485 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Herregud vilket åskväder det var tidigare idag. Jag trodde att fönsterna skulle hoppa ur huset! Det lät verkligen som att både knall och blixt var i vardagsrummet.

      #svensksommar

      Häftigt!

      Vi skulle få sånt väder men hepp, det blev inget med det

      Var? Är livrädd för åska! Hjälp!

        Linköping. Det mullrar fortfarande lite här emellanåt.

        Varför då? Vad tror du ska hända om du själv är inomhus?

          Det kan ju gå blixtar genom huset, tex eller slå ner precis utanför eller i huset

          Ja, blixten slog ner i vår ena kontakt på vårt sommarställe. Vi hörde ingenting på hela dagen då knallen var så vidrigt hög! Blixten fortsatte genom huset till vedspisen, så det var ingen rolig upplevelse!

      Missade allt här på västkusten 🙁

      sol i Stockholm. vart är åskan?

        På flera ställen, men i Linköping bland annat. Just nu bara ihållande ösregn och lite muller i fjärran, men helt galet tidigare ikväll.

      I Jönköping ligger motorvägen under vatten och vägen riskerar att rasa på sina ställen.

    Någon favoritpodd? Gillar p1 p2 dokumentärer. Verkligheten poddradio. Dokumentärer om kändisar Camilla Läckberg Mark Levengood gillar författare.

      I hjärnan på Louise Epstein (P1) ?

      Jag tycker mycket om När man talar om trollen. Den handlar om sägner och folktro och är mycket intressant! Ibland lyssnar jag även på Folkets historia med Anders Lundin, men avsnitten är korta och är mer dramatiseringar av olika händelser än djupdykning. Jag önskar att jag kunde lyssna på Historiepodden med Robin och Daniel, men dom pratar så jobbigt så det går inte.

      Självklart lyssnar jag också på Fråga Anders och Måns, när jag är ute efter något lättsmält och skojigt.

        Älskar historiepodden!! Störde mig också på hur de talade först, men som med mycket annat vänjer man ju säg, tycker nu Daniels talfel mest är gulligt ☺️

      Tycker mycket om Det mörka psyket! Tar upp olika psykiska fenomen, har inte hört alla än men uppskattade verkligen avsnitten om Münchausen by proxy och att ta med sig andra in i döden.

      Gillar även Vad blir det för mord. Dom lyckas hålla sig på en fin linje gällande allvar och humor utan att bli respektlösa.

        Älskar Vad blir det för mord! De går igenom så bra fall och blandar alltid in humor på ett sätt som gör att det blir lättare att lyssna utan att må dåligt efter

          Hur fan kan man vilja lyssna på någon som gör ”humor” om mord? Har själv en kompis som blev mördad i ett mycket uppmärksammat fall och det vänder sig i magen när folk ska göra nöje av det.

            Då är det bara för dig att inte lyssna och låta andra lyssna på vad de vill.

              ”Hihihi jag lyssnar på mordpoddar när jag ska gå och lägga mig, jag är så himla tokig” ?

              Herregud vilken empatistörd kommentar.

            Måste vara hemskt med True crime för anhöriga vänner till brottsoffer. Allt ska man inte göra underhållning av. Många hemska fall man hör om tänk om de drabbat en själv och allt är offentligt.

      resensörerna!!!

      Kafferepet!!

      Lyssnar på många poddar men gillar allra mest Usa-podden.

      Vetenskapsradion historia ?

    Engelsklärare här (högstadiet)!
    Jag önskar såå att föräldrar hade insyn i hur korrupt skolan är här i Sverige. Skolor sätter falska betyg och pressar lärare att godkänna elever som egentligen inte ens är i närheten av att bli godkända. Jag gick på semester för några veckor sedan och kände att det här måste ut till allmänheten. Elever som har det svårt i skolan får inte heller hjälp (på papper ser det dock ut som att de får hjälp) och om du yttrar minsta kritiken blir du persona non grata direkt och riskerar att hamna efter i lön. Jag funderar seriöst på att lämna läraryrket. Det gör för ont för att se på hur allt missköts.

      Klart det måste ut i allmänheten. Skriv ett delbart inlägg på Facebook eller insändare i nån tidning till att börja med.

        Ingen bryr sig. Vi i förskolan har slagit larm och stångas oss blodiga i flera år, men möts bara av att vi är gnälliga och ”mitt barn äääääälskar förskolan”.

        Jag och många med mig har gett upp och lämnat yrket helt. Men barnen är ju kvar. I mögliga lokaler, utan utbildade pedagoger och i osäkert stora barngrupper. Dag efter dag.

          Ja jag vet. Fler och fler lär ju ge upp yrket också. Är det svårt att komma in på lärarprogrammen?

            Det tror jag inte. Det var länge sedan jag pluggade och jag hade väldigt bra gymnasiebetyg, så jag behövde inte bekymra mig om det. Men man har ju hört att man får tillräckligt med poäng om man gissar på alla frågor på högskoleprovet och att fler söker till Paradiset Hotel än till lärarlinjen…

            Det är hur lätt som helst. Vilket förklarar en del…..

          Usch. När jag läser sånt här (och minns hur min förskola som liten var) är jag så himla glad att jag bor i Storbritannien. Våra barn går i små grupper, alla förskolelärare är antingen utbildade eller under utbildning, de har jättebra utbildningsplaner och alla är verkligen jätteduktiga med barnen. Betalar räkningen med glädje för att slippa kaoset i Sverige.

          Mögliga lokaler ? lite generalisering va? Vår fsk är 1,5 år gammal och där finns ingen mögel, det kan jag garantera? ok att man kritiserar fsk pga alla sparkrav som ger så få lärare mm men att sitta och påstå att barn vistas i mögliga lokaler är ju bara löjligt. O jo, det FINNS barn som gillar fsk, min dotter är en av dem. Ungen vill inte ens gå hem därifrån ?

            Oj där seglade poängen visst rakt över ditt huvud

      Jag vet! Det är förjävligt. Jobbar också på högstadiet (svenska/religion) och det är skamligt hur lärare med stöd av skolledning fuskar med betygssättning. Det är verkligen illa nu.

      Även kommunala skolor alltså?

        Jajamensan

        Jag är också lärare och ja, alla skolor, oavsett privata eller kommunala gör detta….

          Är det bara för att barnen ska få godkänt eller är det även högre betyg? Är det vanligare i ämnen utan nationella prov eller samtliga ämnen? Eller går det att fuska även med rättningen på nationella proven? Kanske dags att en skola rättar en annans skolas prov?

            Ska bli så tror jag, gudskelov

      Håller med. Jobbar med låg och mellanstadiet och även om inte betygshetsen har börjat än så är det ju så mycket annat som inte funkar eller är korrupt ? lider med barnen som tvingas in i det här.

      Håller också med dig om att du bara förstör för dig själv när du försöker säga emot eller stå upp för det som är rätt. Råkat ut för det själv..

      Göteborgs posten har en artikelserie nu utifrån rektorernas perspektiv och hur pressade de är, så lite uppdagas det nu men inte tillräckligt

        Av vilka pressas rektorerna? Politiker? Föräldrar?

          Det var båda infallsvinklarna av det jag har läst. Föräldrar pressar med sina åsikter och ibland har de ju rätt kring vad barnen har för rättigheter. Men också att pengarna är slut. Va ska de göra? Och att en rektor anmälde själv till nånting (Skolverket? Minns inte..) att han inte följer lagen pga för dålig budget.

            Det är så frustrerande att vara förälder till ett barn som inte ska ha godkänt i ett ämne men där man förstår att det ges godkänt för att resurserna barnet har rätt till saknas. Förstår att ni som lärare pressas men oron för hur det ska gå sen i gymnasiet när grunden inte finns är stor.

              Ja det är ju barnen som blir svikna i det här systemet. ?

              Köp böcker och traggla hemma över sommaren. Stor risk att de inte klarar att hänga med på gymnasiet annars.

      Oj! Jobbar du privat eller kommunalt? Känner inte alls igen den bilden (kommunal skola med lågt socioekonomiskt index i en mellanstor stad).

        Förstår dock om du jobbar på friskola och pressas från ledning.

        Jag jobbar på en kommunal och pressad främst av ledningen på skolan att sätta E på elever eller att underlätta kurserna på en otroligt låg nivå så att ”alla ska klara sig”.

          Samma här. När media skriver om glädjebetyg så menar de ofta höga betyg, men jag anser att problemet ligger på de lägre nivåerna med alla elever som får E trots att de inte nått kriterierna. På den kommunala skola där jag jobbar så är ledningen väldigt tydlig med att eleverna ”ska få” E. Har kontaktat lokaltidningen en gång men ska göra det igen…känns så pissigt att jobba med lärare som sätter E på alla för att de inte ids följa upp med stöd eller helt enkelt sätta F.

            Oj, okej. Vad tråkigt att det är så. Då kanske jag har tur som har en tolerant rektor som jag kan bolla med och som aldrig skulle lägga sig i min bedömning när jag ger en elev F.

            Om man nu sätter F i det läget, vad händer uppifrån? Får man som lärare samtal från typ rektorn eller hur går det till när man sätter ett F? (Antar att det är motsvarigheten till min tids IG..?)

            Jag hade planer en gång i tiden på att bli (gymnasie)lärare, i idrott framförallt. OJ vad jag är glad över att jag inte blev det. Hade aldrig pallat det, men det känns iaf som att det är lättare att vara lärare på gymnasiet än grundskola.

        Annan anonym men jag jobbar på friskola (dock gymnasiet) och vi har inte alls det här hos oss, ingen press alls från ledning att godkänna elever som egentligen inte ska vara godkända

          Ni kanske har en bättre budget och mer resurser? Är ju ofta privata skolor lockar till sig mer högpresterande elever.

            Inte så hos oss dock, yrkesprogram där eleverna generellt inte är särskilt högpresterande

      När vår lärare öppnade första matte a-lektionen i gymnasiet (samhäll) med frågan: ”kan ni skillnaden på ett udda eller jämnt tal?” höll jag på att koka över. Kriterierna för programmet samhäll är (var då & där iallafall) godkänt i bl.a. matte. Om man har godkänt i 9:ans matte vet man sedan längesen vad ett udda och ett jämnt tal är (är inte det låg- eller mellanstadiekunskaper?).

      Jag fattar ju nu varför. Hon kunde alltså inte lita på de godkända betygen från vår högstadieskola utan var tvungen att pejla läget, hitta allas individuella utgångspunkt. Helt otroligt, med facit i hand skulle vi normalt/korrekt betygsatta elever gått upp till rektor och bett att få tenta av matte A och börjat direkt på matte B, för mycket riktigt så blev det ett läsår där den delen av klassen fick sitta av helt irrelevanta lektioner och vänta på att saker skulle bli svårare (läs: normalsvåra).

        Kan tillägga att det här var redan 2010

    Har du någon gång blivit attraherad / intresserad av någon annan under tiden du är i relation? Agerat på det eller inte?

      Attraherad är väl inte så konstigt att bli. Men intresserad, nej. Och nej, har inte agerat på det.

      Jag gjorde slut och agerade därefter. Känslorna var slut för min exmake efter många år med psykisk misshandel. Och jag blev så attraherad av en annan man som jag aldrig tidigare blivit, att jag visste att jag inte skulle kunna ”rida ut stormen” med mitt ex. Idag är jag så lycklig, trots kaoset som varit när jag gjorde slut.

      Tusen gånger typ. Nej, men det händer mig ganska ofta. Tänker att det händer alla? Agerar inte på det mer än på harmlösa vis.

      Nej, inte på de 11 år jag varit i en relation. Och jag tycker egentligen det är lite konstigt? Var förälskad med jämna mellanrum förut och tycker det är lite konstigt att det inte återkommer.

      Men tror kanske jag måste ”bejaka” en romans för att liksom aktivera den, om jag inte göder det så händer inget för mig.

      Tror inte jag har en starkare eller bättre relation än folk som blir förälskade då och då även om det hade varit trevligt om det var orsaken :p

      Japp. Vi hade det rätt dåligt en period. Min sambo jobbade kväll/natt och jag jobbade vanliga tider. Vi såg knappt varandra trots att vi bodde ihop.

