Öppet Spår

614 kommentarer

Jag är så ledsen just nu, varning för lång kommentar…

Jag började en ny tjänst för några veckor sedan, blev headhuntad av bolaget då de hade sett mina resultat sedan tidigare (jobbar som kundansvarig inom ett nischat område), har gjort väldigt bra ifrån mig i min bransch trots min låga ålder och min bakgrund (är född och uppvuxen i ett utomeuropeiskt land). Jag kände ganska snabbt att andra på den nya arbetsplatsen (främst min avdelning) kände sig hotade från mig, jag var ju mkt yngre och mer utbildad än de, de hjälpte t.ex. aldrig mig med något, om jag exempelvis frågade något kopplat till något av företagets system (system som jag aldrig jobbat med) så fick jag sällan svar på mina frågor eller när jag väl fick svar var de väldigt dryga och förminskande på något sätt.
Jag hade en jätte bra dialog med chefen som var på företaget (något som verkligen störde kollegorna) och han pratade ofta öppet om att han trodde på mig och verkligen ville satsa på mig osv. men att han ville ta det långsamt med mig så att jag inte påskyndade saker i onödan och verkligen tog mig tiden att lära mig deras processer på riktigt och från grunden. Andra kollegor från andra avdelningar kom jag jätte bra överens med och flera av de påpekade att de var så glada över att jag hade börjat där, att de såg mig som en frisk fläkt osv.

Förra veckan diskuterade jag och en i mitt team gällande min upplevelse hittills på företaget, varpå jag på skämt sa att jag önskade få mer utmaningar då jag inte tyckte att det var tillräckligt, men samtidigt sa jag till kollegan att det nog skulle komma med tiden och att jag nog var för ivrig och ville ha allt direkt. Kollegan var väldigt förstående och föreslog att jag skulle säga detta till chefen, något jag tyckte kanske var lite för tidigt, hade ju som sagt bara varit där i några veckor och ville inte verka för på, men denna kollega uppmuntrade mig och pushade mig till att ta det med chefen för hon kände honom så bra och visste att han snarare skulle uppskatta min ”hunger” och att jag visade framfötterna. Så kort och gott pratade med chefen och berättade hur jag kände, han höll med mig och var glad över min hunger, men sa att han inte kunde ge mig allt direkt utan ville att vi skulle fortsätta med den ursprungliga planen och inte stressa fram saker.

Nu till mitt problem… Idag blev jag kallad till chefen och han sa att den kollegan som uppmuntrat mig hade ställt ett ultimatum till honom och det var att hon ville ha fler utmaningar och fler kunder, även de kunder jag hade fått och att hon annars skulle lämna företaget. Chefen fick panik över hennes ultimatum och jag fick sluta för att han kände att han var orättvis mot mig och som inte kunde ge mig det jag ville ha och uppfylla mina mål då han var tvungen att ge mina kunder till henne för att inte förlora henne. Chefen sa att han gillade mig och mitt arbetssätt jätte mkt men att han inte kunde riskera att förlora henne. Jag är just nu så ledsen för hon var ju den som pushade mig till att ens prata med chefen från början, får mig att tänka på om allt var planerat från hennes sida från början för att bli av med mig som är ett hot för henne. Och jag är så besviken på att kvinnor känner sig så hotade av varandra att man hellre förstör för varandra är går ihop tillsammans och uppmuntrar varandra till att vara bäst. Varför gör man ens något sånt här? Tycker det är så fult gjort, nu sitter jag här, arbetslös och vet inte vad jag ska göra, visst kan söka nytt jobb, men känner inte mig så jätte sugen just nu…

Var du provanställd?

Ja tyvärr…

Din kollega var skit. De andra kollegorna var också skit. Chefen var också rätt shitty. Du kommer att hitta ett bättre jobb med BRA kollegor!
Och ja kvinnor kan vara riktigt falska as.

Kan tyvärr inte säga så mycket annat än att JAG FÖRSTÅR DIG! Har precis börjat en ny befattning och folk är verkligen skit när det gäller att rädda sitt eget skin. Många människor hade kunnat gå över lik (även döda andra människors möjligheter) för att lyckas.

Jag tycker att du ska ta detta som en lärdom; lita aldrig blint på andra människor och när det handlar om att du vill utmanas mer, försök endast att prata med chefen om sådant och ingen annan (i lagom-landet får man oftast inte säga att man vill ha mer att göra)! Lider med dig ? Om du har kontakt med din tidigare arbetsplats kanske du kan be om att få jobba där igen? Du behöver inte säga att du fick sluta; men helt enkelt att du inte känner att det fungerade.

Det där lät inte alls bra att det blev så för dig. ?

Det är nog vanligt att det blir så som du först beskrev, men att du blev så lurad av denna numera f.d. kollega låter ju heeelt galet elakt/ egoistiskt/ märkligt.

Försök att använda ilskan som en drivkraft. Om jag blir riktigt arg på något som är orättvist, så använder jag det som bränsle för att orka förändra det.

Så vila upp dig, ta sats och så gör du detta till något som blir riktigt bra för dig!

Fy vad tråkigt att det blev så. Hoppas att du snart hittar ett bättre jobb. Det är svårt men tänk att det är deras förlust och att du är för bra för det företaget. Du är värd så mycker mer.

Är det ens lagligt att göra så? Är du med i facket? Fyfan vilka enorma hemorrojdfyllda RÖVHATTAR

Har du pratat med kollegan? Berättat att du förlorade ditt jobb på grund av hennes ultimatum?
Jag är kanske naiv, men tänk om det inte alls var så här hon hade tänkt att det skulle gå? Hon kanske hade tänkt att du skulle gå till chefen och få lite nya andra uppgifter, mindre på hennes område, och så tänkte hon att hon kunde ta över dina gamla?
Eller så tänkte hon inte så mycket alls, utan höll med dig om att det var för lite att göra, och efter att hon uppmanat dig insåg hon att även hon själv hade för lite att göra och också borde säga till? Tänk om hon inte förstått vad hennes handlande ledde till?

Jag är som sagt kanske väldigt naiv, men hon kanske inte hade tänkt så långt? Hon kanske inte alls vill att du slutar? Hon kanske blir helt förskräckt över att chefen använt henne som slagträ för att ge dig sparken?
Eller Kanske har företaget dålig ekonomi, eller att chefen egentligen inte är nöjd, men chefen skyller hellre på din kollega för att säga upp dig för att hen är feg?

Ja är nästan säker på att det var hennes plan från början för att när vi nämnde hon flera ggr att hon hade hur mkt som helst och skulle kunna ge mig någon av sina kunder, sen vill hon plötsligt ha mer när hon pratar med chefen? Hänger liksom inte ihop.

Sen när jag blev uppsagd blev jag verkligen jätte upprörd och var väldigt känslosam, höll på att gråta men lyckades hålla inne tårarna när jag höll på att rensa mitt skrivbord och hon satt framför mig och jobbade som att inget hade hänt. Vem som helst hade sett att jag var ledsen och upprörd, plus att hon visste att jag hade blivit uppsagd vid det tillfället för chefen hade pratat med hela gruppen innan han pratade med mig.

Åh fy fan! Pratade han med gruppen innan han pratade med dig?! Herregud vilken dålig chef! Och vilken vidrig kvinnlig kollega.

Kan du (som ngn annan skrev) höra av dig till gamla jobbet och säga att det verkligen inte blev som du tänkt dig?

Är du med i facket? Glöm inte att meddela att du blivit uppsagd så att du kan få inkomstförsäkring/a-kassa isf.

Din arbetsplats verkar inte ha varit sund. Det är jättetråkigt att du fick sluta och att du just nu mår dåligt av allt som hänt. Men, jag kan inte låta bli att tycka att du nog kom ur något som i längden inte hade varit något bra. En arbetsplats och kollegor ska inte vara så som du beskriver!

Ja, vi kvinnor kan vara vidriga mot varandra. Inget ovanligt i arbetslivet, de som kommer ifrågasätta dig mest är andra kvinnor. Sjukt nog.

Men en mentor sa tidigt i karriären en klok sak till mig som jag bär med mig:
”Kom ihåg. Hennes framgång är inte ditt misslyckande”

Fler borde försöka inse det <3

Usch, jag lider verkligen med dig, fyfan vilken obehaglig människa till kollega. Och chefen borde ju ta upp huvudet ur sanden. Tyvärr är detta ett ganska vanligt fenomen känns det som. Jag är i en liknande situation, dock har jag turen att ha observanta chefer som synat min kollegas bullshit. Jag jobbar bara 1-2 dagar i veckan men när jag väl kommer in jobbar jag stenhårt medan hon går runt och myser hela dagarna, (och då har hon ändå en chefsposition).. Sen när jag inte är där tar hon åt sig ALL cred för det arbete jag gjort och framställer det för cheferna som att det är hon som gjort det. Dock har de som sagt stenkoll på vad hon håller på med, vilket resulterat i att jag ska ta över hennes tjänst när jag tagit examen och hon ska förflyttas till en annan avdelning då de inte vill ha henne kvar. Med detta sagt, du kommer hitta en arbetsplats med bra chefer, ledare och kollegor så småningom, man måste bara råka ut för en del rövhattar på vägen ibland ❤️

Det finns alltid nån på en arbetsplats som du tror är din vän, men som utan tvekan bränner dig om hen har ett val att själv kunna vinna nåt.
Vänstern el sossarna hade nån slogan för en massa år sen om att de fördömde vassa armbågar. Visst, men sånt e läget tyvärr.

Jag säger bara: järnrör mot knä. ”Gäng” utför jobbet för några hundralappar. Hon blir sjukskriven och du får jobbet.

Fy lider med dig. Fick nyligen en mental käftsmäll av en äldre kvinnlig kollega samma vecka jag bytte befattning på min avdelning. För att jag är ung och driven fick jag förklarat till mig av andra på jobbet. Förjävligt rent ut sagt!

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Fundering hur är madlady i storlekar normala eller?

Beställ två stl och skicka tillbaka den som inte passa

Då blir miljön glad! ?

Ja för miljön hör jättemycket ihop med klädstorlekar…

Ja, returen ska väl fraktas på något sätt?

Precis som den skall om man beställer fel storlek? Då måste man: 1) returnera den och 2) få skickat en ny storlek (alltså tre försändelser sammanlagt istället för två).

Exakt. Vi köper alldeles för mycket som vi fraktar jorden runt.

Herregud. Det är liksom inte miljövänliga små brevduvor som fraktar vår skit fram och tillbaka.

Men det är väl ändå bättre att beställa två storlekar direkt, istället för en för att sedan skicka tillbaka och beställa igen.

Fast det bästa är väl ändå att hon får svar på sin fråga och slipper beställa fel.

Visst kan man det men fundera mer om folk som beställt kunde berätta om strl m tex verkligen är m eller mer som s. Orkar aldrig retunera så känns fett onödigt

Sök på trustpilot, jag skulle inte köpa därifrån men det är ju jag.

Jag har börjat uppskatta att dricka te på kvällarna. Har ni tips på smaker jag måste testa? Måste vara koffeinfritt. Testat och tycker om pukka vanilla chai, kamomill, rooibos original från kung markatta. Gillar INTE te med lavender i. Pris/märke osv spelar ingen roll

Te från Tick Tock som finns på bla apotea är väldigt goda och finns i olika smaker! Testa dom! ??

Mina två tips är rooibos blåbär från Friggs och rooibos citrongräs och blåklint från Garant.

Blåbär låter gott!

Instämmer i att Friggs rooibos blåbär är riktigt gott! Twinings har teer som heter ”infuso”, de är frukt- och örtbaserade, den som smakar jordgubbe och vanilj är ??.

Om du gillar Pukka så prova YogiTea istället! Mycket starkare och renare smak i dem! (om du nu gillar det d.v.s.) Min favorit är Licorice, den smakar inte lakrits direkt men innehåller lakritsrot 🙂

Ska testa! Tar alltid två påsar pukka i haha

Sniffa dig fram i en bra tebutik

Finska Nordqvists Muminte, https://www.nordqvist.fi/mumin/allt-som-ar-roligt-ar-bra-for-magen-tesamling-p-286.html Inte ett skämt, det är sååå gott på riktigt! Dessutom rooibos. Det finns fyra olika smaker/förpackning, jordgubbsmilkshake, banan & vanilj, chokladtårta, citroncheesecake. Jag vet att iaf Tehuset Java i Stockholm säljer det, vet dock inte om nån annan gör det… Jag brukar alltid köpa mig ett litet förråd när jag besöker Åland.

muminboden.se säljer Mumintéer, -kaffe och -chokladpulver 😀

Grön Eden är gott.

Hittade sidan kaffeochte.se för några veckor sedan och beställde hem några olika sorter i den minsta storleken. Var kul att testa andra smaker, dessutom var det mycket mer te i påsarna än vad jag trodde. Mina nya favoriter har blivit blåbär och lingon, farmors äppelkaka och hjortron och äpple

Zuki tea!
Går att beställa på nätet 🙂

Miss Saigon ? tekungen säljer iaf ?

ÄLSKAR denna! Yogi te med smak choco-chili ????

https://www.yogitea.com/sv/product/choco-chili/

Yogi tea Green chai – bästa chaitéet. Älskar det <3

Grönt te innehåller dock tein vilket är i stort sett samma som koffein.

