Jocke och Jonna:
https://www.youtube.com/watch?v=J6L9kXwCJz0
Häromdagen gick Jocke och Jonna ut med att hennes cellförändringar är tillbaka trots operation och deras längtan efter barn åkte längre bort än tidigare. Nu handlar det inte längre om att kunna eller inte kunna skaffa barn utan nu handlar det om ifall Jonna kommer få cancer eller inte i framtiden.
Efter noga övervägande gick de ut med sin andra video där de meddelar att de kommer registrera sig för adoption – här kommer en sammanfattning av den:
Barnlängtan är större än någonsin för paret och de kommer ta med sig sina följare på färden mot ett barn.
Tanken för Jocke och Jonna var att göra IVF men det blev inte av i och med hennes cellförändringar och de beslöt sig för att ställa sig i kö för adoption eftersom det finns vissa länder där det är 1.1,5 år väntetid.
De har försökt få barn i 4-5 år så att stå i kö i ett par år till känns som ingenting för paret.
Deras drömland att adoptera från är Colombia men de har lång väntetid så de kan även tänka sig Estland.
Jocke bryr sig inte utan är bara glad för chansen att ta hand om ett barn medan Jonna gärna vill ha ett land som ligger nära.
Jonna pratar en del om att man ska ”klicka” med barnet vilket känns jäkligt märkligt.
Det är ingen jävla dejt du går på, men men…
Enligt sidan får unga par barn som ”ej är fyllda fem år” vilket verkar spela roll för Jonna men inte för Jocke.
”Familj är de man älskar, det har inget med blodsband att göra” , säger Jocke.
Ni är många som påpekat att man kanske inte får adoptera om man har exempelvis Adhd som Jocke har men jag kan inte hitta några konkreta bevis på det, utan det verkar variera från land till land.
Är det någon av mina läsare som vet?
Tack för tips, Josefine!
Föregående inlägg 
Men varför adoption? Har haft cellförändringar I allvarligare graden som kommit åter trots OP men fött 2 barn efter det. Ingen sa något om att det skulle påverka fertiliteten?
Fast de sa väl i början av videon att de prata länge om att adoptera, jag förstod det som att de både ville ha biologiska barn OCH adoptera men att de nu med detta besked valt att vända på ordningen (adoptivbarn först och utredning omJonnas cellförändringar, och därefter biologiska barn senare i livet).
För att de inte verkar kunna få barn på naturligt sätt och hade tänkt sig IVF…. Det kan/får de dock inte göra när hon har cellförändringarna och x antal månader efter operation….
Som jag förstår det, så har de ju inte ens träffat läkaren och fått besked om hur det verkligen är, utan gjorde videon direkt när brevet kom?
”Vi har försökt skaffa barn i 4-5 år”, den där siffran ökar ett år varje halvår. De blev också tillsammans 2013, så får inte riktigt ihop det.
Dom räknar väl som Dessie 🙂
Och som Paula och Hugo. ?
Precis det jag reagerade på! Har dom ens känt varandra så länge? Jonna är 23 och om dom har försökt få barn i 5år så var hon alltså 18 när dom började försöka på riktigt?
Jag läste någonstans att Jonna bara är 22 år gammal, har dom försökt avla sen hon var 17?? :O Skevt
Hon blev 23 i april
Det är inte lika vanligt med adoption längre. Länderna löser det i högre utsträckning internt numera. De barn som adopteras idag är över 4 år och har ofta någon form av handikapp. Länderna har olika krav på de som får adoptera, ex att de vill att man ska vara troende, vara fullt frisk, varit gifta ett visst antal åt etc.
Att bli godkänd som adoptivförälder är en omfattande process. En utredare kartlägger hela ens liv, bakgrund, sjukdomshistorik, familjerelationer. De djupintervjuar personer i ens nätverk.
Med tanke på vilka nötter som skaffar barn den biologiska vägen kanske vi borde ha samma krav på alla prospektiva föräldrar….
Ja, det hade varit önskvärt. För att förhindra lidande för barn innan det uppstår. Men vi kan iaf försöka se till att adopterade barn får bästa möjliga förutsättningar i sin nya familj.
jaa, de som blir oplanerat gravida eller våldtagna kan ju vården våldta lite till genom tvångsabort ifall det visar sig att de inte är lämpliga föräldrar. Alternativt placera på något hem i väntan på adoption, för barnen har det såå mycket bättre där än att vara med sin hemska mamma som kanske bara inte hade ett jobb.
Läsförståelse är inte din starka sida eller hur? Vem har överhuvudtaget sagt något om att tvinga någon till abort? Ursäkta, men är du helt dum i huvudet?
Men är det för mycket begärt? Är barnet önskat tycker jag inte att det borde spela någon roll hur barnet kom till, singel eller ej.
Men hemförhållanden bör absolut diskuteras. Ekonomi tycker jag inte bör dras in i frågan, såvida barnet inte mår bra. Men jo, högre krav på föräldrar bör definitivt ställas.
Värdelöst ju. Folk kan verka hur stabila som helst, men livet händer. Mina föräldrar hade allt sen var min pappa otrogen, de splittrades och hans nya kvinna var kall psykopat mot mig tex. Fick en pissig uppväxt.
Folk kan bli av med jobb, man kan hamna i depp och svåra situationer. Ingen vet egentligen vem som är en lämpligare förälder en annan.
Vet personer i min omgivning med tex adhd som har ordnade liv och hög inkomst, men adhd ärju också en riskfaktor för missbruk och kriminalitet. Ska dom inte få skaffa barn då? Känns som ofräscht 30-tals tänk.
Att livet händer kan man inte göra så mycket åt men man kanske borde se på situationen i dagsläget och utgå från om man bör ha barn. En ensamstående kvinna med låginkomst bör definitivt få skaffa barn om hon vill om hon anser att hon kan ta ansvar för dem och inte behöver femtioelva bidrag för att ens ge dem mat för dagen. Men ett par som är kriminella, stora skulder, missbruksproblem osv borde inte få skaffa barn. Men likförbannat ynglar folk som ”Catrin vad hon nu heter” av sig och överlåter åt skattebetalare att stå för notan.
Till ?:
Nej aktivt missbruk och kriminalitet håller jag med om att det ej är speciellt lämpligt.
Catrin *host* Hedlund
Alltså!! Dom kan ju bara ha pratat om det här en minut innan inspelning? Det märkligaste jag sett. Hur kunde dom kolla på det där och tänka ”Ser bra ut, vi publicerar!”
– Vår dröm är att adoptera från Colombia, det är vi verkligen överens om och det brukar ju egentligen vara ganska lång väntetid där. Men ja, det är värt det tror jag
– Tror du det?