      En kille som tillfälligt va inne på min arbetsplats visade intresse och flörtade. Jag tyckte det var roligt med uppmärksamheten, pratade lite extra med honom men aldrig något mer. Idag är jag glad över det eftersom vi tog oss igenom den dåliga perioden och fick en förändring kring arbetet för min sambo. Nu har vi det bättre än nånsin och firar 18 år tillsammans i vinter.

      Yes, flera gånger, är det nu. En gång var jag förälskad också, det var jobbigare. Aldrig agerat på det.

        Är attraherad av några alltså, inte intresserad. Helt naturligt. Brukar säga att jag gift, inte blind/död ?

      Nej. Har varit gift i 22 år. Kan självklart tycka att nån är attraktiv men inte blivit attraherad/intresserad av nån annan än min man.
      Han har det jag vill ha, både då och nu.

        Fan vad fint. <3

        Älskar och skulle aldrig lämna min man (om han fortsätter va som nu) och varit tillsammans i 21 år men kan ändå bli attraherad av andra, det är inte motsatser.

    Försäljning hus.

    Hej! Jag sitter ensamstående i villa och ror inte hem det. Ekonomiskt går men jobbmässigt kvävs jag. Jag behöver sälja och det känns väldigt tråkigt i den här ekonomin. Om jag har ett lån på 800 000 hur mycket behöver jag få för huset för att gå plus minus noll? Mäklararvode och vinstskatt, något mer?

    Köpa innan jag säljer. Är jag galen?
    Jag har ägt huset många många år och det är en sorg det här. Det är lite sista delen av drömmen om en familj. Jag är hjärtkrossad igen. Får dåligt samvete för att jag inte orkar ro runt det för barnen. De är för små för att hjälpa till med ”jobbet” och jag klarar det inte själv. Jag känner mig utarbetad och stressad jämt.

    Jag har ingen som förstår hur jag känner. Antingen är det ”bara att sälja” eller ”stå ut tills ekonomin i världen vänder nu får du inget för det”.

    Så ledsen och önskar att jag inte var ensam i det här men det är jag.

      Plus minus noll är svårt att räkna på, men tog du ut nya pantbrev? På hur mycket i så fall (kostnad på 2% av pantbreven som plockas ut)? Vad kostade lagfarten (1,5% av köpesskillingen)? (Kan ha förväxlat procentsatserna för pantbrev resp. Lagfart, det är 3 år sen vi köpte hus nu så googla det)

      Vill du ha tillbaka utgifter så som ränta för att räkna plus minus noll?

      Vad har du lagt ner på underhåll under åren?

      Vi har lagt ner ganska mycket på vårt hus i förhållande till vad vi köpte det för, vi kommer troligtvis inte gå plus minus noll på en försäljning (om vi säljer i närtid iaf) men förhoppningsvis har vi haft ut mer av att bo i hus samt trivs bättre i det för de åtgärder vi gjort och kanske (?) Lagt ut mindre pengar i slutänden än om vi hade bott i hyresrätt.. tror att man får se till livssituation och trivsel snarare än räkna allt för mycket ?

      Förstår att det finns mycket att göra med hus och stort ansvar, men är det så mycket så du inte orkar? ? Hur mycket varje vecka typ?
      Går själv i husdrömmar, som förmodligen aldrig blir sanna, men detta skrämde mig lite. Orkar knappt med min lägenhet, men tänker att jag skulle må bättre av att ha en trädgård, inte höra en granne som nyser och helt enkelt passa mig bättre än lägenhet. Tänker att det kommer ge energi att komma bort från det jag hatar med lägenhet så jag skulle orka ett hus. Men hör nu hur det här låter…

      Kan tyvärr inte ge dig några råd eller något. Måste vara jättetråkigt att sälja och kanske svårt i dessa tider också. Förstår att du får dåligt samvete, men tänk på att barnen mår bäst av en pigg och glad förälder och ett tryggt hem där du som förälder har ork kvar ? Lycka till och ta hand om dig!

        Finns ju så många olika hus. Nybyggt? Välskött? Gräsmatta eller stenlagt?

        Och sen finns det så många husägare också. Är man inte nöjd fören gräsmattan är perfekt? Ska det vara skötta rabatter osv?

        Har man ekonomi att ta in hjälp men t ex visst underhåll eller ska man göra allt själv?

        Sen vet jag inte hur din livssituation är i övrigt men som ensamstående med småbarn har man ju typ noll och ingen tid alls över så då blir ju allt en minus.

        Köp hus du 🙂 tror det blir bra. Jag tycker inte det är så farligt med jobb men har inget drömhus utan bara med eget ställe.

          Jag vill bo i ett sådant hus julia r bor i i filmen sova med fienden. Alltså när hon flytt från honom. Men samtidigt är ju drömmen att bo vid havet.

        Jisses hur bor du om du hör grannen nysa?

        Bli inte skrämd! Det beror alldeles på vilket hus med trädgård som man köper. Jag är, om jag ska vara ärlig, lat som människa. Och vi har ett stort lövträd på trädgården så varje höst är det 15 säckar att kratta upp, visst superjobbigt men också lite rofyllt att göra på kvällen. Man somnar gott efter lite fix i trädgården. Köp ett mindre välskött hus med liten trädgård om du är rädd för att få för mycket att göra ?

        Om du inte orkar med att bo i lägenhet så glöm hus.
        Finns alltid nåt som bör/måste fixas, hållas koll på, planera för.
        Mycket mer att oroa sig för, kan bli väldigt dyrt.
        Själv väljer jag hus utan att tveka men efter över 20 år vet jag att det kräver mer än man tror.

          Skulle aldrig vilja bo i ett hus. Så det är olika.

        Hus är betydligt mer jobb med än en lägenhet! Orkar du knappt med att sköta en lgh så hade jag verkligen tänkt mig för innan jag köper hus. Självklart kan man anpassa ambitionsnivån men vissa saker kommer man inte från. Sannolikt kommer det med någon typ av trädgård (är väl en av anledningarna till varför man alls flyttar till hus och trädgård tar MKT tid) och därtill är det ju typ alltid mer att städa i ett hus (större yta, fler badrum osv).Därutöver kommer underhåll av fasad, tak, altan/uteplats, ventilation/värmesystem.

      Vinstskatten kan du räkna på här för en uppskattning
      https://www.skatteverket.se/privat/fastigheterochbostad/forsaljningavbostad/raknautvinstforlustochskatt.4.233f91f71260075abe8800033595.html

      Tänk på att om du köper nytt kan du få uppskov med skatten.

      Ett alternativ kanske kan vara att hyra ut några år och sedan bestämma om du vill sälja eller flytta tillbaka?

      Du kan kontakta en lokal mäklare och få svar på alla de frågorna!

      Det ekonomiskt kan jag inte räkna på. Jag har hus själv, klarar det både ekonomiskt och arbetsmässigt men inga barn som bor hemma.
      Men kan du inte avvakta och tänka på försäljningen i lugn o ro? Jag hade varit förtvivlad om jag varit tvungen att sälja mitt. Jag har ingen som hjälper mig. Behöver jag hjälp anlitar jag hantverkare om det inte är något jag kan fixa själv.
      Är du ensamstående som att att vara den enda föräldern 24/7? Kan du ta hjälp av några vänner vid enstaka tillfällen och så hjälper du dem tillbaka med annat?
      Om du ska ha huset kvar så tror jag det enda sättet du orkar ha det kvar är att glädjas åt det du hunnit med och inte tänka på allt det andra. Man blir ju aldrig klar med ett hus.

      skulle aldrig vilja bo i hus. gud så mkt jobb och tvång och kostnader. uppväxt i hus. men nej inget för mig och jag är 100% ensam med flera barn.
      äskar lägenhetsboende ??

      Men fixar du det ekonomiskt är det ju bättre att ta in hjälp. Vad är det som känns jobbigt? Är det trädgård, hushållssysslor eller renovering? Jag har en massiv häck som tar evigheter att klippa. Fixar inte det själv för det tar mig flera dagar. Frågade i en FBgrupp och en kille klipper den år mig och krattar upp alla kvistar för 750:-. Ska be honom klippa fruktträden i år också. Sen har vi städerska och det går på rutavdraget. När jag var ensamstående sänkte jag nivån rejält. Typ putsa fönster och piffa fanns inte på kartan. Hellre att barnen fick bo kvar än att allt var perfekt. Fundera på vad som tar mest energi och se om du kan lösa det innan du bestämmer dig för att sälja. Sen skulle jag köpa med förbehåll om att du får ditt hus sålt. Då hamnar du inte i en jobbig sits.

      Tack för era svar! Jag läser dem och lyssnar även om jag inte svarar var och en.

      Jag är barnledig 1.5 dygn två ggr i månaden. Den tiden ”behöver” jag lägga på vänner och nöjen för min mentala hälsa. Sen har jag barn resten och jobbar heltid.

      Huset är i renoveringsbehov. Man kan såklart bo och jag behöver absolut inte tipp-topp men jag klarar inte särskilt mkt själv rent fysiskt för jag har såklart en kropp som inte pallar.
      Jag har ekonomi till att leja bort jobb i framtiden men inte just nu då separationen skedde förra året och jag fick en vattenskada och annat kaos som åt upp min buffert.

      Jag låter nog ganska bitter här och det är ocharmigt men VÄRRE irl! Jag har flera vänner som säger att de ska hjälpa men ingen kommer. Familj har jag och de hjälper mig verkligen men det räcker inte.

      Jag är okej med att sälja. Det sitter många minnen i huset.. men jag vill gå vidare och bygga det bästa för mina barn. Nu skäms jag för att jag inte klarar av att ha gräset klippt, mitt jobb fixat, rena kläder utan att paniktvätta och tid för barnen. Jag går på knäna mentalt.

      Du som längtar efter hus. Det går! Du kanske kommer må bra av det, hos mig är det nog mest att jag är färdig här. Bitter och färdig. Det gav mig massor förut men nu äter allt på mig.

      Jag ska kontakta mäklare.
      Tack för era svar!
      Tack för att ni varit så fina mot mig i era kommentarer!
      Jag kommer ta tag i det här. Jag ska kämpa och förhoppningsvis, när snön börjar falla så tittar jag bara ut genom mitt fönster och glädjs åt att inte ens behöva äga en snöskyffel. Jag älskar småbarn och jag sover tungt så får jag grannar med ungar som spelar innebandy över mig och en kolikbebis under så kommer jag ändå sova gott. Förhoppningsvis med drömmar om upplevelser och tid med barnen och inte mardrömmar om höjda räntor .

        Men vännen, det är inget att skämmas över. Vi är 2 föräldrar och innan vi skaffade robotgräskkippare var vårt gräs ofta oklippt. Att paniktvätta är liksom inget misslyckande utandu är själv med 2 barn. Men för mig funkade det mesta att göra med barnen. De fick liksom hänga på. Oavsett vad så skäms inte. Var stolt över att du får ihop det. Vill du sälja så kör. Är du färdig så gå vidare. Förstår att det är mycket och det är ett stort steg och något okänt men det kommer gå bra. Mitt förslag är att du ringer några olika mäklare och hittar en du klickar med. Någon som gör hela processen trygg och säker och hjälper dig medalla funderingar. Välj inte bara den som gör högst värdering utan någon som kan vara en klippa genom en osäker tid. Lycka till med allt. Det kommer bli jätte bra ♥️☀️

          Och glöm inte det jag skrev om att köpa med förbehåll om att du säljer ditt hus. Det är köparens marknad just nu så ställ krav.

    Daniel regert och hans sambo/man verkar ju ha fått barn. Antagligen surro, någon som vet storyn där? Dom verkar ju ha fått 2 barn, kanske tvillingar? Men daniel har bara lagt upp bild och intro till ett av barnen men inte den andra. Är inte det lite konstigt?

      Nej. Det är inte konstigt.

      Såg bara för en stund sen att Daniel blivit intervjuad av Forbes (länk till artikeln via hans instagramprofil). Där säger han att det fått barn via surrogat.

      Jag reagerade också på det. Som att dom ”skaffat” varsitt barn.

        Har väl varit donatorer båda två så båda har ett biologiskt barn.

          Jo, det tror jag med. Men om man lever i en parrelation så skulle man kunna tänka sig att de ändå räknat båda barnen som sina gemensamma (även om de är biologisk förälder till varsin).

