Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!
?
/
2024-08-23 20:01
Har fått extremt torrt hår som börjar gå av. Är det någon som har tips på bra schampo och balsam för torrt hår? Eller någon bra inpackning som gör underverk? Både produkter som man kan köpa och husmorstips är väldigt välkommet ?♀️
K18 get inte ett mjukt och glansigt hår utan bygger upp det inifrån. Anvönder du en månad lovar jag att din frisör märker skillnad. Den har vetenskapligt bevisad effekt.
Personligen filar jag att kombinera k18 med olaplex. K18 fungerar enbart om man använder det på fuktigt nytvättat hår utan att använda balsam. K18 måste kunna tränga ner i hårstrået för att ha effekt. Jag tvättar håret. Handdukstorkar det och har i k18. Efter 4 minuter har jag i olaplex och sköljer ur efter 30 min. Mitt hår är som nytt!
Är det kommer till schampo tycker jag väldigt mycket om l roche posay kerium. Väldigt återfuktande både får hår och hårbotten. Håller dessutom håret rent och fräscht länge.
Jag började använda Maria Nila Heal-serie i schampoo och balsam. Sen använder jag Living Proof
Perfect Hair Day. Det är en ”inpackning” som man lägger i innan man ska sova. Du behöver inte skölja håret på morgonen utan du har i produkten tills nästa gång du ska duscha. Min frisör sa att den är bra för att håret inte ska knäckas. Sen använder jag också Lanza Healing Strength som är en hårolja som jag lägger i efter att jag duschat håret.
Jag har också haft problem med oerhört slitet hår och hår som knäckts. Jag började använda dessa produkter för ca 1 år sen och mitt hår har blivit mycket friskare. Sen om det beror på produkterna är svårt att säga. Jag har förut varit väldigt slarvig med att använda inpackning, har köpt schampoo och balsam på Ica osv. Så jag tror nog att alla produkter hade gjort mitt hår friskare än tidigare… Men alla dessa produkter är i alla fall tips från min frisör och hon är väldigt duktig.
Juste glömde att tillägga att inga av de här produkterna gör mitt hår fettigt. Det var en dealbreaker för mig. Jag testade tidigare produkter som var alldeles för tunga för mitt hår, vilket gjorde att jag behövde tvätta håret typ varje dag. Nu tvättar jag håret två gånger i veckan.
Jag gillar briogeo ”be gentle be kind Apple and matcha” balsam och Urtekram shine schampo (med lavendel, lila etikett). Det som är bra med schampot är att det är jättemycket aloe vera i, och olika återfuktande oljor.
Det beror nog på vilken person man är.
Mig kan driva väldigt långt, ger aldrig upp, åratal. Men när dagen kommer när gränsen är nådd, då är den nådd för evigt.
Ja en kille som jag inte visste tog knark. Som tur var blev det ingen romans för redan andra gången visade han sitt rätta jag. Alltså var en riktig padda! Som sa massa dumheter.
Jag har haft problem med hälsan och under en lång period så ignorerade min sambo mig när jag hade ont, var ledsen osv. Han har bett om ursäkt och förklarat att han mådde dåligt själv över situationen och inte orkade/klarade av. Men ja, det sitter långt inne fortfarande.
Jag ska av avskedsfest för en person som snart ska dö. Vad säger man? Jag funderar på att skriva ett brev som personen får läsa efteråt, för att jag inte ska krevera i tårar vid hemgång.
Har ni tips på fina tankar och gester? Att man lovar att finnas kvar för resten av familjen kanske?
Tycker det lät fint, hade nog hellre också haft en sån istället där man samlar alla, istället för att få besök av dom en och en och ha en massa deppiga sista stunder.
Oj så svårt. Jag hade också gett ett brev och fokuserat på det ni upplevt och det som är och inte det som kommer hända efter hans/hennes död. Men hade avslutat det med att ”du kommer alltid betyda si och så mycket (beroende på er relation) för mig X”.
Tycker det är fint med en avskedsfest där man får vara med istället för att alla samlas först på ens begravning.
Skulle jag dö ifrån mina barn eller någon annan person som verkligen behöver mig väldigt mycket skulle jag mest uppskatta konkreta tankar kring hur du skulle finnas där för barnen / personen som behöver omsorg.
Men annars kanske fokusera på roliga minnen eller när personen bidragit positivt i ditt (och andras) liv?
Jag tycker inte du ska förbereda något utifrån dina eller våra gissningar. Du behöver inte känna att du ska ”säga något”.
Om personen är den som ska lämna jorden så visa intresse, fråga och lyssna istället och utifrån det som personen säger landar ni gemensamt i om du ska göra något och isf vad.
Låt personen styra och visa att du vill följa och ev hjälpa till att vara en röst.
Min mamma tog med sig ett brev till hospice, där hennes barndomsvännina väntade på döden. Mamma hade skrivit ner alla roliga barndomshändelser som de delat, och som hon läste upp för väninnan. Det var väldigt uppskattat.
Så fokusera på de fina minnen ni har tillsammans, kanske tala om för personen vad som varit bäst med er relation, vad du alltid kommer att minnas.
Så fint av henne. ❤️ och så fint att TS frågar. ❤️
Om jag befann mig i den situationen tror jag att jag skulle känna stor tacksamhet över påminnelser om fina och betydelsefulla stunder tillsammans, eller bara anekdoter från livet över huvud taget. Jag är rädd att jag skulle ha svårt att ”gräva fram” dessa minnen i ”minnesbanken”, om jag var rädd/orolig/ledsen/arg över situationen, oberoende av hur samlad jag skulle vara på ytan.
Nu talar jag förstås ur mitt eget perspektiv men misstänker att jag inte är ensam om detta, men när man inte mår toppen tenderar ju katastroftankar och minnen av saker man ångrar eller av andra anledningar känner negativa känslor kring gärna göra sig påminda, och sådant kan ju äta upp en totalt och ta närmast all plats i medvetandet. Så jag hade verkligen varit tacksam över påminnelser om ljusa minnen och värmande ord. Och som någon sa här ovan så skulle jag, liksom den, om jag var på väg att dö ifrån ett omyndigt barn, nog ha lättare att lämna i frid om jag kände mig försäkrad om att barnet är omgivet med människor som bryr sig och ser till dess bästa, och att den praktiska så väl som känslomässiga omsorgen kommer finnas där samt att kontakter för allt sådant är ordnat. Detsamma vad gäller andra närstående och/eller husdjur eller liknande förstås, utifrån situation och behov.
Jag beklagar situationen din anhörige befinner sig i, så tungt för er alla och inte minst personen i fråga och dennes närmaste. Jag önskar människan frid både under sin sista tid och i livet efter detta. Fint att den har människor som bryr sig och vill säga hejdå! ❤️
Och som jag var på väg att skriva i meddelandet ovan innan det råkade skickas; Ta hand om dig och dina nära och kära! Det får bli en påminnelse till oss alla. ❤️
Jätte bra tips. Många kvinnor lider av järnbrist. Tyvärr tittar VC ofta vara på notmalintervallet från labbet och det motsvarar inte vad järnbrist faktiskt är.
Hänger inte riktigt med men har det hänt något mellan Hanna och Stella?
I senaste måndagsvibe pratar Hanna om någon ”ny” tjej hon är på Ibiza med som är så bra, och så lik henne osv osv. Känns som att hon kastade Stella under bussen där.
Alltså Hanna byter ju bästis väldigt regelbundet. Verkar som att det alltid slutar med att det skär sig mellan henne och hennes aktuella bästis på nåt sätt.
Ja, hon kastade verkligen Stella under bussen! Att säga att hon och Dani är en perfekt match för resor och så har hon precis rest mycket med Stella. Var allt bara för att skapa innehåll till podden? Man måste ju ändå trivas i varandras sällskap under resan och inte bara tänka på content
Jo jag vet. Men undrar vad som hänt sedan dess. Kan ju vara tillsammans igen. Hon visste ju om hans ”hobby” när hon blev gravid. Det var när det kom ut till allmänheten som de separerade
Hoppas hon och barnet mår bra! Tycker så synd om henne med allt som hände, särskilt när man efter lång tids kämpande äntligen blev gravid. Hennes graviditet blev nog inte alls vad hon föreställde sig..
Absolut det bästa för sitt mående att göra som hon gjorde, men jag tycker ändå att det är elakt att inte ge en enda uppdatering. Jag menar, så många som varit med och stöttat henne längst vägen och så får ingen veta någonting när hon väl blir gravid. Hade inte varit svårt att iallafall ge en enda uppdatering under all denna tid.
Nu skrev jag ju inte att hon var skyldig någon men det hade ju varit snällt mot de som stöttat henne i vått och torrt under hela hennes resa för att sedan inte få vara med mer. Men jag förstår också hennes val såklart om hon vill vara privat. Jag hoppas dock hon fortsätter med det då eftersom hon valt det nu och inte kommer tillbaka för att vara ytterligare en momfluencer. All lycka till henne.
Haha det är ett uttryck. I bra stunder och dåliga. Hon har många följare som alltid stöttat och peppat henne under sin resa. Svarat på frågor, tipsat, tröstat. Räcker inte det för att förtjäna en liten liten uppdatering tycker du?
Gött att du slapp förkylning! Mitt bästa är när jag träffade en kompis en eftermiddag, vi tog en promenad åt i vindskydd och avslutade kvällen med ett nakendopp.
Grannen som misshandlade mig grovt för två år sen, och sen fortsatt att hota och trakassera sen dess har äntligen flyttat efter förmodad vräkning.
Jag började städa mitt sophus till hem förra veckan, med lust och glädje.
Förra fredagen råkade jag få se att en möbel jag suktat efter i över 1 år var på utförsäljning, så nu kunde jag köpa den på 70%?
Så idag är första gången på två år som jag har fint städat på riktigt och lyxkänsla på två år, så jag ligger i soffan istället för nedsläckt i sovrummet i säng full med skräp.
Krävdes en ny hyresgäst med en tonårsdotter, som ”hotade” hyresbolaget med att dom kommer råka illa ut om det händer något med henne och dom har vetat om situationen och inte gjort något.
En månad senare låg lägenheten ute.
Mycket stress och psykiskt lidande dom här åren. Könsord, skadegörelse, prejad med bil.
Så nu känner jag mig verkligen stolt! Att jag redde upp min röra på 1,5 v. Och jag har blivit glad allmänt igen. Vänner och familj märker det, och jag märker det. Det är roligt att plocka hemma, det är genuint roligt att skoja.
Tack snälla! Jag skulle vilja visa mitt hem för hela världen? efter att knappt släppt in någon här hemma på 1,5 år!
Minns du att jag har skrivit om det här innan?
Jag ville inte anmäla först. Hen är sjuk och anmälde mig, blev självklart nedlagt. polisen sa efteråt att det var solklart att jag blivit misshandlade, och hens skador var avvärjningsskador från mig. Men eftersom det inte fanns vittnen så var det ingen idé att jag anmälde. ”Det kommer mycket konstigt från den människan ska du veta”.
Jag har gjort anmälningar om ofredande, men inga vittnen. En anmälan jag gjorde på telefon, hörde jag aldrig mer om, även fast jag hade lyckats samla ljud och filminspelning. Jag gav upp, jag har haft ptsd.
Min andra granne har varit ihärdig och lyckats med bevis. så rättegång i feb. Hen och familj lyckades skjuta upp det i våras. Men nu har det även blivit ”övergrepp i rättssak” tack vare det.
Är det någon här inne som har gjort skalfasader på tänderna? Någon klinik som ni rekommenderar?
Har några framtänder som jag skulle vilja rätta till av estetiska skäl. Skäms för att le offentligt.
Fräsht att KZs företag går i konkurs pga obestånd. Hon köper sen själv upp det företag inom sitt företagsparaply som går bra. Fortsätter som inget hänt. Alla som har krav på konkusboet och som aldrig kommer få sina pengar kan ju inte tycka det är smakfullt att hon på Instagram hoppar runt och skriver ” Vunnit på Lotto” med massa kassar efter shopping….
Nere och ledsen idag så var nära att köra till djuraffären och köpa ett djur för det kändes som en mysig grej ? även köpa svart färg till sovrummet så jag kunde ligga och gråta i ett svart rum och känna att det passar mitt inre.. ?
Skönt att alla såna affärer är stängda nu så jag slipper lockas av det haha.
Målade om ett rum i tre olika färger innan jag beslutade och målade ett andra lager utav valda bestämda färgen. Efter en vecka var jag missnöjd och målade om i en annan färg i två lager. Som förklaring mådde jag inte alls bra under den perioden.
Bokade en botox behandling när det hände flera negativa saker samtidigt. Jag bet sönder en tand för jag gnisslar och biter på nätterna. Jag gjorde en botoxbeha dling i käken mot bruxism. Sjukt nöjd?.
Har även nätshoppat lite impulsivt om något känns negativt.
Jag köpte en katt ? Ok kanske inte jätteimpulsivt men jag mådde inte så bra under den perioden. Men bästa jag gjort, hon är min bästa vän 10 år senare ?
Så mysigt ?
Har också en katt som jag fick i inflyttningspresent när jag flyttade hemifrån❤️ så är inte helt ensam. Blev bara så sugen på att pyssla med ett nytt djur, typ köpa terrarium och vandrande löv tex. Mysigt att inreda, pyssla och fixa ?
Skulle vilja ha en bönsyrsa men dom äter levande djur och det hade jag inte klarat av.
Självklart inte.
Men hade jag gjort det på impuls hade jag såklart tagit hand om djuret och gett det ett bra hem. Hade ju köpt ett djur som jag har möjlighet att ge ett bra liv till liksom. Varit värre om jag plötsligt stod med en get i lägenhet på andra våningen ?? en hoppande lite killing hade dock inte suttit fel nu, så söta och roliga?
Är så trött på Vanja och hennes raljerande, nu senast att alla läkarsamtal skall spelas in i smyg och anmäla för att de inte får som de vill direkt. Vården är skitsvår att ha att göra med och även att arbeta inom. Men hennes sätt att klaga. Fattar hon inte vilken oerhörd lyx det är att kunna upprätthålla denna levnadsstandard med fin lght med bra läge, sommarhus, oändligt shoppande och utemiddagar där allt verkar bekostas av ett jobb där hon ärligt talat inte behöver göra många knop. Känns inte som Vanja eller Niklas någonsin behövt möta en enda motgång i övrigt.
Det påminner mig om när hon var super upprörd på vården över att hennes kejsarsnitt blev tidigarelagt med typ tre dagar så att hon inte kunde gå på spa då.
Finns mycket fel inom vården och nivån är i mycket oehört låg men de låter ju inte riktigt kloka. De har dessutom råd med en sjukvårdsförsäkring och behöver inte belasta vården med sånt hör trams.
Fast just nu möter och har hon mött en rejäl motgång. Hon har väl inte haft ett riktigt samarbete sen all shit went down? Nån ryggsäck från okänt märke men inga större grejer har jag sett. Och spanar man alla bolag så har ju siffrorna rasat totalt med. Och hennes småprojekt som rimlig träning, greenkids osv är ju inga succéer direkt.
Hon är kalasbra (för att använda hennes ord) på att dra igång grejer men hon överger skeppet snabbt å sen hör man inte ett ljud om det som nyss va revolutionerande och så fantastiskt.
Ja det är hon verkligen. Konstigt att deras vanor aldrig måste anpassas trots att inkomsterna droppar ? Hon köper ju mer än någonsin, går på färganalys med mera.
Fattar verkligen inte hennes spenderande!!! Kan någon granska. Det är sån otrolig shopping och konsumtion konstant, skidresor utomlands, utemiddagar, renovering gånger tusen. Hur går det ihop???
Det är det hon vill att folk ska tro men när folk frågar om det är hon som är dumpad blir hon aggressiv och säger att ett förhållande kan ta slut ändå. Hade hon blivit dumpad hade hon ju bara sagt ja det är det. Sedan vet jag också från gemensam vän med exet att jo, hon dumpade honom inte tvärtom. Så sneaky hur hon skriver om det hela tiden för jag förstår att folk inte tror att hon är den som tog initiativet.
Det stämmer till 100 %. Kände samma när jag fick veta hur det låg till, att det är hög psykopatvarning på att hålla på som hon gör utan att ens ha blivit dumpad.
Eller när katten försvinner titt som tätt! Jag blir provocerad av lilla söta katten som försvinner eller klättrar upp i trädet och fastnar. Snälla, ha en innekatt och näta in uteplatsen eller något så den inte skadar sig/blir påkörd.