Adoption är en ofta lång och kostsam process. Att bli utredd som adoptivfamilj och få medgivande av socialnämnden till att adoptera är inte så enkelt som vissa tror. Många är också naiva i sin syn på vilket slags barn man kommer få. Många, men inte alla, barn har fått en tuff start i livet utan möjlighet att knyta an till en vuxen omsorgsperson på ett tryggt sätt. Det räcker liksom inte att älska barnet, man behöver vara klok och mogen nog att förstå vad barnet behöver och hur man ska tillgodose det. Man behover också utgå från att barnet har särskilda behov som är utöver dem ett biologiskt barn skulle ha. Samma sak gäller om man ska bli familjehem. Mvh socionomen
Okej socionomen tyckte du att ditt svar var likvärdigt med raketfortskning? Eftersom du behövde nämna din utbildning när du beskrev det självklara (för de flesta) haha
Nu är det ju tyvärr inte självklart för alla människor, många är väldigt naiva när det kommer till anknytningen. Främst då folk som inte adopterat själva utan tror att det är som att ha ett biologiskt barn som inte blivit utsatt för separationer och det trauma det kan innebära.
Tycker att socionomen kom med ett viktigt inlägg, till skillnad från dig som bara vara hånfull …
”Man behover också utgå från att barnet har särskilda behov som är utöver dem ett biologiskt barn skulle ha.”
Japp. Om dom vill adoptera från Estland så bör dom vara medvetna om att många barn som finns för adoption där (+i Ryssland, Litauen, Lettland) har FAS (=fetalt alkoholsyndrom som uppkommer pga. att modern dricker alkohol under graviditeten). Det finns även många barn med andra slags handikapp, både fysiska och psykiska, samt psykiska problem.
Jag tycker bara att dom är så naiva på alla sätt när det gäller denna adoptionstanke. Och tyvärr tvivlar jag på deras färdigheter att ta hand om ett barn med problem (fysiska, psykiska eller anknytning). Speciellt med tanke på deras egna problem och diagnoser, Jockiboi med sin adhd, Jonna med sina utbrott och känslokallhet. Och jag tror inte ens att de skulle få nån medgivande av socialnämnden.
Klicka med barnet??
Det va det märkligaste jag hört.
Nån får skapa en adoptionsapp a la Tinder.
Adoptionenmotståndare gjorde en ”parodi” på Tinder med barn istället. Finns att googla på. Minns inte vad den heter. Men som tur var så var det bara en parodi
Min mamma arbetar med adoptioner så jag är ganska insatt i hela processen och kan med säkerhet säga att Jonna och Joakim inte kommer att bli godkända.
Ifrågasätter inte det du skriver, men på vilka grunder skulle dem inte bli godkända? Frågar av nyfikenhet och för att jag själv inte är speciellt insatt.
Att Jonna med sina omskrivna utbrott blir rent elak mot de hon älskar i perioder utan att hon kan förhindra det borde ju vara en stor anledning till varför de ej skulle bli godkända tycker jag
+1
Jobbar också med det och det finns tyvärr ingen chans.
Det är det framtida potentiella barnet man ska ta hänsyn till och hitta det bästa hemmet, inte ”skänka barn till barnsugna”. Spec inte med deras brist på…. allt?
När Jocke säger att det inte finns något i deras förflutna som skulle kunna hindra ett godkännande… Hm.
Jag skrattade åt den biten. De har ingen chans.
Jonna är för ung och får hon sina ”sjukdomar” hela tiden så förstår jag inte har hon ska kunna ta hand om ett barn om de slår sönder skit hela tiden.
Jocke är…. Jocke.
Är med i en adoptionsgrupp på Facebook, själv adopterad från Colombia, och där sågas de totalt av andra medlemmar. Visa blev så provocerande. Speciellt av att de hela tiden sa ”egna barn” i videon. Adoptera man så måste man börja lära sig att uttrycka sig ordentligt.
Dom blev tillsammans 2013. Jonna säger att dom har försökt i 4-5 år. Dom har varit tillsammans i 4 år. För ett par år sedan lade dom upp ett klipp på Youtube där Jonna försökte pranka Jocke att hon var gravid men han hade redan listat ut det så han låtsades att han inte kan få barn och Jonna blev typ mållös. Hur kan man pranka någon om detta om dom försökt så länge? Allt dom säger är ju lögner.
Jag har heller aldrig fattat tidslinjen… jag menar, försökte de skaffa barn direkt när de träffades och deras graviditetsskämt var bara fake då? Fortfarande underligt….
CAM! Gör en tidslinje överd deras förhållande och lägg in ”börjar försöka skaffa barn” då på linje för 4-5 år sen så får vi se hur det ser ut 😀
https://www.facebook.com/StulenIdentitet42/posts/1696786903951444
Finns många som Inte alls upplever det så där. Det är väldigt delat. Man ska alltid se till 2 sidor av myntet. Jag tex upplever inte mitt liv så och jag känner mig inte försummad och jag har inget intresse av att fina mina biologiska föräldrar.
Allt är inte som media säger och man måste se ut olika perspektiven.
Jag som icke intresserad blir ofta dåligt behandlad i adoptionsgrupper just för att jag inte är intresserad. Fått höra allt från att jag är hjärntvättad att älska mina adoptivföräldrar och att jag är en vidrig människa som inte vill veta vad som hände med mina biologiska föräldrar och det tycker inte jag är rättvist. det finns en anledning till att jag blev adopterad och det var för mitt bästa. Jag väljer livet före döden.
Men… varför skulle dem inte älska sina adoptivföräldrar? Det är väl dem de växt upp med, som om det vore deras biologiska? (Ber om ursäkt om ignorant/elak fråga, men blev så ställd när jag läste vad du skrev)
En del adopterade känner inte den kärleken. Jag är inte insatt och har inte talföreträde i det fallet då jag inte har känt någon saknad eller någon tillhörighet till mitt biologiska land och kultur. Det är jätte komplicerat att förklara men vissa adopterade känner sig som om de fallit mellan stolarna de känner att de inte hör hemma här och inte kan sin biologiska kultur. En del anser att de har blivit tagna från sina biologiska familjer innan de hunnit välja själv och blivit frånrövade sin identitet.
Jag är en av dem som inte kunde bry mig mindre. Jag har min familj här, någon annan familj finns inte och jag skulle inte kunna känna något biologiskt band till mina biologiska föräldrar heller. Jag tror inte att familj är blodsband. Det finns familjer med blodsband som är så dysfunktionella att det borde vara lag på att de inte får umgås.
Det viktigaste är att man respekterar varandra, bry sig om varandra genom lycka och svårigheter och ställer upp för varandra. Kan man inte det så är det svårt att leva som en familj oavsett blodsband
Tack för förklaringen!
Kanske missförstår ditt svar, men att du (och säkert många, många andra) har haft en bra upplevelse av adoption gör ju inte problemet med adoptiomsindustrin mindre? Menar inte alls att förminska din upplevelse, otroligt glad för dig att du har haft en så positiv upplevelse! Men i det stora hela, oavsett hur lyckligt det slutar för en del, så är ju adoptionsindustrin otroligt problematisk och har många mörka sidor. Tänker att det är typ två olika saker. I det länkade inlägget Stulen Identitet skrev så tas ju tre stora problem upp (”den globala syd är inte ett barnförråd”, ”adoptivbarn är inte ett infertilitetens trötstpris” och ”adoptionsprocessen är en privatsak som inte ska slängas ut i dokusåpanliknande sammanhang”) och inget har ju så mycket att göra med hur individer känner för sina adoptivföräldrar eller hur deras adoption har vart. För vi vet att dessa saker är otroligt problematiska i adoptionssammanhang.
Säger inget alls om du blivit bemött i adoptionsgrupper, men tänkte mest bara på att detta var ditt svar på just det inlägget som länkades från Stulen Identitet. Två olika saker liksom.
Det första hindret är att Jonna är för ung. För att få adoptera krävs (se 4:1 föräldrabalken) att den presumtiva adoptivföräldern har fyllt 25 år. Undantag finns, men de är inte tillämpliga på J och J:s situation.
Med hans bakgrund samt deras nuvarande situation kommer det nog inte bli ett medgivande för adoption.
Det jag räknar in då är hur pass omogna de är, sjukdom (vissa cancertyper gör att man ej får medgivande), deras ostabila relation, Jonnas psykiska ohälsa/mående, Jockes familjerelationer, osv osv.
/en som jobbar med adoptionsutredningar
Cellförändringar är inte cancer och är absolut inte en anledning att inte godkännas i en adoptionsprocess.
Däremot har de naturligtvis noll chans att bli godkända av många andra anledningar. Att de skulle ta sig förbi psykologsamtalet är totalt otänkbart.
Vet ej om det stämmer men läste någonstans att man måste vara 25 för att adoptera? Och Jonna är under 25
Om man googlar ”adoption ålder” är det första som kommer upp info om åldersgräns på 25. ”Vi har läst på jättemycket”, säger Jonna, 23.
?
De antar väl att de inte kommer vara klart med alla förberedelser och utredningar förrän hon är 25. Men man måste väl vara 25 för att ansöka från början. Det tolkar jag det som i alla fall.
Ska höra med mamma.
Jag tolkade det i videon som att de förväntar sig ha ett barn hemma inom ett år.
Då får de fortsätta drömma
Det kräver enormt mycket för att få adoptera med NPF.
Jag vet inte om det ”bara” är ADHD eller något annat inom neuropsykiatriska spektrat?
Har en bekant med Asperger som faktiskt fått adoptera MEN det krävdes enormt mycket utöver alla omfattande undersökningar.
Hen fick träffa både läkare och psykolog för ytterligare bedömningar och man tittade närmare på hens partner som ansågs ”extra stabil”.
Det var enstaka länder som blev aktuella och de fick vänta länge.
Personen i fråga har ADD men är enormt mogen och har självinsikt. Det väger in…
PS. Ingen bebis eller småbarn var aktuellt utan ett barn runt 5-6 år
Gud vad hemskt! Jag har ADHD, och har tagit hand om en 4 månaders fram tills dess att han var 3 år. Dagligen, från 8.00-20.00. Har aldrig varit ett problem med min diagnos. Skulle jag bli nekad att adoptera ett litet barn pga min diagnos? Fy vad ledsen jag blir. Jag är bäst i världen på att ta hand om barn! (Överdriver men ni förstår kanske vad jag menar)
Det finns en risk för det ja. Det är väl framför allt länderna i fråga som får ställa sina egna krav. Synen på psykisk ohälsa och/eller olika psykiska funktionsnedsättningar är ofta ganska olik vår syn.
I ett u-land där bara de rika har råd att uppsöka vård för fysiska besvär ser man på någon med psykisa diagnoser som någon som är så sjuk att denne inte fungerar i samhället…
HAnna B: Var du nanny då eller? Var det inte hemskt sen att sluta sköta barnet då hen blev 3? Tänker att ni säkert hade fått en oteoligt nära relation 🙁 Har ni kontalt idag?
Jag snöade in på det här med adoption förra året och läste reportage, krönikor, tittade på dokumentärer osv om de adopterade Barnens upplevelser och tankar om det hela. Det ändrade verkligen min syn på adoption helt att djupdyka i deras perspektiv. J&J verkar ha lite den bild jag hade tidigare, lite som att det är ett nytt husdjur man ska skaffa nästan. Alltså att man bara tänker på det ur sitt perspektiv, jag vill ha barn, jag kommer älska barnet, jag kommer vara en bra förälder. Och inte inser hur problematiskt det faktiskt är att i princip köpa någon annans barn och ta det ifrån sitt hemland och sina rötter.
Njaa. Visserligen adopterades jag innan jag fyllde ett år, och kommer från ett land mina föräldrar ofta besökte innan de ”köpte” mig. Jag tycker inte om det uttrycket, men spyr lite av att bli kallad köpt som en annan träl på 1100-talet. Å andra sidan kan jag vara ett undantag, men jag finner inget större intresse av min biologiska familj. Kulturen är intressant på samma sätt som främmande kulturer är för mig. Jag känner mig inte heller ifråntagen mitt land eller min kultur. Sverige är mitt land. Jag har bott här över 22 år av mitt 23åriga liv.
Förlåt om jag låter arg, jag såg bara rött vid ”köpt”. Kanske låter lite som Elaine nu, haha.
+1
Upplever exakt detsamma och haft exakt samma barndom. Blir så trött på att hela tiden höra att man blivit ”köpt”.
Det är tragiskt att media bara tar upp skräckexempel från adoption och sällan pratar med folk som haft det bra. Spårlöst tex är ingen bra källa.
Sorry, inser att jag uttryckte mig klumpigt. Självklart har inte alla samma upplevelse. Men jag har alltid uppfattat det tvärtom, att adoption romantiseras i media och att man inte problematiserar hur det kan kännas för barnen själva. Jag är inte adopterad själv så jag ska inte påstå att jag vet eller förstår och så. Min poäng var bara att barnen alltid bör sättas i första rummet och att j och j verkar se det mest ur sitt eget perspektiv på ett lite omoget sätt. Men verklugen, ursäkta mitt dåliga ordval och jag ska tänka mig för i fortsättningen. ?
Tack 🙂 jag förstod hur du menade, och jag håller med om att barnen alltid, oavsett, bör sättas i första rummet. Jag känner bara en adopterad, men mamma och pappa är bekanta med andra som adopterat, och enligt de upplevelser jag har hört sållar det svenska systemet bort de flesta som inte sätter barnet främst. Självklart kan jag ha fel, men den utdragna processen blir ju en fördel när det kommer till seriösa föräldrar 🙂
Men alltså, det räcker väl att kolla på videon för att inse att det inte finns någon chans att de kommer bli godkända för adoption.
De pratar om barn som en vara de kan hämta hem och byta ut om de inte ”klickar”.
Blev illamående av att se det där!
En adoption utgår alltid från barnets bästa.
Att adoptera är en process i flera steg.
1, Du ska uppfylla kraven för att bli godkänd för utredning i Sverige.
Ett av kraven är att man har fyllt 25 år vid utredningens start.
När man godkänns för utredning som sker via socialtjänsten ska man ha gått en kurs som de anordnar och är obligatorisk.
Utrdningen omfattar allt:
– Bakgrund
– Hälsa
– Ekonomi
– Utbildning
– Arbete
– Familjeförhållanden
Det kan ta upp till ett år.
Om man uppfyller kraven får man ett ”medgivande att ta emot ett barn för adoption”
För att få adoptera i Sverige så kräver socialtjänsten att alla adoptioner sker via auktoriserade adoptionsorganisationer. Inga privata adoptioner är tillåtna.
Det finns 5 – 6 st, tror jag.
Man skickar in sin medlemsansökan till dem. Om de tror att de kan hjälpa en så ställs man i kö för de länder som man matchar. Det är inte alls självlart att man kan välja land.
Alla länder som har barn för internationella adoptioner bestämmer själva sina regler och förutsättningar för vilka föräldrar som godkänns eller inte.
T ex vet jag att Korea kräver att:
– Föräldrarna har minst 3-årig gymnasieutbildning.
– Har varit gifta minst 3 år.
– Har en naturlig och nära relation till kyrkan. Ska finnas med något brev från församlingsprästen.
– Har BMI under 30 (tror jag det var)
Alla länder har sina krav. Dock utgår alla internationella adoptioner från FNs barnkonvention.
Därför är t ex problematiken för gaypar inte Sveriges regler. Alla gifta par har rätt att få en utredning i Sverige. Däremot så finns det inga ”givarländer” som accepterar gay-par. Sorgligt nog.
När adoptionsorganisationen du valt hittar ett land som du passar i skickas dina papper till landet. Sen ska papprena godkännas där. Med lite tur ställs man i kö för att få bli förälder åt ett barn därifrån.
Man ska ha klart för sig att väntetiden för barn från tex Kina är 7 år.
För att få ställa sig i kö för barn från Colombia så måste man vara beredd på att ta emot ett barn med ”special needs”. Dvs acceptera att barnet har ett handikapp. Oftast, men inte alltid är det åtgärdbara skador. Men inte alltid.
Man betalar en avgift till adoptionsorganisationen för den administrativa delen. Sen betalar man en del till de som vårdat ditt barn innan det kommit till dig. Dvs de pengarna kommer de barnen till godo som befinner sig på barnhemmet.
Resan till barnet och uppehället i landet betalar man själv. Runt 250 000 kr, tror jag är en ganska normal kostnad.
Jag tror man får någon form av stöd från FK när man kommit hem med sitt barn. Ska kolla med min expertvän.
Moa
Mycket stolt nybliven gudmor till en liten från Sydafrika.
Bra sammanfattning.
Jag reagerade på att Jocke och Jonna den inte hade koll på tiden man ska vara i ett land osv. De var på det blanka med att man SKA vara där i 2 månader och prova ha barnet så man klickar.
Man kan inte klicka med ett barn. Ville bara stänga av videon. Hoppas de som utreder ser videon och slänger deras ansökan i papperskorgen direkt.
Mina föräldrar hämtade mig i Colombia 2 dagen och sen var vi i landet 2 veckor. När min syster adopterades var vi i Indien i 5 dagar sedan hämtade vi henne, var med henne i 2 dagar sen åkte vi hem till Sverige.
Det är jätte olika beroende på ålder på barnen och land osv…
Detta var i och för sig 90-tal men det kan ju har förändrats.
Sen så kan vissa länder inte ens fastställa ålder på barnen. Ett barn som är 3 år kan egentligen bara 4 osv. Och är barnet ”fött” på Nyårsafton vet man sällan barnets riktiga födelsedatum.
Jag var ett barn som prioriterades då jag låg på sjukhus för undernäring till och från mina första år. Dessutom blev jag vanvårdad av min fosterfamilj och har fortfarande ärr idag av vanvårdaden.
Min poäng är att jag upplever att de tror att det är som att gå till en kennel och köpa en hund. Adoption är så mycket mer.
@Vivi
Tack för din berättelse.
När jag ser all den väntan, längtan och kärlek som mitt gudbarn, adopterad från Sydafrika får av sin nya mamma och pappa så är jag glad över alla regelverk som finns runt adoption.
Om J & J inte har öppnat sitt hjärta för ett barn med ”färdig bakgrund” så är de inte lämpliga.
Kärlek till dig
Det är lite så jag känner med. Jag upplever att de tror att det är som när man beställer en soffgrupp.
Jag var 2 år och 11 månader när jag kom till Sverige. Jag vägde 11 kilo och var 89 cm lång. Mina föräldrar hade förväntat sig en bebis men jag var i akut behov och hamnade före i kön. Jag kunde i princip klättra ur min spjälsäng och göra allt från att knyta skorna till att borsta tänderna själv just för att jag hade fått göra allting själv hos min fosterfamilj i Colombia.
Ingenting blir som man har tänkt sig när man adopterar. En annan familj som var där samtidigt hade fått bilder på ett barn sen när de kom dit så såg barnet helt annorlunda ut. Han hade då fått en sjukdom under adoptionsprocessen som gjorde att han hade utvecklat en cpskada. Hans föräldrar älskar dock honom villkorslöst och brydde sig inte ett dugg om att han var handikappad (trots att ingen hade indikerar det under processen). Mamma berättade att det enda problemet de hade var hur de skulle få plats med rullstolen i deras lilla bil på vägen hem från flygplatsen.
När mina skäligare adopterade från Colombia på 2000-talet var de tvungna att bo i landet k 6 månader.
Nu kanske jag är lite blåst, men är det bara jag som inte får ihop svårigheten med att få adoptera och att vi ständigt matas med att det finns sjukt många barn som typ dör av svält runt om i världen? Jag är helt med på att man ska vara psykisk och fysiskt frisk så man kan ta hand om ett barn, att man behöver gå en utbildning och att man har en ekonomi som klarar att försörja ett barn. Dock helt jäkla galet att man t.ex inte får ha ett BMI över 30, att man inte får vara gay, osv. Och varför får man oftast inte adoptera småbarn? Kryllar det inte av nyfödda som hade haft det otroligt mycket bättre hos en bra familj här i Sverige, än att typ svälta ihjäl i ett annat land?
Men man kan ju inte bara gå och ta ett barn från en fattig förälder.
Det bästa är inte att ta barnen från föräldrarna
Fast dessa barn som vi får se på tv t.ex. har ju antagligen familjer? Du tycker alltså det är rimligt att ta barn från sina föräldrar bara för att välbärgade västerländska par anser sig ha rätt till att få ha barn (vilket visserligen är något som faktiskt sker och det är så jävla vidrigt)? Är imo mycket rimligare att bidra med pengar så dessa barn kan slippa svälta och få stanna med sina familjer som säkerligen älskar dem mer än något annat och önskar att de kunde ge dem allt.
Jag menar såklart inte att man ska åka och ”ta” någons barn. Dock tycker jag att man läser rätt ofta om att fattiga lämnar sina barn för att de inte har möjlighet att ge dem mat, och det var lite det jag syftade på, att stämmer inte det? Alltså att många lämnar sina barn för att de inte har möjlighet att försörja dem. För om det nu skulle vara så så borde det ju inte vara så svårt att hitta ett barn att adoptera.
Jag tror att Sverige ligger etta över länder som bidrar mest till U-länder (utifrån BNI), så härifrån hjälper vi ju rätt mycket.
Du tycker alltså att det är bättre att rycka ett barn från dess rötter istället för att gå in med resurser för att hjälpa den fattiga och utsatta kvinnan så att hon kan få behålla sitt barn?
Det finns enormt många barn som skulle behöva nya familjer/hem, men extremt få av alla dessa finns tillgängliga för adoption. De allra flesta finns liksom aldrig med i adoptionskön alls, de lever på gatan, eller i extremt dysfunktionella hem.
Vissa länder adopterar tex inte bort barn som inte har kända föräldrar, de barnen som blir övergivna och ingen vet bakgrunden kan då få växa upp på barnhem hela livet.
En del länder (Kenya) kräver att du vistas i landet under många månader, kanske upp till ett år , och hur många har råd med att vara utan inkomst, ta ledigt från jobbet etc.
En del länder sorterar bort familjer där någon ätit antidepressiva under en period i livet, har en hörselskada, diabetes eller nån gång har haft cancer.
Det finns många bra bloggar som skrivs av föräldrar som håller på att adoptera eller har adopterat och där man får en inblick i hur det kan vara. Här kommer två ex på pågående bloggar
http://vartfanarstorken.blogspot.se/
https://familjendj.wordpress.com/
Och avslutade, men som ger en bra helhetsbild
http://mwanangu.blogg.se/
https://familjensiira.wordpress.com/
http://resanmotsyskon.blogspot.se/p/blog-page.html ( här ser man kostnader som familjen spaltat upp tex)
https://ajourneyforjames.wordpress.com/
http://adoptera.blogspot.se/
Med många fler. Önskar så att folk fick en bättre inblick i vad det innebär att adoptera.
Det är sällan barn adopterad från såna förhållanden. Barn som adopterad kommer ofta från städer med föräldrar som precis i Sverige kanske har drogproblem, är kriminella eller helt enkelt är för unga eller inte kan ta hand om sitt barn. Det är skillnad på fosterhemsadoption och barnhemsadoption.
Från barnhem så blir inte ens alla barn adopterade därifrån och vissa får bo där tills de blir tonåringar och slängs ut i mån om plats eller att de börjar jobba där. På barnhem är föräldrarna oftas inte ens kända. Finns på vissa barnhem baby luckor för mammor (eller pappor). Där kan de lägga barnet och sedan ringa på en klocka. I länder som Indien där de lever i kastsystem så kan anonymitet vara skillnaden mellan liv och död för dessa utsatta fattiga föräldrar. Och de lämnar ju bort barnet för barnets bästa.
Fosterhem är samma sak men vad jag förstår det som så prioriteras det högre i hemlandet men tex i mitt fall så föreslog de internationell adoption för att jag var så himla sjuk.
Det är jätte olika.
Till hbtq frågan. Det har blivit mer öppet där också. Läste senast imorse om att fler länder accepterar att barn (främst syskon) adopterad till regnbågsfamiljer där 1 lesbiskt och 1 bögpar samadopterar och har barnen varannan vecka.
Vanligt i UK och i USA.
Är själv adopterad och har även läst på om surrogat och där kan man prata om att ”köpa” tjänster. Ofta fattiga kvinnor som för 50k är gravid åt ett annat par och sedan får lämna ifrån sig barnet. Surrogatskap i västvärlden fine. Men utnyttja någon fattig från ett uland…. Sunkigt
Vill tipsa om ett inlägg om surrogatmödrar, du kanske redan läst det men jag tyckte det var otroligt intressant (och hemskt.)
http://ensammammaroker.blogspot.se/2017/04/om-bullen-ugnen-och-barn-pa-bestallning.html
För att det kryllar inte av barn som kan adopteras. Bilder du ser på tv av barn som svälter är ju inte barn som behöver adopteras, det är ju bara barn i utsatta situationer med familjer. Utöver det så försöker man att i större utsträckning att försöka adoptera inom landet, vilket är att föredra. Det allra bästa var om man satsade på att stötta kvinnor från början i deras reproduktiva hälsa och valmöjligheter samt deras möjligheter att ta hand om sina barn. För det är det största problemet idag, att det pumpas in så ofantligt mycket pengar i adoptionsindustrin att det finns liksom inget incitament för stater att lägga resurser dår det faktiskt behövs. Rekommenderar dig att kolla in t.ex. stulen_identitet på Instagram eller Facebook och skaffa dig en bättre överblick över hur adoptionsindustrin faktiskt ser ut, för att tro att det kryllar av barn (och framförallt bebisar) är rätt naivt.
Sydafrika godkänner homoadoptioner, dock inte de organisationer i landet som Sverige har samarbete med.
Om de började försöka för 4-5 år sedan så var hon alltså bara 17 år då? Hur länge har de varit tillsammans egentligen?
Är verkligen tur att adoptionsprocessen är så pass hård och reglerad, ingen chans att dessa två blir godkända.
De fick Jonnas besked och dagen efter la de upp adoptionsklippet, är det verkligen ’Efter noga övervägande..’??
Däremot tror jag att jag förstår vad Jonna försöker frå fram med sin kommentar om att ’klicka’. Om de spenderar tid med barnet och märker att det inte känns bra så kan de eller adoptionshjälparen (?) ändra sig för att deras matchning inte var rätt för ena eller båda parterna )”(föräldrarna eller barnet). Är det inte bättre att det kommer fram ’innan det är försent’ och barnet och föräldrarna blir olyckliga?
@Jennifer
Tack och lov väljer man inte barn.
Landet matchar ett barn med dig.
Du får, via din organisation uppgifter om det utsedda barnet. Kanske något kort och hälsodeklartion. Då måste man, som blivande förälder få ytterligare ett medgivande från socialnämnden, för just det barnet. Inte vilket barn som helst.
Sen säger man ja eller nej (hur man nu kan göra det. Det är ju ens barn). Sen åker du för att hämta barnet.
Säger man nej till barnet på plats så åker man hem utan barn. Tack och lov. Det är ju inte frågan om barnhandel.
Usch, känner att jag blir illa berörd över hur lätt vissa kan ta på att bli förälder. Som om barnet skulle kunna välja?
Barnet bästa är i fokus.
Moa
Moa, du har förstås rätt, min kommentar var ogenomtänkt, jag har inte tänkt/läst på så mycket om adoption, självklart ska barnets bästa alltid komma först! men är det då inte bra om barnet och föräldrarna får träffas innan allt är klart så adoptionsbyrån kan gå in och ’avbryta’ processen om de anser att föräldrarna inte passar till barnet i fråga?
@Jennifer
Jag tror barnen skulle vara väldigt utsatt.
Om mamman och pappan tycker det funkar men inte barnet. Hur blir det då?
Nej jag tror inte att det skulle bli bra.
Själv kände jag att jag inte klickade med min dotter när hon kl 5 i morse kom in och hade tömt frysen på isglass
@Anonym 09.42
Lol
Tack för dagens skratt!
Moa
Men nej, bara nej!
Om man adopterar med inställningen att man kan backa ur om det inte ”klickar” så ska man ta mig fan inte skaffa barn.
Du kan ju inte lämna tillbaka eller avstå ett biologiskt barn om du inte gillar det varför skulle det vara annorlunda med ett adopterat barn?
Ska man adoptera så ska man nog vara på det klara att det krävs oändligt mycket av en som förälder då man kan få ett barn som har störd anknytning eller gått igenom svåra saker.
Barn är ingen handelsvara med bytesrätt, det är små små människor som ska älskas villkorslöst.
Lite OT, meeen… Förstår inte riktigt varför någon ens följer dem eller varför de har blivit så kända. Är inte ett dugg intresserad av att läsa om dem.
Kan se olika orsaker till att någon blir en framgångsrik influencer:
– spännande livsstil, t.ex. mycket pengar och råd att resa hela tiden
– något intressant ämne att prata om
– snygg eller klär sig snyggt
– drama
Jocke och Jonna har väl lite dramatik iaf, även om många av deras videos är clickbait. Utöver det är de väldigt ointressanta.
Deras fanbase är ju för det mesta tonåringar. Det är väl därför d3tr problematisk att de pratar om svåra ämnen utan koll.
Precis min tanke. Den här videon om adoption spelades upp efter en annan igår och jag var lat och orkade inte byta så jag kollade en stund.
Rrsgersfe mycket på vad de sa för det första. Men jag kunde inte för något i världen förstå grejen med dem. Hade väldigt svårt för hur de pratade också så jag stängde av och kommer aldrig mera kolla på dem 🙂
Bra du sparar värdefull tid 🙂
Jag tror grejjen är att de är ”vanliga” lite trashiga och då är det fler som kan identifiera sig??? Jocke är äldre än jag men pratar som en tonåring och jag tror att det är mkt av framgången. Småbarn och tonåringar känner igen sig i dem. Inga småbarn följer ju tex Cissi Wallin och hon är väl bara några år äldre än Jocke. Men hon är ju ”vuxen” och pratar om allvarliga saker och då följer inte kidsen?! Nu är jag väldigt elak kanske men det finns ju flera Svenska Youtubers med massor av följare som är 26-30 år och alla är eller iaf upplevs väldigt korkade. Tror inte det hade funkat om de var mogna och ”kloka”, ingen vill tyvärr se det.
Är det verkligen bara jag som tror att detta är snicksnack alltihop, för att få klick?
Dom försöker inte få barn, dom funderar inte på att adoptera. Dom vill bara tjäna pengar
Vi får hoppas att du har rätt!
Mina tankar angående detta är att de inte upplevs insatta i adoption och att de gör videon främst för att få uppmärksamhet. Sen upplever jag att Jonna försöker vara allvarlig i videon men att Jocke försöker skämta och trigga henne lite.
Sen tycker jag (helt min personliga åsikt) att de ska vänta med att skaffa barn många år till. I en äldre video pratade de om att de ville ha ett barn och kunna ha med den i videos på kanalen. För mig låter det helt fel att tänka redan innan barnet finns att den ska vara med i videos på youtube. Sen har Jonna mått dåligt och gjort flera videos där hon pratat om sin sjukdom där hon kastar och slår Jocke utan att kunna hejda sig, att hon stänger av och inte känner något. Det låter inte som en lovande miljö för ett barn.
Men sen känner jag absolut att de ska skaffa barn på vilket sätt de vill om de längtar efter ett. Men jag önskar att de väntar och får växa till sig lite innan för barnets skull. Jonna är bara 23. De har tid.
Kan vi snälla prata om deras kommentarsfält. Jag får typ ångest av att läsa den. Kan ingen vuxen bara kliva in och säga att de inte är lämpliga att må ut till barn överhuvudtaget. Mitt barn kommer inte fått se Jocke och Jonna om deras kanal finns kvar när hen är stor nog att de på Youtube
Ja, det är rätt uppenbart att det bara är barn som tittar, med kommentarer som tex ”Kommer ni behålla hennes/hans namn eller ska ni byta?❤Och en sak till Jonnas cellförändringar:ät mycket utav det röda på rabarberna för jag har hört att det tar bort ”cancern” men ät inte för mkt,hoppas att du blir frisk!❤PS Love you❤❤❤❤❤”.
Rabarber? Alltså jag vill slå mig själv i huvudet 🙁
Hahahaha alltså läste också detta och ville typ slå huvudet i väggen ? Det fanns också kommentarer som ”åk till Tyskland! ❤️ Dom har medesin mot canser ❤️”
Ja för att Tyskland har botet mot cancer men delar inte det till resten av världen ? (Jonna har väl inte ens cancer utan cellförändringar?)
Vadå om hon kommer få cancer eller inte? Har de upptäckt cellförändringar är risken för cancer minimal. Det tar många år, ofta minst 8-10 år, för den typen av cancer att utvecklas. Har de upptäckt cellförändringar håller de koll och tar bort dem innan det blir cancer.
Och om de opererar för cellförändringar två gånger betyder inte det heller att chansen att kunna få barn minskar på något betydande sätt.
Sen kan det väl alltid finnas undantag, men att vara lite kritisk till vad du sammanfattar, Camilla, hade varit bra så att såna här myter inte behöver spridas.
Jag fick min adhd-diagnos när jag va 34, blev jag helt plötsligt en dålig förälder då? ?
OBS!! Ironi
Nu börjar de radera kommentarer på klippen där folk har skrivit att de inte kommer få godkänt på grund av deras historik. Jag svär på Gud att videosarna där Jonna talar ut snart kommer försvinna.
Jag tror att dom snarare kommer berätta att dom ändrat sig. Känns verkligen som att dom läst några blogginlägg om adoption och tyckte det verkade skoj
Tips till alla : lyssna på P1 dokumentären om Surrogatmamman I Tbilisi. Stark och fin om både adoption och surrogat.
Hur funkar det med att adoptera svenska barn och sådant? Går det? Tänker att det måste finnas en hel del som inte vill behålla barnet även här i Sverige men som inte vill göra abort.. som hur det är i USA (eller iaf hur de visar i TV-serier att det är, tänk Chandler och Monica)?
Vad jag vet är det svårt, eftersom att ha barnet hos sina biologiska föräldrar prioriteras. Typ att du kan få vara fosterhem/fosterfamilj, ibland flera år och ha hand om barnet, men när de biologiska föräldrarna vill/kan får de tillbaka sitt barn. Tror det är ovanligt med regelrätta adoptioner inom Sverige?
Det är nästintill omöjligt att adoptera i Sverige nu för tiden, då de biologiska föräldrarna alltid kan säga nej. Känner 2 som blivit det och båda var i extremfall där det inte fanns en annan lösning. Den ena är i 20-årsåldern och den andra i 40-årsåldern. Min farfar skulle adopteras av sin moster när han var barn, men mamman sa nej trots att mostern stod som vårdnadshavare och han bodde hos dom på heltid.
Har en vän som blev placerad i fosterfamilj vid 3-års ålder och de kämpade för att få adoptera henne då mamman ändå avsagt sig som vårdnadshavare. Men eftersom att hon inte godkände deras önskan så fick min kompis aldrig bli adopterad utan står nu som vuxen ”utan föräldrar” (fortfarande kontakt med fosterföräldrarna). Det är både bra och dåligt det där.
Som någon annan skrev. Väldigt på gott och ont. I Sverige har biologiska föräldrarna alltid sista ordet oavsett om de inte sätt sina barn på 10 år. En del är det som ren egoism medan vissa har det som sin stöttepåle i att komma tillbaka och vara en bra förälder.
Jag är inte insatt men många barn i världen hade haft det så mycket bättre om föräldrarna hade fått stöd från start eller rent krasst blivit upplysta om preventivmedel.
Jag tänker i alla fall inte låta mig bli adopterad. Där sätter jag mig på tvären direkt!
Jag kunde knappt kolla klart videon för blev så upprörd. De påstår sig vara ”insatta” men pratar ändå som att det bara är att åka till ett land, VÄLJA ett barn och sen ta med barnet till Sverige.
För det första är inte Jonna tillräckligt gammal, för det andra måste de ha varit gifta x antal år då de är ett par, för det tredje finns det krav på att båda måste vara helt friska. UNDANTAG för vissa länder och vissa sjukdomar (jag är adopterad. min mamma är kroniskt sjuk men inte i något livshotande och hon behövde dessutom skaffa sig flera olika intyg från läkare som garanterade hennes livslängd osv). Jonna med sin ”sjukdom” eller vad det nu är där hon förlorar kontrollen helt kan inte anses vara en lämplig miljö för att barn att bo i. Inte heller har Jocke särskilt mycket kontroll heller. Psykisk ohälsa försvårar enormt i att bli godkänd.
Inte heller har de en stabil inkomst vilket man måste ha. Visst att dom är miljonärer och drar in enorma summor varje månad men deras jobb räknas inte som något som ger en stabil inkomst då hela deras inkomst beror på antalet visningar på deras youtubeklipp och spelningar på spotify, itunes mm. Deras inkomst kan alltså vara borta imorgon basically. Visst att musiken kanske är deras stabila inkomst där det förmodligen finns något typ av kontrakt men isf är det bara Jocke som har en stabil inkomst.
Dessutom finns det ingen chans överhuvudtaget att de kommer bli godkända med tanke på allt deras förflutna. När man ska adoptera spelar det ingen roll om det var 1 eller 6 år sen man gjorde något skandalöst, allt räknas med. Tyck det är sjukt om ni vill, jag är iaf glad över att dessa krav finns. Adoption finns för att ge barn ett så bra liv som möjligt, inte för att tillfredsställa varenda människa som vill ha barn oavsett förutsättningar för barnet.
Delen där Jonna pratar om att det är viktigt att ”klicka” med barnet fick mig att må illa (som om inte hela videon gjorde mig illamående). Det är inte dockavdelningen i en leksaksaffär där du bara kan peka på vilken du vill ha. Inte fick mina föräldrar lära känna mig innan för att SEN välja om jag duger för dom eller inte. Nej, dom fick lite bilder hemskickade på mig EFTER att de tackat ja till mig, sen var de i Kina, fick mig efter 5 dagar och sen turistade de i Kina tillsammans med mig i 2 veckor, EFTER att de redan adopterat mig. Inte tvärtom.
Om J&J skulle skaffa biologiska barn så kan dom inte bara lämna bort barnet till någon annan om det inte funkade (som dom gjorde med deras ena hund när den behövde amputera benet och de tyckte det blev för jobbigt så nu bor den hos Jonnas mamma tror jag). De påstår sig behandla deras hundar som deras egna barn men det verkar ju inte så, för inte skulle de lämna bort deras barn om den behövde amputera benet, armen eller vad som helst??
Jag tycker inte alls att reglerna för adoption är för hårda. Alla förtjänar inte att ha barn och det hade varit mer synd om ett barn som hamnar i en skitfamilj än ett ungt par som inte får adoptera, och adoption finns till för barnens skull inte för de vuxnas, egentligen.
Du sammanfattade alla mina känslor och tog precis som jag upp ren fakta som de med deras ”pålästa” info inte fick med i videon.
Man tackar som sagt ja till barnet inman man ens sätt bilder. That’s it. Ibland kan man gå skicka tillbaka via aodptionsbyrån bilder på föräldrar och tex en nalle eller något. När man väl ses som du säger är allt redan klart. I vissa länder så blir det inte ens rättegång utan det sker i Sverige.
Gud önskat att de bara kan radera sin jävla kanal.
Sen att de ville han med Danjal under adoptionen ger mig magsår. Håll den där typen borta så kanske Skansen ökar med 0.000000000001 %
Ojoj. Jag har inte sett videon, men reagerar ändå ganska omedelbart. Det är INTE bara att ”adoptera ett barn”, det är en process (och en dyrbar sådan!) som tar många år och inte lämnar någon sten orörd, så att säga. Jag känner par som befinner sig i processen och det tar LÅNG tid och är väldigt påfrestande – och detta innan man ens vet om man godkänts. Det är inget man bara gör, liksom… Tack och lov!!!
Undrar om jag kommer att ”klicka” med barnet som ligger i min mage just nu eller om jag kan byta ut det när det kommer. Kanske klickar bättre med bb-grannens baby och kan byta?
Hahahhahaha. Ja men precis xD
Äsch, skrev en lång kommentar men den verkar ha försvunnit. Det jag ville skriva är att det verkar finnas en enorm missuppfattning, bla om antal barn som finns tillgängliga för adoption. Det finns givetvis mängder av barn som är utan hem och familjer, men väldigt få som faktiskt blir adopterade.
I vissa länder är tex kravet att barnet ska ha minst en namngiven förälder för att kunna adopterad bort, och hittas då barnet övergivet nånstans ( många mammor är unga och förtvivlat fattiga och vet inget bättre alternativ) och de barnen blir följaktligen inte aktuella för adoption utan växer istället upp på institutioner. Kenya har lite koratre köer men kräver i gengäld att man ska vistas i landet i upp till ett år tillsammans med barnet , och hur många har den ekonomin och möjligheten? För ett par år sedan stoppades dessutom internationella adoptioner och några familjer fick lämna ifrån sig barnen de haft i sin vård i månader.
Korea är numera ett rikt land och man föredrar att adoptera bort barnen inom landet och många är negativa till internationella adoptioner. I Korea betalar man bla för tiden barnen är i en fosterfamilj.
Så det finns många orsaker, och den gamla ”klyschan” om att man gör en god gärning när man adopterar är tack och lov inte sann längre, tvärtom är det en väldigt lång och dyr process.
Man måste dessutom ha stabila livssituationer, en bra ekonomi, kunna ge bra förklaringar gällande tex skilsmässor inom familjen ( varför ens föräldrar är skilda och hur man har påverkats av det) och hälsoproblem som diabetes hörselskador, någon period i livet då man ätit antidepressiva eller tom haft cancer kan göra att du inte får adoptera. Det samlas också in referenser från omgivningen som ska intyga att du är lämplig att bli föräldrar.
Adopterar man i öststaterna så måste man dessutom ta med i beräkningen att barnen kan ha drabbats av alkoholskador sedan de låg i magen, något som kan ge allvarliga konsekvenser för hälsan.
Några intressanta bloggar skrivna av människor som adopterar:
(Aktuella just nu, båda familjerna är nyblivna föräldrar)
http://vartfanarstorken.blogspot.se/
https://familjendj.wordpress.com/
Inaktiva bloggar men som ger en god inblick i processen, man får följa dem tills de är hemma igen:
http://mwanangu.blogg.se/
http://resanmotsyskon.blogspot.se/p/blog-page.html
(Här ser man kostnader som familjen spaltat upp)
http://adoptera.blogspot.se/
https://ajourneyforjames.wordpress.com/
http://kottenb.blogspot.se/?wref=bif
Jocke och Jonna skulle göra ivf när dom fick reda på att hennes cellförändringar är tillbaka. Jocke har väl mer eller mindre förstört sin kropp så mycker så han spermier är inte så bra. Men jag hopps personligen aldrig dom får adoptera. Eller faktiskt ens får egna barn. Jocke är omogen och gör allt för att synas i rampljuset. Jonna har ”sjukdomen”.
Fast jag har också opererat bort cellförändringar. En kompis har gjort det två gånger. Vi har aldrig fått något besked om att det skulle ge oss större risk att verkligen få cancer, eller att vi inte kan skaffa barn. Skillnaden idag är ju att man kontrollerar mer än vad man gjorde förr. Det vill säga att man upptäcker saker tidigt innan de blir farliga. Går man regelbundet som man ska så är det ju mycket sällan det verkligen behöver utvecklas till cancer. Det känns som om detta med cellförändringar blir så mycket större än vad det egentligen är. Och det känns som om Jocke och Jonna lite söker sympatier=mer tittarsiffror….
När han säger ”vi skulle isf vara borta i ett annat land i två månader och ni får självklart följa med på den resan” Det säger ju ALLT! Ännu en grej att göra content om. Har man så mkt följare och OM(det kommer ju inte hända) man skulle åka och hämta ett barn så vore det ju SJUKT opassande att vlogga hela grejen. Men det ger klicks och hela videon och hur de pratar visar ju på att de här två borde vänta fem år innan de ens tänker på att skaffa barn!
Blir äcklad av hur de bara tänker på hur de ska göra videos av allt. Som jag skrev i en annan kommentar, de har i en tidigare video pratat om hur mysigt det skulle vara att ha med ett litet barn i sina videos. Snacka om att skita totalt i sitt barns integritet. Att bara ta för givet att den vill få hela sin uppväxt utlagd på nätet. Sen måste de ju förstå att de inte kommer kunna göra lika många videos när de skaffat barn. Tänker även på hur de flitigt använder sina vänners barn i videos för att locka tittare. Det är obehagligt. Ett barn är inte en maskot. Snälla snälla vänta innan ni skaffar barn och mogna till.
Jag såg båda videosarna igår då de kom upp efter Therese Lindgrens. Jag kollar aldrig på deras videos för jag blir så jävla provocerad och efter att ha sett de här videosarna påmindes jag av hur mkt jag stör mig på det här paret.
Första videon om cellförändringar, vad fan håller de på med?! Vi är så många som har exakt samma problem men de verkar tro att det bara är dem samt att det är samma sak som cancer. De överdriver och håsar upp hela grejjen och det är BARN som tittar. Så korkat!
Sen adoptionsvideon, när jag såg thumbnailen tänkte jag ”hoppas nu att de menar en hund för barn kommer de ju aldrig få adoptera” Men visst var det barn de pratade om. Hur kan man vara så naiv? De är nog de sista människorna i Sverige som skulle få adoptera. Inte bara att de gjort så mkt dumt, ALLT finns ju dokumenterat!!!! De har för fan PORRfilmer uppe på flera sidor, tror de adoptionsbyrån skulle se förbi det??? Eller Jockes år av bajs, knark, sprit och uthängningar av olika tjejer? På riktigt?! De vet inte ens varifrån deras hund kommer?! Herregud varenda jäkla människa vet ju att Chihuahuor kommer från Mexico!
Har opererat bort cellförändringar, och fött två friska och perfekta barn. Har aldrig fått någon information om större risk att få cancer etc, gäller ju att man går på kontrollerna! De är så viktiga!
De förstorar saker så mycket..allt för klickandet.
Först och främst: abdotion? Hahahaha!!! De kan inte ens uttala ordet. Jocke: heter det så? Jonna (bombsäker): aa!
Sen, vem tänker på adoption så snabbt efter att ha försökt bli med barn i typ 1 år (4-5 år yeah right)??? Och även om de nu ska försöka adoptera, vem filmar en video och lägger ut det typ 5 min efter att de tagit beslutet att de vill adoptera??? Som när man är en fjortis och killen man är kär i har smsat och man är så tvungen att berätta för sin bästis! De hade väl kunnat filma en video OM de fick godkänt besked??
Och sen att de vill tittar eftrr barn ”där det är lägst kötid” visar bara på vilken desperation de är i. Varför har de så bråttom med barn? Jonna är ung dessutom. Nåt inom dem eller emellan dem saknas, kanske en slags tomhet som de tror ett barn ska fylla ut. Har precis blivit tvåbarnsmor och det är allt annat än hejohoj lattjolajban varje dag. Det är en kamp att uppfostra ett barn! Nä jag hoppas som många andra här att de inte har en chans. De är waaaay too immature!
Är så glad att det är fler än jag som reagerar på det absurda i det här!
Jonna är en av drygt 30000 kvinnor som varje år får veta att de har cellförändringar.
Risken att de utvecklas till cancer är minimal: omkring 450 kvinnor får diagnosen livmoderhalscancer varje år. Av dessa är extremt få under 45 år.
Att Jonnas cellförändringar kommit tillbaka efter koniseringen är ingenting ovanligt. Jag betvivlar starkt att hon kommer att opereras igen i det här läget – vården kommer att hålla koll på henne, dvs ta cellprov med några månaders mellanrum, för att se omförändringarna läker ut av sig själv eller om hon eventuellt kan behöva göra en ny konisering i framtiden.
Jag blev också rädd och ledsen när jag fick besked om att jag hade cellförändringar. I get it. Men DET ÄR INTE CANCER. Det är inte ”symptom på cancer”. Det är inte ”en kamp för livet”. Det är ingenting som gör att man inte kan få barn (då hade vi haft BETYDLIGT fler ofrivilligt barnlösa, med tanke på hur vanligt det är med cellförändringar). Att prata om att man ”mordhotat läkare för att de inte vill ge tillräckligt snabb vård” och att be om tips om privata alternativ eller ”de bästa läkarna utomlands”, att få sina extremt unga fans att tro att Jonna har cancer – det är ärligt talat rätt provocerande för mig som haft livmoderhalscancer. I mitt fall blev jag uppringd två veckor efter att jag gjort en konisering, en sköterska bad mig att komma in omedelbart och ta med mig mina ”nära och kära”. Läkaren som koniserat mig (den lilla operation som även Jonna genomgått) sa direkt ”du har cancer. Vi kommer att operera bort din livmoder.” Nu visade det sig senare att jag var en av de två procent av alla med livmoderhalscancer som kunde få genomgå en ny operation som bevarar fertiliteten, och idag har jag två friska, fullgångna barn. Att det inte skulle vara möjligt att föda biologiska barn för att man haft cellförändringar – två eller fler gånger – är inget annat än totalt bullshit.
Modhotat läkare whaat???
Hur vet du det?
Jocke säger det i videon där de pratar om att Jonnas cellförändringar är tillbaka.
Dom kommer se hans ”i <3 vodka, i <3 hoes" tatueringar och säga tack men nej tack