      Och här kämpar man på i en heterorelation, men min snubbes simmare är inte tipptopp och väntetiden för IVF är svinlång 😀

    Barn få träffa ny partner.

    Har två glada och spralliga barn som har lätt att få kontakt med vuxna. Jag och mitt ex har haft en trasslig skilsmässa men nu är det mesta stabilt. Jag har en ny partner sedan några månader och inom närmaste framtiden (läs: inte precis just nu) så vill jag att han och barnen får träffas. Kommer såklart informera mitt ex om detta innan.

    Har ni tips på aktivitet att göra första träffen, goda erfarenheter, och kanske saker man ska tänka på?

      Hur gamla är barnen?

        De går i lågstadiet ?

          Gå till en lekpark Eller något roligt ställe. Sen kan han komma förbi och säga hej och gå efter en liten stund. På barnens nivå och inte så dramatiskt.

            Precis vad jag tänkte svara! Tycker det är bästa alternativet och gjorde så själv en gång, vilket föll väl ut!?

      Förstår inte det här behovet av att låta barnen träffa sina nya partners och att det ska vara bonuspappor, styvmammor, osv. Varför är folk så otroligt intresserade av att låta sina barn träffa personerna man dejtar?! Fattar inte behovet. Han ska ju ändå inte bli förälder åt barnen, barn har 2 föräldrar, så jag förstår inte varför det är så viktigt. Man träffar dejten/nya partnern när barnen är hos pappan, varför måste man introducera dem för varandra. Och många nöjer sig ju inte ens med att presentera 1 partner för sina barn, utan det kan bli 2-3-4 stycken styvmammor/styvpappor under barndomen. Sen förstår jag inte heller hur man vågar, det är ju väldigt vanligt att vissa män söker sig till ensamstående mammor eftersom dom då får tillgång till ett barn, det är ju ganska så vanligt att styvpappor utsätter sina styvbarn för allt möjligt.

        ”Sen förstår jag inte heller hur man vågar, det är ju väldigt vanligt att vissa män söker sig till ensamstående mammor eftersom dom då får tillgång till ett barn, det är ju ganska så vanligt att styvpappor utsätter sina styvbarn för allt möjligt.”

        Sök hjälp Amanda!

          Det är en ökad risk ja och man ska absolut vara försiktig! Men vanligt vet jag inte om man kan säga?

            Ja låter lite överdrivet men givetvis är det något man ska ha i åtanke.

        För att man vill ha ett liv ihop? Skulle aldrig kunna vara tillsammans med en man som inte fungerar ihop med mina barn. Därför träffar man ju personen länge först, som Amanda har gjort, för att se om det är något stabilt eller inte. Sedan träffas partnern och barnen, men det kan ju ske väldigt lättsamt utan att barnen vet att det är ens partner. Då ser man om de fungerar ihop. Fungerar de inte ihop: hejdå partnern! Fungerar de ihop: kan så småningom presenteras som en partner.

          Som Tussilago har gjort, så klart! Inte Amanda. Uppenbarligen. Hehe.

          Tycker ändå det var en intressant fråga. Är inte emot att man gör det men varför egentligen? Vill man hänga med partnern och barnen tillsammans, hinner och orkar man det på barnveckorna? Ser absolut poängen i att hålla det separat. Ändå sättet jag skulle kunna va i ett förhållande med en förälder också ?

            Man kanske vill bo ihop? Det var i alla fall varför mina barn fick träffa min man. Innan dess fanns ingen anledning. Eller jo min yngsta som då var 4 år och hennes pappa kom förbi oanonserade och träffade honom men inte så att jag sa till henne att det ar in pojkvän. Sen provade vi några gånger för att se att dynamiken funkade. Skulle inte låta en man mina barn inte tycker om bo i deras hem.

              Ah ok, man tänker så långt fram. Tänkte att folk inte ville bo men andras barn ?

                Nää det är sådär att bo med andras barn. Mycket enklare nu när vi fått ett gemensamt barn (och mitt första egna)

                Varför inte? Älskar man någon är det väl en del av förpackningen? Sen krävs det ju att man tar ansvar för eventuella bonusbarn men så brukar man ju göra. Min man har inga egna barn men han tar hand om mina som sina egna.

                  Jobbigt att bo med barn och särskilt när det inte ens är en egna. Alla är olika, men det är en inte en ovanlig inställning. Hittar hellre en utan barn.

        Så man ska ha 2 boende då och vara särbos till barnen flyttar hemifrån? Håller med om att många introducerar barnen för tidigt men man måste ju kunna bo ihop? Nu har bara mina barn träffat en av mina partners och vi är gifta men de har träffat sin pappas 3 flickvänner.. ?

          Ja kan man ju ha, inget fel med det. Skulle aldrig bo med nån annans barn ?

            Fast det är ju din personliga åsikt. Långt ifrån alla känner så. Så hade det ju inte funnits bonusfamiljer.

              Nä men en hel del. Finns också många som inte vill/måste bo ihop, finns många olika sätt att leva, inget konstigt.

      Skulle låta partnern titta förbi vid en aktivitet. Typ lekpark (om barnen är den åldern) eller liknande. Ett hej, hej och inte jättemycket mer. Någon annan gång kanske en kaffe och fika ihop. Kanske att partnern kan komma över och hjälpa till med något? Skulle låta partnern och barnen träffas som att partnern är en vän till dig, i första hand.

      Tonårsbarn blir så klart en annan historia

        Detta tror jag med på. Ska du introducera för att du tror att det är ett förhållande som kommer hålla så gör det långsamt. Minsta tvekan på förhållandet så avvaktar du. Håller med Amanda kring att vissa presenterar väldigt snabbt och det är inte bra för barnen hur kära och glada vi än är i början

      Hur gamla är barnen? Jag fick träffa min sambos barn efter 3 månader, då var barnet 3,5 år. Vi åkte faktiskt på midsommarfirande så barnet lekte mest med mina syskonbarn. Kändes som en bra start för jag som vuxen tyckte också det kändes jobbigt i början att träffa hans barn. Att det inte blev forcerat och fokus på att vi tre skulle umgås funkade bra för oss.

        Tre månader bara?!

          Ja han behöver ju en ny mamma som tar hand om barnet och lagar mat på hans veckor ju! Så gör för många män

            Sååå många män som gör så. Mitt ex inkluderat ?

        De går i lågstadiet 🙂

      Minigolf är kul.

        Haha ❤️

      Mitt tips är att inte stressa. Mitt ex introducerade våra barn för väldigt många tjejer innan han till slut hittade rätt. Ha inte bråttom. Jag träffade min nya varannan vecka (när barnen var hos pappan) i cirka 8 månader innan han sakta introducerades.

      Träffade min sambos barn efter 4 månader. Vi åt lunch på en restaurang barnen valt

        Wow, känns jäkligt tidigt! Efter 4 månader vet man knappast om en relation faktiskt håller.

          Jaa jag blev själv förvånad när det kom på tal. Men jaaa, när vet man att en relation kommer hålla? Liksom folk separerar ju efter 20 år tillsammans, höll den eller inte?

            För barnens skull är det ju bättre efter 20 år än efter 2 år. Blir en väldans massa spring med karlar annars.

      först berätta att mamma har kille.

      Sen träffas i en lekpark en timma.

      nästa gång äta /fika

      nästa gång bjuda hem på fika el middag o, killen åker hem.
      o sen växla o öka att ses hemma hos er, kanske sova på soffan först, sen sängen.
      mina barn kom in på natten så, då, gick killen o somna på soffan osv.
      det gick bra ?
      sen träffade vi killens barn o gjorde utflykter med dom.,

      lycka till

        Är väl bättre att inte säga pojkvän och först se om deras dynamik fungerar.

    Någon mer som reagerade på att Elsa Bratt och Cornelia drog runt på massa turistställen och restauranger igår med ett febrigt barn. Fattar att det känns trist med sjukdom på resa, men att dra runt på stan en hel dag ändå känns så obegripligt och ansvarslöst. Både mot sin omgivning och det sjuka barnet.

      Smittar feber menar du?

        Menar du att man inte är smittsam när man har feber? Den här jävla okunskapen alltså…

          Febern i sig smittar inte utan orsaken.

          Beror ju på varför man har feber.

        Om det enda du bryr dig om är huruvida det smittar eller inte så tänker jag att du bör tänka ett steg till, för det är ett litet sjukt barn som mår dåligt. Då kan man gott få ligga i en säng eller soffa och bli omhändertagen, inte flänga runt på stan.

      Stackars barn. Inte en stunds vila utan ska fara runt med sina föräldrar korv och tvärs när han är sjuk. Kul att bli placerade bredvid dom på restaurang ?? Elsa tycker det är ”kul” när sonen feberyrar på stan efter att alvedonen gått ur kroppen. Allt för content ?

        Men fy! Stackas barn ?

      Instämmer.

      Jag tyckte det var jobbigt att se videon på Allan som rullade hjälplöst ner för en enorm backe som en kägla och föräldrarna som bara stod bredvid och filmade och garvade och sen lade upp det i flödet.

        Fast…Han tyckte ju att det var kul? De lekte ju där, och rullade ner flera gånger?

      Ja, sen när de ska dela på sig och Elsa ska stanna hemma och låta barnet vila. Då låter de barnet bestämma och går ut igen. Fattar inte varför de måste hänga ihop alla 4. De kan ju dela dagen och ta hand om den sjuka en stund var.

      Tråkig stil. Även Johanna Kajson tycks göra så.

        ja, jo men hon är ju som hon är….

      Sjukt respektlöst mot andra och taskigt mot ungen.

      Aldrig sett henne innan men fy vilken osympatisk människa! Skriver om sitt barns utbrott och pratar om att man inte får något av honom utan byteshandel. Men du kanske ska uppfostra sitt barn då istället för att ge honom cola? Sen lägger ut bilder på hur stökigt de har det och att de alltid stökar till. Jag är ingen stödfreak och lämnade köket i disken ikväll men herregud. Plocka undan efter dig och säg till barnen att göra detsamma?!

        Håller med! Lär ditt barn att dela med sig, och lär ditt barn (eller i detta fall kanske hela familjen) att plocka iordning. Men, de verkar vara rätt slappa föräldrar.

          De har helt gränslös uppfostran. Ser ut som ett krig hemma hos dem och konstant lortiga barn. Sen undrar hon ibland varför de stökar på restaurang… jo för att ingen lärt barnen eller uppfostrat dom kanske…

          Stackars minsta barnet som känns väldigt känslig får hela sitt känsloliv utlagt på insta… usch!!

            Fruktansvärt ?

    Nån favoritbok författare? Älskar Camilla Läckberg Nora Roberts. Läser också biografier om kända eller intressanta personer böcker med verklighetsbakgrund.

      Oj, jag visste uppriktigt inte att det fanns folk som älskade Läckbergs böcker.

        Inte jag heller egentligen även om jag förstått det i och med att hon verkar tjäna bra. Har själv inte läst något av henne, men mamma har och hon har nog aldrig sagt ett gott ord om läckbergs böcker? (hon är med i en bokklubb så ibland måste hon läsa något av henne)

        Hur kan man INTE gilla hennes böcker?!

          Hon skriver ju svenska som en 10-åring.

        Ganska fånig kommentar. Camilla Läckberg har sålt över 30 millioner böcker, så jag tror att ganska många gillar hennes böcker.

        precis. aldrig fastnat för dom.

      Viveca Sten
      Conn Iggulden
      Philip Pullman
      Gillian Flynn
      Marian Keyes

      Ninni Schulman gillar jag.

        Hon är bäst!

      Har du några favoriter av Nora Roberts? 🙂

        Pärlor från månen Havets safirer Vänskap till döds En röst i natten. Hennes tidigaste böcker är bäst men läst de flesta.

          Räknas inte det som tantsnusk?

      Gillar Simona Ahrnstedt, det är den enda jag kommer på på rak arm. Annars läser jag bara biografier, helst om sportprofiler.

      Valérie Perrin, speciellt Tre.

      Det är inte Läckberg som har skrivit böckerna. Det är ju bara att jämföra hur hon skriver på Instagram och hur böckerna är skrivna. Det är ju två helt olika personer. En människas ”skrivspråk” är samma sak som en människas handstil. Det går inte att fejka. Det är nån annan som har skrivit Camillas böcker.