? nått som stör mig är hur hon med vilje ”missförstår” varför folk ifrågasätter att hon filmar när hon gråter så mycket. Hon försöker svänga det till att folk ”frågar varför hon visar att hon är ledsen”. Ingen stör sig på det. Helt förståeligt om hon är ledsen. Men varför hela tiden FILMA sig själv när man gråter? Det ÄR ju underligt, och garanterat det som många ifrågasatt. Säkert finns det onödiga elaka kommentarer också vilket är skit, men hon undviker ju att svara på vettig kritik.
Detta är kanske en familjelivsfråga men hur ska man tänka kring detta med förskola? Mitt barn är 10 månader nu och vi tänker att hon ska börja på förskola i januari. Men jag har börjat känna att det är så jäkla tidigt, hon är ju bara en liten plutt?! Jag oroar mig för att låta främlingar ta hand om henne, att något ska hända osv. Hon är mitt första och enda barn och det var en kamp att få henne så jag är kanske extra känslig, vet inte… Jag önskar att jag kunde vara hemma längre men med dagens boräntor så är det inte ett alternativ för oss. Hur länge var ni andra här inne hemma med era barn och vad är era erfarenheter av förskolan?
1 år 9 mån och det var toppen. Så redo men hon gick också max 6h/dag första året. Sen hinner det hända väldigt mycket fram till januari i sitt barns ålder, det kommer gå jättebra!
Min äldsta började när hon var 1 år & 10 månader. Det kändes okej och vi gick även ner i tid för att hon inte skulle ha så långa dagar / veckor (varierade mellan nedsatt varje dag & helledig en dag).
Min yngsta skolades in när han va 1,5 år och det tycker jag är för litet. Det går bra men han känns så liten. Men att skola in honom i januari funkar inte här då de inte finns några förskolor alternativt för långt bort. Pappan har gått ner i tid och jag kommer nog göra det efter årsskiftet pga det känns jobbigt, men allt e så förbannat dyrt nu så vi behöver se hur ekonomin ser ut
Mitt barn var 14 månader när hon började, det var riktigt kämpigt i början att lämna över ansvaret till någon annan och att inte längre vara hela hennes värld. Tog 3-4 veckor för både henne och oss att vänja oss och komma in i det, sen har det funkat jättebra och vi har inte ångrat att vi skolade in relativt tidigt ?
Eftersom det inte är ett alternativ att vara hemma längre så skulle jag fokusera på positiva aspekter och försöka få det så bra som möjligt för dig/henne/er.
T.ex. att förskolepedagoger och liknande experter säger att det oftast är lättare att skola in en 1-åring än en 1.5-åring eller äldre. (Innan folk börjar komma ”fast min 2.5-åring gick det jättebra med” – absolut, skiljer sig förstås mellan individer, men om man ser överlag pratar jag om).
Ja, det är lättare för barnen förstår mindre då, alltså enbart praktiskt för vuxna och inte för barnet själv. En 1,5-åring som på fler sätt kan visa att han inte vill vara i förskolan är mer opraktiskt än en 1-åring som enbart skriker. Som sagt, praktiskt ur ett föräldra – och förskoleperspektiv men knappast utifrån barnets behov och mognad. Kalla mig mammaskammare så mycket ni vill men det är verkligheten.
Jag tror man får tänka att man gör det man tror är bäst för familjen utifrån de förutsättningar man har. Skolat in två barn vid 18 och 19 månader och ett barn vid 2 år. 2-åringen var svår att lämna upp till skolåldern trots bra förskola med trygg, erfaren personal och yngsta på 19 mån har alltid gått prima trots rätt dålig förskola. Så tror det mycket också beror på barnet som individ och förskola med. Jag har ändå tyckt det varit skönt om de kan gå ordentligt och gärna prata lite.
Lite tröst kanske, bankerna har börjat sänka räntorna och fler sänkningar ska komma i höst. Det händer mycket på fem månader, hon kommer att kännas mycket större. Kan ni turas lite med att hämta tidigt och den andra jobbar någon timma extra? Som det skrivits ovan, besök förskolan, prata med pedagogerna. De är väldigt förstående till hur svårt det kan vara att lämna barnet tidigt. Vi har haft bra förskolor, har det inte fungerat fullt ut, har vi bytt. Gör praktiska saker när ni är två, så ni inte behöver använda eftermiddagarna på vardagen till att handla mm
Vi var hemma totalt 1.5år. Fullkomligt lagom och ingen av oss hade velat vara hemma en minut till.
Vårt barn hade lätt kunnat börja förskolan redan vid 1års ålder, ett riktigt förskolebarn. Var aldrig problem med inskolningen överhuvudtaget. Gått i förskolan i över ett år nu och går fulla dagar (07.30-16.30) men vill aldrig gå hem och springer till förskolan i princip för hen vill gå dit, vaknar på morgonen och det första hen säger är ”gå till förskolan idag?”
Aldrig varit ledsen vill lämning, oftast svårt att få med hem som sagt. Super social, nyfiken på allt och nöjt barn hela dagarna på förskolan. Vill hjälpa till med allt som pedagogerna gör.
Till och med min sambo som aldrig satt sin fot på en förskola i hela sitt liv (hemma/dagmamma) och var skeptisk till förskola upplever att vårt barn är ett förskolebarn ut i fingerspetsarna. Vi har varit väldigt säkra i vår föräldraroll och har aldrig gjort en big deal av något. Något som bevisligen har gett resultat i ett självständigt och självsäkert barn!
Min dotter skolas in nästa vecka. Hon är 2.5 år. Alla, absolut alla vi mött blir chockade när jag berättar att hon inte går på förskolan. Jag var hemma i 2 år, min sambo 6 månader. Jag förstår fullt ut att många i dagens samhälle inte har råd att vara hemma så länge om de förväntar sig kunna leva och ha samma budget som innan barn. Varken jag eller min sambo är höginkomsttagare. Under första året bodde vi i en hyresetta och la undan pengar varje månad för att kunna köpa oss en större bostad. Jag tog inte ut en enda föräldradag första 6 månaderna. Därmed 0 inkomst. Hur det var möjligt? Jag la undan alla förväntningar på att göra saker som krävde dyra utgifter. Jag fokuserade bara på att vara med min bebis (och nära och kära såklart). Och det är gratis. Min sambo kunde stå för alla kostnader eftersom vi bodde i en liten hyreslägenhet. I bland lånade jag från mitt sparkonto. Efter ett år flyttade vi till en bostadsrätt och våra månadskostnader närapå tredubblades. Jag tog ut föräldradagar, allt från 3 dagar i veckan till 7 dagar. Efter ytterligare ett år var mina dagar slut, men jag ville fortsätta vara hemma lite till med vår dotter. Självklart förstår jag att det ändå krävs att man kan leva på en av föräldrarnas inkomst för att sånt här ska vara möjligt. Det jag ändå vill belysa är att jag tror många tänker att de inte har råd att vara hemma länge, för att de kanske förväntar sig kunna ha samma levnadsstandard, dyra middagar och shoppingvanor som innan. Våra kompisar, som har högre inkomst än oss, var hemma 6 månader var med sitt barn och kunde inte förstå hur vi kunde ha råd. Min uppfattning är att många kan vara hemma längre (syftar inte på dig som skriver frågan, utan bara generellt.) Om man absolut inte vill skola in sin ettåring på förskola, finns det kanske möjligheter att se till andra alternativ och omvärdera sina krav. ❤️
Håller med dig till fullo! Många ”har inte råd” bara för att de vill fortsätta leva precis som vanligt utan att minska sin konsumtion, sina utgifter och ändra sina vanor för barnets bästa. Detta gäller så klart INTE alla, har full förståelse för att vissa inte har råd på riktigt.
Jag är gravid med första barnet och har kämpat i många år för att bli mamma. Det skulle därför aldrig falla mig in att sätta bebisen på dagis som 1-åring. Vi har planerat noga för föräldraledigheten och sparat pengar i flera års tid för att kunna ta så få föräldradagar som möjligt första året. Vi kommer att vara hemma tillsammans på heltid i 1 år. Därefter kommer både jag och min man att jobba 50% omlott så länge det krävs innan vi (och barnet) känner oss redo för förskola. Tanken är att hen börjar vid 2-3 års ålder.
Jag kan inte se att vi kommer jobba heltid igen på ganska många år. Detta kommer såklart innebära att vi får styra om livsstilen och göra bättre val när det kommer till utgifter och prioriteringar. Kanske behöver man inte ha två bilar och åka utomlands 3 gånger per år för att ha en fin vardag? Vi har tack och lov inkomster över medel som gör att även en halvtidstjänst ger en helt okej månadslön. Men den största faktorn som möjliggör denna lösning är att vi är helt inställda på att kompromissa i vardagen och leva enkelt. Inte renovera och konsumera i onödan utan vara nöjda med det vi redan har. Att fokusera på upplevelser och minnen istället för prylar.
Jag delar också era erfarenheter. Det finns många som definitivt skulle ha råd att vänta med att börja förskolan, eller till och med att inte börja alls. Det är få föräldrar som går ordentligt ner arbetstid idag, hur kommer det sig? Jag VET att många vill arbeta 100 % och inte behöver. Tror att det delvis är ett socialt tryck, så fort någon säger något negativt om förskolan, ta bara förskolans stora barngrupper, så skriker den stora massan ”förskolan är toppen, sluta skamma!” eller att föräldrar också har behov. Men barnen då? Vad har de för behov? Att från tidig ålder vistas i överfulla barngrupper med outbildad personal?
Nu ska du få ett svar som du eller kanske framförallt andra inte önskar men jag förstår att du fasar för det och i det här jäkla hamsterhjulet så är det inbyggt att föräldrar inte ska känna en massa just för att barnen ska ut i samhället så fort som möjligt.
Jag tycker att det är märkligt hur föräldrar så lätt släpper iväg sina barn till främmande människor, särskilt när förskolan ser ut som den gör (stora barngrupper, outbildad personal men kanske framförallt fel personer på fel plats). För ja, så är det. Långtifrån all personal i förskolan behandlar barnen bra och det duckas ofta för det, också av rektorer. Finns det någon släkting eller barnvakt som kan ta hand om ert barn? Vet ju inte hur gammal du är men mor- och farföräldrar? Och gå igenom ekonomin ett varv till, skriver det då jag vet att många föräldrar vill ha samma levnadsstandard också efter att de har fått barn och ”skyller” på att de behöver jobba trots att de inte alls behövt börja jobba såpass tidigt. Det är SÅ många föräldrar idag som låter andra övertyga dem om att barnet måste in i förskolan annars så händer det och det, lyssna inte på det utan håll dig till dina känslor.
Allt beror på förskola, samt vad de lagt krut på. På mitt barns förskola är det 2 avdelningar med 18 barn per sida i blandade åldrar, 4 pedagoger per avdelning (alla inte heltid men minst 85%) men ändå kommunal förskola.
Jobbar själv på en privat förskola och vi har en avdelning med 20 barn i blandade åldrar och vi är fyra heltidsanställda som jobbar+ en som städar på 25% och som också hoppar i barngrupp på 25%. I regel är mindre förskolor SÅ mycket bättre än de massiva förskolorna på två plan med typ åtta avdelningar och närmare 200 barn…. Bara det skapar sån otrolig stress för både barn och pedagoger (vet för jag jobba på en sån förskola förut)
Det beror på förskola ja, men problemet är ju att majoriteten kommunala förskolor brottas med stora barngrupper. Det kan vi inte ducka för. Men ja, de stora förskolorna är också ett problem! Det är ju ingen bra miljö för någon som du ju skriver. Det är ju en logistisk mardröm i princip.
Han började vid 1,5 år, tyckte det var lagom så han kunde gå ordentligt osv. Blev förvånad när de sa att de flesta andra i hans ålder börjat precis vid 1, tycker de är så små då, det är mycket som händer på det halvåret.
Vi skolade in sonen när han var 1,5 år. Pga trodde att det var ’så man skulle göra’. Så här i efterhand önskar jag att vi hade väntat, med dottern kommer vi skola in som allra tidigast vid 2,5. Förhoppningsvis vid 3-3,5. Och jo, många (som inte är ensamstående) har råd att gå ned i tid och vara hemma mer med sina barn än bara det första året. Men man kanske inte kan ha bil, dyrt bolån, hästar, åka utomlands och massa annat när barnen är små. De är dock inte små så många år, så för oss är det värt att tacka nej till de lyxigare bitarna i vårt liv en stund för att våra barn ska få vara hemma längre.
Fy så snabbt livet går. Man är 50 år om 8 år. Sinnessjukt. 8 år är ju ingenting. Jag har dessutom kommit fram till att jag har slösat bort hela min ungdom. Och jag har i princip bara gjort misstag, hur mycket misstag som helst. Det sägs att man inte ska ångra något, men jag ångrar allt, jag ångrar allting. Jag vill så gärna gå tillbaka till jag var 20 år och börja om från början. Jag gjorde helt fel, och jag ångrar allting. Jag vill så gärna bli 20 år igen och få allt ogjort. 40-årskrisen är inte långt borta nu känns det som.
Kan känna likadant (är dock lite yngre). Jag slösade bort min tjugoårsålder på en knepig relation när jag borde bara haft kul istället. Nu har en man och barn och det skeppet har seglat så att säga.
Ojoj I hear you sister.
Jag är 53 och har gjort det mesta fel. Det enda som blev rätt är val av man att skaffa barn med. Han och barnen är bra.
Resten? Så himla misslyckat. Jag borde ha pluggat andra saker, jag borde ha flummat runt mindre, jag borde inte ha trott på alla som sa att tjejer ska ta för sig och ligga runt, jag borde ha prioriterat hälsan och gymmet mer, jag borde ha förstått att även män har känslor och deras känslor är värda lika mycket, jag borde ha stått upp för mina barn när förskolan och skolan inte var bra, jag borde ha varit snällare mot många istället för att tänka ”jag tar ingen skit”…
Ja jag fattar det mesta för sent, men nu vid 53 känner jag mig som en person som klarar att navigera i livet. Förr? Nej.
Ja fast när du INTE gör alla dumheterna då har du bara undran kvar, hur hade det varit om jag varit lite mer crazy.
När du har gjort allt tok då har du konkreta minnen av onödiga värdelösa nätter, onödiga ligg, onödigt ALLT. Det är inte samma sak.
Inte alla, du. Alla ångrar sig inte. Svårt att veta innan. Men nu är nu, så länge du inte fått typ HIV eller trauma efter nåt du blivit utsatt för så är det bara att gå vidare. Mkt i livet är ”onödigt”, vore ju konstigt och tråkigt med bara en radda totalt produktiva och meningsfulla händelser efter varandra. Livet funkar inte så.
Okej, kanske du ska läsa min post en gång till. Det står ”jag”. Jag borde, jag borde inte etc.
Har aldrig pratat om alla. Du får göra vad du vill, jag gjorde vad jag ville och jag ångrar mycket.
Du skrev du i 21.40 kommentaren iaf…
Det är det jag menar, andra ångrar annat. Ingen mening med det, man kan inte veta innan allt man kommer ångra. Bara att släppa.
Men tänker du på det så tar det ju ännu mer av din tid. Bestäm här och nu att du ska göra precis det du vill. Man kan ångra men det hjälper inte. Se framåt.
Kan säga att du inte är ensam. Fan vad man hade levt annorlunda om man vid 20 visste det man nu vet som 40… Jag önskar att jag hade lagt mer tid på att bygga vänskaper med rätt personer, att jag hade tänkt smartare gällande min ekonomi och investeringar, att jag skulle valt en annan utbildning, att jag skulle ha gått på krogen mer, festat mer, legat mer, vågat tacka ja till chanser. Jag har liksom varit en rädd och tråkig tant sedan jag var 20. Och stora delar av livet går liksom inte att göra om vid 40. Usch, jag kommer alltid undra…
Kortare än mig, nej tack men jag är 172cm och mina två ex är 173 och 171cm. Så jag har varit tillsammans med en som är kortare, men det var ju knappt märkbart och räknas typ inte riktigt.
Helst vill jag ju dock kunna gå i klackar (har bara 5cm-klackar) och fortfarande vara kortare än killen.
Gick på en dejt med en kille som är kortare än mig och kunde tyvärr inte sluta tänka på att han just var kortare än mig. Tror det handlar mer om mig men kände mig liksom så himla ”stor” bredvid han vilket var osexigt och då är jag ändå bara 161 cm lång.
Majoriteten av mina pojkvänner har varit någon centimeter kortare än mig, men det hade aldrig hänt om de var så gnälliga som den killen i dokumentären var. Sättet han pratade på gjorde att jag trodde att han var 1,60, men han var ju 1,75 och det är ju knappast ett problem
Tror du inte killen på 173 vet om han varit populär eller inte? Man går ju inte runt och frågar förstås men man ser väl om man har lätt för att få tjejer och dejtar. Du kan väl inte säga nej sådär tvärsäkert.
Är själv 1.80 så behövt vara öppen för det helt klart för att inte stänga för många ute;-) kan inte tycka att det är oattraktivt, men de får gärna vara lite bitigare än mig helst då. Men som någon skrev, gnälligheten är nog ett större problem än längden just här. 1.75 är väl inte så farligt.
Jag skulle nog inte leta efter det och va lite tveksam. Men om man lärde känna nån och blev intresserad så skulle det log kunna hända. Inte samma sak men min man är bara några centimeter längre än jag, dock är jag ganska lång för att va kvinna.
Min man är 197 och det är ärligt talat helt värdelöst, haha. Jag är 163, så en av oss får ont i nacken av att pussas, det är svårt att köpa möbler som är sköna för oss båda, alla speglar hänger fel, det är ett evigt flyttande på förarsätet i bilen osv.
Lite osexigt, men jag tycker inte det är avgörande, alls. Säg att du ska på dejt med två väldigt trevliga män. Vi ponerar de båda har bra personlighet och de är lika gamla, runt 28-31 år.
Den första är 189 cm lång, han har timanställning i hemtjänsten och bor i sin mammas källare. Hans hobbies är att samla på actionleksaker och spela WoW. Den andra snubben är 172 cm, har ett framgångsrikt eget företag, har en snyggt inredd bostadsrätt på 125 kvm i centrum, och hans hobbies är att läsa klassisk litteratur och laga mat.
Vem hade du valt? Precis. Längd spelar egentligen inte så stor roll.
Så man föraktar en man som har noll ambitioner? Nej sorry jag sätter högt värde på mig själv. Vill inte försörja någon med samma lön som tonåringar har. Sedan spelar andra saker roll där, t.ex. osjälständig om han aldrig levt själv plus loser-intressen… (Låtsas du gilla sådana snubbar för att framstå som så god, alla vet att du ljuger).
Så klart men man bör väl också inse att ingen är perfekt? Jag hade personligen inte dumpat en snubbe med bra personlighet, bra humor, bra ekonomi, bra bostad osv bara för att han är under 180 cm trots att jag tycker långa män är lite extra sexiga. Men handlar det om seriös dejting, typ hitta pappan till framtida barn så känns längd jäkligt irrelevant.
För jag läser inte själv klassisk litteratur, tycker att den typen av människor som gör det inte kanske tilltalar mig så mkt. Hade gärna valt någon som läser, men inte klassisk litteratur som i mina ögon är riktigt boring.
Efter att ha läst det här kommentarsfältet har jag en aning mer förståelse för de stackars killar som gör den sinnessjuka operationen så att benen blir längre.
Efter att ha läst den här tråden så undrar jag var alla kvinnor finns/fanns som hellre dejtat mig än Prince? Är 192 cm. Här i tråden finns de tydligen, men har inte träffat på dem i verkligheten.
Frågan är väl vad du har mer att erbjuda än dina 192? Jag skrev med en kille och frågade vem är du? Fick till svar att han hette…, var…. år och 190 cm lång. Det var liksom ingen dejting, han kontaktade mig på Fb. Om jag frågar vem någon är så tänker jag personlighet och egenskaper i första hand.
Du tänker helt rätt, men för många här i kommentarsfältet verkar längden vara avgörande. De verkar göra en första bortsortering baserat på längd, så då borde jag gå vidare till nästa runda baserat på min längd medan t ex Prince inte varit aktuell, oavsett vad vi har att erbjuda i övrigt.
Nu läser jag klassisk litteratur också, vilket tydligen är en vattendelare av kommentarsfältet att döma. ?
Lyssnade någon av er på Måndagsvibe när Lojsan och Hanna diskuterar ordet ”hen”. De säger att antingen är man en man eller så är man en kvinna, man kan inte vara ingenting. Sen jämför dem det med möbler att en soffa är en soffa och kan inte kallas något annat. De verkar helt ha missat skillnaden mellan biologiskt kön och socialt kön. Känner mest, hur många såna här saker ska Hanna få säga innan hon blir canceled?
Fast jag håller med dem båda.
Hen omnämns aldrig som ett ” socialt kön” , så det är inte riktigt den approachen det uttrycket har i samhället . Sen är det ju fakta, det FINNS bara två kön. Lika som att en kropp bara har ETT hjärta och TVÅ ögon. Däremot kan man vara en man som heter Victoria och gjort brösten , men det är fortfarande en man.
Fast ordet ”hen” handlar väl i högsta grad om det sociala könet och att någon inte definierar sig med de tillskrivna egenskaper som det innebär att ha ett visst könsorgan.
Jag trodde hen bara var ett ord för att slippa skriva ”hon eller han” ? alltså för att förenkla skriftspråket eller typ för att inte avslöja kön i en nyhetsartikel om någon är misstänkt för något.
Det kan leda till att man får kvinnliga fysiska egenskaper i olika hög grad, och mindre manliga egenskaper. Att det fortfarande ”är en variant på man” beror ju på hur vi valt att definiera det, där vi har ett starkt behov av att kategorisera i ett av dessa två alternativ.
Sen finns det ju massa andra orsaker till den typen av symtom också: man kan vara man eller kvinna i olika hög grad rent biologiskt.
Ja, och vad menar du med det då? Mutationer förekommer hos i princip alla människor, vad vi kategoriserar som en sjukdom beror på vad som ställer till problem. I en värld där vi var mindre besatta av att det finns två väsensskilda kön skulle det kanske ställa till mindre problem, dvs ej ses som en sjukdom?
Hen är ett könsneutralt pronomen, inte ett kön. Man kan använda det när man till exempel vill undvika att säga ”honom eller henne” när man antingen inte vet kön eller av någon anledning inte vill avslöja det.
Det är ju helt sant. Det finns bara två kön. Om du nu tycker att man kan vara vd man känner, Vad får man själv känna att man är då? Att som vit känna sig svart? Att som 70-åring hävda att man är 12 år?
Ni måste kika på Tiingelinns instastory, hon vill ha cleangirlchips ? hon verkar dessutom inte fatta att hon köpt sötpotatischips. Cleangirl är väl absolut inte något man förknippar henne med med hennes bagage.
Kanske är jag bara kär i kärleken… svårt att veta. Två somrar i rad har jag blivit hjärtekrossad, utan att det egentligen ens hann bli någonting av relationerna. Hade tänkt att skita i män helt, men så plötsligt kan jag inte sluta tänka på en man som jag känt sedan i våras och varit bekant med. Han har funnits i tankarna lite grann hela tiden, men hamnat i skymundan på grund av en annan förälskelse. I veckan har jag svävat som på moln efter att vi har skrivit och träffats. Men jag vet inte. Ibland önskar jag att jag kunde se in i framtiden.
Låt dig själv våga men lev i verkligheten. Bjud på dig själv men inte mer än vad situationen kräver. Är du till exempel tidigt i dejtande behöver du inte vara tillgänglig dygnet runt och släppa allt för din crush, håll fast vid dina rutiner och dina prioriteringar samtidigt som du successivt fasar in denna nya person. Är det väldigt starka känslor utan att du faktiskt känner personen särskilt väl kan det precis som du säger vara att du är ”kär i kärleken”. Följ Sabrina Zohar på insta.
Ingen orsak! Ibland kan det kännas otroligt starkt när den potential man känner finns aldrig får upplevas. Men det är just det du sörjer, potential (fantasi), inte något som fanns på riktigt. Det är det som kan vara så tufft med kortare förhållanden, så mycket man hoppats på men som aldrig blev.
Idag gjorde min stora kärlek slut med mig. Han är otryggt undvikande i sin anknytning och det finns absolut ingenting jag hade kunnat göra för att förhindra detta – tro mig, jag har kämpat i nästan 2 år på alla sätt men alla möjliga strategier.
Det gör så himla ont att det jag trodde vad min framtid inte finns längre.
Att förhållanden tar slut sker på daglig basis… men jag behöver solskenshistorier om att ni överlevt och träffat en ännu bättre person!
Är strax över 40 och frivilligt barnlös och känner mig bara misslyckad och förbrukad sett ur samhällets syn på kvinnor som jag.
Hit me med pepp, det hade uppskattats så mycket!❤️
Som frivilligt barnlös är man väl mer flexibel?
Vi med barn har den här känslan att barnens andra förälder är någon vi har med oss hela livet. Då är ju det bästa alternativet att fortsätta relationen.
Du kan ju vara fri på ett annat sätt.
Vad menar du skulle förbinda två vuxna, om den ena inte längre vill?
Nej, det är bara ett gapigt gäng på denna blogg som har fått för sig detta. Barnlös är en helt neutral term utan värdering. Man kan t.ex. vara benlös eller livlös, det är enbart en beskrivning. Barnfri däremot uttrycker viljan att beskriva något som man är fri ifrån. Det är värderande. Mvh Barnlös och tillfreds
Haha nej. Är det själv och i communityt är det vanligt. Känner ingen som vill kalla barnlös. Lös betyder ju att man saknar nåt liksom. Tror inte du är det då du dissar dina egna här…
Hatade att höra det här när jag blev dumpad men tyvärr är det sant, tog det slut så var han inte din stora kärlek. För mig hjälpte det att tänka att jag var med i filmen om mitt liv. Det hade blivit en sjukt tråkig film om allt bara var mellanmjölk hela tiden. Det är ju de stora känslorna man vill ha och vill man ha de topparna kommer man också få dalarna. Du lever! Du upplever, tänk att du kunde känna något så starkt att det nu gör så ont? När inget annat hjälper kan du lika gärna romantisera lidandet och verkligen känna på djupet. Samtidigt – lev ditt liv, satsa lite extra på jobbet, träffa dina vänner, gå till gymmet, även om du inte vill. Så när det värsta onda går över är du på köpet närmre dina vänner än tidigare och kanske kör nåt pb på gymmet eller vad som nu är din grej.
Måste bara skriva av mig lite. Har en förälder som i perioder mått väldigt dåligt, men bra senaste ganska många år tillbaks. Men nu börjar det igen, fick ett samtal från polisen idag som skulle åka dit för en läkare trodde att hon tagit sitt liv. Fick sedan tag på henne och försöker hjälpa på olika sätt men hon vägrar. Vet verkligen inte hur jag ska hantera detta nu igen. Vad gör man egentligen när någon inte vill? Tror att hon ljuger om att saker är bättre fast jag vet att de inte är det, och det är ju ett varningstecken om jag fattat det rätt… Skulle vilja ha kontroll på henne dygnet runt men jag bor över en timme bort så det är inte bara att åka dit heller, dessutom är hon ju vuxen och fattar sina egna beslut antar jag… Har inga syskon, skilda föräldrar och ingen kontakt med hennes syskon så är helt ensam i detta…
Psykiatrin har ett ansvar. Man gör så mycket man orkar som anhörig. Men vård med kunnig personal behövs. Fy fan att dom drar ner på vården. Borde vara förbjudet
Men om läkare och polis är inblandade och det verkar vara alarmerande, borde inte tvångsvård vara på plats? Kanske kan du kommunicera med berörd vårdinrättning.
Polisen kollade så att allt var ok och hon sa att det var det. Att uttrycka suicidtankar inte grund för tvångsvård, sådant är jättesvårt att få igenom. Finns ingen vårdinrättning(?) att kommunicera med.
Måste innebära ett fruktansvärt lidande för dig med. Vet att man kan prata med 1177om detta. De tar på allvar, medlar kontakter osv. Det är inte alla som känner till det. Du kan ju inte bara bli lämnad med denna vanmakt och ovisshet. ❤️❤️❤️
Anonym
/
2024-08-23 22:30
Det visste jag inte! Tack❤
anonym
/
2024-08-23 22:22
Nej men om du har barn och mår dåligt så kan du inte bara sluta höra av dig. Då får du meddela att nu mår jag dåligt och försvinner ett tag.
Fatta oron annars.
Är väl en helt annan sak hur man hanterar problem versus att ha dem.om jag har cancer och inte meddelar barnen att jag är döende så är det dåligt, ja. Samma att ha psykos ohälsa och bara försvinna.
Också podden: Vem är den manliga artisten som örfilade sin flickvän och dessutom var notoriskt otrogen mot sitt ex han var förlovad med?
Jag tänker spontant på E**** S****
Börjar bli orolig , såg idag på nyheterna att försvarsmakten knackat på hos helt vanliga människor med civila kläder och frågar ut vad man har för åsikt om ukraina. Tycker detta är sjukt obehagligt och är rädd att man skall bli misstänkt för nått man inte är . :s
Jag tycker det är skumt att myndigheterna skall civilt och misstänka folk , flaggan visst men varför fråga ut om varför man har kamera utanför dörren , alla ha ju det typ nu för man vill skydda sig från inbrott och varför de frågar om en båtmast. Känns otrykt
Vilka ”nyheter”’tittade du på lite mer specifikt? Låter inte som det är typ Aktuellt du har knappat in?
Om någon knackar på din dörr för att ställa frågor om Ukraina och hävdar att man kommer från försvarsmaken skulle jag verkligen starkt vilja rekommendera att man smäller igen dörren. LÅter som bedragare.
Nu handlade det ju om att en man hängt upp en trasig ukrainsk flagga med låtsas-blod på i trädgården. Hänger man upp flaggor eller ställer upp skyltar med budskap som kan uppfattas stötande tycker jag inte att det är konstigt att folk reagerar. Själv skulle jag tycka att det var obehagligt om mina grannar hängde upp blodiga flaggor i trädgården, oavsett om det var rysk, ukrainsk eller svensk.
Det kan man ju tycka är konstigt, det hade jag också gjort som granne. Det är dock en bit ifrån att som granne tycka det är lite knäppt till att en myndighet knackar på och ställer frågor om det.
De knackar inte på hos alla som har en ukrainsk eller rysk flagga hissad (som ju finns i var och varannat kvarter) utan höll på med någon insats och ville få mer information om närområdet.
Det går ju uppenbarligen bra att t ex vara lärare i ukrainska och anställd av kommunen samtidigt som man öppet är för Rysslands krig så jag skulle inte vara allt för orolig för att åsikter ställer till problem.
De frågade ju även ut om varför han övervakade sin tomt och varför han hade en båtmast på tomten . De är väll änu sjukare . Vem har inte en kamera vid sin ingång och tomt nu förtiden liksom och vad e det för fel med det?
Om de var där och såg att han hade kamera vid sin ingång så naturligt att de frågade. Det är förbjudet att filma allmän plats, vilket många bryter mot med sin egenuppsatta kameror.
Misstänksamma på vad? Även om de är misstänksamma, vad tänker du att de skulle ha för rätt att göra åt det? Det är ju så att man får tycka att hela Ukraina skulle tillfalla Ryssland om man känner för det.
Sanning och konsekvens podden: Vem är influencern det talas om i dagens avsnitt som poddarna menar kommer sluta upp i överdos eller polisrazzia?
Så nyfiken ?
Så stressad och orolig och har en känsla av att inte göra vår dotters operation nästa vecka, vet inte varför jag har en dålig känsla, helt vanlig rutin-operation. Men har sån orolig känsla… Hade inte med sonen då han blev opererad och nedsövd. ? (Halsmandlar som ska bort då de är förstora och stör sömnen)
Ibland beter sig min man som en riktig jävla mansbebis. Senaste veckorna har han varit en klippa men igår och idag har han blivit sur över småsaker, som att vi inte har rätt sylt hemma och att jag glömt att säga det. Förlåt men e du PUCKAD??? är allt jag vill skrika åt honom för att han startar en konflikt när jag kommit hem. Men i och med att jag vet att han har fina sidor och tänker att han nog är stressad över något annat håller jag käften den här gången. Och tänker i tanken att han är en pinsamt mansbebis just idag.
Men det är väl inte så konstigt att bli lite irriterad över att nåt är slut och den andra inte sagt det? Om det var den som tog slut på det tex. Sen får man ju släppa det såklart. Men sånt där händer då och då, senast hade jag tagit sista toapappret och glömt säga nåt, det är värre ?
Inte jag som tog slut på det. Jag letade efter exakt samma sylt igår men fann det inte i två affärer. Men tycker också… Sylt? Hallå? Det fanns två andra. Är sur på att han blev sur och känner verkligen noll lust att prata eller göra sams. Fuck off (obs inte till dig då. Är bara väldigt trött och det här blev droppen för kvällen)
Ja men pms och graviditet medför hormonförändringar. Och även utan dem tycker jag att man får reagera, får vara sur ibland och jag tänker inte göra något stort av att han så snabbt blev på dåligt humör. Men tänker också inte anstränga mig för en mysig eller trevlig kväll ?
Ja, det blir nog så ändå. Jag vill inte göra en grej av det, men jag är pissed off och gör en grej av det inser jag. Och jag har haft en lång dag men det kan ju lika gärna vara hans förklaring till varför han så lätt blev irriterad. Usch. Vill släppa men det är svårt.
Nu försökte jag i lugn och rimlig ton reda ut det men hans svar var ”ja vad mer?” när jag förklarade min reaktion. Blir så provocerad när han beter sig som om han är 4 år. Fuck it.
Jag är också irriterad på min man som betett sig som en sur tonåring ikväll. Tyvärr är jag otroligt dålig på att vara långsur så han lär väl knappt märka av det.
Är det bara jag som saknar ett samlat forum för att kunna diskutera skvaller och svenska influensers? Typ att kunna diskutera det exonph lägger ut, det tjejerna pratar om i podden och annat löst skvaller. Finns det någon Reddit eller liknande för detta? Som inte är Flashback eller detta underbara kommentarsfält dvs.
För något år sen var jag vän med en person som precis fått barn. Hon sa då att soc skulle komma på hembesök om någon dag, för det är sånt dom gör när man får en nyfödd. Stämmer det?
Detta kom jag att tänka på precis och blev väldigt nyfiken.
Nej soc kommer inte automatisk på hembesök när någon fått barn. Däremot är det vanligt att BVC erbjuder hembesök i början, men det är frivilligt. Enligt vår BVC-sköterska handlar det om att underlätta för den nyförlösta mamman och bebisen.
Jobbar på socialtjänsten och nej. Hembesök görs inte vid en orosanmälan ens utan det krävs att en utredning är inledd. En utredning inleds inte automatiskt pga ung ålder hos föräldrarna heller.
Hände en bekant till mig. Kanske hade hon fel att det var soc då. Men de var tvungna att gå på extra möten och blev extra kollade efteråt. Hon trodde det var för de var unga men var lite annat med dem också.
Har haft en tuff vecka av olika anledningar. Kollar in influencerbloggar och stör mig på allt perfekt, pluttinuttigt och vackert. Då är det rätt skönt att kika in här och konstatera att här kommer det aldrig bli perfekt och ”gulligt”.
Jag följer en tjej från min stad på insta. Utåt sett så såg hon verkligen ut att leva drömlivet. Jag tänkte verkligen att ”hon lär inte ha några bekymmer och har ett perfekt (servera ut, snygg man, gott om pengar, flera vänner, fint hus och massor av resor).
Nu visar det sig att de skulle sig pga mannen var ett riktigt as och hon har ätstörningar och tydligen haft det hela livet. Det var verkligen ett bevis på att allt inte är som det verkar på sociala medier.
Man kan ju också själv välja vilka influensers man vill följa och därmed stötta. Avfölj de som bara visar upp ett perfekt liv och följ dem som är mer ärliga.
Alltså, tanbyklara. Hon ska åka några dagar själv till Spanien ”för första gången!!!”, men hon var ju nyss iväg i Kroatien en vecka utan barn?
Samt att hon skrev för ett tag sedan att hon och John var ute och åt själva för första gången? Har hon glömt av sin barnfria resa? ?
Hon skriver hela tiden ”första gången”; det är ju säkert sant på det sättet att det är en ny omständighet, men hon har ju varit ifrån sitt barn många gånger. Säkert såväl dåligt samvete som tyckande utifrån som gör att hon formulerar sig så.
Idag på tågstationen så passerade jag ett barn som jag kände igen så himla mycket, tänkte ”Är det en kompis barn? Avlägsen släkting?”, så kollade jag upp på mamman och ser att det är Miss Molly från TikTok! ? Slogs bara återigen av hur knäppt det är att vilja visa upp sina barn på sociala medier till den grad att främmande vuxna människor känner igen dom på stan…
Ja. Jag har sett Ladydahmers barn och hade samma reaktion ”jag känner dem, vilka är det” och sen insåg jag att jag inte känner dem alls men jag vet massor om dem. Så himla skevt.
Verkligen! Kände mig nästan lite creepy… Men hur kan dom vilja ha det så? De måste ju märka av blickarna, även barnen? Jag hade tyckt att det vore superobehagligt om jag såg främmande människor titta på mitt barn sådär
Så fruktansvärt sjukt samhället blivit när föräldrar visar upp barn och tjänar pengar på samarbeten med företag de aldrig skulle fått samarbeta med om de inte hade barnen. Vad för barnen? Detta måste regleras i lagen, typ som Frankrike har gjort.
Håller helt med dig! Särskilt i dagens samhälle där det finns så ofantligt många vägar att gå, så väljer man att sälja sina barns integritet och utnyttja dom för att själva skapa sig ett namn
Haha känner så varje gång jag ser Margaux son Arnold (bor i samma område). Tänker alltid att ”dig har jag ju fått följa sedan du föddes, vad tror du är nu” osv ?
Jag vill så gärna söka en tjänst jag har sett men trivs gott där jag är, med kollegorna, och är rädd att jag inte kommer få det lika bra någon annanstans och inte trivas alls. Men tänk om tjänsten är min drömposition? Varför är jag rädd för förändringar jämt..
Just do it. Du kanske inte ens får tjänsten. Rekryteraren kanske är ett as och ger dålig bild av arbetsplatsen. Eller så är det fantastiskt. Du vet inte förrän du provar.
Loggade ut från Insta vid årsskiftet. Sedan från Facebook för någon vecka sedan. Loggade nu in på Facebook igen för jag behövde kolla ett event till en fest jag är bjuden på imorgon. Jag fick sådan hjärtklappning direkt av att se fragment av så många andras liv.
Loggade ut eftersom jag inte vill använda min telefon så mycket, främst för att jag inte vill att mina barn ska tycka det är ett normalt beteende att alltid vara uppkopplad. Inte för att jag tänkte att jag mådde dåligt av sociala medier, tvärtom tänkte jag att jag kunde hantera det bra och inte blev så påverkad. Är i en ålder där folk inte ens är så aktiva på Facebook men ändå blev jag vimmelkantig av alla intryck på några få minuter. Lite chockad. Jag är inte lättstressad eller känslig för intryck i vanliga fall. Loggade ut illa kvickt.
Jag avslutade Facebook i början av förra året, och har faktiskt inte saknat det alls. Känns så skönt att inte fastna i evighetsscroll där längre, och händer det något viktigt med någon av mina nära och kära så kommer jag ju att få reda på det ändå tänker jag.
Var det någon som följde en kvinna anno 2015-2016 som var hyffsat stor på Instagram. Hon läste till ssk och bodde i Gröndal, Stockholm men flyttade sedan ner mot skåne efter hon fick barn. Hade ganska fin klädstil och allmänt sympatisk! Vore så kul att hitta henne igen.
Föregående inlägg 
Har fått extremt torrt hår som börjar gå av. Är det någon som har tips på bra schampo och balsam för torrt hår? Eller någon bra inpackning som gör underverk? Både produkter som man kan köpa och husmorstips är väldigt välkommet ?♀️
Vågar inte göra reklam- men köp schampo för torr-skalp brukar hjälpa håret där efter!
Vadå ”vågar inte göra reklam”? ?
Hahaha eller hur, vill veta vad hon menar??
Olaplex eller k18!
Olaplex ska visst vara bättre för mycket torrt hår. Prova det.
K18 gjorde absolut ingenting för mitt hår. Olaplex är mycket bättre!
K18 get inte ett mjukt och glansigt hår utan bygger upp det inifrån. Anvönder du en månad lovar jag att din frisör märker skillnad. Den har vetenskapligt bevisad effekt.
Personligen filar jag att kombinera k18 med olaplex. K18 fungerar enbart om man använder det på fuktigt nytvättat hår utan att använda balsam. K18 måste kunna tränga ner i hårstrået för att ha effekt. Jag tvättar håret. Handdukstorkar det och har i k18. Efter 4 minuter har jag i olaplex och sköljer ur efter 30 min. Mitt hår är som nytt!
Är det kommer till schampo tycker jag väldigt mycket om l roche posay kerium. Väldigt återfuktande både får hår och hårbotten. Håller dessutom håret rent och fräscht länge.
Oj visste inte att dom hade schampo. Det är ett bra märke.
Jag kombinerar faktiskt också k18 och olaplex, det har gjort en enorm skillnad för mitt hår, så pass mycket att min frisör berömt mitt hår.
Dom bästa i packningarna enligt mig, och människor jag gjort det på är med naturliga ingredienser.
Kallpressad rapsolja, ägg och svensk honung är bra att börja med. Låt verka i 30 minuter.
En person råkade somna med det, och hon fick det finaste hår hon någonsin haft?
Kanske står något i Underbaraclaras nya bok =D
Känns som att den har en annan inriktning?
Jag började använda Maria Nila Heal-serie i schampoo och balsam. Sen använder jag Living Proof
Perfect Hair Day. Det är en ”inpackning” som man lägger i innan man ska sova. Du behöver inte skölja håret på morgonen utan du har i produkten tills nästa gång du ska duscha. Min frisör sa att den är bra för att håret inte ska knäckas. Sen använder jag också Lanza Healing Strength som är en hårolja som jag lägger i efter att jag duschat håret.
Jag har också haft problem med oerhört slitet hår och hår som knäckts. Jag började använda dessa produkter för ca 1 år sen och mitt hår har blivit mycket friskare. Sen om det beror på produkterna är svårt att säga. Jag har förut varit väldigt slarvig med att använda inpackning, har köpt schampoo och balsam på Ica osv. Så jag tror nog att alla produkter hade gjort mitt hår friskare än tidigare… Men alla dessa produkter är i alla fall tips från min frisör och hon är väldigt duktig.
Juste glömde att tillägga att inga av de här produkterna gör mitt hår fettigt. Det var en dealbreaker för mig. Jag testade tidigare produkter som var alldeles för tunga för mitt hår, vilket gjorde att jag behövde tvätta håret typ varje dag. Nu tvättar jag håret två gånger i veckan.
Juste och fettigt, är inga riktiga ord.
Olaplex schampo och balsam är toppen! De och deras nr 3 Hair Perfector räddade mitt slitna hår som idag är välmående och långt ☺️
Gillar även hårolja från Davines (lyx) eller Wella Professionals SP Classic LuxeOil (budget)
Lycka till med håret ❤️
Hårolja
Klipp bort det slitna först om det börjat gå av!
Jag gillar briogeo ”be gentle be kind Apple and matcha” balsam och Urtekram shine schampo (med lavendel, lila etikett). Det som är bra med schampot är att det är jättemycket aloe vera i, och olika återfuktande oljor.
Har ni någon gång blivit sårade av någon så att känslorna för personen dött? Eller sårat någon som därmed slutat vara kär i er?
Gick det att reparera och isåfall hur? ?
Det beror nog på vilken person man är.
Mig kan driva väldigt långt, ger aldrig upp, åratal. Men när dagen kommer när gränsen är nådd, då är den nådd för evigt.
Ja en kille som jag inte visste tog knark. Som tur var blev det ingen romans för redan andra gången visade han sitt rätta jag. Alltså var en riktig padda! Som sa massa dumheter.
Ja i vänskap. Det tvärförbannad och jag klipper om det blir för stort svek.
Tvärdör.
Jag har haft problem med hälsan och under en lång period så ignorerade min sambo mig när jag hade ont, var ledsen osv. Han har bett om ursäkt och förklarat att han mådde dåligt själv över situationen och inte orkade/klarade av. Men ja, det sitter långt inne fortfarande.
Varför skulle jag vilja reparera ett förhållande där någon gjort mig illa?
Jag ska av avskedsfest för en person som snart ska dö. Vad säger man? Jag funderar på att skriva ett brev som personen får läsa efteråt, för att jag inte ska krevera i tårar vid hemgång.
Har ni tips på fina tankar och gester? Att man lovar att finnas kvar för resten av familjen kanske?
Avskedsfest? ?
Tycker det lät fint, hade nog hellre också haft en sån istället där man samlar alla, istället för att få besök av dom en och en och ha en massa deppiga sista stunder.
Oj så svårt. Jag hade också gett ett brev och fokuserat på det ni upplevt och det som är och inte det som kommer hända efter hans/hennes död. Men hade avslutat det med att ”du kommer alltid betyda si och så mycket (beroende på er relation) för mig X”.
Tycker det är fint med en avskedsfest där man får vara med istället för att alla samlas först på ens begravning.
Vad sorgligt.
Oj, vad svårt. Och ovanligt också antar jag.
Skulle jag dö ifrån mina barn eller någon annan person som verkligen behöver mig väldigt mycket skulle jag mest uppskatta konkreta tankar kring hur du skulle finnas där för barnen / personen som behöver omsorg.
Men annars kanske fokusera på roliga minnen eller när personen bidragit positivt i ditt (och andras) liv?
Jag tycker inte du ska förbereda något utifrån dina eller våra gissningar. Du behöver inte känna att du ska ”säga något”.
Om personen är den som ska lämna jorden så visa intresse, fråga och lyssna istället och utifrån det som personen säger landar ni gemensamt i om du ska göra något och isf vad.
Låt personen styra och visa att du vill följa och ev hjälpa till att vara en röst.
Min mamma tog med sig ett brev till hospice, där hennes barndomsvännina väntade på döden. Mamma hade skrivit ner alla roliga barndomshändelser som de delat, och som hon läste upp för väninnan. Det var väldigt uppskattat.
Så fokusera på de fina minnen ni har tillsammans, kanske tala om för personen vad som varit bäst med er relation, vad du alltid kommer att minnas.
Så fint av henne. ❤️ och så fint att TS frågar. ❤️
Om jag befann mig i den situationen tror jag att jag skulle känna stor tacksamhet över påminnelser om fina och betydelsefulla stunder tillsammans, eller bara anekdoter från livet över huvud taget. Jag är rädd att jag skulle ha svårt att ”gräva fram” dessa minnen i ”minnesbanken”, om jag var rädd/orolig/ledsen/arg över situationen, oberoende av hur samlad jag skulle vara på ytan.
Nu talar jag förstås ur mitt eget perspektiv men misstänker att jag inte är ensam om detta, men när man inte mår toppen tenderar ju katastroftankar och minnen av saker man ångrar eller av andra anledningar känner negativa känslor kring gärna göra sig påminda, och sådant kan ju äta upp en totalt och ta närmast all plats i medvetandet. Så jag hade verkligen varit tacksam över påminnelser om ljusa minnen och värmande ord. Och som någon sa här ovan så skulle jag, liksom den, om jag var på väg att dö ifrån ett omyndigt barn, nog ha lättare att lämna i frid om jag kände mig försäkrad om att barnet är omgivet med människor som bryr sig och ser till dess bästa, och att den praktiska så väl som känslomässiga omsorgen kommer finnas där samt att kontakter för allt sådant är ordnat. Detsamma vad gäller andra närstående och/eller husdjur eller liknande förstås, utifrån situation och behov.
Ta hand om d
Jag beklagar situationen din anhörige befinner sig i, så tungt för er alla och inte minst personen i fråga och dennes närmaste. Jag önskar människan frid både under sin sista tid och i livet efter detta. Fint att den har människor som bryr sig och vill säga hejdå! ❤️
Och som jag var på väg att skriva i meddelandet ovan innan det råkade skickas; Ta hand om dig och dina nära och kära! Det får bli en påminnelse till oss alla. ❤️
Någon som vet var friendforce jeanskläder från idag kommer från?
Har du kollat om du har vitaminbrist? Järntabletter är det enda som hjälpt mot mitt håravfall. Hade järnbrist.
Svar till fråga om torrt hår.
Jätte bra tips. Många kvinnor lider av järnbrist. Tyvärr tittar VC ofta vara på notmalintervallet från labbet och det motsvarar inte vad järnbrist faktiskt är.
Man bör även kolla sköldkörteln.
Hänger inte riktigt med men har det hänt något mellan Hanna och Stella?
I senaste måndagsvibe pratar Hanna om någon ”ny” tjej hon är på Ibiza med som är så bra, och så lik henne osv osv. Känns som att hon kastade Stella under bussen där.
Alltså Hanna byter ju bästis väldigt regelbundet. Verkar som att det alltid slutar med att det skär sig mellan henne och hennes aktuella bästis på nåt sätt.
Ja, hon kastade verkligen Stella under bussen! Att säga att hon och Dani är en perfekt match för resor och så har hon precis rest mycket med Stella. Var allt bara för att skapa innehåll till podden? Man måste ju ändå trivas i varandras sällskap under resan och inte bara tänka på content
Kom att tänka på FD idag, nån som vet status om henne, har hon fått barn månntro?
Undrar också! Hon var väl beräknad i september. Undrar om hon är tillsammans med linus
Hon gick ut med att de gjorde slut innan hon stängde sin instagram
Jo jag vet. Men undrar vad som hänt sedan dess. Kan ju vara tillsammans igen. Hon visste ju om hans ”hobby” när hon blev gravid. Det var när det kom ut till allmänheten som de separerade
De bor iaf inte på samma adress
*folkbokförda
Vem pratar vi om och vad är killens hobby?
Vad har hennes kille gjort? Fattar inte..
Någon måste väl veta?
Hoppas hon och barnet mår bra! Tycker så synd om henne med allt som hände, särskilt när man efter lång tids kämpande äntligen blev gravid. Hennes graviditet blev nog inte alls vad hon föreställde sig..
Fast vi vet ju inte om graviditeten har gått vägen? Hon har väl haft väldigt många missfall?
Minns inte om hon fick flera missfall eller främst svårt att bli gravid? Hoppas för hennes skull att allt gått o går bra!
Hoppas absolut det gått bra. Men tror hon haft minst 2 missed abortions om inte fler? Hmm.
Absolut det bästa för sitt mående att göra som hon gjorde, men jag tycker ändå att det är elakt att inte ge en enda uppdatering. Jag menar, så många som varit med och stöttat henne längst vägen och så får ingen veta någonting när hon väl blir gravid. Hade inte varit svårt att iallafall ge en enda uppdatering under all denna tid.
Hon är inte skyldig följarna någonting. Med tanke på hur det lät på fb så gör hon helt rätt!!
Nu skrev jag ju inte att hon var skyldig någon men det hade ju varit snällt mot de som stöttat henne i vått och torrt under hela hennes resa för att sedan inte få vara med mer. Men jag förstår också hennes val såklart om hon vill vara privat. Jag hoppas dock hon fortsätter med det då eftersom hon valt det nu och inte kommer tillbaka för att vara ytterligare en momfluencer. All lycka till henne.
”I vått o torrt” Vad exakt är det du och dom andra har ställt upp med?
Haha det är ett uttryck. I bra stunder och dåliga. Hon har många följare som alltid stöttat och peppat henne under sin resa. Svarat på frågor, tipsat, tröstat. Räcker inte det för att förtjäna en liten liten uppdatering tycker du?
Bästa som hänt denna vecka?
Min är nog att jag inte blev förkyld så jag kunde träna ?
Hade en otroligt mysig torsdag❤️
Jag tog ett väldigt stort livsbeslut. Det känns super läskigt men är så extremt skönt att inte gå runt och vela mellan två val längre
Gött att du slapp förkylning! Mitt bästa är när jag träffade en kompis en eftermiddag, vi tog en promenad åt i vindskydd och avslutade kvällen med ett nakendopp.
Bästa på 1,5 vecka kan jag svara på!
Grannen som misshandlade mig grovt för två år sen, och sen fortsatt att hota och trakassera sen dess har äntligen flyttat efter förmodad vräkning.
Jag började städa mitt sophus till hem förra veckan, med lust och glädje.
Förra fredagen råkade jag få se att en möbel jag suktat efter i över 1 år var på utförsäljning, så nu kunde jag köpa den på 70%?
Så idag är första gången på två år som jag har fint städat på riktigt och lyxkänsla på två år, så jag ligger i soffan istället för nedsläckt i sovrummet i säng full med skräp.
Jag känner mig lugn, men glad, stolt?
Så den där skitgrannen fick bo kvar 2 år. Låter helt otroligt.
Krävdes en ny hyresgäst med en tonårsdotter, som ”hotade” hyresbolaget med att dom kommer råka illa ut om det händer något med henne och dom har vetat om situationen och inte gjort något.
En månad senare låg lägenheten ute.
Mycket stress och psykiskt lidande dom här åren. Könsord, skadegörelse, prejad med bil.
Så nu känner jag mig verkligen stolt! Att jag redde upp min röra på 1,5 v. Och jag har blivit glad allmänt igen. Vänner och familj märker det, och jag märker det. Det är roligt att plocka hemma, det är genuint roligt att skoja.
Glad för din skull. Att det jobbiga är över.
Tack snälla! Jag skulle vilja visa mitt hem för hela världen? efter att knappt släppt in någon här hemma på 1,5 år!
Minns du att jag har skrivit om det här innan?
Hen blev inte dömd?? Sjukt.
Jag ville inte anmäla först. Hen är sjuk och anmälde mig, blev självklart nedlagt. polisen sa efteråt att det var solklart att jag blivit misshandlade, och hens skador var avvärjningsskador från mig. Men eftersom det inte fanns vittnen så var det ingen idé att jag anmälde. ”Det kommer mycket konstigt från den människan ska du veta”.
Jag har gjort anmälningar om ofredande, men inga vittnen. En anmälan jag gjorde på telefon, hörde jag aldrig mer om, även fast jag hade lyckats samla ljud och filminspelning. Jag gav upp, jag har haft ptsd.
Min andra granne har varit ihärdig och lyckats med bevis. så rättegång i feb. Hen och familj lyckades skjuta upp det i våras. Men nu har det även blivit ”övergrepp i rättssak” tack vare det.
Jag kan inte låta bli att läsa detta och undra om det är min granne, hur länge hade hen bott där?
Att jag precis kom hem från en fin middag med min bästa kompis ❤️
Är det någon här inne som har gjort skalfasader på tänderna? Någon klinik som ni rekommenderar?
Har några framtänder som jag skulle vilja rätta till av estetiska skäl. Skäms för att le offentligt.
Fråga Anna Book
Tandställning?
Handlar främst om att tänderna är i olika längd, vilket inte en tandställning kan rätta till.
Skalfasade är super då men har tyvärr ingen jag kan rekomendera i Sverige.
Och inte över tid.
Jag gjorde skalfasad på en framtand hos My Dentist, som numera ägs av Aqua Dental, och är väldigt nöjd med det!
Fräsht att KZs företag går i konkurs pga obestånd. Hon köper sen själv upp det företag inom sitt företagsparaply som går bra. Fortsätter som inget hänt. Alla som har krav på konkusboet och som aldrig kommer få sina pengar kan ju inte tycka det är smakfullt att hon på Instagram hoppar runt och skriver ” Vunnit på Lotto” med massa kassar efter shopping….
Så ofräscht!!
Är du ens förvånad?
Hon köpte varumärket, finns inget olagligt i det.
Ingen påstår att det är olagligt men osmakligt.
Ska hon låta bli för att det är osmakligt?
Tror vi tanbyklara revealar bebis kön på livepod idag
Absolut! Såg att Molly Sandén uppträdde där också. Hoppas det blev bra och kul för alla som gick, trots blås och regn.
Yes, en pojke blev det.
Nere och ledsen idag så var nära att köra till djuraffären och köpa ett djur för det kändes som en mysig grej ? även köpa svart färg till sovrummet så jag kunde ligga och gråta i ett svart rum och känna att det passar mitt inre.. ?
Skönt att alla såna affärer är stängda nu så jag slipper lockas av det haha.
Har ni varit nära på att göra konstiga, dumma eller puckade saker när ni är ledsna eller kanske till och med gjort?
Målade om ett rum i tre olika färger innan jag beslutade och målade ett andra lager utav valda bestämda färgen. Efter en vecka var jag missnöjd och målade om i en annan färg i två lager. Som förklaring mådde jag inte alls bra under den perioden.
Bokade en botox behandling när det hände flera negativa saker samtidigt. Jag bet sönder en tand för jag gnisslar och biter på nätterna. Jag gjorde en botoxbeha dling i käken mot bruxism. Sjukt nöjd?.
Har även nätshoppat lite impulsivt om något känns negativt.
Jag köpte en katt ? Ok kanske inte jätteimpulsivt men jag mådde inte så bra under den perioden. Men bästa jag gjort, hon är min bästa vän 10 år senare ?
Så mysigt ?
Har också en katt som jag fick i inflyttningspresent när jag flyttade hemifrån❤️ så är inte helt ensam. Blev bara så sugen på att pyssla med ett nytt djur, typ köpa terrarium och vandrande löv tex. Mysigt att inreda, pyssla och fixa ?
Skulle vilja ha en bönsyrsa men dom äter levande djur och det hade jag inte klarat av.
Varit nära att ta någon annans receptbelagda medicin (lugnande) bara när jag mådde riktigt dåligt.
Varit nära på att köpa en kanin, hamster, omplacera min hund, byta hem.
Det är ju tur att man har gränser i slutändan?
Det enda jag gjort var att köpa min hund. Men då hade jag vilat haft en i 3 å men inte vågat, efter en förlust. Ringde mamma i en kris
– står erbjudandet kvar?
-…. Vilket då?
– vad tror du?
– ja! Det är klart du ska ha en hund!
Och han blev starten för frigörelse och nytt liv. Min sockerkaka, gris, makaron, prinskorv.
Jag skulle verkligen behövt ha en katt här hemma nu. Vilken vecka. Skulle göra stor skillnad att ha en kisse liggande på magen.
Oj, tur att du inte gjorde det. Inget man ska göra på impuls.
Har haft flera och nu har jag längtat lång tid. Så det är inte på impuls. Har stor kattvana.
Var till ts.
Självklart inte.
Men hade jag gjort det på impuls hade jag såklart tagit hand om djuret och gett det ett bra hem. Hade ju köpt ett djur som jag har möjlighet att ge ett bra liv till liksom. Varit värre om jag plötsligt stod med en get i lägenhet på andra våningen ?? en hoppande lite killing hade dock inte suttit fel nu, så söta och roliga?
Åh man blir så glad av dem ❤️
Är så trött på Vanja och hennes raljerande, nu senast att alla läkarsamtal skall spelas in i smyg och anmäla för att de inte får som de vill direkt. Vården är skitsvår att ha att göra med och även att arbeta inom. Men hennes sätt att klaga. Fattar hon inte vilken oerhörd lyx det är att kunna upprätthålla denna levnadsstandard med fin lght med bra läge, sommarhus, oändligt shoppande och utemiddagar där allt verkar bekostas av ett jobb där hon ärligt talat inte behöver göra många knop. Känns inte som Vanja eller Niklas någonsin behövt möta en enda motgång i övrigt.
Det påminner mig om när hon var super upprörd på vården över att hennes kejsarsnitt blev tidigarelagt med typ tre dagar så att hon inte kunde gå på spa då.
Finns mycket fel inom vården och nivån är i mycket oehört låg men de låter ju inte riktigt kloka. De har dessutom råd med en sjukvårdsförsäkring och behöver inte belasta vården med sånt hör trams.
Fast just nu möter och har hon mött en rejäl motgång. Hon har väl inte haft ett riktigt samarbete sen all shit went down? Nån ryggsäck från okänt märke men inga större grejer har jag sett. Och spanar man alla bolag så har ju siffrorna rasat totalt med. Och hennes småprojekt som rimlig träning, greenkids osv är ju inga succéer direkt.
Hon är kalasbra (för att använda hennes ord) på att dra igång grejer men hon överger skeppet snabbt å sen hör man inte ett ljud om det som nyss va revolutionerande och så fantastiskt.
Tror dessutom hon är grovt medberoende.
Utveckla gärna det sista? Vad tycker du hon gör för fel kring Niklas sjukdom?
Ja det är hon verkligen. Konstigt att deras vanor aldrig måste anpassas trots att inkomsterna droppar ? Hon köper ju mer än någonsin, går på färganalys med mera.
Fattar verkligen inte hennes spenderande!!! Kan någon granska. Det är sån otrolig shopping och konsumtion konstant, skidresor utomlands, utemiddagar, renovering gånger tusen. Hur går det ihop???
Någon som vet om johanna bladh är singelmorsa?
Någon som vet om hon gillar att filma sig själv gråtandes utan tårar ??
Så jävla töntigt att filma sig själv gråtande. Väx upp.
Knäppaste är ju att det är HON som dumpat. Men hon försöker ju låtsas som hon blivit dumpad (utan att nämna det explicit) och folk köper det rakt av.
Har hon dumpat? Trodde det var tvärtom då hon lipar i varannan story:O
Det är det hon vill att folk ska tro men när folk frågar om det är hon som är dumpad blir hon aggressiv och säger att ett förhållande kan ta slut ändå. Hade hon blivit dumpad hade hon ju bara sagt ja det är det. Sedan vet jag också från gemensam vän med exet att jo, hon dumpade honom inte tvärtom. Så sneaky hur hon skriver om det hela tiden för jag förstår att folk inte tror att hon är den som tog initiativet.
Men fy vad obehaglig hon är om det stämmer.
Det stämmer till 100 %. Kände samma när jag fick veta hur det låg till, att det är hög psykopatvarning på att hålla på som hon gör utan att ens ha blivit dumpad.
Eller när katten försvinner titt som tätt! Jag blir provocerad av lilla söta katten som försvinner eller klättrar upp i trädet och fastnar. Snälla, ha en innekatt och näta in uteplatsen eller något så den inte skadar sig/blir påkörd.
? nått som stör mig är hur hon med vilje ”missförstår” varför folk ifrågasätter att hon filmar när hon gråter så mycket. Hon försöker svänga det till att folk ”frågar varför hon visar att hon är ledsen”. Ingen stör sig på det. Helt förståeligt om hon är ledsen. Men varför hela tiden FILMA sig själv när man gråter? Det ÄR ju underligt, och garanterat det som många ifrågasatt. Säkert finns det onödiga elaka kommentarer också vilket är skit, men hon undviker ju att svara på vettig kritik.
Eller om hon har bristningar?
Eller ammar sitt barn?
Eller kan trycka fram någon valk på sin XS kropp.
XS har hon ju dock inte.
Alltid när folk frågar vilken storlek hon har i plagg svarar hon 34. 34 är XS. Så jo.
Detta är kanske en familjelivsfråga men hur ska man tänka kring detta med förskola? Mitt barn är 10 månader nu och vi tänker att hon ska börja på förskola i januari. Men jag har börjat känna att det är så jäkla tidigt, hon är ju bara en liten plutt?! Jag oroar mig för att låta främlingar ta hand om henne, att något ska hända osv. Hon är mitt första och enda barn och det var en kamp att få henne så jag är kanske extra känslig, vet inte… Jag önskar att jag kunde vara hemma längre men med dagens boräntor så är det inte ett alternativ för oss. Hur länge var ni andra här inne hemma med era barn och vad är era erfarenheter av förskolan?
Känner samma. Kommer inte kunna ha sonen hemma så länge som jag vill. Känner mig som sämst mamma.
Många börjar redan vid 1 år. Gå på besök på olika förskolor och hitta någon du känner dig trygg med.
1 år 9 mån och det var toppen. Så redo men hon gick också max 6h/dag första året. Sen hinner det hända väldigt mycket fram till januari i sitt barns ålder, det kommer gå jättebra!
Min äldsta började när hon var 1 år & 10 månader. Det kändes okej och vi gick även ner i tid för att hon inte skulle ha så långa dagar / veckor (varierade mellan nedsatt varje dag & helledig en dag).
Min yngsta skolades in när han va 1,5 år och det tycker jag är för litet. Det går bra men han känns så liten. Men att skola in honom i januari funkar inte här då de inte finns några förskolor alternativt för långt bort. Pappan har gått ner i tid och jag kommer nog göra det efter årsskiftet pga det känns jobbigt, men allt e så förbannat dyrt nu så vi behöver se hur ekonomin ser ut
Mitt barn var 14 månader när hon började, det var riktigt kämpigt i början att lämna över ansvaret till någon annan och att inte längre vara hela hennes värld. Tog 3-4 veckor för både henne och oss att vänja oss och komma in i det, sen har det funkat jättebra och vi har inte ångrat att vi skolade in relativt tidigt ?
Behöver man pengarna från jobbet så behöver man! Men positivt att du inte behöver skola in henne direkt vid 1 år.
Eftersom det inte är ett alternativ att vara hemma längre så skulle jag fokusera på positiva aspekter och försöka få det så bra som möjligt för dig/henne/er.
