Öppet Spår

391 kommentarer

Min unge har två tänder på G och vägrar sova om hon inte får ligga på mig. Hjääälp. Tur man har platta och netflix.

Håll ut! Jag har ingen tröst att ge- mer än att det brukar gå över ganska snabbt. Och de flesta tänderna är värst.

Du är inte ensam!! Här har du en till ? min bebis har fått 4 tänder i överkäken på 2 veckor nu, han är inte alls sig själv och har verkligen ont i munnen. Sova kan man bara glömma. Vi får kämpa på. Tillslut så är det värsta över för de små.

Frys klyftor av frukt och lägg i en sån där nätpåse (vet du vad jag menar?) som hon kan suga på. Kyler tandköttet och smakar gott ? funkat på alla mina.

Har du provat baby dent från apoteket? Man smörjer på det på barnets tandkött så bedövar det en aning. Det hjälper mot det värsta:)

Man kan även ha flytande alvedon på tandköttet! Fungerar toppen på min bebis.

Som en annan skrev så testa frysta frukter de brukar alltid lindra! Någon som kan ge tips på hur man tränar bebis att ta flaska? Har testat nuk, mam, pipmugg, avent, tommee tippee. Tar inte napp heller. Hon är 5 månader, har helammat sedan start men klarar verkligen inte av det mer 🙁 någon?

Gokväll! Hoppas ni mår bra out there! Jag kom precis hem från jobbet, ska äta nåt o sooova sen, börjar 6.45 i morrn. Ni får ha en trevlig kväll allihop?

Godkväll på er ?

Jag har noll mat hemma och behöver pga min kvällsliga bekvämlighet gå och handla imorn bitti. Ge mig era bästa frukostips!
Ps. Har en stor förkärlek till frukt och bär ?

Smoothie, gröt, äggmacka, vad som helst med jordnötssmör, omelett, nice cream, pannkakor, våfflor, müsli, nybakade snabbfrallor, fruktsallad, frukostmuffins.

Jag fick googla vad nice cream var och fattar inte hur jag kan ha missat detta ? Älskar banan i alla former ? Tack för tipset!

Jag brukar göra med banan, kakao och jordnötssmör. Bästa ”chokladglassen” i världen 🙂
Finns hundratals recept!

Scones eller äggröra eller crossianter med nutella. Äppeljuice och massa frukt. Mums! 🙂

Stooor skål med frukt och bär, nybakade frallor från affären med smör och kaffe!

Bananpannkaka med typ keso, blåbär och banan! Annars är ju havregrynsgröt eller yoghurt med bär gott!

Jag ska också unna mig en rejäl brakfrukost imorgon! Är ledig imorgon efter att ha jobbat tio dagar på raken.

Pannkakor på banan och ägg. En mosad banan, vispa ihop med två ägg och lite salt, stek i smör eller kokosolja. Min smet brukar räcka till två tunna pannkakor. Jättegott med frukt eller bär till!

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Jag tror att jag vill ha barn. Jag tycker om barn men rädslan över att vara gravid och föda fram barnet utlöser panik hos mig bara vid blotta tanken. Min sambo vill ha barn men vill ha biologiska barn. Det vill jag också och vi båda känner att vi vill ”vara med från början” så att säga. Det känns som om man missar så mycket om man adopterar ett barn som är 2-3 år.

Finns det någon hjälp att få mot förlossningsskräck innan man ens har blivit gravid? För jag vill inte riskera att bli gravid och ”hoppas på att det löser sig längs vägen”. jag vill bearbeta detta innan jag blir gravid så att jag sedan är redo. Finns det någonstans man kan vända sig? Hur gör man? Hur kommer man över en sådan skräck för något man aldrig själv har upplevt?

Jag kan tyvärr inte relatera, jag känner exakt tvärtom. Känner lite fascination över graviditeten osv skulle vilja ”testa” det men blotta tanken att uppfostra ett barn sedan får det att vända sig i magen på mig.. Jag har typ ”uppfostringsskräck”. Men om jag föder barnet åt dig kan du tänka dig att ta över det sen då? (förlåt, dåligt skämt..) Blev lite kallsvettig över förlossning också nu….

Haha, gärna det! 😀

Jag förstår problematiken med surrogatmödraskap men hade det varit tillåtet i Sverige under väl kontrollerade former hade jag inte tvekat en sekund på att ansöka om det.

Jag kan ta över barnet haha! ?

Jag kände som du, när jag väl blev gravid fick jag hjälp via aurorakliniken. Nu skulle jag göra om det varannan dag om jag fick, världens häftigaste upplevelse! Men om du vill förbereda dig kanske du skulle prata med en psykolog? Kanske via vårdcentralen om det går?
Lycka till, barn är ljuvliga, nu har jag två!!

Ja, kanske det. Men skulle vilja prata med en psykolog isåfall som arbetar på BB, MVC, BVC eller vart dom nu håller hus. Psykologer som är vana och kunniga inom just detta område.
Då det inte bara handlar om rädsla utan jag blir helt skräckslagen och kallsvettig bara av tanken och med vetskapen att både min mamma och min syster har genomgått två förlossningar med komplikationer på bägge så känns chansen liten att jag får en ”bra” förlossning så att säga.
Jag är dessutom väldigt känslig för smärta och blod i övrigt och även om jag skulle bli beviljad snitt så skulle jag nog svimma ändå om jag inte får ett sovande snitt. Kan typ inte ens hantera min mensvärk utan att jag tror att jag ska dö. Så att jag ska ligga på förlossningen och genomgå en vaginal förlossning känns så långt bort då jag kommer få panik bara jag börjar känna sammandragningar.. haha.

Min mamma hade 3 jobbiga förlossningar där hon höll på att stryka med en gång. Jag var rädd och hade målat fan på väggen, men jag fick två enkla, snabba och helt skadefria förlossningar.
Vill du verkligen ha barn så utsätt dig för skräcken och försök att enbart utgå ifrån dig själv, det är lätt att man tar med sig andras erfarenheter men du är en helt egen person med egna förutsättningar.
På min förlossning såg jag inget blod förran de visade moderkakan (man kan tacka nej). Barnmorskorna på förlossningen är helt underbara, de får en att känna sig så duktig, omhändertagen, trygg och hemma. Du ska möta ditt barn för första gången och man längtar.

Det finns psykologer och terapeuter som jobbar med förlossningsrädsla, kan du inte vända dig till primärvården och höra om de kan hjälpa dig vidare? Hoppas det lyckas för er <3

Eftersom det är en skräck för något som du aldrig har upplevt så har du skapat den i din hjärna, vilket innebär att du också har styrkan och möjligheten att förändra den. Det finns hjälp, gå till en barnmorska så kan antingen hon hjälpa dig vidare eller så kan du själv söka upp samtalsstöd. Det hjälper nog dig att bena ut exakt vad du är rädd för, varför, hur du skulle kunna tänkas att reagera (och varför) och prata om hur det skulle kunna bli. Du skulle kunna börja titta på program om graviditeter (gravid vecka för vecka) och förlossningar (en unge i minuten). Jag kunde först bara se några sekunder av en förlossning innan jag fick ångest men sakta så kunde jag öka tiden och tillslut satt jag och snabbspolade. Börja med babysteps helt enkelt och utsätt dig för det du är rädd för 🙂

Skräcken kommer utifrån att min mamma och min syster båda har genomgått två graviditeter som har slutat med förlossningar med stora komplikationer. Det i kombination med att jag själv är så oerhört smärtkänslig gör att jag känner att ”det här kommer jag aldrig att fixa”.
Jag har tittat mycket på vecka för vecka och en unge i minuten och även fast jag klarar av att titta på det känner jag bara mer och mer att ”det där vill jag ALDRIG utsätta mig själv och min kropp för”. Jag vill bara hoppa till biten när allt är avtorkat, navelsträngen klippt och inget blod, sprutor, nålar, osv längre finns med i bilden. HEHE.

Men TACK för tipset om att gå till barnmorska och prata. Det ska jag göra. <3

Fast du skulle fixa det men du intalar dig att du inte skulle göra det, tron på sig själv är väldigt viktig och du ska vara din egen främsta supporter. Utsätt dig för lite lätt smärta och lär dig att slappna av, låter sjukt men det funkade för mig. Om du slår i tån tex så släpp taget, känn, andas och utvärdera smärtan. Jag har fött två barn och värst var 8-10 cm, resten gjorde inte så ont och första gången var jag full på lustgas och hade fest för mig själv ?. Andra gången körde jag utan bedövning och känslan av rädsla är värre än smärtan.
Jag vill också säga att min mamma har 3 jobbiga förlossningar bakom sig, varav en nästan dödade henne, men jag hade två snabba, enkla och helt skadefria förlossningar.
Jag hoppas oavsett att det blir som DU vill och att du får den hjälp och stöd du behöver.

Svar till anonym men det saknades svarsknapp..

Jag har försökt att tänka så, att jag ska vänja mig med smärta. Men det funkar i ett par minuter och sedan kommer paniken och jag börjar gråta. Jag har försökt detta på olika smärtor men främst mensvärken som är from hell. Försöker andas, göra annat, inte tänka på det osv. Men som sagt, det funkar ett par minuter och sedan blir jag svimfärdig och kan inte längre hantera det. Slutar alltid med att jag gråter hysteriskt och ligger gränsle över min sambo som ligger underst och han får massera min rygg samtidigt som jag kan lyssna på hans lugnande hjärtslag. Så jag förstår inte hur man lyckas ”andas” bort smärtan för det funkar inte för mig, eller så gör jag fel vilket ju också är rimligt. Men då inte heller några värktabletter funkar så lider jag ju ändå igenom smärtan men jag HANTERAR den inte.
Därför är jag också rädd för förlossningen om INGEN smärtlindrig hjälper??
Jag har starka värktabletter hemma som inte ens hjälper mot varesig mensvärk eller huvudvärk och hur ska jag då kunna få något som lindrar mot förlossningssmärta?

Ååh.. skrev ett långt svar till dig som försvann?? Så. himla. typiskt.

Sammanfattning: Tack för tips <3

En vän till mig gick och pratade med en bm innan hon blev gravid just för att hon var skräckslagen över det hela. Hon fick hjälp att reda ut vad hon var rädd fr och varför. Det hjälpte henne enormt och har nu en liten bebis.

Tack för tips <3

Det går att få hjälp. Jag vet dock inte om det går att få innan du blir gravid. Kanske prata med någon psykolog? Se om det finns något ”bakomliggande” för dina tankar.

Någonstans vill jag minnas att jag hört/läst att om ens egen mamma haft en jobbig förlossning, så kan det föras över till barnet. På något sätt. Jag vet inte hur sant det är.

Jag har två barn. Jag älskar dock verkligen barn. Barn för mig är livet. Och mina graviditeter och förlossningar har varit grymma. Efter att jag fött mitt första barn, sa jag efter typ fem minuter ”shit vad coolt det här var. kan jag boka in en ny tid om nio månader”. Jag har 15 månader mellan mina barn.

Jag vet att vi alla är olika och tycker/tänker olika. Ofta (tycker jag) att man får höra så negativa saker om graviditeter och förlossningar. Men jag är sådär äckligt positiv till just dessa två saker. Att föda barn är lätt det bästa och coolaste jag har gjort.

(Okej, detta gav dig inte så mycket svar kanske men lite tankar från mig)

Jag håller med dig! Att föda barn är en HÄFTIG upplevelse, men innan man själv varit där så kan det såklart verka skrämmande. Jag har 20 månader och 15 månader mellan mina barn.

Till ts: Prata med MVC! 🙂

Som andra skrivit så försök gå och prata med psykolog för att få hjälp att bena ut dina känslor, det kan ju i alla fall inte skada! Blir du väl gravid finns det bra hjälp att få längs vägen. Att din mamma/syster haft jobbiga förlossningar behöver inte föras över på dig! Bistod här om veckan en kvinna som sa ”alla kvinnor i min släkt är snittade pga trånga bäcken, jag kan säkert inte heller”, hon födde vaginalt lätt som en plätt.

Off topic; funderar på vad föregående generation (?) har gjort med nuvarande fertila generation. Förlossningsrädslan och smärträdslan är så oerhört vanlig, något som knappt existerade för tjugo år sen (enligt mina äldre kollegor). Nu har var och varannan fobi för nålar och blod, och så finns det en enorm oro och noll tillit till den egna kroppens kompetens. Är det medias fel eller varför har det blivit såhär? ?

tack för svar!

Jag kan ju inte svara för andra men för min del så har det alltid varit så. Jag har ALLTID svimmat när jag har tagit blodprov eller vaccinationssprutor. Svimmat bara någon har pratat om blod, något som nu har blivit bättre. Men om någon kommer till mig och ber mig hämta plåster för dom blöder, då svimmar jag direkt. Vet inte vad det grundar sig i mer..

Smärträdslan däremot vet jag precis vart den grundar sig i. Och det är att inga smärtstillande substanser biter på mig. När jag har opererats har jag fått så höga doser morfin och andra preparat att sjuksköterskorna tillslut har sagt ”ger vi dig minsta lilla till orkar inte ditt hjärta slå längre”. Jag känner att andningen går långsammare, hjärtat slår saktare men smärtar är precis lika intensiv som innan. Det finns inget som bedövar den. Varför jag också är rädd för förlossning då jag vet att inget kommer kunna lindra eller hjälpa mig där och då. Därför jag också är rädd för kejsarsnitt OM bedövning inte tar så ligger jag vaken och känner allt??
Jag var tvungen att sövas under en annan mindre operation som egentligen görs med lokalbedövning då inget tog och sövning var då enda alternativet.

Det har blivit så därför att tidigare lärde sig kvinnorna att hålla tyst och stå ut. Numera vågar tack och lov allt fler ställa sig upp och säga ifrån!

Det finns auroramottagningar (heter det i GBG iaf) och jag antar att de kan ta emot även en ickegravid. Skulle vända mig till vårdcentralen för att få remiss. De borde kunna erbjuda samtalskontakt på något sätt iaf.
Det måste vara urjobbigt att ta ett beslut som på något sätt är livsavgörande och behöva basera det på rädsla, det ska ingen behöva. Något du som inte varit gravid inte vet är att det finns ett flertal stödinsatser du som kan gravid kan få. Du kan tex få beviljat kejsarsnitt baserat på dina rädslor, du följa upp under hela graviditeten, har möjlighet till sjukskrivning, samtalskontakt osv.
Om jag var du skulle jag försöka ha orken att rota i dina rädslor just för att du inte ska behöva ta beslutet om barn eller inte pga att du är rädd för något som är en så kort tid.
Jag var också rädd men inte på den nivån du skriver att du är utan kunde typ blunda och hoppa i men jag förstår rädslan. Nu med två barn ute så är ju själva graviditeten inget jag tänker på, barnen är ju liksom målet. Hoppas du får bra hjälp!

När jag läser dina kommentarer känns det som jag läser min egen dagbok! Jag kände till slut att jag inte kunde vänta på att känna mig lugn inför en graviditet så vi bara ”hoppade” och tänkte att jag fick hantera skräcken när det redan var för sent att ångra sig. Så nu sitter jag här gravid i v. 12. Det har varit hemska veckor mentalt men jag har tur att må väldigt bra fysiskt. Jag har fått en psykologkontakt via specialistmödravården för att få hjälp att bearbeta mina känslor och vi har även börjat prata om ev. Aurorasamtal senare, vilket jag dock kanske skippar. För mig blir det värre ju mer information jag får om hur allt går till, men det kanske skulle funka bättre för dig. Alla är vi ju olika.

Vad är det du är rädd för, förutom blod osv?Jag har hemsk blod/sprutfobi men med graviditeten är jag mest orolig för allt som händer med kroppen, det känns inte häftigt för mig att min kropp kan skapa ett liv, det känns mer som en parasit som tagit över min kropp.

Grattis till graviditeten och jag önskar er all lycka <33 du är så MODIG!!

Jag tycker att allt verkar hemskt med både graviditeten och förlossningen. Jag vill inte känna mig stor, klumpig och ful (förlåt för ytlighet men jag förstår inte de som säger att alla gravida är automatiskt så vackra..), jag är rädd för hur kroppen förändras och hur min kropp hanterar det med tanke på annan problematik jag har med den redan innan. Jag är rädd för hur min kropp ska vara efteråt om den är helt förstörd. Jag känner också att det skulle vara en utomjording som bor där inne och en parasit som tar över min kropp och jag kan inte förstå hur folk kan tycka att det är häftigt när man ser en hand/fot genom magen som trycker ut?? JAG MÅR SÅ ILLA NÄR JAG SER SÅNT. Jag är rädd för att jag ska tappa kontrollen under förlossningen, att ingen ska lyssna på mig och ta mig på allvar. Detta grundar sig i att det är så jag har upplevt vården hittills när dom säger "du kan inte ha så ont", "skärp dig, det är inte så farligt" osv osv osv… rädd att andra ska bestämma över MIN kropp och att jag inte ska få "vara med" under förlossningen. Jag vill bestämma själv och blir sur och grinig när jag har ont och vill helst att alla då drar åt helvete. Hehe. Som sagt, just nu kan jag inte tänka mig att jag på någotvis skulle få en fin förlossning om jag inte fick ett sovande snitt och bara kunde vakna upp när allt var över och bebisen var fri från kladd. Men vad jag förstår så beviljas aldrig planerade snitt som sovande. Men jag känner att jag skulle svimma under ett vaket snitt och under en vaginal förlossningen skulle jag fullständigt tappa kontrollen och bli hysterisk.

Jag önskar egentligen också man kunde få ett sovande snitt, av samma anledning som du. Helt sjukt otäckt att va vaken när de har gjort ett hål rakt in i ens kropp! I så fall får de ju droga ner en ordentligt med lugnande innan… Av det du skriver så är det viktigt att du får veta mer om Aurorasamtal och att skriva ett förlossningsbrev. Det är till för just att du inte ska behöva känna så som du beskriver att du är rädd för, under förlossningen.

Det va ganska sjukt när jag va hos barnmorskan nyligen och hon visade hur många möten vi skulle ha under graviditeten. Sen nämnde hon även de efterbesök som sker efter förlossning. Och jag blev helt nollställd, haha. Jag bara ”vadå efter?”. Min hjärna är så jäklar fixerad vid allt otäckt på vägen så den har helt förträngt att det kommer en tid när barnet faktiskt fötts också. Sjukt!

Jag kan ju trösta dig lite med att det här obehaget över graviditeten kommer och går. Vissa dagar är bättre än andra. Jag tror dessutom faktiskt att hormonerna börjat göra lite sitt för senaste veckan har jag ibland kunnat känna mig glad över det här.

Mitt mål är att bara ta mig igenom detta utan att bli traumatiserade. Allt annat är ett enormt plus.

Varför man inte beviljar sovande snitt är för att det är en mycket större risk att söva än att bedöva en patient, sövningsmedlet kan gå över till barnet och det kan bli medtaget samt att all forskning visar att de med sovande snitt har sämre förlossningsupplevelse då de missar de första timmarna i barnets liv. Sen kan det bli mer smärtsamt efteråt, vid ett vanligt snitt avtar bedövningen succesivt medan vid sovsnitt så bara vaknar man upp och kan få jätteont.

Efter en stor bukoperation har man ont och behöver äta tabletter efteråt. Under en vaginal förlossning finns det ju faktiskt en hel del icke-medicinsk smärtlindring att ta till om nu inte medicinsk skulle lindra (lustgas, bad, akupunktur osv).

Och förlossningen är en enda dag av ens liv! Det är efteråt det riktiga jobbet börjar och det är egentligen den perioden man ska va nervös över och läsa på 🙂 Det finns en anledning att man blir stor och tung på slutet och sover kasst; för att man ska börja längta till att få föda som de allra flesta faktiskt gör! (För att låta lite jobbigt klämkäck;)

Hoppas du får det stöd du behöver när du vill ha det, kom ihåg att det är många som haft precis samma tankar som du som klarat av att föda barn på ett eller annat sätt! <3

Vill bara skicka lugnande kommentar att jag var rädd men mest för förlossningen. MEN, även om det skulle bli en sämre förlossning kommer du klara det. Visst de gör ont men de är en smärta man känner igen. Så finns det bra smärtlindring- lustgas tex. Har man ramlat på fyllan så gör det inte lika ont eller hur ?.
Man kan få samtal ang rädsla så berätta för barnmorska och få tid för det.

Jag hade förslossningsskräck, fick prata med en psykolog men hjälpte inte så mycket… Fick hela tiden höra att kroppen gör inte ett barn som kroppen inte klarar av att föda, och att allt kommer få helt fint osv. Inget hjälpte, trodde verkligen jag skulle typ dö när jag födde endå. härdade ut min skräck och klart det gjorde ont när jag födde men allt gick helt fint, fick sy några stygn och efter några dagar var jag mig själv igen. Allt läkte ihop helt fint och jag är där nere precis som jag var innan barnet. Jag vet att det är läskigt, men allt kommer gå bra 🙂

Tack för svar!
Men för mig skulle det absolut inte kännas lugnare av att höra att kroppen inte gör ett barn den inte klarar av att föda eller liknande. Vet att många också säger att kvinnor är gjorda för detta, kroppen klarar det osv osv.. Men jag köper inte det. Det finns kvinnor som är för trånga i bäckenet, barn som blir för stora, och andra faktorer som gör att det slutar med urakut snitt istället pga att man inte upptäcker det förrän det är dags att krysta. Så ALLA kvinnor är ju inte gjorda för det och ALLA kvinnor klarar det inte heller eftersom det faktiskt finns de som dör i barnasäng än idag i Sverige trots att det såklart hör till ovanligheten.

30% dör utan medicinsk hjälp. Jag tycker det är sjukt att kvinnor 2018 ska föda i smärta och inte får nog smärtstillande eller bestämma över sin egen kropp. Jag kommer nog aldrig få barn, skulle inte klara av att bli gravid om jag inte först hade garanti för att vara nersövd under ett kejsarsnitt.

Jag har också haft förlossningsskräck så länge jag kommer ihåg. För mig lossnade det när jag upptäckte att det vid tillfället var relativt lätt att få snitt där jag bor. Har opererat hjärtat som barn så ett kirurgiskt ingrepp kändes tryggare än en vaginal förlossning. Du kan absolut få hjälp hos mvc redan nu, och under graviditeten också.

Stjärnornas stjärna!
Like it a lot!
Bra artister, låtar jag känner igen, och Petra!

Tål inte höra Petras löjliga kommentarer

Nope, har svårt för Petra. Känns oäkta, överdriven och så inövad.

Och juryn är snäll. Har ni sett Australias masterchef och Usa masterchef? Vilken skillnad. Australias masterchef är peppande och upplyftande. Både jury och meddeltagare är vänliga och uppmuntrande. Medans i Usas masterchef, är både jury och meddeltagare nedtryckande och elaka.

Åh, Masterchef Australia är så bra, älskar det programmet! Det är verkligen helt annorlunda jämfört med de andra versionerna, en helt annan känsla, deltagarna är jätteduktiga och bara respekt och värme från domarna gentemot deltagarna.

Hahaha så sjukt ändå. För jag tycker att juryn i Australia Masterchef är så jävla mesiga och fjantiga. Älskar USA Masterchef, Gordon är ju bara big love for. Tycker om på det sättet de gör allt på. ?

Gillar verkligen Petra efter bonusfamiljen.
Vill inte såga någon denna lördag så säger att alla artister va är bra?

Fortfarande sjukstuga här. Har som tur är sluppit värsta febern och är fortfarande vid liv trots stark övertygelse att jag var döende där ett varv (dramatiskt jag vet men när man har feber för första gången på över 10 år så)
Hoppas alla har en fin lördag, jag ska börja krypa tillbaka till sängen och försöka sova bort resten av influensan

Hej!
Vill någon prata med mig? Jag skulle vilja prata med någon jag inte känner och som inte känner mig.

Klart! Vad behöver du prata om? Alltid skönt att få utomstående perspektiv på saker ibland.

hm. Jag vet inte riktigt om jag vill vara ihop eller göra slut längre. Det är mitt ”problem”.
Hur mår ni?

Varför vill du göra slut?

De ”problemet” kan nog flera i förhållanden intyga om att de haft från och till.. Har du testat göra en plus och minus lista? Om det är fler minus i ert förhållande har du nog ditt svar, är det lika många minus som plus så kanske du ändå ska prata med din partner och se om dessa minus kan förändras. I slutändan ska du nog ändå vara ärlig, både mot dig själv, dina känslor men också mot din partner.

Kajsa svarar här för går inte att svara på din kommentar: vet inte om jag är kär längre. Hur vet man det?

Hur länge har du känt så och vilka skäl ligger bakom? Finns det fler anledningar till att fortsätta vara tillsammans? Hur känns tanken på att inte fortsätta vara tillsammans? Jag var i samma situation, precis som många andra antagligen, och förstår precis hur jobbigt det är att gå runt och fundera på detta.

Är det bara känslorna som saknas eller är det annat också? Kärlek går lite i vågor.

Självklart, vad har du på hjärtat?

Anonym: Ja du hur vet man det. Är du kär i någon annan och därför tvekar på din partner?

Tänk om det är just din partner som skriver detta! ?

Vilken tanke H!! Jag har varit lite småkär i en annan, men valde att stanna hos min partner. Hur har ni rett ut det när ni har varit i denna situation?

Kajsa: tidsgräns låter vettigt. Jag har också satt en. Hoppas allt löser sig för dig <3

Men öj! Tänk så känner vi varandra! Hur vet vi att vi inte gör det?

Du verkar vara en liten lurig en H. Tror du att jag är ngn speciell person?

Tror du inte att det kan vara därför du tvekar då, för att du har varit/är intresserad av en annan. Du får helt enkelt välja, men att du tvekar kanske säger sitt. Risken att den andra personen bara är ett luftslott känns stor.

Jo så är det ju. Den andre kommer det nog aldrig bli något mer. Han var/är dessutom inte orsaken till min tvekan, snarare en effekt av den, om ni förstår. Jag vill nog vara singel och fri ett tag egentligen.

Äh man behöver inte vara själv när man är singel. Är så trött på alla som säger ”du måste verkligen vara själv ett tag nu”. zzZzZzz.
Gör slut om du tror att det inte går att göra bra igen, vad du gör efter det får du välja själv:)

Haha bra sagt!! Tack för alla svar! Hur mår du Kajsa?

Så lite så:)
Jag mår bra, har också lite kärleksproblem men inga som går att lösa tyvärr haha. Nöjer mig med en flaska bubbel och gulleplutten Nelly på kanal6.
Vad gör du anonym?

Jaså inte? Vill du berätta?
Jag sitter hemma och slösurfar/ läser. Njuter av att vara ensam hemma och inte ha planer.

Ja du för att gör en lång historia kort.. Det finns en man i samma stad som jag bor som är min själsfrände. Vi var tillsammans i flera år för flera år sedan, och idag lever vi på varsitt håll. Mitt förhållande är dött sedan länge och jag och min sambo är tillsammans som vänner typ.
Jag måste släppa och gå vidare men är så dålig på det, vill ibland gå och lägga mig bara för att eventuellt drömma om honom.
Något i mig säger att han kommer höra av sig förr eller senare för att ”hämta mig”.
Jag förstår att jag låter helt galen och har aldrig sagt någonting om detta innan.

Varför är du tillsammans med din sambo? Trivs du med att ni är vänner eller är det typ ekonomi som hindrar dig? Jag tycker inte alls du låter galen. Du drömmer ju bara lite, det gör vi alla (antar jag). Det låter fint som du skriver det, om än lite sorgligt.

Nej jag trivs inte med det och jag har gjort allt jag kunnat för att det ska vara annorlunda. Jag lämnar inte för att jag är lojal, och vi har ett liv tillsammans.
Min själsfrände är mitt hål där jag får drömma fritt, och ja haha, lite sorgligt är det allt. Men men, livet går vidare antar jag!

Ja fast så ska du ju inte ha det! Det låter fånigt, men man lever ju faktiskt bara en gång. Du förtjänar att vara lycklig! Din själsfrände kanske drömmer om dig också?

@Anonym
Om du är min speciella person så hoppas jag att du berättar för mig att du vill ut, så att jag inte slösar mer liv på att vara ilag med dig. Jag vill inte vara tillsammans med någon som inte vill vara tillsammans med mig. Det finns många fina fiskar i havet som säkert vill ha mig mer än vad du vill ha mig.

Jo jag vet, men just nu får det vara som det är iaf. Har satt lite av en tidsgräns på allt.
Jag är övertygad om att han drömmer om mig också, lite det som gör att jag inte släpper det antar jag.

@H
Jag är helt säker på att jag inte är din speciella person. Oroa dig inte. Har du också kärlekstrubbel?

Så jäkla trött på Petra mede som totalförstör programmet på fyran med sina idiotiska så kallade skämt som ingen skrattar år

Jag tyckte att hon var rolig och förstörde inte alls

Jag skrattar ??

Hej!
Vad kul att hänga med er ikväll!
Nu har ju ansökningarna inför skolstarten i höst öppnat och jag är nyfiken på om ni tänkt söka något, och vad isåfall? Är också nyfiken på er som pluggar nu eller har pluggat, vad läser/läste ni?
Trevlig kväll!!

TACK för påminnelsen! Var helt inställd på att det var 15 april.

Jag ska söka lite på distans, både kurser och en utmaning i form av ett helt program, får se om jag fixar det om jag kommer in. Blir projektledning, företagsekonomi och kriminologi för min del, vad jag vet nu. Finns lite annat jag vill läsa så får se hur mycket jag väljer 🙂

Vad ska du söka?

Jag vill söka in till ett ekonomiprogram, men finns bara ett fåtal ställen jag skulle vilja plugga på och det är tveksamt om jag kommer in, därför behöver jag lite idéer på vad andra läser om jag inte lyckas komma in.
Vad kul med kriminologi, har alltid tyckt att det verkar så spännande!

Ekonomi är också jätteintressant! Det är något jag alltid har med på min lista på val men bland de lägre valen, hade inte tackat nej om jag kom in liksom, men det är inte förstavalet.

Vart är det du vill plugga? Ska du göra högskoleprovet? Sök de skolorna ändå, även om chanserna är små så vet man aldrig 🙂

Eller hur! Jag skulle helst av allt vilja bli åklagare, men det är så lång väg dit så tror att kriminologi kan vara ett intressant alternativ.

Helst Uppsala men dit räcker inte mina poäng tyvärr så hoppas på Linköping, ligger på gränsen där. Jag ska göra högskoleprovet och pluggar järnet inför det, dock är motivationen rätt låg då jag har minskat mitt resultat varje år som jag gjort det, men kämpar på ändå!

Kör på det! Jag är jätteintresserad av brott och kriminologi men inget jag vill jobba med, men det är inte helt omöjligt att jag läser någon kurs i framtiden!

Har funderat på att sadla om helt från servicebranschen och söka vårdadminstratör. I min stad verkligen skriker de efter såna. Är dock skitnervös för att eventuellt börja plugga. Är 33 och har inte pluggat en sekund efter gymnasiet.

Joooo gört! Det kommer gå hur bra som helst, och så värt när det är klart!

Det fixar du! Kommer vara såå värt det!

Samma här! Har även jag sökt utbildning medicinsk sekreterare efter 10 år i servicebranschen, är hypernervös över om jag ens kommer in eller hur det kommer gå. Känns läskigt även fast det verkligen är något jag vill!

Plugga i två år och få en lön på 23000 utan läneutveckling? Fattar inte att så många vill plugga detta! Sitta och skriva operationsberättelser och andra diktat dagarna i ända. Det jobbet kommer troligtvis inte finnas i om några år ändå då många gått över till dataprogram som läser av diktaten. Satsa på något annat, något roligare!

Nja, är chef för medlcinska sekr./vårdadmin. Är själv inte aktiv i yrket MEN; dels trivs mina medarbetare jättebra. Och dels har de inte 23.000 utan löneutveckling. Vad gäller digitalisering så kommer kompetensen fortsatt behövas och kan absolut medföra mer bredd i arbetsuppgifter. Alla skriver inte ”operationsberättelser”. Här jobbar man på ett universitetssjukhus med mycket forskning och en hel del av arbetet handlar om IT-stöd etc.

Du verkar inte ens veta vad yrket går ut på. Väldigt få sitter endast och skriver diktat ”dagarna i ända”. Sekreterare behövs och kommer behövas för att ge läkarna möjligheten att spendera tid på patienterna och inte administration.

Oj, vad fruktansvärt dålig koll du har. Arbetsmarknaden SKRIKER efter medicinska sekreterare och de gör väldigt mycket mer än skriver diktat. Bokar och planerar, sköter viss ekonomi, för in data i register, koordinerar forskningsprojekt, är med i undersökningsrum och dokumenterar så att läkaren slipper det helt. Yrket kommer definitivt att finnas kvar då de frigör massa tid till läkare och annan vårdpersonal så att de kan göra det de är bäst på istället för att vara administrativa. Givetvis har yrket löneutveckling och givetvis kommer lönen öka likt alla andra vårdlöner just nu. Kommentera inte saker du inte vet ett skvatt om och sluta sprid negativitet. Vi är kort om 7 st heltidsanställningar av medicinska sekreterare bara på min enhet, så vi är så tacksam för alla som vill utbilda sig till detta roliga och givande yrke!

Jag jobbar som medicinsk sekreterare, har 26500 i månaden (landstingsanställd) och minst 30 år kvar att jobba. Då det är ett bristyrke har man bra förhandlingsläge. Och visst skriver jag diktat, men majoriteten av min arbetstid gör jag annat. Har ett enormt eget ansvar och en stor del av verksamheten är beroende av det jag och mina kollegor gör. Jag pluggade på distans och kunde jobba massor samtidigt, de två åren gick jättefort. Lycka till ni som har sökt!

Jag har arbetat i fyra år och har i genomsnitt ökat 1160 kr i lön per år, så kom inte här och kom! Jag älskar mitt jobb, det tråkiga är folket som ser ner på en pga att de tycker att man ”nöjer sig”.

Jag vill bli barnmorska så jag måste plugga sjuksköterska först. Sökte igår för att vara säker på att inte glömma det ?

Jag pluggar arkitektur, och gillar det verkligen! Ska du söka något? Vad isf? 🙂

Jag har läst juridik. Tog examen för drygt ett år sedan. Helt klart värt plugget.

Har blivit lite pepp på att plugga någon kurs, typ vad som helst egentligen med koppling till föräldraskap/barn. Kanske bara är ångest att gå tillbaka till jobbet i höst efter föräldraledighet och veta att jag troligen aldrig mer kommer vara långlånglångledig förrän pensionen.

Sadlade om och började plugga igen förra året. Läser Media and Information vid universitetet i amsterdam. Stormtrivs och ångrar inte en sekund att jag valde plugga igen och dessutom valde att åka till ett helt nytt land

Coolt! Vad jobbade du med innan?

Fellow amsterdammer! Läser också på UvA, men har ca 0 andra svenskar på mitt program (ekonomi) trots att vi är 600st. Du skulle inte vilja ses på en fika/borrel någon dag?

Anonym – gjort lite allt möjligt men senast administration och reklamationer för ett större företag i Stockholm 🙂

H2 – nåmen hej! Va kul med en annan som är här. Är absolut med på en fika. Har du mail/fb/instagram/whatever jag kan nå dig på?

Hit me up på facebook, Ida Husell 🙂

Jag har pluggat i så många år men orkar inte vara arbetslös längre så till hösten ska jag plugga till testare!

Jag läser kandidatprogram i miljöteknik,andra året nu. Intressant tycker jag.

Efter snart fyra års ämnesstudier är det dags för mig att söka kompletterande pedagogisk utbildning. Känns utomordentligt spännande att äntligen förses med didaktiska verktyg till mina ämnen tyska och svenska. Önskar alla lycka till med sina utbildningar 🙂

Jag ska återuppta mina studier till sjuksköterska nu till hösten. Tog en liten paus när inte motivationen fanns men nu jävlar är jag taggad igen!

Härligt. Jag har sökt specialist ssk inriktning intensivvård nu till hösten. Hoppas på en utbildningsanställning då CSN inte lockar när man har hus och barn.

Heja, heja! Du behövs..!

Jag pluggar ekonomi ?

Yay, jag är först! ✌?

Wtf, sorry, såg vääääldigt tomt ut när jag postade…. ?

Hjääälp! Jag har letat på HELA internettet (skojar ej!) efter en ny kofta, då min gamla håller på att ge upp. Har några specifika krav som ej verkar gå att kombinera.

*tjock kofta, ingen tunn finstickad sak, jag är frusen och behöver något varmt
* knappar så man kan stänga den (om man fryser)
* gärna polokrage, minst hög hals, inget sånt där med urringning och där knapparna börjar mellan pattarna. (Då värmer den inte tillräckligt).
* långa ärmar (såklart)
* inget oversize-skit, man ska kunna ha den under en vinterjacka utan att det knölar och har sig
* såpass lång att den går ner över rumpan. Ej midjekort.

Detta verkar ej finnas? Är det månne inte trendigt med sådana här koftor just nu? Finns det någon vänlig själ som har sett något liknande detta som skulle kunna dela med sig av tips eller länk så är jag evigt tacksam 🙂

Kolla Jumperfabriken!

TACK! Så sjukt fina grejor, precis den stilen jag letar efter!

Hur ofta byter ni sängkläder? Jag byter en gång i veckan ?

Varannan vecka. (Vi duschar alltid innan sänggående)

Varannan vecka. Man ska väl egentligen byta oftare med tanke på kvalster och hur mycket man ibland svettas på nätterna men vi är för lata

När jag tvättar, vilket helst händer varje vecka men är väl mer vanligt att det blir typ var 10onde dag eller varannan veckan ungefär

Ungefär varannan vecka. Vi båda brukar duscha på kvällen så jag tänker mig att sängkläderna hålls fräscha längre då. Vi brukar även undvika att vistas i sängen med kläderna på, kläderna är ju betydligt smutsigare än en duschad kropp.
Byter oftare vid behov såklart.

Vi brukar ha söndagsstädning hemma, dvs lite noggrannare städ än bara undanplock och sånt.

En gång i veckan byter jag sängkläder och madrasskydd. Var tredje tvättar jag kuddar, täcken och överkast.
Kvalster-allergiker.

Du kanske skulle skaffat dig den där maskinen, åh… vad den nu hette. ? Finns en maskin/dammsugare man kör på egentligen allt man äger och har i huset, men finns specialgjorda munstycken för sängar som tar bort kvalster och annan smuts.
Jobbade med detta för något år sedan, väldigt äckligt när man tänker efter, men lärorikt!
För vissa hushåll trodde att mannen var skitigast och hade därför skitigare på sin sida av sängen. ?

Varannan vecka. Vi vuxna och barnen verkar inte lida något av det.

Säkert en gång i månaden. Hade inte kunnat bry mig mindre om sånt.
Duschar också typ var 3je dag, och ibland en gång/vecka. Men har ingen heltidsjobb eller nått. Kan vara en hel vecka hemma och plugga så träffar inget folk. Mår bra 🙂

Vet att jag är ful och trist, men kan bli avis på att vissa har ”allt”: vackra, bra sångröst, välbetalda, roliga, kan dansa, agera…

De kanske mår skit ändå? Ett tag verkade mitt liv väldigt ”lyckat” utåt. Jag var väldigt vältränad, alltid fixad, pluggade heltid och jobbade helger. Fick massa beröm.
Jag tränade maniskt nio pass i veckan. Åt bara knäckebröd och ägg. Kunde aldrig sitta still. Allt för att försöka döva den helt sjukt gnagande och tärande ångesten jag levde med. Min walk in closet var full med soppåsar, för att det var alltför övermäktig att gå ut med dom.

Man ser så lite av andra människors liv. Ingen är perfekt, alla brottas med något.

Jo, det har du ju rätt i. Känner mig bara så misslyckad.

Jag hade ”allt” med eget företag, nyrenoverad villa, lyckligt förhållande, många vänner, enligt normen såg okej ut, pluggade ett par högskolekurser etc. Var dessutom noga med att visa ett vackert hem, pussbilder, mysiga semestrar, temafester, middagar, trädgårdsfix, hundpromenader och företagsframgångar på sociala medier.

Det ingen visste då var att jag knarkade och var djupt beroende samt inte alls försörjde mig på företaget ”som det gick så bra för” utan på att importera och sälja droger.

Det är inte alltid vad man tror, helt enkelt.

Samma här. Tippar hårt på att du är bra och inte alls så ful och trist som du tror

Ibland när jag cyklar i uppförsbacke blir jag nästan bitter på de jag möter, för att de susar så lätt i nedförsbacken. Samma jävla backe som jag försöker kämpa mig uppför. Grejen är ju att de nyss trampade i uppförsbacke med, men det såg ju inte jag. Jag ser dem bara i ett kort ögonblick, när de har det lätt och roligt.
Så är det i livet med. Vi ser inte alla timmar de kämpar, svettas, våndas. Vi ser bara att den lyckade biten. Nedförsbacken.

❤️❤️❤️

Är det någon här som vet hur jag skaffar wi-fi hemma hos mig?
Vad jag förstår så är wi-fi ett trådlöst nätverk som är bra att ha? Och min iPhone meddelar regelbundet att den inte har säkerhetskopierats eftersom den måste vara ansluten till wi-fi och ligga på laddning för att kunna säkerhetskopieras. Dessutom är väl wi-fi bra att ha om jag ska backupa alla mina bilder på Flickr, vilket jag funderar på att göra?
Så hur gör jag med wi-fi? Jag måste väl skaffa något slags abonnemang, och sedan får jag hem en router? Och vilket bolag ska jag välja? Min mobil har abonnemang hos Tele2, och min iPad har abonnemang hos Telenor. Ska jag välja något av dessa bolag? Och spelar det någon roll vilket hus man bor i? Mitt hus är anknutet till Telia på något vis, enligt grannarna…
Gahh, jag är verkligen sjukt okunnig när det handlar om teknik… Snälla hjälp mig!

Jag har Comhem och är supernöjd! 199kr/mån. Jag castar alkt via mobilen och det funkar alltid bra! Har annars Halebop på mobilen, 99 mån billigt som fan och bra täckning! Bor i Sundsvall.

Har du ett nätverksuttag i väggen? I så fall borde du kunna använda dig av det Telia-avtalet som dina grannar säger att du har. Abonnemang hos Telia, och så får du förmodligen låna/köpa en router till trådlös förbindelse av dem som du kopplar in i väggen. Annars kan du skaffa abonnemang hos någon av mobilföretagen. Då surfar du via mobilnätet, men över en router som skapar en trådlös förbindelse i ditt hem så att säga. Man brukar få med en router där också.

Fråga grannarna om ni har fiber indraget i huset. Du borde annars kunna se det själv genom att du har ett internet-uttag någonstans i lägenheten (oftast precis innanför ytterdörren), förutsatt att du bor i lägenhet alltså. Har du det är det bara köpa en router med wifi-stöd från typ elgiganten som du kopplar in i ett eluttag och drar en nätverkssladd från uttaget i väggen till routern. Det följer med instruktioner till routern, men oftast brukar man inte ens behöva göra någonting. Lösenord och WIFI-nätverkets namn står på undersidan av routern så efter att du kopplat in och slagit på den är det bara att surfa på.

Vet du vad, det kan vara en fördel att ha ”alla ägg i samma korg” alltså alla tjänster hos samma företag. Oftast kan man få bättre paketpris. Det är dumt att du sitter och betalar två abonnemang när du kan ha allt på samma, ipad mobil plus internet. Det du behöver för att få wifi hemma är internetuppkoppling, en router som du kopplar till uttaget i lägenheten. Men! Har du internet till din ipad? Har du en dator hemma du behöver internet till?
Jag tror inte du vinner på att betala för internetuppkoppling om du ändå bara använder ipad och telefon. I dessa abonnemang du använder ingår ju surf och beroende på hur mycket du streamar så tror jag det är mest lönsamt att slå ihop dessa abonemang till ett och uppgradera till högre surf eller obegränsad surf.
Att ha wifi och internet genom sladd är enligt mig mest viktigt om man har en stationär dator som behöver stabilt internet om man t.ex är en gamer. Eller om man har en bärbar dator som behöver wifi. Din surfplatta och mobil kan ju dela på surfen!
Alltså, helt ärligt. sorry om jag skrivit osammanhängande eller rörigt men hoppas du får lite hum om hur du vill göra. 🙂

Är du…seriös?

Tack för alla tips!
Jag ska kolla med grannarna!
Och ja, jag kan seriöst typ inget om sådant här 🙁
Jag har inget internetuttag i lägenheten. I sovrummet sitter en liten fyrkantig dosa märkt Telia, bredvid ett gammalt telefonjack – vad nu det kan innebära?
Angående det här med abonnemangen så tycker jag också att det är lite bökigt med flera abonnemang. Mitt Telenor-abonnemang har obegränsad surf eller något – och tydligen erbjuder de inte det längre, men vi som har kvar det gamla abonnemanget har tur säger de, så det vill jag gärna ha kvar. Jag har också en MacBook Air, men den använder jag sällan. Och när jag sitter på café brukar jag koppla upp mig till caféets wi-fi. (Så helt efter är jag inte.)
Men jag behöver som sagt wi-fi så att min iPhone kan säkerhetskopieras. Och för att kunna föra över stora mängder data. Typ.

Behåll mobilabonnemanget och beställ ett extra surfsimkort till (det kan vara gratis med ett extra surfsimkort, beror på operatör men har för mig att iaf tele2 inte tar betalt per månad när det bara är ett surfsimkort) och köp en bärbar router/wifi hotspot. Har du obegränsad surf ska du absolut behålla gamla abonnemanget och nyttja den surfen.

Kolla på en sån här typ: https://www.elgiganten.se/product/datorer-tillbehor/router-och-natverk/HUAWEIE5577S/huawei-e5577s-321-mobil-wifi-hotspot

Efter några mån har du ändå betalat samma summa för ett bredband du inte använder.

Onödig kostnad att betala för internet hemma bara för att kunna säkerhetskopiera mot icloud el dylikt. (Jag har stängt av min icloud och kopierar nanuellt med sladd i datorn då och då, icloud blir ändå snabbt fullt.)

Tack för alla tips!
Och ja – jag är seriös. Jag är lite efter när det gäller teknik tyvärr :/
Jag ska kolla med grannarna hur de har löst det hela. I mitt sovrum sitter det (bredvid ett gammalt telefonuttag) en liten dosa som det står Telia på. Samma i mitt vardagsrum! Och bredvid dosan i vardagsrummet finns det också ett uttag som ser ut att vara ett internet-uttag!
Tack Sandra, Anna, Viktor och Krösamaja 🙂

Glöm inte att be om 100/100 lina minst.

Telia skickar inte ut mindre än 100/100 till fiber längre. Så det är det lägsta de har ???

Tror vi alla skulle må bra av en Bella detox!

Jag har tyckt att det har varit jätteskönt att slippa prata om Isabella i Öppet spår. Här handlar det om oss vanliga, med ♥️, ? och allt däremellan.

Alla får ju givetvis prata om vad de vill, inklusive Isabella. Därav namnet “öppet spår”.

Idag var hon med I norska lørdagsrevyen, här säger hon bl. a att hon når ut till 2,3 miljoner läsare varje DAG.

https://tv.nrk.no/serie/dagsrevyen/NNFA02031718/17-03-2018

Hennes klipp börjar vid 16 min.

Undrar om hennes bloggstatistik och försäljningen av varor påverkas mycket av att det skrivs om henne negativt här inne.

Nej

Någon som har bra tips mot akne? Något som verkligen verkligen fungerar?! Är 23 år och har provat allt som finns i affären känns det som, clearasil neuteogena osv… även gått en antibiotika kur men det funkade inte. Har någon här fått något bra läkemedel som man kan be om hos läkaren? Kan inte gå ut osminkad för jag skäms så numera. Känns som på alla andra försvinner det efter man fyllt 17 och jag har en 14 årings hud…

testa koreansk hudvård, de brukar kunna gör under! kan rekommendera märket cosrx och deras produkter.

Använder de med!! Så sjukt bra

Hörru, var inte ledsen. Gå in på skincity.se och chatta med deras hudvårdsexperter. Bli inte skrämd av att de har hudvårdsmärken som kostar halva månadslönen.. Det finns prylar som är riktigt bra. Märket exuviance eller paulas choice är extremt bra och är inriktade på olika hudproblem. Be dem om råd så får du förslag på hur du ska börja din hudvårdsserie. Du måste inte börja med 12 olika produkter utan starta med en rengöring, ansiktsvatten och dag/nattkräm. Börja så, sen om du känner att det ger lön för mödan kan du uppgradera med serum och mer specialinriktade produkter som t.ex kan hjälpa mot ärr, ojämnheter, rodnad eller så. Ge det en chans!

17 är ingen ålder, men det hjälper ju inte dig nu. Undvik mjölkprodukter och använd inte hudvård med massa kemikalier i. Funkade för mig, i alla fall. Jag föredrar African Black Soap, honung, citron, kanel etc för rengöring och fukt. Det bästa jag någonsin gjort för min hy var att äta helt växtbaserat i tre månader. Var försiktig med sojaprotein bara.

Läs på! Ju mer information du har, desto mer kan du prova. Var dock mycket källkritisk.
Cassandra Bankson på YouTube har en hel serie om hur hon botade sin akne.
Hudvård är en djungel, men ge inte upp!

Lycka till

Roaccutan, numera isotretinoin. Det ENDA som funkade på mig, efter 6-7 år av andra kurer och läkemedel. Gick osminkad till en privatläkare och fick det utskrivet direkt. Blev sedan remitterad vidare (av vc) till en läkarmottagning som specialiserar sig på hud.

Blev ganska torr både på huden och i näsan (blödde näsblod många nätter) samt så fick man inte träna under tiden eller vara utan preventivmedel. Väldigt små uppoffringar (i mitt tycke) för den belöning som sedan väntade. Fick helt perfekt hy efter ungefär 3 mån och käkade i sammanlagt 6 mån.

Aknen kom tillbaka under tiden jag var gravid och jag bävade för en ny kur, men 3 mån efter förlossning var det borta igen.

Det är värt det! Lycka till!

Samma här, Isotretinoin va det enda som funkade för mig. Få en tid hos en hudläkare och be om att få det utskrivet! 🙂 Det är en riktig dunderkur mot akne!

Jag åt också Roaccutan (isotretionin) och den fungerade även för mig 🙂 Dock hörde jag aldrig något om att man inte fick träna (:) ?) och kan inte heller se någon information om detta på FASS, däremot ska man ta det lugnt med alkohol och andra läkemedel som metabolieras av levern.

Lycka till med aknen ”Ledsen”!

I och med att några av de vanligaste biverkningarna är led- och muskelsmärta, så blev jag rekommenderad att avstå?

Nina: Okej, då förstår jag 😉 Tack för svar!

Syror! BHA och AHA. Jag har haft dålig hud i hela mitt liv. Gått på receptbelagd medicin, köpt alla tänkbara krämer, ändrat kost -you name it. Det enda som funkat på mig är ordentlig hudvårdsrutin med syror. Jag har fått jättebra råd och tips från Skincity så kontakta dem så kommer de hjälpa dig.

Om inte antibiotikan hjälper ska du gå tillbaka till läkaren och be om en remiss till hudläkare. Där får du mycket bättre hjälp än på vårdcentralen och dom tar ditt problem på allvar. Jag har haft problem med acne i många år och det enda som hjälpt mig är Isotretinoin (tidigare hette det Roaccutan) och det får bara hudläkare skriva ut.

Jag hade som du tills jag började med yasmin p-piller. Aknen försvann helt på 2 veckor, jag får ofta komplimanger för min vackra hy (är 33 idag, började med p-pillret vid 24).
En vanlig ”biverkan” av Yasmin. 🙂

Jag fick problem med huden ca år 2012. Fick antibiotika i 9 månader som hjälpte tillfälligt. Sen gick jag på krämer som inte hade någon effekt. Har fått höra att det tyvärr är så. Det fungerar för vissa och för andra inte. Jag har istället fått testa mig till vad som fungerar för min hud och det jag har lärt mig genom åren är:
1) Allt man stoppar i magen syns på huden. Dvs socker, gluten, mjölkprotein och andra inflammatoriska ämnen (som transfetter, alkohol, sojaprotein, kaffe etc). På samma sätt gäller det antiinflammatoriska ämnen. Ät bra så ger man huden bästa möjliga förutsättningar!
2) Det finns inga mirakelkurer. Men det finns tre enkla sätt att underlätta för huden och det är genom att äta bra, använda skonsamma & naturliga produkter för huden och dricka mycket vatten.

För huden så har jag använt medicinsk (manuka) honung och aloe vera (färsk från själva växten) då båda har läkande egenskaper. Manuka honung har fin effekt på ärr också, bleker naturligt.

Pröva Tea tree serien hos the body shop! Hjälpte mig jättemycket, speciellt den som är en face wash

Acne kan bero på olika saker. Mitt tips är att boka en tid hos läkare och hudvårdsalong för hudanalys. Jag använde dom märkena du räknade upp och funkade inte alls för mig. Har man yttorr hud som mig blir allt värre av sådana starka märken. Dom torkar ut och då producerar huden mer olja. Min hud har blivit mycket bättre av Paulas choice bha liquid (bha är en fettlöslig syra), en till syra peeling en gång i veckan, mild anisktstvätt som inte torkar ut och mycket fukt. Hud som är torr släpper ifrån sig döda hudceller sämre och det kan täppa till porer. P-piller har hjälpt till att hålla ordning på mina hormoner också. Om du går till läkare så be om att få testa antibiotika för acne. Det är mildare för kroppen än roucatan så jag skulle testa det först.

Hej! Testa vitamin B5 (Pantothenic acid 1000 mg) och zinktillskott, finns på hälsokost. Jag tänkte att det var för bra för att vara sant när jag skulle testa, men det fungerade på riktigt. Lycka till!

blondin B har svaret

Derma Pen!! Varit på 2st behandlingar, WOW!

Grapfruktsolja.
Här kan du läsa
http://www.shenet.se/ravaror/eograpefrukt.html

Jag brukar ta skalet från ekologisk grapefrukt, dela i mindre delar, i en glasburk täck med kallpressad rapsolja, eller någon annan olja(måste va kallpressad då det inte täpper igen porerna). Ställ i kylen några dagar, öppna locket en gång om dagen och rör gärna om också.

Tycker du ska prova naturliga produkter! Lush har så många bra produkter för alla olika hudtyper, gå in i en butik så hjaälper dom dig hitta rätt!

Jag kollar på I, Tonya ikväll. Rekommenderar verkligen!

Den har jag verkligen tänkt att jag vill se, drar mig lite dock eftersom min mamma har lite samma drag. Var den tuff psykiskt?

Njaaaae… eller, jag vet inte, det är svårt för mig att säga egentligen som inte kan relatera riktigt. Men den är rå i sin beskrivning av Tonyas uppväxt och relationer. Den kan nog vara tuff för många.

Misstänker att jag är gravid! Shit!! Är glad för det men också skraj såklart. Är en vecka kvar tills jag kan testa.. (förväntad mens-dag). Finns det tidigare test att ta?

Grattis!

Jag har köpt test från testlagret.se. Jag testade med de smala teststickorna, men tror alla deras tester ska vara lika känsliga bara olika typer av förpackning.

Extremt snabb leverans, skickas anonymt i postlådan i ett vanligt vitt (eller brunt) kuvert, testerna är billiga. Köper du flera så blir styckpriset billigare dessutom.

Jag kunde testa med första morgonurinen (mest koncentrerad) från fyra dagar innan väntad mens. Fick ett då svagt positivt test. Testade igen två dagar senare och strecket ökade i styrka.

Jag kan då rekommendera deras test i alla fall! ?? ?

Ja! Det finns testa-tidigt tester! Jag testade positivt 12 dagar efter befruktning! Lycka till 😀

Någon som har lite info om bukplastik? Min mamma ska skära bort överflödig hud efter viktnedgång och jag blir extremt orolig för hur det ska gå. Är så orolig över att något ska gå fel för hon har alltid oturen att få komplikationer med alla operationer hon gjort i sitt liv (vilket är många). 🙁

Fel kan det ju bli med infektioner tex men det är ju mindre besvär oftast och brukar ju som mest innebära en omoperation för att korrigera ett ärr tex där ev infektion fått fäste.
Ofta säger man ju att ju dyrare och bättre klinik/läkare desto säkrare men vete tusan jag gick till den dyraste i landet och fick både dåligt bemötande när komplikationer uppstod vilket resulterade i två omoperationer så kände nog att jag kunde sparat hälften och gjort det var som helst.
Oavsett så är man ju oavsett ärr kors och tvärs snyggare än innan iaf

Wow! Petra Mede sjöng bäst!

Är 27år och fått mina första finnar hjäääälp ??

Hej. Jag ska göra högskoleprovet i vår. Tog studenten för 10 år sedan. Jag är så sjukt dålig på matte. Har pluggat lite matte nu senaste veckorna men känns som jag inte förstår så mkt. Är det någon som har bra tips på hur jag ska tänka inför högskoleprovet och hur jag ska plugga inför det. Har pluggat lite gamla prover också.

Hoppas jag kommer in på den utbildningen jag vill.

Vet inte om det skulle kunna hjälpa, men kanske hitta nån app så du kan öva om du väntar på att pastan ska koka/vänta på bussen/lite innan läggdags etc? Jag gjorde en FRUKTANSVÄRD anatomitenta för ett par veckor sen men jag hittade en app där jag kunde öva på dödtid och jag tror verkligen att det hjälpte. Lycka till! Du fixar det!

Hej! Jag hade samma problem, och att läsa upp Matte A och B kändes överväldigande. När jag försökt ett tag kändes det också onödigt. Alla uppgifter på HP följer en struktur som går att lära sig. Jag övade också på gamla prov, men kände att det inte räckte. Jag provade hpguiden.se vilket var dyrt (ser nu att det kostar 2500) men för mig var det ovärderligt. De har en databas med tusentals uppgifter som följer samma struktur som uppgifterna på HP, så det går att sitta och öva varje dag tills det känns bra. Man får också instruktioner till facit om jag inte minns fel. Det var också skönt att logga in och bara köra, och veta att jag pluggade på rätt sak. Det gjorde plugget mycket lättare att ta tag i en att försöka ”plugga matte”. Jag hoppas att du kommer in på din utbildning 🙂

Jag vill inte hålla mej på mattan i kväll. Jag vill gå wild and crazy och fira att våren är på väg. Häng på !! ?

Jag har ett jätteproblem! Jag har ett barn som är ca 7 månader som är missnöjd jämt. Verkligen dygnet runt. Han vill inte äta, inte sova, inte vara nöjd över huvudtaget. Jag har sökt hjälp av båda läkare och bvcsköterskor men det känns inte som att nån tar mig på allvar. Jag går sönder här! ? jag känner att jag inte kan knyta an, jag är frustrerad och ledsen jämt för jag försöker allt vad jag bara kan för att allt ska vara bra. Jag mår så dåligt. Jag känner att jag inte älskar det här barnet lika mycket som mitt andra barn… jag hatar mig själv för jag ens skriver det, jag har inte vågat sagt något till min sambo. Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
OBS! Jag skulle aldrig skada mitt barn och gör allt i min makt för att vi ska få någon ändring på det här, så inga påhopp snälla.

Har du sagt till läkare och bvc det som du skriver här? Att du känner att ingen tar dig på allvar, att du går sönder, att du inte kan knyta an? Det borde verkligen inte vara något man viftar bort. Hoppas du får den hjälp du har rätt till snart <3

Jag har sagt allt till dom men det händer inget, det känns som att dom inte orkar/vill ta itu med det här så vi slussas bara runt. Tack för fina ord ♡

Låter som du har ett typiskt ”high need baby” googla på det!

Ska genast kolla upp, tack för tips!

Usch vad jobbigt massa kramar!

Tack! ?

Sök upp Mamma till mamma på Facebook eller deras hemsida. Du får stöd av mammor som varit i samma sits som du är i.

Tack för tips!

Berätta för din sambo!!! Han kanske kan förstå allvaret och se till att du får hjälp om du inte orkar?

Han vet allt förutom att jag har svårt att knytsa an. Han ser hur frustrerad jag är och det här sliter så mycket på hela våran familj ?

Jag vill så gärna bli gravid. Jag och min kille har nyligen bestämt oss för att försöka skaffa barn. Problemet med mig är att när jag väl bestämt mig för något så vill jag ha det nununu och är rädd att detta stressar mig så pass mycket att det inte kommer bli något för att det är det enda jag tänker på. Folk säger att det kommer när man inte försöker så mycket, men jag kan inte sluta.
För två veckor sedan fick jag min mens (första efter att ha börjat försöka bli gravid på riktigt) och jag blev verkligen så besviken. Har ni några peppande ord till min skruvade hjärna? Jag vet att vi ska skaffa barn för att vi vill och att när egentligen inte spelar någon roll… men jag vill NU.

Hej,

Har och är i viss del fortfarande i samma sits. Så fort vi hade bestämt oss tecknade jag ner alla menser, äl och eventuella kroppssymtom. Det blir som en bebispsykos som i slutändan är otroligt tröttsam. Nu har vi fortfarande inte lyckats bli gravida, men försök tänk att de flesta faktiskt lyckas inom ett år och det är normalt att det tar den tiden. Mitt ända tips är väl att du försöker fokusera på annat i ditt liv också, kanske boka in en resa eller något att se fram emot. Det har fungerat lite för mig. Och försök att inte jämföra dig med andra, även om det är sjukt svårt. Lycka till ❤️

Tack, och lycka till själv! ❤
Jag är hästmänniska och har spenderat otroligt många timmar i stallet, men står just nu utan häst och har därför otroligt mer tid över än jag är van vid. Förmodligen därför jag blivit lite besatt…

Så var jag oxå med första barnet stressade grät när mensen kom hade sex alla möjliga konstiga tider bråkade med sambon ! Till slut, slutade jag tänka på det efter 9 månader ungefär och då blev hon till i en fjällstuga vägg i vägg med mina föräldrar ? nu fyller hon fyra om en månad ?. Dom andra 3 blev bara till hux flux ??

Lycka till det blir nog till ett litet frö för er båda snart ❤️

Hallå!! 23 år och gråa hårstrån? Why?! 🙁

Fick mina första vid 25 års ålder, är nu 27 och fler börjar sakta dyka upp. Min äldre syster är 31 år och har inga gråa hår trots att hon äter sämre mat och konsumerar mycket alkohol. Jag äter relativt bra mat och dricker ingen alkohol men har mycket ångest, stress och sover dåligt vilket jag tror har bidragit till tidigare gråande.

Jag har mycket ångest och stressade mig igenom typ hela 2017, men trodde att det var en myt att man blir gråhårig fortare pga det…?

Jag tror inte att det har så mycket med stress att göra – så hacka inte på dig själv!
Det beror nog mest på gener. Sedan syns det ju bättre om man är mörkhårig t.ex? Om du bara har några gråa hårstrån kan du kanske rycka bort dem? (Så gör jag.) Eller så kan du be frisören att göra fina slingor?

Jag rycker bort dom. Som ”tur” är så urskiljer dom sig markant då dom är sååå grova och typ kritvita 😉

Jag fick mina första gråa när jag va 21, det är genetiskt 🙂

Jag hittade mitt första gråa hårstrå när jag var 19 ?

Varning för lång kommentar!
Jag behöver lite input gällande mitt förhållande.
Såhär är det:

Jag och min kille har varit sambos sen i oktober. Vi har helt olika syn på renlighet och städning. Jag gör ofta hela veckostädningen, diskar ofta efter honom, sköter all återvinning, plockar upp hans kläder som han slänger på golvet (dagligen), bär hans disk från vardagsrummet/sovrummet till diskhon, ber honom slänga sina naglar (han slänger dem på golvet!), bär hans ölburkar till köket, diskar om det han diskat eftersom han lämnat sås på den diskade sleven, sköter all tvätt osv osv…

Antar att man tänker ”varför gör du allt detta, bara sluta!” när man läser detta, men grejen är att vi bor i en tvårummare på 40 kvadrat, är det stökigt på ett ställe så är hela lgh stökig. Jag kan inte slappna av när det är stökigt, jag blir galen av all disk och kläder och naglar som ligger överallt. Självklart har jag struntat i att städa och plocka efter honom men de gångerna har jag mått jättedåligt och knappt orkat gå upp ur sängen pga ”misären”. Dessutom så tvättar han aldrig mina kläder de gånger han ska tvätta, hjälper aldrig mig med disken om jag t ex lagar mat åt osv. Utöver allt detta så är jag glutenintolerant (tyvärr! ber om ursäkt! vet att vissa hatar glutenintoleranta) så disken måste verkligen vara ren, det är inte bra med pastaklet i kastruller och tallrikar.

Han blir arg för att jag tjatar, för att jag är som hans mamma. Jag vill inte tjata, jag vill inte vara mamma åt en 25-åring. Men jag klarar inte av att det ligger kläder och naglar överallt, att vardagsrummet/sovrummet är belamrat med disk och ölburkar, att det finns pastaklet i kastrullerna som står och torkar i diskstället. Jag låter antagligen extremt pedantisk och jag är nog det, men obs jag är också lite stökig. Grejen är att det känns som att jag ibland är en betjänt, det känns som han inte riktigt respekterar mina känslor iom att han vet att jag inte trivs med massa naglar på golvet t ex, men struntar i det.

Till er som tänker ”vänta bara tills du får barn!!! du vet ingenting om hur jobbigt det kan vara då!! då är ingenting rent!!! du är en sjuk pedant!!!”, jag VET att jag inte har barn med allt vad det innebär, men jag ber er bara om synpunkter och input gällande min livssituation nu. 🙂
Vad ska jag göra? Överreagerar jag? Är detta rimligt? Ska jag få bukt på min egna pendantiskhet? Är det bara mig det är fel på?

Jag anser det vara normalt hyfs att plocka undan efter sig, hjälpas åt med städ/tvätt/disk etc. Tycker inte du överreagerar.

Jag tycker inte att du är pedantisk utan ställer lagom krav på basic renlighet. Att vara pedant hade varit att go bananas över att han ställer kopparna i skåpet med örat åt fel håll. Jag för egen del skulle aldrig någonsin stå ut med det där. Det är skillnad på att vara lite stökig och att vara ohygienisk, vilket jag tycker att hela den här nagelbiten är. Om jag var du och upprepade gånger hade sagt till på skarpen utan förändring hade jag nog funderat på att gå vidare. Alternativt ta in en städfirma och låta honom betala räkningen.

Du överreagerar INTE
Nej det är inte rimligt från hans sida
Du är inte pedant
Det är inget fel på dig.
Det du kräver är helt normalt och en vuxen människa förstår det, tråkigt nog så verkar han inte göra det och jag skulle rekommendera dig att ha ett eget separat boende tills han har fått ordning på sina rutiner. Säg att du älskar honom men vill att ni väntar med samboskapet tills ni har samma syn på hur ett hem ska skötas.
Annars blir det här tyvärr ditt liv, och ja, det blir svårare med barn och därför ska du ha en man som inte stökar värre än ett barn. Man ska vara ett team och sköta hemmet gemensamt, tänk dig sömnbrist, en skrikande bebis och hans ölburkar och tånaglar överallt. Jag hade gått postal.

Verkligen inte fel på dig. Låter som en riktig snuskig kille, och naglar överallt? Blääää. Klarar verkligen inte av vuxna som biter på naglarna.

Tycker absolut inte att du överreagerar, han verkar vara en vuxen bebis. Absolut att man kan ha olika åsikter som städning men att plocka undan disken, tvätta och att inte slänga nagelbitar på golvet är väl bara vanligt hyfs?

Tycker inte alls du låter pedant, du låter helt normal!! Varför ändrar han sig inte? Fy va respektlöst från hans sida, jag hade blivit galen

Skrev ett svar som hamnade fel längre ner…

Du överreagerar absolut inte. Bara en gris slänger naglar på golvet. Och vaddå inte tvättar dina kläder?? Om man inte vill hjälpas åt fattar jag inte varför man vill bo ihop med nån… Jag hade aldrig pallat att bo med en sån egoist.

Låter som att bo med en vuxenbebis. Han kommer aldrig lära sig. Bli särbo

Nej, du överreagerar inte.

Be honom läsa igenom @mansbebisar på Instagram, och se om det får någon effekt. Annars dumpa…. :/

Jag tycker absolut inte att du överreagerar. Självklart kan man ha olika ”behov” av att ha det städat men någon form av grundnivå där båda trivs ska man ju kunna hitta i ett förhållande. Framförallt att han inte ens kan sköta disken även fast han vet att du blir sjuk av det känns riktigt dåligt gjort – han visar ju här att din hälsa och ditt välmående inte är viktigt för honom.

De saker du räknar upp är helt vanliga saker, låter inte alls pedantiskt i mina öron. Låter snarare som att din kille är en sån kille som är van vid att alltid ha fått allting servat (behövde han ta något ansvar hemma?).

Jag hatar egentligen kommentarer som ”lämna honom!” men om jag var du skulle jag ta mig en ordentlig funderare på om han är den kille du verkligen vill spendera ditt liv med. Finns det någon chans att han kan bättra sig eller kommer du få spendera hela livet med att städa efter någon annan? Någon som uppenbarligen inte bryr sig särskilt mycket om att du ska trivas och ha det bra i erat gemensamma liv (iaf inte i det här avseendet). Vad händer senare i livet när/om ni skaffar barn tillsammans tex?

Du får helt enkelt fråga dig själv ”Skulle jag kunna tänka mig att ha det såhär resten av livet?” Om inte så måste du ställa krav på honom och kanske då att du helt enkelt får säga som det är, att du inte kan/vill leva som ni gör idag och att om han vill fortsätta leva med dig så får han börja bete sig som en vuxen människa. Annars kanske ni helt enkelt ska göra slut, eller iaf inte bo tillsammans innan han vuxit upp lite mer.

Ang det sk ”tjatet” så skulle du ju inte behöva tjata om han plockade undan efter sig som en vanlig, vuxen människa.

Åh, TACK för era svar! Försökte posta en kommentar för ett litet tag sen men jag kommenterade tydligen för snabbt haha för det kom upp ett sånt meddelande…

Tycker detta är otroligt svårt att prata om med nära och kära eftersom jag känner mig så fjantig, så det är verkligen guld värt att ni har gett mig input! Det är så lätt att bli hemmablind så svar från andra perspektiv känns så bra att få.

Tänker verkligen ta till mig era kommentarer och ha ett samtal med min kille. Han är ju verkligen som en mansbebis – har inte sett det instakontot förut, igenkänning!

Kolla #manabebisar på Instagram, du är långt ifrån ensam att bli mamma åt sin sambo/pojkvän/man.

1. Du ställer inte orimliga krav.
2. Har haft konflikten ang städning av hemmet med min kille (bor i en tvåa på 50 kvadratmeter). Kändes som att jag gjorde allt, eller iallafall projektledde allt. Vi gjorde en deal för ett halvår sedan, jag har disken som ansvarsområde (vi har ingen diskmaskin). Han dammsuger, tvättar och dammtorkar en gång i veckan. Tycker det funkar bra. Det händer att tvätten hänger en dag för länge men jag behöver varken be om att det ska ske eller utföra det själv.

Kan ni inte komma fram till en lösning kanske du ska fundera på om ni verkligen ska bo ihop. Jag hade aldrig orkat leva tillsammans med nån som inte lyfte ett finger hemma, trots att en tagit sig tid att framföra sina synpunkter och försökt komma fram till en lösning på problemet.

Känner så igen mig i vissa delar av den här kommentaren. Min sambo är otroligt lat, vilket jag stör mig mycket på. Han gör liksom ingenting om han inte absolut måste. Han dammsuger inte, diskar inte, lagar inte mat, klipper inte gräset osv osv om jag inte ber honom att göra det. Så frustrerande och också så elakt att han lägger hela ansvaret för hemmet på mig. Jag blir en surkärring som tjatar för att han gör mig till en.

Happy Ida: Låter som en bra lösning ändå. Just det där projektdrivande ansvar är så drygt, att allt bara händer på ens egna initiativ och väldigt mycket tjat. Borde kanske testa er lösning!

Vill va forever alone: <333 Känner igen mig. Just det där med att man tydligen är en surkärring som bara tjatar… det är så drygt att man måste tjata och tjata på en vuxen man! Skulle bägge ta lika mycket ansvar skulle man inte behöva tjata liksom…

Du överreagerar absolut inte! Förstår din situation så väl, jag kan bli galen på min sambo som är jättedålig på att städa och vi har bråkat rejält om detta. Förklara för din kille att du inte är städerska hemma och att man som sambos delar på markarbetet – om det är svårt i praktiken så gör upp ett schema vem som gör vad och när. Ja, lite löjligt med schema för vuxna människor men funkar det inte så får man ta till alla medel. I mitt fall har det blivit bättre efter att jag fått utbrott och sagt ifrån på skarpen. Det är fortfarande inte helt jämlikt med markservicen hos oss, men det går framåt. Se till att klargöra för din kille att detta är ett stort problem och var tydlig med att det måste ske en förändring. Fungerar inget så är det kanske dags att bryta upp, du ör värd någon som behandlar dug och förhållandet med respekt.

Mansbebis. Lägg benen på ryggen medan du kan. Sannolikheten att han ändrar sig innan du blir totalt nedbruten är minimal. Du är inte hans mamma, du är hans flickvän.

Pratat med honom?
Om man bor tillsammans hjälps man åt.
Fattar han inte det så då hade jag gått/kickar ut honom.

Återigen, tack tack tack alla för era svar! <3

Greta Gris, absolut har jag pratat med honom. Jag har försökt förklara hur jag känner mig i allt detta, jag har försökt vara pedagogisk, jag har varit lugn, men jag har också varit arg och ledsen. Svaret blir oftast att jag är en pedant…

Just det här med disken blir extra känsligt iom att jag inte tål gluten. Nuförtiden använder jag inte samma kastruller och stekpannor just pga detta, det ska normalt inte behövas, men det är inte kul att behöva diska om allt hela tiden

Att man kan ha olika syn på ordning och renlighet är väl en sak men att han inte respekterar din allergi är befängt! Min farmor är glutenintolerant och blir jättesjuk, vi har specialbehandlat henne så länge jag kan minnas och hon skulle bli jätteledsen (och jättesjuk!) om nån sket i det och skyllde på att hon var ”pedant”. Så nej, alla hatar inte glutenintolerans, det handlar om din hälsa och välmående!

Varför kan inte killar tänka som tjejer?? Detaljrikt och mycket känslor…

Har du kollat på Stryktipset nån gång?

IThomas skrev väl ett bra svar: det är omöjligt, män är sämst.

Festlokal i Bohuslän efterlyses för bröllop – Ska vara nära vatten, rustikt, och gärna ett gammalt magasin eller fabriksbyggnad. Alla tips mottages tacksamt!
Inget nybyggt hotell, SPA eller lada.

Åh, ska du gifta dig i sommar? Vi ska gifta oss nästa sommar och är också ute efter en festlokal nära smögen/Hunnebostrand ☺️ Var i Bohuslän är du ute efter?

Ska också gifta oss i slutet av nästa sommar och har lite krokar ute hos några ställen, men inget känns riktigt hundra och/eller har inte öppnat bokningen för 2019.
Tänkte att någon här hade tips ?
Vi letar från Stenungsund upp till Nordkoster.

Om du har facebook och inte redan är med i någon bröllopsgrupp där så finns det en grupp där det brukar gå att få många bra råd, tips och förslag. Bröllop, inspirera och diskutera, hela sverige. Toppen för att hämta lite inspiration och läsa vad andra blivande har för sig, den gruppen plus några fler följer jag. Finns även en för de som gifter sig 2018 eller 2019 där man kan snacka lite sinsemellan hur det går med planering osv..

Åh, dom grupperna hade jag missat.
Har varit med i några Facebook-grupper där par har gjort som en ”checklista” för hur mycket dom redan bokat inför sommaren 2019, och det har gett mig lite panik.

Om det är ett lite mindre bröllop finns Gerlegården i Kungshamn, en köpmannagård från 1700-talet.

Låter supertrevligt – Vet du hur många personer som kan vara där? Vi tänker oss cirka 70 gäster.

Jag är så vansinnigt trött på mina barn som är 2 år och den andra är 9 månader. Gap och skrik dygnet runt och jag vill bara ta mitt liv för att få ett slut på allt. Mår i övrigt skit och känner mig som världens sämsta förälder. 🙁

Fina du! Vill ge dig en kram och säga att du INTE är dålig. Du är trött! Är säker på att du älskar dina barn och är den bästa mamman de kan ha. Nu är det så att du behöver ta hjälp. Du behöver få ett break då och då för att få tillbaka lite energi. Tänk igenom vilka du kan be om avlastning, kanske pappan, kanske dina föräldrar, kanske någon vän. Var inte stolt utan tänk på att du investerar i dina barns bästa genom att ta hand om dig själv. En timmes egentid kan betyda mycket ❤️

Jo jag får ibland lite avlastning av min mamma. Det hjälper för stunden men inte långsiktigt… min man jobbar mkt och när han väl är hemma ratar barnen honom och skriker sig medvetslösa efter mig. Så det slutar endå alltid med att jag får ta över. Vi är väldigt lugna och lyhörda föräldrar, försöker lyssna på våra barns behov men endå sätta gränser. Men endå är de helt vansinnigt gnälliga och kinkiga… börjar tro att vi har gjort allting fel och att barnen har anknytningsproblem eller nått?!?

Oj hjälp, det kunde varit jag som skrev din kommentar?

Är lite bitter nu även fast jag avslutade en 9 årig relation. Ingå barn. Det tog det ca 3 mån för han och hitta en ny ca 3 mån senare och hon ” råkade” hon bli gravid även fast hon tagit ett dagen efter piller (det köper jag inte alls) Känns mer som tror hon tog sin chans att snärja han då hon är 38 och sista chansen typ… Han var en sån rövtratt och berättade på min födelsedag att han skulle bli pappa, inte medvetet verkade det som då jag påpekade vilken födelsedagspresent, oj är det idag… en man mån jag spenderar 9 år med! Ska tillägga han har blivit en riktig helt annorlunda sen han börjat träffa henne, dryg märkvärdig ect Trist att man inte kan vara vänner för vissa kvinnor har dåligt självförtroende. Sörjer vår fina vänskap, Aja nu ska jag sluta svamla.

Man får vara bitter även fast man var den som avsluta relationen och jag förstår att du sörjer er vänskap. Mitt ex förändrades väldigt mycket när vi gjorde slut och vi försökte vara vänner tills jag insåg att han inte riktigt var den personen jag en gång känt. Han är en fin kille och vi hörs sporadiskt, men efter ett tag blev det skönare att släppa taget.

jag har brutal dödsångest vill verkligen ta mitt liv NU!!

Som person är jag oerhört egoistisk, kan bara tänka inom mina ramar, manipulerar vänner utan att jag ens tänker på det, är falsk, känner ingen som helst kärlek för någon förutom minfamilj, tänker sjukt weird, är brutalt attentionwhore, visar en fasad där jag är bäst.

tror inte jag kan ändrå på mig och så många har lämnat mig då dem insett att jag är en dålig person, egentligen vill jag verkligen alla väl men jag KAN INTE, jag kan inte göra något för någpn förutom mig själv.

vad är det för fel på mig? orkar inte mer på riktigt. det finns en endaste anledning att jag inte hängt mig än och det är för jag inte vill plåga familjen, men funderar på att skita i det. det vore bäst för dom med om jag försvann

förlåt har ingenstans att skriva av mig eller höra av mig till? HJÄLP har jag försökt få men INGEN förstår mig, jag framställer mig automatiskt som ”stark”, men min skälvkänsla är på botten och jag AVSKYR hela mig

Ring Självmordslinjen tel. 90101

https://mind.se/hitta-hjalp/sjalvmordslinjen/

Har tyvärr inga egna råd att ge dig.

Ta hand om dig ?

Håller med ovanstående, ta hjälp!!! Det är det viktigaste just nu! Det finns hjälp att få.

Det du beskriver låter exakt som den bild jag hade av mig själv som 20-åring. Delvis ”växte” det bort för mig, men jag vet inte hur gammal du är?

Jag tror att det mesta grundade sig i att jag hade dålig självkänsla och därför ständigt sökte bekräftelse. För att få den bekräftelsen tog jag ofta val som sårade andra i min omgivning och gjorde att jag förlorade vänner. Men i och med att bekräftelsen var det viktigaste gjorde det mig inte så mycket att förlora vänner och jag trodde länge att jag inte hade förmåga att bry mig genuint om andra (förutom min familj). Jag var övertygad om att jag var psykopat eller narcissist ett tag.

Kan skriva mycket om detta egentligen men kort sagt är jag helt annorlunda idag. Jag har bra och djupa relationer till andra och värderar vänskap väldigt högt för att jag förlorat så många innan. Jag känner mig som en bra person kan man säga.

Det tog ett tag för mig att förlåta mig själv. Länge kändes det som att jag var en hemsk människa som förtjänade att hatas, tills jag insåg att mitt beteende inte var så mycket hemskare än andra 20-åringar. Man är alltid Hårdare mot sig själv än andra. Kanske kan du läsa lite om self compassion? Att man ska vara mot sig själv som man skulle vara mot en kompis. Oftast är saker man är elak mot sig själv för saker som man till en kompis skulle säga ”äh men det är ingen stor grej, du gjorde ett dåligt val, du är inte dålig för det” osv…

Förlåt för lång text och kanske inte alls relevant för din situation. Tyckte mig bara känna igen de tankar du beskrev om dig själv.

Snälla ta hand om dig! ❤️❤️❤️

tack så jävla mycket för din komentar, du gav mig en gnutta hopp ❤️ att det kommer lösa sig

för exakt det du skriver stämmer exakt in på mig, har tänkt ett tag att jag måste vara narrcist eller psykopat

säger bara tack så mycket igen ❤️

Du är värd att få må bra, vill bara skicka en kram och en önskan om att det ska lätta för dig. ❤️

Asberger? Kan vara en anledning till flera av de saker du berättar om. Ring självmordslinjen som lämnat ovan eller någon vän/familjemedlem/nära person och berätta om dina tankar att ta ditt liv. Om du känner att du inte kan vara själv, ta kontakt med din närmaste psykakut. Du får ingen hjälp där, snarare förvaring, men det är bättre än om du tar ditt liv.

De andra har tipsat om Självmordslinjen – och där är de jättebra, OM man kommer fram (vilket man ofta inte gör). Ring hellre till 1177, så kommer de att koppla dig till psykakuten i din stad. Du kan också ringa direkt till Psykakuten.
Ge inte upp! Och försök att typ gråta när du pratar med psykakuten. Det är lätt att de annars uppfattar en som ”stark”, ”kompetent”, och ”samlad” – och att de därmed inte hjälper. Helt sjukt egentligen, men du måste släppa garden och våga gråta lite då de inom psykiatrin inte alltid förstår sig på dig om du inte gråter.

❤ Kram till dig! Du ska inte behöva må dåligt, se till att du får gå och prata med någon. Tror absolut inte att du är en dålig person!

Hur blir jag en sån som springer? Fattar inte folk som ba ”när jag har mycket i hjärnan så tar jag mig en löptur” (ni måste ju ljuga?!), men är ändå så sugen på att komma dit. Problemet är bara att jag har noll karaktär och om jag ska springa så länge jag orkar utan mål så stannar jag efter två minuter.

Sätt ett mål då så löser du ju det problemet. 🙂 bestäm dig för att du SKA springa minst tjugo minuter nästa gång du springer. Eller så hittar du EB motionsform som du verkligen gillar och VILL göra, utan påhittade mål och tvång. 🙂

Men bestämmer jag att jag ska springa 20 minuter måste jag ”slå” det nästa gång jag springer och då göra 21 minuter och efter det 22 och efter det…. och så håller det på så till jag tycker det blir för länge för att ens ge mig ut och då slutar jag bara.

Finns det inget magiskt knep? ?

Börja med gruppträning på typ Friskis och Svettis eller Korpenfotboll i din stad. Sådana träningar blir ju tidsbegränsade. Varför vill du träna/springa? För att alla andra gör det eller för att du vet att det egentligen är bra för dig?

Couch to 5 k! Det är en gratisapp som hjälper en lära sig att springa. Till och med jag som inte ens kunde springa till bussen använder den, den är superbra.

Är inte heller en sån som springer men det händer ibland, då brukar jag ha några mål. Först har jag som mål att springa kanske 2 min och och när jag har klarat det blir jag så taggad på att klara fler mål, så då kanske jag ökar till 5 min och så fortsätter jag så. Annars kör jag intervaller på löpbandet, då är det så korta stunder man springer så att man orkar plus att löpbandet sköter allt åt en.

I början hatade jag det, men tvingade mig själv för jag ville gå ner i vikt. Började med en kort bestämd runda (kanske 2 km) och vartefter jag klarade springa hela ökade jag distansen. Efter ett tag började jag älska det och nu springer jag marathon. Ett tips är att be någon släppa av dig på lämplig distans från ditt hem och sen springa hem. Då är det bara att göra det liksom, du måste ju hem. Och spring inte för snabbt i början, sikta hellre på att klara springa hela tiden.

Kolla upp Zombies run. Kan verka fånigt men så bra för att öka motivation när man känner att man inte orkar mer

Är det NÅGON som har bot mot kalla fötter i skorna? Jag har köldallergi och behöver vara så varm som möjligt – jag har till och med de sulorna som ska vara bäst i skorna men det hjälper verkligen inte. Mina fötter är alltid kalla!

Värmeinlägg eller såna där strumpor med batterier i kanske kan hjälpa!

Ull! Ullstrumpor, ullsockor. Ull är grejen ?

Värmeslingor i skorna, har de på mina bjäxor så det borde väl finnas på vanliga skor 🙂

Är hemma sjuk med två barn som är sjuka och mannen är ute på öl.. i need some sleep! Men nej, och det vet jag redan för dottern sover typ aldrig bra, en bra natt på senaste 6 månader.. hon är snart 1.5år..

Kan ni inte dela med er av era värsta reseupplevelser och var de inträffade? 🙂

Flygplats i Milano. Hade käkat middag på flygplatsen, tog en vända i taxfreen och så tänkte jag passa på att gå på toa innan flyget (behövde göra ”nr 2” så att säga).

Går in på toan, allt är frid och fröjd. Blir klar och toan vägrar spola. Det är sån där automatisk spolning och den VÄGRAR gå igång. Viftar frenetiskt, sätter mig ner och ställer mig upp, provar allt jag kan komma på men den vägrar. Efter att ha stått där i ca 15 min ringer jag min pappa (som jag reste med) och frågade vad tusan jag skulle göra, vad han nu kunde hjälpa med…. Fanns ingen knapp för spolning heller, letade överallt. Och som ni vet så är det ju alltid folk som kommer och går på toaletter på flygplatsen, så det gick ju inte att smyga ut heller. Efter 20 min ringer min pappa upp och säger att boardingen har börjat, så då har jag inte mycket val än att ta mig mod och gå ut därifrån. Vågar äntligen öppna dörren och säger till de som står i kö att ”Don’t go in there, it won’t flush!” tvättar händerna snabbt och skyndar mig fort som fan därifrån.

I den stunden va jag fly förbannad på den jävla flygplatsen, men nu i efterhand kan jag bjuda på det! (Hände för en vecka sen)

NEEEJ!
Jag trodde att jag hade en hel säsong kvar att se av Younger och nu såg jag precis sista och jag var inte emotionellt redo för detta! SKIIIT!
Vad ska jag göra (se på) nu??

Haha jag blev precis liks besviken och hade hoppas på att nästa säsong skulle komma nu till våren men verkar dröja 🙁

Jag är sååå jäkla gravid. Bf+2, och läst sönder vartenda tråd på familjeliv redan.
Finns det fler som jag?

Hallå där, fellow gravidare! Jag har 19 dagar kvar till mitt snitt. Detta blir andra barnet, mitt första barn föddes vaginalt på BF+2, en häftig upplevelse! Nu blir det snitt pga moderkakan ligger framför livmoderhalsen.

Är det första barnet för dig eller har du barn sedan innan?

2a barnet här med! Men hon föddes 3 dagar innan bf, så var ju tyvärr inte beredd på att gå över även denna gången.
Fick en sfinkterruptur grad 3 och 4 sist, blev erbjuden kejsarsnitt i början av graviditeten men tackade nej. Och nu växer rädslan för varje dag. Vill bara ha det överstökat, sa hon själviskt 🙁

Hur har graviditeten varit med moderkakan placerad där?

Jag hade en del blödningar fram till vecka 25 ungefär, kopplat till moderkakans läge enligt gyn. Har fått ta det lugnare med fysisk aktivitet osv också pga ökad risk för moderkaksavlossning. Var sjukskriven en period pga smärta och blödning och fick rådet att vara stilla så mycket som möjligt. Fick tack och lov beviljat gravidledighet 60 dagar innan BF, oron har inte varit nådig vissa dagar. Det är inte det lättaste att ta det lugnt när man har en 3,5 åring hemma och ett fysiskt krävande jobb utöver det.

Usch för sfinkterrupturen! Hoppas du har återhämtat dig bra trots det! Jag fick en grad 2-bristning med första barnet som har läkt ganska bra. Utöver det framfall som i sin tur orsakat viss urininkontinens. Har varit tal om operation (innan jag blev gravid nu med nr 2) för att slippa besvären, men ville vänta tills jag är klar med barnafödande först.

Usch, kan endast föreställa mig oron. Hoppas allt kommer gå bra nu fram till snittet. Hur känns det inför kejsarsnitt?

Varit på en del läkarbesök under första året, dem tycker att jag läkt ihop jätte bra medan jag kan tycka att det är lite spänt där nere emellanåt. Jag tänkte chansa och försöka vaginalt igen då det trots allt är en underbar upplevelse, men som sagt börjar rädslan ta över lite men min barnmorska avfärda det när jag försökte prata om det.

Hoppas även den operationen blir lyckad då, håller tummarna. Inte alla som vågar söka vård för inkontinensbesvär heller.

Det känns ändå helt okej med kejsarsnitt. Det är såklart otäckt att veta att buken blir uppskuren på andra sidan det täckande skynket, samtidigt som man är vaken. Tänker en del på hur det kommer kännas, många beskriver ju att de känner att personalen drar och bökar i ens mage – men att det inte gör ont. ?! Hur det nu kan kännas? Smärtan efteråt bekommer mig inte, jag vet att det finns bra smärtstillande läkemedel och generellt sett så brukar de komplikationsfria snitten läka bra. Såklart är ju återhämtningen individuell men försöker att inte tänka på eventuella komplikationer som kan uppstå.

Blir intressant att få uppleva båda förlossningssätten i alla fall. 🙂

Är precis likadan! Och då har jag 13 dagar kvar till bf hehe.. men satan så tungt det är nu! Är besatt av mina förvärkar och vill bara att det ska göra mer ont någon gång och att de ska bli regelbundna ?

Åh förstår dig! Haft förvärkar i drygt 3 veckor, och senaste veckan har det känts precis som värkar samt att dem varit regelbundna. Men varje gång jag ska ringa förlossningen så avtar dem ;(

Jag skulle verkligen behöva en fet jävla kram just nu. Och den som jag allra helst vill ha den där kramen ifrån håller jag just på att göra slut med. Jag har visserligen vetat ett tag att vi behöver göra slut – det är en destruktiv relation där vi båda lyckas ha sönder varandra. Men ändå är det så jäkla svårt. Jag älskar honom inte längre, men behöver allt han är/gör/betyder för mig. Och jag är rätt säker på att han (tyvärr…) älskar mig, men inte klarar av att ge mig det jag behöver. Typ ett snällt ord, en kram eller bara lite bekräftelse att jag är en okej människa.

Att göra slut är svårt, rent hvete ibland, men att lyssna på sina egna känslor är starkt även om man känner sig allt annat än stark just där och då.

Du är mer än en okej människa. Du är en fantastisk fin människa som gör det som är rätt för dig och faktiskt för honom (för om du inte älskar honom så är det även rätt mot honom även om det känns jobbigt nu).

Stor kram

Läckberg är djupt upprörd då Tramsfrans utsatt henne för ”GROV ärekränkning” då han tycker att Läckberg lyckats få hennes inlägg om Dellerts död och Lill-Babs sjukdom handla om henne själv och Simon.

”…och som inlägg i debatten om vad vi accepterar i form av personliga påhopp – så anser jag att detta är skamligt och lågt.”

https://www.instagram.com/p/BgcACITHIU4/?hl=sv&taken-by=lackberg

Har precis kommit hem efter att ha sett Pernilla Wahlgrens show – kan varmt rekommendera den!
Otroligt rolig (alltså gapskratt-rolig) och med enorm självdistansans!??
Extra rolig om man upplevt 80-talet!

Tjena vad gör man om ens bästa vän bara tänker på sig själv hela tiden? Hon kan vara snäll ibland och jag förstår att hon är inne i en depression nu och att det är väldigt jobbigt, jag lider själv av ångest så jag förstår ju känslan och har upplevt det tidigare. Är jag självisk om jag tycker att det alltid ska handla om henne och att jag ska typ vara hennes assistent som alltid håller koll på allting som hon missar och ska gå på medan hon fullständigt skiter i, är jag en hemsk person? Jag menar jag håller tillbaka så mycket jag vill säga till henne bara för att jag inte vill att det ska skapas drama 🙁

Din vän är deprimerad, det gör en till den absolut sämsta möjliga vännen/sambon/flick/pojkvännen. Om du inte vill göra något åt henne, säg nej. Har hon någon kontakt inom vården? Pusha för att hon ska ta kontakt med kurator, psykolog, någon att prata med och få hjälp annars.

Du överreagerar absolut inte. Bara en gris slänger naglar på golvet. Och vaddå inte tvättar dina kläder?? Om man inte vill hjälpas åt fattar jag inte varför man vill bo ihop med nån… Jag hade aldrig pallat att bo med en sån egoist.

Helvete ”du postar för snabbt” och sen hamnar mitt svar helt fel… Vad är det här för skit?

länge leve ”du postar för snabbt” …

Använd pekfingret och inte tummen när du trycker på skicka.

Hallå jag har vart deprimerad i 2 år men just nu är det en lugn period, jag undrar om det är normalt att bli triggad av andras beskrivningar av deras mående? Vad betyder detta? Jag mår ”bra”. Men om någon skriver att de har ångest eller så så triggas min ångest och jag tror typ att jag med har det? Svårt att förklara någon som relaterar?

Om du är deprimerad och har ångest så ska du lämna denna blogg, lovar att du mår bättre om du spenderar mindre tid på denna blogg och på sociala medier överhuvudtaget.

Mitt mående triggas av andra människor i största allmänhet, haha. Har levt med ångest hela livet och har en depression i bagaget och jag ORKAR INTE med andra människors dumhet. Alla bara pratar och smaskar och FINNS! Hur kan alla skutta runt och tänka på dagens outfit när livet är skit? Ser dom inte hur mörkt allt är?!

Eh, gled visst lite OT, men min poäng är att psykisk ohälsa är knepigt. Det är okej att välja bort saker som man mår dåligt av. Det är okej att ta en paus från vänner om dom triggar igång ångest hos dig.
Ta hand om dig

Fick ett plötsligt sug efter julskinka! ?

Fifan va gott. Med lite senap… Nu blev ja hungrig. Damn you anonym.

Sorry … ??

länge leve ”du postar för snabbt” …

Alltså – på riktigt – VAD ÄR DET FÖR FOLK som sitter här och skriver på fredagar och lördagar, och ser ett nöje i det ?!?! Fattar inte, tycker synd om er. Fråga här vilka chips man ska köpa, eller berätta att man är sugen på julskinka eller fråga om relationsråd? – har ni ingen in real life att fråga? Stackars.. men komiskt att en person tjänar multum med pengar på att ni sitter här och skriver haha.. Fattar inte hur ni står ut med att skriva sakta heller så att det ni skriver inte försvinner. Nej för fan, lämna bloggen och gör något annat i stället, lovar er att ni mår bättre av det!

Är du bättre själv då? Som uppenbarligen sitter här och läser sen tillochmed gör dig besväret att kommentera. Dubbelmoralen!

Bah!

Förr tittade folk på TV under kvällarna för att varva ned, nu sköter vi nedvarvningen på detta sätt istället.

Perfekt sätt att interagera med folk om man är introvert dessutom ??

Vad gör du själv här? Ta ditt eget råd och dra om du har sånt makalöst liv ?

Jag gjorde roliga saker förra helgen och igår var jag ute och käkade god middag och drack drinkar med min pojkvän. Idag var jag dock så jävla trött så jag ville bara vara ensam hemma och kolla på film och liksom inte behöva anstränga hjärnan. Orka hålla på att härja varenda jävla helg, det är jag för gammal för.
Jag gillar att läsa här för man kan få hjälp med saker, tips om grejer, pepp. Ser inte vad det skulle vara någon skillnad på det här och annat random internetforum. Om det inte passar dig så behöver du inte vara här, varken för att skriva eller läsa. Har du inte nån nattklubb eller nått att va på eller vad det nu är man förväntas göra på lördagar?

Det är ganska mycket fel på mig, tack för att du frågar!
Jag har ont i magen och känner mig lite snuvig faktiskt. Hoppas det inte är halsfluss igen, det har jag haft väldigt ofta den senaste tiden.
Torra fötter har jag också, och träningsvärk i benen.
Tidigare hade jag en ögoninflammation på gång, men det verkar ha lagt sig nu.

Jag kan dock inte svara på vad det är för fel på de andra här. De kanske bara tycker att det är lite trevligt och avslappnande att slösurfa lite, men vad vet jag.

Åh, jag har också super torra fötter just nu. Får panik när jag sätter på mig strumpbyxor och det typ frasar haha. Imorgon får det bli ett fotbad. Så det är felet på mig.

Låter ju som någon som är relativt van att kommentera här om du vet kampen med att skriva långsamt för att inte få ”du skriver för fort” ??

Vi som kommenterar ofta är ju köpta av Camilla fattar du väl? Hon budar över Pommac och salta pinnar på fredagar. ?

Om jag var singel skulle du lätt ha en chans ?

Får jag chans på dig?

På mig med Pommacen eller anonyma surmulen? Henne kan du ta med till gymmet ?

Äh vad fan. Allihopa kanske? Alla jag får chans på kan väl skriva här under så jag får en lista?

Viktor, du verkar härlig, men Pommac-tanten skippar listan. Jag ryker ändå före castingen ?

Om jag var singel skulle du lätt ha en chans ?

(Hoppas det hamnar rätt denna gången, fanns ingen svaraknapp under Victors ”lista”)?

Haha, äntligen någon vettig person. Jag gillar ditt sätt att hata.

Haha tönt

Hej!
Jag funderar på att börja jobba som Jourhavande Medmänniska. Volontärt arbete. Jag är sjukskriven pga flera hjärntumörer men detta är ’arbete’ man kan göra hemifrån. Några timmar då och då, när orken finns.

Jag är en god lyssnare och har bra med empati. En hel del livserfarenhet och ödmjukhet efter alla sjukhusvistelser och möten med andra patienter och livsöden. Jag skulle vilja ge tillbaka något – jag har fått så fantastisk vårt, mött så många fantastiska människor på min ’resa’.
(En extra puff till alla heeelt underbara uskor!!- vilket fantastiskt jobb ni gör!).

Min fråga är om någon här gör detta:
Hur mår man? Är det tungt?
Min syster arbetar som polis och de första åren gick allt rakt in i hennes hjärta. Utryckningar till misshandlade kvinnor som sen tog tillbaka anmälan när polisen stod i dörren. Där hon kunde se barn bakom mamman men inte kunde göra något utan en anmälan.
Jag kan tänka mig att man tex kan få ta emot samtal från dessa kvinnor som Jourhavande Medmänniska. Och förstås mycket annat jobbigt.
Hur mår man? Orkar man?
Jag vill göra detta så gärna.

Har personligen ingen erfarenhet men tycker det är jättefint att du önskar ge tillbaka till samhället. Du kanske kan prova dig fram och se vad du orkar med? Lycka till!

Hej på er i öppet spår! Jag har en ganska viktig fråga som jag grubblar så mycket över.. Jag pluggar på högskolan just nu på ett program som är 3.5 år långt. Jag har gjort ett halvår in nu och börjar bli så sugen på att skaffa barn med min sambo. Vi har varit tillsammans i 6 år och är stabila med varandra och har pratat mycket om barn. Jag vill självklart gå klart mitt program och få min utbildning men samtidigt börjar mitt bebissug bli så stort.. är det någon här som har valt att skaffa barn under sin högskoleutbildning? Funkar det att plugga samtidigt både psykiskt och ekonomiskt? Mvh tankspridd?

En släkting skaffade sin första under pågående utbildning. Du kan ju alltid ta studieuppehåll och gå tillbaka till studierna när barnet kan vara på dagis/har sin pappa hemma på föräldraledighet. Kommer väl bli tight med pengar men kör om du vill.

Min man började plugga när första sonen var 4 månader gammal och tar examen efter 4 års sammanhängande studier om 2 månader. Under den tiden var jag föräldraledig första 1,5 åren och sedan ett år tillbaka är jag föräldraledig med son nr 2. Min man har klarat det jättebra, men ekonomin som föräldraledig samt studielån är ju inte den bästa.
När jag läste till sjuksköterska hade jag flera i min klass som var föräldrar och jag upplevde att de alltid var bland de första att bli färdiga med uppgifter osv då de fokuserade under tiden då barnen var på förskolan medans vi andra utan barn hade lättare att skjuta upp saker då vi i princip kunde sätta oss med plugget när som helst. Kör om det är vad ni vill!

Jag var beräknad att födas en vecka efter sista vårtentan på civilekonomprogrammet (inte sista året), det gick tydligen finfint och mamma älskar att skryta med den storyn. Kör på!

Varför ska jag ha en livförsäkring egentligen när jag varken har barn, förmögenhet eller är gift?

Är det inte för om man råkar ut för en olycka? Alltså dör man så dör man, då gör det ju skitsamma liksom om man inte har barn eller man som ska leva efter en. Men tänker om du råkar ut för något och inte kan jobba och behöver få ut pengar på försäkring. Vissa sjukdomar får man pengar på försäkring om man råkar ut för. Men är inte så påläst. Kan ju va bra att ha ändå!

Usch jag har börjat noja mig över att jag fått hårfjun på hakan. Ljusa hårstrån. Jag är liksom inte ens 30 och fördomarna säger ju att bara gamla tanter får det. De syns inte jättemycket men på nära håll i ljuset i spegeln ser jag dem på mig själv. 🙁

Alla har det. Dina ör iaf ljusa, jag får svarta skäggstrån ?

Sant, men får då och då några mörka också (vilket är lite random)

Hehe ser ut som jag skriver med mig själv nu.
/Den andra S

Förstår dig. Har själv väldigt mörka, grova strån på både haka och överläpp som jag drar ut med pincett. Även runt bröstvårtorna?! Och typ raggarsträng. Skitjobbigt! Inbillar mig att jag har för mycket testosteron men vet inte om det stämmer. Jag skulle kanske varit man? 🙂

Ni som snusar:
1) Snusar ni på samma sida av läppen hela tiden eller byter ni?
2) Hur mycket snusar ni?
Jag snusar alltid på samma sida men har fått höra att det är knäppt? Känns väl standard? Sen snusar jag en dosa per dag och börjar få lite ångest över att det är för mycket 🙁

Alltid samma sida(höger), en-två dosor i veckan. Mest en dålig ovana ?

Varierar sida hela tiden. Snusat i dryga 30 år så mitt tandkött mår bäst av det. Gillar att snusa olika sorter så kan ha 4-5 dosor på gång. Totalt landar jag nog på 6-7 dosor portion i veckan.

2 dosor stark portion i veckan och 1 dosa LD salmiak

Gillar också starkt snus. Siberia t.ex har 5ggr mer nikotin än vanligt. Men min bästa vän som också är storsnusare pallade 10 sekunder. Min bror inte heller imponerad, men smaken är som baken ?

Siberia är underbart. Kickar som det ska.

Byter sida varannan snus. Det skonar tandköttet. Snusat dagligen i 8 år utan skador på vare sig tandkött eller tänder 🙂

Jag är gravid och ska göra abort… hoppas på att kunna få göra en medicinsk abort då jag avskyr att bli sövd. Kommer vara i vecka 7 när jag ska på mitt möte.
Undrar om någon här varit med om att aborten kan sättas igång på första mötet eller har ni varit tvungna att vänta några dagar? Är så orolig för att missa för mycket av jobbet jag nyligen fått..

Om du väljer att göra den medicinska aborten hemma så kan du få med dig tabletter direkt för att starta aborten samma dag. Om du ska vara inlagd vid aborten så kan du behöva vänta någon dag beroende på hur beläggningen ser ut. Huruvida du är hemma eller inlagd ser olika ut från sjukhus till sjukhus.

Jag genomförde en medicinsk abort i v.8 för ett år sedan. Jag fick ta det första pillret på första mötet med barnmorskan då jag ville göra det under kommande helg (detta var på en onsdag) och sen på lördagen tog jag de ”slutgiltiga” pillerna hemma och aborten slutfördes. Men jag fick uppfattningen om att man fick bestämma lite själv exakt när det skulle ske (inom rimlig tid) men att det första pillret var tvungen att tas tre dagar innan själva ”slutförandet”. Gör man det på sjukhuset kanske det går annorlunda till men så var rutinen i mitt landsting.

Hoppas det går bra och lyckat till med allt!

Lycka till! De vill hellre att man ska ta piller än operation, så det får du säkert. Gjorde ganska ont för mig dock, så var glad att jag var på sjukhus.

Någon som har tips på ett NICE hotell i Grekland eller däromkring med vit sandstrand, bara några meter till havet från hotellet, inte för dyrt (runt 35000kr max)men ändå bra och fräsch standard? Känns som jag letat IHJÄL mig och hittar ingenting som känns rätt….

Jag tror det kan vara svårt att finna, tycker kvalitén på hotell i Grekland är sådär.

Jag har ett jätteproblem. Jag är extremt osäker på mig själv och tänker hela tiden att jag inte kan någonting, är dålig på allt osv.
Jag har en pojkvän sen 1,5 år tillbaka och när det kommer till sex är jag så jävla mesig pga osäker. Jag vågar ingenting och framförallt då inte ”rida” honom som han gärna vill. Jag mår såååå dåligt över detta men seriöst hur gör man det?!? Ni kanske tror jag skämtar men nej. Snälla hjälp. Detta är så skämmigt. Älskar ju honom och vill kunna göra allt för honom.

Kan det underlätta om det är i ett släckt rum? Bara en kort stund och sedan göra någon annan ställning?

Rent praktiskt så pratade podden Alla våra ligg i senaste eller näst senaste avsnittet om hur snubbar föredrar att bli ridna (mer fram och tillbaka än upp och ner tydligen).

Men kan lova dig en sak, din snubbe vill vara med dig för att du är du och de är överlag rätt simpla varelser. De kräver inte mycket för att bli tillfredsställda, han är garanterat tacksam över att ha dig och är inte alls liks dömande som du.

Förstår om du vill för hans skull och att detta är ett klyshigt råd (men så sant): slappna av och tänk inte så mycket. Gör ingen big deal av det, säg att det känns osäkert och att du vill testa dig. Han kan ju då guida dig?

Och våga skratta om det blir fel, det är inte hela världen ?!

Hej allihopa, hoppas ni har en skön kväll!

Tänkte fråga om någon har erfarenhet av eller annars bara tips om att dejta med psykisk ohälsa? Min story är att jag sedan liten haft rätt grov social fobi och som tonåring var jag för rädd för att dejta helt enkelt. Som 20-åring kraschade jag psykiskt och fick då medicinering som hjälpte mot min nervositet men samtidigt blev jag inte attraherad av någon eller något under tiden jag åt dem. Så under några år var jag inte intresserad av att träffa någon i princip. Och när jag slutade äta medicin kom den sociala fobin till en viss del tillbaka, tillsammans med GAD och en depression… Så nu är jag här, börjar bli en bra bit över 20 och har aldrig haft ens i närheten av ett förhållande. Jag har gått på en del dejter under åren, typ fika, men mest för att utmana mig själv, har alltid antingen slutat det hela efter första dejten eller sett till att det blivit en kompisrelation istället. Har egentligen aldrig saknat att ha ett förhållande men nu då alla kompisar har börjat stadga sig blir det lätt ensamt.

Nu har jag i alla fall träffat en kille en gång som jag antagligen för första gången kommer gå på en andra dejt med. Han verkar väldigt snäll och jag är nyfiken på att lära känna honom bättre. Jag är bara rädd att jag kommer reagera som jag reagerat hittills: få panik och fly (inte bokstavligt talat) då jag tycker det blir jobbigt. Jag vet ju att jag måste utmana mig själv för att komma över min ångest men det är svårt att säga emot sina ångesttankar ibland. Funderar också mycket på när och hur jag ska ta upp det här med mina psykiska problem, det är ju något han kommer behöva veta för att förstå mig men samtidigt vill jag inte skrämma bort honom.. Allt är så nytt för mig och jag känner mig helt lost!

Har tyvärr inga råd men vill bara säga lycka till och hoppas det går bra! 🙂

Lägg in det lite i taget, nämn att du upplever sociala situationer som jobbiga. Är han schysst förstår han och vill stötta.

Tycker du är jättemodig som utmanar dig själv i detta och på så sätt utvidgar dina gränser och testar av din ångest. Tycker du ska fortsätta med det och försöka acceptera din oro över det. Andas, försök vara i nuet (förstår om det är svårt). Kämpa på! Du gör ett jättebra jobb redan! Tycker inte du ska känna att du är ”skyldig” att berätta om dina psykiska problem förrän/eller om du känner dig redo för det. Du bestämmer!

HUR i hela helvete ska jag kunna/orka göra slut med min sambo?
Vi har varit tillsammans i 5 år. Vi är förlovade. Jag älskar honom och jag tror att han älskar mig, men det senaste året eller så har det bara varit bråk på bråk på bråk.
Plussa till där att jag är den som (deltids)jobbar (han är arbetslös men gör ingenting åt det verkar det som) och gör mestadels av städningen samt sköter disk och tvätt.
Jag är bara så jävla trött. Orkar inte komma hem från jobbet, städa hemma och sen bråka med honom om något onödigt. Så ser vardagen ut nu för tiden.
En del av mig vill göra slut, MEN:
Vi flyttade till min hemstad för nåt år sedan. Han har ingen familj i närheten, och är inte nära sin familj överlag. Hans föräldrar är avlidna och han har inte haft kontakt med sina syskon på flera år, så jag tycker synd om honom. Vad ska han gör om det tar slut nu? Hans hemstad är 500 km bort.
Vi har två katter. Ok, en katt är ”min” för jag har haft henne redan innan vi träffades, men jag vill inte förlora den andra katten.
Jag har ingen aning om vad jag ska göra.

Har ni pratat om er situation? Alltså verkligen suttit ned och gått igenom vad som gör att ni bråkar, hur ni ska dela upp hushållssysslor etc? Tycker inte det låter roligt för någon av er just nu.

Och alltså, rent krasst så om du gör slut så får han flytta. IOM att han saknar inkomst får du ta djuren(ur rent logisk synpunkt) eftersom det krävs pengar för att ha dem. Att han har ett dåligt skyddsnät ör såklart tråkigt, men han är en vuxen människa.

Har försökt dela upp hushållssysslor osv, men det har funkat ett par dagar sen är det jag som gör allt igen.. Har också försökt låta allt bara vara, låta disken hopa sig och dammet lägga sig i bostaden men jag klarar ju inte av oredan till sist och gör allt i alla fall!
Och vi kan bråka om ALLT.. jag är inte lycklig och han är antagligen inte lycklig heller.
Det här förhållandet måste ta slut men hur ska jag orka??
Singellivet, att få vara ifred nån gång, låter så otroligt skönt! Men att lämna ett förhållande som varat i 5 år är ändå skrämmande och jobbigt..

Bara gör slut på det. Du säger ju själv att ingen av er mår bra. Kanske är det vad han behöver för att ta tag i sitt liv.

Allt löser sig på ett eller annat sätt. Lev livet som du vill, du är viktigast i ditt liv inte en jäkla snubbe!

Om du är ärlig mot honom angående dina känslor så är ansvaret lika mycket hans. Är det arbetslösheten som tagit hans gnista? Eller är han ”bara” lat? Uppenbart att du är den som hans katt har det bäst med.

Hmm har ett problem.

Min man har åkt bort i några veckor så jag har fått sköta lite saker åt honom som involverat mycket kontakt med hans chef/vän. Han bor i en annan stad men kommer ofta till min stad för jobb. Chefen är 50+ och jag är 23. Nu har chefen börjat stöta på mig extremt mycket. Han har också fru men enligt honom är kärleken död och de umgås aldrig. Han smsar mig sent på kvällarna och låtsas prata jobb men sen kan han lägga skumma kommentarer om tex hur snygg jag är, att han vill köpa bil till mig, att han vill ta mig o shoppa osv. Han är inte SLISKIG, men jag blir så obekväm av detta. Känns som han vill ha en ung älskarinna. Tyvärr är det inte en kontakt jag kan bryta för då faller hela företaget. Kommer inte göra nåt alls eller ens berätta för min man för han kommer bli så arg på sin vän. Vill inte ha råd av någon utan ville bara ventilera. Män är verkligen illojala mot varandra.

Fy fan vad vidrigt beteende ?

Tycker så synd om min man 🙁
Vännen/chefen berättade för mig att min man hade öppnat upp sig för honom och sagt att han var så livrädd för att bli lämnad av mig eller att jag skulle träffa en ny. Så går just den vännen och gör det som han vet skulle såra min man mest.

Jag hade berättat för min man bara av den anledningen. Vilket kräk som så tydligt vill göra sin ”vän” illa?!

Usch vilken jobbig situation och vilken äcklig chef! Om jag hade varit du hade jag berättat för min man om vad som hänt, även om det innebär att de två kommer bli osams eller att din man blir sårad. Det är bättre att din mat vet sanningen om hur hans ”vän” är, och att han vet hur du har haft det än att du behöver dölja det för honom. Er relation är ju viktigast, och jag tror på att man ska berätta allt för sin partner!

Usch vilken gubbslusk!

Jag har en fråga. Det är nämligen så att jag tror jag är deprimerad.
Låt mig förklara: jag är varken glad eller ledsen, mer neutral hela. Jävla. Tiden. Träffade min GP (pluggar i England) som sa att jag inte uppfyller kraven för depression.
Så vad är detta? Jag pluggar medicin, så det är tungt och stressig men jag känner liksom ingenting. Är det stress? Och vad gör jag nu? Går tillbaka till läkaren och kräver… vad? Min hjärna står still ang hur jag ska försöka ta tag i detta innan tentaperioden i maj och juni drar igång? Har någon råd eller erfarenheter av samma sak? Kram till världens finaste gäng!

Är du trött på livet? Orkeslös? Prata med kurator på universitet, de kanske kan ge råd?

http://www.deprimerad.net/for-lakare/om-depression/symtomatologi-och-diagnostik/diagnoskriterier Se över dessa, stämmer dem? Ta med detta till en läkare och kräv behandling. Vägrar de: be om utlåtande av annan läkare. Det får du alltid göra och de får inte neka.

Tack! Svarade till ditt tidigare meddelande men det verkar inte ha gått igenom. Jag är inte trött på livet och skulle inte säga helt orkeslös för jag stiger upp varje morgon och gör det jag måste göra men jag känner mig bara neutral i allt jag gör. Vilket jag inte brukade göra.
Ska definitivt se över länken du skickat och försöka boka en till appointment med läkaren för jag tycker det här är skumt och man borde ju kunna göra någonting åt det i alla fall.

Tack för ditt svar och omtanke, det värmer mer än du kan ana <3
Ska

Trött, ja, men inte på livet. Bara så… inget är roligt men inget är dåligt. Känner mig bara blank. If that makes sense. Men jag uppfyller tydligen inte kraven för depression så vad gör jag nu? Skolkurator är en bra idé, dock 6 veckors väntetid… Kollade upp det idag. Vet bara inte vad det är för fel på mig? Jag gör allt jag måste göra men känner liksom noll entusiasm vilket jag alltid brukar ha. Nåja, det Kanske blir bättre av sig självt? Så jobbigt dock.

Det är en kass sits att vara i. Har du någon nära du har berättat om detta för? Har ditt liv ändrats på något vis på sistone? Har du stressat mycket? Hoppat över att göra roliga, givande saker för din egen skull? Jag hoppas verkligen allt vänder för dig!

Hormoner? Brist på vitaminer mineraler? Kosthållning? Träning? Jag fick bort den där känslan du har då jag åt bättre, slutade med ppiller, flour, socker.

Vintern har varit lång och många känner nog som du. Prata med någon och försök ta en dag i taget. Gör saker du blir glad av. Baka en kaka, sitt i vårsolen och njut. Ät en god middag. Och om du skulle börja må sämre – sök hjälp och gå inte därifrån förrän du fått hjälp. Håll ut ❤️

Tips! Denise & Oliver från temptation island väntar tillökning

Vilka är de? Har aldrig hört talats om dem. Är inte TI old news eller är det en ny säsong??

1. Ingen vet vilka det är
2. Varför skriver du det här överallt?

Kanske är de själva som vill hålla liv i sin ”karriär”

Jag undrar om det finns någon här som trappat ner på SNRI preparat? Själv har jag tagit venlafaxin i flera år. Vilka biverkningar upplevde du i början av uttrappningen? ☺️

Vedervärdig ångest, yrsel (blev yrslig bara av att ligga i sängen och vända på huvudet), illamående och kräkningar, ”brain zaps” (googla på fenomenet om du inte vet vad det är). Ångesten gav med sig först, de övriga symptomen hängde kvar länge! Besvärades av brain zaps flera månader/upp till ett halvår efter att jag trappat ut helt. Ändå skötte jag nedtrappningen riktigt långsamt enligt konstens alla regler. Men hade medicinerat väldigt länge så kanske hade med det att göra också…

Jag fick tics och ryckningar i ansiktet. Gick över efter två veckor kanske men var fruktansvärt när det höll på.

Har du missat att ta din Venlafaxin någon gång? Ungefär så fast gånger tio skulle jag säga… Som någon annan nämnde; brain zaps, yr och omtöcknad, huvudvärk och var sjukt illamående. Jag fick också ”ångestmage”, typ magknip och diarré – men så har min ångest alltid varit skitjobbig för magen (okej, kunde inte låta bli..!). Dessa symptom kom vid varje nedtrappning av dosen. Det höll i sig i ungefär två veckor varje gång, och då hade jag tagit 150 mg/dag i tre år och trappade ner till 75 mg; 37,5 mg; inga tabletter. Det är bara att bita ihop och ta sig igenom det 🙂

Behöver verkligen era råd!!
Är 19 år gammal och har för några månader sedan flyttat ut till min egna lägenhet för första gången. Allt var perfekt och jag var så lycklig. Men nu, under cirka 1 månads tid så har min granne stört mig extremt mycket. Vi bort i en lägenhetslänga så vi bor vägg i vägg. Han spelar rock musik i princip dygnet runt, helt okej ljudnivå på dagen men på nätterna skruvar han upp till max så det blir omöjligt att sova. Pratat med hyresvärd och hans ska prata med sin advokat ect då han vill vräka min granne men han menade att det kunde ta ett tag. Men vad ska jag göra under tiden??? Just nu spelar han för full rulle och klockan är 02:48! Är verkligen förtvivlad. Har ingen tillgång till till någon störningjour då jag bor ute på vischan. Kan jag ringa polisen? Vågar inte gå själv o knackar på grannens dörr då han dricker mycket och antagligen tar även droger…

Jag skulle ringt polisen i det fallet. Säg att du är rädd och att du vill att någon kommer dit och kollar läget. Vi har själv problem med stökiga grannar och har fått ringa polisen vid två tillfällen (vi har dock störningsjour som vi kunnat ringa alla andra tusen gångerna det varit något). Så ring! Ett annat tips är att försöka spela in när det låter som mest, det kan hjälpa din hyresvärd! Lycka till! 🙂

Ring störningsjouren!

Idag kom det in en kille med en pistol och började skjuta i vår lokala galleria! Vi kunde inte evakuera utan dock gömma oss längst bak i butiken och bara vänta tills det var över.. Fan fan fan vad jag hatar vapenlagarna och dess beskyddare i det här landet! I

Riktigt hemskt. Flytta är väl lösningen?

Jag behöver lite modetips! Under vinterhalvåret ser jag ut som en vandrande boll och skulle så gärna hitta en snygg vinterkappa som är varm och snygg, tips? (Helst svart)
Vill även hitta en par lårhöga stövlar med klack, alla jag har provat har varit för stora vid vaderna så det klappar :/

Glappar*

Hej är lite sen på det men hoppas någon läser, jag hade influensan från helvetet som börja för ca 6 veckor sen. Var hemma från jobb nästan 2 veckor sen efter det har jag aldrig blivit riktigt pigg har klarat av o jobba o sen däckat hemma använt varenda helg till o bara vila , har hostat upp slem o haft snor i näsan i flera veckor. Var på vårdcentralen förra helgen fick utskrivet mollipect men dom hitta inga andra fel på mig . Men jag har varit svullen under hakan o är jämn tjockt svullen över till mandlar och har varit i snart 2 veckor någon som vet vad det kan vara det har blivit värre dom senaste dagarna ? (Jag har varit det förut med ) , o har ni någr andra bra tips hur jag kan piggna till

MÖHIPPA!

Vad tycker ni är rimligt att lägga på en möhippa/förvänta sig att sina vänner lägger?
Jag ska gifta mig i sommar och drömmer om en möhippa. Inget superspeciellt men typ bli kidnappad, bubbelbrunch hemma hos någon, någon aktivitet (gärna fysisk), spa och sedan middag på restaurang och utgång med dans. Detta kommer ju dock kosta rätt mycket för mina vänner ändå.. + bröllopspresent, de kanske vill köpa ny klänning till bröllopet osv. Vad är rimligt? Jag kan absolut betala min egen del, min mat osv.

OBS fattar såklart att det är olika beroende på plånbok/person osv, men generellt tänker jag. Mina vänner är allt ifrån studenter till heltidsarbetade högutbildade.

Bubbel + brunchmat + aktivitet + spa + restaurangbesök + utång blir ju rätt saftigt på CSN.Var på en möhippa där 80 % var studenter och då låg smärtgränsen vid ung 500 kr, när det blev mer åt 800 kr började väldigt många hoppa av. Vilket väl inte täcker mer än en bråkdel av ditt förslag? det bästa brukar nog vara om man kan reglera kostnaderna lite själv, t ex att var och en betalar för sig (kan ju splittra brudens), att alla kanske inte behöver vara med på alla aktiviteter utan man kan plocka lite (Eller bara ha t ex spa med ett par närstående?). Har man lön är man ju i en helt annan situation!

Sen kanske du inte menar enkel så som det låter men om ens vänner gör en heldag med mat, spa, aktivitet, restautrang och utgång för en så är det ändå ganska ambitiöst, har nog tagit rätt mycket tid och kostnader, så jag hade kanske inte betraktat det som enkelt? Låter kanske hårt men man måste ändå minnas att det gått inflation i ambitionsnivån för bröllop, men våra löner har inte ökat i samma takt :p

Förra veckan var jag så nere och mådde så jäkla dåligt. Jag ville dö, jag ville inte leva längre.
Jag skrev det som ett rop på hjälp och någon skrev att personen fanns där för mig, att jag kunde skriva till henne eller honom om jag ville. Att han eller hon verkligen tog sig tid för mig och var ens villig att hjälpa mig förändrade allt. Idag mår jag mycket bättre.

Tack anonym, det du skrev räddade mig <3

Ni som har erfarenhet av psykoterapi, på vilket sätt hjälpte det er?

Behöver hjälp med CV!! Hur skriver man bra om sig själv? Jobbar nu som säljare, min chef kallar mig alltid hennes högra hand jag tar på mig mycket av hennes jobb och lär mig snabbt när det är något nytt hon visar mig. Har pluggat mycket på distans så är bra på att ta direktiv och ”göra själv”. Fick frågan idag om jag va intresserad av en ekonomitjänst som jag känner vore ett såå lyft för mig!! Tjejen tyckte jag lät så strukturerad så nu måste bara mitt cv vara perfekt.