Magdalena Graaf:
Kommer stänga av mobilen i en timma.
Mobilen är verkligen mitt dilemma. Den slutar aldrig att ringa. Den lever som sitt egna liv? Livrädd för varenda samtal som kommer. Är det inte allvarlig, så är det stackars barn som tror att de fått cancer.//Magdalena Graaf
Jag förstår henne till punkt och pricka!
Jag börjar mer och mer konstatera att jag faktiskt är rädd för min telefon, rädd för att den ska ringa. Jag får omedelbart ett ångestpåslag – även om det är typ min bästa kompis som jag VILL prata med för ångesten kommer från att jag inte fått bestämma när vi ska prata. Även om jag inte egentligen gör någonting särskilt så blir jag stressad,
Jag har satt i system att klicka bort alla samtal, skicka ett sms om att jag ringer strax bara för att få lite andrum.
Ett mycket märkligt beteende inser jag nu när jag satt det på pränt. Någon som känner igen sig?
Är det mitt inbyggda kontrollbehov som spökar eller kommer det från att man – precis som Maggan skriver – alltid kan bli nådd, när som helst på dygnet och var som helst man än befinner sig? Man kommer liksom aldrig undan den där jäkla ringande mobiltelefonen.
Jag kanske borde följa Elaines exempel med mobilparkering fast å andra sidan är det bara samtal jag blir stressad över – inte varken mail eller sms rör mig i ryggen.
Jeeez, jag tror jag behöver komma ut mer, alternativt bosätta mig i en bunker under jord dit Helebops signaler inte når.(EJ SMYGREKLAAAAAAAAM FÖR HALEBOP!!)
Föregående inlägg 