? Sägs med största kärlek så klart ?
Jag vet inte om vi har någon veterinär här inne som kan komma med några goda råd, men jag minns när vår Golden Retriever Betsy – kallades ”Bettan” men hade det sjuka kennelnamnet ”Hot on Romance” – käkade upp ett helt fat med ischoklad i ett obevakat ögonblick som valp/unghund.
Det tog inte mer än fem sekunder så var hela fatet tömt och i panik ringde mamma till djursjukhuset.
– Ge henne hel konserverad sparris och olivolja, var instruktionerna. (Jag förtydligade sparrisinstruktionen tack vare en kommentar)
Till hunden alltså, inte till mamma…
Hon behövde nog mest ett glas vin i det läget skulle jag tro.
Tydligen så kapslar de trådiga sparrisarna in formarna så de inte skadar tarmarna och olivoljan hjälper till att göra det så mjukt som möjligt.
Hon bajsade väldigt glittriga korvar ett tag efteråt men hon hon fick inga som helst men av det i form av blödande tarm eller liknande.
Jag vet inte om detta var ett ”fulhack” man tar till på landet när man har långt till veterinären men det fungerade uppenbarligen.
Hur Magdalena löste sin folieincident vet jag inte men Drago ser ut att vara vid god vigör fortfarande så det verkar ha gått bra.
Med tanke på allt skit han håller på med hela tiden så önskar man nästan att han var medveten om sitt egna värde.
Med tanke på vad han kostade så finns det få saker han skulle kunna äta upp – juveler och liknande – som är värt mer än honom själv.
Hans utgångsläge är guld! 🙂
Tillägg:
Vår hund reagerade som tur väl är inte på chokladen då för 30 år sedan då det kan vara väldigt giftigt för hundar.
Vi får tacka hundguden för det helt enkelt!
Tack för tips!
Föregående inlägg 