391 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Är det någon mer som beställt prints/konst från LDs webbshop men som inte fått sin beställning? Gått flera månader, får ingen återkoppling…

      ????????

      Tack och lov inte. Har köpt från henne förut men skulle aldrig göra det idag. Såg att många skrivit till henne på Instagram men att hon helt ignrorerar dom ? Hon har väl fullt upp att maniskt posta om Israel/palestina. Så jävla nonchalant att hon tar betalt och sen inte ens kan återkoppla till alla som inte fått sina beställningar. Någon hade väntat i över 7 månader…

      ”Konst” från LD, tack men nej tack!

        Mycket kan man säga om henne. Men nog fan är det konst.

          Fula tavlor tycker jag. Hon kan inte måla proportioner.

      HJÄLP MIN HÅRBOTTEN!

      Då jag somnade med ungen och inte hann in klockan 20:00. Så får jag låna din kommentar, sorry!

      Min hårbotten har alltid funkat OK med Nioxin. Men plötsligt har den sluta verka och min hårbotten är kaos just nu. Flagnar, blöder, är torrare än torrast och blir flottigt direkt.

      Snälla – säg vad jag ska använda som faktiskt FUNKAR! Har testat Daxxin några gångar men upplevde att hårbotten blev extremt dåligt (dvs sämre än ursprung) efter jag slutade med den tyvärr!

        Under your skin

        Fungoral (finns på apoteket)

        Kanske boka tid hos VC för att se om du har eksem och behöver kortison utskrivet?

      typ som denna eller vad tänker du?
      https://www.mynewsdesk.com/se/greenbalance-dot-se/pressreleases/greenbalance-goer-storsatsning-genom-att-utoeka-sitt-sortiment-med-nya-ekologiska-raavaror-foer-hudvaard-och-haarvaard-3238439

    Jag började på ett nytt jobb för 1,5 år sedan och trivdes rätt bra men blev inkastad i en hysterisk situation som bara eskalerade. Haft orimlig arbetsbelastning fram till nyligen. Men känner en trötthet och inte samma glädje för jobbet som jag gjort tidigare (jobbet inom samma bransch 10 år)

    Nu har jag sökt och blivit erbjuden ett nytt jobb inom helt ny bransch. Men är så kluven. Brinner egentligen för det jag jobbar med nu men har ju tappat glädjen. Men har otroliga kollegor som får mig att skratta varje dag. Vi har sån otrolig gemenskap.

    Vet inte hur jag ska göra..

      Livet är för kort för att riskera att bli utbränd och känna olust att gå till jobbet. Ta det nya jobbet och testa! Tycker du det är kasst kan du alltid byta tillbaka till branschen du är i nu. Och de roliga kollegorna kan du alltid fortsätta träffa privat. ☺️

      Om det är orimlig arbetsbelastning och du inte mår bra låter det som en no brainer… om du gillar kollegorna finns de kvar som vänner.

      Skulle behövas en riktigt bra arbetsplats om man ska lämna bra arbetskamrater. Det är ju jätteviktigt att trivas med dom.

      Jag hade försökt påverka arbetsbelastningen om du trivs i övrigt. Bra arbetskollegor är ingen självklarhet och det blir sällan att man håller kontakten när man byter arbetsplats, tyvärr. Det är min erfarenhet iaf.. Om du verkligen tvekar är det en hint att du kanske inte är redo att gå vidare trots allt.

        Men kollegor kan också lämna och så har man sumpat en chans för dem…

      Jag satt lite i din sits för några år sedan. 15 år i en bransch jag älskade, underbara kollegor, men var så nära kanten att det blev ohållbart.
      Bytte helt bransch & älskar min nya bransch. Saknar mina kollegor, har supertrevliga kollegor nu med. Men vi är inte och kommer aldrig bli så nära som mina gamla. Saknar att ha en workbestie.
      Har kontakt med några av mina fd kollegor, men tyvärr inte alla.
      Men ändå har jag inte ångrat mitt beslut en minut.
      Jag har inte varit arg en enda gång på mitt jobb, ser fram emot att gå till jobbet på måndag, något jag inte tror hänt på över 10 år och har ork att göra saker efter jobbet igen.

        Låter som en dröm. Vilket det inte borde vara. Inser att jag verkligen borde byta bransch…

        Vilken bransch jobbar du i nu?

          Skolan.

    Någon som har ulcerös kolit? Håller på o lämnar lite prover och funderar om det är detta jag har.

      Jag har. Fick diagnos som 3 åring

      Jag har Chrons (besläktade), det fick mig intresserad av medicin och till sist in på läkarlinjen. Hoppas tarmen behandlar dig väl ?

      Jag har, haft det sen jag var 19, är 36 nu. Något speciellt du undrar över?

    LD är så jävla ful som spyr j u d e h a t dagarna i ända och som bara klagar på våra politiker nonstop. Nu har vår utrikesminister uttalat sig och uttryckt stöd för ICC. Hörs något från LD om det? Inte ett pip.

      Jag tror inte du ska förvänta dig att hon är rationell eller reagerar logiskt.

      Judehat? Eller förakt mot Israels dömda krigsförbrytare till landsledare? Du måste kunna skilja mellan de två.

        Verkligen. Men nu börjar vindarna vända och de som tyckte detta folkmord var ”rimligt” kommer ligga väldigt lågt i framtida diskussioner

    Nu har jag fått julkänsla. Men tyvärr stressad. Glömde köpa julpynt på innofinn för ta det i morgon. Vad ska ni göra i helgen.? Jag ska rensa ännu mer hemma och kolla filmer och ta det lugnt.
    ❄️☃️❄️⛄️

      Jag ska stå på en julmarknad och sälja hemmagjorda ljus på söndag. Ser verkligen fram emot det, så imorgon ska jag pyssla med det och förpacka dom fint.

        Vad mysigt!! Lycka till med försäljningen?️

    Det känns som att det flörtas med produktionen varje säsong av Bachelor. Hur kommer det sig att de skickar ner snygga singelkillar som arbetar med tjejerna? Är ju som att be om drama. Kanske är det medvetet?

      Hur vet du att det är singelkillar? Och menar du att ett rekryteringskrav är att det ska vara fula killar eller tjejer? Det är väl rätt sannolikt att tänka sig att många unga killar jobbar i en sådan här produktion

      Är diskriminering att neka personer jobb pga kön

        Men inte pga hur snygga eller osnygga de är ?

      Är extremt mkt drama bakom kulisserna på varenda tv-produktion, nästan så man skulle mockat upp dem och filmat där också hehe.

    Har någon tips på unga kvinnor i Sverige som gillar träning och har ett härligt instagram-konto? Jag inspireras när jag ser folk i samma åldersgrupp (20-35 år) lägga upp träningsmaterial 🙂 härliga löparrundor i Stockholm? Bra träningskläder? Typ sånt 🙂 behöver något i novembermörkret som motiverar…..

      Andrea hedenstedt:)

      Andrea Hedenstedt! Allt du beskriver och riktigt feel good-konto.

      My Martens…?

        Hej My!

          Eller person med humor…

        Klockrent! ?

    Hej!

    tw mat och vikt

    Jag äter exakt lika många kalorier per dag, noga med protein osv. Detta pga träningsresultat.
    Ibland fastar jag, typ 8/16 eller längre, äter samma mängd kalorier, varken mer eller mindre och samma mängd av de andra macros, men går ändå upp i vikt om jag fastar? Är det nånting med fastan som hos vissa kan ge tvärtom effekt trots exakt samma mängd kalorier? Någon som upplevt samma? Är kvinna.

      Menar du att du går upp de dagar du fastar? För det kan vara vattenvikt eller bara vanlig fluktuation. Man bör inte väga sig varje dag.

        Nej det är bra att väga sig 1 gång om dagen och sen räkna ut ett snitt. Då vänjer man sig vid att det går lite upp och lite ner, går det inte ner över tid kan man prova kapa 100-200 kalorier i snitt om dagen och så fortsätta så tills man hittar en lagom nivå.

        Till ts, du går inte upp och ner i fett från dag till dag utan det beror på en massa olika orsaker till det.

      Vikten pendlar baserat på annat än enbart huruvida du går upp/ner i t.ex. fett. Vattanasanmling är en supervanlig orsak till att vikten varierar något från dag till dag, eller till och med under samma dag. Krävs vatten för att smälta mat, om du har träningsvärk har du med största sannolikhet en viss vätskeansamling, hormonella förändringar (som var du är i din cykel eller andra hormonella normala förändringar) m.m.

      Annat som också spelar in är blodvolym (som kan öka om man t.ex. börjat träna rätt nyligen, eller ökat träning och kommit i bättre form), mat du äter (just vad den väger), hur mycket du gått på toa osv.

      Att väga varje dag är rätt onödigt och ger inget, såvida du inte ska typ brottas i en viss viktklass och absolut måste hålla dig under en viss vikt eller dyl. Annars är 1 gång per vecka bra för en översikt.

        Jag säger tvärtom, om du ska hålla motivationen under din viktnedgång. Väg dig varje dag och fatta hur mycket vikten kan pendla från dag till dag. Väger du dig en gång i veckan kan du ha otur att pricka in de dagarna du har extra mycket vätska. Du äter sent eller en stor middag, kanske trillar det in lite chips och så väger du hux flux ett kilo mer än dagen innan utan att ha gått upp ett gram i fett. Frustrerande att se det på vågen och kanske inte fatta att man egentligen är på rätt spår alla andra dagar.

          Tror det är större risk att fixera och bli ”obsessive” över vad vågen visar om man väger varje dag. Sure ä, hypotetiskt borde det kunna fungera som du säger, men det gör oftast inte det.

            Vad är det som ”oftast inte funkar”? Att vikten går upp pga vätska och ner eller att man blir obsessive? Själv har jag gått ner 26 kg och jag kan ju säga att jag tillät mig själv att gå upp så mycket för att jag inte vägde mig på sju år.

              Att man blir obsessive är ofta resultatet om man väger sig varje dag och försöker anpassa sin dag utefter det. För att det kan variera såpass mycket. Även om idén är god att det kan vara bra väga sig varje dag för att förstå att vikten varier, så blir det oftast inte resultatet – att man kollar helt neutralt på den siffran och ba ”ah, det här är bara för att jag har lite vätskeansamling”. Utan istället blir det att man kanske får åtta besvikelser i rad för att man inte går ner som förväntat. Som ofta gör många ”obsessive” och att man justerar (äta mindre, träna mer) snabbare och i onödan.

              Att väga sig ca 1 gång per vecka (gärna samma veckodag, på morgonen för så likvärdigt som möjligt) gör ju att man med ett kaloriunderskott på sikt ändå kommer se en trendande nedgång. Även om
              Har du ett kaloriunderskott som ”ska” leda till säg 0.5-1 kg viktnedgång per vecka, så kommer du absolut kanske vissa veckor se lite mer och vissa lite mindre, någon vecka ingen direkt förändring eller upp och ibland precis som förväntat. Men överlag så borde du oftare se att vikten går som förväntat. Gör den inte det, då kan man se över om man behöver förändra något. Dag till dag är för snabbt för att kunna använda varje dag som en indikation på hur bra/dåligt det går, vecka till vecka är något bättre.

              Det finns ju något mellanting mellan att inte väga sig på sju år och väga sig varje dag. Man måste inte gå extremt åt båda hållen.

      ”Jag äter exakt lika många kalorier per dag”

      Tydligen är antalet kalorier du äter per dag för många om du går upp i vikt.
      Miska kaloriintaget och du kommer tappa i vikt.

    Vill ha en kul tråd nu och inget som spårar ut ?
    Vet självklart att alla är olika och man får vara som man vill.
    Men man hör ju om pick me-girls.
    Hur tycker ni sådana är?
    Och är det pick me att inte vilja vara pick me? ?

      Själva begreppet fanns inte när jag var yngre men fenomenet är nog detsamma som jag la märke till då: Tjejer som vill vara ”den coola tjejen” och bli omtyckt av killar.

      Hon tycker killar är bättre än tjejer på allting, på ett undermedvetet plan tror jag att hon känner stor konkurrens och vill vara ”drottningen”, den enda tjejen som snubbarna på djupet tycker om.
      Så hur är hon i sitt beteende? Hon försöker vara som en snubbe som har blivit tjej över en dag. Hyllar killar ”det är så skönt att ni killar inte är så jävla dramatiska som brudar!”, tycker porr är sexigt och kul, bryr sig inte om fåniga tjejsaker som bröllop, dyra väskor, tjejserier som The Kardashians. Trycker gärna i konversationer ner tjejer, både allmänt men också gärna specifika tjejer ”Men Jossan är ju såå löjlig som hänger upp sig på att hennes pojkvän ville ha trekant, det är ju bara kul!!”. Påstår att hon inte kan vara vän med tjejer för de blir för avundsjuka på henne men egentligen försöker hon ligga med vännernas pojkvänner och blir därför illa omtyckt. Jag kanske har fel men så ser jag det iaf. Ett ganska ungdomligt fenomen, ser sällan kvinnor över 30 hålla på såhär men de finns säkert…

        Spot on!

        Är inte ung men en hel del av de där sakerna stämmer på mig men jag gör det ju inte för att någon ska välja mig. Bara sån jag är. I detta sammanhanget känns det som du beskriver en tonårstjej som är till för att behaga.

          Vad stämmer på dig? Beteende kan ofta vara undermedvetna så det är inte säkert att man förstår varför man gör som man gör.

            Att trivas bättre med det motsatta könet och ha mycket mer att prata om tex. Att det finns mycket mer intriger mellan kvinnor. Män pratar också skit om varandra men på ett rakare sätt. Mer beredda att ta en diskussion med varandra om det behövs utan att det blir en grej av det.

              Well… pick me. Om inte annat så internaliserad misogyni.

        Spot on! Men Laila bagge är över 30 och är en pick me girl

        Pick me-tjejer har ett behov av att göra skillnad på sig själva och gruppen tjejer/kvinnor. De applicerar negativa fördomar på gruppen tjejer ”alla tjejer är mesiga/dramatiska/elaka/svaga/tråkiga”, och gör en poäng av att just de är speciella och avvikande och därmed bättre”.

        Håller inte med om att det har med ålder att göra, dock brukar äldre killar vara ointresserade av pick me girls, och om de är intresserade brukar deras partner sätta stopp för en närmare vänskapsrelation.

        Haha jag minns fortfarande Kenzas inlägg om ”jag och alla mina killkompisar <333” när hon påstod att hon kom mest överens med killar och helst hängde med dem

          Minns när hon sa att hon var vän med Kanye West ???

          Alltid tyckt det är så fånigt med tjejer kallar sin manliga vänner för killkompisar.

            Samma här. Men efter att folk reagerade på att man sa ”Han” om man berättade om något en kompis hade gjort och typ blev förvånade så har jag börjat säga kill- och tjejkompisar. Och jag hatar att jag har börjat med det.

        Men herregud en beskrivning av min svärmor, hon är inte bara narcissist alltså!

      Har tänkt lite på det här på sistone och undrat om jag rentav själv är en sådan. Om någon orkar ta del av min navelskådning hade det varit intressant att höra vad ni tänker.

      Under min uppväxt umgicks jag nästan uteslutande med killar, av precis de skäl pick me-girls brukar anföra – att det är mycket mer avslappnat, man slipper skitsnack och drama osv. I fråga om intressen kände jag aldrig att jag hade speciellt mycket gemensamt med andra tjejer heller, något som blev tydligare när man kom in i puberteten. Innan det hade jag ett par tjejkompisar, men en del blev det bråk med och andra gled jag gradvis ifrån när puberteten randades. Mina erfarenheter av bråken gjorde mig rätt bitter, och jag upplevde det som så riskfyllt att hänge mig åt tjejvänskaper att det inte kändes värt att ens försöka. Samtidigt har jag nog alltid önskat att jag vore mer normal, att jag kunde ha en nära tjejkompis som det faktiskt fungerade med, eller att jag rentav kunde få ingå i ett tjejgäng. När jag betraktade tjejgäng utifrån verkade det som en så trygg konstellation och de verkade ha så himla kul ihop. Men det verkade som att det endast fungerade om inte jag själv var en komponent i det.

      Eftersom jag var så bitter så blev min anknytning till killarna nog påeldad av det förakt som hade uppstått mot de andra tjejerna (det är väl typiskt för en pick me-girl), men egentligen handlade det inte om att jag ville sätta mig över dem eller konkurrera mot dem. Jag vill liksom inte spela i samma lag som de till att börja med. Helst av allt hade jag helt enkelt bara velat vara en av grabbarna, inte en tjej som umgicks med killar. Men det var ju i slutändan det jag var, och en del av killarna började få känslor för mig och så vidare. Tyckte alltid det var jobbigt, eftersom det aldrig var besvarat för min del. Jag ville inte ha en pojkvän, jag ville bara umgås med någon som förstod mig och accepterade mig.

      Gemenskapen med killar var en viktig tillflyktsort under många år, men på senare tid har jag insett att jag nog tyckt synd om mig själv alldeles för länge och därför försökt försonas lite mer med mitt eget släkte. Jag förstår att jag lika lite som någon annan kommer kunna komma överens med precis alla kvinnor, men att det ändå finns några guldkorn bland dem som det är värt att leta reda på, och som jag även måste våga släppa in i min egen sfär. Nu har jag flera nära tjejkompisar som precis som jag mest umgåtts med killar tidigare, men det fungerar jättebra mellan oss och jag är djupt tacksam för att jag har dem i mitt liv. Dessutom har jag ju med tiden förstått att killvänskaper trots allt inte är så problemfria som jag länge velat tro, just på grund av den här romantiska aspekten. I slutändan har jag ju aldrig kunnat bli en av grabbarna, utan alltid varit en tjej som umgåtts med killar och det ligger i sakens natur att ett romantiskt intresse, eller åtminstone en frågeställning om en sådan, med tiden uppstår hos någon av parterna.

        Skulle kunna va en pick me men jag säger nog ändå nej…
        Känns som att har man lite negativa erfarenheter så är det ngt annst. Och dessutom tyder självreflektionen på att du nog inte är en pick me.

        Jag skulle nog absolut säga pick me girl. Tror i princip alla pick me girls blir det för att de har svårt att få relationer med andra tjejer att fungera.

        Känner igen mig väldigt mycket i dig. De kvinnor som jag går bäst ihop med är dem som mest har manliga vänner.
        Men jag förstår samtidigt inte det här hackandet som det görs på pick me-tjejer. Varför ska vi alltid dela in människor i fack? Det handlar ju om en massa annat än att vara populär hos det manliga könet. Det handlar om intressen, ens sätt att vara, personligheter.
        Tex på någon sammankomst, jobb eller ej, så hänger jag ju hellre med männen och tar en öl och tittar på fotboll än kvinnorna som drar ut på stan för att shoppa, fixa naglar eller nåt.
        Det handlar ju definitivt inte om något pick me. Och man kan ändå vara någon som tar hand om sig själv men föredrar ölen och fotbollen.

          Anledningen till att tjejer inte gillar pick me girls är ju för att de är otrevliga mot tjejer eftersom de redan bestämt att de aldrig kan bli vänner. Sättet du pratar om tjejer som människor som ”fixar naglarna eller nåt” (nåt oviktigt/tråkigt/fånigt?) är ju osympatiskt och oskönt. Därför gillar inte folk dig.

            Främst är det för att pick me:s gör ner andra kvinnor för att framhäva sig själv. Lite som det du är inne på hur andra anonym uttrycker sig om vad de andra kvinnorna vill göra när hon minsann bara vill chilla med grapparna, dricka bärs och kolla bollsport.

      Pick me är mammor som skanderar ”Mitt barn är alltid nr1”

        Haha va vad pratar du om ?

        Skönt att veta att jag inte är en Pick me då jag väljer min bag in box och katt före ett skrikit barn.

          Nej du är bara wt ?

            Det är mer wt att ha barn än en katt.

      Jag tycker ju att det är den som bara ”omg jag är såå klumpig hihi”. Eller den som måste påpeka hur mycket hon haaaaaaaatar tjejer och bara umgås med killar för att det är mindre drama där…Hade en sån på jobbet, det var väldigt roligt att iaktta.

    Har aldrig sagt detta till någon (jag är 40+). Men i hela mitt liv har jag mått till och från ganska dåligt (kanske alla gör?). Jag har bränt broar för att jag varit jag vet inte krävande/jobbig/egoistisk… Jag har ingen självinsikt, samtidigt som jag har massor. Ofta har jag tänkt att jag är extra värdelös för att jag inte är något fullt ut – inte fullt ut deprimerad/självmordsbenägen/någon diagnos/anti-social… Nån som känner igen sig? Kanske var alldeles för kortfattad nu. Men ungefär: så värdelös att jag inte ens kan vara 100% värdelös. Förstår nån?

      Du är inte ensam! Ta hjälp, du behöver inte må så här.

      Relaterar ❤️

      Låter lite som något personlighetssyndrom?

        Det tycker inte jag. Det låter som dålig självkänsla, en oklar självbild, kanske till följd av barndomstrauma, mobbing, frånvarande förälder, ja från ett lite tufft liv. Tycker att ts ska söka psykologhjälp. Du är inte ensam, jisses absolut inte. Och det finns hjälp att få så att du kan skapa nya hållbara relationer, förbättra dem du har, och framförallt bli tryggare i dig själv.

      Jag var/är en ”normalfungerande” person men visade sig att jag har några npf diagnoser. Jag fick (undermedvetet) dopaminkickar av konflikter, kände att jag inte lyckades med något fullt ut, överanalyserade mig själv hela tiden samtidigt som jag inte hade någon koll alls (baserat på att omgivningen inte verkade bekräfta mina hypoteser om vem jag var som människa). Prata med någon professionell’

        Ts här. Wow, det du beskriver är spot on för mig. Vilka diagnoser visade det sig att du hade?

    Kan vi snälla prata om det skadliga med only fans? Hur kvinnor där hela tiden tämjer sina gränser? Som flerbarnsmamman som gick ut i efter 5 och sa att hon aldrig skulle spela in en film när hon har sex. Och bara ett år senare gör just detta… samtidigt har hon varit öppen med sin psykiska ohälsa. Tycker man mest hör om att only fans är ”frigörande för kvinnor”..

      Ja man undrar ju om det kommer bli vanligare med porr nakenbilder och att tabun försvinner. Tänk liksom om man på 90-talet att Skugge skulle bli en porr skådis

      Det är nog den psykiska ohälsan som du bör prata om och inte only fans.
      Här är det inget problem med att peka ut vad som är hönan eller ägget.

    Hårhjälp!
    Mitt hår är så slitet och framförallt torrt. När jag står i duschen och kramar ur vattnet blir det typ helt torrt på en gång i topparna. Försöker spara ut längre men känns som att varje gång jag klipper mig måste man ta det dubbla av vad jag tog förra gången. Mitt hår behöver lite omvårdnad. Blir också extremt trassligt vid tvätt och varje gång jag sätter upp det. Får liksom nysta ut tovorna.

    Har någon ett tips på hårinpackning, oljor eller vad som helst? Har bara vanligt schampo och balsam just nu (inga fancy märken ?).

      K18.

        Är det ett märke? Vad ska man ha? Är verkligen helt förvirrad av all hårvård. Har på sin höjd använt en hårinpackning.

        Olaplex är bättre!

          Har inte färgat mitt hår på 15 år. Funkar det ändå? Har för mig att Olaplex är för färgat? ?

      Jag använder Silicea shampo och Arganmidas balsam och i nästan torrt hår så klappar jag in ganska mycket olja. För tillfället av märket Arganmidas. Ibland annars Davines Oi oil. Har långt hår som blir otroligt mjuk och får fin glans.

        Googlade Davines oil och ser att det är ju samma olja som jag köpt en gång! Tyckte dock inte det gav någon varaktig effekt (mjukare, mindre trassel osv) men håret blev supermjukt för stunden och luktade gott.

        Letar nog efter något som ”reparera” håret om du förstår vad jag menar? Eller så blir det bättre i kombination med bättre schampo och balsam OCKSÅ och inte bara oljan.

          Det finns inget som kan reparera hår. Hår är död vävnad.

          Ålder och genetik avgör håret, hur snabbt det blir slitet. När håret är slitet börjar topparna dela sig och det här trasslet uppstår.

          Du kan fördröja förslitning genom att använda produkter som gör håret mer följsamt. T ex inpackning- glöm inte att balsam skall i efter inpackning- något jag lärt mej i vuxen ålder!

          Mitt hår fixar inte att bli långt, det blir slitet efter ett tag och då måste det klippas. Ff a underhåret. Just nu skiter jag i om längderna ser tunna ut för jag VILL ha långt hår ?

      Redken All soft

      Maria Nila heal schampo och balsam tycker jag är toppen om man har tunt/sliter hår.

        Maria Nila Heal-serie och Lanza healing strength silk serum är ett toppenrecept för bättre hårkvalite.

        Tack för svar! Har dock inte tunt hår. Slitet däremot… Ojojoj så slitet ?

          Ditt slitna hår kan inte bli oslitet igen.

        Håller med, jag har dock bytt ut balsamet mot hair masque (använder det som balsam). Är fantastiskt för håret.

      Produkterna som har räddat mitt hår är – Olaplex schampo och balsam, Olaplex nr. 3 (använde när det var som värst inte längre), Davines hårolja (SP hårolja är med bra om man letat efter något billigare), redken extreme schampo och balsam (varvar dessa med Olaplex) och color WOW Pop and lock ☺️

        Tack för alla tips! Har dock inte färgat hår (borde kanske nämnt det i trådstart) så osäker om det funkar ?

          Det har inte jag heller men tycker ändå Olaplex nr. 3 funkade ? vill du bara ha en bra hårinpackning kan jag rekommendera Fult från Bjørk. Notera dock att den doftar starkt av vanilj

          Efter covid var mitt vanligtvis fantastiska hår alldeles kaos. Efter en tid med olaplex (konsulterat med min frisör) och klippningar har jag nu mitt vanliga fina hår. Men det tog tid!

      Amika har en serie inriktad på fukt (Amika Hydration). Deras nattmask är helt otrolig, rekommenderar den varmt. Finns till exempel på Lyko.

        Tack! Ska spana in ?

      Jag har lockigt, torrt och grovt hår. Använder Ida Wargs schampo och hårinpackning i beigea serien (moisture) och skulle gissa att de innehåller mer olja än vanliga schampon. För mig blir effekten att håret är lite mer mättat och inte lika våldsamt rentvättat som med annat schampo. Om man har tunt/fint/skandinaviskt hår skulle man nog uppleva att håret inte är helt rent eller att det blir fett efter en dag, men har man torrt tjockt hår kompenseras det för.

      Traditionella schampon innehåller starka rengörande kemikalier för att få bort de stylingprodukter du haft i håret och för att ska kännas rent efter tvätt. Balsam innehåller ämnen som lägger sig på hårstrået för att det ska kännas silkig och mjukt.
      Allt detta sliter på håret och torkar ut det.
      Så fort en produkt (schampo, balsam, tvål etc) är flytande behöver man tillsätta konserveringsmedel för att det inte ska mögla.
      Tvätta istället håret med en produkt som vårdar. En Aleppotvål (om den är äkta) innehåller olivolja och lagerbärsolja.
      Efter en hårtvätt är hårstrået öppet (basiskt) och måste slutas med något surt. Det kallas surskölj. Blanda 1,5 msk i 5 dl varm vatten i ca 10 minuter och häll sedan över håret.
      Detta torkar inte ut håret, sliter inte på håret, innehåller inga kemikalier och är skonsamt för naturen.
      Sök på insta på #aleppotvål, #sursköj.
      Jag hittade all information på http://www.kemikalieklok.se när jag slutade med kemikalier I håret.
      Sedan dess har jag hittat egna vägar.
      Vänd på din schampoflaska och berätta om du vet vad alla ingredienser är…

        Jämför sedan ingredienserna i ditt schampo/balsam mot olivolja, lagerbärsolja och hibiskus.
        Vilket väljer du?

          Kemikalieklok tar ca 100 kr för 100g torkad hibiskus, men bor du i Sthlm och orkar åka förbi Kistagrossen i Kista så tar de 23 kr för 90 g torkad hibiskus.

      Sax hjälper!

    Har någon en mysig jultradition som du vill dela med dig av? ?

      För mina barn: slå in julböcker i paket som en julkalender. Läser en varje kväll och barnen får öppna paket varje dag. Det är för övrigt ungefär samma böcker varje år, gamla från när jag var liten och några nyinköpta och så några från second hand som brukar läggas fram inför jul. Dom ÄLSKAR det och så mysigt uppladdning inför jul ?

        Vilken smart grej! Rent krasst kan man ju även låna ett gäng på bibblan och slå in. Överraskningsmomentet och läsupplevensen kvarstår ju!

          Men så smart! Att jag inte tänkt på det! Några är ju favoriter så de kan inte bytas ut medan andra blir mer som utfyllnad för att få ihop 24 st ? Och är de korta så brukar jag lägga 2/3 stycken i samma paket bara för att vi ska läsa en stund. Tack för tips!

      Äta pepparkakor.

        Dricker du julemust till?

      Vi firar vintersolståndet med champagne! För att snart blir det ljusare.

    Hade helt missat att Jackie Ferm träffat en ny. När tog det slut med henne och Ola? Varför? Vem har hundarna?

      Ja dom har separerat. Delad vårdnad om hunden. Hon har en ny kille och dom är jättekära. ? Tror dom bor i vällingby.

      Hon har spårat ur mer än vanligt och lägger ut galenskapen på nätet.

    Vet någon något om vad T*ra Sjö**** pysslat med nuförtiden?
    Frågat förr men inte fått något svar ?

      Tora Sjöhäst?

        Precis!

      De är Tom Sjösted’s syster va? (mästerkockar)

        Jajjemännsan!

        Jepp! Samt syster till Sara Sarenbrant. Väldigt liten kändispöl ibland.

          Sofie ska det givetvis stå.

      Vet inte vad hon gjort senaste halvåret men hon har iaf varit långtidssjukskriven. Hjälpt till en del inom ridning.

      Hade TikTok för typ ett år sedan och försökte lite halvt travande komma tillbaka i flödet, men lyckades istället hamna i någon konflikt med några ungar efter en live och tog bort kontot efter det.

      Tror hon kämpar med svår psykisk ohälsa.

    Varför tror ni Isabella inte visar upp servisen hon köpte second hand? Har hon inte köpt en tro?

      Kanske var en julservis så hon inte haft den framme ännu?

        Var nog mer än bara en julserrvis, hon var ju tvungen att beställa en budbil för att få hem allt ?

      Det där är väl typiskt influerare? De säger ”Jag visar upp den sen” eller ”Jag återkommer med en recension”.
      Men i stället blir det: ”Nästa samarbete!”

    Ni som varit sjukskrivna för utmattningssyndrom, vilka ”symtom” har ni haft i de olika faserna?
    Jag har varit sjukskriven deltid i 3 månader snart och har så mycket illamående och skakningar/ryckningar i kroppen (främst ben, armar/händer/fingrar) någon som har liknande? Gick det över?

      Jag var heltidssjukskriven i 9 månader och det räddade mitt liv. Jag fick helt koppla bort mitt otroligt ohälsosamma arbete och bara jobba med mig själv. Jag hade alla klassiska symptom men värst var huvudvärken, yrseln och ”de inre skakningarna” som jag kallade dem. När jag tittade på kroppen såg jag ju att det inte rörde sig men det kändes som 10 000 colaflaskor exploderat på insidan. Superskum känsla. Jag hade varit sjukskriven i ca 5 månader när jag började märka av en bättring och sedan gick det långsamt framåt. Började jobba 25% efter 9 månader och efter ytterligare 9 månader var jag tillbaka på heltid och då orkade jag söka nytt jobb vilket jag fick. Jag är så tacksam över att min läkare verkligen tog mig på allvar och att FK inte bråkade alls. Såg att du enbart är deltidssjukskriven, är jobbet något positivt som ger dig kraft och energi? Om inte så be din läkare att få vara hemma på heltid en period.

        Håller med om att vara hemma på heltid ett tag kan gör stor skillnad! Det var nyckeln för mig

        Är egenföretagare och skulle inte kunna vara sjukskriven heltid, älskar mitt jobb och det ger mig energi, men kroppen säger ifrån och jag kommer behöva lägga om hur jag fördelar min tid i företaget då det delvis är det som gjort mig utmattad. Orkar max jobba några timmar som det är just nu, är sjukskriven ytterligare en månad ungefär sen får vi se. Ska prata med min läkare och förhoppningsvis fortsätta få vara sjukskriven minst 50% då jag inte orkar mer, vill inte stressa tillbaka, men en kontakt på rehab har varit väldigt ifrågasättande till min sjukskrivning och tycker att jag ska försöka börja heltid nu om en månad, det gör mig stressad och jag hoppas att min läkare lyssnar bättre.

        Vad var det för inte skakningar? Tror jag upplevt samma!

      Jag var sjukskriven heltid 2 månader, sen trappat upp arbetstid gradvis under ett halvår. Jobbat 75 % senaste 3 månader och gör nog det ett tag till. Hade jättemycket yrsel, problem med syn och illamående i början, men det hjälpte att få vara helt sjukskriven ett tag för att komma till en punkt där jag inte kände av symptom redan när jag klev upp på morgonen. Nu känner jag inte av symptom mycket alls, förutom när jag går ’över gränsen’ och gör för mycket under en dag. Gör jag något extra ansträngande eller hamnar i stressade situationer kan jag fortfarande få ryckningar/domningar i fötter, händer osv men inte alls så påtagligt som i början. Svårt att säga exakt när symptomen förändrats, gått långsamt framåt. Skulle säga att detmesta går över,även om det kan kännas som att det tar tid ?

        Låter rimligt att trappa upp gradvis. Jag känner likadant, när jag ansträngt mig för mycket en dag så kommer symtomen direkt och jag kan bli liggande en hel dag ibland.
        Så svårt att låta det ta tid men förhoppningsvis blir det bättre framöver även om det går långsamt. Just nu känns det som jag lever lite från dag till dag och vågar inte planera in för mycket.. vill bara ha tillbaka orken!

      Jag hade domningar i händerna, svårt att sova, glömde var jag bodde och hur jag skulle ta mig hem när det var som värst. Var heltidssjukriven i 4 månader, sen deltid rätt länge. Det var några år sedan nu. Det enda symtom jag har kvar är om jag blir stressad/rädd nu så kan jag få domningar i händerna igen. Tex för några veckor sedan var vi väldigt nära att krocka, min man körde och när jag insåg vad som höll på att hända så var det som att hela jag frös och händerna domnade. Men det händer väldigt sällan nu.

      Vi gör oss så tillgängliga att vi blir sjuka… ?

      Glöm inte:
      När det känns bra att jobba 50- avvakta med att gå upp i tid ett tag.

      T ex. Om du arbetar 25%- då är det din HELA arbetsdag. Precis som 8h är en hel arbetsdag för en frisk person.

      Och känner du, kanon jag kan jobba mer. Och dubblar till 50%.
      Då är det som att en person som jobbar 8h skulle jobba 16h.

      Förstår du hur jag menar?
      Var rädd om dej!!!

      Jag har inte varit sjukskriven för utmattning, men jag har haft många hemska symptom pga. stress senaste åren..(?).
      Synrubbningar, minnesförlust som var så allvarlig att jag inte ens visste var jag bodde när jag skulle hem en dag, sömnstörningar, yrsel, domningar i olika kroppsdelar, mest händer, fötter och armar, hjärtklappning och smärta i hjärtat. Bland annat.

    När börjar barn gå hem själv från skolan? Isabella för ju jättemycket kritik för att hon hämtar Sally och Gillis pga dom borde gå själva men Sally är ju bara 9? Vad är normalt, när börjar barn gå hem själva? 6 år?

      Jobbar i skola och beroende på hur långt man har hem så kan det va allt från 6 till 9 år. 6-åringarna jag tänker på bor precis jämte skolan och behöver inte korsa någon väg. De lite äldre i spannet kan ha upp till en kilometer hem.

        Jobbar också i skola och instämmer. Precis så är det hos oss också. Med det sagt så finns det självklart äldre elever och blir hämtade också. Har förstått att Isabella kan reta gallfeber på många med olika saker hon tycker och gör, men just detta känns väldigt märkligt att reagera på. Hennes barn, hennes val.

      Det beror väl på hur långt det är, närheten till stora vägar, om någon vuxen är hemma osv.

      Minst 10 år här pga bilvägar osv. Storstad. De som bara passerar en bilväg kan börja gå vid typ 8 års ålder häromkring, men många bor längre bort.

        Jag tror att jag var 12, men jag hade tre mil till skolan och behövde byta buss två gånger och sen gå två kilomeyer, plus att huset vi bodde i hade vedeldad värme, så man behövde elda för att det inte skulle vara kallt.

        Nej, det var inte år 1832, haha. Bara gammalt hus på landet.

          Var det uppförsbacke åt båda hållen också?

            Ja och alltid snöstorm. Fattar att det låter som en överdriven historia eller skröna, men det var bara ett äldre hus på landet som sagt. Massor av barn har långt till skolan. Mina föräldrar bor kvar huset men har bergvärme nu för tiden 🙂

              Förlåt, jag tror dig ❤️

      Jag började öva min egna dotter när hon var 7 år, vi mötte henne halvvägs osv. Men då går hon över två trafikerade vägar som dessutom är en sidogator = inte så mycket trafik.

      Jobbar själv i skola och det är jätteolika. Precis som andra skrivit så beror det på avstånd, trafik mm.

      Jag kan tycka det är viktigt att öva i små steg oavsett hur du bor & efter cirka 7-8 år. Barnet känner sig stor och utvecklas av att få lite mer ansvar.

      Mina barn kom hem själva vid 9 års ålder. Cyklade eller tog bussen, skolvägen är cirka 4 km. Bor i småstad

      Jag är förvånad över att så många verkar börja med att låta barnet gå hem själv och inte gå till skolan själv. Jag vill helst hämta dem själv, men min äldsta gick själv till skolan i förskoleklass.

        Jag känner tvärtom. Morgonpromenaden tillsammans till skolan är en av våra mysigaste stunder. Mysigt att få den stunden ihop innan jobb och skola. Sen på eftermiddagen kan barnen få hem själva om de vill (eller gå hem till en kompis) och därmed inne alltid nödvändigtvis behöva stanna lika länge som min arbetsdag. Och jag slipper känna stress eller dåligt samvete över att de får få långa dagar.

    Någon mer som sett Hanna Fribergs senaste YT-video när hon berättar om hennes version ang bråket med Stella? En väldigt röd flagga med en person som måste tala om hur otroligt snäll den själv är , hur omtänksam det är och hur generös den är. För mig har ALLTID dessa personer varit värst.

      Kolla inlägget som postades imorse och alla kommentarer.

        Oj helt missat !!

    Hur gammal var er bebis/ert barn när ni slutade smyga ut vid nattning utan bara sa godnatt eller lämnade bebisen så att den somnade själv för natten?

      Vid typ 5 års ålder….?

      Vår dotter är 3,5 och vi nattar fortfarande henne! Hon hade inte accepterat att vi bara gått ut. Hennes lillebror är enklare med sömnen men kan absolut inte somna helt själv. Tror inte det är särskilt vanligt att mindre barn accepterar att somna helt själva utan det kommer med åldern.

        Fast det är väl inte en 3,5-åring som bestämmer i ert hem?

          Nej, det gör hon inte men jag vill inte att mitt barn ska gråta sig till sömns. Jag vill tillgodose mitt barns behov av närhet. Det stör inte mig ett dugg att vi behöver natta henne. Jag svarade på en fråga och folk beter sig drygt.

            Håller med till fullo. Väldigt förvånad över att fenomenet att natta sitt barn blir så ifrågasatt. Hade kanske förstått kritiken om det handlade om att ligga brevid sin tonåring tills den somnar. Fast inte ens då hade jag lämnat så syrliga kommentarar som många gör här. Each to their own. Men det är små barn vi pratar om här? Att vila bredvid ett litet barn tills det somnar, hur kan det ens provocera? Hade man inte velat det så hade man inte gjort det. Och ett litet tips till er skeptiker- det kan dessutom vara rätt skönt efter en lång arbetsdag. Min sista kommentarer här, ha en fin dag!

        Men jösses, ”hon accepterar inte”? Så klart barn somnar själva om dom är vana att göra det.

          Nej, det gör dom inte. Kul för dig att ditt barn (om du ens har några) gör det. Så tröttsamt med människor som tror att alla barn fungerar likadant och att man som vuxen kan styra sånt. Hon har aldrig somnat på egen hand, inte ens som bebis. Sonen har dock gjort det ett antal gånger. Samma föräldrar och samma förhållningssätt. Barn är olika!

        Min treåring vill inte ”acceptera” att man måste avbryta leken när det är mat och inte heller alltid ”acceptera” att man måste sitta ner vid bordet när man äter. Skulle kunna skriva en lista på saker vi skulle avta tvungna att göra om det var han som satte reglerna hemma.

          Kul att alla tar det så bokstavligt ??‍♀️. Med inte acceptera menar jag att hon skulle bli väldigt ledsen och gråta sig till sömns. Hon hade även gått ut efter oss och bett oss komma in till henne. Jag vill inte att vårt barn ska gråta sig till sömns. Lite skillnad på att barnet behöver avbryta leken och sitta ner när man äter. Naturligtvis ”bestämmer” hon inte hemma.

