Öppet Spår

497 kommentarer

Ska åka till bulgarien. Hur mycket behöver man ha med sig för en vecka utan att behöva snåla?

Jag brukar ha 10.000 i fickpengar, brukar bli 5000 över men man vet ju aldrig ?

Oj det var generöst ? har du varit i bulgarien, är väl relativt billigt??

1000 kronor per dag brukar jag räkna. Kanske något mindre där i och med att det är väldigt billigt med mat.

Jag ska också till Bulgarien, jag har räknat med runt 1000 kronor per dag.

5000kr räcker gott och väl, om du inte ska tokshoppa och spendera hejvilt 🙂

Kan vi inte prata om vad ert pinsammaste minne är? Från en dejt, föreläsning, prutt? Whatever. Ordet är ditt!

Back in the days när jag körde lite ons efter krogen så hamnade jag hos en supertrevlig kille som gärna ville ses igen.. Det ville dock inte jag, men hade svårt att uttrycka det så drog lite vita lögner. Varpå kvällen efter skulle jag hem på dejt hos en kille jag träffat några gånger. Området han bor på är samma som ons:et kvällen innan. Många likadana hus. Jag åker upp i hissen, plingar på. Då öppnas grannens dörr och ut kommer ingen mindre än mitt ons som ser förvånat på mig! Jag visste inte vad jag skulle säga..(då jag dragit en vit lögn redan om att jag skulle till min mamma) Jag vräker ur mig ett ”Hejj?” Och släpps in till killen jag skulle träffa. Ingen av dem hörde av sig igen! Haha.

Haha, inte varit med om det men kan endå relatera på nått sätt. Tack för ett gott skratt

Trevlig fredag allihopa. Fyller år idag och är ensam. Pojkvännen opererades idag för cancer och det känns ganska tungt. Men hoppas på det bästa iallafall. Hoppas alla har det bra 🙂

Hoppas pojkvännen klarar det bra och blir helt frisk! Förstår att det är superjobbigt för er! Kram

❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

❤️

Grattis på födelsedagen och hoppas att allting har gått, och fortsätter att gå, bra!

All lycka till din pojkvän! Och ett riktigt stort grattis till sig på födelsedagen!!

Grattis!!! Förhoppningsvis blir han fri och det kan bli den bästa presenten någonsin!

Kram ❤️

Grattis på födelsedagen, du har ändå oss här inne att fira med. Opereras han på din födelsedag måste ju det betyda att det kommer sluta på bästa möjliga sätt. ❤️

Fan va fina ni alla är. Började seriöst gråta över hur fina svar man fått. Tusen tack <3

Glömde säga GRATTIS!!!

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Min kompis har nyss fått sitt första barn och imorgon ska jag träffa barnet för första gången! Blir man som nybliven mamma ledsen om man inte har present med sig? Förvänts jag ha det? Hon har fått bebispresent i samband med att hon fyllde år + gick ut med graviditeten. Jag är utan lön senna månad pga student och började jobba igen efter terminen i juni, så lön kommer nästa månad. Jag har alltså ont om pengar och behöver leva sparsamt.. så det jag undrar är om jag riskerar att såra henne om jag dyker upp tomhänt imorgon? Vad är andras erfarenheter?

Jag har fått två barn och vid besöken efteråt har jag uppskattat present men inte räknat med det. För mig har mötet mellan bäbisen och vänner och familj varit det viktiga, inte eventuella presenter. Om du tror att hon skulle ta illa upp så förklara precis som du skrivit här, att du har ont om pengar denna månad men att du kommer med en present senare.

Dehär med presenter är det verkligen inflation i nu!
Ta med något litet till mamman ist! Nåt gott fika eller så! 🙂

Tack! Ses vi hos henne (inte bestämt än och vill låta henne avgöra) så köper jag med fika?

Åh kan du inte baka något fika som hon kan få behålla sen? Det brukar vara uppskattat och nu har hon nog inte tid när hon fått barn 🙂

Jag kan inte baka och har inga bakingredienser hemma. Jo, mjöl kanske. Mjölkakor toppade med luft kanske??

Hahaha MUMS, så länge de är bakade med kärlek?

Tycker absolut inte du behöver present ! Jag blev bara överraskad om vi fick något, och de som inte gav något hade redan gett under en babyshower eller tidigare. Ta med ett gott humör och lite fika så blir mamman glad ?
Det jag uppskattade snäppet mer än presenter var att någon kom och lagade middag eller köpte med sig mat och sen tog disken. Då var jag lycklig i hela själen ?

+1

Självklart förväntas du inte ha med dig det 🙂 bara att du kommer och hälsar på gör så mycket 🙂 kram!

Jag tänker ju också att själva stunden att ses och förundras över den nya lilla människan ska räcka, allt behöver inte kosta och visas med materiella ting. Men så blir jag ändå osäker och vet inte riktigt vad som förväntas av mig. Tack för svar!

Säg att ungen är söt oavsett hur ful den än kommer vara, det är det enda hon kommer bry sig om

Haha vad kul skrivet. Men finns det fula bebbar tycker inte jag.

Tycker de flesta nyfödda är skitfula

Han är en skit. Vill du ha problem umgås med en fuckboy. sexmissbrukare och andra problem. Spring!!

Lite hårt om en nyfödd.

Get: Hahahahah

Hahahah get!! Frustade ut min redbull över paddan ??????

Jag tycker bebbar är underbara. Särskilt när dom skrattar.

Öh… ja?? men jag vet givetvis att det är sånt man håller för sig själv och så öser man beröm över barnet ändå.

Om hon har fått bebispresent så tycker jag att du är i det klara. Men hur hon kommer reagera vet man ju inte, hon kanske tycker annorlunda.

Men om du har gett henne när till den lilla så tycker jag det räcker. Kanske baka nåt att ta med till fika om det går?

Säg som det är annars ❤️
Att hon får en present sen

Jag som själv är nybliven mamma blev så mycket gladare för alla gratulationskort vi fick än dom dyra klädesplaggen, gosedjuren etc. Skriv nått fint från hjärtat! Jag kommer spara alla kort och visa bebis när han blir stor 🙂

Ja, ge ett fint skrivet ’presentkort’ på nåt kul ni kan göra ihop senare, en grej till bebisen typ barnvagnspromenad (som ju också är bästa presenten till föräldrarna), och något härligt som du och din kompis kan göra ihop. I bebisbubblan uppskattar man att få veta att världen utanför finns, och uppskattar en..!

Jag har 2 små barn. Förvånade mig ingenting när någon kom. Jag var bara glad för sällskap! Snälla tänk inte på present är sån hets på de idag. ♡

Förväntade

Ett grattiskort och kanske en liten godispåse med krulligt snöre hade jag blivit asglad för när jag var nybliven förälder. Och det absolut bästa: Kompisen som kom med en söt blombukett från ica typ men redan i en enkel vas, så jag slapp krångla med det! Japp, hon hade varit med förr … Inte så bra med blommor i denna värme dock?

Nej, nej. Att folk kommer med presenter till bebisen är väl framförallt för att många tycker det är kul att shoppa bebisgrejer. Fika är toppen!

Sen hade man ju aldrig själv velat att en vän som hade lite dåligt med pengar spenderade sina sista på någon halvdyr present åt en själv. oroa dig inte för det 🙂

Lisa, om du tänkt köpa fika kanske du istället kan köpa någon barnbok? Är en del reor nu ju också. Jag fick tex en barnbok av en vän och i boken står det en fin hälsning. Tror att den där boken kostar typ 79 kronor. Är fortfarande SÅ glad över den boken! (Mitt barn är fyra).

Men om inte: ett kort och fika – du kommer verkligen långt med det.

Eller,en fin skrivbok som föräldrarna kan skriva minnen i till bebisen, en present till alla som inte behöver kosta så mycket.

Jag fick mitt första barn för fem månader sen och jag blir fortfarande lika överraskad varje gång min bebis får en present! Absolut inget jag har förväntat mig av någon. Din kompis förstår garanterat ♥️

Förstår om du behöver hålla igen pga ekonomin denna månad och det förstår säkert mamman också men om man bortser från det så hade jag som mamma blivit lite besviken om besöket inte hade haft med sig nånting. Min bebis kommer nästa vecka och när vi får besök så förväntar jag mig faktiskt present i form av en body, gosedjur eller nåt liknande. Vet att säkerligen inte alla kommer att ha med sig en present och kommer heller inte visa min besvikelse men jag tycker det hör till att man har med sig nåt.

Varför hör det till? Och hon har ju dessutom redan gett presenter vid tidigare tillfällen, hur mycket presenter ska man behöva ge egentligen. Jag skulle aldrig bli besviken om jag inte fick presenter till min bebis, speciellt inte om personen har det tufft ekonomiskt, då hade det inte kännts rätt att ta emot något.

Ja babyshower (eller grattis-till-graviditeten) + nyföddpresent + doppresent blir kanske lite saftigt. En av dem bör räcka gott!

Oj är du seriös??!! Det där var sjukt drygt och osympatiskt. Hoppas din bebis blir smartare än dig.
Hon beskrev precis att hon har svårt med cash, o du tycke ÄNDÅ att hon ska ha med gåva? Känns som att du är väldigt ensam om du har ett sånt fokus på presenter. Dessa minimänniskor är det finaste som finns o det absolut bästa o finaste vi kan ge dom är vår tid, värme och kärlek – inte presenter.

Jag får väl förvänta mig precis vad jag vill så länge jag inte säger det högt och KRÄVER presenter av folk? Herregud..

Klart du får förvänta dig vad du vill. Förstår bara inte hur man kan bli besviken för att någon inte har med present. jag tror man mår bättre av att försöka arbeta bort såna krav på sin omgivning 🙂 kan ju inte vara kul att gå runt och känna sig besviken för att man inte får presenter.

Hoppsan, E.

Hoppas du är bland kretsar där det är lika självklart för dina bekanta som för dig att du/ungen ska få paket.

När jag går bort tar jag med mig en blomma, choklad, kanske en vinare och sunt förnuft.

Men så går jag inte bort till folk som förväntar sig bodys och gosedjur eller annat materiellt skit som de kan köpa själva så det blir rätt. I form av mormor/farfar/moster/gudfar etc är det väl mer givet med något mer värdefullt till barnet, typ sparkonto eller något halsband eller liknande men du kan ju inte sitta och förvänta dig att jag ska köpa present till barnet som inte ens är medvetet om att jag är där?

Ta emot blomsterkvasten, le och svälj din besvikelse för du verkar vara en ganska otrevlig typ.

Tar du med vin, choklad OCH blommor när du hälsar på någon? Jösses där ligger man i lä.

Nej herre min je, skicka in ett ”eller” vid något kommatecken. Jag är väl inte hur tät som helst. Det sunda förnuftet kostar på som det är.

Alltså Örjan♥️

Jag är faktiskt tacksam att du skev sådär för nu inser jag på riktigt hur orimligt det är att kräva presenter av dem som vill träffa ens nya barn. Som om det krävs nån jävla inträdesavgift för att få dela glädjen med föräldrarna.

??

Ta med dig en 29-sek bukett (glöm gör guds skull ibte bort att skrota plasten) från Statoil eller liknande. Taa-daa!

Have fun at the bebiskräks och förhoppningsvis inte helt keffa föräldrarna (tittar på dig, E)!

Jag har köpt silkespapper (kostar typ noll kr, 10 ark). Varje gång jag köper billiga blommor skrotar jag plasten och rullar in dem i nytt fint papper. Det är ju ingen som bryr sig om vad blommorna kostar, men det känns mindre ”oj jag glömde köpa så jag svängde in i panik på macken på vägen hit”, lite mer tanke.

Jag fick mitt andra barn för inte så länge sedan. Älskar när nån kommer förbi och vill hålla bebisen en stund medans jag duschar ? bästa presenten! Svettas nåt överjäkligt av ammande i den här värmen.

Min unge är tre månader nu och jag har försökt säga till folk att dom inte behöver köpa presenter! Jag har aldrig önskar eller förväntat mig något av någon! Tycker det är lite jobbigt att alla köper kläder åt henne… Bästa presenten är ju att folk vill hälsa på ❤️

Jag blev såklart glad för presenterna men det viktigaste var att mina vänner fick träffa min bebis 🙂

Om du redan har gett en present så tycker jag att det räcker. Om det känns okej för dig kan du ju säga att det är dåligt med pengar just nu men att du gärna bjuder henne på lunch/fika/middag någon helg senare när hon vill komma hemifrån ett par timmar.
Jag har 3 barn och tycker nästan att vi har fått för mycket saker och kläder (Dagens I-landsproblem presenteras av Otacksam Mamma). Det som jag uppskattade mest var att få umgås själv med mina vänner när bebisen blivit några månader och jag kommit ut ur bebisbubblan.

Ge henne ett paket kaffe. Skulle jag blivit glad över ?

Lite fika – så hon slipper fixa. Säg att du kan koka kaffet/teet när du kommer. Hjälp till med praktiska saker typ diska lite mer än bara efter kaffet om det står något framme. Överfull pappersinsamling eller något, säg ”den här slänger jag på vägen hem”. Ja, du fattar. Hon är säkert heeelt inne i bubblan där man inte hinner allt man vill och där osv. Det är skönt med lite avlastning med småsaker och då kommer hon säkert tänka ”Lisa är en klippa som hjälper mig” istället för att tänka att du ”borde” haft en present med dig. På med de hjälpsamma glasögonen och scanna av, men var fin och taktisk så du inte kliver på några tår. 🙂 Lycka till!

Snälla, det måste väl vara varje mammas glädje att få besök. Plocka en bukett med vilda blommor och skriv en liten fin dikt eller hälsning 🙂

Snart 20 och aldrig varit kär, hur ska jag göraa? Blir snart galen

Det kommer. Känn ingen stress.

Verkligen. Stressa inte fram något. När det sker så sker det och då kommer du känna det 🙂

Samma här! Jag är dock 22, men jag börjar tappa hoppet om att någonsin hitta någon. Fy fan alltså.

Jag är 26 och blev tillsammans med min första pojkvän för 6 månader sedan. Trodde aldrig det skulle hända mig. Men det kommer, man ska inte stressa eller oroa sig ?

Jag blev kär första gången vid typ 23. Det är skitjobbigt (att höra också…) men bara att ta det lugnt.

Vad kännetecknar en ”Fuckboy”?

Någon som pratar med massa tjejer, slingrar sig, är oklar med vad han känner. Men iom att du ens frågar så kanske du har på känn att något inte riktigt stämmer?

En kille som inte har något intresse av att umgås/lära känna dig förutom i sängen eller situationer som leder till sängen. Eller köksbordet. Eller whatever floats your boat 🙂

Han är en skit. Vill du ha problem umgås med en fuckboy. sexmissbrukare och andra problem. Spring!!

De heter Fredrik.

@ Lisa

Aaaa… Men inte alla Fredrik:ar… ?

//Moa

Undrar om någon av oss 45 pers som tryckt på gilla knappen har råkat ut för samma Fredrik ?

Min bror heter Fredrik, och så långt ifrån en fuckboy man kan komma ?

Någon som bara vill ses på fyllan eller nattid, inte vill binda sig och ”tycker inte man behlver sätta Een etikett utan bara vill leva i nuet”, charmig så kan säga i princip vad som helst för att få en i säng. Vill inte planera saker utan ”vara spontan och ta det som det kommer”, inte ses dagtid eller dejtiga grejor (om han inte är rastlös och han tror att det leder till sex).

Hemlig med telefon, följer många tjejer och får många kommentarer av andra tjejer på sociala medier, berättar inte så mycket om sig själv, inte så intresserad av att veta saker om dig.

Och framförallt: om du ens funderar på om han är en fuckboy så ÄR han en fuckboy. Lita på magkänslan, den brukar ha rätt (även om de är sjukligt duktiga på att ge motsatt känsla. Kolla bara pojkarna i dokusåpor)

Usch, detta behövde jag verkligen höra just nu. Tack!!

Bästa pendlarbilen? Hit me! Bilen ska helst vara bränselsnål och billig skatt. Har knappt 1,5 mil landsväg till jobbet. ??

Volkswagen Polo kör jag, både snygg och billig 🙂

Jag är jättenöjd med min Skoda Fabia

Krocksäker också kanske ❤️

Pratar vi ny bil eller en begagnad? Vad för prisklass? Vad har du för behov för övrigt, ska du ha in hund, barn och hela släkten i bilen eller åker du mest själv? Svårt att ge tips på lämplig bil utan att veta ?

Men utan att veta så säger jag Golf, bara för jag älskar min ? 0,5 ungefär till och från jobbet för mig. Och oavsett bil hade jag köpt bensinare, eftersom det är mycket med dieselbilar just nu..

Det gäller att ha köpt sin diesel innan allt som sker! Äger själv en diesel sedan oktober förra året, en Volvo & är supernöjd!

Ny eller begagnad spelar ingen större roll men helst begagnad, ska ju bara pendla. Lämna/hämta på förskolan ibland men inte mycket mer än så!

Volkswagen polo / seat Ibiza!

Catrin har en till salu bara att swisha så är den din

Citroën C4
Toyota elhybrider
Båda billiga i service o skatt (C4:an är en sk. miljödiesel, vet dock inte om senaste lagändringen påverkat detta ngt), men kolla upp bilar på blocket och kolla bilskatt.nu på reg. nr. där ser du även vad den drar om det finns reg. (lägg dock alltid på 1.0, dvs om bilen uppges dra, 4,1, tänk 5,1).

Skoda fabia. Tankade 100 spänn när jag hade den och körde typ en vecka utan att behöva tsnka. Saknar den ?

Kia rio eller Picanto o Audi a1. Pigga med tanke på så liten motor, o drar super lite.

Min Volvo v40 D2 drar 0,4. Kör 12 mil 90-väg varje dag. Supersmidig liten bil som ändå känns lite ”stor” inuti.

Ja jag är lite inne på en V40 faktiskt ?

Knappt 1.5 mil? Om du inte ska ha hämta/lämna kids på vägen låter det som att en cykel skulle kunna funka. Med el om man så önskar.

Att cykla 15 km på landsväg är högst osäkert, det beror ju helt på vad för sorts landsväg det är. 90 väg utan vägren? Inte en chans att jag skulle cykla där. Inte ens med rejäl vägren skulle jag känna mig säker, folk kör som idioter.

Hahahahhhaa ja precis cykla 15 km landsväg, tänk om man bor norr om Gävle ??

Vissa dagar behöver jag lämna/hämta barn på förskolan. Men vi har en familjebil utöver det så vill endå ha en mindre typ av bil. Att cykla är inte aktuellt överhuvudtaget då de kör som IDIOTER på den vägen, ingen väggren osv. ? Hade jag vart singel och barnlös hade jag eventuellt kunnat riskera livet. Haha

Pendlar till Stockholm med en Mazda 3 mycket nöjd och man får mycket extra utrustning för pengarna jämfört med typ Volvo och Volkswagen. Enda nackdelen är att den har något högt ljud i kupén när man kör på motorväg. Har även pendelat med en VW Golf och den var oerhört pålitlig men tråkig haha! Samma med Volvo och där måste man verkligen betala extra för allt…. Hade en Hyundai ett tag också men den var full med småfel hela tiden. Skulle inte rekommendera Hyundai. Mazda är skitkul att köra med det beror på att jag har en lite starkare motor.

Pendlar själv 10 mil tur och retur varje dag, motorväg, och har en Peugeot 208. Är supernöjd, de är jäkligt snygga på insidan med lite fiffiga funktioner och är mycket större än vad den ser ut att vara. Hett tips!

Kanske en onödig spekulation, men vad kan ha hänt så oerhört abrupt mellan Isabella och Hampus? Allt över på nolltid. Alla planer inställda. Ingen skilsmässa. Middag med Odd. Jag tror på återförening. Vad tror ni?

Finns väl inget i hennes liv som är på riktigt atm!

Har de verkligen gjort slut?

När det gäller Bella kan man verkligen gissa på nästan vad som helst, alltså vilken anledningen är. Är det cyniskt att tänka att umgänge med Odd ger så många pluspoäng från läsarna att hon spelar på det? Att hon umgås med honom är väl vad många av hennes läsare vill? Hon får säkert fler läsare till bloggen osv…

Annars kan det vara vad som helst. Can’t blame Hampus, iaf.

Asså vilka är ens ”läsarna” längre? Verkar som att många konverterat till bloggbevakning och att resterande bellibers är antingen hennes anställda eller r*vslickare som endast vill dra trafik till sin egen blogg.

Ser man på hennes insta så får hon 3k likes till hennes 420k followers. Var är hennes 1,5 miljoner fans när hon behöver dem kan man ju undra?

Bra fråga. Jag går aldrig in på hennes blogg längre men då och då ser man ju printscreens från hennes kommentarsfält och folk verkar ju ändå hänga där inne och skriva. Sen vilka det är vet jag inte..

Många gånger är det nästan bara kommentarer från folk som vill locka läsare till deras egna bloggar.

Är inte det algoritmen til Insta som ändrat sig som gör at det är mindre likes? Andra bloggere har iaf klagat på det, men vet inte om det stemmer als. BTW Jag läser Isabella blogg och är inte anställd eller bellieber. Jag tycker at det är et interessant fenomen att hon klarar av att bygga företag på det sättet hon har gjort och är nästen ett merkevarestudie i sig själv. Så är jag inte enig i alt hon gör, men har inget interesse i å kasta skit och komentere det. Socialt interessant at observere hur folk reagerer på olika innlägg.

Inte återförening. Kanske Hampus insåg vem hon är under den välpolerade ytan. Lätt bli bränd. Eller så gick det för fort från att förhållandet outades. Vardagen typ. Ingen smussel och spänning.

Säkert att när det var hemligt så var allt mer spännande. De reste mycket eftersom hon inte kan dejta i Sverige och hade tid för varandra. När allt avslöjades var man tvungen att hitta en vardag i det hela och då blir det inte lika roligt längre.eller så vill han ha tid på kvällar och sånt som odd men hon prioriterade jobbet…som alltid.

Eller så är allt normalt mellan henne å Hajen. Och som nån nämnde i hennes kommentarsfält idag så är det förmodligen en utgav många strategier för att kunna finansiera life of outsourcing ✨✨?????????‍♀️??????✈️✈️??

hur stämmer ”avslöjandet” att Bella och Odd fortfarande var gifta med deras eventuella fnurra?

Varför tror folk på återförening? Jag trodde bara sånt hände i typ Föräldrafällan ?

Jag tror att hon är så väldigt känslomässigt avstängd, så det är extremt svårt att leva med henne.

Om jag får gissa så är det bara en strategi från Bella. Hon vet att om hon inte skriver om Hampus, lämnar små pikar och pratar om Odd så kommer folk spekulera och det gynnar henne. Kan garantera att det kommer ett inlägg om ett tag om att hon träffat Hampus och allt är super, som hon skriver som om hon inte alls sett ryktena och spekulationerna som hon garanterat följer.. 🙂

Någon skrev här igår att hen kunde bekräfta att det var slut och att det var BB som gjort slut. Skrev något om att hon inte fixar ensamhet men samtidigt inte kan kompromissa. Min teori är att H ifrågasatte det affärsmässiga värdet av att åka till Paris i stället för att fira midsommar med honom och att BB inte accepterade hans ifrågasättande.

Så bara för personen använde ordet ”bekräfta” så trodde du på det lite extra mycket? ?

Varför känner jag mig så ensam? Finns det någon som känner som jag?

Jag har en kille som jag har det bra med, han säger att han älskar mig och jag älskar honom med. Jag har inte många vänner, men två nära och ett gäng bekanta. Skilda föräldrar och en bror, bra relation med samtliga.

Men ändå känner jag mig så ensam, som att ingen förstår mig. Jag och min kille kan prata om typ allt, och jag är trygg med honom men samtligt känns det som om ingen vet vem jag är. Kanske orkar jag inte öppna mig tillräckligt, samtidigt som ingen verkar vilja veta mer om mig, mina tankar och känslor.

Rörigt, men kontentan att jag känner mig ensam och på något sätt mår bra i att vältra mig i känslan av ensamhet? Finns det någon mer som jag?

Jag känner som du❤️

Tack för din kommentar ❤️ Varför känner vi såhär? Men skönt att veta att jag inte är ensam

Hur mycket gör du tillsammans med andra människor? Alltså inte kolla på tv/dator osv utan fysiska saker. Typ minigolf, promenader, går ut och äter osv? För mig hjälper det att vara aktiv i sällskap med andra de ggr jag känner som du beskriver

Precis, de gånger jag umgås nära med folk känns det alltid bättre. Jag tränar ofta (själv, löpning, så jag är ofta ute i naturen vilket jag älskar) och deltar i aktiviteter kopplat till jobbet då det händer mycket utanför arbetstid, så jag kommer ut mycket så att säga. Men ibland slås jag bara av känslan att vara så ensam, att ingen verkar bry sig så mycket. Jag är mån om att höra hur folk mår och hur det går med saker, men får inte samma omtanke tillbaka alltid – och det kanske är för att jag har svårt att öppna mig? Men jag vet inte, önskar väl bara att någon brydde sig så pass mycket att frågan kom ändå

Jag kan också känna som du. Har, precis som du, många i min närhet som bryr mig om mig, men jag känner mig väldigt ofta ensam. Vad jag brukar tänka – och jag vet inte om det här gör det bättre eller värre – är att vi alla är exakt lika ensamma. Du är den enda som kommer leva ditt liv, och den enda som kommer vara med i dess helhet. Ingen kommer någonsin förstå dig, men å andra sidan är det så för alla. Vi försöker så gott det går att delta i andras liv, där det ibland går bättre och ibland sämre (och varför man i vissa situationer känner att ingen annan vill veta något om en eller att man har problem med att öppna sig överhuvudtaget). Vi kämpar liksom emot faktumet att vi är ensamma, och på något sätt är det väl då ganska naturligt att man tänker mycket på ensamhet och kanske t.o.m. finner trygghet i tanken på den?

Förlåt om det här svaret inte alls var det du ville ha. Det kanske verkar sjukt flummigt, men det är så jag försöker tänka kring det hela när jag känner mig ensam.

Tack för ditt svar! Jag förstår hur du menar. Det hjälper faktiskt, att känna mig ensam i att känna mig ensam hade känts ännu mer ensamt…haha

Känner också så.

Jag har hela livet känt som att jag är i en glasbubbla. Inte mycket utanför, knappt synligt, men ändå tydligt. Jag gjorde Myers Briggs-testet och fick INFJ, beskrivningen av den personlighetstypen förklarade verkligen varför jag kände denna bubbla och att jag inte är ensam! Det var jätteskönt. Kanske inte samma som du känner men kanske kan vara ett tips?

Jag känner som du och är en INTJ. Förklarar också endel…hur ska man orka sig igenom livet?

Jag har lite accepterat min bubbla 🙂 är sjukt tacksam när folk säger/visar att jag inte är kufisk eller skum, lever lite på de tillfällen.

Har du snott mitt liv???? Jag stämmer in på din beskrivning till 100%!!! Vi är själsfränder…
Jag var hos psykologen för att prata om detta idag, att jag inte riktigt ser någon mening med allt. Jag vill inte dö men samtidigt ser jag inte vitsen med livet. Det finns inget som gör mig lycklig samtidigt som jag faktiskt älskar vissa människor väldigt mycket. Min man är min enda riktiga vän. Han förstår mig inte men jag tror inte ens att jag förstår mig själv helt.

Jag är vilse i en mörk skog utan stigar. Jag ropar på hjälp men får inget svar. Jag är helt ensam i detta utdragna liv.

Du är inte själv om att känna så även om du är ensam.

Känner också så. Är glad och social men vet inte hur jag öppnar mig ”på riktigt”.

❤️ Känner exakt samma…

Pga en utmattningsdepression så äter jag Venlafaxin. 225 mg/ dag.
Den värsta biverkningen för mig på denna medicinen är svettningar. Det dryper svett så fort jag gör nått fysiskt.
Nån mer här inne som lider av samma problem? Fått nån medicin mot svettningarna? Bytt medicin mot nån annan som funkar lika bra?

Håller på att bli knäpp ?

Tror du att du kan få prova en annan likvärdig? Svårt att känna sig bra och fungera normalt med besvär av svettningar.

K
Jag ska tillbakarullning läkaren nu efter sommaren. Nää man känner sig verkligen inte fräsch 🙁

Hur länge har du ätit den? Jag hade likadant i början men det gick över efter två-tre månader

Ätit den i snart ett år

Åh vad jag relaterar! Har också tagit venlafaxin (livräddare!) och låg som högst på 225mg och HERREJÄVLAR vad jag svettades. Det var fruktansvärt, särskilt när jag vaknade på nätterna helt genomdränkt. Som att jag hade duschat! Jag tyckte dock att det var värt pga att jag blev hjälpt av dem. Men det finns ju medicin som man kan ta mot svettningar, fråga om du kan få det utskrivet?

Ja fy för de nattliga svettningarna också ?
Ska kolla med läkaren.
Har du haft nån sån medicin?

Nej, jag härdade ut bara. Men jag har utvecklat en smärre fobi för att svettas efter det, så med facit i hand önskar jag att jag hade bett om det! Så prata med din läkare och se vad hen säger är mitt råd?

Jag äter också venlafaxin (150 mg/dag). Ligger och svettas just nu haha. Är väldigt torr i munnen också, är det något ni märkt av?

Det är en vanlig biverkning, man brukar rekommendera något salivstimulerande från apoteket för att skydda tänderna.

Köp salivstimulerande, xerodent är min favorit men vet inte om de finns kvar

Ja snustorr ?

Köp nå salivstimulerande samt kör flux munskölj (jordgubb?) den innehåller olja som lägger sig som en hinna i munnen, perfekt för natten så man slipper dricka vatten för muntorrheten. Har varit en räddare i nöden för en kompis med Sjögrens syndrom!
Tänderna kan ta skada vid muntorrhet så skulle verkligen rekommendera det ?

Åt den i 2 år, hade samma problem som dig! Insåg dock inte hur mycket den påverkade mig förrän i slutet och därför bytte jag till Voxra. Men tyvärr led JAG av alla biverkningar så länge som jag åt den + att den förstörde min syn. Men det är MIN erfarenhet ?

Usch :/

Ja jag får kolla läget med läkaren

Jag hade en period starka värktabletter å vad jag svettades. Det var hemskt och varm blev man. Nej dom tar jag inte igen. Vidrigt.

Har samma.. gick upp 20 kg på 6 månader. Svettades galet mycket på natten, var helt blöt på morgonen. Men ät ingenting efter 19;00 så slipper du svettningarna. Tar jag juice efter 19 så är det kört. Har trappat ner venaflaxinet själv. Så nu har jag 75 mg. Men det var ett helvete.. var försiktig om du ska trappa ner.

Uttrappningen var som en avgiftning! Fy bubblan vad jobbigt det var, jag gav upp x antal gånger innan jag till slut var nere på noll. Tog många månader.

Jag äter Venlaflaxin sedan 7-8 år tillbaka och funkar superbra med den. Började efter min andra utmattningsdepression, och har verkligen fått balans på livet med hjälp av medicinen. Allt är så mycket bättre utan oro, höst- och vårdepp och ångest.

Men början var hemsk, svettningarna var brutala! De går över, och för mig har det varit värt det. Vissa saker har jag dock lärt mig: ta medicinen på morgonen, gärna vid samma tid så det inte går för länge mellan tabletterna. Tar jag min försent kommer yrselkänslor (jag kallar dem brainsnaps, en känsla av att synapserna för en kort mikrosekund tappar kontakten och jag hisnar) och jag kan drömma väldigt intensivt.

Jag får också sjuka svettningar men av annan medicin, får nu Egazil mot svettningarna. Den är egentligen inte mot svettningar utan diarré (i think) men biverkningen är att man svettas MYCKET mindre.

Men såklart är det andra biverkningar också. Man blir jävligt uttorkad, torr hud och muntorrhet (som jag käkar fluortabletter mot). Så jag tar bara Egazilen när jag jobbar/ska va bland folk.

Ni som är sambos utan barn hur har ni lagt upp er ekonomi? Tänker främst på situationen där den ena partnern tjänar mycket mindre alternativt studerar.

Vi har inget gemensamt konto, vi har delat lika på boendekostnader som hyra, el och internet osv. Handlat i stort sett lika mycket båda två. Jag har studerat i två år nu och under dessa två år har jag betalat lite mindre till de gemensamma räkningarna och han har även fått handla lite mer. Som det ska vara tycker jag, och det har funkat bra ?

Mitt är hans och hans är mitt. han betalar hyra jag el ?? resten av hans lön skickas till mitt konto sen handlar vi tillsammans via det

Intressant! Får man fråga av din man jobbar med samt vad du gör om dagarna?

Vi båda jobbar, han har eget och jag är vanlig arbetare haha?

Vi lägger ihop alla gemensamma kostnader (lägger undan till mat för månaden redan vid lön) och räknar procentuellt mot inkomst.

Vi delar 40/60 (jag är student, han heltidsarbetar). Jag jobbar väldig mycket utanför plugget och han jobbar som paramedicinare. Vi har diskuterat detta fram och tillbaka och gemensamt kommit fram till att det är ett rimligt upplägg för oss:)

Procentuellt eller något åt det hållet hade vi innan vi fick helg gemensam. Tyckte det var skönt som den som har lön (han är student) när det där vända-på-kronorna-oket lyfte från hans axlar, så för mig var det väldigt skönt att betala mer faktiskt.

allra skönast var när vi slog ihop våra ekonomier helt, men det passar nog inte alla, man ska nog ha rätt lika syn på ekonomi, kontroll osv.

Vi har ett gemensamt konto som vi fyller på varje månad vid löning. Just nu med lika mycket pga vi tjänar ungefär samma lika, men tror vi också skulle köra procentuellt mot inkomst om det ändrades.

Han studerar och jag jobbar! Han äger lägenheten och betalar för den, men vi delar rakt av på hyran. Tar el/tvlicens etc varannan gång. Jag handlar mest mat och hushållsartiklar pga mer pengar just nu. Sparar gemensamt en slant varje månad. Övriga pengar är ”våra egna”

Jag tjänar typ häften så mycket som min sambo, jag swishar över min lön till honom när den kommer och så betalar han alla räkningar. Sen får jag pengar av honom när jag behöver.

Whaat

Är han din förmyndare också eller?

Fast så gjorde min man med mig innan vi skaffade gemensamma konton 🙂 då jag är mest organiserad så satte jag upp alla sparkonton, autogiron osv hos mig. När han fick lön betalade han sina e-fakturor och satte sen över allt annat till mig som fördelade dem över alla konton, och swishade honom när han ville köpa ngt eller gå ut 🙂

Usch, skulle ha ångest om jag alltid var tvungen att be om pengar. Skulle bli stressad av att någon annan alltid bad mig om pengar också. Vill aldrig ha 0 på kontot. Eller nära noll, för den delen.

Vi har helt gemensam ekonomi. Vår lön går in på ett gemensamt konto där våra räkningar dras, sedan fördelas resten till diverse sparkonton och ICA-kort osv. Vi behåller 1500 var till fickpengar som ska täcka hobbyn, utekvällar osv.
Det vi har gjort är att vi äger vårt hus ojämnt, han äger 65% och jag 35%. Detta för att han pyntade hela kontantinsatsen med egna pengar, jag hade inte kontanter då. I allt annat har vi helt gemensamt.
Han tjänar ca 30% mer än jag men nu när han är sjukskriven är det mer jämnt.

Separat konto och sparande. Vi delar på hyran, maten, bilförsäkring samt kostnader för hunden. Han betalar internet och jag allt annat. Jag får in mer än dubbelt än honom men samtidigt är jag en sparare och han en slösare. Vi kommer aldrig ha gemensam ekonomi för jag vill aldrig ha 0:- på kontot medan hans filosofi är att det bara är att spendera på så länge det finns pengar.

Oj, låter som min kille. Spara? Vad är det?

Samma här 🙂 Min kille påstår sig vara ekonomisk, men han har massor med utgifter och knappast något sparkapital. Exempelvis köp av bil för ca 600.000 kr., som jag inte vill finansiera. Jag tjänar dessutom mycket mindre än honom.

Vår hyra är på 7000 kr, så jag överför 3500 kr till honom varje månad samt betalar hemförsäkring: and that’s it. 🙂 Inköp gör vi när det behövs.

Mina pengar är mina pengar och hans pengar är hans pengar är vårt upplägg! Men vi kör alla gemensamma utgifter lika mellan oss samt har ett Coop konto med 2 kort där vi betalar hälften av fakturan varje månad. Vi är nöjda med det upplägget för nu iaf (han har inte sagt något även om han skämtar om att min hyra går upp när jag tjänar mer än honom ) ?

Vi delade på hyran förut, jag betalde hemförsäkring. Maten har vi delat på typ. Jag har alltid jobbat året runt vid sidan av studier, han har pluggat och ”bara” tagit CSN.

Hundarna är inlöpta av mig under vårt förhållande och är mina helt och hållet, står för alla kostnader för de – mest för att han inte ska kunna komma och säga att han ska ha de om vi separerar…

Vi har bott väldigt trångt och han har mått dåligt psykiskt en tid, troligtvis för att jag är en drivig doer och har heltidsjobb nu efter studier och han är kvar i plugg och vilsen. Så nu bor han 50/50 hemma hos oss och sina päron (som bor ganska nära oss). Därför betalar jag hela hyran nu och jag köper och planerar min mat själv, han köper hem mat när han kommer som vi gemensamt äter av.

Summan av kardemumman; vi delade på det mesta förr men nu står jag för det mesta av kalaset – mest för att jag inte vill flytta hem till pappa ? bott för länge hemifrån för att vilja flytta hem till föräldrarna! Funkar bra just nu, han mår mycket bättre och det är lite skönt att vara själv ibland bara jag och hundarna ?

Innan vi fick barn började vi med gemensam ekonomi som sedan utvecklades till att vi idag sätter in alla pengar på ett gemensamt konto. Därifrån betala alla räkningar, resor, mat och dylikt. Sedan överför vi från det kontot en ”fickpeng” (summan har varierat men just nu är den 5000kr var) som vi får spendera på privata nöjen, egna kläder och egna luncher/krogbesök mm. Tycker det funkar skitbra. Vi tjänar dock ganska likt så då är ju nästan vilken uppdelning som helst enkel att göra.

Han jobbar. Inte jag. Jag har kort-kommando.

Som många andra kör vi lite procentuellt. Dock inte världens uträkning utan lite höftar haha. Vi båda tjänar okej men jag tjänat 8000 mer i månaden än min sambo. Så jag betalar något mer än honom när det kommer till fasta kostnader men det är marginellt. framförallt sparar jag mer än honom (även om vi båda sparar) och dessa pengar går till ett gemensamt sparkonto som jag styr över. Det lägger vi på gemensamma resor osv. Jag betalar också mer gemensamma saker till hemmet. Behöver vi en resväska så köper jag en ny, behöver vi en ny TV tar jag det osv. Dock blir ju allt det ”mitt” fast det är till oss båda om du förstår.

Så vi försöker liksom göra det equal på så sätt. Jag har inga problem att tjäna mer och jobba mer, inte han heller. Han är hellre hemma och lagar mat, tvättar och städar och sånt som jag kräks på. Haha.

Tycker det är intressant med hur olika det kan vara och fungera. Vill bara flagga lite för att saker som köps till det gemensamma boendet tillhör båda parter. Även om det bara är en som betalat det. Sen kan man ju komma överens om att det är så och båda parter håller sig till det vid en eventuell separation.

Inte till dig specifikt. Jag och min sambo har samma uppdelning som er ?

Absolut, så är det ju och helt klart värt en tanke. Det är ju svårt att säga hur en eventuell separation skulle se ut, men jag vill föreställa mig att jag inte skulle bråka om det. Dela upp sakerna vi har bara, hans lägenhet tillexempel (hyresrätt) men vi har båda bott här i flera år. Men jag tror att jag skulle vilja köpa mycket nytt vid en separation, minnen som sitter i möblerna haha.

Vi ska sätta upp (precis flyttat ihop på riktigt) gemensamt konto med mat, hyra, 1hemförsäkring, gemensamt nöje, mm. Till det betalas in proportionellt mot inkomsten. Separata sparkonton och privat nöje/lyx (typ smink, hudvård och fika/vin med
kompisar för mig, datorspel och AWs för honom främst)

Festival i min stad. Folkfest. En artist som jag verkligen gillar ska spela ikväll. Men jag ligger hemma i pyjamas och känner mig värdelös. Jag är 38år och har inte en enda vän, ingen att gå med alltså.
Den här ensamheten suger!

Du är inte ensam…det blev ju lite roligt. Men det är så lätt av olika anledningar hamna utanför, och ju äldre man är desto svårare komma in igen.

Gå dit ändå, du kanske träffar nya vänner där. 🙂

Inte för att vara en ”party popper” men att gå på ett evenemang i Sverige och tro att man ska lära känna nytt folk är lönlöst… Vi är så fruktansvärt osociala och så oerhört dåliga på att småprata och släppa in nytt folk i våra små klickar. Folk kommer stå i sina små grupper och inte ens titta åt någon annan Går man ensam på ett evenemang måste man rikta in sig på de som är apfulla för att kunna få kontakt.

Ganska naivt att tro det.

Bara att gå dit, fler där som är ensamma 🙂 börjar du prata med någon/några och inte vill säga att du kom ensam så kör en vit lögn och säg att du tappat bort dem

Inte för att det kanske hjälper ikväll men testat appen friendfinder? Skrev till några och några skrev till mig men sen blev jag väl lite feg o lät det rinna ut i sanden.. Men verkar ändå gå att träffa folk via den, om man vill 🙂 Eller börja med nått, sjunga i kör? Crossfit? (verkar ju fan vara snudd på sekt fö), ibland är det ju skönt att bara komma ut o träffa folk..

Jag är äldre än du och åkte ensam på konsert i annan stad i våras, det var underbart! Snackade lite med några andra fans som också var där ensamma, njöt och diggade och körde mitt race. Hade säkert kunnat ta en öl efter och ev kunnat få lite nya bekanta om jag inte varit så trött. Det handlar om unställning. Upp med hakan!

inställning, sorry. Och som nån sa över, jag sa att jag var ute med en kompis som inte gillade artisten, men ev skulle sluta upp med henom senare. Bara som en säkerhetsgrej.

Vad fint av er svara. Känns lite mindre ensamt. Tar er på orden och är på väg ut nu. Kör på ”min vän gillar inte musiken, vi ska ev mötas upp senare” om någon frågar.

Vad duktigt av dig! Hoppas det blir bra och roligt!!

Lycka till! Berätta hur det gick sedan!

Blandade känslor. Glad att jag trots allt vågade. Glad att jag fick se ’min artist.
Samtidigt en gnagande ångest i bröstet. Skam. Varför är det så skamfullt att vara ensam?
Var mest orolig över att stöta på någon kollega. Ingen på jobbet känner till min ensamhet. Varför? Jag skäms..

Jag tycker att du är svincool som gick. Och ja, varför är det så? Du har i alla fall oaktat det ändå gjort det du önskade. Inte konstigt alls att det kändes svårt. Fortsätt att våga så. Nu vet jag inte vad du tycker om dina kollegor och hur er relation ser ut, men vad med att föreslå t.ex. en AW? Skulle det vara så att du inte dricker alkohol behöver inte det vara ett hinder, bara casually beställ en virgin-drink/annat alkoholfritt.

Andra grejer kan vara att börja gå en språk-kurs, t.ex. om det finns ett land du också skulle vilja resa till. Där är det liksom givet att man interagerar med varandra. Annars har några nämnt en app tror jag? Viktigast är att du 1. Inte skäms för du har inte ett smack att skämmas för, och 2. förutsatt att du vill få kompisar – keep at it och sluta inte. Börja småprata med människor du ser som du tänker att du skulle kunna tycka om, var inte rädd för att göra bort dig eller så, om det är något du inte skulle bry dig om om fem år så får du inte ägna mer än 5 sekunder åt att tänka på det.

Lycka till, tycker att du var storartad ikväll.

Så modig! Det blir lättare för varje gång du vågar!

Du är SÅ bra! Hoppas du har jättetrevligt just nu. Och oavsett hur just den här kvällen artar sig så har du vuxit genom att du har varit så modig nu och följt din egen vilja, istället för att hindras av rädsla. Bara fortsätt så. 🙂

Hej AA,

Jag har gått jätteeeemånga gånger själv t ex på nattklubb. De var några av de roligaste och bästa dagarna jag har upplevt. Jag kunde känna mig lite fundersam innan, men väl på plats kunde det inte vara bättre. Jag fick lättare kontakt med folk och de sa själva att det var så bra och enkelt att våga gå fram och prata med mig, då ingen annan var intill.

Hej!
Jag är en tjej på 20 år som har ett problem som stör mig massor men som jag inte kan berätta för någon. Varning för att detta kommer bli LÅNGT men jag bara måste få skriva av mig. Tycker så mycket om att läsa i kommentarsfälten här och hur ni är så himla snälla mot alla som ber om hjälp.

Min pojkvän har en bror som också har en flickvän, och problemet är att jag ogillar henne så otroligt mycket. Det är egentligen utan orsak vilket stör mig, jag är inte såhär egentligen. Hon är snäll och så, men grejen är att hon är en av de personerna som jag aldrig frivilligt skulle söka mig till. Hon är väldigt beroende av alla, min killes bror får alltid passa upp på henne, hämta henne, hon bestämmer allt osv. Jag, min kille och hans bror gick i samma klass och när vi var på resa med en kurs så sov vi tre plus en till i samma rum, och varje kväll medan vi andra umgicks fick han sitta och prata i telefon med henne för att hjälpa henne med matten och trösta henne för att hon kände sig ensam när han inte var där osv. Till det här hör att hon hade ringt honom flera gånger under dagen men han kunde såklart inte svara då vi var på föreläsningar m.m och var arg på honom för det. Han får liksom inte vara med sina vänner utan att hon antingen själv ska vara med eller så går han inte om inte hon är upptagen. Han har tackat nej till att vara med på mycket med sina vänner (det gäng där jag och min kille är med i) pga henne, en gång sa han till och med ”jag vet inte, måste fråga högkvarteret först”. Dessutom är hon rätt bortskämd och ytlig, säger saker i stil med ”Jag har hittat en väska jag vill ha (till studenten), den är rätt dyr men ska bara övertala mamma att betala.” Allt detta och mer.

Mycket är det väl avundsjuka, vi har varit tillsammans ungefär lika länge (skiljer ca 4 månader, jag och min kille firar ett år snart) och varje gång hon lägger upp något på Snapchat/Instagram stories så blir jag så himla avundsjuk, hon verkar ha så perfekt liv. Hon är bättre vän med min killes lillasyster (de umgås mer med henne), hennes föräldrar har bättre relation med min killes än mina föräldrar har, det känns som om hans föräldrar särbehandlar dem också. Jag hatar detta, mår så himla himla dåligt av det. Har alltid varit en person som haft svårt att inte tänka på vad andra gör, har mycket fomo m.m, och att jag känner så här får mig att hata mig själv så mycket och det går ut över min kille och mig. Vet inte vad jag ska göra. Jag är inte på ett jättebra ställe psykiskt just nu, har en jobbig vår bakom mig och en supertråkig sommar framför mig, alla min och min killes planer har gått i stöpet och jag är på ett jobb jag ogillar, plus att jag har sån brutal ångest över min framtid och generellt mår så dåligt. Hatar mig själv allt oftare, detta är en stor del av det.

Droppen kom för några dagar sedan när hon lade upp flera bilder på Snapchat när hon satt med min killes familj och tittade på Sverige-Mexiko och såklart hade det jättekul. Själv var jag på jobbet och mådde så sjukt dåligt över att se hur himla kul de har med henne medan jag är så tråkig och patetisk.

Så kort sagt, vad ska jag göra. Jag vet att min pojkvän stör sig en del på henne också men inte som jag. Usch, mår så dåligt över detta. Känner mig supertöntig som skriver såhär mycket om det, förstår om ni tycker jag är helknäpp.

Förlåt för långt skrivet…

Hon låter som en typisk tonåring enligt mig.
Du får nog bara härda ut detta, tyvärr 🙁

Jag tror du måste hantera och acceptera att dina problem med henne ligger hos dig. Du verkar ha kunnat känna igen det som avundsjuka och det är helt okej att vara avundsjuk på någon, det blir alla. Din pojkväns bror bestämmer själv hur mycket han tycker är okej att hon vill kontrollera honom.

Jag tror också att din känsla av att ni är bortvalda ligger hos dig och inte hos deras föräldrar. Ni är unga och nyligen träffats, ni har flera år att lära känna varandra framför er.

Ta en sommar ihop med din kille och fokusera på er. När du känner dig avundsjuk så säg till dig själv: se där, nu blev jag avundsjuk igen. Nu försöker min hjärna lura mig att jag är sämre än henne. Ha! Den går jag inte på.

Ni kan ha en fin sommar trots ett tråkigt jobb och planer som inte blev som dom skulle. Ta en promenad i regnet och torka sen tillsammans framför en film. Nattbada. Ha en heldag på stranden. Var ung och fortsätt att fördjupa er i varandra istället för att oroa dig om du har det bra nog! Lycka till <3

Du tror inte att du läser in att de (pojkvännens familj) gillar henne o hennes föräldrar mer för att du är så självkritisk? Jag menar, det är svårt att se och ta emot värme/kärlek vad man nu vill kalla det när man inte upplever att man förtjänar det.. Det är så mycket lättare att se allt det negativa och förstärka det eftersom det bekräftar dina egna tankar om dig själv som mindre värd/inte lika älskad/omtyckt osv. Funderat över varför de skulle tycka om dig mindre? Alltså är det rimligt?

Sen vet vi nog alla att det som presenteras på insta/snap är långt ifrån verkligheten, le kan alla.. men det är såklart lätt sagt.

Jag förstår att det kan kännas som att andra lever ett perfekt liv, men ofta är det inte så. Jag kan förstå känslan att alla andra har roligt och är lediga men du har ett jobb, det ger dig pengar och frihet så du kan göra det du vill. Att hennes kille pratar med henne och så är ju hans val, prata med honom om du känner att det påverkar när han är med er.
Försök tänka på vad som ger bra energi i ditt liv och vad som tar energi. Att skriva dagbok kan också vara skönt för att också få ur sig tankar och oroskänslan som du beskriver.
Någonstans så möter vi andra av en anledning. Du skriver att du inte skulle träffat henne annars, kan du umgås med andra om ni börjar växa i från varandra?
Försök hitta andra planer med din pojkvän! Kan ni göra nåt kul i höst? Häng på kvällarna/när ni är lediga!
För övrigt. Det är inte dina föräldrar som ska vara ihop med din killes föräldrar.
Tycker du borde testa yoga! Väldigt bra för att just bli lugnare. 🙂
Försök att inte jämföra dig med andra och försök se vad du vill göra och vad du mår bra av.

För det första. Du är inte det minsta konstig som känner så. Att du känner så behöver dock inte bero på att det är sant. Mer troligt är till och med att det inte alls är sant.

För det andra. Ta en paus från snap/insta ett tag. Det verkar inte göra dig något gott alls.

För det tredje. Försök hitta ett annat jobb eller fundera på vad du skulle vilja börja plugga. Att vantrivas på jobbet är sjukt ovärt.

Först och främst: sluta följ henne på sociala medier så du slipper se vad hon gör. ❤️

Jag är så löjligt pepp inför Almedalsveckan. Ingen annan som är? Känner inte så många som är det, men för mig är den en spännande och intressant tradition. Och hör verkligen till sommaren!

Nej inte alls. Dock är jag sjuk sjukt spänd över septembers kommande valresultat, jag kan inte vänta känslan ni vet. Så spänd

Jag är både spänd och nervös. Det här valet kommer inte sluta bra hur det än slutar känns det som. Äntligen bestämt mig för vad jag ska rösta på dock, så den biten är skön

Det kommer sluta fantastiskt ?

Och det är…?

Nej. Väldigt starka åsikter åt alla håll, kan inte sluta bra

Isabella..? Är det du?

Haha, verkligen inte. MEN jag ska tillägga att jag verkligen inte begriper vad hon ska göra där!?!? I hennes yngre dagar var hon ju i vart fall politiskt aktiv, men man kan väl ganska snabbt konstatera att hon 1. inte är det längre och 2. absolut inte är där för politiken, utan för att… ja… för vad?

Almedalen handlar dock minimalt om politik nuförtiden och allt om nätverkande och näringslivet…

Min pappa dog igår. Helt oväntat. Han såg fram emot att gå i pension i höst och nu kommer han aldrig få bli gammal. Hur kan det någonsin bli som vanligt igen?

❤❤❤❤❤

Gud! Jag har inuet bra tips men jag ville så gärna skriva ochär ge dig styrkekramar! ❤❤❤❤

Är i samma sits, min pappa gick oväntat bort för ett par dagar sedan i en kraftig infektion. Han skulle också gå i pension i oktober.

Man är så tom, jag tillåter mig inte känna eftersom jag först måste se till att mamma har det bra. Det inte framemot känslorna som kommer att komma..?

Jag beklagar! Massa kärlek och styrka till dig! Fick denna text skickad till mig när en barndomsvän blev mördad. Hoppas den hjälper dig lika mycket som den hjälpt mig.

Vad gäller sorg så kommer du upptäcka att det kommer i vågor. När fartyget först havererar så drunknar du, med vrakdelar runt omkring dig. Allt som flyter runt dig påminner dig om skönheten och hur magnifikt fartyget en gång var. Och allt du kan göra är att flyta. Du hittar några bitar från vraket och klamrar dig fast, ett tag i alla fall. Kanske är det någon fysisk sak. Kanske är det ett trevligt minne eller ett fotografi. Eller kanske är det en annan person som också flyter. För ett tag så är allt du kan göra att flyta och hålla dig vid liv.

I början är vågorna skyhöga, 50 meter, och kraschar över dig utan någon nåd. De kommer med tio sekunders mellanrum och låter dig inte ens hämta andan. Allt du kan göra är att klamra dig fast och försöka flyta. Efter ett tag, kanske veckor, eller månader, så är fortfarande vågorna lika höga, men de kommer med mindre mellanrum. Men fortfarande så utplånar de dig när de väl slår till. Men mellan gångerna kan du andas och fungera. Du vet aldrig vad som ska utlösa sorgen. Det kan vara en sång, en bild, en gatukorsning, doften av en kopp kaffe. Det kan vara precis vad som helst…. och då kommer vågen med full kraft. Men mellan vågorna finns det liv.

Någonstans längs vägen upptäcker du att vågorna bara är 30 meter höga, eller kanske 20 meter. Och även om de fortfarande kommer så slår de till mer sällan. Du kan se dem när de är på väg. En årsdag, en födelsedag eller vid jul. Du kan se dem komma, för det mesta, och då förbereda dig. Och när de sköljer över dig så vet du att du kommer att överleva. Genomblöt, skakad, klamrar du dig fast vid en liten bit av vraket, men du kommer att överleva.

@ Lilla E

Vad fint beskrivet.

//Moa

Kära vän♥️

Varmaste kramarna till dig! Så fruktansvärt. Jag förlorade själv min pappa i höstas och det är det värsta jag varit med om. Vi stod varann så nära. Det är svårt att tro men steg för steg så reser man sig men sorgen och saknaden finns ALLTID där. Men såklart är det värre när någon dör ung. Mitt bästa råd är att prata, prata, gråta ut alla tårar man har, gärna gå till någon terapeut om du har möjlighet. Går att få via landstinget/vårdcentralen. I början var det tungt att se foton etc men det kan också vara bra att frossa i det och verkligen ta tillvara de goda minnena man har. Lider så med dig! <3

@ S

All kärlek till dig och din familj.

❤️

Det är aldrig ” rätt tid” för oss som blir lämnade kvar.

En stund i taget, en dag i taget…

//Moa

Beklagar sorgen! Förlorade min pappa för 10 år sen och det blir inte som vanligt igen. Men det blir nåt nytt, som är bra det med. Sorgen kommer som nån skrev i otroliga vågor och dom måste få vara höga och långa, likaså små och korta. Sorgen ändras med åren och vardagen funkar utan honom på nåt märkligt sätt. Mitt enda råd är att prata om det så ofta och så mycket du vill. Gråt så ofta du känner att du behöver. Känn inte att du är obekväm utan ut med det för att bearbeta och låt ingen tala om för dig att du borde känna si eller så, i det härfallet är det bara du som vet hur du känner! Önskar dig all styrka framöver

Fy fan! Vilken chock och fruktansvärd sorg. Jag hoppas att du har människor omkring dig som hjälper dig.

STOR VARM KRAM!

Tänker på dig och sänder all kärlek jag har. Jag är helt tom för ord. Du är inte ensam i din sorg, trots att jag inte känner dig, så värker mitt hjärta för och med dig. Jag ska skänka din pappa en tanke och jag tror att han är på en plats där han blir väl omhändertagen. ❤️

Kärlek till er, S och S! ❤️

❤️ beklagar, blev genuint ledsen för din skull. Stor kram ❤️

Men Gud vilka fina svar, blir helt rörd ?
Tack mina fina medmänniskor ?

Vrf vill tjejer bara köra doggy?

Slippa se snubbens ansikte?

Men ögonkontakt!

Är det nu man ska ha ögon i nacken?

Vem vill de ett rött svettigt nylle med ögon som håller på att ploppa ut? ?

Se

?? Preach

För att slippa se idioten man släpat hem/är ihop med

Varför vill killar bara det?!?

För att de har för små snoppar och de i doggen kommer längre in

Dålig motorik.

Pga skönaste ställningen

För mig är det den skönaste sexställningen då kuken åker djupt på ett sätt som jag inte anser andra ställningar gör haha

Hahaha jag dör! Älskar kommentarerna ??

Vilka har du träffat. Aldrig hört att tjejer bara vill köra diggy. Låter som en saga. Its not true.

För att det är så sjukt skönt. Kan se ut hur jag vill. Kan småfnissa in i en kudde åt hur absurt sex är.

Jag tycker att doggy är skönast, känner knappt något i andra positioner, speciellt inte missionären.

vad tycker ni om tatuering på bröstkorgen?

Verkligen inte!

Ogillar alla sorters tatueringar??

Jag har

Trashy

Beror på hur din bröstkorg ser ut. På de flesta är det snyggt! Gillar dock inte upp på halsen, men det är ju en smaksak

Idag har jag fått första semestern någonsin (!) pga fastanställd i 3(!) veckor, och jag ska resa bort i helgen, men här ligger jag.. med 39 graders feber, en kopp grönt te och kvider.

Om du är sjuk på din semester, anmäl det till din arbetsgivare. Då ska det vara sjukfrånvaro och inte semester. Så du kan ta ut de semesterdagarna senare i alla fall! Hoppas du kryar på dig snart och får en fin semester!

Jo, men kan ju inte sjukanmäla mig om jag åker utomlands en vecka, vilket jag liksom typ måste göra (man kan väl inte stanna hemma från en resa man betalt för och sett framemot bara för man är sjuk, äe väl säkert frisk igen på tisdag eller så och då har ju resan bara börjat…)

Ska du sätta dig på ett plan sjuk och smitta alla andra? Schysst!

Inkubationstiden är nog över.

Jo det kan du nog. Poängen är att dagarna du är sjuk på ändras till sjukdagar så att semesterdagarna sparas. Semesterdagar är till för när man är frisk! Dessutom behöver du inte redogöra för var du befinner dig.

Har någon en tips på en bloggportal jag kan flytta till (från wordpress) om jag vill försöka locka lite nya läsare och känna mig som en del av ett community? Är tjej, över 30 med ett barn och skriver med humor om familj, politiska åsikter och annat vardagligt. Vilken portal kan passa en sådan profil där man kan få lite nya läsare? Tacksam för tips!!

Kanske vimedbarn? 🙂 är ej bloggare själv, så vet inte annars!

Loppi kanske.

Maila till hej@loppi.se så hjälper dom dig med flytt å allt – bra portal om man har mammainriktning

Victor Nilsson Lindelöf är sjukt snygg.

Hej Victor??

Hahahaha är garanterat inte Victor. Han har nog fullt upp inför matchen på tisdag.

Nej det var ett skämt..

Kan någon förklara för mig vad skillnade på att rösta på kalle anka partiet och rösta blankt är?

Kalle anka räknas, blankt är ogliltig röst?

Ogiltlig?

Ja, ogiltig. Tror inte att alla blankröstare faktiskt vet det.

Ogiltig men de räknas med i statistiken över röstdeltagare och är ändå bättre än att låta bli att rösta imo

För mig är det ganska hårfin skillnad faktiskt, men visst är det något bättre med blankröst. Då har man i alla fall lyft på arslet.

Ja exakt och det tycker jag allt man ska göra 🙂

Finns det inget parti man tycker är bra så är det väl helt okej att rösta blankt? Förstår inte varför folk ser det som samma sak som att inte rösta alls.

Fegt och likgiltigt. Det minsta man kan göra är att välja höger eller vänster och lägga röst på antingen moderaterna eller sossarna (pga att de har statsministerkandidaterna) så har man åtminstone gjort ett ideologiskt val.

Tycker varken det är fegt eller likgiltigt? Med tanke på att riksdag och regering verkar vara som rena sandlådan ibland förstår jag att man inte vill rösta på något av de partier som finns och då visar man ju det genom att rösta blankt

Röstar du blankt stödjer du inte något parti medan en röst på kalle anka partiet ger dem mer makt (ja inte utifrån EN enskild röst men låt säga att 50.000 pers väljer att lägga sin röst på KA partiet, det kan innebära att de får mer makt i din kommun/riksdagen osv).

@ Anonym 20.44

Blank röst räknas inte.
Blankröstningen redovisas men har ingen ytterligare funktion.

Kalle Ankapartiet får din röst men har ingen betydelse så länge 4 %spärren inte uppnås.

Båda valen antyder väl att röstaren är missnöjd, enligt mitt sätt att se det.

//Moa

Vad skulle hända OM kalle anka partiet kom så högt? Är det ens ett parti

Det finns 349 platser i riksdagen att fördela. Antalet platser ett parti får står i proportion till antalet röster som partiet har fått. Huvudregeln är att ett parti måste få minst 4 procent av rösterna för att komma in i riksdagen. Samma dag som det är riksdagsval är det också val till landsting och kommuner

Vem som helst kan starta ett parti, ta till exempel Linda Rosing/Thelenius som startade ”unika partiet”…

Ja, det lärde man sig i skolan. Men vad skulle hända om just kalle anka partiet skulle komma in i riksdagen?

http://nouw.se/11juni

Välkommna

Aldrig i livet! Finns inget värre än folk som försöker ragga läsare, skyr dom som pesten

Ja, jag trodde de var utdöda

Hur ska man annars få läsare till sin blogg?

Inte genom att spamma andras bloggar iaf

Oj oj oj. Här finns en del bittra människor ser jag. Ni kanske skulle prova att meditera lite, slappna av kanske ta en promenad i skogen då och då. Njuta av livet så kanske ni blir lite snällare individer. Men det lär ni er kanske när ni växer upp. ?

http://nouw.se/11juni

Jag är sämst på att söka hjälp.
Skulle behöva gå och prata med någon pga trasig själ efter en misshandelsrelation. Den tog slut för tre år sedan och har konstaterat sedan dess att jag behöver hjälp men fortfarande inte gjort något åt det.
Är trött konstant och har grova sömnproblem. Inte sovit en hel natt (får sova som mest tre timmar i sträck) på typ två år vilket gör mig sjukt omotiverad och icke-driftig på dagarna, men kommer mig ändå inte för att söka hjälp för det heller.
Förra året fick jag problem med mina axlar vilket leder till att jag inte kan utöva min favoritsysselsättning (pole dance) riktigt och även stör i vardagslivet (pga har svårt att lyfta saker ibland, typ kan inte klia mig på ryggen samt får ont i nacken) skulle behöva hjälp av typ en sjukgymnast hur jag ska träna osv, men jag fortsätter bara köra på trots smärta.

HUR slutar man vara så jävla dum mot sig själv? Tänker att det ska lösa sig med allt men det gör ju liksom inte det. Blir begränsad i mina relationer och egentligen typ allt i livet pga det första, blir begränsad i vardagslivet med plugg osv pga det andra och blir begränsad i typ det enda jag tycker är kul pga det sista men ÄNDÅ får jag inte tumjäveln ur min feta (men ganska snygga) rövjävel?

Har telefonfobi, vilket är första hindret. Har svårt att prata om mina känslor/upplevelser samt tycker inte om när folk tar på mig, vilket är det andra hindret. Jag har väldigt lite förtroende för män och vill helst inte ha en manlig läkare/psykolog/whatever och så vitt jag vet är det få vårdcentraler i den här staden som har kvinnliga läkare, vilket är det tredje hindret. Hur kommer jag över dessa? Går fan under av ångest och trötthet snart.

Boka tid hos psykolog eller läkare på vårdcentralen. Man kan göra det via datorn (1177 – mina sidor) så du slipper att prata i telefon. Där ser man även namnet på den man bokar tid hos, så att du inte behöver få en manlig. Är i liknande sits och gjorde själv detta. Har nu fått en psykologkontakt och antidepp-medicin. Gör det nu direkt. Du förtjänar inte att må såhär, och det kommer bli bättre för dig. <3 <3

@ IdaH

Lilla vän, så kan du inte ha det. Du är värd mycket mer.?

Försök röna ut vad du orkar av att söka hjälp. Kry har även psykologhjälp tex. Tänker att det kan vara ett första steg för dig?

Du måste få hjälp med att sova. Du måste även äta regelbundet och ta en promenad varje dag. När du fått de rutinerna så ta nästa steg att söka hjälp hos kommunen/psykiatrin eller liknande.

Du är inte ensam i ditt mående. Du har rätt till all hjälp. Du är så värd och så viktig.

Ta ett litet steg i taget och låt oss, i
” Öppet spår” vara dina codrivers! ?

Andas i fyrkant och gör det här för att du är värd det.

Kram

//Moa

Måsten man verkligen slänga allt smink/ögonsmink man använt om man sminkat sig trots ögoninflammation? Det är ju sjukt mycket pengar som bara slängs iväg!

Måste? Nej. Borde? Absolut

Absolut INTE! Vänta däremot med att sminka dig tills det läkt ut helt så det inte retar läkningen.

Jag har sminkat mig två gånger under denna period, ögonen ömmar som bara den (inne på vecka 2 nu…). Hade först bara i ena ögat men har nu spridits till det andra ögat också.

Jag kommer hålla mig osminkad tills det läkt ut!

Om det är en klassisk virus-infektion är ALLT som kommit i kontakt med ögonen kontaminerat. Så ja, det bör slängas!

Skulle slänga mascara men inte mer

Man skulle inte kunna lägga in mascaran i frysen någon dag? ? Fast den kanske inte fungerar så bra efteråt…

Virus dör inte i frysen. Virus överlever mycket.

Älskar singel livet. Ligger i sängen och äter nacho ballar och ser tre kronor! Minns hur serien slutade… Men ville se om den i vuxen ålder… Har plöjt igenom rederiet i vintras…

Minns ni tre kronor? Ska snart börja se säsong två., ? ?

Var finns den? Sanna var så söt i den

Jag sökte på nätet.. Du kan ju fråga mälabockens största fan hur hen ser ?

ALLTSÅ jag började kolla på Tre Kronor för sex år sedan!!! Trots risk för att framstå som ett lika stort psycho som Sten Frisk så kan jag erkänna att jag sedan dess har somnat med serien i bakgrunden varenda kväll. Har kollat på alla 123 avsnitt säkert 35 gånger.

Livets. Bästa. Serie.

Ja, jag är singel. Och nej, ingen undrar ens varför längre.

Haha sjukt kul!
Ser du valfritt avsnitt lr följer du strikt alla säsonger?
Fattar inte varför inte sten inte fick mera hjälp… Fint att skicka en bomb till sin son som fyller år…
Redan tröttnat på Werner… ???

Fattade inte heller att mimmi hade barn med Kent… Å sen gick hon å blev ihop med brorsan… Å varför bor Gunvor i samma hus som resten?

Nu är säs 1 slut..

Gillar prästen kaj. Han känns så klok. Gillar även hans jacka ?.

Nu för tiden kollar jag inte direkt på det, har det mest i bakgrunden vid läggdags eller när jag bara vill ha lite sällskap i min ensamhet. Men kör alltid avsnitten i ordning! Har dock lärt mig vilka avsnitt jag tycker mindre om och hoppas över vissa ibland ^__^ Sten Frisk är ju verkligen ett eget kapitel. Tycker han är så obehaglig fortfarande, och drömmer mardrömmar om att han jagar mig minst en gång i månaden, hahah. Förjävla bra skådis though, det måste man ju säga.

Gustafssonfamiljens konstellationer är helt klart speciella, och de blir ju ännu mer speciella i säsonger längre fram. Men ska inte spoila 😉

Älskar Kaj!!!! han är verkligen den karaktären jag gillar bäst genom alla säsonger, de andra varierar från säsong till säsong. Han och Klimax (från säsong tre och framåt, i säsong ett är han ju en douche) är mina favoriter i det stora hela. Och Pamela, som gör debut i säsong fem.

Går typ igång på att få prata om Tre Kronor!!!!!!!! Ingen i min närhet orkar lyssna på mitt tjat om det längre…

Haha bara prata på. Jag lyssnar. Började kika på säsong två… Men nu är jag trött…

Så bara skriv det du vill så ska jag försöka läsa senare i mrn ??

Ah, nachoballar, livets ballar. Min favoritserie var hands down skilda världar. Jag ÄLSKADE skilda världar. Drömde att jag hade sex med Bengt Dalqvist härom natten, det älskade jag dock inte.

Nachoballar?

Alltså jag finner inte nog med lovord för denna serie haha! ???? Älskade den som liten och strecksåg den jan-april nu i år medan jag var föräldraledig. Den var om möjligt ännu bättre idag ?? Trots att jag bara var 7 år när den började sändas kom jag ihåg allting, nästan varje replik vilket nästan var kusligt. Har även tänkt åka ut till Sätra och Farsta för att ta mig en titt på villaområdet (Sätra) och själva Tre Kronor (Farsta) Var/Är som du förstår besatt ❤️

Woho du måste åka dit och kolla hur det ser ut i dag ??

Fullkomligt älskade/älskar denna serie! Strecksåg den Jan-april i år när jag var hemma föräldraledig, den var om möjligt ännu bättre idag ?? Var 7 år när den började sändas men mindes i stort sett varje scen och replik. Såg den via Swesub.
Tänkte åka ut till Sätra (bostadsområdet) och Farsta (Tre Kronor) och bese mig lite en dag? Mvh / Besatt

Har efter många år insett att min mamma är narcisstisk. Allt stämmer in på hennes beteende och hur hon behandlat mig. Även om jag är vuxen nu och vet att det hon säger inte är sant, att hon manipulerar mig och att det är hon som är sjuk och inte jag, så blir jag så himla ledsen. Vill egentligen bryta helt men vågar inte. Är livrädd för vad som skulle hända då. Hon har sagt innan att hon kan förstöra min karriär och att hon kommer ringa min arbetsgivare och berätta saker om mig som gör att jag är körd. Jag har försökt att bara minimera kontakten men det tar så mycket energi ändå. Det blev bättre ett tag men nu är allt som vanligt igen. Är det nån som känner igen sig och hur har ni gjort?

Men va?! Vilken mamma! Bara bryt helt, ditt välmående är viktigare! Du kommer annars bara må sämre och sämre. Säg som det är, att du vill bryta kontakten ett tag för du mår dåligt. Du måste vara stark och ta första steget!

Narcissism är en personlighetsstörning, kan vara bra att komma ihåg. Det ursäktar INTE, men det förklarar.

Det som hände var att jag fick barn och hörde hur hon tilltalade min bebis. Har inte träffat henne sedan dess, flyttat längre bort, helt underbart.

Hmm, du kan inte prata med din arbetsgivare? Jag tänker att man antagligen bara hade tyckt det var mamman som var galen om hon ringde upp och drog massa anklagelser om en av ens anställda. Beteendet talar liksom för sig själv.

Spontant känns det som du inte aka behöva ha kontakt med någon som hotar dig.

Du kan inte ändra på en narcissist. tyvärr avsluta kontakten. Du kan bli så sårad att du alldrig blir dej själv. Det är inte värt det. Kram.

Min erf. är att det ofta är mycket snack.. Men jag förstår såklart att det inte är en kul risk att ta. Finns det möjlighet att prata med din chef om det? Behöver ju inte vara så ingående men ”förvarna” för ev. samtal så hon inte kan hota sig till att ni ska ha kontakt?

@ Yalla

För det mesta är det bara snack och förhävande.

Men ibland är verkligheten värre än fantasin. Betydligt värre!!

Det finns personlighetsstörningar som kan ödelägga ditt liv, medans du inte ens förstår vad som händer.

Förr eller senare förstår man, tyvärr skillnaden.

//Moa

Såklart finns det idioter till allt. Men min erfarenhet är ändock att det är få som faktiskt väljer (hur mkt man nu väljer när man är psykiskt sjuk) att dedikera sina liv till att förstöra andras, även om de såklart finns.

Jag sa upp kontakten med min sk. ”mor” som har narcissistiska drag + annat fel i huvudet. Det bästa jag någonsin gjort. En enorm tyngd som släpptes från mina axlar när jag gjorde detta. Har hört att hon snackar fortfarande skit om mig men orkar inte bry mig längre, hennes existens är så likgiltigt för mig.

Jag vet att det är svårt men rekommenderar dig S göra samma sak. Och som nån skrev, snacka med din chef om detta så att hen att förberedd om/när din mamma ringer. Du ska inte behöva förstöra din mentala hälsa pga. att din mamma försöker utpressa dig att stanna kvar. Du och ditt eget liv är viktigare än så.

Hej! Min mamma är likadan. Har inte mycket tips att komma med tyvärr. Min uppväxt har färgat mig som person och jag jobbar på det, men längtan efter att min mamma kanske någonsin börjar älska mig som en normal mamma älskar sina barn blir liksom aldrig mindre. Hon har etsat in dåligt samvete och dålig självkänsla i mig och pikar mig än idag varvat med komplimanger för att sedan kasta in mer kränkande ord. Upp och ner. Jag är inte redo att lämna henne, hon vet tyvärr inte bättre. Hoppas att du hittar styrkan jag inte hittar att ”göra slut”.

Ha en fin helg. Hoppas thé real hmm mår bra. har tyvärr blivit förkyld och detta virus tar tid. Så gör inget det är kallare några dagar. Love.??❤

Krya på dig och detsamma. ??

Ni som har barn, hur ser en helt normal dag ut för er? Har blivit så avskräckt från att skaffa barn av allas historier, men kan samtidigt inte tänka mig att varje natt avbryts av skrik varannan timme och att dagarna bara går ut på att springa efter sina barn och aktivera dom? Jag kommer aldrig kunna skaffa barn om så är fallet för jag har redan nu lite energi och känner mig trött mest hela tiden trots att jag sover minst 8 h per natt, börjar tro något är fel på mig för kan inte förstå hur folk orkar hitta på massa saker hela tiden (även utan barn). Är också orolig att barn skulle förstöra vårat annars väldigt stabila och bra förhållande, hur har era förhållanden påverkats av barn?

Här svarar en mamma till numera (nästan) vuxna barn. Det är väldigt individuellt hur man upplever att ha barn. Både på grund av ens personliga förutsättningar och på grund av hur barnen är och hur de mår. Det kan man aldrig förutsäga. Vissa är lättsamma, vissa får kolik, vissa blir ofta sjuka, vissa är både och – ja, som livet är, helt enkelt. Man växer in i det och anpassar sig.

Tro det eller ej, men småbarnsåren går oerhört fort i det stora perspektivet. När barnen är vuxna kommer en annan tid och det är fantastiskt att följa deras utveckling och livsresa. Gör det bara, det ordnar dig! <3

Hej igen, inser att jag inte svarade på din första fråga. Men även den är väldigt svår att svara på, då det är så olika från individ till individ. Med första barnet var jag nojig hela tiden, vågade inte koppla av och sånt känner förstås barnet. Med tredje barnet var det ”en piece of cake”, man är mer säker och kommer lättare in i rutiner som funkar. Var inte orolig, prata med BVC eller en barnpsykolog! Lycka till!

Var barnvakt och se hur du själv upplever det 🙂

Den där tröttheten låter jobbig, kanske kan du få råd mot den hos en vårdcentral? Hjälper det att träna? Kan det vara psykisk ohälsa? Mycket på jobbet?

Det är väldigt individuellt. Jag är nog som dig, tröttare än de flesta. Har två barn, en på 15 mån och en på 4 år. Ja, det är ständig spring och vaken hela nätterna . Med 4 åringen är det lättare. Men man orkar mer än vad man tror. Jag hade aldrig bytts ut det men man är olika och ska lyssna på sig själv. Förhållandet har aldrig varit bättre helt ärligt. Vi har varit tsm i 15 år. Så många år utan barn men vi har det bättre idag än någonsin tycket jag. Dock va det rätt skakigt efter först barnen . När andra kom va det såååå mycket lättare och vi njöt mer. Men beslutet om barn är bars ert . Alla barn är olika och alla förhållande.

Vår dotter är 1 år, men tycker inte att vårt förhållande påverkats särskilt mycket av att vi har barn. Hon lägger sig ca 19:30 och sover fram tills ca 7:30 varje morgon. Detta gör att vi har tid för egentid/par-tid efter hon har lagt sig varje kväll. Vi skaffar även barnvakt då och då för att komma iväg själva och hitta på något alternativt träffa vänner. Dock hittar vi på mycket samt träffar vänner tillsammans med dottern också, så de saker vi gjorde innan barn är ungefär samma nu. Tycker inte man behöver jaga henne/aktivera henne hela tiden heller, hon leker en hel del med sina leksaker och då kan man kanske fixa något hemma eller bara sitta och kolla på. Dessutom sover hon 1 eller 2 gånger per dag, och då kan man ju passa på att vila själv också om det behövs. Tycker inte du behöver vara rädd för att skaffa barn, upplever ibland att folk delar med sig av de dåliga bitarna och glömmer de bra. Livet med barn är superkul men självklart påfrestande ibland, precis som livet i övrigt :). Du kanske borde kolla närmare på vad som orsakar din trötthet, kan tänka mig att det måste vara jobbigt att vara trött jämt. Hoppas mitt svar gav svar på någon av dina frågor. Ha en bra kväll!

Samsover med min 14mån son. Dagen börjar med att jag vaknar när han vaknar eller om jag vaknar före. Sover skitbra. Så upp, kaffe till mig, frukost till honom. Sen ut på promenad med hunden ca 1h. Därefter in, möjligtvis smoothie eller lunch till pojken, därefter ska han sova en stund (1.5-3h). Ibland sover jag då med för det är så mysigt och bra tillfälle att få mer sömn. Sen tar vi nästa promenad med hunden, därefter leker vi lite ute eller om vi träffar andra. Sen typ in, middag, sovdags.

Så kan en dag se ut för oss. Innan sov jag också mycket men efter förlossningen är det som om jag fått extra energi. Jag aktiverar inte min son hela dygnet, han gör det bra själv med saker vi har hemma och sina leksaker. Visst går det i perioder hur beroende de är av en och det kan bli en del uppvak under nätterna men det är som sagt perioder och går över fort.

Märker också att en får mer energi av att göra saker. Då kommer det naturligt till slut att hitta på grejer. Men det gör vi inte varje dag, en del dagar är vi hemma och degar typ.

Att förhållandet kan ”förstöras” av ett barn är inte pga barnet utan då är det redan något underliggande som kommer fram när det blir mer ansvar på varandra.

Jag är mamma till en 10 månader kille. Vi har haft tur när det gäller sömnen. Han sover ca12h per natt, men det är väldigt olika. Kan hända att man får ett barn som sover dåligt. På dagarna leker vi lite, går ärenden, umgås med kompisar mm. Hur mycket man behöver aktivera dom skiljer sig beroende på ålder och barn.

Visst är det jobbigt men allt det jobbiga utplånas när barnet skrattar, ler eller bara kryper upp i ditt knä. Vet låter klyshigt men det ät villkorlös kärlek.

Vi skaffade barn då det helt naturligt föll sig efter sex år att ta vår relation till nästa nivå. Nu har vi varit ihop i 12 år och avlat fram två avkommor. Båda våra barn har i det stora hela sovit väldigt bra sedan födseln. Visst har det varit krångel vissa nätter, men det har vi överlevt.
Vissa vänner har istället barn som skrikit oavbrutet första året och dom har överlevt dom med. Man ska inte jämföra småbarnsåren. Det slutar bara med förväntningar som kan pressa, stressa och göra en besviken. Dock tycker vi det är viktigt att hitta på saker utan barnen emellanåt för att inte tappa bort varanda bland bajsblöjor, flygande leksaker och tvätthögar.

Jag tycker att det Gabriella skrev var väldigt bra.

Om jag ska se till mig själv så har jag alltid velat ha barn. Med eller utan partner. Jag och min sambo försökte i 3,5 års tid att skaffa barn och fick sen ett barn via IVF. 15 månader senare föddes vårt andra barn, som kom till på naturlig väg.

Jag har haft två lätta graviditeter och förlossningar. Jag har fått sova hela nätter, nästan alltid. Jag kan städa, diska, plocka mm hemma. Jag inkluderar alltid mina barn. Jag älskar att leka med barnen (det finns ju föräldrar som inte gillar det alls). Nu kan ju även mina barn underhålla varandra. Jag springer väldigt sällan efter mina barn.

Så på så sätt har jag haft det ”lätt”. För mig är mina barn mitt allt och jag sätter alltid mina barn i första hand. MEN det har resulterat i att mitt förhållande har…planat ut? Jag ser min sambo som min bästa vän. Inget mer. Vi pratar väldigt sällan med varandra, vi kramas och pussas inte. Osv osv.

Så det har ändrats totalt för mig. Men för mig är det okej. Jag lever för mina barn. Vissa tycker säkert att jag är helt knäpp, men det är så jag känner.

Du fick kanske inget klockrent svar på dina frågor men lite tankar från mig allafall ?

Har ett ex som verkligen är ”the one that got away”. Vi träffades på en fest, och detta är enda gången jag upplevt kärlek vi första ögonkastet då vi seriöst bara behövde titta på varandra och sedan var det kört. Vi var tillsammans för 10 år sedan och förhållandet tog egentligen bara slut pga. avundsjuka från en tjej i vår vänskapskrets som snackade skit för att förstöra (och hon lyckades…). Long story short så träffades vi nyss igen och det blev total känslostorm. Vi kan fortfarande knappt titta på varandra utan att vara som två jävla magneter. Vi kommer dock aldrig bli tillsammans igen, på 10 år har liksom hela livet kommit emellan (sambo, barn m.m.) Har tänkt på honom typ varje sekund sedan vi sågs och det är så sjukt jobbigt. Han berättade för mig att det han ångrar mest är att han lät vårt förhållande gå sönder och fyfan vad det skaver i mig nu. Orkar verkligen inte med min känslomässiga bergodalbana atm, förlåt för svammel.

Tänker att det kan vara lätt att romantisera och idealisera det som inte blev. Lite tänk om. För om det är bra och äkta så bör ju inte skitsnack/skvaller stå mellan.
Har ni båda barn och sambo?

Vi var 17 år för 10 år sedan så det var väl lättare att bli påverkad av skitsnack då än nu. Men det var flera andra faktorer som spelade in också, tajmingen var skit, jag skulle flytta 50 mil för att plugga på högskolan osv osv. Jag har barn och sambo, han har hunnit vara gift och nu skild.

Är med om exakt samma sak just nu. Jag och mitt ex var tillsammans i fyra år för tio är sedan och har precis hörts och setts. Båda har barn och jag sambo, som dock hatar mig. Vi är magneter och jag kan inte låta bli att undra om vi är själsfränder…

Så jobbigt ju, vet inte ens vad jag ska ta mig till ? Mitt nuvarande förhållande är också skit, känns som vi håller ihop mest för barnen. Detta kan ju såklart spela in att jag tycker att exet verkar mer fantastisk än vad han kanske är, men vi har setts några få gånger innan och det är alltid samma sak. Bor på en liten ort och har sett honom på håll/i mataffären och liknande och har seriöst flytt fältet ibland för att slippa se honom för jag vet att bara han tittar på mig blir min hjärna kaos ?

Åh, förstår verkligen din känsla. Jag kan fortfarande tänka på den där Kärleken. Vi har kontakt via snap, sms och telefon ibland. Har haft en vänskapsrelation. Men då och då har den relationen ”förstörts” för att någon av oss börjar tänka för mycket på allt som kunde ha varit. Och allt för många gånger har han sagt och antytt saker om framtiden. Och jag har tänkt samma saker. Men när jag fick barn för snart fyra år sedan minskade kontakten väldigt mycket. Egentligen har vi haft tät kontakt de gånger han har varit i ett uppbrott… eller haft det svårt i livet. Numera har jag absolut starka känslor för hibom, men på en vänskaplig nivå. Kommer alltid bry mig om honom och vilja veta hur han har det. Men de där framtidstankarna (drömmarna?) är inte sådär påtagliga. Dock har han den enda personen jag VILL höra av mig till när jag har det jobbigt. Trots att jag har flera nära, väldigt fina vänner. Men hans röst är som en trygghet. Och som vi kan skratta! Jag har dock ”turen” (tur och tur, det var anledningen till att det inte blev mer än det blev) att vi bor i olika städer. Kan ibland undra om han skulle ha den där blicken och om det skulle suga tag i magen sådär om vi sågs igen. Men så tänker jag: vi har levt tio år ifrån varandra. Det som var kanske var något då. Något fint och speciellt. Men nu har vi vuxit åt olika håll och skapat nya liv, utan varandra.

Fällde nästan en tår av slutet på din kommentar, för det är verkligen så här med…vi har också skapat helt nya liv utan varandra. Det är säkert egentligen helt rätt, men ibland känns det så himla fel att det inte är med honom.

Jag förstår verkligen precis. Ibland kan jag tänka att vi kanske blir vi, längre fram? Vem vet? Eller så blir det inte så. Men ibland sörjer jag också att vi inte skapade ett liv tillsammans. Jag är övertygad om att det hade varit fantastiskt i det stora hela.

Ni vet när minnen rullar över en… de senaste veckorna har jag tänkt mycket på hur jag för ett par år sedan (var då singel) följde med en kille hem en utekväll men att jag var mycket trött och slocknade direkt vi kom till hans lägenhet. Vaknade dagen efter utan byxor och förvånad över den fullständiga blackout jag haft (Aldrig upplevt nåt liknande varken förr eller senare). Killen var angelägen om att jag skulle gå. Vågade inte fråga vad som hänt.
Har sedan dess undrat med jämna mellanrum vad som hände eller om det ens hände något. Den känslan, Usch!

Gud, va hemskt…Om du tror att det skulle ”underlätta” att prata med någon, gör det!

Såg precis en dokumentär om naturkatastrofer som drabbade världen 2016 och 2017 och jag blir så ledsen. Naturen brinner upp och djuren får lida och människor tar ingen som helst hänsyn till vår planet. De reser land och rike runt och köper kläder från massproducenter medan naturen gråter. Det är verkligen hjärtekrossande.

Och jag tänker på den hemska hundfestivalen i Kina där dom äter hundar. Hemskt. Hatar när djur far illa. hoppas dom lyckas förbjuda den. Finns mycket att göra för att djur och natur ska må bra. Nästa generation kommer få fullt upp.

Det kommer inte bli en andra generation. Planeten ger snart upp och vi går under.

Fördelen med mänsklighetens undergång är att naturen och andra djurarter får en ärlig chans att återhämta sig. Det tröstar mig i alla fall och därför hoppas jag innerligt att vår art inte är sist att trilla av pinn.

Exakt. Håller med till fullo.

Det behöver ni inge oroa er för, arter kommer och går, vår också, själva livet på jorden klarar sig mycket längre än så tack vare att de tian anpassa sig. Även om vi skulle leva hållbart skulle vi knappast bli kvar resten av jordelivets historia. Vi är bara här en kort liten stund.

Oroa er inte för att vi ska förstöra djuren eller natur heller, det har ju varit flera massutdöenden förut, precis som det vi sysslar med nu, och ur ett långsiktigt perspektiv ger det bara plats för nya livsformer. Livet på jorden är KU dynamiskt och i ständig förändring, inte i något evig, stabil balans.

Jag tror för övrigt inte vi skulle kunna döda allt annat liv på jorden om vi försökte, finns ju flera livsformer som är betydligt snabbare att anpassa sig än vi är.

Vad vi ska oroa oss för är om vi behandlar jorden på ett sätt som gör att den forsätter vara ett bra hem för oss männsikor.

Man går fan sönder av tanken på allt ont vi gör denna jord och alla djur som drabbas/plågas dirket eller indirekt av det. Människan är inte en trevlig ras.

Verkligen. Jag arbetar för en organisation som kämpar för bättre djurvälfärd och jag går sönder inuti av allt jag ser.

Beundrar folk som orkar och vill arbeta med djurrättsfrågor och djur som far illa. Typ djurskyddsinspektörer osv. Jag kan typ se/höra hur mkt skit som helst när det gäller människor men djur klarar jag inte av, alls.

Men gå tillbaka till dina domedagsprofetior som du sprider på familjeliv. Nej, skåne kommer inte brinna upp och du har vattnat ihjäl din fredskalla.

Ursäkta?

Jag skulle behöva klippa mig, desperat. Kluvna hårtoppar och allmänt risigt hår. Men varför är det så dyrt!? Vad betalar ni normalt för en klippning?

Kanske någon du känner kan hjälpa dej. Jag har långt hår så jag klipper mej sällan. Men ganska mycket jobb att sköta om långt hår.

Ja jag brukade be en bekant att klippa mitt hår förut. I och med att det oftast bara är att klippa topparna, inte så avancerat. Men känner nu att mitt hår kräver mer än så, är lite uppklippt sen innan, och har gått av på ställen som inte en amatör kan fixa… tror jag. 🙁

550 betalar jag.

Jag betalar ca 850kr. Jag hade ångest inför första gången, ska jag lägga så mycket på en klippning??? Men min man stod på sig. Han sa, du ska inte jaga deals på det. Det ska du unna dig var sjätte vecka.
Hade tidigare klippt mig hos random salonger i en galleria och aldrig blivit riktigt nöjd. Nu är mitt frisörbesök som en utflykt till storstan, blir bortskämd med hårspa och finkaffe och dansar ut med känslan av att vara snyggast i världen! Så en BRA frisör kan jag varmt rekommendera, det är värt det ?

Klipper du dig var sjätte vecka? Är du korthårig?

Ja, har helt kort hår som växer som ogräs. Vecka 6 ser jag ut som lejonkungen.

Förstår! Lät som korta intervaller för en långhårig men väldigt rimligt för kort hår!

Vilken gent?? Hoppas att han betalar?

I alla fall hälften då vi har gemensam ekonomi 🙂

Jag ger 660kr för en klippning. Det är en timme, oavsett vad en gör för klippning. Ingår kaffe eller bubbel. Klippning, tvätt, stylning och tips. Älskar min frisör.

betalade 180kr och bad han kapa allt, hade jättelångt hår ner till svanken innan som jag hade tröttnat på. så klippte av allt upp till öronsnibbarna. jättenöjd 🙂

Jag frågade en gång i öppet spår (i dess begynnelse!) om man skulle svara tack på jobbmejl, vilket en övervägande majoritet tyckte. Så det gör jag nu 🙂

Meeen någon som har jobb som involverar at glömma ut offentliga handlingar? Jag begär ut handlingar relativt ofta av olika arkiv, och visst borde man inte svara tack? Visst tynger det bara ner deras mejlkorgar när de måte klicka genom alla mejl för att se att man inte begärt ur något ytterligare?

En liten fråga kanske, men jag tänker på den varje gång jag begär ut något 🙂

*ge ut

Jag tänker som du + att de ju faktiskt bara gör sitt jobb. Det är alltid trevligt att vara trevlig men som sagt, blir ju bara ännu ett mail att tugga igenom.. Skillnad om man står face 2 face 🙂

Jag tycker det är trevligt att skriva och få ett tack för hjälpen! Nu kan du ju skriva trevlig helg. 🙂 Tack är ett lätt sätt att få bra service så det skadar inte, särskilt inte om ni har kontakt ofta eller mer än en gång.

Tacka på förhand? Det gör jag i alla mejl (men jag har ingen jobbmejl).

Kan inte det uppfattas lite uppmanande?

Risken finns såklart men jag tänker att det också handlar om att tacka för tiden de tar för att läsa ens mejl och fatta beslut (om så behövs), oavsett utgång.

Kissie
Känns som Alexandra verkligen vill lägga hela kissie bakom sig och bara en riktig influenser. Men jag ser bara samma gammal kissie. Är det bara jag? Är det bara för man varit med från början? Hon lägger upp fina bilder från sin resa men det känns inte lika på riktigt som vilken annan influenser. Då är hela sprättbens ligan bättre. Haha. Jag har verkligen funderat på det här. Diskutera med mig! ?

Känner samma sak, hon känns inte genuin för fem öre. Dessutom känner jag att hon betett sig som skit under så många år och sen försökt gå vidare genom att bara ignorera sitt tidigare beteende eller skyllt det på att hon ”spelat en roll”. Aldrig någonsin har hon bett om ursäkt för all skit hon spytt ur sig.

Håller med fullständigt! Hon är precis samma person som hon varit i alla år.

Den äckliga peddolåten är tillbaka på Spotify!

Fyller 30 om ett Psr månader.
Bor för litet för att ha fest hemma.

Med vänner plus respektive blir det nog 30talet gäster.
Vill att festen ska kännas intim. Soffor/bort belysning… Inte som klassisk föreningslokal med några stolar längs väggarna bara

Ös på med alla tips ni har. Mindre barer man kan abonnera, ett ”vardagsrum” att hyra, hotellrum där man kan ha fest, chambre separeer som känns festliga ??

En vän till mig drog med alla på Ålandskryssning.när hon fyllde 30.

Jadu, ishotellet i jukkasjärvi kanske. Lite svårt att ge tips när du inte säger var du bor.

Stockholm, försvann tydligen när jag kastade om texten innan jag skickade ?

HUND!
Jag är en äkta hundälskare och nu har jag insett att jag faktiskt kan ha valp i vardagen. Men. Haha. Min sambo (också hundälskare) är inte helt såld för han tycker att vi kommer att bli så låsta i vardagen. Vad säger ni? Känner man sig låst med valp/hund? Jag har familj och vänner som gärna ställer upp som hundvakt om det behövs vid semester och i vardagen. Hit me up med tips, råd och era erfarenheter 🙂

Ja du blir låst, till hunden. Inte nödvändigtvis till ert hem osv

Det är klart att man blir låst men som hundälskare är det min bästa känsla! Jag vet att jag har någon jag måste hem till och som hoppar upp i famnen på mig när jag öppnar dörren och som älskar mig villkorslöst. Var bara väl medveten om att en valp är som en bebis och behöver all omvårdnad som finns under en lång period.

Sitter i samma situation men vi har bestämt oss för hund. Typ som vissa kvinnor blir med bebisar, så blir jag med hundar, så det kommer vara värt det.

Älskar min hund över allt annat, men JA man blir låst.

Är det något speciellt ni känner att ni fått välja/prioritera bort? Det är klart att man inte kan dra på spontanresa från en dag till en annan, men tänker mest när i vardagen det upplevs som att man är låst 🙂

I början kan ju valpen inte vara själv speciellt länge, så det är ju klart man blir låst då man inte kan lämna hemmet längre stunder osv.

Haft hund i 14 år och ja, man blir låst. Alltid hem var 4e timme för att gå ut med den, eller se till att någon är hemma om hunden inte är med, bara det säger sig självt. inga sovmorgnar om hunden är morgonpigg osv.. se till att allt funkar med jobb/studier så hunden inte går ensam många timmar. det är liksom inte bara att skaffa, utan den ska ju leva i många många år så man får räkna med att de närmsta tio åren (om man inte är en köpa o sen bli av med typ) blir mer styrda av att man alltid har nån att ta hand om. Men det har sin charm det med 🙂

Håller med de övriga man blir låst i det att man inte kan hitta på nåt efter jobbet, shoppa, fika, träna, måste alltid hem till hundarna. Vi har våra tre hundar i hundgård med hundhus när vi jobbar, vi bor på gård på landet och kan ha det så. Hade nog aldrig orkat ha hund om jag bodde i stan och behövde gå ut 5 ggr/dag bara för att hunden ska kunna göra sina behov. Nu räcker det med 1-2 längre promenaden utöver att de är fritt på gården eller i hundgården. Fattar inte hur andra hundägare orkar och är mäkta imponerad! Sen tycker jag en sak som hände mellan min sambo och mig var att hundarna kom lite emellan oss, att man liksom gosar med hund i soffan istället för sambon. 🙂

Så du låser hellre in dina hundar? Då borde du inte ha hund. Hundar behöver knyta an till sina ägare och bli socialiserade och få kärlek. En hund behöver motion och ska inte vara instängd.

Oj oj om du anser att en hund som sitter i hundgård med stort hundhus i ca 6 h om dagen har det dåligt ver du inte mycket! I övrigt är de med oss i familjen och sover i vår säng alla tre, springer lösa resten va dagarna på en stor gård och dessutom lååååångpromenad utöver det. Suck men vissa människor tror att allt är djurplågeri.

Eftersom du inte ger en ren beskrivning av hur dina hundar har det så ifrågasatte jag. Jag är bara mån om djuren – inget annat.

Eftersom du uppenbarligen inte hade hela bilden kanske du inte heller borde dra så långtgående slutsatser? Folk har liksom ingen skyldighet att redovisa alla detaljer bara för att du inte ska hoppa på dem med anklagelser.

Att ha hund är tamefan det bästa!! (Och barn som jag också har) he he..
Självklart blir man låst. Du har en krake du ständigt måste tänka på och passa upp. Men jag tycker man anpassar livet och allt som händer i det väldigt bra runt vovven. Iaf vi.
Rätt snart tänker man på hunden i typ alla situationer. Man liksom planerar alltid efter vovven men gör det på automatik.
Är vår vovve borta några dagar på ”semester från oss” kan jag komma på mig själv att tänka om dagen som att han är hemma. Det sitter i kroppen!
Jaja..som jag babblar. Ville mest säga att det är fantastiskt och ger så mycket!!!

När kan man tidigast ta tablett för huvudvärk? Drack min senaste drink för 2-2,5 timmar sedan.

P.S. killar är skräp

Håller med, tjejer är mycket bättre att vara med

Beror på vad du ska ta. Alvedon ska du inte ta under några som helst omständigheter när du dricker/druckit, men tex Treo brukar jag ta efter en utekväll pga minskar bakfyllan (nej det rekommenderas inte, jag vet). Så länge det inte är paracetamol kan du ta nu.

Oj varför det? Känns som att mina läkare missat att förklara något för mig haha!

För att paracetamol bryts ner av levern precis som alkohol. Det blir en stor påfrestning för den att bryta ner både och.

Drink med huvudvärkstablett i eller drink med alkohol? Jag sväljer ofta ned mina migräntabletter med alkohol, och inget konstigt har hänt med mig än så länge 🙂 Men sök på specifika medicinen på google så får du nog bättre hjälp där, hoppas huvudvärken släpper snart!

Glöm mitt tidigare svar – känner att det är onödigt att ge medicinska råd till en främling över internet då jag inte har någon som helst medicinsk utbildning.

Tar ipren när jag har druckit rätt ofta. Händer absolut ingenting (utom att huvudvärken försvinner).

Händer inget akut med levern, det är sånt som kommer ikapp än senare i livet

Nu bryts Ipren (ibuprofen) ner av magen och inte av levern, så det är ingen större fara.

Jag älskar Sandra Beijwes inlägg sär
Läsarna tipsar om sina bästa maträtter på max 5 ingredienser. Hittat flera favoriter där!

Sitter ni inne på några bra recept med max 5 ingredienser och vill dela med er? 🙂

Tips, Jamie Oliver kokbok ”Five ingredients”. Massa bra korts recept. Min favorit är råkorv som man kluttar ut till bollar i en stekpanna, koka tagliatelle, ett ägg som som man blandar med riven parmesan och persilja, krydda med salt och peppar och blanda ner i bollarna tillsammans med tagliatellen.

Falukorv, zucchini, paprika, lök. Fräs i smör eller olja. Ät med beasås. Mums.

Lax, pesto, philadelphiaost, blomkål, smör.
Blanda halva osten med peston och lägg över en saltad och pepprad lax. In i ugnen samtidigt som du kokar blomkål. Mixa/vispa/mosa blomkålen med resten av osten, salta och häv i en klick smör.

Salladsblad, ost, skinka/räkor/whatever floats your boat, philadelphiaost/skagenröra, paprika i strimlor. Gör en god ”macka” av det hela.

Bacon, Creme Fraiche, purjolök, vitlök, pasta. Gissa vad.

Pasta, pastasås, pressad vitlök, ärtor.

Lövbiff/oumph, soja, ingefära, sambal, sesamfrön, ris. Gudars gott.

Bacon, avokado, rödlök, rostbröd, ost, tomat/puré. BLT. Utan sallad haha.

Kikärter, Creme Fraiche/Imat, paprika, morötter, soja. Plus ris eller pasta.

Färskpotatis med skirat smör och falukorv/andra alternativ om vegetarian.

Nu blev jag hungrig!

Vad tror ni om att dejta en kille som bokstavligen precis gjort slut med sin tjej?
Träffade en kille i helgen på en fest som förra tisdagen gjort slut med sin tjej. De hade varit ihop i knappt tre år så det var ju seriöst men de bodde inte ihop. Han var helt öppen med att det precis tagit slut och vi pratade rätt mycket om hur man går vidare (gjorde samma sak för ett halvår sedan, bröt upp med min kille efter dryg 2 1/2 år). Sen pratade vi om massa annat, vi har flera gemensamma intressen som vi nördade ner oss i, han är rolig, trevlig, lite blyg, och överlag så fick jag en bra magkänsla. Men vi bytte aldrig nummer då men sen så messade min kompis typ nyss och sa att han messat henne och bett henne fråga mig om han kunde få mitt nummer. Sa att hon skulle ge honom det så nu sitter jag typ och väntar på att han ska höra av sig. Men är ändå lite orolig, vill inte vara en rebound girl… Men samtidigt kändes han som precis min ”sorts” kille och någon som jag skulle vilja dejta. Dilemma…

Go with the gut. Always. ❤️
Och tänk inte för mycket. Det komplicerar saker. Som en dikt jag läste nyss, av RM Drake:

Don’t think. It complicates things. Just feel, and if it feels like home, then follow its path.

Han messade nu, vi ska ta en fika i morgon ?

Ååååh. Vad roligt. Njut av stunden och härligt sällskap. 🙂 och tänk inte så mycket på allt det övriga, man måste inte gå enligt boken.

Umgås med honom och lita på honom 🙂 Ge det tid och ja ibland blir det nära 🙂

Som du skriver kan det ju vara svårt att veta, är ju väldigt nära. Lägg till honom på Facebook och så kan du ju dra ut lite på en eventuell dejt typ till i höst? Eller häng bara. Kan nog vara värt att ge det tid.

Jo, jag tänkte att en fika blir rätt simpelt, typ känns lite på pulsen. Sen är jag rätt rakt på sak så jag funderar på om jag typ inte vara ska ta upp det om han föreslår en mer ”riktig” dejt.

Äsch vafan, när jag såg min sambo på jobbet brydde jag mig inte om han så var gift. Jag ville ha honom. Var tvungen vara med honom. Kände mig aldrig så levande som när jag var bredvid honom.

Livet är nu, inte till hösten. Livet pågår nu och jag vill inte skjuta upp saker, bra saker, som man kan göra nu. Öppen kommunikation är mitt tips, prata prata prata. Vi vet inget om killens förra förhållande.

Vänta inte på att känna glädje, hopp, kärlek, framtidstro, lycka. Vänd dig inte emot det ”bara för att boken säger det”. Skapa dina egna vägar. Välj dina egna stigar.

Jo, det är lite så jag tänker. Prata om det nu så att man vet var man står och se till att man har en öppen kommunikation. Och vill han inte ha ngt superseriöst nu så passar det mig rätt bra. Jag har nyligen flyttat till stan och satsar allt på mig egna företag så att börja dejta någon som tänker sig villa, barn och vovve inom två år är inte aktuellt…. Har lite fjärilar i magen inför morgondagen, vi messar fram och tillbaka nu och han ”känns” bra utan att han är för på eller för smörig. Håll tummarna för mig 🙂

Wow! Låter inte så sympatiskt….

Är du här igen din suris? Jag förstår att du är bitter eftersom din fredagskväll bara består av att göra dryga inlägg på nätet. Egentligen borde Camilla IP banna dig men jag tycker rätt synd om dig också.

Jag tror detta inlägg var skrivit av mig… Jag skrev detta här och ett till. Som handlade om nåt helt annat. Du vet att alla anonym inte är samma personer väl? Min gårdagskväll bestod av att käka pizza genom maraton av gossip girl som jag aldrig såg klart som tonåring. Medan min fästman gav fotmassage. Så du behöver inte oroa dig för mig?

Jag träffade min man när hans fru inte ens hade flyttat ut efter att hon lämnat honom. Det var emot allt sunt förnuft men idag är vi gifta och är verkligen varandras livs kärlek!
Tycker det beror en del på hur hans relation varit, min mans äktenskap hade varit kallt och kärlekslöst länge och han hade aldrig upplevt samma känslor med henne som med mig, de var inte rätt för varandra.
Dejtade en annan kille som efter ett halvår fortf sörjde sitt ex, han kunde få sammanbrott där han skrek av gråt och sen blängde hatiskt på mig för att jag var där. Urk.

Det brukar låta så ja..

?

Att deras förhållande varit dött en period behöver inte vara sant. Inte heller att han aldrig känt så för henne och bla bla

Jag väljer naturligtvis att lita på min man i den frågan, därtill säger hans ex samma sak så de verkar vara överens om det. Jag hoppas du en dag får uppleva den fantastiska kärlek vi delar ❤

Jag hade själv inte velat dejta en kille som precis gjort slut med sin tjej..

Sen kan jag inte låta bli att tänka på tjejen. Oavsett vem det var som gjorde slut så hade jag tyckt det var väldigt sårande om min pojkvän som jag varit tillsammans med i tre år bara några dagar efter uppbrott dejtar en annan tjej?? Förutom om det var typ så att tjejen var otrogen mot honom.

Vill du verkligen vara med en som går vidare så snabbt efter en relation? Han framstår ganska känslokall. Tänker på hur det känns för hans nyblivna ex om hon får veta att han redan ser någon annan…

Svar till både Lisa och Anonym ovan, jag utelämnade en del detaljer om deras förhållande som jag inte vill dela här. Jag pratade även med min kompis som känner båda sen tidigare och hon bekräftade det han sa. Det var ingen otrohet inblandat men de verkar ha haft det struligt under en längre tid och uppbrottet var gemensamt.
Sen är jag lite egoistisk men jag tänker inte ta hänsyn till en främmande tjejs eventuella känslor för sitt ex om han vill träffa mig för en fika. Jag tänker lita på min egen magkänsla.

Jag har en kollega som jag inte kan med. Och det är ju inget bra. Men jag kan bara inte med henne. Det kan vara så att hon har nån form av diagnos, nån högfunktionell asperger; allt som oftast frågar hon om precis samma sak som vi just pratat om, sekunderna innan, som om det är en fråga vi aldrig tagit upp. Hon har ingen som helst förmåga att strukturera sina arbetsuppgifter eller sitt privatliv heller, för den delen. Hon klarar inte av enkla instruktioner utan behöver hela tiden handledning. Problemet är när vår chef inte är på plats får vi andra kollegor hoppa in, för hon låter oss inte jobba i fred. Hon vill gå igenom sina uppgifter och frågar hur hon ska göra med ditten eller datten, hur hon ska skriva svar på vissa frågor etc. Vår chef vet om det här och han gör vad han kan med henne, men det här tär på hela gruppen (vi är totalt fem som jobbar i team). Till saken hör att det vi jobbar med är rätt kvalificerade specialistfrågor, vi gör utredningar och analyser och måste jobba snabbt. Jag är en person som tycker gott om andra och gärna vill tro att vi alla kan hjälpa varandra. Men jag kan inte med henne och jag tycker inte om min egen attityd. Hon är så dum! Det har hänt hon sabbat jobb som vi andra har gjort genom att plötsligt diskutera frågor hon inte har med att göra med någon nyckelperson, eller genom att helt sonika sitta och skriva om dokument! Vet vår chef jobbar på en lösning (avsked) men på gott och ont har vi ju lagar mot sånt i Sverige. Så. Tankar en fredagkväll. Och lite utpysande av min frustration.

Snällhet är ju inte att vara dumsnäll o hela tiden sopa banan för någon annan. Lite hjälp,visst men inte hela tiden. Har själv svårigheter (Aspbergers? Ska få utredning) mycket som andra klarar av lyckas jag inte strukturera upp o klara. O ni ska veta att jag kämpat. Av resultaten kanske det inte syns. De som känner mig o har mer insyn vet om det o det är skönt att de ser det! Din kollega får hitta ett jobb hon passar bättre på att utföra.

Till saken hör att hon har ingen självinsikt, hon har förmodligen ingen egen tanke att hon eventuellt kan behöva extra stöd eller ett annat jobb. Hon lyfter gärna sig själv och sin prestation (som inte är mycket at hurra för ärligt talat) och begärde i höstas en hutlös löneökning eftersom hon är så duktig på det hon gör. Så hon vill inte ha andra arbetsuppgifter, hon tycker att hon kan göra våra andras jobb och till och med göra det vi gör mycket bättre.

Jag har läst det du skrev Jonna och känner förståelse för både dig och henne.

Förstår att du vill skriva av dig, men en tanke är att om ni andra känner så och hon märker/ känner in/ får höra av er att ni blir stressade av detta, så blir hon ännu mer osäker. Då om någon gång så frågar hon väl om, tänker jag. Om man vänder på det; om du hade varit henne så skulle du antagligen tvivla på dig själv i den arbetsmiljö där de andra inte gillar en.

OM ni behöver fortsätta att arbeta ihop så kan det kanske vara bra att tänka lite tvärtom. Hur kan de styrkor hon har komma till bäst nytta? Kan hennes sinne för detaljer användas på ett bra sätt? Hur får du bort känslan av irritation? Kan du stresshantera, tänka att det blir en ytterligare börda för dig (och henne så att hon antagligen gör ett sämre jobb, vilket missgynnar er alla) om du retar dig på henne?

Kan du / ni jobba på kommunikationen? Gå en kurs i ämnet?

Jag förstår er båda som sagt. Jag har haft och har fantastiska kollegor, men visst har någon varit måttligt enkel att arbeta ihop med. Då försökte jag om möjligt, inte vara intill och när jag ändå var det, hålla mig så neutral och vänlig som möjligt så att det inte blev ännu jobbigare stämning.

Kan ni försöka tänka ut något som får henne att komma mer till sin rätt? De som förlorar minst lika mycket på att det inte fungerar är ju ni själva. Hoppas det ordnar sig.

Det är klart att jag inte exkluderar henne på något sätt, skiter det sig på jobbet vill inte jag vara den som bidrar till den dåliga stämningen. Men mitt tålamod har också en gräns. Vi sitter i landskap, och när hon frågat mig fyra gånger under en timme om samma sak, då tär det på tålamod och humör. Jag är fortfarande vänlig men får ibland säga Jag har redan förklarat det för dig. Eller när jag får triviala, dumma frågor, svara: Har du provat att googla, jag har lite fullt just nu? Hon har gått en kurs i kommunikation, men det innebär att vi nu när vi ska återkoppla ska sitta först med tre minuters inledning om vad texten handlar om, tjugo minuters positiv återkoppling, tre minuters negativ eller konstruktiv återkoppling och fem minuters beröm. Enligt den formel hon fått lära sig. Vi har rätt mycket material och texter att hantera. Det hon får göra nu är att själv ansvara för vissa uppgifter som att ta fram och sammanställa statistik, ta fram uppgifter om förordningar och lagar, dvs uppgifter där hon kan jobba själv, leta på webben och plocka ihop siffror. Problemet som uppstår där är att hon behöver instruktioner ett par gånger innan hon vågar eller förstår exakt vad som förväntas av henne. Så allt det här är en kombination av att jag retar mig på att hon tar upp min tid med dumheter, samt att hon inte bidrar till gruppens gemensamma arbeten. Men visst, det är gnäll från min sida. Det är bara att gilla läget och göra det bästa av situationen (dvs inte samarbeta med henne, jag får ändå göra allt jobb).

Hej igen, Jonna!

Vad bra att du svarade oss två, för ju mer man sätter ord på det som känns så där ju bättre är det.

Här vill man ju förståelse för sin egen situation, så förlåt för att jag satte mig in för mycket i hur hon har det. Så om vi tänker bort det och fokuserar på dig… (jag var trött kl 05:30 när jag svarade första gången)

Jag förstår dig! Det är klart att på en arbetsplats så blir det jättetufft att ha det så som du beskriver att du har det. Plötsligt minns jag en sommar då en kvinnlig kollega gjorde så ungefär som du beskriver. Det var inte roligt alls. Det tog tid, kraft och ork. Samma person kunde senare under åren (trots allt mitt tålamod den sommaren) vara riktigt besvärlig, men som tur var så träffade jag henne sällan. Jag tycker att det låter som att du har det för tufft. Det är din arbetsplats, där bör du få mycket bättre än så som du beskriver.

Försök prata ännu mer med din chef om detta. (Nu när du skrev så rakt på här inser du hur mycket detta påverkar dig) Det är inte alltid det faktum att en chef kan ändra situationen som är det absolut viktigaste, du kan komma en bra bit genom att våga förklara hur det känns. Så skulle jag ha gjort och pratat av mig med andra också. Kram till dig!

Hej Jonna, du har ett svar till längre upp. Ha en fin dag!

Precis ovanför, menade jag till dig Jonna⭐️

Några mammor vakna än?
Vad var ditt första gravidsymptom? ➕??
BIM om prick en vecka, är på ÄL+8 nu och har haft riktig rejäl molvärk hela dagen, precis som första gången jag var gravid. Kan inte låta bli att undra, hoppas, tro… Det KÄNNS annorlunda i hela mig…. 🙂

Håller tummarna?

Molvärk, dåligt humör och ingen som helst ork att tex gå i trappor ? lycka till!?

Kände inget alls. Testade bara. Hoppas för din skull. ❤️

Det brukar kännas annorlunda i kroppen. Sen av någon anledning så brukar de flesta få extremt dålig lukt från svetten. Det märker du nog på din kille.

Har 3 barn, med första visste jag i V8 i Thailand pga illamående, ömma bröst osv. Med mellersta hade jag mens, (mellanblödningar) 4 dagar i månaden i 3-4 månader så jag trodde def inte att jag var gravid. Med yngsta så visste jag direkt tack vare spyor från helvetet, ont i brösten..

Jag plussade i söndags på äl+13 och jag hade i princip inga känningar innan. Lycka till 🙂

Var precis på bio och någon hade med sig sin unge som störde hela filmen pga är bebis. Hur sjukt är inte det???

Hade blivit TOKIG. Folk som stör på bio är typ det värsta som finns hehe. Viskare, smaskare, prasslare, you name it. Men att ta med ett barn känns faktiskt riktigt dumt på alla sätt och vis?

”I trädgården går metare o letare o höns, de hittar många maskar men inte Pellejöns!” På BIO sitter viskare o smaskare o prasslare o smått. De gör inte mycket men stör de som på BIO gått

Hade gått ut på en gång och krävt ersättningsbiljett. Sen kan jag ju tycka att åldersgräns ska gälla bebisar med, varför blev den ens insläppt i salongen (om inte er film var barntillåten)?

Ocean 8 är barntillåten men det är ju bara så dumt. Bebisen/barnet bara gnällde och alla blev ju skitstörda hela filmen. Men det var också min enda barnfria (!!!) kväll så jag pallade inte att storma ut, för vem vet när jag kommer iväg igen.

Sjukt olämpligt!! Så trist att din kväll blev förstörd. 🙁

Jag har en bebis. Sannolikheten att jag ens får för mig att ta med avkomman på bio är lika med noll.

Hej på er goa!
Har en dröm om att flytta från Malmlö ut på landet, slippa trafik och trängsel för att leva ett enkelt och hållbart liv! De flesta i min omgivning är dock negativa, är 29 år och har ingen familj än. Är det någon som gjort resan med att lämna stan och allt vad det innebär för ett liv på landet? Erfarenheter? Motgångar, framgångar? ??

Åhhh gör det bara!! Finns inget bättre än att bo på landet med lite djur och odlingar! Jag flyttade från storstad ut på landet. Sa upp mig från jobbet och köpte en liten billig gård. Jobbar dock heltid så pendlar ca 3 mil till jobbet nu. Hade lätt kunnat gå ner till typ halvtid och kunnat odla mer och klara mig bra ändå men vi vill skaffa barn först så vi fortsätter båda jobba heltid ännu. Lycka till!

Ser den där Tupac-filmen, men så lägger nätet av!
Vad var dealen med Tupac? Var han en gangsta? På vilket sätt utmärks sig hans musik?

Ja han var en gangsta.

Alltså jag börjar få panik. Jag är snart 27 år gammal och har inte legat på snart 3 år. Förra helgen fick jag nästan ligga (pga brist på kondom), med en fem år yngre kille (som dock var så respektfull och fin). Nu kan jag inte sluta tänka på honom, trots att jag inte har något intresse för människan i sig. Jag behöver bara få ligga. Hur vet man att människan man går hem med inte är en idiot? Kommer jag någonsin träffa någon jag vill bli ihop med och starta familj med? Känns som att alla som hänger här är i förhållande, men någon gång måste ni ju ha varit singlar? Hur träffat man någon? Jag börjar känna mig så himla ensam då alla omkring mig har långvariga förhållanden. Det känns som det är fel på mig.

Jag var singel i ca. 2,5 år efter min senaste relation. Skaffade sedan happy pancake och tinder och gick på några kassa dejter innan jag träffade min nuvarande, varit ihop i snart 5 mån. Gå på dejter o ligg, om det känns rätt osv?

Är inget fel på dig, du kommer träffa någon!

Du låter desperat, och den kombinationen är inte bra när det gäller att ligga med människor. Försök tänka att du vill ha kul, och var försiktig.

Ja, vi tjejer är ju alltid desperata bara för att vi vill ligga. ?

Min sambo ska ALLTID oavsett vad det gäller tycka tvärtemot mig och skapa diskussion om allt. Det i kombination med att jag är lättprovocerad är inte bra, och jag jobbar på att bara vara tyst när han säger saker för att va emot mig/provocera men asså ibland pallar jag fan inte. Är så LESS på det beteendet asså fyfan

Energitjuv.

Föräldrar – tar ni illa upp om man föreslår barnfritt?
Vi har inte barn och skulle nån gång vilja umgås lite mer ostört, vuxet eller med partystämning.
Jag föreslog att vi kunde ta en konsert vid Tylösand (tänkte lite fest på det) och fick då frågan om det verkligen passade för barn. Att det skulle vara barnfritt var tydligen otänkbart. Barnen i vårt gäng är mellan 3 och 15, så det är stor variation men inga spädbarn….

Nu har inte jag barn än, men däremot bf på söndag och jag skulle inte ta illa upp om jag blev medbjuden på barnfria tillställningar i framtiden när knodden blivit lite större!

Jag och de jag umgås med som har barn skulle absolut inte ta illa upp.
Ibland är det faktiskt mer lämpligt att inte ha med barnen, som tex vid en tillställning på kvällen vid Tylösand. Nu ska vi till Öland 1v och vi är 3 vuxna och 3 barn i åldrarna 6mån, 3.5år och7år och då kanske man inte drar iväg på världens after beach men möjligheten finns då vi är så pass många vuxna. Men om man som du, inte har barn och kommer med det förslaget (konsert sen fest på det) då hade jag inte alls tänkt på ”undra om de e barnvänligt” utan ist ”kan min mamma vara barnvakt tro?” (Bara hon som är barnvakt).

Förstår du hur jag tänker?

Nej!! Jag har barn och föreslår barnfritt till andra mammor (som verkar ta illa upp dock ?)
Vissa aktiviteter/tillfällen är inte för barn helt enkelt

Jag har barn och hade inte tagit illa upp. Känns snarare mer naturligt att föreslå barnfritt. Då hinner en umgås mer med de andra vännerna.

Däremot kan man ju ha begränsade barnvaktsmöjligheter och då kanske inte alltid den föreslagna aktiviteten är den man vill bränna sin barnvaktstid på…. ?

Jag har aldrig kommenterat denna blogg, eller någon blogg överhuvudtaget. Jag vet inte heller syftet med denna kommentar men jag ville bara skriva av mig.

Jag förlorade min pojkvän i en bilolycka för snart fyra år sedan. Jag var 17 då. Jag förstår vad de äldre menar när de säger att tiden flyger förbi. Det kändes som att det vore igår min värld fallerades. Jag har lärt mig att hantera sorgen och smärtan, eller så har jag bara förträngt alltihopa. Jag vet inte. Jag kan bara inte släppa hur extremt orättvist livet kan vara, och varför just han som fick förlora sitt liv. Han som var en helt egen person, med sin historia och sitt liv, är nu bara ett minne blott. Jag blir så ledsen att ingen är genuint intresserad av att veta vem han var, vad han tyckte om att göra, hur han såg ut eller vad han jobbade med. Men samtidigt så förstår jag det också. Det känns påriktigt som att mitt hjärta har gått sönder. Ni vet, när det gör så ont att det värker, eller att man känner smulorna skramla runt i kroppen efter ett krossat hjärta. När det känns som att någon har släppt en sten över mitt bröst, så att jag kan inte andas. När det känns som att jag skriker efter hjälp men att ingen hör mig. Jag saknar honom så oändligt mycket, och det känns som att jag går runt och väntar efter något.

Fyra år har gått, och jag mår egentligen bra. Jag har ett bra jobb med bra inkomst, en fantastisk partner som är min andra halva.

Men jag kan inte låta bli att inte tänka på han som försvann. Min första, största kärlek som togs ur mitt grepp utan att jag kunde förbereda mig på det. Varenda dag tänker jag på honom – varje dag.

Jag behövde bara skriva av mig lite grann. Jag har testat psykologer, prata ut om det, mediciner – what ever. Men jag har kommit till det stadiet att jag känner att jag kommer jobba med detta själv. Att bara lära mig att leva med en förlust. Det som känns ännu värre att jag förlorade även min styvpappa ett år efter, en styvpappa som var som jag kallade för ”pappa” sedan jag var tre år. Honom orkar jag inte gå in på än, även om det var tre år sedan.

Usch. Vad flamsigt detta blev. Vet ej vad jag ville få fram med detta, är positiv egentligen med mycket energi. Men ibland så kommer demonerna och besöker en. Med det sagt: ta hand om era nära och kära. Ta ingen för givet, och uppskatta livet.

Min man lämnade mig efter 19 år, det är nu fyra år sedan. Går inte att jämföra med din förlust, men det är så sant att ingenting går att ta för givet i livet. Ingenting. Det liv jag trodde att jag hade rycktes bara ifrån mig, jag såg det inte komma. Han sa bara en kväll att han ville skiljas, efter en vecka fick jag veta att anledningen stavades Cecilia. Våra barn, våra gemensamma glädjeämnen, våra minnen, våra planer; det var som om allt togs ifrån mig och det var utom min kontroll. Allt du har kan också tas ifrån dig. Famna din sorg men låt den inte ta över ditt liv. Jag lärde mig förhålla mig till min sorg och mina nya förutsättningar, och efter en tid lärde jag mig hantera det förhållningssättet utan att sorgen fick styra mig. Du fixar det, kram.

Kram ? Min första pojkvän dog i cancer 18 år gammal. Sorgen försvinner aldrig riktigt trots att jag lever ett bra och lyckligt liv idag.

Usch jag beklagar verkligen. Så hemskt att förlora en kärlek på det viset. Nu de senaste åren när jag blivit äldre (35) har jag börjat tänka nästan varje dag på människor i mitt liv som gått bort och börjar så lätt gråta vid tanken, minnen man tänker tillbaka på. Det är bara så tungt ibland när känslan kommer över en att de verkligen är borta.
Tack för att du delade med dig, önskar dig allt gott.

Beklagar verkligen sorgen! Jag kan tänka mig att många låter bli att fråga om honom för att de kanske helt enkelt inte vågar. Jag frågade en gång varför min mamma aldrig pratade om min biologiska pappa, och hon berättade att hon inte visste hur hon skulle göra det. De minnen jag har från honom är ju annorlunda mot för vad andra har, för att jag var så liten när han gick bort.

Alla hanterar dessutom sorg olika, så de kanske tar för givet att du inte vill prata om honom. Jag älskar att höra berättelser om människor, så du kan få komma och sitta på min balkong och surra om honom i timmar. 😀

Hej 2MY, jag känner med dig❣️

Hjälp!!
Min brors tjej har stuckit med deras 2 barn. Allt är polisanmält och så men behöver bara veta så att dessa små 2 killar mår bra, att dom lever.
Vet inte vart jag ska ta vägen, behövde bara skriva av mig å håller tummarna att dom mår bra.

Varför skulle de inte leva? Har hon uttalat något mot sig själv eller de som får dig att tro att de inte lever?

23.17 eh hon tvivlade ju inte på att de levde…

”men behöver bara veta så att dessa små 2 killar mår bra, att dom lever.” Jo. Det gjorde hon. Ordagrant faktiskt

Var är din bror då?

hur blir man utbjuden på dejt? HUUUR vågar man gå på den dejten?

Skaffa tinder/random dejtsajt, hitta socialt snyggo, ta en fika/öl/promenad/ligg/whatever?
Vad med dejten är du rädd för?

Bjud ut själv, det är roligare??

Har köpt ett par skitsnygga, röda byxor som är lite utsvängda längst ned. Problemet är att jag är lång (180 cm) och har ”ovanligt” lång ben så typ alla byxor ser för korta ut på mig. Märkte ej detta när jag provade dem (utomlands) utan insåg det när jag tog på mig dem här hemma. De slutar några centimeter ovanför fotknölen.

Min fråga är – vad kan man ha för skor till som gör att de inte ser för korta ut? Mode är verkligen inte min grej och klär mig i 99,999% av min vakna tid i hoodies och jeans/träningstights så jag är heelt lost.
Har testat med ett par ”ridskorskor”, if you get what I mean, men blev en liten glipa mellan byxan och skon som såg rikstokigt ut. Sandaler passar inte och jag avskyr ballerinaskor. Vill helst inte ha klackar dels för att jag redan har komplex över min längd och dels för att jag har problem med fötterna. Sneakers passar bra, men vill kunna ha dem när jag går ut på krogen och på fester till typ en kavaj och då känns inte sneakers så ”passande” även om det är det jag trivs i bäst.

Please help a sistah out! Tänkte ha på mig dem på krogen imorgon men får nog slopa den idén tyvärr.

Kan du köra ett mellanring av ballerina och loafers? Eller enbart loafers. Låter skitsnyggt för övrigt med långa ben! Haha så avis 🙂 själv har jag korta ben.

Loafers skulle kanske kunna funka! Får ta på mig brallan och ut och ragga loafers 😉
Gräset är ju alltid grönare på andra sidan osv. Önskar ofta att jag var kort, haha.

Vad är det för material? Jag är 170 lång och vissa tygbyxor blir korta, men jag stryker dem o ”drar” samtidigt ner tyget o plötsligt blir de för långa, men bättre det. Sorry, inget svar på din fråga men det var det enda jag kom på ang korta byxor.

Vet inte riktigt, ganska ”sladdrigt” tyg. Ska testa ditt tips! Tror att det eventuellt skulle kunna funka på dessa faktiskt, men har inte ens tänkt på att man kan göra det.

Klackar!
Jag är 182cm. Sträck på dig, på med klackar och äg din längd! Sen kan du gå tillbaka och mysa i hoodies, tights och sköna skor 🙂

Kan/vill inte ha klackar, skrev att det även beror på att jag har problem med fötterna. Och det är lätt att säga ”sträck på dig” osv, men jag har haft komplex för längden i hela mitt liv, det är inte så BARA att komma över det.

Ursäkta, men blir så sjukt provocerad av dylika kommentarer. Som att det är ingenting att överstiga ett komplex man haft i 25 år och som man ständigt blir påmind om och som folk kommenterar, dessutom när jag nämnde i originialinlägget att jag inte vill ha klackar.

Den typen av modell som heter Yana eller Alexandra på flattered?

Har Lady Dahmers slutat blogga? Senaste inlägget är från 5 juni…

Skönt i såfall. Känns bra.

Så löjligt svar…

Hej, min pojkvän stöttar samt försvarar Mr cool. Vi bor ihop kan vara värt att tilläggas. Det är omöjligt att få honom att förstå varför det är fel att skriva musik om saker som han gör, och tanken på att själv få barn med honom gör mig lite illamående. Vad göra/ säga?

Vad jag kan förstå av att kolla MrCool tråden inne på Flashback är att 99,9% som tycker att det här är häftigt och ok är svenska män/pojkar. De snackar om bitterfittor och feminister osv. Jag är inte mycket för att stå på barrikaderna och gapa om feminism rent allmänt men nu tycker jag att det är dags att vi i Sverige sätter ner foten ordentligt och visar var vi står när det gäller våld och sexuella övergrepp mot kvinnor och barn. Varför har vi nolltolerans endast mot ”rasistiska” tillmälen medans det fortfarande är ok att kalla kvinnor för diverse nedsättande ord i olika sammanhang ? Hade hans ”humoristiska” låttexter handlat om att han ville knulla skiten ur judar eller skära upp muslimer garanterar jag att att han hade fått det rejält hett om öronen. Men nu handlar det ju bara om kvinnor och barn …. Jag vet inte hur du ska få din kille att förstå hur jävla fel det är för tydligen gör vissa män inte det. Säg som det är att du mår illa över att han tycker att det är ok och att du måste fundera över om ni har någon framtid tillsammans.

Usch vad jobbigt… Min pojkvän och jag hade det bråket för typ två år sedan när Mr Cool diskuterades offentligt sist. Då kom vi inte så bra överens, han är vän med en vän till Mr Cool och sa bara ”Äh det är ett skämt bara”. Jag var ledsen och frustrerad men lät det passera. I vintras blev min lillasyster våldtagen och det samtalet från henne är något av det värsta jag varit med om. Min kille var med mig och stöttade och grät själv när han fick höra. Sedan dess har jag känt lite rädsla att vara ute själv o.s.v. Men iaf, nu när hela Mr Cool grejen dök upp igen hade han ett helt annat perspektiv och tyckte också låtarna är sjuka och hemska och skadar de som har trauman bakom sig. Känns så skönt att han äntligen förstod. Jag har inte så mycket tips till dig tyvärr men kanske prova att ta upp att Mr Cool själv kanske levt ett skämt och skyddat liv och därför inte förstår hur ont det gör att ens största trauma blir ett skämt i en låt? Fråga om din kille hade tyckt det kändes okej att lyssna på den sjuka peddolåten om han hade råkat ut för sådant själv som barn? Hur ont det gör att bli påmind? Och att det handlar om empati och inte om att vilja censurera? Kram!