        Nä det klart att det går att ändra sitt sätt att skriva. Jag skriver helt olika när jag skriver på sociala medier (typ talspråk), uppgifter på universitetet eller när jag sitter med mitt worddokument och leker författare. Vet inte hur hon skriver, men det klart att man kan ändra och anpassa sig efter vad man skriver.

        Jag tror hon kan ha skrivit böckerna. De är ju otroligt simpelt skrivna utan svåra ord. Tror att många gillar böckerna då de är väldigt lättlästa.

          Alla är inte Einstein. Vill ha nåt avkopplande att läsa. Perfekt sommarläsning.

            Man behöver inte vara Einstein för att uppskatta typ Dostojevskij.

        Vilken intressant teori… men varför skulle böckerna redan från början innan Läckberg var känd ha lanserats i hennes namn om någon annan skrivit dem? Vad skulle incitament bakom vara?

        Haha, vilken udda konspirationsteori ändå. Av vilken anledning använder den riktiga författaren Camilla som frontfigur? Och varför har Camilla blivit så enormt rik på uppgörelsen?

          Precis. Camilla har själv förtjänat sina pengar och unnar henne den framgången. Hon har jobbat och blivit känd. Varför skulle nån skriva i hennes namn och hon får pengarna?

          Det handlar bara om den senaste boken, om jag förstår rätt. Alla författare har redaktörer som skriver om och förbättrar i olika grad, men med ett ”neutralt” språk. Hur det ser ut för just Camilla vet nog bara hon och förlaget. Men till den senaste boken hade hon medvetet anlitat en författare med ett personligt språk som redaktör och coach (typ) och då syns det.

        Visst kan man ändra sitt sätt att skriva. Jag skriver inte på samma sätt på instagram som jag gör på min blogg.

      Denise Rudberg.

      Emma Hamberg.

      Sofie sarenbrant??

    Hej alla! Jag ska resa till Grekland snart med min 1,5 åring. Har ni tips på hur jag ska underhålla barnet på flyget? Vi har valt att inte använda oss av skärm så andra tips tas tacksamt emot!

      Finns målarböcker där man färglägger med en pensel med vatten i, water wow kan man söka på. Det har mina barn gillat i den åldern även om det bara funkar korta stunder ? tjocka klistermärken kan funka också. Jag skulle ta med många olika saker att plocka fram som överraskning ? Kanske lite snacks, typ havrekuddar eller liknande som man kan plocka med.

      Småbilar. Små lådor med lock. Barn i den åldern är ju så himla pilliga och kan underhållas av att ta av och sätta på lock hur länge som helst. Pekböcker.

      Rusa runt som galningar på flygplatsen så kanske det är ro i de små benen under flygturen. Ha en härlig semester 🙂

      Ta med nya böcker. Pixi-böcker har ju bra storlek. Klistermärken. Water wow. Random skit från väskan brukar roa min unge väldigt länge, allra helst sånt han inte brukar få leka med.

      En liten påse med små grejer. Plocka ur, plocka i, plocka ur igen, sortera och plocka i. Håller i alla fall 15-20 min beroende på barn.

      Ja, se till att barnet sover. Alltså försök lägg sömnen så att den somnar på planet

      Toppenbra tips ovan – som en yttersta nödlösning kan du ju ladda ner något lugnt barnprogram på din mobil. På flygresor får man tumma lite på reglerna tänker jag ?

      MJUKA leksaker som inte låter när barnet slår med dem.

      Slå in paket av leksaker hemma. Att öppna paket tar ofta ganska lång tid om man använder mycket tejp ? Sen mycket snacks. Finns små paket med typ najskrokar med jordgubb och annat pilligt. Lågt blodsocker sänker vilken flight som helst.

        Härligt med ljudet av prasslande papper <3

          Med tanke på ljudnivån på ett flygplan hörs det inte alls. Har kört paket i alla år och inte ens i business där ljudnivån tenderar att vara lägre låter det nämnvärt. Jag är själv extremt ljuskänslig pga npf.

            Barn som äter ur godispåsar låter mer.

        Liksom barn med högt blodsocker… iaf alla de som vill ha en lugn flight.

    Jag fick barn sist bland mina vänner och ligger således ett par år efter. Hittills har jag inte upplevt något i föräldraskapet som särskilt övermäktigt (mina barn är 3 och 5 år) även om jag pepprades med så mycket ”skräckhistorier” innan om allt från förlossningar till trotsålder och förskolor.
    Men så ofta när jag utrycker något positivt om nåt (tex att jag tyckte det gick väldigt enkelt att skola in på förskola) så är det alltid någon/några som ska komma med kommentarer som ”vänta bara….” Varför är vissa allergiska mot att en del upplever småbarnslivet som väldigt harmoniskt och smidigt? Har så svårt att komma på svar på såna kommentarer men börjar bli riktigt less på att jag aldrig får ha min egen upplevelse utan det måste alltid färgas av nån som ska ”ta ner” det.

      Jag vet inte om det handlar om avundsjuka. Att du uppenbarligen inte har upplevt allt jobbigt som de andra har gjort. Och varför måste man då förutsätta ATT det kommer att ske genom att säga ”vänta du bara”. Sen känns det generellt som att folk hellre och lättare pratar om allt som är så jävla jobbigt än att prata om allt som är bra också.

      Många är nog inte medvetna om hur det låter men ett tips skulle vara att snabbt fråga ”varför du är så negativ?” ☺️

      Man får bara tänka att alla ungar är olika, och alla föräldrar också – man behöver liksom inte tycka att det är piss och pannkaka att vara förälder på någon punkt alls, även om vissa verkar tro det (eftersom de ofta säger att man ljuger om man inte säger att minst en sak är dålig).

        Jag tror också folk ljuger om de inte tycker en enda sak med föräldraskapet är dåligt. Magsjuka t ex bör kvala in som dåligt. Löss. Springmask.

          Torka bajs. Verkar vara en stor av att vara förälder. Skulle också bli bitter om jag tvingades göra det flera gånger om dagen i flera år ?

            Rekommenderar babypotting så slipper du det 🙂

              Så rumpan torkar sig själv då alltså?

                I stort sett ja

                Extremt stor skillnad på en kladdig blöja och att det åker ner i toaletten direkt.

                  Lika äckligt skulle jag säga.

                    Vänta tills du provat att byta en överfull blöja.

                      Varför låta blöjan bli överfull?

                      Den kan bli överfull på 0.7 sekunder…

                      Förstår att du inte har barn

          Men det är ju förhoppningsvis en väldigt liten del av ditt föräldraskap.

            Verkar inte så med tanke på hur ofta folk vabbar.

              Det är ju inte löss magsjuka & springmask varje gång du vabbar 😉

            Verkar inte så med tanke på hur ofta folk vab:ar.

          Mina barn har aldrig haft magsjuka, löss eller springmask. De är vuxna nu.

            Extremt ovanligt.

              Känns som att det är mer sånt nu för tiden. Jag och min bror var aldrig sjuka när vi var små (90tal).

            Mina har haft löss (2/3 barn) men aldrig magsjuka eller mask. Barnen är idag 16,14,10.
            Varken min man eller jag har någon gång (aldrig aldrig) varit magsjuka haft löss eller mask. Vi föräldrar är 47 år gamla.

      Konstiga bekanta du har. Byt.

      Lite sent svar, och lite sidospår, men upplever exakt samma sak när jag pratar om min relation med vänner och bekanta! Har varit ihop med min kille i två år och det har alltid varit väldigt enkelt, harmoniskt och lyckligt. Men från start har vi fått höra ”Vänta bara!” ”Snart kommer ni börja bråka!” ”När nyförälskelsen dör kommer X och Y hända” osv osv… Hittills har inga av dessa skräckscenarion inträffat, men jag är numera väldigt återhållsam när jag pratar om vår relation, för uppenbarligen gör det folk obekväma när man inte har något att klaga på, lol

    Har alla bloggar lika hemska kommentarer som Isabella L men väljer att radera, tror ni? Så trista kommentarer, fattar att hon inte svarar där längre, men lite konstigt att det får vara omodererat.

      Många modererar sitt kommentarfält, ja.

      Ja, de flesta verkar ha det. Det är väl oftast deprimerade, psykiskt sjuka, osv som skriver, eftersom det är dom som har tid att skriva på dagarna. Och då blir det väl därefter.

      Jag har bloggat i 17 år och har majoriteten positiva och snälla kommentarer. Ibland ramlar det in elaka eller olämpliga kommentarer men blockerar snabbt för att slippa problemet. Men jag tror att ju större blogg man har, desto mer elaka kommentarer får man tyvärr.

      Jag har för mig att Isabellas kommentarsfält faktiskt ÄR modererat, även om man inte kan tro det. Hon väljer att publicera alla gräsliga kommentarer och man kan ju fundera över varför hon gör det.

    Nämen J guidetti kan ju prata ren svenska? kul att han plockat fram det i svt studion när han är kommentator till EM- matcherna!

      Haha, tänkte också på det idag! Jätteskillnad mot första matchen han var med och kommenterade i detta EM.

      Haha tänkte på det med, jag är dock positivt överraskad över Guidetti i studion.

        han framstår som mognare i EM-studion än i andra sammanhang… 🙂

          ja det är nästan lite Lidingö – dialekt, bra jonte det passar dig bättre att prata rent.

    Kommentarerna, åsikterna och kritiken på B Mitkus dagliga vloggar har verkligen eskalerat sen de flyttade till huset ? Tittar ni? Jag förstår faktiskt inte hur Caroline orkar haha

      Förstår inte hur hon orkar bo med Ben Mitkus

      Nä man undrar verkligen. Hon verkar raka motsatsen till honom, stabil och lugn!
      Han matar deras 11 månaders med alldeles för stora bitar så barnet börjar kvälja och så säger han ”ja så går det när du tar för mycket”
      som att ungen ska skylla sig själv och förstå :’)
      Han berätta i en video att han har problem ekonomiskt just nu och berättar också att han inte fakturerat på ett halvår för att han ”inte vet hur man gör”.
      Han har precis flyttat till ett fint hus som han beskriver ligger ute på landet. Han promenerar till en närliggande sjö och blir helt chockad över att se en orm.. ”Wöööw shit det finns orm?!” Ja, du har flyttat ut på landet…
      Hans gulliga flickvän som också är runt 30 år lagar en carbonara och han blir helt till sig av att hon vet hur man lagar en carbonara.. 🙂

      Haha sorry det märks att jag stör mig, borde sluta kolla helt enkelt!

    TMI. Jag har en finne stor som en jävla tomat på min rumpskinka. Kan inte sitta, inte cykla, inte ha jeans, inte ha något tajt, inte ligga på sidan osv. Jag dör!

      Kläm?

        Den är tyvärr inte redo och är en sån där jävel som sitter djupt. Svårklämt ställe också. Tragiken! ?

          Stick i en nål så kommer äcklet ut?

        Kläm absolut inte. Den kan spricka inåt.

          Yolo

      Lägg på en kompress m alsolsprit för att torka ut den

      Jag skulle badda med alsolsprit. Är den mycket stor gå till vårdcentralen.

        Jag går givetvis inte till vårdcentralen för en finne. Man får ju inte ens en tid om man är svårt sjuk, tror knappast att sommarvikarier har tid att titta på min stjärt för något som går över av sig själv.

          Men du skrev den var så stor! Du kanske behöver antibiotika. Om den är stor kläm inte. Bakterier kan spridas.

          Fråga en nätläkare då.

          Så klart du ska gå till vc. Det är säkerligen en böld. Försök inte ta hål på den.

            Håller med. Det kan bli riktigt allvarligt om den blir infekterad, vilken de blir lätt på sådana ställen.

              Men snälla, det är en finne. Orka gå till läkare för minsta lilla. Förstår nu varför vårdcentralerna är så trötta på folk och inte tar en på allvar..

                En vanlig finne blir inte ”stor som en jävla tomat” och skulle den bli det har det kommit in bakterier som med största sannolikhet behöver behandlas. Tror inte någon söker vård för en vanlig finne ?

          Fattar ni inte hur sjukt det är att vi inte tycker att vi kan få hjälp när vi lider för vi inte ”vill belasta vården”. Snälla nån vad tror ni vården finns till för? Allt måste inte vara liv eller död, då ska man kanske vända sig till akuten istället.

            Men för minsta lilla??

              En var böld stor som en tomat är inte minsta lilla. Jag fick en i ansiktet och väntade länge på att söka. Läkaren skällde ut mig och jag fick äta bredspektrum antibiotika och han sa att sådant kunde bli sepsis och bli dödligt. Så vänta inte med att söka tills du får feber ts. Det kan bli illa.

      Såg att du avfärdade att gå till VC men om det är så smärtsamt att du inte kan sitta så är det ingen liten grej. Sitter den djupt ska du absolut inte sticka hål på den själv.

        Ja låter mer som en böld än en finne. Jag fick det och var tvungen att äta antibiotika. Inget man ska pilla med själv..

      Du har en Furunkel. Smärtan lägger sig på några dagar, inget farligt.

      Googla Pilodinalcysta.

      Rumpskinka ?

      Låter ju som en fistel?

      låter som att det skulle kunna vara en abscess och det kan kräva vård.

    Vad tjänar tex Coca cola på att ha samarbete med influencers?
    Reklam är ju bra såklart, men är det någon som inte brukar dricka coca cola som drar och köper för att tex Anis don demina och Berra säger att dagens avsnitt är i betalt samarbete med coca cola, livets dryck?
    Är det ett samarbete där det finns en rabattkod hos någon klädbutik, vattenflaska eller något skit så kan jag tänka mig att företaget tjänar på det, men i såna här tillfällen?

    Nyfiken på hur mycket pengar Anis får för att ha samarbete med dom, eller får han bara massa gratis cola? Inget någon här kan svara på förmodligen men haha?

      Stora företag gör ofta reklam mest för att man ska höra/se namnet ofta och liksom ha det i bakhuvudet. Det ska kännas bekant och trevligt, vilket ökar chansen för att man tar en cola istället för en pepsi nästa gång man är i affären. Det är bland annat därför som Cola sponsrar skolböcker och fotbollsplaner i andra länder. Då kan man tidigt komma in i barnens hjärnor och vara ett ”tryggt” och välkänt märke.

      Inom marknadsföring ratar man mycket om att om man vinner över barn på sin sida så har man trogna kunder hela livet, eftersom det förknippas med barndom och nostalgi även senare i livet. Vanor är svåra att ändra på.

        Men åh, jaha! Inte tänkt så allt.

        Tack för svaret! 🙂

        Ratar = pratar

      Brand senarernas, en vanlig mediestrategi bland stora varumärken.

        Brand awareness! Damn you autocorrect

          Jag som trodde det var ett fint latinskt uttryck för strategin?

    Jag har börjat jogga regelbundet igen för första gången på länge. Verkligen inga långa sträckor eller hastighetsrekord, men det känns bra och skönt.

    Ni andra som löper, hur ofta springer ni? Är tre gånger i veckan rimligt för mig, som återigen är nybörjare? Jag springer typ 4 km bara, så inte långt. Ej på asfalt. Jag blandar även med yoga och pilates.

      Springer bara en gång i veckan men powerwalkar alla andra dagar. Springer dock långt när jag springer. Planen är att göra om upplägget lite snart.

      Tycker det låter bra. När jag började springa så sprang jag 5 km varannan dag. Nu när jag sprungit en tid så ökar jag distansen och har ett riktigt lång pass per vecka dock kanske 2-3 gånger per vecka totalt.

      Beror på hur tränad du är sedan innan. Överbelastningsskador i början av löpning är jättevanligt, så ta det väldigt lugnt.

        Jag är i ganska bra form. Har mycket träningsvana, men har haft uppehåll från just löpning i typ ett år. Är inte överviktig, har bra knän och aldrig haft benhinneinflammation eller liknande.

          Har du bra muskler i benen (vader, lår) så är det en fördel.

      Bra att öka på väldigt långsamt (typ 10 %/ vecka) och kombinera med muskelträning.

      Tycker det låter som ett bra upplägg. Kombon med pilates och yoga är ju hur bra som helst. Även om jag själv inte tränar yoga men däremot pilates.

    Jag kan bli väldigt besviken av att få ett nej. Ikväll ville min pojkvän inte titta på vår serie med mig för han ville ha egentid och spela. Förståeligt, men blev ändå lite besviken. Sen kunde jag och min syster inte hitta en dag som passade för oss båda att hänga. Och nu sitter jag och gråter. Jag FATTAR fattar fattar att det inte är så att jag blir avvisad. Jag vet att de älskar mig. Men av någon anledning gör det pissont att få ett nej och två i rad blev lite jobbigt.

      Vill inte heller säga detta till min pojkvän för han har redan en föreställning om att jag är dålig på att ta ett nej. Och även om det är sant så behöver jag inte stärka den bilden han har av mig för det är inte heller så trevligt att höra det sen.

        Fick du ofta som du ville av dina föräldrar? I så fall började ditt problem nog redan där. Oavsett vad så går det att träna bort – antingen på egen hand eller med psykologhjälp.

          Ja och nej. Vi kunde ofta komma på bra deals. Typ – jag läser de här kurserna och får då ha det här husdjuret som jag verkligen ville ha i den åldern. Eller att jag pluggar till högskoleprovet och skriver det och får en belöning efteråt. Det var inte bara att jag direkt fick som jag ville, utan nästan alltid skulle jag göra något för att förtjäna det först. Så jag kan inte se ett direkt samband mellan det och detta.

            Och det är inte så att jag önskar några stora saker nu i vuxen ålder. Men ett nej till häng, till en promenad, till att få lite hjälp etc får mig att verkligen reagera inombords.

              Hela livet är fullt av nej. Mindre och större nej. Om du inte jobbar på det där, så får du det svårt.

            Kanske att det då känns som att du ”inte förtjänat det” när du får ett nej nu som vuxen då? Att det har blivit kopplat till prestation, och att ett nej blir som att du upplever att du inte är tillräcklig? Kanske du kan börja med att skriva ner dina tankar när du får ett nej och på så vis se ett samband efter några veckor om du läser igenom vad du skrivit.

              Kanske. Det känns som om jag gör mitt yttersta med människor omkring mig mest hela tiden. Jag gör sånt jag tycker är viktigt att göra som partner, syster, kollega etc. Så när jag inte får samma tillbaka så känns det som om de inte uppskattar mig och inte gör sitt yttersta för mig och att jag inte förtjänat det.

                Känner samma och har blivit mycket känsligare för det med åldern(?). Oroar du dig mkt för om folk generellt tycker om dig?

              Back to situationsanalyser ?

            Fick du en belöning i så hög ålder av dina föräldrar?? Högskoleprovet brukar man ju skriva för sin egen skull.. Låter lite bortskämt.

              Hög ålder? Vi snackar upp till 16-17.

                Det är hög ålder för att jobba med belöningar för att få någon att göra något. I den åldern skulle jag säga att mina föräldrar ibland firade lite när jag gjorde extra bra ifrån mig, inte mutade mig att göra sådant jag redan borde klara av att välja att göra för min egen skull.

                Ja det är hög ålder för den typen av föräldraskap. Det är inte speciellt vanligt skulle jag säga. Men det viktigaste nu är ju hur du hittar en väg framåt för det måste vara jätte jobbigt att känna som du gör ❤️ jag får lätt samma känsla men för mig är det bör det är stora och viktiga saker som jag verkligen behöver hjälp med. För mig är det för att jag väntar in i det sista med att be om hjälp. Har blivit bättre när jag började be om hjälp tidigare så det inte var så kritiskt. Tänker att för din del kanske du kan prova att göra som dina föräldrar fast tvört om. Fråga din pojkvän om ni kan sitta ner ihop i 5 min innan han går och spelar eller din syster om ni kan ringas och prata lite om hon inte har tid med en promenad. Då gör du det hårda nrjet lite mjukare tänker jag.

                Högskoleprovet brukar man väl göra efter gymnasiet? Och kurser skriver du också, det låter eftergymnasialt. Men ja, 16-17 är högt också.

              Låter som ett ensambarn i mina öron

      Oj, jag hade tänkt toppen då kan jag spendera kvällen med att titta på något bara jag vill se ?

        Hur kan du reagera så rimligt på det? Jag och han äter alltid ihop när jag kommer från jobbet och sen vill jag gärna att vi gör något mer, typ tittar på något eller spelar något. Och när vi inte gjort det har det blivit ett bråk för att jag känner mig dum och ensam. Jag vill liksom inte alls titta på något själv och vill helst hitta på saker hela tiden med honom medan han inte har samma behov.

        Obs obs är liksom inte 12. Är 28, har en bra utbildning, har ett jobb jag trivs med, har fina vänner och har gått i terapi (för annat visserligen) men det här är ändå ett problem i mitt liv. Ett nej känns som om personen säger nej till hela mig.

          Du får nog bara träna på o ta ett nej . Njut av egentid.

            Då är det jag som ska hoppa rakt in i obehaget :))) jag är nöjd med typ 2 timmars egentid per dag och det är när jag lagar mat och gymmar. Sen känns det som om jag ”slösar bort” tiden när jag hade kunnat ha kvalitetstid med andra. Men om alla andra normala kan spendera en kväll själva när deras partners sitter och spelar eller förstår att deras syster inte kan eller vill hänga så borde jag också kunna göra det.

              Tror du bör gå i terapi för det faktiskt om du känner så. Kan inte vara kul att känna så starkt att du blir bortvald. Likaså inte kul för en partner att inte kunna få vara ifred om han vill en kväll

                Men på fullaste allvar, känns det frid och fröjd för dig när du inte umgås med din partner på 1-2 dagar? Frågar inte på ett dömande sätt utan nyfiket för jag kan inte alls föreställa mig att jag inte skulle bli minsta ledsen av att inte hänga med min partner på en hel dag (om det inte redan är planerat att vi är på olika håll osv). En vardagskväll liksom.

                  Men man umgås ju även när man till exempel äter middag? ? om vi kommer hem 16-17 från jobbet och min man vill spela kl 20 så har jag noll problem med det! Men jag gillar att vara själv också så det underlättar ju.

                  Ja, absolut gör det det? Jag har ju också egna intressen och behov av egentid ibland.

                  Oj. Här hemma kan det säkert gå en vecka utan att vi ses mer än att vi äter någon av måltiderna tillsammans. Pga jobb, träningar, fritidsintressen osv.

                  Ni är ju i samma hus/lägenhet? Tänker du dig att ni ska sitta klistrade vid varann framför en film, resten av livet?
                  O din syster och andra kompisar, dom har ju sitt liv. Dom kan inte roa dig bara för att du vill hitta på något.

                  Ni umgås ju när ni äter? ? nej jag blir inte ledsen eller tycker att det är konstigt att vi inte gör saker ihop varje dag förutom middag. Efter att vi ätit så nattar en barnen och den andra kan fixa i trädgården, greja med våra djur eller göra nåt annat som behöver fixas på vardagskvällarna. Vi gör saker ihop på helgerna men är ju inte så att vi inte ens hinner prata med varandra på en vardag ? men din va min känsla beror nog på hur man är som person och om man har tidskrävande intressen som inte partnern har.

                    Och det köper jag i ett scenario med barn, djur eller hus. Vi är unga, barnfria och bor centralt i lägenhet. Det finns mycket lite som behöver skötas och göras

                      Men man slutar ju inte existera som individ för att man har sambo.

                      Slutar du existera som individ för att din partner vill hänga med dig en stund?

                  Ja, för jag är en vuxen människa som förstår att andra vuxna inte vill exakt samma sak som jag hela tiden? Jag bor tillsammans med en partner och vi äter ihop vissa dagar, andra med vänner. Ibland spenderar vi en hel helg ihop, ibland har vi planer åt olika håll hela eller delar av helgen. Ibland tittar vi på något ihop på kvällen, ibland läser jag och han tittar tv. Att reagera som andra skrivit här är inte orimligt. Jag tror du behöver ta tag i det här, för din egen skull. Tänk på att du kräver att han ska följa ditt schema, men du vill inte rätta dig efter hans. Hur tror du det känns för honom, att du uppenbarligen tycker att det du vill är viktigast?

                    Hur har han ett schema att följa när han suttit och spelat hela dagen? Känns väl rimligt att ta en paus och umgås med sin sambo?

                      Rimligt att ta en paus och göra det som känns viktigt för honom.

                      ”Schema” var helt fel ordval av mig. Det jag försökte påtala var att andras nej är ett uttryck för deras behov och önskningar och lika viktiga för dem som TS behov är. Varför är TS behov av att hennes sambo ska titta på streaming EXAKT NU viktigare än att han vill göra något annat? Att reagera som TS gör är inte rimligt gör en vuxen människa, det hör möjligtvis tonåren till

              Låter jobbigt att ha det så! Kan dock känna igen mig kring att det är jobbigt när vissa säger nej. Inte min partner men ifrån andra för man vill att de ska vilja umgås lika mycket som jag vill. Jag fattar ju också att det inte är rimligt att bli besviken varje gång då det inte handlar om att de inte vill vara med mig haha.

              Jag älskar när vi sitter i samma rum men gör olika saker, typ min man spelade datorspel förr och jag satt och läste eller kollade serie. Vi va fysiskt k samma rum men vi båda gjorde det vi ville. Det kanske kan vara ett steg för att börja vänja dig? Men du måste hitta något du vill göra.

              Du kanske ska hitta någon hobby att göra utöver träning? Börja spela spel du med fast något annat än din partner, börja sticka eller läsa fler böcker

                Tack för ditt svar. Vi hänger ofta i samma rum och gör olika saker och jag kan absolut träna på att vara mer nöjd med det eller engagera mig mer i mitt eget under längre perioder, t.ex. en hel kväll. Kanske ha det som en utmaning – att jag en hel kväll gör mitt och inte frågar honom om han vill titta på något eller spela något eller något annat? Det låter nästan som en kul utmaning när jag tänker på det så.

                  Ja och bestäm att dessa dagar umgås vi och de andra dagarna gör vi annat, då slipper ni det tjafset och ni båda ställer er in på rätt sak.

                  Eller som någon annan skrev, ät middag ihop och umgås 17-20 och sen 20-22 så gör man annat. Behöver ju inte vara allt eller inget heller

                    Hjälp! Jag hade sprungit om min partner velat schemalägga våra kvällar? Ditt tips är säkert jättebra för en del men verkligen inte för alla, även om man lever med nån måste man kunna vara ifred eller inte vilja planera all sin lediga tid.

                      Nej alltså det hade inte funkat i mitt förhållande heller. Vi är väldigt spontana. Tänkte mer som ett hjälpmedel i deras relation där de tycker så olika. Och för att ”Gah” ska börja vänja sig mer vid egentid

                      Fast det blir ju som att ta strypgrepp på hennes partner? Komma hem från jobbet sen ”sambo: 17.30-19.40.” Svårt att tro att det verkligen är bra för deras relation.

                      Haha nej du har säkert rätt 🙂 va bara ett förslag,

                    Vi har pratat om det men det blev ingen bra kompromiss att schemalägga. Båda blev stressade på olika sätt. Men jag kan aktivt ta ett steg tillbaka någon kväll i veckan och så får han ta initiativ om han vill, annars får vi egentid.

                      Kör på det! Dock tror jag du måste backa mer än en gång i veckan..

                      Alltså att vi är hemma och att jag backar aktivt 1 kväll i veckan. Sen brukar jag ha annat planerat mellan 2-3 kvällar i veckan så det kommer naturligt.

                  Kul utmaning? Är du verkligen vuxen?

          Det där låter inte sunt alls. Att bli besviken och ledsen när det är svårt att få till en träff med nån kan jag absolut förstå. Men att inte kunna göra något utan sin partner utan att känna sig dum och bortvald och att det blir bråk de gånger han inte vill sitta ihop med dig låter ohälsosamt. Varför så osjälvständig? Och varför ställa till bråk så fort din partner vill göra något utan dig?

            Jag vill tydliggöra att jag inte startar bråken alla gånger. Ibland blir han upprörd när han ser att jag blir besviken och tada – då blir det ett bråk. Det är inte så att jag får en anklagande ton och pekar med pekfingret medan jag gråter för att han inte vill hänga. MEN med det sagt – det känns typ onödigt att inte vara med honom. Han är min favoritperson och jag har så kul när jag är med honom eller mina vänner eller min familj så jag vill gärna vara med dem ofta och mycket. Och jag kan tycka att man gott kan lägga 1.5-2 h av sin dag på sin partner, men det är bara mina åsikter och inte något jag försöker tvinga på honom. Jag försöker ju ta hans nej utåt, men inåt blir jag absolut ledsen och besviken.

              Låter som ni borde testa parterapi…

                Har lyft det när vi haft det tufft. Inget han vill tyvärr ?‍♀️

                  Men ska du inte gå själv? Det är ju du som har problem, inte din kille.

                  När har ni det tufft? När ni inte kan se en film ihop när det passar dig?

                Fast det är väl inte han som har problem?

                Låter kanske mer som att hon behöver gå i terapi själv.

              Jag blir också besviken om min parter inte vill lägga den lilla timmen vi har förmoda själva på att vara med mig. 23 h om dygnet gör vi annat.

              Dock att han är likadan, blir ej konflikter kring det.

                Tack, känner mig mindre märklig. Det är så få timmar man har och en eller två kan man ju lägga på varann.

                Min är inte likadan så detta har varit en grej sedan nyförälskelsen svalnade. Hoppas på att vi vänjer oss och hittar en bra kompromiss ?

              Men att han ser att du är besviken betyder ju att du inte tar hans nej utåt på ett bra sätt… även om du inte startar bråket verbalt så visar du ju att detta inte är okej och ger han dåligt samvete…

              Men förstår du inte pressen han känner? Ingen orkar ha det så.

          Ärligt talat så verkar det inte som att du är 12, mer som 5.
          Nog måste väl din partner få välja vad han vill göra, utan att du grinar?
          Och din syster och du, ni hittade inte en dag som passade ER BÅDA. Inte som att hon dissat dig.

            Och jag vet intellektuellt det. Har det någonsin hänt dig att du vet något men känslomässigt ändå reagerar på ett irrationellt sätt? Om inte så är du väl en supermänniska.

              Nu verkar det ju som att det här är ett problem du har i ditt dagliga liv. Att du inte kan ta ett nej, från någon i din närhet. Du vill att dom ska vara med dig, och har dom något annat för sig så gråter du för det. Nej jag har inte just något sådant problem. Nej jag är så klart ingen supermänniska.

              En supermänniska? Det låter bara som en helt vanlig… Vuxen?

          Jag hade aldrig klarat att ha dig som partner. Hade blivit galen av någon så beroende människa. Tycker du ska bry dig om vad din kille behöver. Allt handlar inte om dig.

          Oh det låter otroligt svårt och jobbigt.
          Nu har jag 3 barn och ÄLSKAR egentid men min man kan bli provocerad om jag säger nej till att umgås. Jag orkar liksom inte jag vill verkligen bara vara i fred och är inte på jorden för att underhålla honom.

      Det låter inte ens som några svåra nej att ta, det låter ju som helt vanliga vardagssaker, sånt som man är med om hela tiden, av människor som du redan HAR. Det låter extremt faktiskt. Det tyder på ett gigantiskt ego. Det låter narcissistiskt faktiskt att inte kunna ta så ”enkla” nej.

        Hur låter det narcissistiskt? Säger inte emot, är bara nyfiken för jag kan inte se kopplingen där.

          Nu påstår jag verkligen inte att du är narcissist men det verkar vara ett extremt fokus på dina känslor och inte på din stackars kille som bara ville spela spel ifred…

            Och det får han ju. Han har sommarlov och spelar timmar varje dag. Det är 1-2 h om dagen jag vill ha tid med honom. Och vissa kvällar är jag inte hemma. Det är inte som att jag kväver honom ?

              Ja, vem vet- det här är ju ett kommentarsfält och svårt att veta hur det ser ut hemma hos er. Men det låter fruktansvärt jobbigt vara tillsammans med någon som deppar varje gång jag inte vill se på film eller spela spel eller umgås med den.

              Det framgår tyvärr inte i ditt första inlägg att han är ledig och redan spelar massa om dagarna, då blir det ju en annan situation känner jag än om ni båda jobbar/pluggar om dagar s

                Sant, det borde jag ha skrivit. Men jag var i affekt och spydde mest av mig. Jag jobbar och min semester har tagit slut men han pluggar och har sommarlov nu.

                  Man vill ju umgås med sin partner för att det är roligt och lustfyllt, trevligt, najs, vadsomhelst och inte för att man är tvingad.

                  Håller med de andra här om att det var en viktig detalj, tänker att vi alla har förutsatt att ni jobbar osv på dagarna och bara har kvällstiden ifrån alla måsten.

                  Om han sitter och spelar hela dagarna när du jobbar så kan han ju stänga av när du kommer hem.

                    Ja men det är inget jag förväntar mig för jag vet att han har ledigt nu och vill spela och vill njuta och det unnar jag honom! Med det sagt tar inte vår relation semester imo. Så gör vad du vill nästan hela dagen, men gör lite plats för oss en stund under kvällen också.

                      Det köper jag. Men är det även så här när vardagen är igång för er båda så är det ju ett kompromissande som behövs göras ovh ge varandra andrum till annat

                      Om han varit ledig hela dagen är det väl självklart att han kan avsätta någon timme för dig på kvällen. Jag skulle inte uppskatta om min man betedde sig så..

          Narcissister tål ju inte att bli avvisade, i stort som smått. Det är väl vad Amanda menar.

      Hahaha okej nu stängde han av datorn och sa att jag skulle sätta på serien och att han ville titta. Och det gör mig orimligt glad. Jag tog hans nej, satte mig med öppet spår och en Harry Potter-bok i knäet och det vände riktigt snabbt.

        Helt fel på lång sikt… Han borde stå på sig och du MÅSTE lära dig att kunna ta ett nej och jobba på din självkänsla.

          Killen har sommarlov och har suttit och spelat dator hela dagen. Han borde prioritera sin sambo och sluta bete sig som ett barn..

            Jag tror alla håller med om det, men den infon kom inte fram förrän efter 70% av svaren här

        Gag du känns som en väldigt krävande och needy partner.

        Du lever väl inte för att få umgås med din partner? Som andra redan skrivit här är du problemet och inte din partner….

        Du kan ju inte själv tycka att det är rimligt att umgås med sin partner i 22h av dygnets 24h för du ”fått dina två timmars egentid”

        Ta det som du vill, sanningen gör ont att höra men någon måste ju säga det.

          Jag lever delvis för att umgås med min partner, det gör jag ju? Precis som jag lever delvis för att få hänga med min familj, hitta på grejer med mina vänner, utvecklas i mitt jobb, få se nya serier och läsa spännande böcker, äta mat på nya ställen osv.

          Vi umgås ikväll och sen är jag med vänner imorgon, med en närstående på fredag och med min familj på lördag. På söndag är han med sina vänner. Och sånt köper jag fullt ut och njuter av. Men i vardagen antar jag att jag har en stark önskan om att vi hänger ihop en del av dagen. Och ibland går det, ibland inte.

            Fast det är helt orimligt att du gråter, blir ledsen och besviken, upprörd osv för att du inte kan umgås med han varje kväll? Du kväver ju din partner? Jag hade aldrig pallat det där, man måste få ha sin egentid varje dag om man vill det, även om man bor ihop eller även om man inte ska fullt ut umgås på några dagar

            Och när det inte går så grinar du?

              Japp! I badrummet eller köket så diskret jag kan medan jag hänger i öppet spår.

        Stackars din kille..

        Du förstår väl att han gör det för att han vet att du vill, inte för att han vill?

          Och jag gör saker i min relation för hans skull för att jag vet att han vill och för att det gör honom glad. Är det inte typ…. Bara att vara en partner ibland? Jag kanske inte känner för att vakna först och göra en kopp kaffe, men jag gör det för att jag vet att han uppskattar det och det betyder något för mig att göra honom glad ?‍♀️

            Men inte systematiskt? Det låter inte bra alls.

              Det är ju inte att han inte vill umgås med mig 7 av 7 kvällar eller att jag tvingar mig till att göra kaffe till honom varje gång. Men ibland, då och då, får man bita ihop och göra sånt som är för relationen och för partnern. Jag älskar min partners vänner men ibland hänger jag med för att min partner uppskattar det, inte för att jag är superpeppad. Han älskar inte att diska, men han gör det för att jag inte pallar ta matlagning och disk. Det är hur en relation är. Man gör saker för sig, för den andre och för relationens skull.

                Du beskriver det här i tråden som något som sker systematiskt de dagar du inte är borta från lägenheten. Du pratar tom om att ”aktivt backa en dag i veckan.” Och gråter på toaletten för att han inte vill se på film. Jag menar inte vara taskig med dig men det låter extremt och det du beskriver är inte vanligt.

                  Gråter på toan när han inte vill hänga och när jag fått nej från annat håll på något jag var peppad på. Men hur kan det vara orimligt att vilja hänga med sin partner på kvällstid 3-4 ggr i veckan och titta på något eller laga något eller uppleva något? Vad ska ens vecka annars består av? Blir ju skitfattigt att bara jobba, äta, vara själv och sova (om man inte aktivt vill vara själv såklart). Det är inte det som ger mig glädje i livet

                    Ni kanske är för olika helt enkelt och borde ha andra partners? Idk.

                      Kanske. Eller så är det här 1% av vad vår relation består av. Jag gör inte slut på relationer bara för att jag får nej. Det vet jag är en grej som är svår för mig och det skulle det vara med en annan partner också, men bara gällande något annat. Det är, enligt mig, inget som jag någonsin skulle göra slut över.

                      Menar om ni har helt olika prioriteringar och tankar om hur mkt man ska umgås.

      Har du själv aldrig sagt nej till någon?

        Jag sitter ju inte och gråter framför honom varje gång som reaktion. Idag blev det två nej på raken och det blev mycket. Vanligtvis försöker jag distrahera mig, men det är klart att jag inte är lika bubblig och glad och kärleksfull då som jag brukar och det är vad han reagerar på och tolkar då att jag är upprörd (vilket tbh jag är). Men ska jag liksom se ut som ”?” när jag tyckef något är jobbigt?

          Det skulle vara till Tuva, sorry!

          Om du vill att ditt förhållande ska fungera, så får du nog ändra attityd. Annars är nog risken att du har egen tid 24/7.

          Jag tycker du ska gå till psykolog. För din egen skull mest av allt och därefter för din relations skull.

          Han stängde av datorn 21.42, men du sitter ff 22.57 och skriver….?

            Kan det ha slagit dig att avsnittet tog slut och att jag låste upp mobilen igen?

              Det här är så orimligt och skrattretande så jag undrar nästan om du trollar. Annars sök vård

                Du kan få en guldstjärna för att du är en så fantastisk självständig person som tar nej i alla lägen och aldrig blir ledsen över det och knappt behöver se din partner. Varsågod ?

                  Det kanske var lite vasst skrivet av Tuva men det du svarar blir konstigt. Som du ser av svaren är det inte vanligt eller ”normalt” att reagera som du gör. Det betyder inte att andra aldrig vill se sin partner eller blir ledsna. Du behöver nog söka hjälp för detta om du inte kan lösa det själv för att förstå varför det blir såhär och lösa upp knuten så att säga.

                    Sagt i all välmening! Tror inte det blir bra på sikt annars.

                  Jag tolkar det ändå som oroväckande att du får såpass många ifrågasättande kommentarer men öht inte verkar reflektera över om något du gör är lite skevt. Du ursäktar och urskuldar dig rakt av.

                    ”Det här är så orimligt och skrattretande så jag undrar nästan om du trollar. Annars sök vård”

                    Vad LÄTT att reflektera över sitt beteende till en sån kommentar

                      Du har fått andra kommentarer.

                      Fast varenda kommentar du fått har ifrågasatt dig? Du skrev ditt inlägg för att få svar på om ditt beteende var orimligt eller om det var vanligt och nu har du fått svar på det, ändå ursäktar du dig och är defensiv?

                      ”Åh vad härligt det låter att vara så omtyckt, jag önskar att min partner behandlade mig exakt som du behandlar din kille!” har ingen här skrivit till dig. Should make you think

                      Tuva, du bordefundera på hur du uttrycker dig. Man tilltalar inte andra människor på det sättet oavsett om man tycker de är helt ute och cyklar.

                  Guldstjärna och ditt belöningssystem. Om du inte är ett troll, snälla be din partner läsa denna tråden. Han behöver allt stöd han kan få.

                Man hade ju hoppats på ett troll. Själv ryser jag över att ha en sån här partner.

                  RYSER

                    Vad menar du?

                    Hade hellre valt en emetionell GAH än något elak och hemsk människa som dig tuva.

                      Du får tycka så. Jag är bara relalistisk och ärlig i mina åsikter, ibland behöver man bara säga som det är och sluta linda allt i bomull, verkar ju tydligen inte funka på en person som GAH

      Vännen. Ha lite självmedkänsla ❤️ Har läst igenom alla kommentarer och det ligger kanske en del i dessa. Men som någon skrev så ska du nog fundera på bakomliggande orsaker t ex att få nej kopplat till prestation. Även var du är i menscykeln (är det såhär jämt eller under vissa perioder?själv kan jag bli skör som en fågelunge vissa perioder), din och din partners bakgrund, hur ni kommunicerar kan påverka att du känner såhär. Tror inte du är så ”onormal” som många vill få det till här utan det ligger nog något bakom, som du själv inte insett ännu, och kanske behöver jobba på – med dig själv men också med hjälp av din partner. Oavsett vad han tycker så borde han få veta att du känner som du känner och det borde ligga i hans intresse att vilja stötta dig med det för att ni ska ha en fungerande relation (utan att göra avkall på sig själv). Va snäll mot dig själv!

    Hoppas det blir lite varmare och uppehåll så man ändå hinner bada lite på semestern (i behaglig temperatur alltså)

      Ja hoppas verkligen har inte ens tagit årets första dopp i havet ännu!!!

      Just nu känns det så avlägset ?

    Vad är det Nicci ska prata om podden med mamman tror ni, mjölka ännu mer om sitt uppbrott ?

      Tror inte de vågar prata om vad som helst även om det låter så. Blir ju förtal o hänga ut folk och det är straffbart. Orka lyssna på dom två alltså, gäsp

    Vi är sugna på att flytta till hus men måste då tänka en bit utanför stan (Sthlm) för att ha råd. Vi har inte alls råd med tex Lidingö, Djursholm eller Bromma.

    Nu har jag av en slump ramlat in på Nykvarn. Känner inte till området sen innan. Någon som bott där eller bor där? Är det trevligt? Är det vidrigt att ta sig in till Sthlm om man tänker sig att vi ska fortsätta jobba inne i stan?

      Har släkt som bor utanför Nykvarn (på landet ish) och har haft en kompis som bott i stan. Vet inte mycket om hur stan är förutom att den är liten. Tåg går ju till Sthlm, både SJ och Mälartåg skulle jag tro. En kort pendling så har du ju även SL från Södertälje hamn. Därifrån tar det väl dock 40-50 min till T-centralen.

        Ja det är ju inte en lång bilresa men som jag förstått det är det enorma köer när man ska dit (Sthlm) och hem.

        Vi känner oss så vilsna med var vi ska leta, var vi ska bo. Vi har småbarn och älskar att vara ute och vi vill gärna ha mycket yta och nära till natur. Men jag trivs jättebra på mitt jobb och vill kunna jobba kvar.

          Längre ut på Värmdö har du fantastisk natur och bra bussförbindelser till slussen/cityterminalen. Tyresö är också stort och har mycket fin natur.

          Vi flyttade till Vendelsömalm förra året! Vet såklart inte er budget men här kan du få en liten villa för 4-4,5 miljoner. Nära Tyresta nationalpark så finns massa natur! Många bra förskolor. Direktbuss till både Gullmarsplan och Stockholm C (i rusning). Vi trivs toppen!

      Välkomna till Knivsta istället! Perfekt läge – min man jobbar i Sthlm och jag i Uppsala. Både pendeln, SJ och mälartåg går och tar ca 30 min (pendeln längre tid). Vi har barn och trivs såå bra!

        Här är en till Knivstabo som trivs ypperligt!

      Vi bor ännu längre ”bort”, i en håla som heter Stallarholmen – mellan Mariefred och Strängnäs.
      Hade alla dagar i veckan valt detta framför Nykvarn eller Stockholm.

      Både jag och sambon jobbar i Sthlm. Han på plats dagligen och jag kan välja att jobba hemifrån ibland. Vi har 1h till jobbet och livskvalitén vi får här är värd den resvägen alla dagar i veckan.
      Vi pendlar med bil men är extremt många som åker tåg, det tar 40min till Sthlm C.

      Här kan man få ett stort hus, med stor tomt för samma peng som du knappt får en tvåa i Sthlm. Det är underbar miljö när du bor med barn, nära till skola, idrottsplats mm.

      Vi har vänner som flyttade från Nykvarn hit, även dom pendlar till Sthlm. Leta er utanför, det är SÅÅÅÅÅ värt det

        Spännande! Ska kolla upp! Varför är det ”bättre” än tex Nykvarn tycker du? Alltså menar du att Nykvarn är dyrt för vad man får, eller att man är för nära stan?

          Jag tycker personligen att Stallarholmen är betydligt mysigare, mer familjärt och känns tryggare.
          Det är 10min från tåget i Mariefred varpå ”stök” inte hamnar här lika lätt som ställen som ligger nära tågförbindelser.

          Jag är inte insatt i vad det kostar i Nykvarn, men med tanke på viljan att bo nära natur, kunna vara ute mm så skulle jag säga att vår håla är bättre val ?

          Vi bor exempelvis 5min ifrån två olika stränder.. bara det är guld värt. Urmysiga promenadstråk, fina gårdar som bedriver verksamhet där man kan träffa djur och väldigt mysiga människor trots den stora inflytten av folk som skett sen vi flyttade hit för 13år sen.

          Jag är uppvuxen i Sthlm, först Älvsjö och sedan Värmdö och jobbar som sagt i Sthlm – pustar ut och känner lugn och lycka så fort jag svänger in i området ❤️

    Vad gör Sanna Bråding? Nån som vet?

      Förutom hänger ut sina barn och deras pappa 24/7, menar du? Hon gör väl en del samarbeten och har skrivit en vegansk kokbok som reas ut överallt.

        Hon jobbar även med tv-produktion och som röstskådespelare.

        Lite röstskådespel och vanligt skådespel också.

      Hon jobbar bakom kameran, som producent, inslagsproducent och redaktör

    Jag håller på att gå ner i vikt. En sak jag har funderat över är om andra överdriver sin mättnadskänsla? När andra säger att de är proppmätta skulle jag kunnat äta en till portion bara för att det är gott. Nu tar jag inte en till portion, men hade ofta kunnat. Jag kan också leva på ganska lite mat utan att känna hunger, ungefär som nu när jag försöker gå ner lite i vikt. Har jag något knas med ämnesomsättningen eller är jag som folk är mest?

      Man har ju olika mättnadskänsla. Storleken på magsäcken regleras också av hur mycket man brukar äta. Äter man små portioner vanligtvis är magsäcken mindre och man blir proppmätt fortare.

      Jag kan absolut inte äta en hel pizza utan att bli obehagligt mätt i flera timmar och ha ont i magen. Min magsäck reagerar starkt på att vara uttöjd och full. Min bror däremot älskar känslan av att vara så mätt att han inte kan röra sig. Man är olika ?‍♀️

      Om du tidigare har ätit större mängder är det klart att kroppen vill ha mer däremot tror jag folk generellt överdriver. Folk säger att de är proppmätta och sen små äter ett tag till. Kanske lite smalhets hets eller som ett sätt att signalera att de gillade maten.

      Det är jätte stor skillnad på mättnadskänsla. Jag är alltid hungrig och tänker jätte ofta på mat. När jag åt adhdmedicin minskade det drastiskt och jag kunde plötsligt relatera till vad andra pratade om.

        Samma här, mitt liv kretsar typ kring allt jag ska äta för att jag är hungrig ofta. Har ingen ätstörning och äter som en fullt normal vuxen person (2000-2300kcal/dag), men önskar det fanns något piller för mig som gav en mättnadskänsla, så att jag kunde fokusera på annat ibland än att tänka på mat. Har varit väldigt överviktig tidigare i livet och det är som att min kropp fortfarande strävar efter att äta de mängderna. 🙁

          Jag har aldrig varit överviktig men så jobbigt att konstant tänka på mat.

    Umgås ni med människor med sjukt skilda ekonomiska förutsättningar? Jag har kompisar som inte har råd att göra så mkt o de som åker på många utlandsresor varje år. Jag är någonstans där emellan men kan känna så får de kompisar som inte har råd. Fast jag tror att en del är mer än nöjda med sina liv. Hur ska jag kunna släppa denna ångest kring detta?

      Jag har länge varit den fattiga kompisen. Skulle ärligt talat bli lite stött om mina vänner tyckte synd om mig. Det är som det är.

        Tack för svar. Hur skulle du råda mig att tänka? Ska väl lägga till att jag har väldigt lätt för att känna överdriven empati för människor. Ibland så jag blir halvt lamslagen.

        Vill inte tycka synd om folk och så blir det som att jag tror att alla vill leva som jag gör. Så ocharmigt o jag vill verkligen sluta med detta.

          Du behöver väl inte tänka något alls om vuxna människors ekonomi?

            Sant

      Nä vi har alltid varit väldigt jämna men hade inte tyckt synd om jag skulle ha någon som inte har det så bra ställt.
      Nu är jag student dock så alla vet ju att man inte har största plånboken.

      Du kan inte ta ansvar för andras ekonomi. Och alla prioriterar inte att resa eller spendera pengar på dyra saker. 🙂

      En fundering:

      Varför ska DU ha ångest över andras ekonomiska situation? Bry dig om dit eget, ta hänsyn såklart gör hur andra har det men inte dan ska du ha dåligt samvete för att folk har det ”sämre” än dig?

      Umgås du med pengarna eller människan?

      Umgås med människor som inte är överklass i alla fall. De klarar jag inte av

      Ja. Jag tycker det är tufft för många rikare förutsätter att man kan hänga med på deras tempo…

        Fast ingen har väl insikt i din ekonomi. Dina begränsningar och vad du väljer att prioritera måste du ju kommunicera. Jag tränar mer än många av mina vänner men tycker exempelvis det är för dyrt att åka på spa. De gör det gärna men jag lägger hellre pengarna på annat. Är tydlig med att jag tycker det är för dyrt. Inte svårare än så.

      Vi har ganska lika och helt ärligt är det skönt. Ingen avundsjuka och man har råd att hitta på saker tillsammans.

    HEJA ENGLAND!

      ?? ’ts not coming home ??

        It will come hoooome

        Sucks to be you ?

      Yes! ❤️❤️❤️

    Var är paows föräldrar?! Hur kan hennes nära se på när hon dejtar C igen…

      Men hon är väl typ 30, så vad ska de göra? Som anhörig kan man bara prata och dela sin åsikt, men om personen inte lyssnar blir det ju som det blir. Med tanke på hur länge hon har levt destruktivt kan man anta att hon inte lyssnar på råd, eller att hon inte har så bra relation till de omkring sig. Framförallt till sig själv…

    Jennie walldens sommarprat ❤️

      Ja de va fint. Men fy fan va ont det gjorde i hjärtat att höra om mammans beslut. Tänk att behöva ta det beslutet kring sitt barn

        Obeskrivligt ?

          Ja verkligen och att mormodern sa att hon grät varje dag i två år ?? fy fan.

    Hur är det att bo på Kvarnholmen? Funkar det smidigt att ta sig till stan? Är det ett bra ställe att växa upp i?

      Vilken stad?

        Sthlm ?

      Bodde där förr och älskade det! Närheten till naturen, havet och stan. Nu är det några år sedan och mycket har hänt i kvarteret. Men jag vill minnas att det var majoriteten barnfamiljer och pensionärer med hundar som bodde där.

      Kvarnholmen Kalmar är väldigt trevligt.

      Bodde där 3 år och flyttade 2023. Älskade det. Båten in till stan, bussen om man vill. Naturen och närheten till djurgården. Bodde i oscar properties lägenheterna och älskade dom. Fina, lyxiga och bra. Hade gärna bott där igen men nu blev det hem till gbg.

      Åk dit och kolla! Jag vet inte vad du är ute efter men enligt min egen uppfattning är det inte toppen ur barnperspektiv. Sickla och Järla Sjö skulle då passa bättre.

    Jag och min man bor i Stockholm men har mycket frihet inom jobbet och därför överväger att flytta till en mindre stad. Vi är och har varit trötta på Stockholm i flera år och saknar fördelarna med en mindre stad (slippa trafik, stockholmstressen osv). Vi vill ändå bo relativt nära Stockholm (1-2 h bort max) för att inte bo allt för långt från vår familj. Har ni tips? Vart bor ni? ☺️

      Skövde (bor jag inte i men åkte alltid tåg därifrån till Stockholm förut), där är du 2h bort – med tåg??????

        Gahahah men NEJ, välj INTE Skövde

          Nej jag håller med. Undvik skiten. Räckte att behöva ta tåget därifrån som sagt. Och så jobbade jag på Volvo i några år iofs så jag har hängt mycket i Skövde även privat ändå eftersom jag haft kompisar där. Men fy fan vilken stad ändå.?

      Gävle kanske?

      Nej gör det inte! Ångrar mig så mycket ? Jag har jobbat med folk som flyttat till Nyköping och Katrineholm. Verkar gå bra att pendla de dagar de behövde åka in till kontoret.

      Har inga tips på var, men om möjligt – försök att inte bosätta er längre än ca 1h från familj om ni vill hälsa på de rätt ofta och så. 1h och under är inga problem, brukar funka bra. Men över 1h och upp mot omkring 2h så blir det tillräckligt stor skillnad för att det blir en rätt stor barriär och något man inte göra lika ofta.

      Västerås! Trivs så bra, mycket bra restauranger, en aktiv stad med mycket roliga aktiviteter. Ofta går det ett tåg varje halvtimme till Stockholm. Relativt billigt att köpa boende. Shoppingen är väl sådär om man ska lyfta en nackdel.

      Uppsala! Har flyttat hit från Stockholm och har inte ångrat mig en sekund. Uppsala är så lagom stort, gång- och cykelavstånd till det mesta men med stadskänsla. Fina miljöer och väldigt ”levande” ?

        Flyttade också till Uppsala från Sthlm för ca 1 år sen. Så skönt att ha nära till allt!

        Är dock ingen småstad haha

          Nej, men en mindre stad (än Stockholm).

      Strängnäs eller Mariefred?

      Arboga! Så mysig stad, närhet till fina bad, vacker natur, och ca 1:20 med tåg till Sthlm!

      Stallarholmen ????

    Någon som vet hur det fungerar med patreon(punkt) com? Jag skulle vilja bli patreon ett tag för att lära mig fler målartekniker och det står ett pris per månad men inte så mycket mer information. Kan man avsluta efter en månad till exempel? Har inte vågat klicka mig vidare till betalning. Det är inte så dyrt (120 kr/mån) men jag är inte så säker på hur länge jag vill ha det.

      Jag gillar patreon! Japp, du kan avsluta efter en månad om du inte köper typ en årsprenumeration, men då ska det framgår tydligt. De flesta kör månadsvis prenumeration. 🙂

    Vill döda Musse och Helium. Sämsta barnböckerna på länge och ljudböckerna ska vi inte ens tala om, pinsamt låg kvalitet.

      Ja fy, hur kan de vara så populära? Mycket låg kvalitet.

      Hahaha, älskar hur du uttrycker dig!! ? Ser framför mig hur du försöker mörda dem.

    Ibland undrar jag verkligen varför vi människor prioriteras så lågt inom vården. Har länge gått på en smärtmottagning då jag lider av neuropatisk smärta. Nu stängs den igen precis som alla andra i Sverige och jag måste förlita mig på min vårdförsäkring. Jag blev så illa bemött på min vårdcentral och smärtkliniken har varit mitt enda hopp. Nu känns det som jag inte kommer få någon hjälp alls – igen. Att de ens tar bort en av de viktigaste vårdenheterna vi har är så ledsamt.

      Det handlar oftast om att människor älskar centraliseringen. Vilket också visat sig vara vård av bättre kvalitet. Däremot drabbar det de personer som har det absolut sämst, som inte kan resa för sin vård.

        Klinikerna stängs ner för att ingen vill betala för den vård som behövs som mest. Och vi patienter är de som drabbas och får lida.

      Min VC ville göra en orosanmälan för jag kunde omöjligt ta hand om mina barn när jag hade så ont. Barnen har en pappa så går ingen nöd på dem. Däremot att hjälpa till med en behandling så jag kan vara en bättre förälder var de inte speciellt ibtresserade av.. Skrev ut läksrstödet för de hade uppenbarligen noll koll och ingen kompetens men de vill inte skriva ut läkemedlen som rekommenderas. Så löjligt låg nivå på kunskapen kring kronisk smärta. Slutade med att min psykiatriker skrev ut medicinen för den används även för den typen av problematik men behövs ju kompetenta läkare som har erfarenhet och kan följa upp.

        Exakt så är det verkligen. Blir spyfärdig på hur de behandlar oss. Nu får de mina journaler som är fulla med instruktioner om vilka läkemedel jag måste äta för att orka med vardagen. Så jag får hålla tummarna att vårdförsäkringen kan ge mig det jag behöver.

          Jag orkar fortfarande inte med vardagen. Jobbar 2h per dag och sover därefter 4h. Försäkringskassan säger att jag kan jobba 100% utan anpassning eller problem. Läkaren som gjort den bedömningen har aldrig träffat mig… ?

          Jag har också privat försäkring men läkaren jag fick träffa där sa att jag var fullt frisk och skyllde allt på min psykiska problematik ??‍♀️ ”Men jag har tagit massor av prover som visar jätte bra värden”. Jo men finns inget prov på smärta.. En ortoped sa till mig att smärta är inget farligt och inget man dör av. Var nära att svara att jo för snart skjuter jag mig själv i huvudet för jag står inte ut. Hur kan man säga till en patient Att smärta är ofarligt när man ligger i forsterstöllning och panikgråter för det känns som om man håller på att dö. Jävla idiot.

            Håller med dig till fullo. Dock har de mina journaler så inte fan kan de hitta på något BS.

      Vården är ett jävla skämt. Blir så förbannad bara jag tänker på hur den (inte) fungerar.

        Jag med ?

    Vad är Guess för märke? ”Vem” har Guess? Ser det då och då, sällan svindyrt. En del fina saker. Men är det ett ”bra” märke liksom?

    Nu vet jag ju att man ska ha det man vill och tycker är fint, slog mig bara när jag såg en på tiktok som unboxade en Guess-väska?

      Bra kvalité. Var modernt tidigt 90-tal. Skulle hellrefö än synas med en väska från dem. Men har ett par jeans från dem.

        Hellre dö

      Känns väldigt B skulle jag säga. Tänker bara på att det är en väska man hade som tonåring på 00-talet.

      Hellre guess än desigual, fy helsike så fula deras mönster är

    Har det hänt något mellan Antonija Mandir och Evelina Sigetty nu också förresten? Var nyss inne på Sigetty’s instagram och började bara tänka på det helt plötsligt. Dom stod ju nära varandra förr? Gör dom det ännu? Eller har dom nu också glidit isär från varandra för att Antonija och Jannice är inte typ vänner nåmer, eller något? Och JA, jag tror inte att A & J är inte vänner längre men konstigt ändå att dom följer varandra på instagram.. haha, jaja.. ?

    NU får väl ändå Bingo o Jullan gifta sig om det ska bli av, annars verkar deras förhållande som fejk o det är det nog, för vem gifter sig ”i förväg” som de gjorde på Gröna Lund, helt sjukt o tramsigt.
    Har Bingo tagit sig en tankeställare?

    Tramsigt. Deras förhållande verkar inte seriös alls.

    Har gabjoss lämnat sin man? Hon skriver inlägg på bloggen i helt annan stil ”jag har stora barnen hemma”, ”mitt hus” etc. Inga bilder på snyggaste mannen eller hans adidasbyxor i senaste blogginlägget? Instagram rensat från bilder, likaså storys på insta osv. Har jag missat att hon gått ut med det?

    Hon skriver att mycket hänt i livet senaste tiden?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *