Johanna Bladh sätter fingret på något som fortfarande – år 2025 – borde vara självklart men som uppenbarligen inte är det: skulden för en havererad relation landar fortfarande alltför ofta på kvinnans axlar.
Det är som att kvinnor förväntas kunna bära, rädda och reparera allt. Oavsett. Relationen, hemmet, barnen, mannen, och när det inte går – när eller om hon faktiskt väljer att lämna – så får hon bära skammen och skulden, som om ansvaret alltid är hennes, oavsett vad som hänt.
Men nej:
Nej, alla relationer går inte att rädda i parterapi.
Nej, att lämna en dålig relation är inte egoism – det är att välja barnens bästa.
Nej, det är inte kvinnors ansvar om en man visar sig vara en dålig partner eller pappa.
Att påstå något annat är inget annat än en unken kvinnosyn, maskerad som ”goda råd” som landat i Johannas kommentarsfält. Det är ett sätt att hålla kvinnor på plats, att säga: du får skylla dig själv, och inte sällan kommer dessa pekpinnande kommentarer från andra kvinnor, kvinnor som uppenbart gjort ett SÅ mycket bättre val av pappa till sitt barn. Till han inte är det längre.
Ingen tror väl att mannen man väljer att skaffa barn med ska visa sig vara en riktigt kloakråtta, på samma sätt som ingen gifter sig med tror att man kommer skilja sig – och trots det händer det hela tiden.
Men vi är väl ändå förbi den tiden, eller borde vara det i alla fall?
För sanningen är att ingen kvinna ”väljer” en dålig pappa till sitt barn, men många kvinnor tvingas välja mellan att stanna i en dålig relation – eller att lämna för att skydda både sig själva och sitt/sina barn.
Och att skuldbelägga det valet, i stället för att applådera styrkan i det är inte bara förlegat, det är ovärdigt.
Ungefär lika ovärdigt som elallergi, if you know what I mean?
Föregående inlägg 
Men kan du inte sluta lyfta den här människan klyschiga hittepåinlägg. Alla får kritik här inne utom dina bästisar… Hade tex Tiingelinn skriivt det hade du vinklat inlägget på ett helt annat sätt.
Hundra procent. Och så ett tjuvnyp om Isabella Löwengrip så klart, för det hade ju verkligen med saken att göra.
100% sant.
Elsa Billgren skriver om underbara Malmö..såklart när hon hänger i Limhamn. Alltid dessa idylliska platser som får representera en stad. Verklighetsfrånvänt
Fast Malmö är ju en underbar stad! Har bott här i 18 år. Visst, det finns mycket skit, precis som i alla andra städer, men det är en så härlig stad!
Och nej, jag bor inte i Limhamn, Västra Hamnen eller Dockan. Jag bor vid Nobeltorget, ett stenkast från Sofielund och Rosengård
Oj vd arg haha. Det finns många omeådwn i Malmö som ser ut som Limhamn; dvs mycket grönområde, fina hus och trevlig gemenskap 🥰
Oj vad mycket felskrivningar av mig, så är det när man hänger i solen 😅
Du skrev kanske på skånska.
Ja! Det i kombination med att vara egen = mycket soltid 🙋🏼♀️
Har du någonsin varit i Malmö? Låt mig gissa… nej!
Det finns väl ca 4 områden i Malmö som inte är så ”trevliga”, resten är faktiskt väldigt trevliga och mysiga. Tvekar du? Aldrig besökt staden? Besök då tex Bulltofta, Toftanäs, Tygelsjö, Klagshamn, Bunkeflostrand, Ribersborg, Fridhem, Bellevue (inkl. Nya bellevue, Bellevuesjösida), Sibbarp, Västra Hamnen/Dockan, Ön, Gamla staden, Värnhem, Davidshall, Slottstaden, etc.
Flyttade hit efter några år i annan stad. Finns absolut ingen bättre stad i Sverige, i mitt tycke. 😅
Kan vi prata om Johannas excel-ark? Provocerande inlägg -> ”hatkommentarer” -> ”Kan vi normalisera …” -> artikel på nyheter24/aftonbladet eller besöka Nyhetsmorgon om hon har tur. Repeat.
Skrivit*
Rättfärdigar inte kommentarerna men efter att ha sett originalvideon så kan jag nästan förstå att det finns personer som överdrivit kommentarerna för hon får ju det att framstå som att ungen har dött?!
Håller med, lät som att hon aldrig mer skulle få fira en födelsedag med sitt barn. Allt är så himla dramatiskt och överdrivet.
Ja eller hur. Såg i kommentarsfältet att flera tänkte samma sak, bland annat mammor som faktiskt har förlorat sina barn.
Jag trodde också först någon hade gått bort ☹️
”Jag ville aldrig bli något jävla ansikte utåt för en separerad kvinna” säger hon men ältar och ältar och ältar sin separation om och om igen vecka ut och vecka in. Är det inte två år sedan de gick isär nu?
Eller hur! Sluta mjölka liksom.
Haha eller hur det är ju hon själv som gör sig till ett offer hela tiden
Haha ja 😉
Och där flög det kaffe ur näsan av skratt! Spot on
Hahahaha jepp. Ältande i kombo med ensamstående-poWERmama-inlägg… Men nej jag vill inte bli ett ansikte utåt för separation
Fast var det inte hon som blev lämnad trodde jag?
Ytterst oklart. Det enda som är känt är att hon fick sitt ex, dvs barnets far vräkt från sin lgh.
Nej det är inte oklart, hon lämnade. Hon har gjort ett inlägg om det, som är pinnat.
och sitt barn, barnet blev också vräkt.
Nej, hon har varit öppen nu med att HON lämnade men i början låtsades hon att det var tvärtom.
Hon visste väl inte vad som skulle ge mest likes 🤷♀️
Hon låtsades att hon blev lämnad??
Ok, där bevisar hon ju sin lågbegåvning.
Jösses….
Haha ursäkta???? Alltså i mitt liv är det tvärtom. ALDRIG hört någon som klandrat en kvinna som lämnat? Tvärtom?? Alla dessa ensamstående mammor hyllas ju! Man applåderar dom pga starka och självständiga? Männen är usla och kvinnorna är starka, engagerade och drivna som klarar allt själva. 2025 är väl ändå året då män får skit?? Hon är fan en Linnea Claeson 2.0, hon måste sluta ljuga och profitera på sånt här trams. Det är inte synd om Johanna!! Och hon är inte ansiktet utåt för en separerad kvinna.
Har du ALDRIG hört någon klandra en kvinna som lämnat? Det är riktigt konstigt.
Inte jag heller. Vad skulle man klandras för?
Jag lämnade som gravid. Trots all skit han gjorde på slutet får jag hela tiden höra men förstod du inte det, såg du inga tecken osv. Nä, jag såg inga tecken på att han skulle gå från mitt livs kärlek till en hemsk människa när han trodde att jag var fast. Trots att alla vet hur han var innan och vad han sen gjort är det ändå jag som skulle haft en spåkula. Har aldrig varit så ensam och dömd i hela mitt liv som efter jag var tvungen att lämna
Håller med dig, jag har också lämnat när mina barn var små.
Och jag fick också sååå många kommentarer: ”Men hur kunde du inte se detta INNAN ni skaffade barn” och att hans beteenden/ageranden inte betydde något alls i sammanhanget, utan det var jag som borde (som du beskrev väldigt bra, tycker jag) haft en spåkula. Dumma mig, liksom!
Oj jo verkligen. Trots att folk visste hur mitt ex var, tyckte väldigt många att jag gav upp för lätt, inte tänkte på barnen och borde varit tydligare med hur jag kände tidigare så att han hade haft en chans. Vidrigt att höra när man mår skit efter år av psykisk misshandel omgivningen inte sett och därför utgår från inte är så illa.
Jag säger inte att JB inte hittar på, men för mig var det precis som hon beskriver.
Det enda den människan är ”ansiktet utåt” för är väl desperation och lägenhetsstölder? 😅
Glöm inte det banbrytande konceptet: offentlig ammning! Hahahahahahha
Och fågelbon med ägg på balkonger som sedan avslöjas vara hönsägg…
Hahaha va? Berätta mer.
Hon la ut att hon hade råkat trampa sönder ett fågelägg i ett fågelbo hon hade på balkongen och avslöjades med att ha lagt dit ett trasigt hönsägg för uppmärksamhet… 😂😂
Haha men vad var syftet? Vad är det för content? ”Oj jag råkade trampa sönder ett ägg, en fågelunge som aldrig får växa upp, vad hemskt” eller vad?
Jag VALDE absolut en dålig pappa till mina barn. Jag var så lycklig över att jag äntligen hittat någon som ville slå sig till ro med mig att jag valde att ignorera varningstecknen, jag aktivt inbillade mig att det var normalt att dricka mycket när han väl var hemma (kunde arbeta borta flera veckor och ibland månader åt gången och ibland bara vara hemma en enstaka vecka innan han åkte igen).
Sen kom första dagen efter min föräldraledighet med andra barnet, han var ledig och hade ansvar för lilla barnet, och när jag räknade burkarna såg jag redan vid 9:30 att det fattades en burk i kylskåpet.
Då vaknade jag upp och valde mina barns bästa, gjorde slut samma dag, skilsmässan inskickad efter ytterligare någon vecka.
Nu har han fått sin 90-dagars-bricka, dit hade han inte kommit om inte jag lämnat honom och fått honom att nå botten.
Vi hade inte kunnat rädda det med terapi, han var inte mottaglig för det under sitt aktiva missbruk.
Men, jag separerade absolut för mina barns bästa.
Och, det går inte att förneka att jag valde en dålig pappa till barnen, vilket jag aldrig kommer förlåta mig själv för.
Wow, detta borde hyllas. Vilken fin ärlighet. Stort av dig att våga vara ärlig mot dig själv, samt oss andra.
Vi kvinnor är inga menlösa offer, vi gör val, och vi måste och bli betrodda att få ta ansvar för dom valen också. Vi är lika vuxna som män är.
❤️
I fall där kvinnor skaffar barn med UPPENBARLIGEN olämpliga män (droger, kriminalitet, historia av att behandla kvinnor som skit, barn från tidigare relationer som han struntar i) tycker jag det finns ett visst ansvar hos kvinnorna, jo.
Det är inte deras fel att mannen är en 💩 👢 men de är fullt delaktiga till att ha bidragit till att ytterligare ett barn dras in i soppan. Även om de menat väl och trott att mannen ifråga ”den här gången” skulle ändra sig. Man kan ha två tankar i huvudet.
Precis. Och har hört många som förklarat det som att de trodde att deras män skulle bli bli bättre om de skaffade barn, att de skulle ta mer ansvar etc. Så absolut att kvinnor har ett ansvar när det sen inte blir så och de klagar dygnet runt på deras mansbebisar.
Jag känner noll % igen den här premissen. Ännu mindre än att det skulle vara tabubelagt att amma på allmän plats, faktiskt.
Ingen känner igen detta, alls. Chockerande och lite av en besvikelse att cam ens skriver ett inlägg om detta, har hon gått på JB´s trams? Jag trodde genuint ingen följde henne för man höll med, enbart för att det blir komik typ så som hon håller på?
Hon och Camilla är kompisar.
Hon och jag är bekanta och jag vet mer än det som publicerats. Men ni har rätt, jag ska sluta skriva om henne. I alla fall i den är typen av situation och ämne.
Ni har helt rätt, tack alla för feedbacken !!°
Det var ju glädjande! För det blir smått komiskt när ingen annan håller med, du är verkligen den enda som är helt blind på just den här punkten, tyvärr måste jag säga. Uppskattar dina inlägg om andra influencers så det blir konstigt när en av de värsta ursäktas helt och hållet.
Yes!!
De är vänner privat så Camilla hyllar Johanna helt okritiskt trots att hon är en av Sveriges mest kritiserade i sociala medier.
Skäms ögonen ur mig.
Camilla tror ju på allt Bladh säger och gör.
Hela detta inlägget osar chatgpt. Orkade knappt ta mig igenom, och varför stöttar eller ältar vi fortfarande denna människan? Känns som att hon lämnades kvar i typ 2023. Hon gör precis allt för att hålla sig relevant, inklusive att slänga fram tutten och trycka in den i sin dotters mun och livesändning (notera att barnet inte ens gnällde? 😂 hon sov).
instämmer
Lågvatten märke att skriva positivt om JB.
Som separerad förälder som lämande relationen kan jag säga att jag ALDRIG på dessa år fått höra något negativt om det. Förstår inte vart narrativet om att man får skit som kvinna för det kommer ifrån?
Ledsen att det finns någon liten dumskalle som skriver dumma saker, men JB älskar att slå upp öppna dörrar och mjölka sin separation. Tycker mer att hon fömedlar en bild av att ensamstående är mer sköra offer än starka.
Jag fick, mycket. Folk som inte förstod hur han var bakom stängda dörrar, var av uppfattningen att jag gav upp för lätt och borde gjort mer för att få honom att förstå att jag mådde dåligt. Fruktansvärt.
Därmed inte sagt att JB hittar på, det vet jag inget om. Men JAG har upplevt det hon beskriver.
Beklagar att du har så märkligt människor i din närhet.
Allt Johanna har gjort är ju att försöka mjölka ut det faktum att hon är en separerad kvinna? Haha. Hela hennes personlighet sedan deras separation har ju varit just ”ensamståande mamma” osv för att få hejarop och medhåll från andra kvinnor. I övrigt tycker jag inte alls den här uppfattningen stämmer. Snarare tvärtom att kvinnor som lämnar relationer i så fall hyllas. Jag tycker också att ibland får man tåla att människor (inte personangrepp förstås) men rent generellt kan vilja diskutera det faktum att många separerar och varför det blir så. Såklart finns det tillfällen där människor förändras och det händer saker man inte kunnat förutspå. Men sen är det också väldigt många som tillsynes skaffar barn för fort, eller utan vara kritiska till sig själva och sin partner huruvida man bör skaffa barn eller inte.
Jag har bara fått positiva kommentarer, stöd och hejarop från min omgivning sedan jag lämnade en lång destruktiv relation (där flera gemensamma barn ingick). Däremot kan jag hålla med om att man då och då läser kommentarer på nätet om att ”så många ger upp så lätt”. Då blir man provocerad eftersom narcissister inte går att förändra. Jag vågar säga att alla som levt med en sådan vänt ut och in på sig själv, ofta i en massa år, för att försöka. Däremot har jag svårt tro JB. När t o m de feministiska profiler som vanligtvis stöttat kvinnor i alla lägen inte köper hennes historier blir jag extra övertygad.
Hennes inlägg är extra intressant utifrån all skit Julia Dufvenius fått på sistone för att hon INTE lämnade sin man. Men JB:s inlägg kanske kom innan denna debatt, eller så har hon missat den.
(Camilla – det vore för övrigt intressant med ett inlägg om Lisa Borgs förlossning, särskilt med vinklingen att hon särbehandlats på många sätt – se Idun Wild på TikTok)
Hela kommentarsfältet är ett bevis på att man som kvinna aldrig kommer att ha folk (allmänheten) på sin sida. Alltid gör man något fel. I Johannas fall att hon ”mjölkar” separationen och att hon tidigare gjort något som provocerat folk. Oavsett vad hon är för en person så har hon ju fått dessa kommentarer och den som påstår att dessa kommentarer inte förekommer ganska allmänt har inte varit särskilt uppmärksam eller så tycker man, precis som här, att ”i just det här fallet så är kvinnan så jobbig att det var hennes fel fast det var mannen som var ett as”. En man beter sig = folk funderar på vad kvinnan har gjort för att förtjäna det. Eller så pratar hon för mycket om det, eller tycker för mycket synd om sig själv. Patriarkatet i all sin prakt.
Det hade ju dock inte framkommit på något sätt att barnets pappa skulle ha varit ett as.
Vet du vad, om du hade vetskap om JB:s tidigare historia på sin sociala medier, hade du för förmodligen förstått varför människor kallar henne för ohederlig. Kortversionen: hon ljuger och är ohederlig.
Vem hon är ihop med och varför de gjorde slut är en helt annan sak. Att hon ljugit sedan flera år tillbaka är det primära!
Ledsen att behöva släppa bomben men jo, det finns kvinnor som skaffar barn med män där man på förhand vet att han inte kommer vinna ”Årets pappa”. Inte alls ovanligt tyvärr. Jag har jobbat som socialsekreterare och sett det åtskilliga gånger.
(Varför blanda in Löwengrips uttalande i detta? Nej, det är inte relevant på något sätt.)
Fast det är ju inte mammans ansvar att se till att pappan är en bra förälder, men jag antar att du är en av de där socialsekreterarna som anser att mamman ska ”samarbeta” med pappan fast han t o m är farlig för kvinnan och barnet?
Fast nu missade du väl poängen? Hon skriver att det finns kvinnor som på förväg vet att mannen inte kommer vara en bra pappa men ändå skaffar barn med honom. Då har man ju gjort ett dåligt val och handlar inte om att man ska samarbete eller något. Vissa kvinnor är ju besatta i att få barn och bryr sig mindre om med vem.
Precis så!
MH: Jag tycker absolut inte att umgängesrätten ska vara ovillkorad. Hur tusan kunde du läsa mitt inlägg på det viset? En fascinerande förvrängning.
Jag tycker Föräldrabalken varit alldeles för stark och betonar det biologiska ursprunget alltför mycket.
Nej men som vuxen människa har man givetvis ansvar för att skaffa barn med en vettig medförälder. Nu pratar vi alltså om där mannen redan från början är uppenbart kass.
Jag klandrar båda mina föräldrar – för båda två valde en trasig partner. Det var inte så konstigt att normala människor avstod från att vara deras partners.
Så fort barn kommer in i bilden har man ett 100% helomfattande ansvar för att välja en god partner. Om det (i extremfallet) är fel att skaffa barn med en hemlös alkis – så är det också fel att skaffa barn utan att förvissa sig om att de är en god förälder.
Johanna Bladh har gjort sin separation till ett heltidsjobb. Hon har byggt ett personligt varumärke på att vara ”den lämnade kvinnan” ett epitet hon själv odlat så konsekvent att det blivit hennes främsta USP.
Inget inlägg utan separationen som fond. Till och med när hon slår in paket till dottern på födelsedagen häromdagen påminns följarna om historien om att hon blev lämnad. Det privata ögonblicket blir kuliss för samma berättelse om och om igen.
Det är nästan som att separationen blivit en franchise ett narrativ som måste underhållas för att hålla följarna kvar. Men frågan är: när slutar man bearbeta och börjar exploatera?
Att bygga sin identitet kring ett sår kan ge klick, men det riskerar också att bli en självuppfyllande etikett. Johanna har inte bara blivit lämnad – hon har gjort det till hela sin persona. Vem skulle hon vara utan sin separation?
Hon blev inte lämnad, finns till och med ett pinnad inlägg med texten ”varför jag lämnade”.
Åh gud… Att någon går på och uppmärksammar hennes desperata ”se-mig-hör-mig-jag-gör-allt-för-uppärksamhet”-inlägg är för mig en gåta. Du Camilla som kritiskt brukar granska alla influensers (och gör det med den äran, enligt mig) borde väl verkligen kunna se igenom det här? Bara första meningen kan ju få en att brista ut i gapskratt? ”Jag ville aldrig bil nåt jävla ansiktet utåt för en separerad kvinna” Ok… Men varför i hela helvete lägger man då ut post efter post efter post efter post OM just det då? Och bygger hela sin identitet kring att vara ensamstående morsa och alla vedermödor som kommer med det? Det går ju att separera utan att få in det i varje inlägg på IG. Men om man nu ändå gör det, om man väljer att varje gång peta in att man har lämnat/separerat och numera är ensamstående, då får man nog räkna med att bli ansiktet utåt.
SEN! Om de här kommentarerna som hon fått verkligen ÄR skrivna av riktiga människor (tillåt mig tvivla, det är väl samma personer som ”trakasserat” henne när hon har ammat offentligt) är det naturligtvis helt förkastligt, men det borde inte komma som en chock för henne att folk är spritt språngande galna och gärna vädrar sina åsikter till influensers som visar upp sitt liv och har det som levebröd.
Så otroligt pinsamt att försöka göra sin kompis rumsren, alla kommentarer här talar sitt tydliga språk. Ingen köper Johannas lögner och hade det varit vem som helst som gjort det Johanna gör (”jag har aldrig velat bli ansiktet utåt för separation” – well, testa att inte posta om din separation varje dag i 1,5 år då så kanske du slipper det?) hade Camilla gått i taket. Men Johanna är ofelbar.
En inte helt orelaterad fråga men heter det ensamstående mamma när man har barnen på deltid? Jag har så själv men vet inte hur jag ska benämna mig angående det. Låter ju som att man är den enda vårdnadshavaren till barnet med det uttrycket.
”En ensamstående förälder är någon som inte lever med en annan vuxen i en parförhållande och är ensam ansvarig för barnet, antingen med ensam eller delad vårdnad”, så jo det verkar gå att säga så men att ständigt påminna om det ger ju en bild av att man har ensamt ansvar för ett barn.
Ja lite luddigt det där. Tror även varannanveckosföräldrar benämner sig så. Men att vara ensamstående 100% av tiden är såklart betydligt mer krävande än 50%.
Detta har jag också tänkt på, det blir ju automatiskt att folk tycker så synd om ensamstående mammor som kämpar med sina barn och sen när det visar sig att det finns en närvarande pappa varannan vecka så blir det en helt annan sak. Klart man kan kämpa ändå, men det är ju betydligt lättare när man har hjälp på ett eller annat sätt.
Skulle aldrig likställa en 100% ensam med en 50%.
Men 50 är också tungt på sitt sätt. Man är fortfarande själv med det ekonomiska ansvaret för hushållet, semesterar osv. Mina barnfria dagar jobbar jag oftast långa dagar för att kunna flexa, storstädar, tvättar och handlar och sen när det är barndagar går det åt att pussla jobb, hämtningar, lämningar, skjutsa till träningar och se till att mat står på bordet. I mitt tycke är det enklare att ha en partner att kunna dela ansvaret med 100%.
Haha, men att vara förälder är ju så magiskt eller hur? Borde ju vara toppen att få vara förälder själv och ta del av allt det fantastiska med barn! 🥰
Ja man är ju liksom barnfri varannan vecka och kan göra massa andra saker.
Om man har delad vårdnad.
Detta mjölkar Johanna också enormt. Att hon är barnfri och tokig varannan vecka. Men jag tror allt bara är att hon bäddar för att skaffa barn på egen hand, hon har skrivit om det flera ggr. Utan en jobbig partner som inte vill att ens barn ska synas på bild i sociala medier.
Då kanske hon äntligen kan sluta använda kompisars barn och låtsas som om det är hennes eget.
Va?
De pratar om detta i Camillas, Quetzalas och Gabriellas podd men Camilla tycker inte det är konstigt att Johanna lånar kompisars barn och låtsas som om det är hennes egna barn.
https://poddtoppen.se/podcast/1381316377/sanning-konsekvens/realityprofil-med-295-kilo-droger-och-influencer-med-sommarangest
Skulle aldrig likställa en 100% ensam med en 50%.
Men 50 är också tungt på sitt sätt. Man är fortfarande själv med det ekonomiska ansvaret för hushållet, semesterar osv. Mina barnfria dagar jobbar jag oftast långa dagar för att kunna flexa, storstädar, tvättar och handlar och sen när det är barndagar går det åt att pussla jobb, hämtningar, lämningar, skjutsa till träningar och se till att mat står på bordet. I mitt tycke är det enklare att ha en partner att kunna dela ansvaret med 100%.
Varför publicerar inte du Camilla mina inlägg? Eller varför vill du inte höra eller lyssna till andra sidan? En dag när sanningen om JB kommer fram kommer du att ångra dig. Det är bara en tidsfråga.
Menar du att du är från ”andra sidan” och att Camilla inte ens bemödat sig om att höra efter? Det är verkligen anmärkningsvärt.
Ja, så är det.
Graverade…
*Graverande, att välja att inte ens vilja höra andra sidans sak.
Noll respekt för folk som ”köper” J Bladhs inlägg, någon mer hittepå och effektsökande människa har vi aldrig skådat!
Det finns massor av kvinnor som väljer, och fortsätter att välja i relationen, en usel man. Där man förstår att han inte kommer vara toppen på lång sikt, men man väljer honom ändå. För att man så gärna vill ha en relation. För att man så gärna vill vara ett vi, för att man så gärna vill ha barn. Sen blir det ännu svårare att välja bort den kassa snubben när man väl har ett liv ihop och/eller barn, för man skulle få helt andra ekonomiska förutsättningar. Man säger kanske att man inte ”kan” lämna för då kan man inte hitta en bostad om man bor i Stockholm. Men bostaden finns, bara att man inte längre kan bo kvar i innerstaden i sthlm eller närförort. Finns massor av kvinnor som väljer att vara projektledare dessutom. Bränner ut sig för att de inte kan ställa krav. Det är självklart inte deras ansvar att deras snubbar är dåliga men det är kvinnornas val att stanna med dem. OBS pratar givetvis inte om de fall där det är misshandel inblandat, drogberoende etc för det är något annat. Jag menar de som väljer vanliga trötta snubbar som inte orkar dra sitt strå till stacken.
Alla vet ju att Camilla och Johanna är kompisar. Om inte så är det ju rätt uppenbart vems sida C står på. Trodde Camilla skulle se igenom JB och hennes falska spel. Tydligen inte.
Finns nog få som är så illa omtyckta i influencervärlden. Med all rätt, faktiskt. Folk ser igenom hennes falskhet och spel.