      3 dagar

        Hoppas verkligen du skämtar.

          Såklart hon gör. Alla vet att 5 dagar är det tidigaste man kan göra så

      Haha förmodligen inte svaret du vill ha, men våra två äldsta var 8 och 6 (år alltså, inte månader) när de fick börja somna själva. De låg visserligen bredvid varandra i en stor säng. Har en treåring också, ligger bredvid honom tills han somnar varje kväll.

        Du känner inte att du har vettigare saker för dig än att ligga bredvid ett barn som ska somna? Det är inte olagligt att läsa en saga, säga godnatt och sen lämna rummet.

          Vad är det gärna för sjuk kommentar. Har du barn?

            Vad är det som triggar dig så med detta? Varför måste du in och kommentera på alla som inte gör som du? Sköt du ditt.

              Jag tyckte bara att kommentaren var ganska osympatiskt skriven med meningen du känner inte att du har viktigare saker för dig än att natta ditt barn. Thats all.

                Inte viktigare är att natta, självklart ska man natta sitt barn, läsa saga säga godnatt etc. Men det här curlingfenomenet där folk ligger kvar och väntar på att barn ska somna känns rätt bisarrt tbh.

                  Jag håller verkligen med. I timmar ligger en del föräldrar bredvid barn som ska somna. Så klart blir barnen vana vid det. Och så klagar dom på att det är så jobbigt att ha barn.

                  Detta kan jaga upp ett barn, så det tar längre tid för barnet att somna. Och det blir en ”ond” spiral.

            Är det sjukt att inte ligga kvar bredvid sitt barn när det ska somna? När jag var barn fick man en bok läst för sig på kvällen,sen hade ens förälder andra saker att göra än att ligga bredvid och vänta på att man skulle somna. Låter helt bisarrt i mina öron att ligga och vänta på att någon ska somna..

              Kom gärna tillbaka när du har egna erfarenheter.

                De flesta har erfarenhet av barn som vill bestämma. Det betyder inte att man som vettig förälder låter dem göra det.

                Jag har absolut egna erfarenheter av att inte ligga bredvid mina barn och vänta på att dom ska somna. Jag håller med 22.53

              Ja är man över typ sex år och inte har några speciella svårigheter låter det lite annorlunda och konstigt.

      Min dotter fyller 3 i april och vi är inte i närheten av att säga godnatt och sen stänga dörren. Och det vill jag inte heller❤️

        Ni kan ju läsa en saga innan ni lämnar rummet.

          Vi läser saga. Men varken hon eller jag vill inte att hon somnar ensam?

            Varför? Har du inte andra saker att göra på kvällen än att ligga och vänta i samma rum på att hon ska somna?

              Självklart. Men de 15-20 minuterna lägger jag gärna på det. Sen kan jag göra allt annat.

                Jag fattar. 15-20 min låter överkomligt

      Nattar våra barn tills de inte själva längre vill bli nattade. Med andra ord ingen fara om de vill nattas eller ibland sova hos oss ens i mellanstadiet. Hos mamma finns alltid plats. ❤️

        Apropå pick me så var det här ett äkta pick me-svar. Har du ett namn eller heter du mamma? Talar du alltid om dig själv i tredje person?

          Antagligen ”Mamma till två”

          Pick me av sina egna barn då eller? Ja tack svarar jag då

        Så ska det vara ♥️

      Bebis är 5 månader och vi lägger honom i spjälsängen och ställer dörren på glänt. Men är nog bara en tidsfråga innan vi behöver sitta kvar tills han somnar ?

      Min son är 6 och kan fortfarande inte somna om jag inte ligger bredvid ?

        Det är klart. Om du alltid legat bredvid, så vill han ju ha det så.

          Ja… sa jag något annat?

          Man måste ändå imponeras av det engagemang du har som gör att du vill kommentera hos alla som ligger bredvid sina barn. Var det någon som inte kom när du skrek på natten när du var liten eller varför detta brinnande engagemang för denna fråga?

      7 år

      Typ 5 månader. Såg till att bebisen ätit upp sin flaska (bröstmjööööööölk), stoppade in nappen och pussade nattinatt. I början stod jag utom synhåll, sen utanför dörren. Nu när han snart är 8 månader har jag lärt mig höra när han somnar på en gång och när det tar tid så vet om jag måste gå in och klappa eller inte.

        Förstår att alla är olika och alla känner sitt barn bäst. Men jag undrar genuint varför man vill att en liten bebis på 5 månader ska kunna somna själv? Dvs lära sig att mamma/pappa/valfri anknytningsperson försvinner iväg och lämnar en vid så liten ålder? Varför är det eftersträvansvärt? Eller snarare för vems skull gör man det?

          För att han oftast somnar på två sekunder.

            Okej vad skönt!

          Viktigare med egentiden för dagens föräldrar än att faktiskt ta hand om sina barn…

            Tror inte riktigt du kan bedöma det baserat på hur en främmande person nattar sitt barn….

              Varför det då så viktigt att barnet skulle somna helt ensam redan vid så ung ålder? Vad är din anledning?

              Barn ska inte lämnas till att sova själva före 6månaders ålder MINIMUM med tanke på risken för plötslig spädbarnsdöd.
              Hur tänker du att du ska ha koll på det när du stänger igen dörren på ditt barn för att du ska ha egentid?

                Oj vad mycket du kan läsa in av min kommentar. Stängd dörr alltså? Sov han på mage också?

                Finns viktigare saker ang. Psd än att låta barnet somna själv vid 5 mån.

                Är föräldrar som sover i barnens säng vakna hela nätterna? Inte konstigt att föräldrar blir sjuka och äktenskapet spricker.

            Det är ju tvärt om, samsovning osv mer norm nu än för 20 år sedan. För att inte tala om ännu längre sen.

          För att om bebisen vaknar på natten kan den somna om själv också. Den är trygg i det

            Det handlar om att bebisar som lärt sig somna själva eller trösta sig själva har lärt sig att det inte är någon som kommer och tröstar/tar upp.

              Har bebisen sagt det?

                Ah. Min bebis får ligga och gallskrika i timmar. Älskar att ligga i sängen och vänta på att bebisen ska somna om. Bebisen har talat om detta för BVC.

              Bebisen skriker ju om den är otrygg förstår du väl ? ingen här har sagt att man ignorerar barnet. Vi gav vår ettåring en flaska och testade att gå ut från rummet en kväll. Han var asnöjd och somnade direkt. På den vägen var det

              Spännande vad du kan läsa ut av en kommentar!

            Barnet är inte trygg i det. Den har lärt sig att ingen kommer och tröstar även fast den ligger och skriker. Den är utelämnad och ensam i ett mörkt rum.

            Men absolut. Lev i tron om att det ger barn trygghet…..

              Du tror inte att barnet hade protesterat och skrikit om det känt så? ? gud var bittra ni är bara för era barn sover sämre än mina.

              /sovit hela nätter sedan minsta var 7 månader

                Måste vara troll eller att deras bebisar inte sover ja. Aldrig varit med om att bli uppläxad för att ens bebis somnar av sig själv (UTAN att skrika) . Vad man än gör så blir det ju fel ??

                  Otroligt bittra som aldrig vågat testa annat än vad mammamaffian säger. Garanterat. Eller avundsjuka för att det inte fungerat för dem.

              Eller aha nu läste jag att du utgår från att jag låter mitt barn ligga och skrika sig till sömns? Det var väl lite oförskämt att anta, tycker du inte?

          Undrar genuint varför du inte förstår att det inte är ett trauma för barn att somna ensamma?
          Det är en generation mammor nu, som tror att dom måste sitta ihop med sitt barn. Som vill tro att deras barn inte klarar sig utan sin mamma. Du gör inte ditt barn en tjänst.

            Men lämna dom 9 timmar på dagis när dom är 1 år går bra? då klarar barnet av att lämnas.

      Runt ett och ett halvt år tror jag med båda mina barn.

      Typ ett, strax därefter kanske. Han fick flaska, puss och godnatt och var så nöjd

      Läser fortfarande för nioåringen tills hen somnar. Vissa kvällar vill jag stänga dörren och gå men påminner mig själv om att det är en trygghet att vi ligger där tills hen somnar. Förhoppningsvis kommer det en dag när vi inte får läsa längre.

        Man kan också lära sitt barn att det är tryggt att somna när det finns förälder i lägenheten, inte nödvändigtvis i sängen. Man behöver liksom inte självmant skapa en 9 år lång gisslansituation..

          Varför tolkar du det som att man är ängsligt extrem och som att du tror att man inte förstår att det finns ett mellanting? Vad bra för dig att det funkar att göra så som du gör. För mig har det inte funkat. Jag har fått välja mellan att bli väckt 03 varje natt för att min son vaknar då om han ligger i egen säng, eller att han somnar snabbt och sover hela natten om han sover bredvid mig. När han vaknar vid 03 är han sen vaken en timme ca innan han somnar om.

          Jag har testat i omgångar att försöka få honom att sova själv igen, men jag har inte orkat hålla ut mer än någon vecka för jag är själv med honom med 0 avlastning. Jag jobbar heltid och det känns som att jag ständigt är på gränsen till att gå in i väggen. För mig är det fruktansvärt påfrestande att vara vaken en timme varje natt, jag fixar det inte. Har ingenting med någon övergivenhet att göra, handlar snarare om överlevnad, för mig.

            En vecka? ? du hade väl mammaledigt? Och semester varje år? Det går att resonera med en 9åring. om det inte går föreslår jag att du går till en psykolog med sonen, självklart ska han kunna sova utan mamma i sängen. Det är nästan barnmisshandel det du gör.

            Alltså det finns inga orsaker att du inte har lärt ditt barn att sova tryggt när pojken är 9 år.

            Alltså nio år är ett stort barn. Hur gör han när han sover över hos kompisar?

      Har alltid gjort så ändå från början.

      Varför är vissa så ängsligt extrema? Som att det inte finns nåt mellanting mellan att låta barnen vara ensamma och övergivna och att sitta ihop med dem?
      Mina barn har somnat själva från ca 9 månaders ålder. Då ammade jag dem, sjöng lite och bäddade sen ner dem och gick ut. De somnade på några minuter. Nu är de 3 och 5 år och vi läser godnattsaga i sängen varje kväll och sen stoppar jag om dem, pussar och går ut. Vill man ligga bredvid tills de somnar så gör det för all del. Men att tro att allt annat än det innebär övergivenhet känns väldigt märkligt.

        Fär att i och med internet har majoriteten människor blivit dummare och dummare samt tror att ALLT är svart eller vitt.

        Grattis till två enkla barn!

          Beklagar ynkryggar till föräldrar som sätter sina känslor före sina barns utveckling.

    Är helt tom. Fått reda på att killen att dejtat i nästan ett år hela tiden har varit i ett förhållande samtidigt.

    Har ALDRIG känt mig så totalt grundlurad. Tydligen är de förlovade och planerar bröllop. Jag har inte anat ett skvatt.

    Gråter inte ens (än) och har givetvis avslutat relationen med omedelbar verkan.

      Det är hemskt och fruktansvärt, har varit med om liknande. Låt chocken lägga sig och sen bestäm om du vill berätta för hans partner eller om du väljer att bara gå vidare♥️

        Tror att jag bara kommer vilja gå vidare. Låter hemskt kanske (och nu är ju det här så nytt och plötsligt) men jag har knappt tänkt på henne.

        Känns som att jag fått en rak höger och bara sitter och glor som ett fån och undrar: ”Vad fan hände?” just nu.

          Förstår det♥️ det kommer ikapp sen när det första blåst över, det kan ta lite tid. Gör saker du må bra av och ta stöd av dina vänner och familj♥️

            Tack för dina fina svar ♥️ Fick reda på detta igår kväll och minns typ inte dagen idag – har bara gått på auto.

            Känns som jag kommer sova bort hela helgen, behöver vila hjärnan.

              Då gör du exakt det, gör det du känner för och känner att du behöver. Det finns tid för att ta hand om andra saker sen (förhoppningsvis). Kom ihåg att alla känslor är okej att känna♥️ när liknande sak hände mig var jag också i chock först, sen blev jag arg och berättade allt för hans fru, sen accepterade jag situationen och förlät honom (enbart för mig själv, orkade inte hålla kvar ilskan och älta) och gick sen vidare. Ett steg i taget♥️

          Fruktansvärt. När chocken lagt sig behöver du berätta för hans flickvän ❤️

          Men gud, du måste berätta! Om du känner såhär, tänk då hur det är för henne. Låt inte henne gifta sig med ett sånt äckel.

      Hoppas du informerat hans blivande fru, hade velat veta om min blivande man träffat / legat med någon annan i 1 år för det är sinnes!

      Stackars dig ?❤️

        +1 på denna!!!

      ♥️

      Tinder at your service

      Män är djur

      Hämnden är ljuv berätta till tjejen. Fy fan det är skiten värd kram.

      Man tror man verkligen känner nån,och sen visar det sig att man hade helt fel…chocken och besvikelsen! Hemskt!

      Usch låter fruktansvärt, fy fan vilket svin!
      Jag förstår dock inte hur det går till? Ni kan väl aldrig varit hos honom eller? Sets ute på dejter? Träffat hans föräldrar? Vänner? Ett år är lång tid att bara ”dejta” Var det aldrig något misstänksamt med honom?

        Jag undrar också detta? Vill inte ifrågasätta men bodde dom inte ihop om dom snart ska gifta sig? Fanns inget på sociala medier? Sov ni aldrig ihop?

          Jag är inte TS men har varit med om exakt samma. Den killen bodde i Örebro men jobbade som säljare på Scandic. Jag bor i Sthlm.
          Han var i Sthlm 2-3ggr i veckan och bodde då, förstås, gratis på Scandic.
          Så för det mesta sov vi hos mig men ibland tog han ändå hotellrum på Scandic och vi sov där.
          Efter ett par månader var det en händelse som gjorde att jag kollade upp honom och upptäckte att han var sambo.
          Detta var innan det fanns smartphones, MrKoll, Ratsit etc. så det var inte så tillgängligt som det är idag.

      Bor dom inte ihop?

        Vad spelar det för roll om dom bor ihop? Man träffas kanske på andra platser än i hans hem? Man kanske inte söker upp dom online – eller som när det hände mig, online fanns inte att söka efter människor på.

          Tror det är rätt normalt att man kollar upp någon man dejtar? Plus att man blir väl misstänksam om man aldrig får se någons hem om man dejtar ett år?

      Har varit med om liknande! Fick barn med killen jag dejtat i ett år. Fick flera år senare reda på att han lever med en annan och har 4 (!) barn med henne, varav den yngsta föddes året efter min dotter.

        Vad otäckt, detta hade nästan kunnat vara jag som skrivit. Jag blev oplanerat gravid med en kille som jag dejtade i ungefär ett år, jag gjorde abort och det visade sig att hans FRU var gravid samtidigt som mig med deras 4:e barn. Jag hade ingen aning, aldrig känt mig så lurad som den dagen jag fick reda på att han var gift. Jag ringde självklart till frun och berättade allt, men vad jag vet så lever de ihop än idag.

      Hur fan lyckas man vara tillsammans med någon under ett år utan att fatta/märka att partnern har ett förhållande till?
      Autist?

    Vart arbetslös i 3 månader, varslad. Och fan va det suger. Saknar rutiner. Saknar att jobba. Är så deprimerande att inte ha ett jobb… Känns ännu värre när vänner har karriärer och jobbar på för fullt.

      Det är åt helvete nu tyvärr. Har jobbet kvar men inget uppdrag och det har gått två månader. Får snart panik.

        Förstår det!

      Har du inga intressen? Var jobbet hela ditt liv?

        Jobbet var en stor del av mitt liv. Sen förstår du väl att det även var en inkomst? Hobby eller ej ett jobb behövs.

          Du får väl a kassa? Jag fattar inte hur man inte kan jubla över att få vara arbetsbefriad och ägna sig åt sina egna intressen för en period av sitt liv. Det är helt skrämmande att människor inte verkar ha något annat än sina jobb.

            Jodå har a kassa. Men tycker ändå inte om att gå hemma för det? Förstår inte hur man skulle vilja jubla av att gå hemma medan alla andra jobbar? Sitta hemma och göra sina intressen hela tiden låter ju inte direkt kul? Blir skit tråkigt efter ett tag, jobbar hellre.

              Hej!
              Jag är arbetslös sedan 8 oktober, första gången i livet, supersvårt att få uppdrag (är konsult) just nu pga att marknaden förändrats. Känner igen mig i det du skriver. Jag skjuter ångesten framför mig & försöker njuta av denna (förmodligen enda i livet) paus. Dock har jag blivit sjukt passiv & skjuter upp det mesta. På en dag hinner jag ungefär det jag brukar göra på kvällarna när jag jobbat.

              Kan du luncha med vänner & försöka mysa & njuta om dagarna? Sträckse serier eller något? Jag har en lång att göra lista som jag tyvärr skjuter upp & skjuter upp här ?.

                Jag är också konsult och har upplevt svårigheten att få jobb just nu.
                Men jag har fasta rutiner för att inte bli passiv. Stiger upp på morgon (visserligen 1h efter uppstigningstid om jag jobbar). Sen är jag frukost i en timme och kollar nyhetsmorgon. Sen sätter jag mig vid datorn och är aktiv på LinkedIn; gillar inlägg, kommenterar inlägg, hör av mig till rekryterare och skickar mitt CV.
                Sen äter jag lunch och går ut i dagsljuset och uträttar ärenden mm. När det börjar skymma åker jag hem och pysslar hemma, kollar, serier, tar ett bad, fixar fötterna, gör en ansiktsmask.
                Jag fick ett uppdrag efter 5 veckor som arbetslös denna höst. Flera av mina branschkollegor har gått hemma i månader utan uppdrag, så man måste vara aktiv och ha rutiner.
                Hoppas du hittar ett jobb snart!

                  Oj så bra jobbat! Du inspirerar mig! Jag ska försöka att få till några av dina rutiner. Jag är ingen rutinmänniska, men mår bäst om jag har dem. Tack för tips! Jag bara prokrastrinerar o tror att lite av det handlar om att jag är i klimakteriet samtidigt som det handlar om att jag är lat som sjutton numera!

                  Ta i trä, men det verkar som att jag får ett uppdrag nu. Får dock sänka mig rejält i lön. Stämplar du? Det uppdraget jag i så fall får startar 1 januari först. Jag undrar om AF tycker att det är ok att signa? Försökt att kontakta dem både via chatt & tfn, men de svarar bara att de är överbelastade & att man ska återkomma en annan dag!

                  Det går ju fort i vår bransch & vinner man uppdrag förväntas man signa omg!

                  Min Linkedn är för övrigt ett skämt. Kommer inte in på min vanliga då jag bytt mejladress & har en ny som jag inte besöker! Får bli måndagens uppgift att ta tag i det!

            A-kassa är ju långt från lönen dessutom måste man ofta söka massa jobb, gå på möten osv för att få det. Sen är den tidsbegränsad också. Klart det blir en stress. Det är inte semester…

              Glöm inte inkomstförsäkringen ni har via medlemskap i facket om ni blir arbetslösa. Jag var försäkrad upp till 100.000 i månadslön & har tjänat lite mer än så senaste åren. Jag är garanterad 80 procent av 100.000 i månadslön i 160 dagar om jag fattat rätt! Har högsta A-kassan & det är inte mkt man får. Typ 1500 kr per dag före skatt. Inkomstförsäkringen skjuter till med resten!

            Det är inte så kul som du tror. De första två veckorna, visst, men inte sedan

      Att bli varslad betyder ju inte att du får sparken? Du varnas om att det kan bli så.

    Någon som sett förrädarna idag och även läst Filips inlägg på Instagram. Vad tror ni om allt?

      Ser Gravkammaren nu med Dona. Finns klipp där på när Filip blev ännu mer obehaglig under kvällens omröstning. Kommer inte vilja se honom i fler tv-produktioner efter det här.

      Jag fattar inte vilka det är som ska ha varit rasister? Hans sätt att förklara makes no sense

        Han har svårt att uttrycka sig och jag kan inte tro att det gick bra för honom på juristutbildningen för han saknar kunskaper i retorik men också sociala förmågor. Han känns oerhört oseriös, hispig, aggressiv. Som en liten hispig chihuahua som skäller hysteriskt på allt och alla.

        Man förstår inget av det han skriver i sina stories idag, han kastar ur sig konstiga anklagelser åt höger och vänster. Vem är han ens arg på? Produktionsbolaget fattar man, men sen då? Vem är rasister? Vad pratar han om?

          Låter lite Anna book

          När man saknar argument så drar man radistkortet…

          Fattar INGENTING av vad han skriver. Och vilka ”intelligenta fällor” är det han pratar om? De är alltså bortklippta? Hur det än är klippt så är ju hans skrikande ett faktum. Hade varit intressant att höra vad de andra har att säga, om han blivit så dåligt behandlad som han säger är det ju konstigt att _ingen annan_ tar upp det?

