Tillägg:
Eftersom vissa verkar tro att det här inlägget handlar om när man”får” berätta om sin graviditet så kan jag avslöja att så inte alls är fallet.
Det har jag redan skrivit om här.
Inlägget handlar om när man kan börja tjäna pengar på ett ofött barn och vad man tycker är för tidigt för DET! <——- för att tjäna pengar alltså!
Att influenciska föräldrar inte drar sig för att tjäna pengar på sina avkommor är snarare regel än undantag, men jag kan inte låta bli att känna att det hela verkar gå aningens för långt.
Dasha avslöjade nyligen att hon och Douglas ska bli föräldrar – någonting som hon berättade för vänner och familj genom en klassisk visklek.
När hon börjar berätta om graviditeten är hon i vecka 4 och när Margaux får reda på det är hon i vecka 10. Alltså fortfarande väldigt, väldigt tidigt.
Jag är inte helt hundra på när hon spelade in den första biten video där hon beskriver vad den ska handla om mm men om barnet är beräknat till december så är det fortfarande väldigt, väldigt tidigt i graviditeten när tråkigheter kan inträffa som påverkar.
(Jag menar givetvis ett missfall men känns så kallt att skriva…men det är det jag menar..)
Trots det har Dasha redan skaffat sig ett samarbete med Pampers på hela 12 månader där hon då ska testa sig igenom hela deras blöjsortiment.
Är hon så het på gröten att börja tjäna pengar på sitt ofödda barn att hon inte ens kan ge det en månad eller två för att försäkra sig om att graviditeten fortlöper enligt plan?
Att vara med om en avbruten graviditet är förmodligen nog så smärtsamt utan att för den sakens skull behöva sitta och ringa runt till alla företag man redan skrivit papper med för att förklara att avtalet måste hävas.
Att vara så överlycklig över ett plus på stickan att man inte ”kan” vänta de där 12 veckorna för att berätta för hela världen att man är gravid förstår jag.
Jag tycker absolut man ska berätta för sina nära och kära om man är gravid eftersom de med största sannolikhet även kommer vara de som tröstar en om graviditeten skulle avbrytas, men vänta kanske lite längre med införskaffandet av ambassadörskap.
Föregående inlägg 
Märkligt inlägg.
Märklig kommentar.
Förstår inte riktigt vad camcam vill framföra med det här inlägget..
Att det är märkligt att folk börjar med samarbeten till barnen redan jättetidigt i graviditeten… Då det annars bland ”vanligt” folk inte är så vanligt att man berättar ens att man är gravid för de flesta innan den där första osäkra perioden är över…
Osäkra perioden är så bull. Fick missfall vecka 35 så 12 är ingen magisk gräns.
Alla är ju som du.
Nää, 12 veckor är såklart ingen magisk gräns eller en bekräftelse för att allt kommer att gå vägen.. Men med tanke på att 80% av alla missfall sker innan vecka 12 så kan man ju se det som att det är hyfsat säkert att få ha kvar barnet efter denna vecka. Sedan finns det ju tyvärr gånger där missfallet sker mycket senare i graviditeten och det är ju såklart fruktansvärt! Jag har själv en bekant vars barn inte överlevde efter 25 veckor 🙁
Så enkelt sagt så kan man aldrig vara säker på att det kommer gå vägen fören barnet är fött. Jag var själv orolig hela graviditeten (trots fosterrörelser dagligen) och det var först när sonen kom ut och skrek till som jag kände mig lugn eftersom jag fick bekräftat både genom att själv se och höra att han levde. Nu är det ju inte superbra att gå och vara orolig hela tiden, men jag skulle heller aldrig våga känna mig helt säker då det kan tillstöta komplikationer precis när som helst… 🙁
Då kan du inte ha så bra läsförståelse, det är väl ganska uppenbart vad Camcam vill framföra?
Jag tyckte det var en väldigt fin video.
Tycker också det är upp till henne om hon vill ha ett samarbete trots att hon inte är så långt gången. Jag tror alla mammor bär på en rädsla att få missfall men det vore ju tokigt om samtliga skulle bära den rädslan så långt att inte våga planera överhuvudtaget för sin framtida bebis.
Man gör som man vill 🙂
CamCam, läs det här! Om det här lagförslaget går igenom kanske inte du kan ha kvar din blogg längre.
https://nyheteridag.se/nytt-eu-lagforslag-hotar-censurera-internet-kommer-att-skapa-en-robocop-regim/
+1
Det är en del av avskaffandet av yttrandefriheten… 🙁
Det lagförslaget påverkar inte den här bloggen. Dessutom regleras alla copyright använding genom exempelvis genom memes och remixer av ”fair use” klausulen.
Camilla Läckberg har köpt 40 biljetter till Vid din sidas gala, hon ger biljetterna till dem som inte har råd att köpa en biljett själv (biljetterna kostar ju 550 kr/st) https://www.instagram.com/p/Bj0OaKbHyZ0/?hl=en&taken-by=lackberg
Oj hela 40 st det var fint av Läckberg men hon har råd men väldigt fint gjort. Hoppas hon inte får skitspekulationer nu bara om att hon utnyttjar det för att framstå som god och snäll och för att synas och stiga i anseende.
Jag kom inte ens att tänka på några ev. spekulationer. Tycker det är fint gjort av henne.
Anonym 18:41, det är väldigt underförstått att du vill starta dem spekulationerna.
Tycker det är väldigt fint gjort av henne.
Dessutom spelar det väl ingen roll varför människor skänker eller spenderar pengar till välgörenhet. Vad man än har för baktanke/anledning så går ju pengarna till bra ändamål och då spelar väl orsaken mindre roll?
Nej nej men herregud hen ville väl inte starta spekulationer, så ser jag det inte jag alls men jag har också sett förr att andra personer som skänkt eller engagerat sig i välgörenhet anklagats för att utnyttja det för att synas.
Ökade till 60 st biljetter ! ?.
Vill minnas att Odd och Bella också var tidigt ute för att kapitalisera på Gillis.
Det var sponsrade blöjor från första dagen och gratis välling kom så snart den blev aktuell.
Sen var det töntig videoreklam också om jag minns rätt. Tror det var Libero som sponsrade.
Man måste vara om sig och kring sig 🙂
Ja det var Libero. Jag är gravid och får deras ”veckomail”. Typ vad som händer med bebis och mig vecka för vecka. De har fortfarande med vloggar från Bellas graviditet med Gillis. Får gärna information och så men inte helst med Bella med i videofilmerna. Känns som om de kunde byta ut henne.
Känns som att fler å fler outar sin graviditet tidigare än efter v 12. Är det så hos ”vanlisar” också eller är det influenserna?
Har bara sett Jocke och Jonna göra så
Cissi Wallin var oxå tidig
Ja… De var väl ute så tidigt man bara kan vara med att berätta…
Jag gick ut med det direkt, inte på sociala medier eftersom jag inte använder det men till vänner, familj och kollegor.
Gravid 2 gånger och bägge gångerna berättade vi runt vecka 7-8.
Gabjossan också
Ja det upplever jag. Tror det kan ha att göra med att vi pratar öppnare om när det inte går vägen? Fick missfall första gången och då berättade jag inte pga tänkte vänta de där veckorna. Sen tyckte jag det var fruktansvärt att behöva berätta om missfallet (för tex kollegor och liknande) så efter det har jag berättat tidigt pga lättare oavsett vad som händer.
Finns vanliga människor också bla i min bekantskapskrets. De skriver att de väntar barn samt visar ultraljudsbilden på Facebook och Instagram. Antar att det vill få en massa Gratulationer. Sen finns det de som bara föder utan någon info om att de ens väntar barn. ?
Det ”vanliga” ultraljudet är runt vecka 18, så det är då de flesta lägger ut det på sociala medier
Berättade för närmaste så fort jag fick reda på det, var typ i v.5(?). Men är nu i v.14 och det är fortfarande de som vet om det. Tänker inte outa det på sociala medier.
Grattis! ?
Älskar när folk inte outar det! X antal gamla klasskompisar har fått barn och i alla fall fyra av dem har lagt upp en bild på en nyfödd bäbis, utan att ha lagt upp en ”före-bild” på tex ultraljudet eller nåt, man blir ju lite chockad faktiskt eftersom man, tyvärr, är så van vid att folk lägger upp bilder om det?
Tråkigheter kan hända genom hela graviditeten och även efter att barnet är fött. När man håller så hårt vid 13 veckor så känns det lite mesigt att sörja om man man förlorar barnet innan det men det kan vara en väldigt stor sorg ändå. Jag fick missfall i vecka 8 och jag var helt förstörd men fick fint stöd av mina kollegor och familj. Jag tycker att det är helt ok att glädjas i vecka 5-6 och börja planera allt möjligt, ta ut svängarna och njut av det och hoppas på det bästa.
Det är aldrig mesigt att sörja.
Det skrev jag inte, jag skrev ”känns”. Det baserar jag på vänner som har sagt att det ”bara” var 5-6-7.
Förstår vad du menar. Jag fick missfall i vecka 12, jävlar vad vården var förstående och stöttande. Fick nyligen missfall igen i vecka 6, bemötandet jag fick var skrämmande. Tex”så tidigt är det ju ingenting” och ”det är bara att vänta och försöka igen, ingen stor sak” För MIG och för pappan var båda gångerna lika jobbiga och fruktansvärda. Vi vill ju ha barn och varje plus tänder ju hoppet och hjärtat börjar bulta för den lilla dom växer där inne.
Märkligt att vården gör så. Mot mig var de groteska. Jag ville gå igenom en abort och den damen jag fick var fruktansvärd.
Hemskt för er del som så gärna ville och får höra en sådan sak som om det inte vore någonting.
Åh var du i Göteborg? Träffade en riktigt hemsk kvinnlig läkare där.
Usch ja tyvärr för min del var det en fördröjd missfall. Trodde att jag var gravid i vecka 12 men fick missfall i tidig graviditet fastän kroppen stötte inte bort fostret förens vecka 12 så min kropp hade alla graviditetssymptom. ?
Samma här. På vårt ultraljud i v. 12 så såg de ett dött foster som inte var mer än 7 veckor ? Inte speciellt trevlig upplevelse.
Samma för mig, v14 och barnet 10 veckor. Fruktansvärt va det.
Och jag har förlorat ett barn i vecka 35. Blir nästan irriterad på folk som jublar över att de 12 första veckorna äntligen är förbi i tron om att inget fortfarande kan hända…
Om du läser Dashas blogg så kan du läsa om hur orolig hon har varit och att hon ännu har drömmar om att ngt går snett osv. Så du kan släppa din irritation 🙂
Jag har ALDRIG stött på någon gravid som tror att allt är säkert bara för att de första 12 veckorna är gångna. Däremot har jag stött på många kvinnor som känner och/eller försöker tänka att den STÖRSTA risken för ett missfall är över. Skulle vilja påstå att de allra flesta som är gravida oroar sig enormt mycket. För ganska mycket.
Med det sagt: beklagar verkligen din förlust. Att vara så nära att få hålla sitt barn som man (troligtvis) fantiserat, längtat och tänkt så mycket på måste vara rent av fruktansvärt. Beklagar verkligen.
Och din kommentar gör MIG irriterad.
Det är absolut ingen som släpper sin oro för sitt ofödda barn för att 12 veckor gått och tror att INGET kan hända längre!? Vart får du ens det här ifrån?
Att det såklart händer tragiska saker som dessa sent i graviditeten, det är inget som innebär att folk ska behöva gå runt och tänka på det som om det vore lika vanligt som ett missfall före v. 12 är eller hur? För det är inte lika vanligt så man behöver inte vara LIKA orolig. Något många ändå är.
Det är bara det vanligaste tiden man väntar för att BERÄTTA pga hur vanligt missfall före v 12 är, det är allt. Så man ska vadå enligt dig, vänta till v. 35 med att berätta för du var med om det i v. 35? Eller 40? Eller inte alls?
Och nej, man tror alltså inte ens det även om man ”jublar” efter 12 veckor. Vem som nu ens gör det. Det är väl snarare så att man törs andas ut lite och törs berätta för andra än bara sin närmaste krets. Varken mer eller mindre. Baserat på vetenskap som säger att det är betydligt större risk före v. 12 och betydligt mindre efter. Inte att risken är obefintlig efter. Det är tillåtet och helt normalt att andas ut lite efter att ha tagit sig igenom den mest riskfyllda biten. Det är en milstolpe. Glädje är berättigat.
Och trots det är man ändå medveten om att vad som helst kan hända under hela graviditeten, men alternativet att inte berätta förrän barnet är fött är helt enkelt inte önskvärt. Och vad som helst kan hända barnet så länge det lever också. Får man aldrig jubla över sitt barn då, för allt kan alltid hända det? Alla föräldrar oroar sig, från plus på stickan tills den dag de dör. Man behöver inte sitta och önska dem mer oro. Självklart finns en oro graviditeten igenom för alla som är gravida. That’s a given.
Att du känner såhär för människor som är glada över att ha tagit sig igenom graviditetens i särklass mest riskfyllda del där det är så vanligt att man får ett missfall, jag tycker det är en märklig inställning. Och jättesorgligt.
Mammor går runt och oroar sig för sina barn hela graviditeten. Oroar sig för att allt ser bra ut, oroar sig för att nåt ska hända, oroar sig för förlossningen och för att barnet inte ska komma ut friskt och välmående. Ingen tror att det är riskfritt efter v. 12. Ingen slutar oroa sig v.13.
Oj.. Fattade inte själv hur mycket text det blev, nu orkar ingen se min poäng heller.. Aja. Du irriterar dig på de mammorna jag irriterar mig på dig. Kort sammandraget!
Blir -nästan- irriterad, skrev jag. Och min poäng var att jag anser att man lika gärna berätta när man plussar (vanligast runt v 3-5) som i v 20. Det kan gå åt helvete när som helst, så varför anser så många att man inte bör outa sin graviditet före v 12? Och du får gärna bli irriterad på mig, men jag menade inte att jag vill ta ifrån glädjen från folk men år 2017 dog 399 barn i magen bara här i Sverige och det är något vi måste våga prata mer om och informera gravida om, inte bara om de 12 ”missfallsveckorna”.
Rörigt as fuck, men nån kanske fattar.
Fast till Empies försvar så finns det faktiskt gravida som tar en graviditet som en självklarhet och utan oro. Har själv stött på det.
Du har så rätt, Cam Cam.
De flesta plussar runt dagen för beräknad mens eller något senare (runt v.5-7). Missfallsrisken är som högst i början och ju längre tid som går ju säkrare ska det vara, runt v.13 minskar risken drastiskt. Jag plussade häromveckan och blev såklart överlycklig. Några dagar senare fick jag tidigt missfall. På de dagarna hann jag googla allt, försiktigt börja viska det till mina två bästa väninnor, allmänt vandra runt i en lycklig, gravid bubbla. Sen sprack den rejält och det var bara att börja om igen…
Så som svar på din fråga eller diskussionsämne – JA det är helt sjukt att inleda ett samarbete innan barnet är ute och innan man passerat de mest kritiska veckorna! Det är MÅNGA som får missfall och många som får missfall utan att veta om det. Är mensen sen några dagar för att sedan komma som en syndaflod eller något annorlunda än den brukar? Grattis, du har förmodligen fått tidigt missfall.
Vaddå grattis? Veeeem använder grattis i samma mening som missfall ens
Jaaaag ser du väl??
Sluta med det då
Du vet, jag kommer aldrig ursäkta mig för att någon blev kränkt av ett ord jag skrev.
Det är väl en jättebra egenskap att kunna be om ursäkt om man kränkte någon, det kostar ingenting.
Okej. Grattis till ditt missfall! Firade ni?
Men sluta bara, Anon. Du beter dig SÅ illa just nu.
Nej, vet du hur många tjejer som haft ångest och funderat över sitt eventuella missfall, kanske gått och längtat efter plus och precis fått en annorlunda mens som behöver läsa hennes ”Grattis, du har förmodligen fått tidigt missfall”. Grattis tillbaka säger jag
Här har du en tjej som fått fyra missfall varav en var tvillinggraviditet, skapats en gång, blodtransfusion en gång osv osv, och/eller så kan det helt enkelt vara att mitt GRATTIS VAR IRONI! ?
Att vara kränkt innebär inte att resten av världen ska anpassa sig efter en enda människas känslor. Det var ett ord jag skrev. Byt ut den till valfritt annat om det lugnar dina nerver. Och nej, aldrig att jag ber om ursäkt för att det jag skriver kan kränka någon. Jag ber inte heller om ursäkt ”i förväg” eller säger ”förlåt men…”. Det daltas för mycket med vuxna människor idag och ursäkter holkas ur lika mycket som ”avundsjuka”, ”mobbning” och ”näthat”. Gör jag fel eller armbågar jag någon av misstag i matkön ber jag självklart om ursäkt.
Jag kan ju inte be om ursäkt för att jag tycker på ett visst sätt. Jag tycker tex att alla som ska köpa hund genomgår en utbildning innan som ger en utmärkelsen ”godkänd för att inneha husdjur”, kuggar man får man inte ha hund på x antal år . Vad ska jag göra åt att du blir kränkt över det? Jag tycker ju fortfarande det hur butthurt folk – hundägare – ”jag behöver minsann ingen jävla kurs” än må bli.
Puss och kram,
Helena som sagt grattis till sig själv fyra gånger!
Vet du vad Helena, jag är inte kränkt. Jag tycker att det är extremt respektlöst mot andra kvinnor.
Helena, jag säger detta med all välmening. Se över din reaktion och fundera på vem som verkar kränkt och hur mycket mer energi du la på att försvara dig ist för att enkelt skriva ”ursäkta, det var klumpigt formulerat, jag menade det ironiskt”. Det är inte hela världen att göra fel och erkänna det, man växer dessutom som människa om man vågar möta andras reaktioner ist för att slå ifrån sig och attackera.
Kubo – världen är full av människor som blir kränkta för ingenting. Vad man än gör så kränker man någon. Jag tänker inte sätta mig in i deras båt, försöka förstå, för även om jag ändrar mig så är det ändå någon annan, dagen därefter, som blir kränkt över det. Det går inte att göra alla nöjda. Jag tänker inte ens försöka. Absolut att sätta sig in i hur andra tänker men då får man sitta där hela dagen, och göra om allt dagen därpå. Jag ber inte om ursäkt för att folk blir kränkta av mina åsikter eller för att de tolkar nåt jag skriver på fel sätt (!). Fan, mycket kan jag göra men inte att särbehandla kränkta människor. Möjligen att ge dem rabattkod på kuddar att tejpa upp runt väggarna eller en lite tåligare ryggrad.
Människor blir inte kränkta för ingenting och faktiskt, jag ser ingen som är kränkt här utan det är du som skrev den känslan på en annan. Det är du som är i en konflikt nu och det måste ta mycket mer energi än att lyssna och bekräfta vad personen skrev. Att slänga ordet kränkt kring sig visar bara att man inte vill ta ansvar för det man säger och gör men det får man faktiskt göra som vuxen människa. Du nämnde ordet kränkt, du säger att någon är kränkt, du säger att du inte behöver ta hänsyn till kränkta men har du ens lyssnat på vad personen säger? Det är inget konstig hen skriver, det är ingen som är kränkt och den som reagerar starkast är du.
Kudo: ?Enligt hur jag ser det så håller jag inte med dig om något alls du skriver ovan.
Okej hmm, du behöver inte hålla med mig, det är mina åsikter.
Wow, Helena, nog är vi kusiner alltid? – när jag scrollade igenom kommentarerna förut tänkte jag exakt i de banorna du nu skrev, klok du är????
Helena, jag önskar jag kunde va mer som du! Jag är en liten mes som viker mig för allt, och anpassar mig efter allt och alla för atr inte råka trampa folk på tårna. Min advokat sa till mig sist ”men nu får du sluta ursäkta dig för minsta oviktiga sak!”, blir så trött på mig själv, vill vara mer som jag va förr. Men ångesten blir så stark ?
Uppfriskande och stärkande att läsa sånt här!
Håller också med Helena ✌️?
Men wow man behöver inte ta allt bokstavligt
Lättkränkt much? När man skriver grattis i en mening som här ovan, så signalerar det torr sarkasm/ett konstaterande att många helt ovetandes drabbas av missfall. Du tror väl inte på fullaste allvar att hon personligen gratulerar någon som drabbats av ett missfall?
Lättkränkt? När det handlar om missfall? Förlora sitt barn?
Hänt mig fyra gånger. Grattis till mig!
Och ja, som vi alla kommit överens om vid det här laget – du är kränkt och det är helt okej att vara men det ger en tyvärr ingen särbehandling utanför husets fyra väggar. Slå upp sarkasm nästa gång du googlar.
Jag kan säga grattis till att du har fått en livshotande kronisk sjukdom också . Blåser jag verkligen upp ballonger och anordnar fest och champagne? Nä, för jag är ironisk. Jag har själv en livshotande kronisk sjukdom. Grattis som fan till mig. ?♀️
Tycker du att det är något att vara IRONISK över? ? okej. Grattis till dina missfall och din sambo som tvekar
Haha, absolut. Det är en metafor, om du vet vad det är. Roligt att så många blev upprörda över ett enda ord, skrivet med ironi. Vad gör det om man inte vet att man ens var gravid, och så får man ”mens” (tidigt missfall)?
Ska jag rusa fram och säga MEN HERREGUD JAG BEKLAGAR SÅ HEMSKT MYCKET DU HAR FÅTT MISSFALL HUR MÅR DU HUR KÄNNER DU DIG VAD KAN JAG GÖRA FÖR DIG?!
Såklart säger man inte heller grattis du har fått missfall men som sagt, det var sarkasm & ironi. Ödets lott. Life fucks you. Grattis, du är titulerad till att deppa, gråta, vara ledsen, sörja, sedan att resa dig upp och köra igen. Grattis till en ny chans, en ny möjlighet. Grattis till livet.
Det är ingenting att vara ironisk över. Du framstår inte som en speciellt bra person
Helena+: Tycker du verkar vara en aldeles utomordentligt BRA person. ??
Antar att du var lika ironisk som Helenas ”grattis” – och om inte så börjar detta bli riktigt sjukt. Man kan ju inte vara så klumpig att man grattar folk till eventuella missfall bara för att man själv har fått flera stycken utan att fatta att det inte är okej och att det är läge att backa. Helena verkar sakna en stor dos empati och just människor utan empati skrämmer mig enormt mycket ?
Man kan väl ironiskt säga ”grattis” till ett missfal, det kan betyda att det är lättare att bli gravid med hjälp nästa gång.
Då vet man att det är fri passage, bra spermier, att man har ägg och ägglossning m.m.
Sen är det naturligtvis sorgligt också!
Du känns väldigt offensiv och sätter stämplar som ”kränkt” på någon för att slippa bemöta det personen skrev. ”Vi alla” är faktiskt du och håller du inte med ett anser att personen har misstolkat så kan man bara säga det.
Kubo: Var nu rättvis.
Anonym skrev…”Veeeem använder grattis i samma mening som missfall ens”
Det förtjänar faktiskt inte ett lungt och pedagogiskt svar. Hade hen fått det så borde hen vara utomordentligt tacksam. Ville hen lungt och fint ifrågasätta så borde hen från börja formulerat sig annorlunda. Hen fick svar så som hen ropade.
Okej, men man behöver inte svara på samma spår utan man kan välja sin egen reaktion oberoende av vad för signaler någon annan ger ut. Ett öga för ett öga är ingenting jag tror på.
Kubo: Man behöver inte men ibland är det de man orkar.
Ibland kanske det t o m är det man tycker hen förtjänar.
Om någon skriker h*ra till mig kan du räkna med att jag kommer svara med något minst liks dräpande. Är jag pigg, en mer intelligent dräpa, är jag trött ett värre ord tillbak.
Som sagt. Detta är ett känsligt änne för Helena. En så pass stor grej att hon startat en hel blogg om det. Är det då inte orimligt att kanske ha förståelse om hon reagerar med starka känldor på dumt formulerade frågor?
Tänker att en viss anonym mer förtjänat och borde fått ta del av dina råd och tankar. ?
Ja men samtidigt vet vi inte vilken kamp anonym kämpar. Absolut kan kommentarerna vara riktade mot henne med men jag reagerade på Helenas mest eftersom hon slängde ordet kränkt kring sig och skrev att hon inte ber om ursäkt om hon kränker någon.
Kubo 22.07:
Nej, men man kan inte veta vilken kamp någon har, men ska man tänka på exakt allt och alla hela tiden så kan man till slut inte säga nånting längre.
Don, man kan säga vad man vill men man kan inte säga vad man vill utan att någon reagerar.
Tveksamt om jag håller med dig om det.
Tack F, äntligen någon med lite förstånd.
Vilken hård människa du verkar vara. Tänk på andra också!!
Ja!!! För att ha en blogg som handlar om längtan efter barn och missfall så har hon väldigt lite respekt mot andra kvinnors känslor
Verkligen, DET är ironi om något…
Men det är onödigt att skriva så. Knäppt tycker jag.
Och det får du naturligtvis tycka. Men världen kan inte anpassa sig efter dina känslor. Ricky Gervais har en fantastiskt rolig monolog om det här i Humanity, spana in den 🙂
Du vill ha en ursäkt för att jag var ironisk, sarkastisk och ser livet med ett optimistiskt synsätt, som inte tar en text eller i detta fallet, ett ORD, på en skvallerblogg så allvarligt. Du kallar mig hård för att poängen gick dig över huvudet. Jag har fått missfall. Flera gånger. Jag har längtat och sett fram emot och gråtit och sörjt. Men jag har rest mig upp igen. Varje gång. Livet går vidare oavsett vad som händer. Allting behöver inte tas på största allvar. Speciellt inte en text man hittar på internet.
Helena, jag gillar dig. Jag tycker att det har blivit ett sådant ofantlig pjåskande överallt hela tiden, att uttrycka sin genuina åsikt någonstans är svårare än att ta sig genom ett minfält. Överallt är det någon som blir kränkt, stött, upprörd. Klart man får bli förbannad om någon säger rakt ut, du är dum i huvudet.
Men vafan kom igen, det tolkas, analyseras och vrids på meningar och ord så hälften vore nog. Helsicke är det inte upp till var och en att ansvara för sina egna (lättstötta??) känslor istället för att kräva ursäkter från omvärlden jämt? Ruska på dig och gå vidare liksom, allt är inte lönt att lägga energi på. (Ja okej ja la lite energi på detta svar, då behöver ingen kasta det tillbaka)
Jag har då ingen vidare lust att tänka på ALLA ANDRA kvinnors känslor som kan bli stötta i kanten för det jag tycker eller uttrycker mig?
JISSES jag har väl nog att tänka på mig själv, jag som är kvinna, för vi har ju sååå mycket känslor! OBS IRONI*
Jag förstå vad du vill säga men ibland så är det mer värt för en att ta ställning här och nu än att skaka det av sig och gå vidare.
Det här är ett känsligt ämne för Helena. Vem är någon att säga till henne hur hon ska hanterar det?
Vem är någon av oss att säga till en person att just detta, just idag borde du vara den ”större” och bara svälja och gå vidare?
Vi vet inget om Helenas dag. Kanske fick hin sin oönskade nens just idag. Kanske var just dessa ord någon annan en annan gång sade till henne orättvist och hon stör sig fortfarande på den gången.
Jag ogillar att någon tycker att någon ska skaka av sig något. Vi bor inte i dennes skor. Vi kan möjligen säga till den att vi hoppas att den är värd bättre än att behöva vara arg eller vad den nu känner.
Men det är verkligen inte upp till någon annan att berätta för den hur den BORDE känna.
Mina bestämda åsikter hur det borde vara.
*Kanske fick hon sin oönskade mens just idag…
Föll bort en mening.
Vi kan skriva/säga att vi hoppas att den snart kan skaka det av sig…
the real Hm, så som jag skrev menade jag inte att det var Helena som skulle ruska av sig utan de som blev så enormt stötta av hennes ”grattis”. Jag kanske formulera mig dåligt men började svaret mer eller mindre att jag håller med henne och sen fortsatte jag mitt argument inte mot henne utan med henne om att andra kan vara överdrivet lättstötta.
Svårt att få till sitt budskap genom text ibland.
Nej jag förstår mycket väl att känslor kan yttra sig på olika sätt, antingen hårt eller mjukt.
Har en nära vän som förlorade sitt barn i v 36 och jag förstår inte men hon är tamejtusan den mest livsglada kvinna jag vet, hon är så stark och fantastisk. Påminner mig om att glädjas åt det vi har ?
??
Hoppas du begrep min luddiga kommentar Helena som inte var riktad mot dig, att jag är med dig om att man inte kan gå och ta ansvar för alla andras känslor hela tiden. ?
men snälla rara kan du inte bara inse att det du skrivit inte var så trevligt och bara be om ursäkt.
Grattis till lättkränktheten 🙂
Hela tiden ska det ”visas fram” än det ena och än det andra och ofödda barn är inget undantag. Den lilla familjen har blivit en allmän cirkus som kan säljas för… blöjor? Allt medan man hungrar efter att få flera följare. Gör man det för barnens bästa eller ?
Kan inte fatta intresset av att följa nån som är gravid, ingen big deal mer än för mamman och närmast sörjande ?
Jag skulle inte berätta tidigare än v.12 för andra än de som jag även vill dela sorgen av ett missfall med. Om hon känner för att dela ett eventuellt missfall med sina läsare och samarbetspartners så ser jag inget problem med det.
Dock tror jag inte man vet hur man skulle reagera på ett missfall innan man får det. Jag trodde inte att jag skulle bli så påverkad som jag blev. Satt bara och böla rakt ut på toaletten i timmar. Då var det skönt att bara behöva dela sorgen med de närmsta tyckte jag.
Men som sagt. Hon gör exakt som hon vill.
Hon berättade ju dock i v 13.
Dåså ???
Återgår till feberyran då ?
Jag fick avbryta min graviditet i vecka 22. Det var rätt skönt att alla visste (berättade i v6), så man kunde få sörja i sin tid. Jobbigt att berätta den tråkiga nyheten, men efter det fick vi så mycket stöd. Jag skulle nog mått sämre av att ingen visste, då skulle folk haft förväntningar på en tex på jobbet som man inte kunde uppfylla.
Hon berättade väl till världen först efter v 12? Hon berättade ju bara via viskleken till sina närmaste vänner tidigare än det, inte så att hon började samarbeten innan v 12. Dessutom skrev hon ju ett inlägg redan att hon hade väntat till v 12 just pga rädslan för missfall. Man får ju dessutom göra hur man vill 🙂
Ja det går undan nuförtiden, folk ser ju sin chans att synas och tjäna pengar. Jocke o Jonna föresten har ju nu fått reda på att bebisen har det andra könet än det först var sagt 😉
Förstår inte meningen med ”;)” där på slutet? Ibland tror man fel om könet 🙂
Det är ju inte de som trott utan de har fått det sagt till sig. Ibland blir det fel
De tog nu något test som lät lite hokuspokus den första gången…
https://dasha.baaam.se/egoismen-i-att-spekulera-i-nagon-annans-graviditet/
Hon gick ut med det vecka 13
Låt henne glädjas! Jag har förlorat en bebis i v. 20 och ett av mina barn fick cancer som halvåring (frisk nu!). När hade jag fått börja fira de graviditeterna? Bättre att fira det som firas kan. Oftast går det ju bra!
❤
Att glädjas över en graviditet och direkt börja hitta samarbeten att tjäna pengar på är väl knappast samma sak, eller?
För henne är det kanske ett sätt att få det att kännas mer verkligt. Jag tycker nog inte att det är värre att tjäna pengar på sitt foster än att göra det på sin nyföding eller treåring eller tolvåring.
Visst kan man kritisera att folk tjänar pengar på sina barn (helt oavsett ålder), och det är toppen att du konsekvent lyfte r det ämnet för det behövs, men VARFÖR blandar du in 12 veckor och risken för missfall nä de två grejerna har absolut noll att göra med barnets integritet och barns rätt att inte användas som reklam osv? Det är helt onödigt, och dessutom väldigt otrevligt att börja upplysa gravida om risken för missfall (de vet redan om risken, jag lovar, och vill de snacka missfall så gör de det, vill de inte så var snäll och var tyst).
Jag förstår verkligen inte, varför inte bara skriva samma inlägg om att tjäna pengar på sina barn dagen man plussar, men utan att babbla om missfallsrisk och att man ”borde” vänta 12 veckor? Det finns så mycket gammal skrock kring att inte berätta ändå, och så himla många som har svårt att alls orka glädjas åt en graviditet pga all oro, så du borde bara vara glad för hennes skull om hon nu inte är orolig för missfall, oro skyddar nämligen inte det minsta även om skrockfulla tanter alltid försökt inbilla folk det. Visst kan det skydda ens känslor att inte ta något för givet, men det är helt upp till en själv. Det finns folk som tycker tidiga missfall är väldigt jobbiga just för att man inte berättat också, så man känner sig mer ensam i sin sorg.
Hör väl ändå till att detta är hennes jobb? Det är ju det hon och Ida Warg, Margaux etc jobbar med och försörjer sig med.
Jag har under ca 6 veckor gått runt med ett utomkvedshavandeskap. Fick veta det i vecka 4 och därefter väntat på att kroppen ska ta hand om det själv med regelbundna kontroller hos gyn samt 5 besök till gynakuten pga fruktansvärda smärtor. Väldigt påfrestande för både psyket och kroppen.
Tyvärr kommer jag aldrig kunna glädjas över ett positivt grav-test igen för jag kommer vara så rädd att detta händer igen. Det är så mycket mer som ska klaffa för att det ska bli en bebis än bara ett positivt gravtest.
Håller med. Har haft två missfall på rad nu och nästa gång kommer jag nog tyvärr bara vara rädd.
Vill bara skriva att jag varit med om samma sak. När jag blev gravid nästa gång så fick jag mitt efterlängtade barn. Nu är jag gravid med barn nummer tre och oron för missfall släpper tyvärr inte, det har satt sina spår. Men jag hade världens bästa barnmorska som i och med mina erfarenheter låtit mig göra tidiga ultraljud för att lugna mig lite i alla fall. Hoppas det går vägen för dig nästa gång!
Mitt brorsbarn dog vid förlossningen. Min kompis syrras barn dog vid förlossningen. En familjeväns fru dog vid förlossningen. Inte för att vara cynisk men bara för att man klarar de 12 första veckorna betyder det inte att det slutar bra. Jag var orolig hela min graviditet (helt i onödan, som det oftast är) men antar att allt detta påverkat mig.
Låt alla berätta om sin graviditet när de själva vill och känner sig redo. Nu hade du ju fel om vecka i det här fallet, men oavsett är det ett smaklöst inlägg. Att ”behöva ringa upp en samarbetspartner och berätta om missfall”. Hur rör det dig?
Här var väl ämnet inte när man berättar utan att man tidigt profiterar o fixar samarbeten när risken för missfall fortf är hög eller har jag missuppfattat
Helt korrekt!
Helt korrekt eftersom risken för missfall är hög? Alltså har du helt missat att hon väntade till vecka 13? Måga väljer att berätta då eftersom risken har minskat då, vilket Dasha gjorde. Vad är grejen med detta inlägg?
Varför skrev du då skiten om v 12 och missfallsrisk?
Men vad spelar det för roll att man profiterar på samarbeten när risken för missfall är hög? Vad har de två grejerna ens att göra med varandra? Att inte tjäna pengar på barnet handlar om att skydda barnet, att det kan kännas jobbigt att behöva berätta att man fått missfall har inget med att skydda barnet att göra, utan föräldraras känslor.
Det är väl EXAKT lika rätt eller fel att tjäna pengar på en graviditet oavsett om den slutar i missfall eller barn?
Du väntar barn, inte missfall. Så konstigt och deprimerande inlägg!!
Väldigt smaklöst inlägg.
Superglad för hennes och Douglas skull. De verkar så glada och jag hoppas allt går bra och att de får ett friskt barn <3
De gick ju ut med det i v. 13 och verkar som de inledde samarbetet då också, däremot har de spelat in reaktionerna från när de berättade för nära och kära tidigare
Missfall kan ske under hela graviditeten. Efter vecka 22 kallas det intrauterin fosterdöd. Risken är förvisso störst före v 12 men man är aldrig ”säker”. Så det måste vara upp till var och en när de känner sig redo att berätta om sin graviditet.
ot men trotsar min telefonfobi och låter nån ringa mig nu. jag tror jag avlider, han sjunger och spelar gitarr om mig
Mysigt ju?
nu vet jag inte vad jag ska göra haha 🙂
Gillar du honom? 🙂
jag ogillar honom inte iallafall, han har fått mig att le och skratta när jag mått skit annars
Han låter som en keeper. Fortsätt med honom som du gjort hittills?
då gör jag nog det 🙂 tack!?
Åhh hoppas att det går bra, så mysigt att läsa om folk som dejtar o allt vad de gör, lycka till?
Man väntar ju dock ett barn – inte ett missfall.
Beror väl på hur man ser det, hur gammal man är etc. Är man 40 väntar man nog missfall snarare än barn rent statistiskt. Å andra sidan ska man ju naturligtvis kunna glädjas! Statistik e ju bara statistik
Nej det gör man inte, inte när man väl plussat (men det finns ju många missfall som är så tidiga att man aldrig vet om dem).
Är du korkad eller bara dum? Vem går in med inställningen vid en graviditet att man väntar ett missfall och inte ett barn? Dumfan.
Skillnad på korkad och dum?
Pratar du om dig själv eller de m flera graviditeter i bagaget som alltid slutat i missfall? Tror du på riktigt att alla har samma förutsättningar?
Minns inte vem som sa det men man kan aldrig fira i onödan, det värsta som kan hända är att du mått bra under tiden!
”Ordspråket” lyder: Ta alltid ut glädje i förskott. Det värsta som kan hända är att du varit glad i onödan.
Jag och min sambo var ganska snabb att berätta för vår familj och närmsta vänner, vi kunde inte hålla oss, det var ju vår dröm som gick i uppfyllelse. Tyvärr fick vi missfall i v. 11, utvecklingen hade stannat i v. 6, så min kropp lurade oss med andra ord i fem veckor (!!!!), dessutom klarade inte kroppen av missfallet så jag hamnade på sjukhus osv osv.
Efter en tids sorg har vi börjat försöka igen, men pga hur familj/vänner reagerade och bemötte vår sorg så har vi har kommit överrens om att inte berätta för någon förrän vi är 100% säker på att bebis mår bra vid nästa graviditet. Att säga till någon som fått missfall att ”det bara är att försöka igen” eller ”det skulle ändå inte bli frisk” är det dummaste man kan säga!
Samma här! Missed abortion som slutade i akut skrapning, dagen efter jag berättat om min graviditet för chefen.. ?
För att ge lite hopp kan jag dock berätta att nästa gång det tog sig fick vi vår grabb, och elva månader efter honom kom lillebror ?
Jag förstår vad du säger och känner, samma erfarenheter.. Men när vet man att barnet till 100 % mår bra? Största risken minskar efter v. 12 ja men när berättar man om man ska vara helt säker?
Wow, vilket bittert inlägg.
Jag funderar mer på detta med samarbeten kring barngrejer under en graviditet. Hur kan man rekommendera något man ej testat ännu? Typ alla gravida som tar ”fina” bilder med gravidmage, blommor och twistshakeflaskor och delar med sig av en ”unik” rabattkod på dom såååå fantastiska flaskorna. How would they know? Flaskmatning via navelsträngen?
Haha jag tänkte precis på detta när jag kollade Jocke & Jonnas senaste (?) video dör Jonna gör ett samarbete med eh Jollyroom (?) och visar upp allt från bröstpump till maskin som värmer ersättningen. Men i samma video säger hon också att hon vill amma sitt barn, men att ibland blir det kris och då är det bra att kunna värma ersättningen till perfekt tempur. Konstigt att rekommendera produkter som man inte ens har packat upp ur lådorna. Dessutom har dom ’beställt’ en resesäng som ska stå hemma hos Danjal (??!) ? för att nån gång ska Danjal ta hand om barnet en hel dag för dom skulle älska att se hur Danjal sköter det och filma allt……. alltså orkar inte ?
Till perfekt temperatur såklart ??
Det där är bara så sjukt! Och all konsumtion får mig att må illa… dessutom kommer de väl köpa dubbla uppsättningar av kläder nu eftersom de är osäkra på vilket kön bebisen har och kommer vilja klä ungen utifrån könet…
Så skevt… Och vadå skriva upp sig på ett blöjsamarbete i två månader? Tänk om ungen får utslag i arslet av pampers?? Ska dom fortsätta samarbetet ändå samt rekommendera skiten eller? Suck…
12 månader*
Jag vet inte, jag tar nog twistshake-rekommendationderna med ungefär lika stort mått salt oavsett om det är en förstagångsgravid eller en tolvbarnsmamma som delar ut rabattkoder på dem. Daniel Wellington-nivå på deras reklam alltså!
Men generellt håller jag med 🙂
Graviditet . Planen var att berätta i vecka 12 för familjen, fick missfall i vecka 11, samma dag som vi bokat in en familjegrej. Så blev tvunget att berätta om missfallet i stället eftersom jag inte kunde närvara. Tungt
Graviditet 2. Berättade i vecka 15 efter ett första ultraljud när vi hade sett ett hjärta som slog
Graviditet 3 (pågående, Bf nästa vecka) tanken var att berätta de lagom till jul. Min mor kom på mig i vecka 10 och ingen fattar hur för hon brukar aldrig se sådant och var på hennes doktosdisputation dessutom. Jag hade ett löst linne på mig dessutom
Låt den som vill glädjas åt sin graviditet berätta tidigt osv. Det är ju det som gör hela omställningen till att föreställa sig att bli förälder möjlig! Ja mycket kan gå snett under en graviditet men merdelen går också bra! Att tänka att man inte ”får” berätta i en tidig vecka är som att förbereda sig på att bli påkörd nästa gång man går över en väg…
Vem som helst får berätta, precis när som helst. Men att börja profitera på kommande barn som fortfarande kallas embryo, är väldigt fel. Vem tusan pratar blöjor i vecka 10?
Men allt för pengar!
Jag förstår poängen i vad som skulle fram i inlägget med profitering av ofödda barn och kan hålla med om att just det känns skevt men tycker man hade kunnat skippa hela diskussionen om att berätta tidigt och ev missfall och allt som kan gå snett, det är ju inte riktigt samma grej som själva samarbetet.
Vecka 13. Inte 10.
OT! Men Bella har helt plötsligt 430 tusen följare. Tyckte hon hade 420-422 tusen följare sist jag var inne för inte alls länge sen… köper hon följare tro för att så småningom komma upp i 1.5 miljoner ?
Minst hälften är köpta….
Garanterat.
En sak att berätta, en annan sak att försöka tjäna pengar på att man är gravid. Världen har blivit sjuk.
Det är oetiskt och omoraliskt att använda sina barn/foster som redskap för att tjäna pengar, oavsett ålder. Olagligt är det också, barnarbete är förbjudet men det verkar bloggbrudarna skita i. De säljer sina barns liv och integritet till högstbjudande. Barn=världens bästa investering för en bloggare.
Kan inte fatta det, snark så tråkigt och läsa om folk som är gravida!
Catrin Hedlund på snap igår: ska på husvisning imorgon!
Är det den nya skäggturken som betalar?
”Att vara så överlycklig över ett plus på stickan att man inte ”kan” vänta de där 12 veckorna för att berätta för hela världen att man är gravid förstår jag.
Jag tycker absolut man ska berätta för sina nära och kära om man är gravid eftersom de med största sannolikhet även kommer vara de som tröstar en om graviditeten skulle avbrytas, men vänta kanske lite längre med införskaffandet av ambassadörskap.”
Hon väntade till vecka 13, när ”får” man bli ambassadör då enligt dig? Hur länge måste man vänta på det?
Vilken tur att hon väntade 13 veckor. Då är det ju helt okej enligt detta inläggs utmärkta logik! Vid 13 veckor är fostret moget att börja dra in stålar nämligen, men 10 veckor däremot, då är det inget annat omoraliskt utnyttjande av allt för ungt embryo.
Jag tycker det är sinnessjukt att bli ambassadör för produkter innan barnet är fött eftersom jag anser att man bör testa prylarna innan man rekommenderar och/eller blir ambassadör för dem.
Tänk om Pampers inte alls fungerar för hennes bebis av en eller annan anledning? Vad ska hon göra då? Fortsätta med Pampers trots att det finns andra märken som kanske fungerar bättre eller ljuga för läsarna?
Men det var inte så du skrev i inlägget. Du skrev att risken för missfall är så hög, att man inte borde ingå samarbeten. Inte att risken finns att hon kmr ljuga för läsare. Och du skrev ju inte heller ”innan barnet är fött” utan du har ju skrivit om vecka 12 och missfallsrisken.
Jaha! Men det är inte det som står i ditt inlägg? Skriv det istället så går budskapet fram bättre.
Jag tycker du CamCam kan läsa ditt inlägg en gång till och fundera på varför det tolkas som det gör, kanske det kan bero på vad du faktiskt skrivit? Om inlägget bara handlar om det du hävdar i tillägget, att börja tjäna pengar på graviditet så tidigt som det är fysisk möjligt, varför skriver du inte det istället utan en massa annat om missfall och graviditetveckor som tar bort all fokus från din poäng samt är helt ovidkommande?
Anledningen till att det är känsligt är att folk har ett sjukt behov av att tala om för gravida allt som kan gå fel under hela graviditeten, trots att alla redan vet det och det absolut inte går att göra något åt. Många är också så oroliga att själva oron i sig blir ett stort problem.
Hjäääälp! Det var kvinna som kommenterade här under ett tidigare inlägg, och som hade en rätt ”vågad” blogg. I fredags skulle hon äntligen få till en trekant och jag är sååå nyfiken på hur det har gått. Någon som har länken till hennes blogg, eller om du läser här snälla länka! 😀
Liwslust.se var det va? ?
För mig som förlorade vår bebis i v 37 känns det aningens naivt.
❤️Beklagar verkligen sorgen, vad fruktansvärt? Är själv gravid v 40+4, vilken mardröm. Hur mår du? ?
Har man ett ”namn” är det mesta möjligt i sociala medier och pengar rullar in? Jag tycker att starta samarbete för sin egen vinning är rätt konstigt då barnet imagen kanske inte ens tål innehållet i blöjorna. Nu drog jag det grovt.
Jag gick igenom 7 missfall mellan vecka 5 till vecka 16.. Det höll på att ta knäcken på mig helt. Vården hade inga svar på varför och det finns inga behandlingar som man vet fungerar mot upprepade missfall. Sen skiljde vi oss och jag träffade en ny man där jag fick ett barn ”bara sådär”, men den oron den graviditeten var inte rolig… då berättade vi öppet efter rutinultraljudet i v 18 först. Nu är jag gravid igen och jag är sjukt orolig för om det ska funka en andra gång, jag önskar jag vågade tänka att det går vägen men är tyvärr inte så lyckligt lottad. Är i vecka 13 nu och har inte vågat berätta för så många men önskar jag kunde vara sådär självklar som en del verkar vara 🙂 men som många påpekat, allt kan hända när som. Dagen innan förlossningen eller när som. Tyvärr… så jag skulle hellre vilja vara lycklig från början 🙂