T.ex. att förskolepedagoger och liknande experter säger att det oftast är lättare att skola in en 1-åring än en 1.5-åring eller äldre. (Innan folk börjar komma ”fast min 2.5-åring gick det jättebra med” – absolut, skiljer sig förstås mellan individer, men om man ser överlag pratar jag om).
Ja, det är lättare för barnen förstår mindre då, alltså enbart praktiskt för vuxna och inte för barnet själv. En 1,5-åring som på fler sätt kan visa att han inte vill vara i förskolan är mer opraktiskt än en 1-åring som enbart skriker. Som sagt, praktiskt ur ett föräldra – och förskoleperspektiv men knappast utifrån barnets behov och mognad. Kalla mig mammaskammare så mycket ni vill men det är verkligheten.
Jag tror man får tänka att man gör det man tror är bäst för familjen utifrån de förutsättningar man har. Skolat in två barn vid 18 och 19 månader och ett barn vid 2 år. 2-åringen var svår att lämna upp till skolåldern trots bra förskola med trygg, erfaren personal och yngsta på 19 mån har alltid gått prima trots rätt dålig förskola. Så tror det mycket också beror på barnet som individ och förskola med. Jag har ändå tyckt det varit skönt om de kan gå ordentligt och gärna prata lite.
Lite tröst kanske, bankerna har börjat sänka räntorna och fler sänkningar ska komma i höst. Det händer mycket på fem månader, hon kommer att kännas mycket större. Kan ni turas lite med att hämta tidigt och den andra jobbar någon timma extra? Som det skrivits ovan, besök förskolan, prata med pedagogerna. De är väldigt förstående till hur svårt det kan vara att lämna barnet tidigt. Vi har haft bra förskolor, har det inte fungerat fullt ut, har vi bytt. Gör praktiska saker när ni är två, så ni inte behöver använda eftermiddagarna på vardagen till att handla mm
Skolat in dem strax efter 1år. Fungerade fin fint och har gjort hela tiden.
Vi var hemma totalt 1.5år. Fullkomligt lagom och ingen av oss hade velat vara hemma en minut till.
Vårt barn hade lätt kunnat börja förskolan redan vid 1års ålder, ett riktigt förskolebarn. Var aldrig problem med inskolningen överhuvudtaget. Gått i förskolan i över ett år nu och går fulla dagar (07.30-16.30) men vill aldrig gå hem och springer till förskolan i princip för hen vill gå dit, vaknar på morgonen och det första hen säger är ”gå till förskolan idag?”
Aldrig varit ledsen vill lämning, oftast svårt att få med hem som sagt. Super social, nyfiken på allt och nöjt barn hela dagarna på förskolan. Vill hjälpa till med allt som pedagogerna gör.
Till och med min sambo som aldrig satt sin fot på en förskola i hela sitt liv (hemma/dagmamma) och var skeptisk till förskola upplever att vårt barn är ett förskolebarn ut i fingerspetsarna. Vi har varit väldigt säkra i vår föräldraroll och har aldrig gjort en big deal av något. Något som bevisligen har gett resultat i ett självständigt och självsäkert barn!
Har tre barn. Den äldsta började på fsk som 4,5-åring, den mittersta som 3-åring och min yngsta kommer börja när hen är redo men inte innan tre år ?
Min dotter skolas in nästa vecka. Hon är 2.5 år. Alla, absolut alla vi mött blir chockade när jag berättar att hon inte går på förskolan. Jag var hemma i 2 år, min sambo 6 månader. Jag förstår fullt ut att många i dagens samhälle inte har råd att vara hemma så länge om de förväntar sig kunna leva och ha samma budget som innan barn. Varken jag eller min sambo är höginkomsttagare. Under första året bodde vi i en hyresetta och la undan pengar varje månad för att kunna köpa oss en större bostad. Jag tog inte ut en enda föräldradag första 6 månaderna. Därmed 0 inkomst. Hur det var möjligt? Jag la undan alla förväntningar på att göra saker som krävde dyra utgifter. Jag fokuserade bara på att vara med min bebis (och nära och kära såklart). Och det är gratis. Min sambo kunde stå för alla kostnader eftersom vi bodde i en liten hyreslägenhet. I bland lånade jag från mitt sparkonto. Efter ett år flyttade vi till en bostadsrätt och våra månadskostnader närapå tredubblades. Jag tog ut föräldradagar, allt från 3 dagar i veckan till 7 dagar. Efter ytterligare ett år var mina dagar slut, men jag ville fortsätta vara hemma lite till med vår dotter. Självklart förstår jag att det ändå krävs att man kan leva på en av föräldrarnas inkomst för att sånt här ska vara möjligt. Det jag ändå vill belysa är att jag tror många tänker att de inte har råd att vara hemma länge, för att de kanske förväntar sig kunna ha samma levnadsstandard, dyra middagar och shoppingvanor som innan. Våra kompisar, som har högre inkomst än oss, var hemma 6 månader var med sitt barn och kunde inte förstå hur vi kunde ha råd. Min uppfattning är att många kan vara hemma längre (syftar inte på dig som skriver frågan, utan bara generellt.) Om man absolut inte vill skola in sin ettåring på förskola, finns det kanske möjligheter att se till andra alternativ och omvärdera sina krav. ❤️
2-3 år är lagom!
Håller med dig till fullo! Många ”har inte råd” bara för att de vill fortsätta leva precis som vanligt utan att minska sin konsumtion, sina utgifter och ändra sina vanor för barnets bästa. Detta gäller så klart INTE alla, har full förståelse för att vissa inte har råd på riktigt.
Jag är gravid med första barnet och har kämpat i många år för att bli mamma. Det skulle därför aldrig falla mig in att sätta bebisen på dagis som 1-åring. Vi har planerat noga för föräldraledigheten och sparat pengar i flera års tid för att kunna ta så få föräldradagar som möjligt första året. Vi kommer att vara hemma tillsammans på heltid i 1 år. Därefter kommer både jag och min man att jobba 50% omlott så länge det krävs innan vi (och barnet) känner oss redo för förskola. Tanken är att hen börjar vid 2-3 års ålder.
Jag kan inte se att vi kommer jobba heltid igen på ganska många år. Detta kommer såklart innebära att vi får styra om livsstilen och göra bättre val när det kommer till utgifter och prioriteringar. Kanske behöver man inte ha två bilar och åka utomlands 3 gånger per år för att ha en fin vardag? Vi har tack och lov inkomster över medel som gör att även en halvtidstjänst ger en helt okej månadslön. Men den största faktorn som möjliggör denna lösning är att vi är helt inställda på att kompromissa i vardagen och leva enkelt. Inte renovera och konsumera i onödan utan vara nöjda med det vi redan har. Att fokusera på upplevelser och minnen istället för prylar.
Jag delar också era erfarenheter. Det finns många som definitivt skulle ha råd att vänta med att börja förskolan, eller till och med att inte börja alls. Det är få föräldrar som går ordentligt ner arbetstid idag, hur kommer det sig? Jag VET att många vill arbeta 100 % och inte behöver. Tror att det delvis är ett socialt tryck, så fort någon säger något negativt om förskolan, ta bara förskolans stora barngrupper, så skriker den stora massan ”förskolan är toppen, sluta skamma!” eller att föräldrar också har behov. Men barnen då? Vad har de för behov? Att från tidig ålder vistas i överfulla barngrupper med outbildad personal?
Våra barn började när dom var drygt 1.5 år. Hade definitivt kunnat börja tidigare utan problem.
Nu ska du få ett svar som du eller kanske framförallt andra inte önskar men jag förstår att du fasar för det och i det här jäkla hamsterhjulet så är det inbyggt att föräldrar inte ska känna en massa just för att barnen ska ut i samhället så fort som möjligt.
Jag tycker att det är märkligt hur föräldrar så lätt släpper iväg sina barn till främmande människor, särskilt när förskolan ser ut som den gör (stora barngrupper, outbildad personal men kanske framförallt fel personer på fel plats). För ja, så är det. Långtifrån all personal i förskolan behandlar barnen bra och det duckas ofta för det, också av rektorer. Finns det någon släkting eller barnvakt som kan ta hand om ert barn? Vet ju inte hur gammal du är men mor- och farföräldrar? Och gå igenom ekonomin ett varv till, skriver det då jag vet att många föräldrar vill ha samma levnadsstandard också efter att de har fått barn och ”skyller” på att de behöver jobba trots att de inte alls behövt börja jobba såpass tidigt. Det är SÅ många föräldrar idag som låter andra övertyga dem om att barnet måste in i förskolan annars så händer det och det, lyssna inte på det utan håll dig till dina känslor.
Allt beror på förskola, samt vad de lagt krut på. På mitt barns förskola är det 2 avdelningar med 18 barn per sida i blandade åldrar, 4 pedagoger per avdelning (alla inte heltid men minst 85%) men ändå kommunal förskola.
Jobbar själv på en privat förskola och vi har en avdelning med 20 barn i blandade åldrar och vi är fyra heltidsanställda som jobbar+ en som städar på 25% och som också hoppar i barngrupp på 25%. I regel är mindre förskolor SÅ mycket bättre än de massiva förskolorna på två plan med typ åtta avdelningar och närmare 200 barn…. Bara det skapar sån otrolig stress för både barn och pedagoger (vet för jag jobba på en sån förskola förut)
Det beror på förskola ja, men problemet är ju att majoriteten kommunala förskolor brottas med stora barngrupper. Det kan vi inte ducka för. Men ja, de stora förskolorna är också ett problem! Det är ju ingen bra miljö för någon som du ju skriver. Det är ju en logistisk mardröm i princip.
Han började vid 1,5 år, tyckte det var lagom så han kunde gå ordentligt osv. Blev förvånad när de sa att de flesta andra i hans ålder börjat precis vid 1, tycker de är så små då, det är mycket som händer på det halvåret.
Vi skolade in sonen när han var 1,5 år. Pga trodde att det var ’så man skulle göra’. Så här i efterhand önskar jag att vi hade väntat, med dottern kommer vi skola in som allra tidigast vid 2,5. Förhoppningsvis vid 3-3,5. Och jo, många (som inte är ensamstående) har råd att gå ned i tid och vara hemma mer med sina barn än bara det första året. Men man kanske inte kan ha bil, dyrt bolån, hästar, åka utomlands och massa annat när barnen är små. De är dock inte små så många år, så för oss är det värt att tacka nej till de lyxigare bitarna i vårt liv en stund för att våra barn ska få vara hemma längre.
Fy så snabbt livet går. Man är 50 år om 8 år. Sinnessjukt. 8 år är ju ingenting. Jag har dessutom kommit fram till att jag har slösat bort hela min ungdom. Och jag har i princip bara gjort misstag, hur mycket misstag som helst. Det sägs att man inte ska ångra något, men jag ångrar allt, jag ångrar allting. Jag vill så gärna gå tillbaka till jag var 20 år och börja om från början. Jag gjorde helt fel, och jag ångrar allting. Jag vill så gärna bli 20 år igen och få allt ogjort. 40-årskrisen är inte långt borta nu känns det som.
Kan känna likadant (är dock lite yngre). Jag slösade bort min tjugoårsålder på en knepig relation när jag borde bara haft kul istället. Nu har en man och barn och det skeppet har seglat så att säga.
Vad är det du ångrar?
Ojoj I hear you sister.
Jag är 53 och har gjort det mesta fel. Det enda som blev rätt är val av man att skaffa barn med. Han och barnen är bra.
Resten? Så himla misslyckat. Jag borde ha pluggat andra saker, jag borde ha flummat runt mindre, jag borde inte ha trott på alla som sa att tjejer ska ta för sig och ligga runt, jag borde ha prioriterat hälsan och gymmet mer, jag borde ha förstått att även män har känslor och deras känslor är värda lika mycket, jag borde ha stått upp för mina barn när förskolan och skolan inte var bra, jag borde ha varit snällare mot många istället för att tänka ”jag tar ingen skit”…
Ja jag fattar det mesta för sent, men nu vid 53 känner jag mig som en person som klarar att navigera i livet. Förr? Nej.
Och de som gjort tvärtom ångrar sig säkert också.. Att inte flumma lite, leka av sig, inte stå upp för sig själv.
Ja fast när du INTE gör alla dumheterna då har du bara undran kvar, hur hade det varit om jag varit lite mer crazy.
När du har gjort allt tok då har du konkreta minnen av onödiga värdelösa nätter, onödiga ligg, onödigt ALLT. Det är inte samma sak.
Inte alla, du. Alla ångrar sig inte. Svårt att veta innan. Men nu är nu, så länge du inte fått typ HIV eller trauma efter nåt du blivit utsatt för så är det bara att gå vidare. Mkt i livet är ”onödigt”, vore ju konstigt och tråkigt med bara en radda totalt produktiva och meningsfulla händelser efter varandra. Livet funkar inte så.
Okej, kanske du ska läsa min post en gång till. Det står ”jag”. Jag borde, jag borde inte etc.
Har aldrig pratat om alla. Du får göra vad du vill, jag gjorde vad jag ville och jag ångrar mycket.
Du skrev du i 21.40 kommentaren iaf…
Det är det jag menar, andra ångrar annat. Ingen mening med det, man kan inte veta innan allt man kommer ångra. Bara att släppa.
berätta vad du ångrar o vad du idag valt att göra!
Säg gärna vad du ångrar så vi vet? Sprider bara ångest annars
Ångest? Varför? Hon kan ju inte ge oss råd, vi har inte samma liv liksom.
Tänker att ånger hjälper inget så försöker att inte fokusera på nåt sånt. Den enda vägen är framåt, det enda man har liksom.
Men tänker du på det så tar det ju ännu mer av din tid. Bestäm här och nu att du ska göra precis det du vill. Man kan ångra men det hjälper inte. Se framåt.
Jag me!
Jag rekommenderar att du läser boken: the subtle art of not giving a fuck. Läs även om Charles Bukowski.
Kan säga att du inte är ensam. Fan vad man hade levt annorlunda om man vid 20 visste det man nu vet som 40… Jag önskar att jag hade lagt mer tid på att bygga vänskaper med rätt personer, att jag hade tänkt smartare gällande min ekonomi och investeringar, att jag skulle valt en annan utbildning, att jag skulle ha gått på krogen mer, festat mer, legat mer, vågat tacka ja till chanser. Jag har liksom varit en rädd och tråkig tant sedan jag var 20. Och stora delar av livet går liksom inte att göra om vid 40. Usch, jag kommer alltid undra…
Roliga instagram konto att följa? Följer friendforce, kändisarkommenterar och tramsfrans
Miranda Lagerstedt, vad tråkig hon har blivit? Tyckte hon var rolig och skön förut.
Hon har blivit singel… det är därför. Jämför hennes flöde och content på insta nu och innan uppbrottet med F. Nu handlar allt om utseende.
Såg Jag vill bli en short king på svt innan, hur känner ni för att dejta korta killar/män?
Jag kan nog inte gå igång på en man som är märkbart kortare, tyvärr.
Nej. ??♂️
Kortare än mig, nej tack men jag är 172cm och mina två ex är 173 och 171cm. Så jag har varit tillsammans med en som är kortare, men det var ju knappt märkbart och räknas typ inte riktigt.
Helst vill jag ju dock kunna gå i klackar (har bara 5cm-klackar) och fortfarande vara kortare än killen.
Är han snygg självsäker och charmig så varför inte? Jag har dejtat kortare killar och det var inte pga längden det tog slut.
Aldrig. så oattraktivt.
Gick på en dejt med en kille som är kortare än mig och kunde tyvärr inte sluta tänka på att han just var kortare än mig. Tror det handlar mer om mig men kände mig liksom så himla ”stor” bredvid han vilket var osexigt och då är jag ändå bara 161 cm lång.
Majoriteten av mina pojkvänner har varit någon centimeter kortare än mig, men det hade aldrig hänt om de var så gnälliga som den killen i dokumentären var. Sättet han pratade på gjorde att jag trodde att han var 1,60, men han var ju 1,75 och det är ju knappast ett problem
Haha va? Min man är 173 och han har alltid varit populär bland kvinnor.
Det tror jag inte om han är 173
Haha va? Varför inte? Finns ju såå mkt annat som spelar in och 173 är ju ingen jättekort man direkt, längre än de flesta kvinnor.
Tror du inte killen på 173 vet om han varit populär eller inte? Man går ju inte runt och frågar förstås men man ser väl om man har lätt för att få tjejer och dejtar. Du kan väl inte säga nej sådär tvärsäkert.
Haha wtf ? är det program med Julia Franzén? Ja hon är väll öndå över medellängd för kvinnor så många män är ju kortare än henne ?
Oj det var ju inte så kort? Längre än många kvinnor. Min man är 176 och har aldrig hört honom nämnas som kort eller att nån skulle reagerar.
Medellängden för män i Sverige är 180, så man kan väl ändå säga att man är kort om man är under det.
Nja, kortare än medel men inte kort. Kort är man om man reagerar på det tänker jag.
Ingen benämner väl killar precis under 180 som korta och de har inga problem med tjejer pga längden.
är ihop med en kortare kille , och de är inge problem med det
Vilka ”de”?
Är själv 1.80 så behövt vara öppen för det helt klart för att inte stänga för många ute;-) kan inte tycka att det är oattraktivt, men de får gärna vara lite bitigare än mig helst då. Men som någon skrev, gnälligheten är nog ett större problem än längden just här. 1.75 är väl inte så farligt.
Jag skulle nog inte leta efter det och va lite tveksam. Men om man lärde känna nån och blev intresserad så skulle det log kunna hända. Inte samma sak men min man är bara några centimeter längre än jag, dock är jag ganska lång för att va kvinna.
Jag tycker att korta män är mer attraktiva än långa män. Skulle hellre dejta en man som är 165 cm än 195 cm.
Min man är 197 och det är ärligt talat helt värdelöst, haha. Jag är 163, så en av oss får ont i nacken av att pussas, det är svårt att köpa möbler som är sköna för oss båda, alla speglar hänger fel, det är ett evigt flyttande på förarsätet i bilen osv.
Relaterar kring förarsätet. Min man kommer ju knappt in i bilen efter att jag suttit där, och då är jag ändå 170.
Ni kortisar tar alltid våra långisar?
Lite osexigt, men jag tycker inte det är avgörande, alls. Säg att du ska på dejt med två väldigt trevliga män. Vi ponerar de båda har bra personlighet och de är lika gamla, runt 28-31 år.
Den första är 189 cm lång, han har timanställning i hemtjänsten och bor i sin mammas källare. Hans hobbies är att samla på actionleksaker och spela WoW. Den andra snubben är 172 cm, har ett framgångsrikt eget företag, har en snyggt inredd bostadsrätt på 125 kvm i centrum, och hans hobbies är att läsa klassisk litteratur och laga mat.
Vem hade du valt? Precis. Längd spelar egentligen inte så stor roll.
Jag hade valt den som inte hade klassförakt
Var ju inte bara klassförakt där utan hur man lever sitt liv? Hobbies, inriktning..
Så man föraktar en man som har noll ambitioner? Nej sorry jag sätter högt värde på mig själv. Vill inte försörja någon med samma lön som tonåringar har. Sedan spelar andra saker roll där, t.ex. osjälständig om han aldrig levt själv plus loser-intressen… (Låtsas du gilla sådana snubbar för att framstå som så god, alla vet att du ljuger).
Precis, inget konstigt att ha lite standards..
172 är inte jättekort heller…
Fast jo
Eh nej
Tycker inte jag iaf. Inget ovanligt liksom. Är 173 men de flesta kvinnor är ju kortare.
Finns ju kortare men jämförde med han i dokumentären som framställde sig som så kort och var 174 cm…
Jo på en kille…
Vilken tur att man i verkligheten både kan ha preferenser avseende utseende och ambitioner.
Så klart men man bör väl också inse att ingen är perfekt? Jag hade personligen inte dumpat en snubbe med bra personlighet, bra humor, bra ekonomi, bra bostad osv bara för att han är under 180 cm trots att jag tycker långa män är lite extra sexiga. Men handlar det om seriös dejting, typ hitta pappan till framtida barn så känns längd jäkligt irrelevant.
Hade valt den som inte läste klassisk litteratur…
Varför? En man som läser böcker är en enhörning idag. Många har inte läst något sedan Berts dagbok på högstadiet…
För jag läser inte själv klassisk litteratur, tycker att den typen av människor som gör det inte kanske tilltalar mig så mkt. Hade gärna valt någon som läser, men inte klassisk litteratur som i mina ögon är riktigt boring.
Min sambo är nio cm längre än mig. Hade så önskat att han var längre…
Är du lite girig?
Har absolut 0 problem med en kort man. Så länge det inte är en dvärg
Är du Snövit? Hon dumpade sju kortväxta killar med eget gruvbolag för en lång kille som dessutom kysste henne utan samtycke. ?
Efter att ha läst det här kommentarsfältet har jag en aning mer förståelse för de stackars killar som gör den sinnessjuka operationen så att benen blir längre.
Men var ju en hel del kvinnor som var positiva till kortare män?
Ja jo och många kvinnor opererar rumpa, bröst, midja, läppar och armar men det är inte synd om dem utan då är det ”ett personligt VAL”. 😉
Och tjejer svälter sig för att män inte vill dejta tjocka. Det är synd om alla här i livet.
Det handlar ju om kortare än sig själv.
Har dejtat korta svin och långa svin!
Efter att ha läst den här tråden så undrar jag var alla kvinnor finns/fanns som hellre dejtat mig än Prince? Är 192 cm. Här i tråden finns de tydligen, men har inte träffat på dem i verkligheten.
Frågan är väl vad du har mer att erbjuda än dina 192? Jag skrev med en kille och frågade vem är du? Fick till svar att han hette…, var…. år och 190 cm lång. Det var liksom ingen dejting, han kontaktade mig på Fb. Om jag frågar vem någon är så tänker jag personlighet och egenskaper i första hand.
Du tänker helt rätt, men för många här i kommentarsfältet verkar längden vara avgörande. De verkar göra en första bortsortering baserat på längd, så då borde jag gå vidare till nästa runda baserat på min längd medan t ex Prince inte varit aktuell, oavsett vad vi har att erbjuda i övrigt.
Nu läser jag klassisk litteratur också, vilket tydligen är en vattendelare av kommentarsfältet att döma. ?
Är du attraktiv och har jobb och boende så hade jag hellre dejtat dig än Prince.
Hat aldrig attraherats av korta män. Samma sak med skalliga/rakade män.
Lyssnade någon av er på Måndagsvibe när Lojsan och Hanna diskuterar ordet ”hen”. De säger att antingen är man en man eller så är man en kvinna, man kan inte vara ingenting. Sen jämför dem det med möbler att en soffa är en soffa och kan inte kallas något annat. De verkar helt ha missat skillnaden mellan biologiskt kön och socialt kön. Känner mest, hur många såna här saker ska Hanna få säga innan hon blir canceled?
Fast jag håller med dem båda.
Hen omnämns aldrig som ett ” socialt kön” , så det är inte riktigt den approachen det uttrycket har i samhället . Sen är det ju fakta, det FINNS bara två kön. Lika som att en kropp bara har ETT hjärta och TVÅ ögon. Däremot kan man vara en man som heter Victoria och gjort brösten , men det är fortfarande en man.
Fast ordet ”hen” handlar väl i högsta grad om det sociala könet och att någon inte definierar sig med de tillskrivna egenskaper som det innebär att ha ett visst könsorgan.
Jag trodde hen bara var ett ord för att slippa skriva ”hon eller han” ? alltså för att förenkla skriftspråket eller typ för att inte avslöja kön i en nyhetsartikel om någon är misstänkt för något.
”Hen” är så jävla fult, vägrar använda det, föredrar ”han eller hon” alla dagar i veckan.
Cancela någon för att dom kan biologi och har verklighetsförankring?
Det finns bara två kön. Om du vill kalla dig för hen får du givetvis göra det, men dra inte in mig i dina vanföreställningar.
finns bara 2 KÖN. punkt.
Faktum är ju att det föds människor som rent biologiskt är i gränslandet mellan man och kvinna. Exempelvis förekommer kombinationen xxy.
XXY är extremt ovanligt och fortfarande en variant på XX, dvs kvinnligt kön. Det finns ingen som föds med könskromosomer som inte visar XX eller XY.
Förlåt jag menade en variant på XY dvs manligt kön.
Det kan leda till att man får kvinnliga fysiska egenskaper i olika hög grad, och mindre manliga egenskaper. Att det fortfarande ”är en variant på man” beror ju på hur vi valt att definiera det, där vi har ett starkt behov av att kategorisera i ett av dessa två alternativ.
Sen finns det ju massa andra orsaker till den typen av symtom också: man kan vara man eller kvinna i olika hög grad rent biologiskt.
Ja, de har 47 kromosomer och har per definition en mutation.
Ja, och vad menar du med det då? Mutationer förekommer hos i princip alla människor, vad vi kategoriserar som en sjukdom beror på vad som ställer till problem. I en värld där vi var mindre besatta av att det finns två väsensskilda kön skulle det kanske ställa till mindre problem, dvs ej ses som en sjukdom?
Ja, alltså en ny mutation blir liksom inte ett nytt kön. Hur gärna du än vill det.
Men det är skillnad på kön och genus. Debatten kring könsneutrala pronomen och i förlängningen ickebinära handlar inte om biologi.
Ja. 2 kön. Bara 2 kön. Bara.
Hen är ett könsneutralt pronomen, inte ett kön. Man kan använda det när man till exempel vill undvika att säga ”honom eller henne” när man antingen inte vet kön eller av någon anledning inte vill avslöja det.
Eller så kan man använda för att benämna en ickebinär person.
Om hen vill så
Aldrig.
Nej men de är ju puckade. Jag älskar deras podd men förväntar mig inte att de ska vara pålästa eller ha mycket kunskap om sånt de uttrycker dig om.
Det är ju helt sant. Det finns bara två kön. Om du nu tycker att man kan vara vd man känner, Vad får man själv känna att man är då? Att som vit känna sig svart? Att som 70-åring hävda att man är 12 år?
Ni måste kika på Tiingelinns instastory, hon vill ha cleangirlchips ? hon verkar dessutom inte fatta att hon köpt sötpotatischips. Cleangirl är väl absolut inte något man förknippar henne med med hennes bagage.
Kan inte någon bara porta henne och pappappadotter från sociala medier?! De är så jäkla obehagliga och verklighetsfrånvämda…
Cleangirl har ju ingenting med mat att göra, utan utseende och stil.
Precis tex välvårdat hår, inget krimskrams i håret, inga lättklädda bilder samt ordning och reda inget man förknippar med henne.
Så mycket halvnaket hos henne nu. OF nästa?
Kanske är jag bara kär i kärleken… svårt att veta. Två somrar i rad har jag blivit hjärtekrossad, utan att det egentligen ens hann bli någonting av relationerna. Hade tänkt att skita i män helt, men så plötsligt kan jag inte sluta tänka på en man som jag känt sedan i våras och varit bekant med. Han har funnits i tankarna lite grann hela tiden, men hamnat i skymundan på grund av en annan förälskelse. I veckan har jag svävat som på moln efter att vi har skrivit och träffats. Men jag vet inte. Ibland önskar jag att jag kunde se in i framtiden.
Lycka till❤️
Låt dig själv våga men lev i verkligheten. Bjud på dig själv men inte mer än vad situationen kräver. Är du till exempel tidigt i dejtande behöver du inte vara tillgänglig dygnet runt och släppa allt för din crush, håll fast vid dina rutiner och dina prioriteringar samtidigt som du successivt fasar in denna nya person. Är det väldigt starka känslor utan att du faktiskt känner personen särskilt väl kan det precis som du säger vara att du är ”kär i kärleken”. Följ Sabrina Zohar på insta.
Tack för viktiga ord! Ska ta till mig dem.
Ingen orsak! Ibland kan det kännas otroligt starkt när den potential man känner finns aldrig får upplevas. Men det är just det du sörjer, potential (fantasi), inte något som fanns på riktigt. Det är det som kan vara så tufft med kortare förhållanden, så mycket man hoppats på men som aldrig blev.
Snälla, säg att det finns hopp!
Idag gjorde min stora kärlek slut med mig. Han är otryggt undvikande i sin anknytning och det finns absolut ingenting jag hade kunnat göra för att förhindra detta – tro mig, jag har kämpat i nästan 2 år på alla sätt men alla möjliga strategier.
Det gör så himla ont att det jag trodde vad min framtid inte finns längre.
Att förhållanden tar slut sker på daglig basis… men jag behöver solskenshistorier om att ni överlevt och träffat en ännu bättre person!
Är strax över 40 och frivilligt barnlös och känner mig bara misslyckad och förbrukad sett ur samhällets syn på kvinnor som jag.
Hit me med pepp, det hade uppskattats så mycket!❤️
Som frivilligt barnlös är man väl mer flexibel?
Vi med barn har den här känslan att barnens andra förälder är någon vi har med oss hela livet. Då är ju det bästa alternativet att fortsätta relationen.
Du kan ju vara fri på ett annat sätt.
Vad menar du skulle förbinda två vuxna, om den ena inte längre vill?
Du är absolut inte misslyckad och förbrukad! Du är cool och fri, din tid är nu! ❤️
Undrar lite varför du använder ordet barnlös, även om du sätter frivilligt framför? De flesta säger barnfri nu, mer positivt! ??
Nej, det är bara ett gapigt gäng på denna blogg som har fått för sig detta. Barnlös är en helt neutral term utan värdering. Man kan t.ex. vara benlös eller livlös, det är enbart en beskrivning. Barnfri däremot uttrycker viljan att beskriva något som man är fri ifrån. Det är värderande. Mvh Barnlös och tillfreds
Haha nej. Är det själv och i communityt är det vanligt. Känner ingen som vill kalla barnlös. Lös betyder ju att man saknar nåt liksom. Tror inte du är det då du dissar dina egna här…
Dina exempel är INTE neutrala ? En benlös skulle ju vilja ha ben! Tex är det konstigt att kalla en ekonomiskt oberoende person arbetslös.
Hatade att höra det här när jag blev dumpad men tyvärr är det sant, tog det slut så var han inte din stora kärlek. För mig hjälpte det att tänka att jag var med i filmen om mitt liv. Det hade blivit en sjukt tråkig film om allt bara var mellanmjölk hela tiden. Det är ju de stora känslorna man vill ha och vill man ha de topparna kommer man också få dalarna. Du lever! Du upplever, tänk att du kunde känna något så starkt att det nu gör så ont? När inget annat hjälper kan du lika gärna romantisera lidandet och verkligen känna på djupet. Samtidigt – lev ditt liv, satsa lite extra på jobbet, träffa dina vänner, gå till gymmet, även om du inte vill. Så när det värsta onda går över är du på köpet närmre dina vänner än tidigare och kanske kör nåt pb på gymmet eller vad som nu är din grej.
Vill köpa ny eltandborste, rekommenderar du någon särskild?
Oral B pro är bra, men beror på vilken prisklass du vill lägga dig på! Lite dyrare är oral b io men den är skönare att borsta med!
Måste bara skriva av mig lite. Har en förälder som i perioder mått väldigt dåligt, men bra senaste ganska många år tillbaks. Men nu börjar det igen, fick ett samtal från polisen idag som skulle åka dit för en läkare trodde att hon tagit sitt liv. Fick sedan tag på henne och försöker hjälpa på olika sätt men hon vägrar. Vet verkligen inte hur jag ska hantera detta nu igen. Vad gör man egentligen när någon inte vill? Tror att hon ljuger om att saker är bättre fast jag vet att de inte är det, och det är ju ett varningstecken om jag fattat det rätt… Skulle vilja ha kontroll på henne dygnet runt men jag bor över en timme bort så det är inte bara att åka dit heller, dessutom är hon ju vuxen och fattar sina egna beslut antar jag… Har inga syskon, skilda föräldrar och ingen kontakt med hennes syskon så är helt ensam i detta…
Och det utsätter hon sitt barn för? Inte ok.
Hm jag förstår inte riktigt vad du menar? Det är ju inte ett val att hon mår så dåligt…
Jag är själv förälder och känner att i och med det får jag stå över den sortens må dåligt.
Så jag ska säga till henne att sluta vara i en djup depression? Jag tror tyvärr inte att det är så det funkar….
Psykiatrin har ett ansvar. Man gör så mycket man orkar som anhörig. Men vård med kunnig personal behövs. Fy fan att dom drar ner på vården. Borde vara förbjudet
Men hon vill ju inte ha hjälp av psykiatrin, eller av någon….
Men om läkare och polis är inblandade och det verkar vara alarmerande, borde inte tvångsvård vara på plats? Kanske kan du kommunicera med berörd vårdinrättning.
Polisen kollade så att allt var ok och hon sa att det var det. Att uttrycka suicidtankar inte grund för tvångsvård, sådant är jättesvårt att få igenom. Finns ingen vårdinrättning(?) att kommunicera med.
Måste innebära ett fruktansvärt lidande för dig med. Vet att man kan prata med 1177om detta. De tar på allvar, medlar kontakter osv. Det är inte alla som känner till det. Du kan ju inte bara bli lämnad med denna vanmakt och ovisshet. ❤️❤️❤️
Det visste jag inte! Tack❤
Nej men om du har barn och mår dåligt så kan du inte bara sluta höra av dig. Då får du meddela att nu mår jag dåligt och försvinner ett tag.
Fatta oron annars.
Ok du får tycka saker om hur hon agerar och att hon gör fel. Tyvärr hjälper det inte med att tycka saker, nu är det såhär tyvärr… Ja oron är vidrig.
Jag är också förälder och känner att i och med det får jag stå över cancer och hjärtproblem. Kan inte utsätta mina barn för det
Är väl en helt annan sak hur man hanterar problem versus att ha dem.om jag har cancer och inte meddelar barnen att jag är döende så är det dåligt, ja. Samma att ha psykos ohälsa och bara försvinna.
Det hjälper dock inte med skuldbeläggande vid psykisk ohälsa, tvärtom kan det få någon att må ännu sämre
PODDEN – sanning & konsekvens
Vem är det dom diskuterar vars bild har kommit ut? Den med pop på magen och inga underkläder?
Jag undrar också!!!
Åh glömt lyssna idag! Kommer säkert också undra sen ?
Också podden: Vem är den manliga artisten som örfilade sin flickvän och dessutom var notoriskt otrogen mot sitt ex han var förlovad med?
Jag tänker spontant på E**** S****
Ja, jag tänkte direkt Hanna Sch… och Eric också.
Börjar bli orolig , såg idag på nyheterna att försvarsmakten knackat på hos helt vanliga människor med civila kläder och frågar ut vad man har för åsikt om ukraina. Tycker detta är sjukt obehagligt och är rädd att man skall bli misstänkt för nått man inte är . :s
Haha! Du tänker att försvaret sysslar med åsiktsregistrering?
ja
Sök hjälp hos psykiatrin ❤️?
https://www.expressen.se/nyheter/sverige/dan-hissade-flagga-fick-besok-av-forsvarsmakten/ läs själv
Vad tänker du själv att det rör sig om då? Det är ju väldigt märkligt iallafall eftersom de heller inte vill svara på varför de ställer frågor.
Jag tycker det är skumt att myndigheterna skall civilt och misstänka folk , flaggan visst men varför fråga ut om varför man har kamera utanför dörren , alla ha ju det typ nu för man vill skydda sig från inbrott och varför de frågar om en båtmast. Känns otrykt
Vilka ”nyheter”’tittade du på lite mer specifikt? Låter inte som det är typ Aktuellt du har knappat in?
Om någon knackar på din dörr för att ställa frågor om Ukraina och hävdar att man kommer från försvarsmaken skulle jag verkligen starkt vilja rekommendera att man smäller igen dörren. LÅter som bedragare.
https://www.expressen.se/nyheter/sverige/dan-hissade-flagga-fick-besok-av-forsvarsmakten/
Nej men vad skumt?
Läste du artikeln? Hela. Det som är skumt är flaggan.
Jag tycker allt är skumt.
Vilka nyheter har rapporterat om detta?
Aftonbladet och Svt
Expressen menade jag
Nu handlade det ju om att en man hängt upp en trasig ukrainsk flagga med låtsas-blod på i trädgården. Hänger man upp flaggor eller ställer upp skyltar med budskap som kan uppfattas stötande tycker jag inte att det är konstigt att folk reagerar. Själv skulle jag tycka att det var obehagligt om mina grannar hängde upp blodiga flaggor i trädgården, oavsett om det var rysk, ukrainsk eller svensk.
Det kan man ju tycka är konstigt, det hade jag också gjort som granne. Det är dock en bit ifrån att som granne tycka det är lite knäppt till att en myndighet knackar på och ställer frågor om det.
De var ju redan där i ett annat ärende står det i artikeln.
Hur menar du att det skulle göra det bättre?
De knackar inte på hos alla som har en ukrainsk eller rysk flagga hissad (som ju finns i var och varannat kvarter) utan höll på med någon insats och ville få mer information om närområdet.
Det går ju uppenbarligen bra att t ex vara lärare i ukrainska och anställd av kommunen samtidigt som man öppet är för Rysslands krig så jag skulle inte vara allt för orolig för att åsikter ställer till problem.
Någon granne har väl undrat kanske.
De frågade ju även ut om varför han övervakade sin tomt och varför han hade en båtmast på tomten . De är väll änu sjukare . Vem har inte en kamera vid sin ingång och tomt nu förtiden liksom och vad e det för fel med det?
Om de var där och såg att han hade kamera vid sin ingång så naturligt att de frågade. Det är förbjudet att filma allmän plats, vilket många bryter mot med sin egenuppsatta kameror.
Tror du missförstått nåt… Elelr inte sett på vanliga nyheterna.
Var tror du vi bor egentligen?
Men det är ju för att de har en flagga? Klart de blir misstänksamma när någon hissar en blodig ukrainsk flagga!
Misstänksamma på vad? Även om de är misstänksamma, vad tänker du att de skulle ha för rätt att göra åt det? Det är ju så att man får tycka att hela Ukraina skulle tillfalla Ryssland om man känner för det.
De har rätt att göra det. Vad du tycker är en sak men vad de har rätt till är en annan.
Varför undanhåller du en del saker i kommentaren?
?????
Vad är det du inte förstår?
Han ville ha uppmärksamhet och han fick det. Vad grinar han för?
Sanning och konsekvens podden: Vem är influencern det talas om i dagens avsnitt som poddarna menar kommer sluta upp i överdos eller polisrazzia?
Så nyfiken ?
Inte hört men har ändå en gissning: paow. Tror något av detta är hennes framtid tyvärr
Så stressad och orolig och har en känsla av att inte göra vår dotters operation nästa vecka, vet inte varför jag har en dålig känsla, helt vanlig rutin-operation. Men har sån orolig känsla… Hade inte med sonen då han blev opererad och nedsövd. ? (Halsmandlar som ska bort då de är förstora och stör sömnen)
Det kommer gå bra!
Det är en vanlig operation men man är alltid nervös när ens barn ska sövas. Styrkekramar till dig ?
Ibland beter sig min man som en riktig jävla mansbebis. Senaste veckorna har han varit en klippa men igår och idag har han blivit sur över småsaker, som att vi inte har rätt sylt hemma och att jag glömt att säga det. Förlåt men e du PUCKAD??? är allt jag vill skrika åt honom för att han startar en konflikt när jag kommit hem. Men i och med att jag vet att han har fina sidor och tänker att han nog är stressad över något annat håller jag käften den här gången. Och tänker i tanken att han är en pinsamt mansbebis just idag.
Men det är väl inte så konstigt att bli lite irriterad över att nåt är slut och den andra inte sagt det? Om det var den som tog slut på det tex. Sen får man ju släppa det såklart. Men sånt där händer då och då, senast hade jag tagit sista toapappret och glömt säga nåt, det är värre ?
Inte jag som tog slut på det. Jag letade efter exakt samma sylt igår men fann det inte i två affärer. Men tycker också… Sylt? Hallå? Det fanns två andra. Är sur på att han blev sur och känner verkligen noll lust att prata eller göra sams. Fuck off (obs inte till dig då. Är bara väldigt trött och det här blev droppen för kvällen)
Man kan ju bli irriterad, känner igen mig. Men man får släppa den som sagt.
Sen.
Är väl inte konstigare än hur knasiga pmstjejer eller gravida beter sig.
Ja men pms och graviditet medför hormonförändringar. Och även utan dem tycker jag att man får reagera, får vara sur ibland och jag tänker inte göra något stort av att han så snabbt blev på dåligt humör. Men tänker också inte anstränga mig för en mysig eller trevlig kväll ?
Fast, du verkar ju göra en stor grej av det här..?
Ja, det blir nog så ändå. Jag vill inte göra en grej av det, men jag är pissed off och gör en grej av det inser jag. Och jag har haft en lång dag men det kan ju lika gärna vara hans förklaring till varför han så lätt blev irriterad. Usch. Vill släppa men det är svårt.
Nu försökte jag i lugn och rimlig ton reda ut det men hans svar var ”ja vad mer?” när jag förklarade min reaktion. Blir så provocerad när han beter sig som om han är 4 år. Fuck it.
Jag är också irriterad på min man som betett sig som en sur tonåring ikväll. Tyvärr är jag otroligt dålig på att vara långsur så han lär väl knappt märka av det.
Du låter inte så mycket mognare än en 4-åring själv.
Just nu låter det som att ni är två barn som bråkar över vem som åt upp sista sylten. Det är sylt. Släpp det nu och köp mer nästa gång ni handlar.
Låter inte så illa.
Julia & Bingo… va tror ni? Kommer det hålla? Bröllop? Graviditet?
Det är något med deras förhållande som är så konstigt.
I podden pratar Bingo ofta i termer som ”ifall jag och Julia verkligen är så…”
Menade för varandra*
Sjukt skumt att prata så om sitt egna förhållande ?
Är det bara jag som saknar ett samlat forum för att kunna diskutera skvaller och svenska influensers? Typ att kunna diskutera det exonph lägger ut, det tjejerna pratar om i podden och annat löst skvaller. Finns det någon Reddit eller liknande för detta? Som inte är Flashback eller detta underbara kommentarsfält dvs.
Saknar också!
Jag skapade en Reddit-tråd! Lagt ut ett inlägg om senaste Sanning & konsekvens och dess innehåll. In och dela med er av era tankar!
https://www.reddit.com/r/influencers_SE/
För något år sen var jag vän med en person som precis fått barn. Hon sa då att soc skulle komma på hembesök om någon dag, för det är sånt dom gör när man får en nyfödd. Stämmer det?
Detta kom jag att tänka på precis och blev väldigt nyfiken.
Nej soc kommer inte automatisk på hembesök när någon fått barn. Däremot är det vanligt att BVC erbjuder hembesök i början, men det är frivilligt. Enligt vår BVC-sköterska handlar det om att underlätta för den nyförlösta mamman och bebisen.
Och för att bvc-sköterskan kollar om hemmiljön är säker för bebisen..
För vissa blir det så. Då har vårdpersonal snappat upp nåt och det finns en viss oro. Kan vara ung ålder eller livsstil.
Jobbar på socialtjänsten och nej. Hembesök görs inte vid en orosanmälan ens utan det krävs att en utredning är inledd. En utredning inleds inte automatiskt pga ung ålder hos föräldrarna heller.
Hände en bekant till mig. Kanske hade hon fel att det var soc då. Men de var tvungna att gå på extra möten och blev extra kollade efteråt. Hon trodde det var för de var unga men var lite annat med dem också.
Har haft en tuff vecka av olika anledningar. Kollar in influencerbloggar och stör mig på allt perfekt, pluttinuttigt och vackert. Då är det rätt skönt att kika in här och konstatera att här kommer det aldrig bli perfekt och ”gulligt”.
Deras liv är inte perfekta.
Jag följer en tjej från min stad på insta. Utåt sett så såg hon verkligen ut att leva drömlivet. Jag tänkte verkligen att ”hon lär inte ha några bekymmer och har ett perfekt (servera ut, snygg man, gott om pengar, flera vänner, fint hus och massor av resor).
Nu visar det sig att de skulle sig pga mannen var ett riktigt as och hon har ätstörningar och tydligen haft det hela livet. Det var verkligen ett bevis på att allt inte är som det verkar på sociala medier.
*De har Skillt sig
Skilt sig.
Ja jag vet. Du har helt rätt i det inte är perfekt. Men det stör mig att att det man visar är bara det perfekta. Saknar nyanserna.
Man kan ju också själv välja vilka influensers man vill följa och därmed stötta. Avfölj de som bara visar upp ett perfekt liv och följ dem som är mer ärliga.
Det är det aldrig. Det du ser på Instagram är aldrig någonsin verkligheten. Det är alltid en fasad.
Ja det är jag såklart medveten om. Just ikväll stör jag mig på det där vackra och puttinuttiga just eftersom det inte är hela sanningen.
Nope, varför skulle det va det? Alla är inte ljugande influencers.
”Okej”
Eh va? Vissa har härliga liv på riktigt, deal with it.
Fast du kan inte förändra andra (jo, tröttsam sägning) utan fråga vad det andra gör väcker i dig.
Alltså, tanbyklara. Hon ska åka några dagar själv till Spanien ”för första gången!!!”, men hon var ju nyss iväg i Kroatien en vecka utan barn?
Samt att hon skrev för ett tag sedan att hon och John var ute och åt själva för första gången? Har hon glömt av sin barnfria resa? ?
Jag tänkte på exakt samma när jag lyssnade på hennes podd ???
Hon skriver hela tiden ”första gången”; det är ju säkert sant på det sättet att det är en ny omständighet, men hon har ju varit ifrån sitt barn många gånger. Säkert såväl dåligt samvete som tyckande utifrån som gör att hon formulerar sig så.
Idag på tågstationen så passerade jag ett barn som jag kände igen så himla mycket, tänkte ”Är det en kompis barn? Avlägsen släkting?”, så kollade jag upp på mamman och ser att det är Miss Molly från TikTok! ? Slogs bara återigen av hur knäppt det är att vilja visa upp sina barn på sociala medier till den grad att främmande vuxna människor känner igen dom på stan…
Ja. Jag har sett Ladydahmers barn och hade samma reaktion ”jag känner dem, vilka är det” och sen insåg jag att jag inte känner dem alls men jag vet massor om dem. Så himla skevt.
Verkligen! Kände mig nästan lite creepy… Men hur kan dom vilja ha det så? De måste ju märka av blickarna, även barnen? Jag hade tyckt att det vore superobehagligt om jag såg främmande människor titta på mitt barn sådär
Så fruktansvärt sjukt samhället blivit när föräldrar visar upp barn och tjänar pengar på samarbeten med företag de aldrig skulle fått samarbeta med om de inte hade barnen. Vad för barnen? Detta måste regleras i lagen, typ som Frankrike har gjort.
Håller helt med dig! Särskilt i dagens samhälle där det finns så ofantligt många vägar att gå, så väljer man att sälja sina barns integritet och utnyttja dom för att själva skapa sig ett namn
Den ungen är fascinerande. På ett bra sätt alltså.
Haha känner så varje gång jag ser Margaux son Arnold (bor i samma område). Tänker alltid att ”dig har jag ju fått följa sedan du föddes, vad tror du är nu” osv ?
Jag vill så gärna söka en tjänst jag har sett men trivs gott där jag är, med kollegorna, och är rädd att jag inte kommer få det lika bra någon annanstans och inte trivas alls. Men tänk om tjänsten är min drömposition? Varför är jag rädd för förändringar jämt..
Just do it. Du kanske inte ens får tjänsten. Rekryteraren kanske är ett as och ger dålig bild av arbetsplatsen. Eller så är det fantastiskt. Du vet inte förrän du provar.
Loggade ut från Insta vid årsskiftet. Sedan från Facebook för någon vecka sedan. Loggade nu in på Facebook igen för jag behövde kolla ett event till en fest jag är bjuden på imorgon. Jag fick sådan hjärtklappning direkt av att se fragment av så många andras liv.
Loggade ut eftersom jag inte vill använda min telefon så mycket, främst för att jag inte vill att mina barn ska tycka det är ett normalt beteende att alltid vara uppkopplad. Inte för att jag tänkte att jag mådde dåligt av sociala medier, tvärtom tänkte jag att jag kunde hantera det bra och inte blev så påverkad. Är i en ålder där folk inte ens är så aktiva på Facebook men ändå blev jag vimmelkantig av alla intryck på några få minuter. Lite chockad. Jag är inte lättstressad eller känslig för intryck i vanliga fall. Loggade ut illa kvickt.
Jag avslutade Facebook i början av förra året, och har faktiskt inte saknat det alls. Känns så skönt att inte fastna i evighetsscroll där längre, och händer det något viktigt med någon av mina nära och kära så kommer jag ju att få reda på det ändå tänker jag.
Var det någon som följde en kvinna anno 2015-2016 som var hyffsat stor på Instagram. Hon läste till ssk och bodde i Gröndal, Stockholm men flyttade sedan ner mot skåne efter hon fick barn. Hade ganska fin klädstil och allmänt sympatisk! Vore så kul att hitta henne igen.
Starwoman?