          Han känns lite narc

      Jag förstår ingenting heller. Vad menar han att produktionen har gjort? Att de inte låter han ta upp att Dona och Nadim försökt bilda pakt med honom?

        Tolkade det som att de har skoj-pratat om att de ska ha en egen pakt och beskylla de andra för rasism, men att TV4 inte ville ha med det så det klipptes bort. Då tycker han att han framstår som galen eftersom delar av kontexten saknas. Fattar dock inte om han tog det seriöst och blev arg på Nadim och Dona samt anklagade dem pga detta?

          Och det är väl självklart att TV4 inte vill ha med lösryckta och enligt Filip osanna anklagelser om rasism bland deltagarna, vad trodde han? Såklart de klipper bort det.

      Jag kan verkligen inte förstå att det fortfarande finns folk som litar på att han kan avgöra vilka som är förrädare.

      #låtossslippafilipdiken

    Kolla Filip dikmens senaste inlägg, där skriver han om förrädarna och produktionens ”fulspel”, så det är nog den produktionen han menade häromdagen han vill stämma.

    Filip DICKmen är en riktig DICK, usch för honom! Hans största misstag i livet var att tacka ja till förrädarna.

    Ni som jobbar i skola!

    Vilka anledningar kan det finnas till att man anser att ett barn bör gå om förskoleklass?

      Bristande språkkunskaper är ett alternativ. Om barnet knappt pratar svenska, till exempel. Det ska finnas ”särskilda skäl”, så inget som bestäms på en kvart liksom.

      Om det är ditt eget barn bör du ha fått anledningarna. Om det inte är ditt eget barn bör du torka näsan och låta bli att lägga den i blöt.

        Oj så otrevlig.

        Barnet i fråga är en kompis barn. Hon är så vitt jag kan bedöma en helt normal sexåring, om än väldigt väldigt blyg och låser sig lätt i sociala sammanhang. De har inte fått veta mer än att läraren och rektorn vill ha möte nästa vecka.

          Det var inte otrevligt menat, utan bara uppriktigt. Läser en mängd nyfikna frågor om andras barn här hela tiden. Fakta kvarstår att du inte har med det att göra ??

            Men människa, hon har ju diskuterat det med mig hela eftermiddagen och vill ha nån form av svar. Är ju en jättekonstig sak att säga till en förälder en fredag och sedan inte berätta anledningar.

            Men du behöver inte svara.

            Hur kan du avgöra att personen inte har med det att göra?

            Hade ju lika gärna kunnat vara föräldern själv som frågade i det här fallet, eftersom de ännu inte fått info från skolan.

            Tycker inte det låter som ”nyfikenhet”.

          Då får väl föräldrarna veta på mötet varför skolan anser att deras barn behöver gå om.

      Det kan vara att man ser ett behov av en utredning med frågeställning: IF (intellektuell funktionsnedsättning) eller annan inlärningssvårighet.

        Det låter rimligt! Jag tycker dock att barnet verkar vara en helt normal sexåring. Jag är förskollärare men är ganska nyexad så skulle ljuga om jag sa att jag har mycket erfarenhet, men jag träffar henne regelbundet och hon är verkligen som vem som helst, dock väldigt väldigt blyg och försiktig.

          Det kanske är olika i olika kommuner osv men enligt min erfarenhet är det väldigt ovanligt nu för tiden. Inte ens de elever jag har haft som senare blivit inskrivna i anpassad grundskola (fd. särskola) behövde gå om förskoleklass. Mest för att man inte ska utsätta eleven för den situationen, alltså att behöva gå om medan alla ens kompisar går vidare.

            Ja men precis, är så jag känner också. Det enda jag kan tänka mig är att hon inte klarar att visa att hon kan saker då det ofta låser sig i sociala sammanhang, men har man ens krav på sig på det sättet i förskoleklass? Och det finns ju en specialpedagog så det borde vara relativt lätt att lösa men hon har inte kopplats in överhuvudtaget vad mamman vet åtminstone.

              Är det inte tidigt att ta ett sådant beslut, de har ju bara gått knappt en termin? Hinner hända mycket fram till sommaren för barn i den åldern?

                Ja det har du rätt i! Vet dock inte om det finns något färdigt beslut men de ville åtminstone ha ett möte angående det. Kan tycka att det är väldigt elakt av dem att säga a och sedan inte säga b och därefter göra helg. Är ju ingen liten grej för föräldrarna.

          Du vet och ser ju inte hur hon är i skolan dock, kunskaps- och utvecklingsmässigt.

            Nej det gör jag såklart inte. Men att det kommer som en blixt från klar himmel även för föräldrarna är ju lite konstigt. Nu kanske det är lätt att hamna i förnekelse när det gäller sitt eget barn men det känns inte som att det handlar om det.

              Nej jag tycker inte det är så himla konstigt faktiskt. Ofta är inte föräldrarna så insatta.

                Jag jobbar som lågstadielärare och jag tycker det låter konstigt. Om det är såpass allvarligt att de redan innan höstterminen är slut ska ha ett möte om att gå om borde det märkas rätt tydligt på barnet. Det räcker ju inte med att eleven har tex. en språkstörning eller inte hänger med kunskapsmässigt, då får man ändå börja åk 1 och få stöd där. Då borde det handla om att barnet ligger rejält efter jämnåriga och det borde väl föräldrarna/andra i närheten ha märkt? På vår skola är det nästan aldrig tal om att ett barn ska gå om, endast ifall vi misstänker en intellektuell funktionsnedsättning.

      Inte mogen att börja åk 1.

        Fär i åk21 är barnen så mogna?

          Man ska ha en viss mogenhet för att klara av det iaf. En del barn behöver ett extra år i fskklass.

    Vad gör ni för att hantera ångest? Några tips..?
    Min egen ångest har stigit ganska mycket idag pga nyss upplevt trauma osv. och nu har jag flera dagars ledighet framför mig, vilket gör allting värre eftersom jag är helt ensam. Det brukar hjälpa att kunna distrahera sig med t.ex. jobb, men det går ju inte just nu… Hur gör ni andra som ibland kan må så här?

      ❤️ Ångest är jättejobbigt och jag avskyr det. Jag har appen Dare på min telefon som hjälper väldigt mycket och sedan har jag en fantastiskt bra bok skriven av en psykiatriker som jag läser när jag mår som sämst. Annars försöker jag göra yoga när jag kan (men min svåra endometrios sätter ofta käppar i hjulet), gå ut och promenera med min hund, prata med mamma och spela tv-spel. Har du någon aktivitet du tycker är kul?

        Ja spela TV-spel är något jag också tycker om men har inte gjort på länge. Det kanske jag ska prova. Tack! Har tagit hem Apple Arcade och har något spel där som var kul tidigare i höst. Tycker om att sticka också, så kanske ska gå och köpa lite garn.
        Vill du berätta vad för bok det är…?
        Önskar också att jag kunde kontakta min mamma men hon dog precis, stor anledning till all ångest…

        Jag vill också veta vad boken heter. Låter bra att ha till hands.

          Jag skrev tre gånger igår men alla svar hamnade i modd så jag gav upp.

      Gå promenad, lyssna på mysig podd eller bok, läs bok, om du har möjlighet ring och prata med vän eller familj (behöver inte prata om ångesten men att prata med någon kan distrahera och göra att det känns lite lättare), yoga/meditation.

      Lyssnar på poddar hela tiden med hörlurar och sysselsätter mina händer med något. Pussel, pärlplattor, städa meganoga eller nåt sånt

      Något som har hjälpt mig senaste.
      Ta en promenad helst på morgonen direkt när jag vaknar! Den uppfriskande morgonluften känns extra bra, vet inte varför. Tycker det är skönt med mindre folk också. Brukar inte gå mer än 30-40 minuter, tycker kortare rundor passar mig bättre.
      Dricka varm choklad (gillar ej kaffe eller te) och lyssna på en ljudbok! Lägger mig i soffan, lyssnar och har ett pussel på iPaden.

      Umgås med folk så mycket du kan. Om du kan inte umgås, ring till någon, eller chatta via sms.
      Om du är helt ensam försöka går ut och vara bland folk, typ tråna på gymmet eller sitta på en trevlig fik. Alla platser man får någon slags interaktion. Också- Häng upp en fågelmätare och titta på fåglarna. Det är lugnande.

        Tack men jag har inga att träffa. Varken familj eller vänner. Bor på ett så litet ställe så det finns inga platser där det är folk runtomkring… Men fågelmatare har jag flera, ska fylla på dem imorgon, det blir bra 🙂

      Atarax, stesolid….

    Kan vi inte bara prata lite om hur många människor idag verkar sakna all form av läsförståelse. Tex i kommentarerna på valfritt inlägg i valfri Facebookgrupp så är det någon som helt missförstår för att man inte läst ordentligt, eller svarar på en fråga som ingen ställt osv. Hur har det blivit så?

      de mesta man läser i forum som dessa är ointressant så man läser fort för att inte lösa tid

        Det är så ointressant så man väljer att skriva en kommentar?

      Det undra jag varje dag!

      Jag upplever att det är många ur den lite äldre generationen som inte läser ordentligt, skriver otroligt illa och varken kan ta till sig eller förmedla information. Alltså inte nittioåringar, utan typ 50-60. Samma personer är också helt oförmögna att ta till sig av kritik eller förstå någon annans perspektiv.

      Det jag försöker säga att det är nog inte bara ”idag”, utan helt enkelt att vi kommer i kontakt med väldigt många människor dagligen och i skrift.

        Upplever att det mest är yngre personer som läser snabbt och fel. Ser samma tendenser på jobbet nämligen.

          Fast om man utgår från kommentarsfält på facebook osv är det ju onekligen folk i alla generationer.

          Tror också yngre läser sämre generellt (få unga som skriver och läser riktigt bra) men just gruppen som saknar läsförståelse verkar innehålla representanter i alla ålderskategorier. Och jag tror det delvis har att göra med att de syns mer, kommenterar mer öppet osv.

            Precis. Det är personer som inte är vana att skriva, och de läser kanske aldrig faktatexter, debattartiklar eller romaner.

          Jag upplever samma i skriftlig kommunikation med olika kundtjänst. Brukar rada upp mina frågor för att det ska bli tydligt, ändå får jag ofta bara svar på en av frågorna ?

        Just nu är det ju unga människor,som ska börja gymnasiet el högskola som har usel läsförståelse,inte fixar att läsa längre texter,och inte kan skriva, enl lärare.Unga människor som är vana vid snabba tiktok-klipp och sms och korta texter, saknar läslust och intresse av litteratur. Detta ärcett stort problem som nämnts i nyheterna under senaste veckan.

      Läsförståelsen sjunker i Sverige. Man läser tex färre böcker, mer skärmar och sociala medier samt ljudböcker.

      Klassikern i hundgrupper:

      Fråga: Vet ni vad min hund kan ha fått på svansen? Obs har redan bokat tid hos veterinär imorgon.

      Svar: RING VET OMEDELBART!!

    Fick ett totalt psykbryt på min advokat. Hela proppskåpet brast. Men de är väl vana, tänker jag. Psykbryt är väl vardagsmat för advokater. Det är så enkelt att bli irriterade på advokater eftersom de skriver så kortfattat och så ”korrekt”. Det är sååååå irriterande. Det finns liksom ingen personlighet, inga känslor, inget ”levande” när advokater skriver mejl, och det retar fullkomligt gallfeber på mig, jag gillar en väldigt levande kommunikation, och till slut så brast hela proppskåpet och alla känslor bara svallade ut i ett LÅÅÅÅNGT mejl till advokaten. Han har inte svarat, ska bli spännande att se vad han svarar.

      Varför har man ens en advokat undrar jag.

        Finns väl tusen anledningar….

          En är att vara ”Amanda”

      Men det är ju bara professionellt. Har jobbat med advokater och de är väldigt återhållsamma i skriven text, och det är ju den bästa strategin

      Advokaten kanske vill vara professionell i sin konversation med dig.
      Varför ska det vara på det personliga planet?

      Enkelt och kortfattad är ju jättebra. Varför förväntar du dig att en advokat ska skriva ”personligt”? Är du en sån som vill ha massa emojis efter varje mening för att annars tycker du att det är ”otrevligt”? Skärp dig, väx upp och lär dig att kommunicera på en professionell nivå. Förhoppningsvis/förmodligen svarar inte advokaten på det du skrev, utan bara på det som är relevant i ditt ärende.

      Du betalar väl en advokat för att vara professionell och korrekt, inte ta upp sin tid med att skriva en massa lull-lull.

      Såg nu att det var ”Amanda” som skrev detta, så inget att bry sig om.

        ?‍♀️

      Det låter som att du har ADHD. Har du det?

    Hur länge ”ska” man dejta innan man kan ta upp huruvida man först och främst är på samma bana kring vad man vill och sedan när man är exklusiva/inte dejtar andra? Och hur tar man upp det på bästa sätt? Avskyr dejtingstadiet och tycker allt känns så osäkert och som att det finns så mycket regler

      Utgå från dig själv och vad du vill

    Är det ovärt att köpa Uggs?

      Nej! Jag köpte mina 2016 och har använt dem flitigt varje vinter sen dess. Nu är de slitna men det är efter 8 (!) vintrar.

      Många köper dom. Gör vad du vill!!

      Jag köpte fejkuggs med platå förra vintern och använde dom heeeela tiden och samma redan nu, älskar dom

        Fejkuggs är något annat. Ofta har dom väldigt hal sula. Funkar inte på vintern. Åkta är kanon.

          Beror på märke. Köpte ett par fejkuggs men inte så fejk att det är 150-spännuggs på lager 157 liksom. De hade inte hal sula.

      Nej bästa skorna som finns

      Nej, de är supervarma och mysiga.

      Ja för värmen.
      Nej för utseendet. Fulare sko får man leta efter.

        Jag måste ha läst din ts fel haha. Ovärt skrev du visst…men aja. Poängen är iaf att de är varma men fula. Så det är väl inte ovärt om man vill ha varma fötter.

      Neeej. Köpte mina 2010 och de är fortfarande fina

    Ok tre spretiga kommer lassade:
    Hur kan en skola som Rudbeck utanför Stockholm ha sju stycken syvar, jag förstår inte riktigt. Jag menar inte att klanka ner på deras jobb alltså och jag vet att R är en stor skola… men eleverna har gjort sitt gymnasieval, en del/många vill plugga vidare efter gymnasiet, men… sju…? Eller gör en syv andra saker än vad ”man” (jag) klassiskt tror?

    Min ryggrad går mycket inåt, det är världens hål i ryggen i höjd med naveln ungefär. När jag har jeans kan man tro att jag har gällivarehäng men själv rumpan/strecket mellan skinkorna börjat sjukt mycket längre ner… har alla så? Går det att ”träna bort”/påverka?

    Nån som kan tipsa om någon musik/artist som låter som Aaliyah? Saknad.

      Gick på rudbeck för ca 8 år sen, minns inte om det fanns exakt 7 SYVar då, men typ 1-2 per program? Så det blir inte så många egentligen eftersom det finns rätt många program på Rudbeck. De är många elever som du säger och många behöver hjälp med att antingen byta linje eller kurser, göra ändringar i schemat osv vilket man gick till SYVen för. Så de jobbar inte bara med att välja gymnasie/universitet – men även det kunde man få rådgivning kring för att se till att man läser rätt kurser för att få behörighet och räkna ut estimerad meritpoäng osv.

      Inget svar på din fråga men gick i Rudbeck för massa år sen och trivdes bra! ?

    Kom in på någon random Clara_lindblom på instagram och hon hade nästan 2 miljoner följare??? Fattar ingenting, vem är hon?! Hennes content var ju inget att hänga i julgranen, så undrar verkligen hur fan hon kan ha så stor publik haha. Vad är det jag missat

      Gick in och kollade, det finns 1+1 anledningar!

      Kolla in kommentarerna så ser du vilken typ av följare hon har.
      De är där för hennes??

      Det va nog fasen det tråkigaste flöde jag någonsin sett. Inget annat än två klotrunda sillisar på varenda bild. Kul att lägga hela sitt värde i två plastbollar

    Fråga till alla gravida!

    När ni berättar för vänner och familj och de reflexmässigt sträcker sig och tar på er mage. Känner ni obehag då? Jag kände det både när min mamma och min svärmor sträckte sig för att ta på den. Dels för att egentligen tar de inte ens där livmodern är så känns bara som att någon har sig friheten att ta på min kropp och dels för att jag vill inte att man ska ta på min mage.

    Ingen av dom har tagit på min mage så innan jag var gravid så känns väldigt märkligt. Och ja jag förstår att de är superglada över att bli mormor respektive farmor men det är jag som bär på barnet. Jag som ska bli mamma. Min kropp. Ta inte på den tack.

    Ni som känt likadant. Hur tacklade ni det?

      Herregud, lugna ner dig..

        Skönt att man kan få tycka olika då.

      Är inte gravid men folks magtafsande är något som skrämmer mig med att bli det. Förstår inte varför de tror sig ha rätten att göra det. Så jag Fattar verkligen att du tycker det är obehagligt.
      Säger du något till dem?

      Du får skaffa en tröja annars och skriva RÖR EJ.

      Ingen har tagit på min mage än, men jag kommer definitivt att backa undan eller ta bort folks händer om det sker.

      Ingen har tagit på min mage, bara gett mig kramar 🙂

      Än så länge har bara några få tagit mig på magen och inte direkt när jag sagt att jag är gravid utan istället när vi ska skiljas åt, som att de kramar magen hejdå typ haha.
      Jag har haft jätteproblem med inställningen till min kropp i hela mitt liv och tänkte att det skulle störa mig jättemycket, men det har det verkligen inte gjort! Ska sägas att det har det varit personer jag är väldigt nära med, men det har bara känts fint att de bryr sig om bebisen där inne!

    Så konstigt att det inte har blivit mer uppståndelse kring PG Gyllenhammars död med tanke på hur han räddade så många människor med dom där vita bussarna under andra världskriget.

      Rör du ihop personer eller har jag missat något?
      Mvh genuin fråga

      Tänker du på Raoul Wallenberg?

        Nu får ni sluta! ?? Öppna en historiebok innan jag får magkramper här! ?

      Han hade inget med vita bussarna att göra.
      Han var bland annat VD för Volvo. En affärsman.
      Folke Bernadotte ledde vita bussarna-aktionen

      Han var typ 5-10 år under andra världskriget

      Ja, eftersom han var 10 år när andra världskriget tog slut så var det enormt imponerande. ?

      Omg

    Det här med ansvar som influenser har jag klurat på ett tag. Varför de själva i vissa (ibland många) fall vill avsäga sig ansvar, vissa följare försvarar det bristande ansvaret etc. Men då försökte jag placera alla i fack. Alla tillhör en yrkeskategori även om influenser är ett nytt och brett område (läs i digital tid). Exempel: en sjuksköterska eller annan i vård ansvarar för patienter och medicin. Det tillhör deras yrke. En postman ansvarar för att dela ut post. En revisor skriver på och ansvarar för granskningen av en årsredovisning. Alla har ett ansvarsområde som förväntas av dem, som ingår i arbetet. Varför kan man inte kräva det av en influenser? De jobbar med marknadsföring, foto, film mm. Varför kräver vi av andra yrken att de ska ansvara och stå till svars för sin roll- men i många fall försvaras influensers att ”de är bara personer och kan inte bära vad alla 14 åringar påverkas av”? Fast det kanske ÄR rimligt att börja sätta dessa krav och ramar? De ska väl inte gå runt ansvarslöst och ”influera” till ohälsosamma vanor, tala och hantera saker respektlöst. De väljer ju detta yrke- då bör de väl sköta det som ett vanligt ansvarsfullt arbete – precis som ssk, usk, ekonom, postman etc.

    Har svårt att argumentera i text, men ni förstår var jag vill komma? Varför ska 10 miljoner personer genom livet lyckas ha ansvar för sin yrkeskategori men några hundra personer ska kunna härja fritt och att de i många fall tillåts göra så?

    Bara tankar…

      Postman = brevbärare

      Influencers kan ju ha ansvar för sin yrkesroll utan att ha ansvar för sina följare. Jag tänker att deras lojalitet ligger hos företagen som köper deras marknadsföring. De har ett ansvar att utforma reklam på ett sätt som är fördelaktigt för företaget. De har absolut ansvar för att utforma reklam efter gällande lagar och regler (vilket många fortfarande är orimligt dåliga på), de har ansvar för att sköta sina företag, betala skatt och de som har anställda har ansvar för dem. Däremot tycker jag inte att det är lika självklart att de har ansvar för följarna och hur de påverkas.

    Hur gamal är Camilla nu? Ser ut som 50???? Inte konstigt hon bara ger sig på småtjejer…

      Hahaha…bättre kan du!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *