvar. Lite snålar i Stones också, liknar Cillian Murphy. Och Jude Bellingham är gullig också.
Älskar också England som land, avskyr deras landslag..
Jasså? Så många fina och duktiga där.
Så länge it’s not coming home är jag nöjd ☺️
Jo! Heja England eller Tyskland!
Tyskland har spelat bra och förtjänar sin plats. Går öht inte att jämföra med england.
Absolut. Men att heja på nån handlar ju inte bara om hur de presterar just nu? Handlar inte bara om att ”förtjäna”. Jag hejar på de land jag har känslomässiga band till.
Uruselt av England att inga stänga matchen tidigare. Hade nästan hoppats på att de skulle åka ut efter en så dålig prestation.
De borde inte ens gått vidare från kvalet.
Jag hade hoppats på Slovakien. De hade matchen ??
England hade ju bollinnehavet i stort sett hela tiden? Bara att de aldrig fick till något avslut
Tycker också att det hade varit roligt om Slovakien tagit sig vidare och slagit ut England. Men visst är det ett vackert mål han gör.
tyvärr. hejjaade på Slovakien och Georgien… ?
Vilka influencers tror ni har tagit Ozempic som exonph brukar skriva om? Sjukt vad många det är som RASAT i vikt på sån kort tid
Vilka har rasat i vikt?
Lisa Jönsson, Tilda T, Malin Gabrielsson, Bianca, Bisse bland annat
Ja de var alla sjuuukt mycket fetare för ett halvår sen…eh nej.
Bisse har ju gått ner i vikt pga adhdmedicin
Det tror jag bara är en ursäkt. Man ser också tydligt att hon fettsugit magen
Hur ser du specifikt det?
Hennes mage är spänd och bucklig, främst spänd vid naveln men det ser inte naturligt platt ut utan man ser på fettsugningsmagar hur det blir
Bisse gjorde en magmuskeloperation för typ några år sedan. Hon har varit öppen med det. Hennes magmuskler hade typ delat (?) sig efter graviditet – vilket resulterat i att den ser ut som den gör. Sen har hon dessutom gått upp i vikt sedan hon slutade med ADHD medicinen.
Hur skulle du kunna se det? Tror inte någon skyller en fettsugning på adhdmrdicin. Är betydligt enklare och billigare att bara äta medicinen då. Är sjukt jobbig återhämtning efter en fettsugning.
Eh nä? Jag har fettsugit mig, var ledig op-dagen + dagen efter sen jobbade jag som vanligt.
Lojsan
Ja galet va snabbt hon återhämtar sig från graviditet. Tanby klara är ju gravid nj men tycker hon också var jäkligt smal innan
Ganska vanligt att rasa i vikt efter förlossningen. Många är så. Jag har tappat massor vikt av sömnbrist och första stressiga tiden.
Ja men Tilda, där har något definitivt hänt. De andra har jag inte koll på, men känns som det gått så snabbt med Tilda. Hoppas hon mår bra i alla fall, har för mig att hon pratat om att hon har eller har haft ätstörningar?
Ja hon har blivit så himla himla smal på så kort tid så känns som hon gjort något eller äter dåligt
Vem är Tilda T?
Tilda Törnqvist.
Misslissibell är ett exempel. Det gick på bara någon månad.
Juste hon också, ja gud
Är inte speciellt lätt att få tag på i Sverige om man inte är gravt överviktig så tvivlar på att det är många.
Jo från privatläkare går det enkelt
Nej det gör det inte, det är restnoterat.
Varför känner jag då folk som fått det utskrivet
Jag säger inte att det inte går att få tag på men så enkelt är det inte. Även om du får ett recept ska du hitta det på apoteket sen.
Det går lätt att kolla vilka apotek som har medicin i lager!
Det är inte lätt att få utskrivet om man inte är gravt överviktig. Spelar ingen roll om det är en privat läkare. Jag har sjukförsäkring och har gått privat i 10 år. Inte så att du får vad du vill för det. De granskas av ivo precis som en läkare på VC och de måste motivera ordination i journalen. Går det att få, absolut men läkare är rädda om sina legitimationen och skriver inte ut medicin hur som helst.
Det är restnoterat på apoteken.
Hihi, tror du att bara för att man är privatläkare, så kan dom trolla fram?
Langare av andra droger kan fixa fram det mesta på olaglig väg.
Och alla kända personer köper/vet vem som kan hjälpa dom
Plus att det varit massa i uk media om att det cirkulerar fejk preparat på marknaden både i uk och eu. Upptäcks först när dom kommer över det och testar. Så de som köper privat bör vara försiktiga.
Nej varför då?
Ju fler av den hjärndöda befolkningen som försvinner desto bättre….
Finns andra alternativ som inte är diabetesmedicin, exempelvis Saxenda.
Dock är nackdelen att det kräver dagliga sprutor istället för en per vecka och därmed blir priset när man står på maxdos rejält tilltaget.
Finns även wegovy men samtliga mediciner ska bara skrivas ut till personer med grav övervikt. Skriver man utanför rekommendationen behöver man motivera varför. Läkare kan inte skriva ut medicin hur som helst utan att riskera sin legitimation.
Det går nog att köpas om man har pengarna. Knappat någon läkare som har rent mjöl i påsen?
Ja och jag tror Lisa har någon gång diskuterats här innan att hon tog två olika tabletter för att få hjälp…
Vill bara flika in att jag träffade en läkare på Endokrinmottagning som var en STOR förespråkare av Ozempic, Saxenda och ”Mojavo” eller vad det nya nu heter, och han gjorde det väldigt tydligt för mig att han kunde se till att jag fick läkemedlet för att gå ner i vikt, om jag ville. Jag har inte diabetes eller en enorm övervikt, men han sa att han kunde diagnosera mig som ”pre diabetic” för att mitt blodsocker var lite högt eller nått. Med andra ord, han skulle hitta på något så jag kunde få ta sprutorna. Och jag sa att det inte kändes rätt att ta det eftersom det finns folk som behöver det mer men han menade på att på papper skulle jag ha lika mycket rätt som vilken annan patient som får det utskrivet så ”jag skulle inte oroa mig”.
Och innan någon kommenterar på det, jag var på Endokrinmottagningen för jag TRODDE jag ev hade en hormonell sjukdom, men läkaren var tydlig med att jag absolut inte har det. (Vi tog alla hormon prover).
Han var nästan som en försäljare av läkemedlet, talade otroligt gott om det.
Så jo, du kan få tag i det. Du behöver bara träffa rätt läkare.
Läkare är ju mer eller mindre försäljare av läkemedel så.. follow the money
Tankar kring att social kompetens blir sämre och sämre pga mobilen?
Yngre personer snackar inte ens när de hamnar i situationer med folk de inte känner, de tar bara upp mobilen istället. Småpratet generellt har minskat väldigt mycket i samhället.
Det tycker jag är skönt, avskyr småprat om väder och annat onödigt så blir bara glad om det försvinner. Vi har två 17-åriga sommarjobbare på jobbet nu och de säger nästan ingenting, den ena killen går iväg och sätter sig helt ensam med mobilen på raster. Det tycker jag är skönt så slipper man prata själv också. Skönt för dom med diagnoser också om småpratet försvinner, människor med autism t ex kan ju ha väldigt svårt för det, då får de det enklare i samhället.
Oj, låter helt sjukt.
Tror du det är en bra utveckling för samhället generellt? Med tanke på sambanden med skärmtid och psykisk ohälsa?
Hur bra kan detta vara för ensamhet, tänker jag ? Skönt i stunden att slippa saker kanske, men i längden…
Folk tror att de mår bra av att undvika alla besvärliga situationer där
Man måste anstränga sig lite för att umgås, men i praktiken mår människor sämre av det. Inte varenda individ såklart, men ensamhet generellt bidrar till olycka även om man väljer den själv genom att undvika social kontakt.
Man behöver ju inte va ensam bara för att man inte pratar med främlingar ?
Jo i längden blir du det eftersom alla vänner först är främlingar man inte känner.
Men ofta man blir vänner av främlingar på tunnelbanan mm? De flesta människor har ju vänner, genom olika saker. Det är ju inte det vi pratar om här, att man inte kan prata med folk man hittar och klickar med?
Inte bara tunnelbanan utan även tex fikarummet på jobbet. Svårt att lära känna kollegor som hellre umgås med sin telefon på rasterna.
Men herregud låt dem. Man kanske har tillräckligt med vänner, kollegorna är inte intressanta och man behöver återhämtningen. Har oftast rast ensam, vill ha det tyst och lugnt så jag orkar resten av dagen – meningen med rasten. Hade roliga kollegor förut som hade rast samtidigt, då var det kul att snacka och skratta lite, men då var vi få i samma rastrum och klickade. Inte småprat.
Tyvärr är det ju inte bra. Även med autism måste man ju tränas i sociala situationer. Även om det behövs anpassningar kan man liksom inte inte utmanas
Autism försvinner inte med hjälp av social exponering. En vanlig missuppfattning är att alla med autism har samma sociala svårigheter eller att de sociala svårigheterna kan försvinna med hjälp av träning. Många med autism (nivå 1) vet vad som förväntas av en i sociala sammanhang. Problemet är att sociala interaktioner tar mycket energi och att man har ett ointresse för andra människor. Vanliga konversationer blir otroligt tråkiga och känns inte genuina, eftersom man förväntas bete sig på ett sätt som inte känns naturligt eller logiskt. Det spelar ingen roll att man vet hur man ska göra när man inte känner att det kommer naturligt, även om man varit i samma situation tusentals gånger under ett helt liv.
Autister, speciellt högmaskerande sådana, utmanar sig själva varje dag genom att ”spela allistiska” och försöka smälta in i olika sammanhang.
Du behöver heller inte kunna skriva, för hand. Idag är väl kravet att det ska vara läsbart? Då kan jag fundera på om stavningen också försvinner eftersom mobilen gör det åt en.
Rätt vanligt idag att barn i mellanstadiet inte kan läsa eller skriva.
Otroligt tråkig utveckling! Redan på min tid var de slappa med att rätta elevers särskrivningar, måste vara ännu värre idag, om man inte ens behöver kunna skriva ordentligt för hand?
Jobbar i skolan och delar inte alls den uppfattningen. Det är noga och vi kämpar på med det.
Då är du nog rätt ny inom skolan?
De som jobbat ett tag ser ett tydligt förfall.
Nej nej, jag har jobbat 11 år efter utbildningen, innan det några år som vikarie. På olika skolor. Jobbar nu i en skola i förorten i Stockholmsnatten. Såklart ser man försämringar i vad barn kan men skolan kämpar på, vi tycker det är jätteviktigt med läsning och skrivning, det digitala får inte ta över helt. Tror inte vi är mkt bättre än de flesta andra skolor.
Gissar att det skulle stå typ Stockholmstrakten eller liknande? ?♀️??♂️ ?
Detta är så sjukt. Tycker min dotter har så ful handstil. Blir frustrerad över att de inte övar mer på det
Ja – datorn är ett bra verktyg. Men du måste kunna skriva förhand också.
Öva hemma? Skolan har så sjukt mkt idag, stora klasser, många med diagnoser. Är det nåt man saknar kan man fylla på själv.
Haha jag jobbar i skolan så du behöver inte berätta det 🙂 jag vet
Självklart övar vi redan hemma. Men när jag var barn så var ju detta något man gjorde i skolan och som de va mer noga med än nu – det var min poäng.
Olika på olika skolor då, hos oss tränar de handskrivning varje dag.
Folk kan ju inte veta var du jobbar?
Haha nej men det var inte relevant när jag nämnde min dotter? Du behöver inte vara utbildad lärare för att öva på saker hemma eller tycka att skolan är slapp med vissa saker. Och jag kan vara lärare och inte stå för det som sker i skolan nu. Jag tycker under mina 18 år att det har skett en stor försämring på flera plan.
Ok tyckte bara det lät så när du skrev så. Att man inte behöver säga det till dig då du jobbar i skolan, men det kunde man inte veta.
Öhhh öva hemma har inte slagit dig??
Vi skriver ut stenciler hemma som både 6 och 7 åringen övar på.
Vi leker sommarskola och de tycker det är jätteroligt!
Att din dotter har ful handatil kan väl lika gärna du öva på, som hennes mamma. Tror du alla lärare har tid att sitta med varenda elev och öva för att man har ful handstil? Haha, sjukt.
Läsbart är väl att kunna skriva för hand? Jo, vi tränar på att skriva för hand, det är inte borta.
Då kanske ungen bara har ful handstil?
Ja varför lära sig nånting över huvud taget…varför gå i skolan,varför använda hjärnan…? Allting finns ju i mobilen. Men är det inte otroligt sorgligt att unga människor idag knappt kan skriva,klippa med sax,använda en pensel…program på P1 härom dagen om just det. Arbetsgivare söker personal som kan jobba ned sina händer,och det var otroligt svårt att hitta. Sorgligt.
Ja det finns rätt många sådana rapporter. Elever i högstadiet som inte klarar av att klippa med en sax. Så sjukt tragiskt hur det kommer bli i framtiden
Och innan nån skriver att du överlever utan att klippa snyggt så är det många yrken där du behöver finmotoriken. Tex läkare..
Ja och det är ju knappast skolans fel… Det där händer hemma, innan. Mkt ipad för många.
Ja de har du helt rätt i. Men blir en kombination
Enligt mina erfarenheter är gen z mer öppna för kallprat än generationen innan, åtminstone i större städer.
Jätteskönt. I telefonen finns det folk jag iaf vill prata med. Kan dock småprata och ibland tar även jag initiativ till det.
Smsa är inte att prata.
Du förstår vad jag menar.
Men det här är Sverige, vi har väl aldrig småpratat mkt med främlingar ? Jag gör det inte, mobil eller inte. Vill helst va ifred från främlingar.
Bara jämför yngre kassapersonal jämfört med äldre så märker du skillnad i den sociala kompetensen.
Fast du är väl en sådan som viker ner blicken och inte ens hälsar på personalen.
Nej nej, jag hälsar alltid på personalen! Är artig och uppfostrad så. Men det är nåt annat.
KORSBANDSSKADOR
För tre år sedan skadade jag mitt högra knä, fick en partiell ruptur på höger korsband men med hjälp av rehab lyckades jag stärka upp mitt knä och operation blev blev nödvändigt. Har varit i stort sett besvärsfri senaste två åren men nu har jag självklart dragit korsbandet på andra knät också efter en fotbollsmatch med sonens fotbolls lag. Jättekul! Ser verkligen inte fram emot en till Never ending rehab resa då jag egentligen vill löpträna. Med det andra knät har jag kunnat springa milen flera gånger utan smärta eller besvär. Finns det någon här som har erfarenhet av korsbandsskada på båda knän? Någon som löptränar? Är det ens möjligt? Alla tycker jag ska cykla istället men det är nog det värsta jag vet och kommer ju bli en hel del av det nu under rehab. Några uppmuntrande ord? Tips?
Pie-O-My… ??
Fy vad tråkigt. :/ Hoppas det blir bra och att du kan träna som du vill framöver!!
Tack ❤️
Jag har tyvärr erfarenhet av att dra korsbandet två gånger men på samma knä och är nu relativt nyopererad. Jag mår mycket bättre psykiskt nu efter operationen än innan, hade otrolig ångest inför operationen trots att jag kanske borde varit lugn då det skulle bli den tredje knäoperationen?? Men jag lider verkligen med dig och vill skicka med att det finns massor med historier på Reddit där folk delar erfarenheter av återgång till basketspelande och dylikt.
Själv håller jag på med idrotter där det inte ingår någon kontakt, men där finns det också personer som dragit korsband på båda knäna men då med 8 månaders mellanrum efter återgång till idrott. Den personen tränar nu friidrott istället och har tävlat 8 månader post op vilket ändå kan beskrivas som helt fantastiska resultat!
En av mina släktingar drog också korsbandet men beslutade sig för att inte operera och sprang på rätt länge utan korsband då funktionen var väldigt bra i knät. Tränar också med en annan yngre person som beslutade sig för att inte operera knät efter en andra ruptur och det enda som den personen inte gör är skidåkning utan knäskydd, annars så springer hen på och lyfter tungt på gymmet utan problem!
Fy fan vad glad jag blir av att höra detta! Nu ska jag kämpa med rehaben och se hur långt det kan ta mig, det är ju som det är liksom men blev glad av att höra att det ändå är möjligt att komma tillbaka trots upprepade skador och utan op. Sen har vi väl alla olika förutsättningar, jag är över 40 men jag lyckades ju väldigt bra med rehab sist. Tack så himla mycket för ditt svar!
Vet inte vart i Sverige du bor, men ett tips är att kontakta Sportrehab i Göteborg. De har en otrolig kunskap om just korsband och har hjälpt många elitidrottare etc. Kostar typ 200:-/besök och frikort gäller. Tror de hade digitala besök förr iallafall. Obs obs deras hemsida är ej så bra men personalen är verkligen guld. Fått mycket hjälp där med andra skador
Stockholm tyvärr. Tyckte inte jag fick bra hjälp alls sist men lyckades ta mig igenom rehab med hjälp av en kollega som är fysioterapeut. Den här gången blir det nog Aleris sports rehab på Sabbatsberg, men tack för ditt tips!
Kan annars inte nog rekommendera Charlotte Wedenberg på Prima Fysik i Sickla! Hon räddade båda mina knän och mitt psykiska mående under tiden. Helt ovärderligt efter att jag, precis som du, fick undermålig rehabhjälp efter min första knäskada. Man vet först hur dåligt det kan vara när man får hjälp av någon duktig.
Jag spelade i min ungdoms dagar fotboll med en galen dansk som dragit korsbanden så många gånger att han inte längre hade några kvar. Detta var ändå i division 4 så någorlunda nivå, och han hade inga större problem att springa även om han knappast var snabbast i laget.
Jag vet inte om det är något fel på mig så måste kolla om andra känner likadant.
Jag tycker att man överallt läser om att folk vill smsa istället för att ringa, men jag kan inte komma på nåt jobbigare än att småprata på sms/messenger/osv. I min värld är sms till för korta saker man kan svara typ ja eller nej på. Sliter hellre av mig ansiktet än att svara på ”hej vad gör du”. Ringer mycket hellre. Någon som känner samma?
Same! Hatar att addera mer skärmtid bara för det
Jag föredrar oftast sms, men ringer nån så stör det mig inte. I vissa specifika fall ringer jag själv också. Tycker däremot det är extremt löjligt och överdrivet med dem som påstår att de får PANIK av att telefonen ringer. Har vi blivit så socialt inkompetenta numera att det blir kortslutning i huvudet när en telefon används till det den varit till för i urminnes tider?
Det blir ju snedvridet också eftersom många som kommenterar här nog oftare ”inte gillar folk” än människor i genomsnitt. Sen ser man hur varannan inlägg handlar om psykisk ohälsa också.
Hatar telefon. Eller, ibland kan det vara riktigt trevligt och jag gillar de där timslånga samtalen där det blir som att man umgås men ändå inte. Men jag vill inte prata med vem som helst, absolut inte. En del är bara så jobbiga att prata med.
Vilka är jobbiga? Måste du ha dem i ditt liv?
Det måste jag av olika anledningar.
Trist.
Vissa av dem funkar att prata med irl men inte på telefon så det är inte nödvändigtvis trist.
Vad konstigt. Svårt att föreställa sig nån man gillar som är jobbig att prata med liksom. Men undvik det då.
Alla kan inte prata i telefon bara för att de kan prata irl. Och ja jag undviker telefon med sådana i största möjliga utsträckning.
Är inte ung men föredrar absolut sms. Finns ju undantag men sitta i telefon i evighet är inte min melodi. Sms:a och göra annat samtidigt funkar bättre.
Går det verkligen snabbare att sms:a? Är de toner lättare att göra annat medan man ringer än medan man sms:ar?
Nej, du kan ju inte avbryta mitt i ett telefonsamtal men sms svarar o skickar du efterhand. Eller vad menar du?
Ja det blir ett utdraget smsande fram och tillbaks under flera timmar istället för att avhandla saken på någon minut i telefon.
Men man kanske inte vill ”avhandla” saker. Det kanske inte är bråttom utan man vill ”umgås” liksom.
Ringer nästan aldrig till nån och ingen ringer till mig. Bara mina föräldrar. Alla mina andra konversationer är på Messenger (förutom irl då). Jag gillar att prata i telefon med vänner dock men ofta har de inte tid (barn och sånt). Messenger är skönt dock, då kan göra annat samtidigt, svara när man kan osv.
Majoriteten av personer i min omgivning föredrar att skriva.
Tycker det är okej med småprat på sms men kan sakna ringandet. Nuförtiden är de flesta som ringer försäljare…
Äter folk så jädra mycket halvfabrikat som Hanna T gör? Fruktansvärt näringsfattig handling. Får typ ångest.
Haha men va? Det där var väl ändå en rätt normal handling?
Hahaha men ORKA det där från hennes story var ju inte alls mycket för någon med småbarn
Ansvarslöst. Och det tar ju lika lång tid. Det tar lika lång tid att hacka/steka grönsaker som att mikra en färdigrätt i 10 minuter.
10 minuter i mikron, äter du lava?
Hon hade ju både grönsaker, frukt, ägg, kött och ris. Såg däremot inte en enda microrätt?
Får du ångest kanske du borde
1. Ta tag i din ångest och söka hjälp, om du mår så dåligt av vad någon annan äter.
2. Sluta följa henne.
Skulle inte handla mycket av det där själv, men uppenbarligen är det vad de gillar och det finns väl inte så mycket att säga om det. Påverkar knappast mitt liv det minsta vad andra äter.
Oj, får du ångest av vad någon annan äter? Låter inte bra.
Antagligen inte eftersom folk klagar på hennes matvanor jämt.
Ren lathet.. som med allt annat hos fröken Ht.
Fröken? Hur gammal är du? Låter som en kärring
Oj, märklig kommentar.
Hon verkar äta och dricka smaksatt yoghurt, halvfabrikat och snacksa godis, choklad och div grejer varje dag.
Okej Krokodil.
???
Hahah tänkte exakt likadant.
Det är oroväckande hur mycket hon bryr sig om folk hon inte känner. Finns ingen annan som skriver som hon, omisskännligt. Tragiskt ändå. Ett liv och hon spenderar sitt med att hata och fixera sig vid folk hon inte känner.
Nej det finns ingen annan som är som hon och därför lätt att känna igen. Tonvis med kommentarer om influencers. Så sjukt
Det är nog vanligt hos par som hatar att laga mat ja.
I varje öppet spår finns en tråd om Hanna T där samma sura användare försöker elda igång en diskussion om hur dålig mat HT äter / hur dålig mamma hon är / hur dålig influencer hon är osv. Men det är aldrig någon som nappar. Kanske dags att inse att de flesta människor inte stör sig nämnvärt på Hanna T och att ni surfittor på Flashback kan stanna där? Liksom vem är du som orkar bry dig så mycket om vad Hanna T, en för dig helt främmande kvinna, köper på mataffären?
Låter psyksjuk.
Har du ätit krokodil? Lilla åskmolnet
Hur ofta och hur tvättar ni er navel?
Jag brukar bara vispa omkring lite när jag duschar men ibland tvättar jag lite noggrannare men blir då ofta röd och irriterad runt omkring. Det är alltid lite vitt som finns längst in också.. tänker att det förmodligen är bodylotion men vad vet jag
Jag tandborstar min navel varje morgon, tycker det funkar bra och den är oftast fin och luktfri.
Ganska äckligt att inte använda tandborste både morgon och kväll.
Jag vet, det är därför den bara oftast är luktfri.
Borsta inte för hårt bara, så knuten går upp.
Oj det har jag inte tänkt på. Tack för varningen!
Hahahaha
Jag torkar alltid naveln med blött, trasigt toapapper efter varje toalett-besök. Tycker ärligt talat det är äckligt att tänka vad många svenskar som bara torkar naveln med torrt papper efter toaletten.
Klorin!
Duschar dagligen men tvättar aldrig naveln separat. Har ingen navel som går inåt iof.
När jag duschar.
Aldrig ?
Lyssnar på Wahlgren och Wistams pod och inser att allt Pernilla säger om sin familj efter sin pappas bortgång får det att låta som att familjen består av henne, Linus och deras mamma. Allt prat om hur de umgås och stöttar varandra, planerandet av begravningen, ja allt i princip. De två andra bröderna verkar helt ha utgått ur gemenskapen/familjen.
En underlig familj rakt igenom
Är väl rätt vanligt när man är så många syskon att vissa tar mer ansvar, vi är också 4 och är säker på att två av oss skulle ta mer ansvar om något hände
Tänker att de dels har delat upp ansvaret men också att hon respekterar att iaf den ena brodern inte vill vara med på offentliga grejer. Då nämner man ju inte den personen, betyder ju inte att hen inte var med alls
Eller så är Nicklas inte med sen han åkte fast för sexköp? Familjen har kanske tagit avstånd?
Det är också en poäng 🙂 det var dock den äldsta (?) brodern jag menade med det andra
Vad har han haft för sig?
Menar du Nicklas så läs kommentaren över min där det står. 🙂
Eller menet du den äldre? Den äldre brodern har aldrig varit synlig och vill leva så (har de pratat om många ggr).
Jag har också reagerat på det, hon har uttryckt sig så i alla avsnitt sedan Hans gick bort. Finns ingen anledning att tro att hon ”glömmer” hennes andra bröder med flit. På stories är det alltid hon, Linus eller Bauer som fixar med saker som krävs på Christinas tomt osv.
Tyckte det var sorgligt när Pernilla sa att det främst var hon, Linus och Christina som planerade begravningen.
Den äldsta brorsan, vill ju inte vara offentlig, så då pratar dom väl inte så ofta om honom.
Nicklas är väl i Spanien och har öppnat restaurang om jag inte har fel, så då blir det väl resten kvar.
Jag tror inte du behöver oroa dig.
Har ”alla” wahlgrenar öppnat restaurang??
Berättar ni för jobbet varför ni är sjukskrivna? Menar alltså kortare perioder/dagar.
Om man gör det, får jobbet då sprida denna information vidare till övriga medarbetare? Eller spelar det roll vad för sjuk man är?
Nej. Om jag är hemma en kortare period än vad som krävs för sjukintyg gör jag inte det.
Du har ingen skyldighet att berätta varför du är sjuk, men om du skulle göra det har din närmsta chef absolut inte rätt att delge dina kollegor denna information.
Men om det är en annan person än chefen som tar emot sjukanmälningar? Får den säga något?
Nej man får aldrig sprida vidare medicinsk information om en anställd.
Så att det på ett personalmöte på mitt jobb kan vara så att det sägs inför alla tex ”Olle är hemma idag för han har fått halsfluss” är inte OK?
Egentligen inte nej. Om han inte godkänt det.
Har inte olle sagt att det är ok är det absolut inte det!
Fast det finns väl ingen lag som säger det?
Jo, gdpr
Jag har tagit emot många samtal från sjuka kollegor dock inte i egenskap som chef. Är det någon vanlig orsak typ förkylning/magsjuka så skriver jag ner det på vår lilla blankett för sjukanmälan. Är orsaken av mer privat karaktär skriver jag bara sjuk och säger heller inget till övriga kollegor, men jag berättar för närmaste chef.
Jag råder dig att vara ärlig med din chef och berätta varför du är borta om det så gäller psykisk ohälsa eller du är ledsen för att hunden har dött etc. För din chef behöver kanske planera om verksamheten om du behöver vara borta en längre tid eller om du har flera kortare frånvaroperioder.
Att chefen eventuellt behöver planera verksamheten är inte den anställdes ansvar, eller skyldighet att ta hänsyn till.
Man behöver aldrig uppge exakt orsak till sjukfrånvaro om man av någon anledning inte vill, eller känner sig obekväm med det.
Dock kan man ju, om man vet att man kommer att vara borta ett par dagar tala om det, så att det blir lite lättare att planera, men det är aldrig ett tvång.
Det får du inte göra längre enligt gdpr.
Du får skriva frånvaro, sen får personen meddela sin närmsta chef om det är vab eller sjukdom.
De får aldrig säga varför du är sjukskriven
Ok! Får de föra vidare annan personlig information som man har sagt? Tex om familjesituationer?
Får vet jag inte men det är högst olämpligt om de skulle göra det. Vad som står i exempelvis ett sjukintyg får inte spridas till någon annan.
Vore väldigt oprofessionellt och oetiskt att göra det. Det enda jag hört är väl ”Johan vabbar idag” typ. Kanske inte heller är ok men det är ju inget känsligt egentligen.
Hälsa är sekretess och det är rätt illa om en chef bryter mot det. Rätt säker på att en ”annan person” som tar emot frånvaron också går under de reglerna.
//fackligt ombud
Åh vad många som bryter mot det! Antalet gånger man på morgonmötet har hört att ”x kommer inte idag, hon är förkyld och har feber”, ”y är hemma idag, hela familjen är magsjuka” etc.
Japp! Det är så dåligt egentligen…
Mitt jobb blir ju typ irriterade om man inte säger varför man är hemma. Det räcker liksom inte med att man bara är sjuk..
Då jag ringer min förperson berättar jag nog varför jag är sjukskriven, barnen/jag själv och vad det gäller! Tycker det skulle vara mer konstigt att inte berätta än att berätta, är inte så privat med sådant (spy/feber osv)
Förstår. Men det jag tycker blir knepigt då är om man är sjuk av någon mer känslig anledning som man inte vill berätta, så blir det så uppenbart att det är något sådant om man då inte säger något…
Man behöver inte berätta.
Jag vet. Och jag gör det aldrig av just det anledning jag beskrev.
Hehe hade en chef som skrek ut varge gång någon va sjuk , va det va för sjukdom , kolegornas barns sjukdomar om någon vabbade , eller om någon va på besök hos läkaren , gyn eller cellprov till alla . Så hela styrkan viste allt om allas sjukdomar/ åkommor . De va rätt sjukt när man tänker efter
Hade också en sån chef. Tvingades att outa inför kollegorna att jag skulle vara hemma och laxera inför ett ingrepp. Kan säga att ingen av kollegorna uppskattade den informationen utan alla såg högst obeväma ut (och nej, det ska man inte behöva göra heller, men ingen vågade hamna i onåd hos den chefen, som tyckte det var helt rimligt att folk på måndagsmötet informerade om att de skulle opereras för framfall, hemorrojder, inkontinens och whatnot medan kollegorna skruvade på sig i stolarna).
Fy fan vilken dålig chef. ??
Blev inspirerad av min kollega som skrev till mig och vår gemensamma kollega (som jobbade tätt) att hon var hemma pga si och så (inget känsligt egentligen) men bara meddelat vår chef att hon var sjuk och räknade med att behöva stanna hemma i alla fall ett par dagar. Chefen var helt nöjd med detta, svarade bara ”ok, krya på dig”. Chefen var man och inte särskilt ”känslokladdig” eller intresserad av folks privatliv, vilket nog kan ha påverkat. Med kvinnliga chefer har jag ofta känt att det har ställts ett krav på att man ska vara överdriver personlig/privat.
Hade vid ett annat tillfälle en kollega som var sjukskriven en längre tid, åtskilliga månader innan hon började trappa upp. Ingen av oss kollegor visste vad anledningen var till sjukskrivningen var. Vilket hen inte heller var skyldig att uppge.
Du måste inte säg varför du är sjuk/diagnos men arbetsgivaren har rätt att vet på vilket sätt din arbetsförmåga är nedsatt (då är det enklast att säga varför, ex. jag är hemma med feber och halsont). Det är utifrån att arbetsförmågan som arbetsgivaren avgör om sjuklön ska utbetalas. Arbetsgivaren får inte på eget bevåg dela informationen vidare (till kollegor) om du inte själv har godkänt det.
Vilken är den roligaste filmen ni har sett? 🙂
Har ni någon som alltid får er att skratta, le och bli glada eller oftast bara första gången man såg den?
The commitments.
Minns att jag tyckte Bridesmaids var väldigt kul när jag såg den på bio för hundra år sen. Har sett den flera gånger till sen dess och inte tyckt den varit lika kul men rolig ändå. Jag kollar mest deckare så ser inte roliga filmer så ofta.
Fyra bröllop och en begravning. Första Bridget Jones filmerna.
Aldrig sett den, lägger till i listan!
Bridesmaids är bäst, nu då och för alltid
Ace Ventura
Yrrol
Sommaren med Göran
Mr Bean – den totala katastroffilmen
Mr Beans semester
Madagaskar 1 och 2
Toy Story 1 och 2
Sunes sommar!
Håller med, såg den idag faktiskt och den var mycket bättre än jag mindes den. Kanske roligare för vuxna till och med ?
Ja! Såg den förra helgen och har aldrig tänkt på det förut, men när Karin och Rudolf går iväg på kvällspromenad, ska de egentligen gå iväg och ha lite roligt tillsammans??? jag kommer inte ihåg vad det är Karin säger, men när jag hörde det sist så kopplade det att det skulle kunna vara så..?? har inte sett den på så många år nämligen.
Och så en annan sak jag också tänkte på och kanske är sist på bollen med, läkaren(?) i den fina husvagnen, det är inte hans husvagn..? De ser ut som att ha blivit påkomna med att låtsas vara något de inte är? men jag kan också ha fattat allting fel. Som sagt, det var så sjukt längesen jag såg den så det var med ”nya” ögon jag såg den.
Tolkade det som att han lånat husvagnen (och fru och barn?) från sin bror som kom i slutet och han var på riktigt läkare.
Rudolf och Karin ville nog ha lite ”vuxentid” ja
”Jag tycker du är lite vrång” tänker jag börja använda! ?
Ahaaa, så även ”lånat” fru och barn, haha? Måste kolla igen? men är han, som lånar husvagnen, läkare då? Det är väl han som fixar Rudolfs gips??
Haha ja! Det finns ju bra citat att använda sig av? jag gillar ”det här ska han få fan för”. Och jag är förmodligen inte den enda som (iaf med bekvämt sällskap) kallar chokladbollar för wienerbröd.
Han, Lenny, som är i husvagnen och bjuder in Rudolf med familj på middag, jobbade ju på sjukhuset men frågan är med vad..?
När hans bror Kenny kommer som är läkare så säger han ju ”gipsa folk ska inte amatörer göra” och tar bort Rudolf gips, behövde han ens gips egentligen? Dom var väl i husvagnen en vecka eller två kanske, läker benet så fort? Var kanske aldrig brutet ens.
Vet att det är en film för barn/familj så går kanske inte att få ihop allt haha
”Läkaren” Lenny (körde väl matvagnen) men Sune tror han är läkare så han gipsar benet. I slutet så kommer Kenny och säger typ nåt om att de tagit hand om grejerna. Han ger Cornelia en klapp på kinden men troligtvis är hon fejkläkarens dotter eftersom hon går iväg för hon tycker det är så pinsamt.
Riktige läkaren plockar bort Rudolfs gips och han kastar skickligt in en cd i spelaren och dansar tango med Karin.
Alltså, Carina Lidbom och Peter Haber är fantastiska! Min favoritscen är nog när campingägaren ska försöka placera vilken kändis Rudolf är lik. Och sollampan! ?
Proffesor i Sunes sommar här ? Precis så, Lenny kör matvagnen på sjukhuset och är absolut inte läkare. Kenny är läkare och också den som äger den tjusiga husvagnen. Frun och Cornelia är Lennys familj men dom är inte alls så fancy som dom vill framstå eftersom dom bara lånat allt av brorsan. Och ja, det är absolut vuxenmys dom ska iväg på. Lite egentid på semestern ?
Men jahaaa alltså vad smart tänkt??? Det har aldrig slagit mig att det kan vara så!
Ja men de är så bra ihop, verkligen. Läste nån gammal(?) artikel nyss där de berättade att de kommit så nära varandra i och med de rollerna och det märks, de spelar jättebra tillsammans.
Ja dom är klockrena tillsammans i sina roller! Älskar dom! En film som tål att ses om och om och om igen ?
Sol i sinne, brun inne.
/Rudolf
”Sol ute– brun inne” ?
Rudolf tycker dom ska gå kvällspromenad på stranden, Karin säger nä för det är så mycket folk där och Rudolf börjar säga att hon inte är folkskygg, inte har något emot folk eller liknande men slutar mitt i meningen för han förstår vad hon menar ?
Ja just det, så var det. Då är det alltså så, så busigt av dem, tihihi?
Zoolander! 😀
Borat
Just friends och I love you, man
Napoleon Dynamite. Gärna hög också.
Nakna pistolen. Ett päron till farsa i Europa. Ace Ventura. Life of Brian. Yrrol. Ja jag är millenial 😉
Jag trodde aldrig att jag skulle skriva en sån här kommentar men.. hur fan hanterar och bearbetar man en otrohet?
Min pojkvän har varit otrogen. Han berättade (troligtvis) för att han har nu fått symptom på könssjukdom och hunnit ligga med mig däremellan. Enligt honom ett stort misstag, en engångsgrej. Vill ha mig tillbaka osv. Jag har inte hunnit testa mig än.
Jag känner mig helt vilsen och har aldrig varit i den här situationen förr. Kastas mellan att vilja förlåta och försöka igen, pga älskar honom, och att blockera honom helt och ta bort honom från mitt liv. Det gör så sjukt ont båda sakerna. HUR gör man? VAD gör man?
Hmm väldigt svårt. Kan bara tala från mitt perspektiv men att han inte valde att berätta direkt utan berättar först nu hade jag inte tagit bra. Det hade varit lättare att förlåta om han berättade direkt och visade ånger.
Jag har blivit bedragen och valde att förlåta men tilliten var tyvärr borta så det funkade inte i slutändan. Kan tillägga att han blev påkommen och det kanske påverkade min syn på tillit/relationen
Har ni inte barn så tycker jag att du ska lämna faktiskt. Det kommer alltid finnas där och tära.
Instämmer. Varit utsatt för otrohet litar inte på män. Låter hårt. Har det hänt en gång kan det hända igen. Har aldrig varit otrogen och kan inte tänka mej vara det. Gör slut ärligt istället för otrohet. Ärlighet gör inte lika ont.
Ganska onödigt att inte ”lita på män”. Alla män är olika personer. Liksom alla kvinnor är olika personer.
Sannolikheten att män är otrogna är dock mycket större än för kvinnor.
Du behöver inte bestämma dig nu för hur du gör. Ta den tid du behöver och landa i vad som hänt och fundera på vad du vill för dig. Har ni inte barn så skulle jag gjort slut. Har ni barn hade jag övervägt att förlåta.
För att om man har barn, vill man leva med en otrogen man?
Allting är väl inte så svart eller vitt. Människor begår misstag, det tar tid att förlåta vissa misstag men det går. Är det dessutom barn inblandade så är det inte så lätt att bara lämna.
Förstår inte heller att vissa kvinnor väljer att stanna kvar för att de har barn.
Är det mindsetet ”vill hålla ihop familjen”? Det kommer inte göra saken bättre.
Incitamenten för att ge honom en möjlighet att förbättras är större om man har barn. Barnens uppväxt är värt väldigt mycket och kan man få relationen att fungera är det värt alla chancer,
Alltså man lämnar ju inte barnen för man lämnar mannen. Barn mår inte bra av att växa upp i ett hem där föräldrarna har en dålig relation heller…
Poängen är ju att man har ett större incitament att försöka bygga upp relationen igen om barn finns med i bilden. Inte att man ska stanna om relationen fortsatt är dålig, utan att man kanske är mer benägen att göra jobbet som krävs för att relationen ska återhämta sig. Självklart är det inte säkert att det går och relationen förblir dålig, och DÅ är det förstås bättre för barnen att man separerar.
Så smutsigt att vara otrogen och få en könsjukdom av det och därmed ha utsatt dig för risk för det. Vet inte om jag skulle kunna förlåta det.
Förlåt, vänta och var själv otrogen senare ?
Jättesvårt men tror tyvärr på lämna. Det blir inte bättre av att han lär sig att du förlåter en sån sak…
Jag blev bedragen och valde att stanna. Min man har tagit ansvar för sina handlingar, aldrig lagt skulden på mig och vi har gått i massor av terapi. Hade det inte varit för att han uthålligt stått kvar, tröstat, låtit mig krisar, så hade jag gått. Över ett år sedan och just nu känns det som att vi kommit ut starkare på andra sidan. Inte fan har det varit lätt, sveket var det grymmaste jag upplevt.
Vi har dock haft ett långt, till största delen väldigt lyckligt förhållande. Det bidrog till mitt val att välja att gå vidare…
”Aldrig lagt skulden på mig”?
Ser att du uppenbarligen aldrig blivit bedragen av en rövhatt. Att lägga skulden på sin partner är jättevanligt. ”Jag fick inte ligga hemma”, ”jag fick inte uppmärksamhet av dig”, ”jag kände mig uppskattad av henne, du bara gnäller på mig” osv osv i all oändlighet.
Har ni inte barn så säger jag lämna. Han berättade bara för att han förmodligen smittat dig med en könssjukdom. Du kommer aldrig att lita honom, och jag hade varit alldeles för förbannad för att nöten inte bara är otrogen utan dessutom oskyddat och riskerar att smitta mig med sjukdomar samt göra andra på smällen.
Tycker man ska lämna även med barn. Inte bra för dem att växa upp med att se ett förhållande som inte är helt, där den ena sviker och den andra inte litar på den. Inte sunt.
Finns ju dom som lyckas gå vidare efter en otrohet och har man barn kan jag förstå om man funderar på hur man ska göra för barnens skull. Förmodligen hade jag lämnat även då. Men utan barn hade jag absolut inte ens funderat på om det är värt att försöka gå vidare.
Jag hade aldrig kunnat släppa det ur tanken. Varje gång han är iväg så hade man ju undrat… har han gått över det steget en gång så kan det lika bra hända igen
Så för mig spelar det ingen roll om vi har barn eller inte.
Jag och min familj kommer troligtvis flytta till Västerås men jag har noll koppling dit. Någon från Västerås som kan berätta vad som är bra med staden?
Det är nära till motorväg, flyg och tåget så du kan ta dig därifrån 🙂
Ja men typ så.
Med familj, menar du partner och eventuella djur/barn eller att du är väldigt ung och bor med dina föräldrar?
För om du har ett val så tänk igenom kolla upp noga att detta är nåt du kan tänka dig. Stor sak att flytta till en stad man inte har koppling till och som dessutom inte är så kul/trevlig.
Jag menar med min kille och våra två barn. Min kille är därifrån och har sin familj och släkt där så det är därför det är just dit vi troligtvis kommer flytta. Främst för att få närmare till någon av våra familjer och hans hemstad är mer aktuell än min.
Ok. Då är du ändå med i beslutet? För lät inte riktigt som det. Kolla upp saker först, besök (kanske du gjort?) och så. Flyttar du kan du inte ångra dig då ni har barn. Säger inte att just V-ås är helvetet på jorden men i allmänhet är det viktigt att tänka på, många som blivit fast på ställen på detta sätt. Så se till att du vet att du kan trivas! Det är lite tråkig småstadsmentalitet i såna städer.
Västerås är deprimerande. Men det kan vara mysigt att åka på utflykter till andra städer. Det är väl det mest positiva med staden, närheten till bättre städer och ”orter” på landet som är finare och mysigare. 🙂 Både med bil och tåg.
Nej men, kan säga att det kan vara rätt fint vid vattnet på sina ställen.
Finns ett par rätt okej öar i Mälaren. 🙂
Vallby friluftsmusem är rätt mysigt för barn. Finns djur där och fina gamla hus. Mysig miljö. Men liknande och bättre ”äldre” miljöer finns i andra städer, enligt mig.
Det är inte så illa.
Hamnen är fint på sommaren. Kajens kafé har goda pizzor. K9 suverän mat.
Hermanas på stan har supergod mat.
Björnön är mysigt att promenera på, de har en en våffelbar där med massa gott.
Vi har Steam hotell och Kokpunkten.
Centrum är rätt dött tyvärr men Erikslund shoppingcenter har allt man behöver.
Storhandling brukar jag göra på Ica Maxi Erikslund men ibland Hälla.
Tycker V-ås är helt okej, lagom stort.
Bor du också i Västerås?
Skulle vara kul att träffa någon från Bloggbevakning någon dag. 🙂
Kanske går att byta mejl med några här på Bloggbevakning på något sätt?
Om du, eller någon annan Västeråsare har lust att ses.
Västeråsare här med.
En öl nere på Mocca Deli med några ”bloggbevakare” skulle vara kul
Vaaaa, är du från Västerås?
Tack för input och tips på bra ställen! Tänker att närheten till Stockholm är bra också, vill man ha lite mer storstad är det bara en timme bort.
Haha vad kul! Det låter exakt som för oss. Vi bor i Sthlm men flyttar till Västerås i september. Pojkvän + två barn.
Vi bor också i Stockholm just nu! Hur kommer det sig att ni ska flytta dit? Är någon av er därifrån?
Om du inte vet nåt som är bra/känner att nåt är bra bör du kanske inte flytta än.. Besök och känn efter. Kanske en längre period nu under semestern? (Även om typ alla städer är bättre på just sommaren..)
Jag är född i Västerås men flyttade därifrån så fort jag kunde när jag var 19 år o började en utbild.i annan stad. Västerås är en liten stad,med ett tråkigt centrum,mkt värre nu än när jag bodde där. Finns några äldre fina kvarter nära Svartån,Falkenbergska kvarnen,Vallby friluftsmuseum,nära göra utflykter till Ängsö slott,Lögarängen är fint bad…
Men f.ö, nej jag skulle aldrig nånsin flytta till Västerås om jag kan undvika det.
Kan tänka mig att det är lite annorlunda om man har bott där hela livet och kanske inte har några vänner som bor kvar där heller. Jag känner ungefär samma för min hemstad men vet många som älskar den staden.
En person i min närmsta krets köper rätt dyra kläder till sitt barn. Barnet har en ny outfit varje gång man ser henne. Vi snackar klänningar för 600-800kr. Tänker att barnet inte hinner använda plagget så många gånger innan det är över. Jag förstår det bara inte. Är själv förstagångs-mor, precis som hon, men jag skulle aldrig lägga dom pengarna på barnkläder. Och då vill jag lite oförskämt tillägga att min ekonomi tillåter detta. Men jag tycker bara det är absurt och helt jäkla onödigt. Är jag ensam om att tänka så?
Hennes liv, hennes barn, hennes pengar. Gå vidare nu.
Ja alltså jag har ju verkligen inte argumenterat för något annat?
Skulle aldrig bry mig om vad någon annan lägger sina pengar på.
Andras pengar….är andras pengar.
Nä du är inte ensam om att tänka så. Men jag tycker inte det är fel om man vill köpa dyra kläder till sitt barn. Vet du förresten med säkerhet att hon köper dem sprillans nya? Finns hur mycket barnkläder som helst i jättebra skick på t.ex vinted, såna som egentligen kostat en del från början. Många verkar köpa sånt där utifrån vad jag läst.
Jag har köpt en del märkesplagg på Vinted. Så det behöver ju inte vara sprillans nytt
Annars ja, onödiga pengar men vissa har ju det som intresse och vill lägga pengar på det.
Mer absurt att du bryr dig om vad någon annan lägger pengar på .
KP vibbar av din kommentar, särskilt avslutet! Ett klassiskt ”skriv till svar på tal om du håller med”!
Ja, du är helt ensam i världen om att tänka så!
?
Köper ganska mycket från Ralph Lauren till min son. Tycker om att klä upp honom vid speciella tillfällen, så som jag och hans pappa klär upp oss. Men till dagis är det mest H&M, Kappahl, Lindex. Vi är absolut inte rika eller har överdrivet med pengar, men tycker det är kul att köpa alla fina mini-plagg 🙂
Förstår inte varför du bryr dig. Hon kanske gillar kvalitet eller designen. Skänker eller säljer väl sen eller sparar till eventuella syskon.
Skulle aldrig lägga pengar på billig skit till mina barn som många andra gör..
?
Alltså de som köper från tex Shein med alla möjliga kemikalier i sig.
Ja och annat. Typ Gekås, Lidl..
Har också en nära kompis som gör lika med sina två. Tror hon överkompenserar med att köpa allt barnen vill då hon är rätt mycket borta från barnen (sena jobbkvällar, mycket jobb fester och resor) , deras barn är dock redan 7 och 9 men hon har alltid varit likadan ” men när nu Melwin vill ha en sån” eller ” när nu Madicken vill sova på hotell i vår hemstad så måste vi göra det (en natt kosta på det hotellet då 3500kr ??) ”
Men tror det är nåt man försöker ofta kompensera för ??♀️ eller sen bara väldigt dåligt tänkt med att köpa alla dyra plagg som de växer ur väldigt snabbt ?
Detta är nog mer vanligt än vad man tror… köper sig loss från sitt dåliga samvete
Kanske köpta secondhand? Man kan hitta så mycket fina barnkläder för lite pengar om man bara vill. Mina barn har myclet kläder, och en stor del av dem är köpa secondhand. Kan oclså vara så att andra köper kläder till barnet, mor och farföräldrar kanske?
Ingenting du behöver ens tänka på.
Har en hel del märkesplagg till min dotter. Köpt på rea, nyskick begagnat och ibland till nypris. Vad jag har märkt är att köper man tex mini rodini på rea så har man kunnat få tillbaka nästan 70% av inköpspriset när man säljer vidare om plagget fortfarande är i fint skick. Vilket inte går med tex H&M.
Att pussla ihop de kommande åren.. jag och min sambo ska gifta oss nästa sommar och vi börjar båda bli sugna på barn. Framförallt min sambo, men även jag men för min del går det upp och ner. Å ena sidan är jag superredo, å andra sidan får jag fomo och tänker att jag kommer missa roliga saker, att jag vill byta jobb/komma upp i lön först. Ja alla möjliga tankar. Jag vill inte heller vara gravid på mitt bröllop och min möhippa, vill kunna dricka och ha kul, samtidigt som det känns långt bort att börja försöka bli gravid efter nästa sommar för då är jag nästan 33 år gammal. Inga av mina vänner har barn (men flera år 2/3 år yngre än mig) men här om dagen berättade min bästa vän att hon och hennes sambo börjat försöka, och då blev jag mer taggad. Jag är ödmjuk inför att vi kanske inte ens kan få barn, och då känns det otroligt jobbigt att vänta ett år framåt om det tar jättelång tid för att att bli gravida. Ja ni hör ju, massa olika tankar som ploppar upp i mitt huvud. Har förövrigt sjukt mkt fomo och år alltid rädd att missa saker, vara den tråkiga osv. Ska jag låta tankarna styra kring nytt jobb, högre lön, inte va gravid på bröllop etc eller ska jag gå efter mitt hjärta och köra på? Jag älskar min sambo och tanken på att ha barn ihop känns helt underbar. Är inte heller ”purung” längre och tanken att inte kunna få barn gör mig så rädd. Hur vet man att man är ”redo”? Nån som haft samma tanker?
Behöver ni egentid ifrån er partner eller kan ni umgås dygnet runt?
Kan umgås dygnet runt.
Kan inte umgås dygnet runt då vi har olika jobb och intressen och vissa egna vänner. Behöver inte tid borta från honom men tycker också det är skönt med en kväll själv hemma, alltid uppskattat att va själv då och då. Älskar semestern när man är tillsammans mkt.
Jag tycker om att vara ensam så ja, det behöver jag väl! Sen vill jag också till exempel kolla på tvserier som min man inte vill så då ”behöver” jag också egentiden ?
Jag måste träffa en pilot eller sjökapten så han aldrig är hemma. Hade blivit knäpp annars
Älskar min egentid. Både jag och maken har behov av det relativt ofta.
Kan inte umgås med min partner dygnet runt. Skulle bli galen om jag var tvungen att göra det en tid.
Kan inte umgås med nån 24/7 förutom mig själv haha. Har absolut inget behov av det heller.
Behöver egentid, skulle gärna vara särbo varannan vecka om det var möjligt:)
Varför inte möjligt? Särbo på heltid kanske och umgås så mkt ni vill och orkar?
Det blir för dyrt med två boenden plus att vi har barn så lite opraktiskt tyvärr..
Beror på vad som menas med att ”umgås” hela tiden. Tex ikväll låg jag och min sambo i samma soffa – jag läste, han kollade fotboll. Tycker det är en form av gemensam egentid? Pratar inte eller direkt umgås men är ju tillsammans
Sånt är underbart! ❤️
Skulle precis skriva samma ❤️. Vi gör exakt likadant
Jag behöver inte ensamtid borta från just Honom utan från Alla. Vi har valt att leva som särbos vilket är perfekt. Det känns som att äta kakan och ha den kvar, bästa upplägget för oss.
Hej! Jag är ny på jobbet sedan 2 månader. Har på tidigare olika arbetsplatser alltid fått vänner/klickat med någon eller några och blivit nära vänner som man kan prata med allt om, skratta, ventilera med, verkligen vågar vara sig själv…
Här har det inte hänt än. Alla är trevliga och kallpratar etc men känner inte att jag kommit in i gänget, eller fått en kollega/vän som jag känner mig ”trygg” med.
Jag trivs väldigt bra med mina arbetsuppgifter, har fått mitt drömjobb och gått upp rejält i lön. Men jag känner mig ensam…
Är det här ett icke problem? Hur har ni det på er arbetsplats? Har ni dom kollegor som ni också ser som vänner?
Egentligen är jag ju där för att arbeta såklart, inte för att skaffa nya vänner. Har vänner privat och en familj med man och barn och är inte ensam för övrigt. Känns bara lite tomt och ensamt, och så funderar jag på om det kanske är något fel på mig, haha.
Vad är standard?
Förstår precis hur du känner. Det sociala är ju superviktigt på en arbetsplats. Fine att jobbet är kul och lönen bra, men det är ju ändå goa kollegor som gör att det blir kul att gå till jobbet så tycker inte det är något fel på dig, tvärtom.
Har inget direkt tips mer än att ge det tid, ibland kan de människor man träffar växa med tiden.
Var på en arbetsplats där jag verkligen hade fantisktiska kollegor, sedan slutade många och nu har jag ingen som är direkt nära. Jag har fått lära mig att hantera det, även om det såklart känns som att något saknas.
Jag har väldigt bra kollegor som jag är väldigt trygg med på jobbet och vi har roligt tillsammans. Det har dock inte alltid varit så. I början var jag ganska ensam och är väl fortfarande inte 100% med. Inte i alla lägen. Men det känns okej. Älskar mitt jobb och vi har som sagt roligt tillsammans.
Jag är i lite liknande situation! Vi hade en så himla fin arbetsmiljö och grupp men så slutade många och nya började och nu ör det hemskt! Riktigt högstadiebeteende med grupperingar och hierarkier. Något jag naivt nog trodde man skulle slippa i denna ålder. Det har blivit så illa att jag kommer leta mig vidare även fast jag egentligen trivs så bra med jobbet. Så inget tips tyvärr men du är inte ensam om att känna dig ensam och det är verkligen ALLT att man trivs på sin arbetsplats!
Dock tycker jag du ska ge det lite mer tid, det kommer säkert ordna sig för dig, två månader är väldigt kort tid att komma in i en grupp och komma någon nära.
Två månader är ju inte så länge dock. Ibland kanske det händer att man träffar folk man klickar med direkt, men på många jobb kan det ta lite längre tid. Det jobb jag trivts bäst på var ett sådant där det tog längre tid och liksom växte fram så sakteliga. Kanske har du ett sådant?
TVå månader är kort, ge det lite tid.
Har jobbat på en sådan arbetsplats, dvs där jag inte klickade med någon och skulle verkligen inte vilja göra det igen. Det betyder SÅ mycket att ha fina kollegor och man klarar liksom vad som helst när man gör det tillsammans känns det som. Medan dåliga kollegor, de kan minsta grej bli jobbig. Trevliga kollegor, helt ok men i längden blir det ju trist ändå. Men samtidigt kan man ju inte direkt avsluta anställningen på ett drömjobb pga det, kan ju komma ny personal som är supertrevliga när som helst. Två månader är också lite kort ändå kanske, på vissa arbetsplatser kanske man har som kultur att man håller sig lite mer för sig själv men så kommer det in någon ny, man träffas lite utanför jobbet, och sånt kan ändras. Men håller med om att det är viktigt och tror verkligen inte det är något fel på dig. Är förmodligen sammansättningen av folk och arbetsplatsens kultur som sagt.
Tack för alla svar snälla ni! <3 Får ge det mer tid helt enkelt. Känns skönt att läsa det ni skriver!
Uteservering med go sommarkänsla i centrala Stockholm, vart ska jag och mina kompisar gå på kvällarna när vi har turistat klart om dagarna?
För middag och/eller drinkar.?
Burger King.
Rolig.
Försöker du vara nya Lewis eller vad är det med dig?
En komplimang eller förolämpning??
Spesso/tetto, astoria, supper, surfers, ling long, sturehof, Calle p, riccordi, olli
Calle P är så trevligt! Ett besök där är givet.?
https://www.sthlmfood.com/barer-/stockholms-basta-uteserveringar
I know. Skadar inte att fråga om tips ändå. Det är det ÖS är till för.
Skrovet nära Eriksdalsbadet.
Freyja har en härlig takterass där det ryms många! Mosebacke är också mysigt.
Fast Södermalm avses väl inte som ”centrala Stockholm”. Men schysta ställen!
Södermalm är ju mysigare än centrala Stockholm.
Håller inte med. Är inget fan av Söder egentligen men för en kväll kan man gå dit.
Har Hernö Gin bar uteservering, på tal om Söder? Det är ett ställe som i alla fall jag vill besöka, har hört mycket gott om det stället. (Uteservering är inget krav iofs, men är det en fin kväll är det alltid trevligast att sitta ute.)
Fast ts efterfrågar ju tips i centrala Sthlm.
Är det väldigt bra ställen kan vi nog tänka oss en taxiresa, även om gångavstånd är att föredra (ungefär från Humlegården).
Ta tuben två stationer bara
Möjligt att det är så, men det blir taxi om vi åker nånstans.?
Men gud vad onödigt.
Lägg ner. Vi gör som vi vill och du gör som du vill. Acceptera läget.
Haha, ja visst!
Är det fint väder är hela innerstan gångavstånd ☺️ gå till Rörstrandsgatan eller Swedenborgsgatan, väldigt mysiga sommargator (biltrafik stängs av och hela gatorna är uteserveringar istället)
Ja det är ju det som är så bra med Stockholm, det går att gå överallt! Har aldrig varit där du nämner, men har hört att det finns mycket bra ställen där.
Inte så långt från centralen till slussen direkt
Hallwylska är nice!
Såg trevligt ut, kollade lite ställen förut??
Åker till Österlen (Simrishamn) imorgon och stannar till onsdag. Kommer ha med mina två barn (3,6år). Tips på vad man ska se när man gör Österlen, och kanske roliga saker för barn?
Har ni bil?
Ångtåget i Brösarp om det mitt i veckan, googla det!
Ystad är riktigt mysigt att gå runt i.
Tack! Ja, har bil!
Ångtåget mellan Brösarp och sankt olof om det går på vardagar!
Ales stenar.
Tosselilla
Tryckte på publicera för snabbt.
Det finns dressinkörning på två ställen (Sankt Olofctror jag och i Fyledalen), lite mysigt! Sen nån gammal järnväg från Ravlundatrakten man kan åka med.
Gå upp på Stenshuvud, där fanns en hel del fallna träd mina barn klättrade runt på läääänge.
Avslutade idag min relation med min situationship som jag dejtat i 6 månader. Fin person, men fel för mig. Gör så ont. Nu har jag iaf krypit ner i nya sänglakan, stor godispåse och kollar Malin Norlanders serie Söndagsångest på YT för att det ska kännas lite bättre ❤️
Vad är situationship?
Ni gör allt som vanliga partners gör men är inte i en relation. Dvs du blir utnyttjad tills du inte passar längre.
Är man bara överens om läget så är det ingen som blir utnyttjad? Hade själv en sådan relation, det var perfekt. Ingen av oss blev kära.
Det är vad du tror
Du var inte i vår relation så du har ingen aning.
??????
Skärp dig.
För mig var det en person jag dejtade (gjorde saker som par gör) samt pratade med v a r j e dag – men blev aldrig ett ”par” .
Jag trodde det var nya ordet för KK
Nä , brukar oftast vara att man är som ett par men aldrig blir ett par . Oftast för att en person kanske inte riktigt vill , medan andra parten kanske vill mer. Oftast där det går fel.
Ni gör allt som par gör, men ni har bestämt att ni inte är ett par…. ?
Vilket jävla trams.
Eller hur. Så jävla fånigt
Sluta döm folk.
Det är ju därför man till slut avslutar det för att det aldrig blir något på riktigt pga den andra personen inte vill ingå i ett förhållande. Dejtade själv en sån kille, vi umgicks varje dag men han ville aldrig att vi skulle bli ett riktigt par. Antagligen var han bara ensam och ville vara med någon tills han verkligen träffade någon han fick riktiga känslor för. Men svårt att lämna en sån person även om man vet att det inte kommer bli något, man lever på hoppet. Men i slutändan är det bättre att göra som ts och avsluta det. Tycker du låter lite för dömande.
Funkade fint för mig och min situationship.
Ja det kan inte vara kul att bli behandlad som en soppåse
Nu ska jag sluta snusa en gång för alla!!!
Vad är era tips för att inte falla tillbaka? Jag har snusat i 4 år men nu orkar jag inte slösa mer pengar!
Tack för er hjälp <3 <3
Lycka till:) Enda tipset jag kommer på är att tugga tuggummi och spara pengarna du skulle lagt på snuset, så kan du göra ngt kul för dem om några månader för att fira att du är fräsch och snusfri!
Finns ju olika appar (minns inte namnet?) där du kan räkna ut vad du kommer kunna göra för pengarna istället. Så spara undan summan som du la på snus innan och ha som morot att du köper/gör nåt kul efter ett halvår och ett år typ.
När min kompis sluta röka så fick hon som tips att prata om det med alla = jobbigare att hamna tillbaka i dåliga vanor igen
Ska börja på ett kontorsjobb snart och funderar på hur man ska klä sig? Det är ett kommunalt jobb inom it. På mina tidigare jobb har man haft arbetskläder så aldrig behövt fundera på vad man har på sig ☺️ Någon som har nåt tips?
Casual, hel och ren.
På min kommunala arbetsplats har de flesta typ jeans och tröja, förutom om man ska på viktigare möten då många har kostym/finbyxor och kavaj. Tycker du iaf kan gå dit första dagen i jeans, tisha och kavaj och kolla in hur de andra klär sig.
Jag har alltid en kavaj hängande på jobbet ifall kommundirektören dyker upp lite oannonserat ?
Kavaj för kommundirren?! 🙂
Det är nog ganska olika beroende på hur intresserade folk är av mode. På min arbetsplats är det allt ifrån jeans, t-shirt och sneakers till klänning och klackar. Om jag var osäker skulle jag ta låga skor, snygga jeans och typ en blus/skjorta första dagen.
Byxor eller kjol. Tröja eller skjorta. Hur svårt kan det vara?
Tack för tips allihopa ☺️ Nej svårt är det väl inte men man kan ju vara nyfiken på hur andra gör för det. Låter som min plan med jeans och en skjorta och låga skor kan funka bra då ?
Stockholmstips!
Ska åka till Stockholm och vara där i tre dagar med min familj som består av min partner och två barn på 7 och 9 år. Vi bor i närheten av Kungens kurva men har bil. Har ni några bra tips på matställen som går hem hos barn? Aktiviteter? Vi har tänkt Gröna Lund och tekniska museet men tar gärna emot tips på sånt som vi lantisar inte känner till.
Tack på förhand! ?
? Hågelby gård!
Gratis, nära kungens kurva och mysigt ställe med både djur, lekpark, ankdamm, skogsfinska osv..
? Heron City!
Inne på Olearys (sämsta Olearys-maten dock som finns men finns ju andra ställen att käka på) så har de massa aktiviteter! Sån där escape-room, bowling, arkadhall osv..
? Ta bilen och åka 45 min ut till Taxinge slott!
Jättefin miljö att strosa runt i och ta foton med hela familjen, stor fin strand om ni vill bada, megafon fika-buffé (de spelade in Hela Sverige bakar där förut)
? TomTits i Södertälje! Roligaste stället mina barn (6 år och 8 år) vet. Jag med haha. Kan gå halva dagen där inne och utforska och experimentera
? Det finns en grekisk foodtruck utanför Jysk/Jula eller nåt sånt, borta vid Lager157. Ser inte mycket ut för världen men OMG vad gott det är!!! Deras rullar är f*n magiska ?
På tal om solbränna i ett tidigare inlägg… Är det nån som känner till ett bra spraytanställe i Stockholm? Gärna på söder eller södra närförorterna (men annat funkar också). Gärna där inte alla är jätteunga eller iaf trevliga och inte dömande (är 40 och överviktig så känner mig lite osäker ?).
Ja! I Hammarby Sjöstad finns det på Underverk1 (en butik som säljer badkläder och underkläder). Där har jag varit flera gånger.
Köp en st tropez express istället. Du behöver även en handske från dem. Smörj in och vänta 3h. Skölj eventuellt av och smörj in en gång till. Missar du något syns det inte för du smörjer 2 ggr och du slipper sova med något som färgar lakanen. Blir en perfekt brun färg. Mycket snyggare än salong.
Vet inte om jag vågar! ?
Har ni några roliga hobbies?
Spela Hearthstone, baka och lyssna på rättegångar 🙂
Roliga vet jag inte, men jag pluggar massa språk på Duolingo sedan ett år tillbaka. Det har blivit som en besatthet.
Jag är otroligt duktig på att nåltova. Övrigt pysslar jag med lera, målar, skapar i trä, skriver texter, digital bildredigering. Mycket av min inredning har jag skapat själv. Och mycket av det jag skapat har flyttat iväg både inom Sverige och till andra länder.
Loppis. Om det räknas som hobby. Vattengympa. Skriver nån fysiska brev längre?
Hur hittade ni hit till öppet spår?
Läst bloggen länge. Tyckte ÖS var onödigt förr och skrollade alltid förbi. Blev sjukskriven och uttråkad och började då läsa ? och sen var det någon diskussion jag gav mig in i
Själv då?
Typ samma???
Hahahaha ?
Kenzas nya podd. Hon la ut en filmsnutt från inspelningen med Ines och jag blev så chockad , de är båda barnen två helt stela i ansiktet ä,bsom vaxdockor. Speciellt Ines. Är det nåt man övar upp och vänjer sig eller nervgift?
De har båda sagt att de gjort botox tidigare, dock vet jag inte om de gjort det nyligen då de varit gravida och ammat. Men kan ju sitta i rätt länge på folk. Men, det är också filter på klippen. Så tror inte du ska ta vad du ser som hur hudtextur/ansiktsrörelser är exakt lika i verkligheten.
Någon annan som brukade lyssna på Jelena Meachams podd? Tyckte den var väldigt rolig att lyssna på, synd att hon la ned den.. hon skrev för några månader sedan att hon skulle starta en podd om varannan vecka livet, tråkigt att det inte blev något av det
Ni som fortfarande inte fattar hur farligt solning kan vara, vill ni ha en tumör som den jag länkar till????
http://mittlivsabina74.blogspot.com/2009/03/torsdag.html?m=0
Jävligt opassande bild att länka till.
Så farligt är det inte
Enligt dig.
Det är bra att du tycker det för det var hennes syfte med bloggen: Att varna andra. Opassande hållet jag inte med om. Snarare utbildande. Vi kan lära av denna kvinna som tyvärr dog.
Varför antar man att tonåringar som pressar, läser här?
De kan ha anhöriga som läser här,som kan försöka påverka dem.
Men de vet väl redan?
Jag har sett liknande tumörsår som man kan få av andra cancerformer också och inte bara av just hudcancer relaterat till solning.
De ungdomar det pratades om läser nog inte här… Alla vuxna vet väl att det är farligt att sola för mycket på ett osäkert sätt/bränna sig.