Å här kommer du och sprider osanningar igen. Te innehåller samma koffein som kaffe.

Hello!

Det är som sagt samma sak men kallas tein i te och koffein i kaffe.

Hoppas din dag blir bättre än dem började. ?

Nä, det kallas för koffein i både te och kaffe. Google is your friend.

Men att du orkar.

Koffein, även känt som guaranin då det återfinns i guarana, matein då det återfinns i mate, och tein då det återfinns i te, är en besk vit kristallin xantinalkaloid som fungerar som en psykoaktivt centralstimulerande drog.

Undrar samma om dig.

”Koffein i te är samma koffein som i kaffe. Länge och ofta har det kallats tein. Men det är helt enkelt koffein!”

Vilket var precis vad jag skrev från början. Och i kommentar nummer två. ?‍♀️

Men nu är det så en gång för alla att DET KALLAS inte för koffein i te. Varför får du räkna ut för egen maskin.

Att sedan marknaden anpassar sig efter konsumenter som tycker det blir för krångligt att förstå begreppen är en separat fråga.

Hon bara googlar på och copypastar första bästa resultat utan ha källkritik i åtanke.

??✨

Turkiskt äppelte (ekologiskt) är min favorit just nu. Är dock lite trött på att det är lakritsrot i alla koffeinfria teer förutom enkla örtteer, rooibos och enstaka undantag som höstteet från rosendals trädgård. Tror jag ska börja göra mina egna blandningar.

Mint

Booken och pocketboken på fyran nu

Är inte fångarna på fortet uttjattat? Ser nån överhuvudtaget på det längre?

Nä ingen ser programmet längre, men intresse brukar finnas Book. Du måste ju inte kolla ?

*finnas för Book

Näe jag måste inte kolla gör det inte heller. Det fanns inget som handlade om mig i det jag skrev

Om ni missade programmet på tv så kan ni se nästan hela avsnittet på Bookens instastory! ??????

Vi har tidigare skrivit här om hur vi själva ?kommunicerar?och för fram våra budskap till andra, men hur får vi andra att vara tydliga mot oss?

Vad ställer ni för frågor i de lägena?

”Hur menar du nu?” ”Hur tänker du då?” ”Vem syftar du på?” ”Varför reagerar du så tror du? För jag menade bara…”

Fyll på med meningar om du vill…

Vad är era favoritsaker att ha på burgare? Jag är så sugen på burgare med avokado och tahini, undrar om det blir en bra eller konstig kombination ?

Jag skulle göra tahini till en hummus och sen köra!

Ketchup, senap, lök, saltgurka och eventuellt dressing. Och burgaren ska vara vegansk, gärna med vitlök och lite havsalt i

En smaskig cheeseburgare med bra kött i och det vanliga lök o m m. Men älskar kebab ska köpa en i morgon. Mums.

Plus bostongurka!
Jag brukar även steka lök i lite chipotle-salsa, mmmm…
Och jalapeños på!

Byt ut burgaren mot halloumi, på med picklad rödlök, Saltgurka, avokado och tzatziki. Mumsfilibaba

Picklad rödlök!

Fiskburgare är gott.

Linsburgare med massor av saltgurka, dressing, lök, tomater och så mycket sallad som det bara får plats!

De bästa burgarna görs på svenskt högrev! 😀

”Jag maler 70% högrev och 30% picknickbog till mina burgare nu för tiden. På grövsta malningsskivan, en gång. Skopa därefter bollar och låt dem vila övertäckta med plastfilm i kylskåp i 30 minuter.
Hetta upp en stekpanna utan fett och lägg i bollarna. Tryck till dem till en centimetertjock burgare och stek dem hårt och klart på ena sidan. Salta och peppra den andra sidan under tiden. Vänd burgarna en gång och stek dem hårt på andra sidan också. Ytterligare lite salt och peppar och sen är det fest! ?
Just till denna måltid monterade jag enligt följande; Lantbröd, rostat i stekpanna, sallad, blancherad & stekt purjolök med lite vitvinsvinäger, salt & svartpeppar. På detta lades hamburgare, krämig brie & tomat.”
Källa: http://lyxlagat.se/

Karamelliserad lök!!!!!

Jag spinner vidare här under och ber om era bästa recept på vegetariska burgare.

Anammas formbara färs. Släng i stekt hackad gullök, pressad vitlök, salt, peppar, lite kinesisk soja och lite kryddpeppar och forma till biffar

Om man vill ha något tillgängligt hemma gillar jag verkligen quorns hamburgare. Har inte gillat de andra märkena lika bra men Hälsans kök funkar.

Hälsans kök tycker jag är god, men inte som hamburgare.. Jag äter dem med koktpotatis, ”grädd” sås (Oatly imat, Grönsaksfond, svartvinärsgele, kryddpeppar, salt, peppar, soja) och inlagd gurka och lingon. Husmanskost typ ? Tycker de smakar mer järpe än hamburgare

Anammas färdiga vegoburgare, rödlök, babyspenat, röd spetspaprika, majonnäs och avokado och skivad vanlig hårdost 🙂 Fibertoast som bröd. The best!!!!

Chipotle majonäs. Pickles. Rostad paprika. Heta pepparringar och det sedvanliga som sallad, tomat och lök om en gillar det. Jävligt gott.

Pepparringar?

Haha kan inte tänka vad det svenska ordet är! Hot pepper rings kallas det här. Picklade skivor/ringar av tex banana peppers. Så inlagd chili blir det väl 🙂

Riven morot och smulade fetaost tillsammans med ett ägg, lite ströbröd, salt, peppar och chili som man formar till burgare. Bäst blir om man bakar dem i ugnen först och sen steker på dem.

Min favorit är ädelost, karamelliserad lök, tunt skivad äpple, hellmans majonäs och massor av färskmalen svartpeppar. ?

Ni som har sexleksaker. Vilken är er absoluta favorit? Min är auto rabbit och den rekommenderar jag till alla.

Haha den absolut bästa vibratorn jag har hemma är en julklapp från jobbet ? En massage grej från obh nordica, typ en kula med tre ”ben”, jag och en ex flickvän upptäckte av en slump att den var bra till annat än ryggen ? Med nya batterier i är den oslagbar

Haha 🙂

En liten superstark vibrator för 179 kr

Jag hade en liten vibrerande banan förut. Förstod aldrig vad jag skulle göra med den. Föredrar fingrarna mina! 🙂 inget svar på din fråga men ändå. Sorry 🙂

satisfyer <3

Satisfyer PRO 2 – bästa presenten jag fått hittills av sambon ?

Satisfyer pro!!! På riktigt, den är sjukt sjukt sjukt bra.

Hmm, jag måste vara den enda som inte fastnat för den. Den har ju fått så mycket beröm och är så omtyckt men den fick mig inte att komma.. 🙁

Anonym 21.40- Har du prövat den flera gånger? Det kan ta några gånger innan man får in snitsen. Första 5-6 gångerna så tänkte jag va fan snackar alla om, men nu <3<3<3 hahah.

Jo jag testade den både ensam och med partner och flera gånger. TIll slut insåg jag att jag inte gillade den och återgick till de leksaker som jag gillade bättre. Gav bort den till en kompis som blev nöjd så slutet gott allting gott ?

Med risk för att fråga efter lite för många detaljer – men – hur har du fått in snitsen? Ngt knep/teknik du kan tipsa om? Jag gillar den, men är inte ”blown away”.

Jag är en riktig snuskis, då jag har ganska många ? men mina favoriter just nu är lelo smartwand large (galet starka vibrationer) och Velve- som har valbar värme i toppen. Har även en lelo sona som jag byter av med ibland ?

Hur gick det för dig som sökte jobb, fick hör att tjänsten är tillsatt men när du bad din kompis försöka söka så sa de den är tillsatt men vi kan ordna… osv.

Du skulle söka fler jobb på den lilla orten (du är från Stockholm från början) och du tyckte om att vi peppade dig.

höra*

Vad är er största hemlighet?

Att jag är dökär i min kk.

Har varit i samma sits. Hoppas dina känslor blir/är besvarade, annars gör det djävulskt ont väldigt länge. <3

De är inte besvarade. Han har alltid gjort det tydligt att det bara är sex och ingenting annat.

Åhh det var jag med en gång i tiden. Samtidigt som jag träffade min nuvarande man. Det var lite tuffa känslor ett tag för jag insåg det inte förrän efter jag avslutade det. Mina känslor för min man var starkare men jag var i en jättekonflikt med mina känslor ett tag…

Den skulle jag inte berätta här.

Att jag är deprimerad!

Jag med. Hur länge? Hur svårt? Har haft depressioner tidigare i livet , lätta till medelsvåra. I april/maj föll jag ner i ett mörkt hål som jag nu försöker kravla mig ur. Hur går det för dig? Tar du ngn medicin? Vet ingen annan än du själv? Kram

Att jag har en crush på min kollega och i hemlighet letar efter sätt att flirta på bästa sätt…
Synd att alla tips är ”le” ”titta länge i ögonen” och massa bullshit som inte hjälper mig konkret ??

Skoja med honom och få honom att skratta mycket tillsammans med dig! 🙂

Vet liksom inte hur, vi pratar ju och skämtar och så men vill bara vara nära honom hela tiden..och liksom mer än vänskap blir galen snart.
Hahaha

Bjud med honom på en aw med dina polare. Flirt brukar vara lättare utanför arbetsplatsen ❤️ Lycka till

Han dricker inte alkohol så det blir också svårt ?
Haha jag vet inte hur jag ska göra, vill vara lite smooth liksom.

*KÄNSLIGA LÄSARE VARNAS*
Jag är 27 år och ibland äter jag snor fortfarande. Har försökt sluta flera gånger, med nyårslöften, substitut, osv. men inget har fungerat och jag faller alltid tillbaka i snorträsket.
Jag kan i alla fall hålla in det så pass att jag gör det när ingen ser, men ibland blir det ett måste, typ när man väntar på bussen.
Om det är riktigt stora kråkor som känns för äckliga för att äta så brukar jag kleta av dem på lakan eller på strumporna.

Alltså… Vill du äta så ät på. Men kleta det på papper som du slänger istället. Blev mer äcklad av tanken att du har snorkråkor i sängen och på dig än att du äter dem..

Men jag har inte tillgång till papper hela tiden. Och jag kletar det inte mitt på lakanet, utan på kanten där jag inte ligger. Och strumporna använder man ju bara en dag så det löser sig självt…

Jag har barn så ibland kletar jag på mina kläder för man kan alltid skylla på barnen om nån skulle kommentera min snorkråka

Fyfan va äcklig du är

Hur äter man ens snor? Rent praktiskt. Fräser ut sen äter?

Har du aldrig varit barn? Du pillar ut det torkade och stoppar i munnen

Snorkusar skulle jag gissa på

Jag vet inte hur andra gör, men jag har ett snudd på sjukligt behov av att peta mig i näsan, och då får man med kråkorna på köpet…

Hej fellow snorätare!! Jag har accepterat mitt snorätande! Måste du sluta? Ät på och var glad! Det finns värre saker!

Det kanske är nyttigt till och med? Jag är sällan sjuk ?

Det finns det forsking som säger ja. ?

https://nyheter24.se/nyheter/forskning/883054-ata-snorkrakor-halsosamt

Det är faktiskt hälsosamt, hur äckligt det än låter.
Däremot igår såg jag det som för mig lät ännu värre, SNIGELKAVIAR.
Klarar inte av ens vitlöksgratinerade, dessa slemmigheter

Hej där!
Ja det verkar ju inte finnas något slut på det hela så det kanske är lika bra att acceptera! ?

Att jag tycker min chef är riktigt charmig och snygg. Att vi skriver privat. Och att vi ska resa iväg på businessresa ihop om 1 månad.

Båda är i förhållande…. Jag älskar min partner. Men tror jag börjar få någon crush i min chef? Vet inte vad han känner?

Ps. Vi hade aldrig fungerat som ett par. Så det kommer inte att hända.
Ps2. Fyfan vad ont det känns att ens tänka såhär om min nya chef när jag har en så underbar fästman 🙁

du leker med tanken. om du inte vill såra din fästmö måste du sluta leka med tanken, stänga dörren mentalt, och inte agera på några av dina impulser. inget fantiserande, inget skrivande. ju mer du tillåter dig att tänka och känna, desto svårare kommer det bli att inte agera

fästman*

Jag tycker som anonym 21.07.
Du måste stänga av. Inte göra dig mottaglig. (Om du nu verkligen älskar din fästman och inte vill skapa problem).
Stänger du inte av nu kommer du troligtvis få en crush på chefen och visst, det kanske kan vara kul om du kan hantera det men risken är att det blir problematiskt….

Att jag mår skit stundtals och har gjort i kanske 10 år. Det sista har det varit så illa att jag tagit morfinliknande smärtstillande för att slappna av och sluta tänka. Ingen i min närhet har någon aning..

Sluta nu med morfin. Jag fått det för smärtor. Visst är det skönt att gunga som på moln men abstinens när man slutar är jättejobbig. Snälla sluta med det.

Det är ”bara” morfinliknande. Har inte fått abstinens. Inte tagit något på ungefär två veckor nu

”Bara morfinliknande” är fortfarande en av de mest beroendeframkallande substanserna och abstinens tar tid stt få. Antar att du inte läser nu men hoppas för jag började med tramadol och slutade med fentanyl + diverse andra droger (från att ha varit den sista folk trodde skulle falla i missbruk).

Plus att det inte går att jämföra ens första abstinens med de en får några år senare, de blir bara värre och värre.

Du är inte ensam. ?

Är det Tramadol du skriver om kan jag ”trösta” dig med att de från början användes i antidepressivt syfte.
Jag tycker att du ska prata med en läkare och få något annat, det är inte bra att äta sånt som är smärtstillande när man inte har fysisk smärta. Om du någon gång behöver stark smärtlindring är det inte säkert att det fungerar så bra om din kropp redan är van.

Jag är avundsjuk på min systers liv. Känns som att hon har allt jag vill ha och jag har inget av det. Allt kom så lätt för henne utan att hon egentligen önskade något av det heller. Jag försöker vara glad för henne men jag är så missunnsam. Vill inte vara det, hon är den bästa jag har.

Känner samma som du men inte systern, utan bästa vännen.

Jag tycker en tjej i min klass är så sjukt snygg och trevlig, kan inte sluta tänka på hur det skulle vara att kyssa henne annat än oseriöst på fyllan… men jag har inte berättat för någon att jag gillar både tjejer och killar och jag vill inte skrämma iväg henne så adjö med de tankarna!

Varför har du inte berättat? Det är superskönt när alla vet!

Jag kan tänka mig att det är skönt! Jag vet faktiskt inte varför. Jag är fortfarande ganska ung och omogen antar jag.

Vad spelar det för roll?

Bra fråga. Det känns bara just nu som att det skulle vara utanför min bekvämlighetszon.

Fast det är vem du är 🙂 Inget du ska hålla hemligt. I början innan jag kallade mig själv lesbisk öppet så brukade jag säga att jag kommer vara tillsammans med den jag blir kär i, oavsett kön. Ingen sa nånsin emot eller tyckte det var märkligt. Satte liksom ingen titel på mig själv, utan gav bara det svaret när ämnet kom på tal

Bra tips! 🙂 Jag blir glad om någon har en positiv historia.

Jag är bra på att få som jag vill, hittar alltid ett sätt

Att jag är gravid och ska göra en abort på måndag. Inte ens min pojkvän vet.

❤️ tungt. Hoppas allt går bra på måndag.

Kram! Du är stark ?

Hoppas det går bra för dig. Jag gjorde en medicinskabort förra året och känner att jag inte fick all information jag hade behövt. Därför delar jag med mig i välmening:
-Tänk på att man inte får vara ensam de första dagarna. Efteråt förstod jag varför. Om du bor ihop med din kille så är det svårt att dölja.
– jag blödde otroligt mycket redan några timmar efter tabletten, bindor var ingen idé (jag blödde ner säng, soffa, stolar o matta) jag satt på toaletten i timmar tills jag upptäckte att dotterns blöjor var det enda skyddet som funkade för mig.
-yrsel från helvetet (inte konstigt med tanke på allt blod jag förlorade) kände mig mer död än levande de första 2v.
Min sorg och ånger kom året efter aborten. -Skriv ner alla fördelar med en abort så du kan plocka fram den lappen om ångern skulle komma ikapp. I mitt fall har jag tappat räkningen..Min största önskan är att få bli gravid igen..
Kärlek till dig <3

Mina upplevelser:
– Smärtan var som jobbig mens.
– Blödde inte särskilt mycket efter D-day. Blödde absolut inte ner någon säng, soffa eller stol. Normala bindor fungerade de efterkommande dagarna, bytte bara lite oftare än under mens.
– Fortsatte att ha blödningar i ca tre veckor efter. Dock väldigt sparsamt, och mestadels gammalt, mörkt blod. Blev lite fundersam över detta, men är fullt normalt.
– Tyckte att det var jobbigt med aborten just när det hände. Mycket tankar. Klandrade mig själv för att jag ens hamnat i situationen! Jag borde vetat bättre. Hakade upp mig på min ålder och tänkte plötsligt att det var oförsvarbart att göra abort efter 25, en vet hur kroppen fungerar och man borde ta sitt ansvar om olyckan är framme. Med andra ord, helt plötslig blev jag en konservativ moralkärring från helvetet. Ganska snabbt återgick jag dock till mig själv och idag (knappt 1 år senare) känner jag INGENTING! Förutom lättnad över att jag gjorde det!

Viktigt att tänka på att alla historier är subjektiva. Ville bara ge min bild som skiljer sig ganska mycket från kommentaren ovan. Förstår att många vill förbereda andra på att det kommer vara jobbigt för att de själva fått en chock, tror att de flesta abort-berättelser (ist för förlossningsberättelser #darkhumor) därför är överhängande tunga och skrämmande… dock finns det lika många olika historier som det finns människor! Värt att tänka på! Hoppas allt går bra för dig och alla andra som står inför detta ♥️

Jag skrev mitt inlägg i välmening.
Självklart syftade jag inte på att alla som gör abort blöder lika mycket. Men hade jag fått rätt information från början så hade hela min upplevelse kring aborten varit annorlunda och inte lika traumatisk. Det om något gör mig ledsen.
Som sagt så funkade inte vanliga bindor utan fick ha barnblöjor den första veckan. De första två-tre dagarna så forsade blodet bokstavligt. Jag satt och åt och kände att det rann till, när jag ställde mig upp var köksstolen dränkt och det fortsatte forsa ned för benen på mattan. På kvällen hade jag handdukar som skydd på sängen och det blödde igenom. Dagen efter hände samma sak med soffan. Vi pratade med sjukvården som sa att det var helt normalt.
Hade jag fått den informationen innan så hade jag ju kunnat förbereda mig på ett helt annat sätt och då hade även upplevelsen varit annorlunda. Jag önskar jag var förberedd på det värsta och utifrån det planera om med jobb o småbarn.

Tack för stöd och lite info. Även om, som personen här nedan skriver, ens upplevelser av detta kan skilja mycket så kan det ju vara bra att vara beredd på ”det värsta” även om jag givetvis hoppas att det inte ska behöva gå såhär. Bra tips med lappen där. Just nu känns mitt beslut helt rätt, jag hade fattat beslut om abort redan innan jag fick plusset på stickan, men man vet ju inte alls hur det blir sen, om det kommer ikapp en.
Hoppas att allt ordnar sig till det bästa och att du får din efterlängtade bebis till slut!

Att jag lider av en ätstörning, förstår inte att min sambo inte märkt. Skäms så?

Skäms inte. Verkligen inte, vi är många som är, har varit i eller försöker komma ur samma sak.

Jag vill bara säga att du är fin som du är, jag lovar. Det betyder säkert ingenting för rösten i huvudet, men det kanske kan betyda något för dig. Ni är inte samma person! Jag märkte för min del att saker blev lättare att hantera efter att jag hårdrensade allt på sociala medier som triggade mig. Allt.

Hoppas att du mår bättre snart ❤️

Ny kollega i våras, varit störtförälskad i honom sedan den första gången jag såg honom. Hela han är jobbigt perfekt, både på utsidan och insidan. Jag har sambo sen ett par år tillbaka (inga barn), men det har gått OK fram tills nu i höstas när kollegan börjat närma sig och ska börja på vår avdelning. Har försökt vara kort mot honom men han lyckas alltid få mig att öppna upp och skratta med honom. Det känns som att hela min själ håller andan och jag har börjat tvivla på mitt förhållande.
Någon som varit i liknande sits? Hur gjorde ni?

Jag bor ihop med honom nu. Var singel när vi träffades och är osäker på om jag hade vågat göra slut med min partner ifall jag hade haft någon om jag inte hade varit de.
Han är mannen i mitt liv och ibland måste man följa sitt hjärta. Jag tror att om man ens börjar få dom tankarna så är inte din partner 100% rätt för dig ändå.

Att jag har tröttnat på sex och kyssar. Jag hade lätt kunnat nöja mig med pussar och kramar och gos med min partner. Men ställer upp en gång i veckan för hans skull. Det är inte honom det beror på utan tror bara jag liksom tröttnat. Ungefär som jag festade vilt när jag var 20 men numera vägrar gå ut på klubb. Det ger mig inget.

Även att jag så gärna vill bli riktigt smal. De senaste 10 åren har jag gått från 60 kg till 87 kg och jag hatar det. Hade velat ha en gastric bypass men vet det inte kommer beviljas. Utåt sett är jag helt anti allt vad ytligheter är… ingen som känner mig vet att jag hellre velat va smal och vacker.

Renar gillar bananer.

Jag visste det!

Kan ni ge mig era bästa tips för att må bättre vid förkylning? Står typ inte ut! 🙁

Drick MASSOR av vatten! Alltså typ minst en liter i timmen. Man förlorar sjukt mycket vätska vid förkylningar och man återhämtar sig fortare om man ersätter den!

Tack! Hämtade ett stort glas vatten direkt!

Nej för guds skull, drick absolut inte mer vatten är du behöver! Jag testade att dricka asmycket vatten en gång när jag hade halsbränna, blev vattenförgiftad så sen blev det vätskeersättning och tugga flingsalt. Det var en obehaglig upplevelse minst sagt!?

Ja men halsbränna och förkylning är två olika saker…

Fast vattenförgiftning är väl samma sak oavsett varför
man drack vatten från början? ?

Fast vid halsbränna förlorar man inte vätska på samma sätt…

Nässköljning! Så himla otroligt skönt alltid och himmelriket när man är förkyld. Viktigt med rätt temp och salthalt, vattnet ska inte kännas när det rinner igenom, sedan får man livet tillbaka! För en stund i alla fall, och är helt säker på att förkylningen också går över snabbare med hjälp av neti..!

Det där var inget bra råd, nan kan dö av vattenförgiftning. 2 liter vatten är lagom om det inte är jättevarmt.

Till dig som är förkyld, drick Berocca!

Okej, det har dock fungerat vid varenda förkylning för mig. Man måste dricka betydligt mer för att drabbas av vattenförgiftning.

Alvedon, smälta några starka halstabletter i kokande vatten som du sedan andas in ångorna av (Mycket bättre än uttorkande nässpray) och dricka mycket vatten

Tack för tipset, ska testa det! ☺️

Tack för tipset! 🙂

Smörj tigerbalsam på bröstet/halsen…?

Jag har en ny partner men har sedan en tid tillbaka väldigt låg sexlust eller något, blir knappt upphetsad av något/någon överhuvudtaget även om det fungerar okej att ha sex ändå. Vill typ mest ha romantik nuförtiden och det är kanske vad som gör att jag kan ha lite sex om jag fokuserar på den biten (den delen är bra i förhållandet)…Men ska jag säga något till partnern och vad?…

Säg som det är och bara precis hur du känner. Bättre att du säger det än att hen ska vara orolig att det är hen det är fel på.

Jag är lite rädd att det skulle vara hen det är fel på, hur vet en det? Hen är inte motbjudande och tror inte det skulle göra någon skillnad att ha en fotomodell i sängen. Jag tänder inte ens särskilt mycket på folks utseenden utan annat. Men svårt att få en partner att tro på det kanske.
Någon vars lust kommit tillbaka efter ett tags frånvaro?

Lust är ju inget statiskt. Det kommer och går och beror på många faktorer. Ibland har vi mycket lust och ibland ingen alls. Min pojkvän hade noll sexlust i början av vårt förhållande. Han var öppen med det och ville att jag skulle veta att det inte var på grund av mig. I och för sig kom det fram senare att han var deprimerad, men jag tyckte att det var skönt att han pratade med mig om sin brist på lust. Om man inte kan prata med sin partner om det, vem ska man då prata med?

Berätta att du har låg sexlust just nu, inget konstigt med det. Viktigt att berätta sådana saker för ens partner tycker jag. Om hen är en bra partner kan hen ta det, kanske blir hen till och med glad över att du säger det så att din partner kan vara mer öppen för dig tillbaka om sin sexlust m.m.

Tips på frisör i Stockholm? Jag vill bara klippa lite kortare (från brösten till nyckelbenen), har testat olika frisörer dyra som billiga men blir fan aldrig nöjd!

Gå till sandra på Sato! Bästa någonsin.

Tillägg: hon är ”dyr”, runt 700kr, men jag har haft sådan frisörskräck, och hon är den enda frisören som inte har fått mig att börja gråta. Hon lyssnar, och om man är osäker på vad man vill har hon alltid bra förslag. Både min syster, mamma och jag har gått till henne i typ 10 år.

Barroso Götgatan (Skanstull)
På deras hemsida finns en man med skägg högst upp, han gick jag till och han va GRYM + att det endast kostade 390kr

Salong vita

Mimi höglin!
VÄRLDSBÄST!
Sök på instagram, hon är helt helt helt grym.

Emma M på Björn Axén, Birger Jarlsgatan 33. Så bra! Lyssnar, kunnig och ger råd om vad som passar mm. Går alltid därifrån nöjd.

25 kvadrat på Regeringsgatan!!

Hej, första gången jag skriver här men känner verkligen att jag behöver råd…

För en vecka sedan lånade jag ut min lägenhet till min bästa kompis så att hon kunde få träffa en kille som hon har pratar med väldigt länge. Givetvis så förstod jag att dom med all säkerhet kommer ligga fast med lite ”känsla” eller vad man ska säga. Dagen efter får jag reda på att dom har gått ut på balkongen och haft sex där. Jag blev väldigt förvånad, besviken och ledsen på min vän då det för mig rimligtvis finns gränser. Jag tänkte att min säng skulle räcka och att det får vara nog? På balkongen kan mina grannar både höra och se och jag tyckte bara att det så j*vla respektlöst mot mig för det där är MIN lägenhet. Jag har förklarat för henne hur jag känt och nu har vi inte pratat på en vecka(jag sa att jag hör av mig igen när jag klarar av att prata med henne igen). Till frågan, överreagerar jag eller är det rätt av mig?

Ja du överreagerar.

Hade hellre sett att ngn hade sex på min balkong än i min säng….

Läste precis på Aftonbladet att en gubbe i Skåne gjort om sitt hus till sexhus – där fick man ha sex överallt utom på balkongen…..?

Helt rätt av dig. Sjukt respektlöst av henne, jag skulle vara jätte ledsen om jag var du.

Ja du överreagerar. Ser inte problemet?

Du överreagerar inte i min värld.

Men alltså.. XD Jag hade blivit GLAD om mina vänner hade pippat utomhus istället för att smutsa ner min egna säng! Usch, vill inte ha någon annans kladd i min säng..

Om jag var du hade jag räknat med att de kunnat ha sex precis vart som helst, sålänge det inte är på dina privata saker, blir smutsigt (eller att de rengör) etc. Och att jag då accepterat det iom att jag sagt ”ja”. Definiera tydligare nästa gång var det är okej att vara, säg ”se till att grannar inte hör” eller något. Hoppas att du inte känner dina grannar iaf, iofs märker de isåfall kanske att det inte var du…

Jag sa först nej men sedan så insåg jag att hon aldrig kommer få träffa honom på ett annat sätt. Bara där tyckte jag att jag visa att jag inte var helt nöjd med idéen. Så då kanske man skulle visa mer hänsyn. Jag själv pippar inte loss hos de killar som lånar någons villa eller lägenhet för jag tycker det är respektlöst.

Mina grannar har hört mig ha sex för det är lyhört och det har jag sagt till henne. Så kände att jag inte behövde påpeka det igen. Men är bara så ledsen för hon ringde och skrattade så himla högt och var så nöjd? Det bor liksom barn i huset mittemot?

Har hon inget eget hem eller varför var de hos dig? Bor hon ihop med någon annan?

Hon bor hemma fortfarande

Men hur pryd är du egentligen? Och tror du de hade högljutt bdsm sex med piskor ute på balkongen? Utomhus brukar vara lika med tystare sex än inomhus. Släpp det, gjort är gjort, onödigt att du ältar

Överreagerar? Gud nej!

Inte nog med att det är otroligt respektlöst mot dina stackars grannar. Nu kommer de väl tro att det var du som höll på utomhus…

Well jag hade väl sagt att det inte är jättesmart om det nu är så att en granne sett eftersom det trots allt är din lägenhet och hyresvärden är din referens. Man vill ju inte hamna i trubbel. Men sen hade jag släppt det efter det. De tänkte väl inte så mycket – men nu vet hon det var onödigt.

Jag tycker inte du överreagerar. Jag skulle också bli sur över det, sex håller men för sig själv och ”stör” inte grannar med (mer än nödvändigt). Såvida du inte har en stor insynsskyddad balkong och de var jättetysta ?.

Hurra nu kommer visst Afrika värmen nästa vecka. Härligt att kunna sitta ute och fika och solen lyser. Så glad för det. ?☕

Afrikavärme? Vars bor du egentligen? Här är det höst sen länge och har man tur går det upp emot 10 plusgrader! Om en månad kommer snön, hurra…….

I Stockholm. Som många andra. Och nästa veckan sol och varmt hurra. ?

Stockholm är inte lika med Sverige ?

”I Stockholm. Som många andra” ?

bor du liksom jag i norrbotten? :/

Avundsjuk

”Afrika värme” har en helt annan innebörd när min man nu faktiskt är i Afrika och har mellan 30-42 grader. ? Och att det snart kommer gå ner mot kanske 20 grader på kvällarna, så att de fick tom ”order” att packa ner varmare kläder (tänk typ underställ).

Undrar mer vilken del av Afrika du menar?

?

Har inte sett Philippe på Biancas konto och blogg på väldigt länge. Något jag missat..
Är de inte ihop längre?

Detta undrar jag också!

Han påstod ju att han helt hade tappat känslor för henne sist de gjorde slut (om jag förstod det rätt), så kan möjligtvis ha varit något som drabbat relationen efterföljande med.

Hoppas dock inte att det är så ?

Nää, i slutet av augusti kommenterade Bianca massa hjärtan inne på hans insta så tror inte du missat något

Har också tänkt det. Eller så kanske han bara inte vill vara med i hennes sociala medier helt enkelt.

Så kan det förstås vara eller är han kanske kvar i Gbg. Hon verkar glad och lycklig iallafall och det är det viktiga.

Jag tror jag vill göra slut med min sambo som jag vart tillsammans med i över 6 år.. 🙁

Gört!
Förlåt men jag gjorde slut med min sambo sedan 7 år tillbaka.
Förutom att det satte igång en sjukdom jag hade på lut vilket tog många åt att komma ur, så är det fortfarande det bästa jag gjort. Skit i hur många år ni varit tillsammans/bott ihop. Tänk på dig själv. DU är viktigast.

Hur vet man om det bara är en fas eller inte? Vi hade en paus för ungefär 3 år sen men jag gick tillbaka till han

Jag funderade länge över det här med om det var en fas, och tänkte att det kanske skulle bli bättre. Funderade till och med på om ett barn kanske vore det bästa för oss. Jag försökte i flera år, åtminstone tre, innan jag gav upp. Men jag hade kunnat gjort slut redan efter ett år med de känslor jag hade. Jag tror att man känner att det inte är rätt, i hjärtat. I hur man reagerar vid bråk. I hur man ser och tänker om personen. Magkänslan är inte så dum i dessa situationer. Sen kan det finnas olika orsaker till varför man tvivlar, men jag tror inte att man ska kämpa med sina känslor i flera år för att få det att fungera. Jag gjorde slut. Sedan träffade jag den finaste killen någonsin, och är fortfarande nykär efter fem år tillsammans.

Allting funkar ju mellan oss, vi bråkar egentligen aldrig. Bara jag som kan vata småirriterad. Men jag tror det är som du säger, att det nog inte känns riktigt rätt i hjärtat.

Vad kul att du hittat någon och att du fortfarande är så kär!

Jag vet inte hur länge du har funderat på att göra slut, och jag vill ju inte hetsa någon att göra slut. Men känns det inte riktigt rätt, och det det inte går ”över” relativt snabbt, så kanske det inte är rätt för dig?
Men jag förstår hur du känner, man vill ju inte heller ”ge upp” för snabbt. Men du vet nog innerst inne vad som är rätt.

Tack, ja, det är verkligen fantastiskt! 🙂

Det har kanske gått 2-3 månader nu. Men det är först de sista veckorna som jag mer funderar på det seriöst. Innan har jag tänkt att det kommer försvinna. Men nu är jag inte så säker längre

Har du pratat med din sambo? Om inte, gör det nu. Testa ett par månader till, särskilt om ni kommer överens om att någon slags förändring skall till. Känner han inte att ni ska ändra på något, eller om du känner att det inte hjälper, då är det nog bara att lyssna på dina känslor.

Var också tillsammans i över 6 år med mitt ex. Åren ska inte hindra en att lämna. Är väl i så fall värre om man låter det gå ännu fler år i ett förhållande man ej trivs i.

Är lite så jag tänker också, är rädd att det ska gå ännu fler år och sen komma fram till att det inte funkar

PRECIS SÅ. Slösa inte bort dessa år. Ju fler år man försöker, ju fler år ”slösar” man bort på att må dåligt och ha ångest. Är det meningen att det ska vara ni, så löser det säkert även om ni gör slut för en period. Lycka till <3

Tack <3

Funderar på om att vara särbos ett tag kanske hade hjälpt också. Jag har aldrig bott själv nämligen.

Men gud, det är precis så det var för mig! Hade aldrig bott själv heller. Min kille gick dock inte med på att vara särbos, när jag föreslog det. Jag ville även plugga, men han vägrade betala mer hemma under en period, och då gick det liksom inte längre för mig.

Jag pluggar nu och han betalar mer hemma. Så jag vet inte hur jag skulle kunna bo själv. Men jag tror det hade fått mig att inse om det är han och jag eller inte

Ta upp det med honom! Säg att du vill vara särbo ett tag, och förklara varför.

Har tänkt samma tankar ibland. Särskild för att jag helt enkelt inte fungerar med hans familj och för att jag tappat mycket respekt och känslor för honom.

Känner dock att vi på något sätt hör ihop, så har svårt att släppa taget helt.

Jag har lite motsatt problem. Hans familj är underbar och till och med våra föräldrar gillar att umgås. Känns som att man skulle göra slut med en hel släkt

Allting känns så rätt ”på papper” men ändå känner jag att det är något som saknas

Åh :/ Men det är ju ändå inte hans familj du är ihop med, och är det något som saknas så är du värd att hitta det där som saknas, även om det är med någon annan.

Jag har jobbat några månader på mitt nuvarande jobb och har mer och mer börjat känna mig utanför bland kollegorna. Det är inte alltid de frågar om jag ska med på lunch och ibland märker jag att alla gått utan mig. Känner också att folk dras mycket mer till de andra, man är mycket mer intresserad av dem, kommer och hänger vid deras plats mer och snackar skit, frågar hur det är osv. Jag är inte ute efter att bli bästa vän med mina kollegor, men det gör såklart ont när jag ser att de umgås ganska mycket, skrattar, går och äter lunch – när jag själv inte är del av det, för att det känns som att de inte vill att jag ska vara en del av det. Ibland ställer de väl pliktskyldigt nån fråga, typ hur det är med mig, men sällan mer än så.

Tråkigt! Gäng i ett tag, det tar tid ibland att bryta isen ❤

Va går dom utan dej på lunch. Nej vad taskigt. Det där låter inte bra. Ta mod till dej och prata ut ändrar dom sej inte sök nytt jobb. Du kanske kommer må dåligt av deras konstiga sätt i längden. Lycka till.

Jag tror inte de alltid gör det avsiktligt, ibland glömmer de nog bara fråga mig. Men bara en sån sak… Att de glömmer…

Antingen är de osäkra på dig, eller så ser de dig som en ”utböling”. Ta initiativ. Om det inte hjälper så är det faktiskt så att dina kollegor är koko i bollen. Inte ditt fel alls!

Testa vara den som föreslår lunchen och hör om någon vill bli med.

Säker på att de frågar dig pliktskyldigt och att det inte bara är så du tolkar det för att du känner dig osäker?

Oftast så tror man att de människor som har mycket folk kring sig har det bara utan ansträngning men om man tänker efter så är de bra på att söka kontakt också. Nästa gång de ska på lunch så säg bara ”vänta, jag hänger med”. Gå och ställ i dig klungan när de hänger någonstans och bjud in själv. Människor som visar tydligt att de är intresserade av andra drar till sig folk för att de är lätta att närma sig, det finns en liten risk för att det ska bli stelt eller jobbigt. Det är inte många som har massa vänner efter sig bara från ingenstans fast det kanske verkar så på håll. Jag trodde också det men sen lärde jag känna en tjej som alltid hade massa folk kring sig och jag märkte att hon bjöd in folk och sig själv hela tiden och var inte rädd för att bli nobbad. Folk gillar det.

Jag har lite samma problem. Jag har vänner osv så det är inte det men känner ändå att det i vissa situationer, typ i skolan, kan vara att jag aldrig blir tillfrågad lika mycket som andra. Andra hittar på grejer och man ser det på sociala medier osv men får själv inte samma invit. Svårt att förklara men då känner man sig lite utanför. När jag känner mig lite utanför blir det ju ännu värre för då börjar man tvivla. Sen är jag själv en sån som är väldigt mån om att alla mår bra och att alla är med så därför har jag svårt att förstå när folk inte är likadana.

Aja….

Dina kollegor låter halvskitiga iaf men försök bjuda in dig själv lite. Jag tror det ger utdelning men om inte så kan de dra dit pepparn växer.

Jag känner tyvärr precis samma. Jag är kanske bara inte en intressant person? Det har jag i alla fall börjat tänka, och det dödar min självkänsla ?

Tänk inte så! Du är inte ointressant. Jag lovar fast jag inte vet vem du är. Bara grejen att du funderar över detta visar att du är en fin person. Se min kommentar högre upp!

Det är inte okej att dina kollegor gör så. Testa först med att försök ge dig själv en plats i sammanhanget. Jag minglade en dag och då var det en tjej som verkligen var dryg när jag ”hoppade in” i samtalet då vissa duger åt henne och några av oss andra inte gör det. Gör bara detta om det inte tar alltför mycket på dig.

Alternativ 2 (eller kombinera) är att du påtalar detta för din chef. Om du känner dig extra stark vartefter så säg på ett möte rakt ut hur det känns.

Såna människor ska man kväva i sin linda så fort som möjligt ?, nu vet jag inte hur hon var dryg men jag hade skrattat med henne och sen bara fortsatt prata helt normalt med den som står bredvid. Man ska inte heller vara rädd för att ha ögonkontakt med såna människor för så fort de märker motstånd så blir de fega för de vill inte tappa ansiktet. Sen ska man aldrig säga något negativt om personen för det kan användas emot dig.

Exakt, Kompisen 20:56.

Jag var på bästa humöret så härskartekniken fick hon gå vidare med till nästa sällskap (ev.) för jag tar inte sådant.

Tack!

Fart det är väl visst helt okej för folk på en arbetsplats att umgås med de de känner sig bekväma / trivs med. Så länge de inte utesluter dig ur samtal som har med jobbet att göra så ser jag inget fel. Känner du dig utanför så sök kontakt själv. Om de inte aktivt är otrevliga mot dig så kanske de bara tror att du inte är intresserad själv av att umgås privat. Har du själv bjudit in eller frågat om du kan hänga med på lunch tex?

Mitt liv är miserabelt. Jag håller mitt sken uppa varje dag för mina barn, skulle göra allt för dom ❤️

Fokusera på allt som får dig må bra! Barn? Inredning? Matlagning? Börja någon ny hobby om du har möjlighet: drejning?

Får man fråga varför det är miserabelt?

Jag har blivit lurad på en massa pengar. Är djupt olycklig för detta även om jag vet att det finns värre saker i livet. Saken är den att detta var pengar som jag har jobbat så hårt för och var för våran framtid och nu börjar allt på 0 igen. Detta har påverkat min och min mans relation mycket då det enda jag orkar är att vara lycklig när jag är med barnen..

Funderar på att operera brösten och förminska bröstvårtorna. Vill inte göra dem större utan mindre hängiga. Någon som har gjort det här som kan ge tips eller omdöme om det var värt det eller inte ?

Förminska bröstvårtorna, hur funkar det? Alltså, skär de bort en del? Låter obis!

Jag fick mindre bröstvårtor i samband med min bröstförminsking. Tänkte inte riktigt att det var ett problem innan men jag skulle ljuga om jag inte säger att mina bröst ser lite mer najs ut nu 😀

Förstorat brösten, helt klart värt det!!??

Har gjort precis det för en vecka sen. Smärtan efter är inte så farlig, man blir ju hemma ett tag från jobbet men jag är inge helt orörlig i armar och så. Svårt att uttala sig om långtidseffekterna, men just nu ser det riktigt bra ut (minus att allt är blått och blodigt). Det ska bli riktigt skönt att ha ett liv som inte är styrt av de där påsarna.

Jag säger bara – Patrik Höijer på nordiska kliniken? ?? om du har nära till Sthlm

Freaky Foki åker till akuten för att hon har 38 graders feber och sen skriver hon och menat att vi har långa köer inom vården. För i helvete…. nästa gång hon åker dit blir väl när Photoshop slutar funka och zeldas ögon plötsligt alltid är mörka!!! Oh lord vilken tragedi.

Men hon åkte säkerligen dit för fler orsaker än bara feber?

Lät inte direkt så i hennes inlägg.. Och varför åka just till sjukhuset för lite feber och inte bara boka ett besök på vårdcentralen om hon nu var orolig?? Känns som en helt onödig grej att göra när man lätt kan vila hemma med olika kurer.. Nu fick hon det ju att låta som att hon var dödssjuk eller så.. Fast det kanske var oro för att smita bebis som styrde beslutet..

Läste just det men ändå onödigt att besöka sjukhuset.. låter som hon skulle behöva någon slags fast läkarkontakt via någon vårdcentral så hon kan få hjälp direkt då det behövs istället för att belasta den redan överarbetade vården.. Men undra vad för kroniskt virus det kan handla om, hiv lät lite väl hemskt.. Men ja, inte min ensak egentligen och får hoppas hon får hålla sig så frisk som det går framöver

Men säg fler kroniska virus som kräver akutvård vid 38 graders feber? Möjligen hepatit om hon inte kan ta febernedsättande.
Tycker som du att det känns som rika lilla prinsessan foki smörar sig till vård före folk som kanske behöver det på allvar. Och har mage att skriva att hon uppdaterar efter besöket (allt för att vinna läsare i stundens ”allvar”). Jävla dåre.

Tror du HIV är det enda kroniska viruset som existerar eller?

oschysst att ens diskutera vad hon har tycker jag men.

Hur gammal är Zelda? Små barn ska man alltid kolla upp om de har feber.

Det är ju foki som har feber

photoshoppar hon zeldas ögon??

Men ja haha… ser du inte det? Eller så är det för att jag sett ungen i verkligheten som jag retar mig så. Skitsöt unge med mörka gråblå ögon.. vackra! Fattar inte vad det är hon håller på med. Men med kroniska virus kan det säkert säga kokooo i mamman. Kanske det som ska kollas… Photoshopviruset.

Men era empatistörda xxx. Hon är mest troligt uppmanad av vården att åka in akut om hon har en temp över en viss temperatur. 🙄

Och så klart finns det flera virus som är kroniska. Om ni nu är obildade i området ha åtminstone anständigheten att googla först innan ni spekulerar om HIV.

Men då kan hon väl säga det i sitt första inlägg istället för att oroa läsare alt söka sympati men hon får det ju att låta som någon som har ett blåmärke på tån och som tror att foten är bruten och måste in akut på sjukhuset för att sen hylla hur underbar vården är som bemöter ens oro och tar hand om en samt avslutar med att påpeka sin tacksamhet samt noga påpeka att man inte bör belasta vården för minsta lilla. Blir ju lite knasigt kan jag som tycka, bättre då att hon från början förklarar varför och vill hon inte ta upp att det är något kroniskt så hade det räckt med sjukdom som kräver att man är extra noga kring vissa tillfällen som tex förkylning och feber.. Eller??

Jag såg Sierra Burgess is a loser på Netflix häromdagen. Så fin, och så viktig film. Se den!

Haha oj vad jag inte håller med. Sierra för mig var verkligen en skit person. Inte ok att göra vad hon gjorde! Konstig film. När blev ”catfishing” romantiskt tänkte jag? Men men smaken är som baken 🙂

Jo för annars ska man åka akut bara om man är jättedålig eller har svåra smärtor. Vid förkylning går jag till vårdcentralen.

Varför ens gå till VC med vanlig förkylning? Det går över av sig självt! Likaså feber.

Nej ibland går det tex till öronen som blir inflammerade ja även en förkylning kan ha sina komplikationer. Tex hostmedicin som bara finns på recept.

Man får ingenting för öroninflammation ändå. Sist jag hade det så fick jag inte ens komma dit. Nässpray skulle jag ta tyckte dom. Hade lock för båda öronen i månader efteråt och fick tinnitus efter det. Hade feber i 11 dagar, kontakt med sjukvården tre gånger. Inget annat än att vila och äta alvedon skulle jag göra.

Jag har fått antibiotika varje gång jag haft (ca 5 ggr) jag har krävt att få det och har aldrig vart något problem

Man går till vc om man inte är riktigt jävla sjuk. Punkt.

Jag har besökt VC vid förkylning flertal gånger då jag måste göra undersökning för att få hostmedicin.

Någon som har gjort planerat kejsarsnitt pga psykologiska anledningar?

Jag hade gärna uppskattat om ni ville dela med er av era erfarenheter❤️

Jag har. Är det något speciellt som du funderar på?
Nu vill jag inte delge allt eftersom jag inte vill outa mig själv. Men jag pratade först med min barnmorska om mina tankar, sedan skickade hon en remiss till auroramottagningen. Fick en tid till en barnmorska som var specialist på förlossningsrädslor, sedan fick jag prata med en läkare. Läkaren tog sedan upp mitt ”problem” med andra läkare och ett beslut togs om jag skulle få planerat snitt eller ej. Tog ett par dagar innan läkaren ringde och berättade att jag fick igenom snittet.
Dagen kom och jag blev förlöst med snitt, hände en del under saker under och efter snittet, så det hela har slutat med en anmälan till IVO.

Får jag fråga vad som hände?

Personalen var inte tillräckligt aktsamma, så det blev skador på både mig och min bebis. Utomstående läkare, barnläkare och ortopeder sa att detta absolut inte ska kunna hända under ett planerat snitt.

Usch, lider med dig!

Jag födde mitt andra barn med planerat snitt pga förlossningsrädsla efter vf med första barnet.

Mitt snitt var helt fantastiskt.

Lycka till! ❤️

Jag hade det med barn nr 2, eftersom förlossningen med nr 1 var fruktansvärd.

Bara positiva upplevelser. Svårt att få igenom men även det gick bra. Bebisen kom några dagar före planerade snittet men även det löpte på smidigt och gick bra. Är så glad för mitt snitt <3

Läs allt Vanja Wikström har skrivit om det här.

Alla lever vi och tar olika beslut hela tiden, och det samma gäller att föda barn.

Du är inte ensam <3

Jag. Inga problem, fick bra bemötande av förstående bm och vi hade även speciell plan för tex gynundetsökningar för att jag skulle klara det utan att svimma (får i bland något liknande epilepsi när jag blir påmind om övergrepp och klarar knappt gyn). Blev utnyttjad som barn och är tydligen rent fysiskt inuti inte i helt optimalt skick att föda men jag ville ha snittet på grund av mina psykologiska men och trodde inte fysiken skulle vara så påverkad som den var.
Det var en fruktansvärd upplevelse oavsett personalen på bb var oförskämda och verkade hata mig och tycka jag var dålig som inte födde och en sa det rakt ut att jag kunde minsann fött normalt så hade jag kommit upp snabbare på benen… var uppe samma kväll så jag fattar intevarför hon sa så. Men så fort lillan var på mitt bröst spelade ingenting någon roll överhuvudtaget. Fast nästa gång hade jag hellre lagt mig i skogen och skött det hela själv. På allvar. Snittet tog inte bort de trauman som återupplevdes genom att jag var maktlös i vårdens ganska kalla händer oavsett. Tyvärr. Men som förstagångsmamma tror jag åtminstone att jag inbillade mig att det var bättre med snitt under själva graviditeten varpå jag iallafall klarade den fint. Idag är allt innan jag fick min lilla nästan glömt .. nuet är allt som finns och jag har aldrig varit så hel i hela mitt
liv ❤

Yes, pga. bedrövlig upplevelse när första barnet föddes kände jag att det var det enda alternativet. Det var en helt fantastisk upplevelse (fulgrät innan det var vår tur, var trots allt inte helt övertygad om grejen med att ligga vaken under en operation, men det var verkligen inget att oroa sig för). Nu är vi mest troligt klara med barn, men jag skulle lätt göra ett planerat snitt till om det råkar bli ändring på den fronten.

Hej gruppen! Behöver ert relationsråd.
Har varit singel länge och nu, för ca 1,5 månad sen träffat en kille jag verkligen gillar. Han är smart och ödmjuk och snäll men har väldigt mycket självtvivel och sätter sig själv under sjukt mycket press när det gäller det mesta. Till en början (ja, vi har bara setts i 1,5 månad) var sexet jättebra men senaste veckorna har han blivit mer och mer osäker. Sist pratade vi om det och han berättar att han typ får panik när det vankas intimitet och att han alltid fått det förr eller senare i en relation men aldrig pratat om det. Jag kan vänta med sex, det är inte en sån grej för mig, men om han är så osäker har jag ingen aning om hur det ska funka på sikt mellan oss. Vi är inga tonåringar heller, jag är 33 och han 39.
Och jag vill gärna ha en relation med honom men det känns snudd på omöjligt. Har nån liknande erfarenheter eller råd??

Du kan ju se hur det går, liksom ge det en chans. Men var beredd på att han inte kan ge det du vill va. Testa lite, jag tror på kärleken!

Tack, det kändes bra att höra. Då mitt sista, väldigt långa, förhållande kraschade så in i märgen är jag väldigt rädd för att bli sårad igen. Har därför inte släppt in nån ny på över ett år. Jag känner att jag riskerar att bli väldigt kär i den här nye mannen och vill inte få mitt ihoplappade hjärta krossat igen. Men jag gissar att jag bara får ta risken.

Det låter ju som att det här med problem med intimitet som han får i varje relation kanske är något han behöver arbeta med? Har ni pratat om det?

Ja, jag frågade om han tänkt på terapi. Han har varit i terapi för några år sen men aldrig diskuterat det här med sin terapeut eftersom han tycker det är så obehagligt att prata om. Jag sa då att om han inte tar tag i det kommer alla hans förhållanden att krascha på sikt och han höll med men verkade inte redo att göra någonting åt det.
Men jag märkte att det hela var fruktansvärt svårt för honom att prata om – vi satt i flera timmar, hela han darrade och han drack upp allt vin jag hade hemma för han tyckte det var så jobbigt (han dricker nästan aldrig och ganska lite när han väl gör det).

Jag kan absolut förstå honom, har själv gått i terapi i flera år och träffar man inte ”rätt” person är det svårt att vara helt ärlig. Men saken är ju den att om han aldrig tar upp det här problemet kanske det aldrig löser sig! Om du är seriös med honom, erbjud dig att gå med och prata om det. Eller erbjud dig att vara ett stöd och prata om det, om det inte är för jobbigt för dig såklart. Det kan vara tungt att vara ett stöd. Men han behöver definitivt stöd och prata om detta! Kanske om han ringer för att boka tid och direkt tar upp denna anledning när han bokar tid – då vet psykologen/terapeuten vad han söker för innan han är där, och då kommer de att ta upp frågan även om han undviker det?

Tack JB, bra råd. Vi ska ses imorgon (har inte setts de senaste dagarna sen vi hade vårt snack pga jobb). Morgonen därpå var det lite stelt, vilket jag kan förstå när man berättat så mycket privat och jobbigt för någon man inte känner så länge än. Stelheten har känts när vi pratat och smsat också men blivit lite bättre. Är väl själv lite nervös inför att se honom men hjälper honom såklart om jag kan. Jag vill ju att det ska funka, för jag ser den fantastiska människan som finns där, men är rädd att han drar sig undan för det är lättast.

Ja, det kan ju absolut bli stelt. Visa bara att du förstår honom och accepterar honom och hans ”problem”. Jag hoppas verkligen att det löser sig, och även om det är jobbigt så är det kanske värt att kämpa om man tycker om personen i fråga. Och om han känner det, att du finns där och tror på honom och på er, så kanske det blir enklare att söka hjälp istället för att dra sig undan. Håller tummarna för er <3

tack JB <3

Hoppas att någon känner eller har känt samma som mig. Jag väntar andra barnet med min sambo, vi har en son tillsammans.
Denna graviditet är jag så otroligt grinig, känslig och känner mig så ensam. Har foglossning som gör att jag är väldigt begränsad i vardagen, vilket gör mig ännu mer grinig och ledsen. På det så känner jag inget behov ALLS av närhet. Alltså jag vill inte krama min sambo, pussa, vara nära, stör mig på saker han säger, gör, andas, låter, smaskar. Allt. Precis allt. Jag får panik av mig själv för att jag känner mig så elak, han gör sitt bästa , jobbar och kämpar på men ändå har jag hela tiden en känsla av att jag drar det stora lasset hemma, jag rastar hunden, jag städar, fixar, donar (är pedant städfreak vilket gör allt mycket värre). Känns som jag har två barn att ta hand om hemma. Är det någon som känt likadant ?
Är helt säker på att detta kommer släppa efter att jag fött barn, men jag är en stor tickande bomb, känner mig ensam, isolerad och har nära till gråt hela tiden. Känns inte som att någon förstår mig. Vännerna försvinner. Är 100% sjukskriven för foglossning så har inga kollegor heller att samtala med. Mina vänner hör aldrig av sig om att ses, dom tänker väl att jag ändå inte kan, jag har ju barn, jag är gravid – kan inte gå ut och festa tycker dom.

Förra graviditeten kändes som en dans på rosor, jag är skitlycklig nu och SÅ tacksam över att få bära ännu ett barn, livets gåva. Men mina känslor är så nära mig, jag kan liksom ta på dom och jag står inte ut med det dåliga samvetet till min sambo. Han säger liksom ”godnatt älskar dig ” och jag svarar ”aa godnatt”. Vill inte ens krama eller pussa honom och tanken på sex är så så så långt borta
Hjälp! Någon som känt samma?

Kan tillägga att min sambo har ett stort intresse i dataspel och spenderar väldigt mycket tid vid datorn, vilket han vet att jag hatar. Och det gör mig ännu mer ledsen just nu. Vet inte om jag överreagerar..

Prata med honom.

Sorry för lång text. Jag är sjuk hela tiden, näsan börjar rinna, feber och ont i kroppen. Det är på senaste tiden jag har börjat se sambandet med min mens, när jag ska ha min mens blir jag sjuk.

Jag har också jobbig mens, det känns som knivar i magen, brukar få så ont att jag gråter. Dessutom så antar jag att jag har pms eftersom ett humör som en berg och dalbana är att vänta när mensen är på g. Jag har försökt sökt hjälp för just mensen tidigare, kollat med ultraljud, men allt såg bra ut. Fick bara höra att det är så det är för unga tjejer, gick därifrån med tårar i ögonen.

Idag ringde jag min doktor och berätta om mina problem, hon bara sa att jag är frisk, fick tjata till mig en tid. Jag är desperat mår skit varje månad, finns det inget att göra åt detta? Är det någon som har samma problem som mig? Detta går dessutom ut över mitt jobb eftersom jag nästan blir hemma sjuk varje månad och det får mig att känna mig så dålig.

Är 21 år, äter hälsomat, tränar regelbundet. Ätit p-piller i cirka 5/4 år, slutat med pillerna nu för att se om det blir bättre men inte sett en skillnad.

Jag tror inte att det har något samband med mensen. Vistas du mycket bland barn? Jag vikarierar på förskolor och jag är då förkyld minst en gång per månad. Det känns som att jag aldrig hinner vara frisk. 🙂 Och mensvärk med pms är ju tråkigt men tyvärr vanligt. Jag blir själv så deprimerad att jag nästan bara vill dö varje gång jag får mens.. Men det går över!

Vistas aldrig kring barn, blir alltid sjuk när den första mensvärken börjar komma så skulle va konstigt om det inte är ett samband…

Har haft liknande. Och blir jag sjuk i typ förkylning så är det alltid i samband med mensen. Gissar att mitt immunförsvar går ner då. Men ändå har alla alltid sagt till mig att det inte har något samband:)

Har du provat få hjälp via gynekolog? Där kan du diskutera andra preventivmedel som kanske kan hjälpa dig. Du var ung när du började med dina p-piller, mycket kan ha hänt i kroppen sedan dess så att du helt enkelt kanske behöver en annan typ av hormoner. Jag tycker att du ska testa där först, och se till att få diskutera dina problem ordentligt och berätta att det går ut över ditt arbete. Sådär ska du inte behöva må!

Precis, prata med en gynekolog. P-piller är satan enligt mig, men tror kanske inte att det kan få en att bli sjuk som i förkylning, men de tog definitivt bort hela min personlighet, sexlust och lust till att leva.
Men vänd dig direkt till de som pysslar med med underlivet, inte VC. VC suger på för det mesta.

Jag har samma problem, dagarna innan mens får jag feberkänning och känner mig förkyld (ont i halsen typ) och orkar knappt hålla mig vaken. Och det slår nästan aldrig fel att Jag får en sjuk huvudvärk två dagar innan mens. Jag har aldrig sökt hjälp för det så tyvärr inga råd. Men lycka till, hoppas att du blir tagen på allvar!

Har samma problem som du! Jag har haft problem med förkylning i samband med mensen, plus en magsmärta i nedre delen av magen då och då. Skitjobbig mensvärk. Var och kollade allt hos läkare + gyn och det såg bra ut. Var dock hos en läkare privat som tog prover på vitaminnivåer, hon såg att det var lågt på b12, zink och magnesium.
Började äta kosttillskott och märkte faktiskt en förbättring, blev inte lika ofta sjuk och mådde allmänt bättre.

Sen började jag slarva och inte ta vitaminerna. Nu ligger jag hemma förkyld och mensen ska börja imorgon…ska börja ta vitaminerna igen och hoppas det hjälper.

Vet inte alls om det är samma för dig eller ens om det hänger ihop för mig men det kan ju vara värt att tjata sig till att kolla vitaminvärden.

Ps jag är 27 år och har inte ätit preventivmedel på flera år

Ja, håller med. Skrev lite längre upp att jag brukade få förkylningskänningar innan varje mens. Men det har blivit bättre. Och när du skriver det kom jag på att jag har börjat med zink och d-vitamin (hade väldigt låg d-vitamin) för några år sen. Sen dess blir jag mindre sjuk och har mindre problem vid mens (med just det, mensvärken är tyvärr densamma)…

Tog fakatiskt blodprov idag så får se vad det säger. Tar magnesium, b12 och järn regelbundet så tycker jag borde vara bilden av hälsa haha…

Jag är verkligen ingen läkare, men när jag läste dina symptomer så kände jag igen mig på en del. Det kan va så att du har Endometrios?! Tyvärr är det en sjukdom du ”bara” kan bli diagnosernad med via ett titthålsoperation. Tog tid för mig att få en tid, fick nästan tjata till mig en operation. Men kändes på nått sätt skönt att få ”bevis” på min smärta och att jag inte hittade på. Mitt tips är att googla Endometrios och boka tid med en gynekolog/läkare!

Fast man kan se tydliga tecken på ett vaginalt ultraljud. Var med vid undersökning inför IVF när jag var student och läkaren visade hur han såg att hon hade endometrios. Vi visste det innan men det var jättetydligt på 2 olika patienter, en med bara lite och en med mycket. Så även om du inte kan få formella diagnosen så kan du ändå få starka indikationer innan man går till en operation.

Jag blir också sjuk vid mens i perioder, får sämre immunförsvar och på grund av det ofta halsont och ibland munsår och får andra symptom på lågt immunförsvar. Det jag försöker tänka på är att försöka att inte planera in för mycket just när mensen ska komma och jag använder p-tracker för att ha bättre koll på när mensen faktiskt kommer så det går att planera runt det. Angående pms, kan jag tips om pms-podden där de tar upp problem och tips kring just pms.

Tack ska lyssna!

Jag blir också ofta sjuk vid mens, både bakterier och virus! Försökt leta samband men hittar inga. Ändå är det väldigt ofta så för mig och tydligen också för en del andra. Funderar på immunförsvaret eller kanske järnbrist då jag har ganska riklig mens? Har ej p-piller!

Hej! Älskar poddar som Creepypodden och Spöktimmen. Nån som har tips på en annan bra podd som är lite läskig? 🙂 Lyssnat på några andra men inte riktigt fastnat.

Det finns en youtubekanal som heter LazyMasquerade som berättar sjukt bra creepy stories! Ingen podd förvisso och den är på engelska, men ruskigt bra!!

Sword and scale! Speciellt avsnittet som heter Centaur

Sword and scale är bra, om man kan bortse från killen som har podden. Han verkar vara en riktig duschpåse.

Jag älskar också de poddarna men de känns inte tillräckligt läskiga längre? Jag är otroligt mörkrädd men det finns inget bättre än att skrämma upp sig under ett nattpass på jobbet

Du borde kolla in folktropodden ?

Älskar när man får bra tips här, tack! ?

Det var så lite så 🙂

Paranormalia är som creepypodden. Dessa två är de bästa podden

Behöver frisörtips! Jag har länge varit sugen på att testa balayage, alltså en ljus balayage med lite mörkare botten. Dock är jag väldigt ljus i håret redan efter ha blekt slingor i ett par år. Är trött på det och vill ha ett mer naturligt resultat och slippa gå å slinga utväxten stup i kvarten.
Så, går det att göra en balayage med mer naturliga skiftningar i ett blekt hår?

Japp, jag har haft det! Med en bra frisör så. ??

Balayage är en teknik där man målar med fri hand på håret, det kan inte ge det resultatet du vill tyvärr. Det du kan göra är att få en look som ser ut som att du har gjort balayage om du går till rätt frisör. Du behöver någon som mörkar ner din botten till din naturliga nyans, gör lite lowlights i samma färg, samtidigt som hon sparar ljusa slingor som hon nyanserar i en passande ton. Det kallas color correction om du vill googla för att se vad man göra 🙂

Till j ?

Tack för svar ? jag har en tid bokad till balayage men får kanske tänka om då!

Precis fått veta att jag har PCO, sågs på den ena under ultraljudet. Får svar på hormonprover den 26/9. Vill verkligen ha barn. Någon som kan ge mig lite ”glada” erfarenheter? Eller andra tips. Kändes så jobbigt att höra.

Har en vän med den diagnosen, tvåbarnsmamma. Första barnet fick de genom ivf, med det andra blev hon gravid på ”naturlig” väg.

Hej, har precis fått veta att jag har PCO. Sågs på den ena äggstocken under ultraljudet. Vill verkligen ha barn! Någon som har någon glad erfarenhet ? Eller annat ni kan berätta tipsa om.

En vän till mig har/hade PCO och fick hjälp med hormoner när hon ville bli gravid. Det tog några månader innan hon blev gravid och födde ett friskt barn och ungefär ett år senare blev hon gravid igen, denna gången utan hjälp!

Ge inte upp hoppet och våga be om hjälp ifall det tar ”för lång tid” innan du blir gravid. (Det tar tid innan man blir gravid, i snitt 9mån!) Önskar dig/er all lycka <3

Tack snälla för din kommentar! Den värmde. Den 26/9 ska jag få svar på mina prover och då även få hormontabletter för att hjälpa kroppen på traven om det behövs. Håller tummarna att allt ska gå vägen o att vi får välkomna en liten frisk till världen inom en snar framtid. Kram

Jag har alltid haft en hel del problem men aldrig fått hjälp. Fick barn som 24-åring, inte särskilt planerat. Efteråt brakade ett helvete lös med ännu mer hormonella obalanser. Fick då veta att jag har PCOS, och att jag alltid har haft. Hade stadigt sex med min sambo i ca 3,5 år innan jag blev gravid. Pga att jag reagerade illa med mina p-piller hade vi i get skydd. Mer finska rycket haha. Så det var inte särskilt planerat men vi var ju medvetna om vad som kunde ske. Kanske tog det lång tid? Kanske gjorde det inte det? Vi vet ju inte. Men jag fick ialf ett barn! Hoppas på fler i framtiden, men inser att det ju kan bli svårt. Deppa inte, det behöver inte bli ett problem!

Tack snälla för din kommentar! Håller tummarna att du får fler barn en dag.

Pco här men har tre barn. Sista visserligen med hjälp av ivf (annan pappa) men ivf-läkaren sa att pco ägg är bra ägg! 🙂

Tack snälla för din kommentar <3

Jag har pco! Dock en ganska ”mild” variant eller hur man ska säga. Jag har dock fått två barn utan hjälp av hormoner, med första tog det 8 månader innan jag blev gravid, med andra 5 månader. Annars märks det bara på att jag har ca 35-38 dagar mellan mens och är lite extra hårig!

Fick precis reda på att jag inte har en könssukdom, vilket jag nojjat över sen killen jag låg med senast skrev till mig att han förmodligen är smittad. Men han är frisk! Jag är frisk!! Tacka gud

Bra bra 🙂 jag har också nojjat nyligen och trott att jag kanske hade hiv hehe

Usch, man förstår inte hur hemskt det är innan man varit med om det. Tanken på att kanske bli steril eller andra kroniska besvär som kan uppstå, har googlat mig galen i flera dagar. Ska aldrig mer underskatta användandet av kondom

GRATTIS! 🙂

Tack!❤️

Vad är er djupaste hemlighet som få/ingen vet?

Min är att jag blev misshandlad av min mamma som barn. Blåmärken/näsblod var inget ovanligt. Berättade detta till en enda vän.. jag har dock inte låtit detta påverka mitt liv så mycket förutom att jag blir ledsen när jag tänker på det och tycker inte jag förtjänade det.. idag har vi bra kontakt!

Vänta va? Har du bra kontakt med din mamma som slog dig när du var barn?

Jag har också bra kontakt med min mamma som lät mig gå igenom ett helvete till uppväxt. Hade noll kontakt i 6år,sen tog vi upp den och idag är hon min bästa vän. Allt är inte så svart eller vitt, tiden läker mycket men framförallt gör det mycket att bli vuxen och kunna prata och förstå på ett annat sätt. Jag kommer aldrig förlåta. Men jag har valt att gå vidare

Varför skulle man inte kunna ha det? Föräldrar som slår sina barn gör givetvis fruktansvärt fel. Men man ska också veta att det ofta beror på något. Tex stor stress, ekonomiska bekymmer, ensamstående, dåligt med jobb, en partner som är dålig för en, depression eller annan psykisk ohälsa. Det är SÅKLART inte barnets fel och självklart inte något som ett barn ska råka ut för, usch. Som barn förtjänar man aldrig det, inte ens om man är ett krävande barn som gör mycket dumt. Det är alltid förälderns ansvar. Om föräldern kan erkänna sina fel, eventuellt ta hjälp (vilket ju helst borde ske medan barnet fortfarande är minderårig) och be om en genuin ursäkt så kan barnet välja om hen vill förlåta och försöka få en ny, bättre relation med sin förälder. Skillnaden som vuxen är att barnet har kontrollen och kan ställa rimliga motkrav, något ett minderårigt barn aldrig kan göra pga maktaspekten.

Däremot bör alla barn veta, som minderåriga eller vuxna, att man aldrig någonsin behöver ha en relation med den föräldern som har skadat en. Vare sig det var eller är fysiskt eller psykiskt. En relation till en sådan förälder bör endast baseras på barnets vilja, önskan och regelsättning eftersom föräldern missbrukat sin makt och gjort fruktansvärda fel. Det är förälderns ansvar att se till att relationen till sitt barn fungerar – särskilt när det är föräldern som har skadat barnet. Fysiskt och/eller psykiskt.

Ja, jag träffar min mamma nästan varje dag och jag älskar henne. Jag tror att det jobbigaste i min situation är för henne att leva med allt hon gjort. Som tur är har ju jag klarat mig bra. Visst blir jag ledsen när jag tänker på det men det kunde ha varit så mycket värre. Jag känner mig så otroligt stark som har gått igenom detta utan större men. En gång efter att hon slagit mig så hade ja mörka blåmärken på låren, båda mina föräldrar sa till mig att säga till i skolan att jag trillat från en cykel, vi hade orientering samma dag i skolan och det var sommar.. att jag ens tog mig upp ur sängen vilket jag gjorde tycker jag nu efterhand är ett mirakel.

Att jag misstänker att min pappa antastat mig som barn. Jag vill inte skriva några som helst detaljer om detta, men jag är bara så säker på det. Det är något jag aldrig skulle våga säga öppet till någon.
Jag har brutit all kontakt med honom sedan några år tillbaka, men inte specifikt för den anledningen, utan för att han inte är värd att kalla sig själv för pappa.

Jag misstänker att min pappas vänner förgripit sig på mig när jag var liten.
Det var till och med min fd terapeut som tog upp det.
Men vi valde att inte gräva mer i det.
Pappa bröt jag med ändå av andra skäl.

❤️

Blir alltid så ledsen när någon har blivit misshandlad som barn berättar att idag har dom bra kontakt/allt är glömt. Stackars barnet du trampar på och nu som vuxen inte står upp för. Men men skönt för din mamma att kunna slå och förnedra sitt stackars barn och inte få några konsekvenser för det… bara sorgligt.

Är inte ts. Men dorgligt att det är allt du vet och tror. Min mamma har blivit straffad. Hennes konsekvenser är lika stora som mina varit. Jag har inte glömt. Jag har inte förlåtit. Men jag har valt att inte leva med ilskan inom mig och jag har valt att lära känna min mamma i vuxen ålder. Så trött på människor som inte levt igenom helvetet själva men ändå ska tro och tycka

Du vet inte vilket helvete jag har levt igenom, anonym. Växte upp i misär pga alkoholist till pappa och en mamma som inte skyddade oss från honom. Trött på människor som tror att dom vet hur andra har växt upp.

Varför anser du dig då ha åsikter om hur andra väljer att göra? Vad vet du vad för konsekvenser våra föräldrar har fått? Hur kan du förminska oss som varit barn i sånna situationer på det sättet? Som om vi är dumma och är okej med att blivit slagna bara för att vi väljer att ta kontakt med våra föräldrar?

@Hanna – I hear you! Gått igenom ett helvete med båda mina föräldrar varav en är död och den andra mentalt död. Jag kommer aldrig förlåta och därmed aldrig heller umgås med den föräldern än mindre släppa den i närheten av mitt barn. Oavsett dennes skäl så finns det inget som rättfärdigar och ursäktar beteendet och handlandet. Kanske hårt och kanske får jag ångra mig men hellre det än min värdighet.

Och det är helt okej för det är vad som känns bäst för dig. Men skulle du som Hanna klanka ner på andra som gör ett annat val bara för det?

Skulle aldrig klanka ner och ifrågasätta andra exempelvis min egen syster som har kontakt med vår mamma och en annan syn på allt vilket dels beror på att hon var yngre när allt inträffade. Men oavsett så har jag alltid varit tydlig med att hon får ha den relationen hon vill ha om hon respekterar den relationen jag inte vill ha. Samtidigt kan jag förstå Hannas reaktion för det är exakt så som jag tänker och reagerar själv. För mig finns inget värre än en förälders svek och för mig är inte blod starkare än vatten. Beteenden som jag inte skulle acceptera från vänner, varför skulle jag acceptera det bara för att man råkar vara av samma blod? Kärlek och respekt ska man förtjäna.

Kan också tillägga att jag hade en annan syn på saken innan jag själv blev förälder. Jag är själv ”offer” för två föräldrar som på olika sätt enligt min mening misskött sitt föräldraskap av något skäl. Jag har trots det enligt alla i min omgivning inte fört över detta vidare till mitt föräldraskap. Är inte ute efter beröm utan vill mer belysa det faktum att människan aktivt kan välja vad denne för över till nästa generation. Kanske hårt men även sant.

Det så mycket djupare än så, alltså det att jag har förlåtit allt. Jag vet nu i efterhand att min mamma har haft en mycket dålig uppväxt och svårt äktenskap där hon hade hand om oss 4 barn ensam. Jag säger inte att det hon gjorde var rätt, utan att jag förlåtit henne då det måste vara tillräckligt tufft nog för henne psykiskt och veta vad hon gjort mot mig, det är hon som lever med detta. Jag har turligt nog klarat mig mycket bra. Jag gick till skolan trots blåtiror, blåmärken osv. En gång sa hon till och med till mig att säga stt jag trillade av cykeln när jag skulle tills skolan. Gick i 2:an då. Men som sagt allt är förlåtet och jag älskar henne idag.

Vad stark du är, är anonym som skrev 21:30. Jag har inte kunnat förlåta. Har en super relation med min mamma idag, men jag kan verkligen inte förlåta det som hände under min uppväxt. Inte sett någon anledning att göra det heller, hon vet att det var fel. Vi ”startade om” vår relation istället. Förlåta skulle innebära för mig att jag var okej med allt, och det är jag inte

Förstår verkligen att du inte är okej med allt. Det är ju igentligen inte jag heller, det hon gjorde var inte rätt men jag har förlåtit henne eftersom jag trots allt var så stark och klarade mig bra trots allt hon utsatt mig för. Vi har haft kontakt hela tiden under min hela uppväxt, är 30 år nu..

Finns mycket att lära om just innebörden av förlåtelse. Jag skulle rekommendera dig att läsa eller tala med någon om detta. Man förlåter för sin egen skull, inte för någon annan. All styrka till dig ❤️

Nej, jag behöver inte prata med någon om det. Jag har haft hjälp från tidiga tonåren från myndigheter, psykolog osv osv. Jag har pratat nog. Jag har kommit fram till att jag inte vill förlåta. Jag har inget behov av det. Tog mig år att respektera det valet. Och alla är okej med det, vi har byggt upp fina relationer till varandra idag ändå. Man måste faktiskt inte förlåta. Och du menar säkert väl, men skriv inte sådär. Behöver ingen styrka, jag är inget offer 🙂 Jag är en stark vuxen kvinna som gör mina egna val

Förlåt, jag missförstod nog din kommentar. Självklart måste man inte förlåta, det var inte så jag menade. Jag missuppfattade och trodde att det var vad du ville men inte kunde. Bra att du har kommit fram till vad du vill! 🙂

Jättebra att du är trygg i ditt val av relation eller ickerelation till dina föräldrar. Jag har själv inte kunnat välja bort relationen till min pappa på grund av dåligt samvete osv. Däremot ser jag inte poängen i att jämföra en sån här sak med andras erfarenheter. Vi alla reagerar och agerar olika. Att en bryter med en misshandlande förälder innebär inte att en annan måste göra det. Och det finns lika många anledningar till att bryta som tillatt inte bryta. Det är ingen tävling i vem som gjort rätt.

Har du dåligt samvete för att din pappa gjort dig illa som barn? Det låter ju inte klokt

Snacka om konsten att kunna missförstå eller göra sig dum. Antagligen har hen dåligt samvete över att lämna sin pappa. Hen kanske vill eller känner att hen borde men pga olika omständigheter får hen dåligt samvete. Trots att pappan betett sig illa. Finns många aspekter till denna skuldkänsla. Tex den enkla att ens förälder är en förälder. Det bandet är starkare för vissa än för andra, oavsett vad föräldern gör eller säger.

Anonym 22:47; om du vill säga upp kontakten med din pappa – gör det. Förklara varför, om du vill, och släp sedan honom. För din egen skull. Oavsett vad någon annan tycker eller säger om saken. Skulle livet bli eller kännas lättare utan honom? Gör det lättare även om beslutet är svårt. Vill du ha hobom i ditt liv även fast du känner att du borde lämna honom? Låt honom stanna kvar och gör det till det bästa det kan bli, utan att tumma på ditt eget välbefinnande.

Håller med dig helt, finns ingen anledning att jämföra sådan här saker. Alla är olika, likaså alla situationer vi befinner oss i.

Att jag i över ett års tid har velat separera med min sambo, men att jag inte klarar det för att vi har barn.

Vet du, barnen mår inte bättre av att se sin mamma vara olycklig, jag hoppas du hittar mod till det ❤️

Fick feeling av glow-inlägget såå: Någon insatt som sitter på bra budgettips när det gäller hudvård och smink? Jag är verkligen en newbie när det kommer till båda, trots att jag är 30+. Varken ekonomi eller intresse har funnits tidigare. Jag har blandhy (tror jag?) och min hy är rätt kass för tillfället då jag tyvärr slarvat med både tvätt, kost och sömn.. jag har två småbarn också så skulle hemskt gärna ta emot tips på en vettig snabb vardagsrutin på ett ungefär? Något som är på nybörjarnivå då, har fortfarande inget intresse av att bli nån sminkguru eller starta sminkkanal på tuben.. Tips, länkar eller något någon?

En tvätt, serum, dag- och nattkräm räcker långt. Jag gillar Lumene och La Roche Posay (finns på apotek). Gå till apoteket och fråga personalen, de brukar ha bra koll och kan också hjälpa lista ut hudtyp, och där finns också massa bra men billiga märken om man inte vill lägga flera hundralappar när man startar!

Smink tycker jag du ska kolla in Kicks egna märke eller NYX, bra billiga grejer!

Beror såklart på vad som uppfattas som billigt. Serum är lite dyrare rent generellt medan dag- och nattkrämer finns i väldiga prisskillnader. Jag kör med en ansiktstvätt för blackheads när jag duschar. Den är typ från Neutrogena(?). Finns från ca 40 kr till 80 kr beroende på var man köper den. Den är riktigt bra för min hy som är något torr kinden, ibland på näsan och i mitten av pannan. Ibland har jag lite mer oljig hy, så en blandhy helt enkelt. Nu har jag precis köpt en ansiktstvätt (orange), ett serum (brun flaska), dagkräm (grön flaska) och en nattmask (grön burk) från The Body Shop. Jag passade på nu när de hade 20% rea. Då fick jag allt det jag rabblade upp + en body scrub för ca 1200. Det var mycket pengar att lägga ut på en gång, ialf för mig. Men det var verkligen värt det! Tvättar med ansiktstvätten när jag inte har duschat och har alltid serumet under dag/nattkrämen. Jag hade ingen problemhy men men min hy är ändå mycket finare nu ☺️

Mitt budgettips för hudvård är att ha 3 produkter som du kör både morgon kväll: rengöring utan tvål, exfoliering och ansiktskräm. Exfolieringen är det som på sikt ger glow då den tar bort döda hudceller och renar porerna. Personligen gillar jag BHA-syra bäst (Paulas Choice har små flaskor för ca 100kr, finns på skincity.se). Du behöver inte köpa både dag- och nattkräm utan hitta en som funkar som både och. Produkterna bör vara utan parfym. Kör på en foundation/CC-creme med SPF så skyddar du huden mot solen samtidigt 🙂 Därfter kan du introducera fler produkter i din rutin så som serum, toner mm.

Nu kan man göra en behandling på salong, permanent foundation. Håller i upp till 2 år det bidrar till både lyster och flow med massa gottigt för huden som vårdar på djupet

TONER!! Ett måste för att återställa ph balansen

Kakan Hermansson har både podd (”under huden”) och blogg (på Elle) om hudvård med många tips, både budget och dyrare. lärt mig massa av henne om hud och hudvård!!!
.

https://www.bangerhead.se/magazine/30-ar-det-har-borde-din-hudvardsrutin-innehalla
https://www.kicks.se/inspiration/hudvard/hudvardsguide-ratt-hudvard-for-din-alder
Rengöring och återfuktning är det jag tycker är allra viktigast. Skulle lägga mer pengar och omsorg på hudvård än smink. Jag är själv väldigt förtjust i koreansk hudvård och även i märket Exuviance. Prova även olika sorters arkmasker, finns hur många olika som helst ? Här är några som jag provat och gillar :
https://skincity.se/sv/vita-propolis-nutri-mask-2
https://skincity.se/sv/hours-long-moisturizing-gauze-sheet-mask
https://www.bangerhead.se/sheet-masks?product=g9skin-milk-bomb-mask-strawberry
https://www.kicks.se/hudvard/ansiktsvard/ansiktsmask/the-gold-mask-vip-coconut-bio-cellulose-second-skin-face-mask
https://www.kicks.se/filorga/hudvard/ansiktsvard/ansiktsmask/hydra-filler-mask
?

Jaha, ännu en fredag (och troligtvis en hel helg) sittandes ensam hemma. På veckorna kan man komma undan att man faktiskt inte umgås med någon privat, men på helgerna blir det ytterst påtagligt. Så deprimerande.

Jag förstår dig ❤ men försök göra roliga saker ändå! Det finns ingen som säger att bara för att man är ensam kan man inte ha det roligt! Gör det du trivs med och ta hand om dig själv. Och varför inte jobba ideellt över helgerna så du träffar folk? Både härligt och du gör en björntjänst!

🙁 Känner med dig. Hur kommer det sig att du är ensam – har du svårt att få vänner eller drar du dig undan eller vad beror det på? Kram till dig.

Jag skrev här förra veckan om min pojkvän som var ute och söp med sina kompisar, och att han hade problem med alkoholen och droger.
Han sa till mig att han skulle ta kontakt med beroendecentrum, men sen så sket han i det ändå. Vi har försökt lösa allt under veckan, men han säger bara att jag förtjänar bättre, men samtidigt att han vill försöka. Jag har sagt att jag kan hjälpa honom att söka hjälp, men han vill liksom inte. Har förklarat för honom att jag inte klarar av och se på när han knarkar och super bort sitt liv, och det förstår han. Valde att bryta allt med honom i förrgår, för han vill inte söka hjälp, han är inte redo för det än. Är så himla förstörd, vill inte att den personen jag älskar mest och bryr mig om ska förstöra sitt liv, men jag vet att jag inte kan göra något. Saknar honom så himla mycket.

Du gjorde det enda rätta. Han behöver nå sin botten och vilja ändra sig för sin egen skull. Det är tyvärr aldrig något man som utomstående kan få dem att göra. Vet inte hur långt det gått för dig och er men läs gärna om medberoende. Kanske även om anhöriga med missbrukarproblematik. Där kanske du kan finna lite tröst och styrka. Stå på dig! Du är stark som bröt dig loss. Att han väljer att förstöra sitt liv ska inte gå ut över dig. All lycka till!

Bra gjort! Du har gjort det du kunde. Ibland måste man bryta för att rädda sig själv. Hoppas han tar ansvar och tag i sitt liv så ni kan ha någon sorts relation längre fram.

❤️

Hur ofta byter du tandborste?

Varannan – var tredje vecka.

Vilket slöseri!

Nej, de går ju sönder?

Var tredje månad, jag lägger in en påminnelse i kalendern så att jag inte glömmer.

Varje gång jag köper ny tandkräm. Är jag singel köper jag små tandkrämstuber, är jag i förhållande räknar jag efter en stor tub!

Oj de va typ år sedan… kanske dags snart

Varannan månad oftast. Ibland mer, ibland mindre. Fast har jag varit sjuk så byter jag på en gång det börjar gå över!

Finns det några andra swingers med bc-profiler här inne?

Inte swingers men jag och min partner har en profil där. Vi har inte träffat par (än) utan bara haft trekanter. Pratat lite om att träffa par men inte mer än så.

jag svarar här vid min egen kommentar då det är jag igen som skriver 🙂

Så lojo, hur gör ni när ni swingar med de ni pratat med på bc? Är det fyrkant eller partnerbyte? Brukar ni dela upp er på olika ställen eller i samma rum? Vad har du för råd och tips om vi blir sugna på att testa?:)

Jag och mannen har känt varandra i 33 år (dock inga high school sweet hearts) och swingat i drygt 15 år så vi har varit med om många olika sammansättningar på träffar. Fyrkant, sexkant, partnerbyte, tjejsex, privat fest med 35 par… bl.a. 😉

Nej, vi delar inte upp oss. Det är inget vi tänder på. Vi gör det här tillsammans.

Att träffa par upplevde vi inte var så stor skillnad från en trekant. Allt beror ju på vad som söks. Vi vill t.ex. inte träffa par som vill ha mycket sex mellan tjejerna. Så var öppna och tydliga med vad ni vill och vad som är ok för er. Det finns inga måsten och ett nej är alltid ett nej. Alla swingers vi träffat genom åren är extremt lyhörda.

Jag är en väldigt blyg person och speciellt när det kommer till killar jag är intresserad av. Nu har jag börjat på Högskolan och jag är förtjust i en kille som läser en annan utbildning. Vi skojade med varandra första veckan när vi var ute ihop med klasserna från vardera utbildning och han är så rolig men genom att vara sarkastisk och vi hälsar på varandra i korridoren ibland. Han är säkerligen inte singel med tanke på hur förbannat snygg han är och jag når ju inte ens upp till hans nivå men jag vill ändå prata med honom. Hur ska jag motivera mig själv med att ta steget och faktiskt prata med honom? Jag är ändå 31 år men så in i bänken blyg.

Men ni har ju pratat! Bara spinn vidare på det! Nämn något som hände när ni var ute, eller säg att det var trevligt att hänga med honom och fråga om ni kan ta en kaffe/vin/öl och där får du tillfälle att ställa frågor såsom ”har du en partner?”. Lycka till!

Herregud haha! Det känns som Mission Impossible typ. Jag pratar hur fort som helst när jag är nervös så allt går på en sekund. Tack för rådet!

Fick en superfin diamantring av min man idag. Är lite av en familjetradition där ringen har uppdaterats vart femte år, hans mamma och pappa gjorde likadant och mormor och morfar med.

Jättekul, verkligen. Är fortfarande helt paff över den fantastiska ringen som sitter på mitt finger. Allt hade varit toppen om det inte hade varit för min mammas reaktion. Hon tyckte inte alls att det var roligt utan tyckte att det var ”sjukt” att han gav mig en ”ny” ring.
Känns så dumt efter hennes reaktion. ?

Är du glad över ringen så är det väl det ändå som spelar roll. Förlåt, men skit i din mammas reaktion. Det är ditt liv, din mans och ditt liv det handlar om liksom. Är du nöjd så är det det som är det viktigaste!

Det är väl inte konstigare än att man köper en ny handväska, väska, jacka, tv, mobil eller annat man byter ut fastän de man har är både fina, bra och funktionsdugliga. Kanske färgar din mamma håret hos frisören, vad kostar det per år? Rökare? Äter ute? Dricker alkohol? Äter godis? Man lägger ju pengar på sånt man tycker om, uppskattar och vill ha. Njut av ringen!

Fast vem bryr sig vad ngn annan tycker?

Äh, skit i det (svårt men försök). Var en tråkig kommentar, man får tänka vad man vill men behöver ju inte säga allt… Kul med fin ny ring!

Var glad över ringen oavsett vad din mamma sagt för något. Vad du tycker om ringen är det enda som har någon betydelse. Här måste jag säga att det passar att tala om avundsjuka… Njut av din ring ?

Jag börjar bli riktigt irriterad på folk som frågar mig
1. om jag ”är min diagnos” eller om jag ”är en person med en diagnos”.
2. ”varför är det så viktigt att sätta en titel på sitt beteende och livsstil”
3. ”vad får du ut att berätta om den när ingen kunde bry sig mindre”

Enda gången jag berättar om min diagnos är för myndigheter, arbetet, och om jag dejtar någon (nu lite här också) . Annars säger jag inget. Och den som vill veta mer den frågar. Jag är är medfödd denna diagnos.
Tar faktiskt åt mig när folk frågar dessa saker, anser att dem är okunniga i ämnet men ändå ska uttrycka sig.

Tycker ni jag överdriver?

Vilka är det som frågar dig?

Vet inte. Din kommentar är otydlig. Vad för diagnos och vilka frågar

Vad har du för diagnos?

Jag tycker inte att du överdriver, tvärtom. Dessvärre använder en del sådan information emot den som det gäller. Mitt tips till de flesta är att var varsam med dig själv. Berätta inte för alls många, folk förstår oftast inte och kanske tvärtom för att stötta, strör salt i såren.

Inte såren på så sätt att det skulle vara fel att ha fått veta hur man fungerar, men klumpiga kommentarer klarar du dig bra utan, eller hur?

Jag har ingen diagnos själv, men har läst en hel del och jag ser att en diagnos i vissa fall används emot personen. Inte okej, men tyvärr så tycker en del folk så mycket, men de är inte lika intresserade av att ta reda på fakta eller ens lyssna klart.

Så som sagt; var rädd om dig och låt det stå för de som är så här okunniga och ovilliga att lära sig mer och att ta hänsyn. Låt det rinna av dig och tänk okej, ännu en. Försök att inte låta besvikelsen sätta sig fast, det är de inte värda. Och ja, det är visserligen komplext och individuellt, men hänsyn är inte för mycket begärt. Kram

Svar finns i modd. Sammanfattningen är: var varsam mot dig själv och försök att ta det för vad det är, låt det stå utanför dig att folk är så här. Låt det, när möjligt, inte låta det gå inåt. De ska vara snälla moti dig! Punkt! Kram

Någon annan här som är/tror att de är aromatiska? Har själv funderat på det ett tag men det känns som att det bara är en fas men liksom… hur länge varar en fas? Så många frågor haha

Aromatiska, vad är det? Förlåt men aldrig hört detta innan!

Jag undrar också vad du menar!! Har du extremt känsligt luktsinne i perioder kanske??

Antar att hen menar aromaNtiska…

Aldrig hört talas om det heller, men efter en googling hänger jag med.
först såg jag faktiskt framför mig någon som älskar kryddan aromat, vilket jag träffat flertalet personer som gör…

Whoopsies, menade aromantisk men autokorrekt menade något annat haha. Well, kan ju säga att jag är båda. Finns det någon bättre kryddad än aromat? ?

(Svaret är nej, det finns ingen bättre krydda)

Haha! Angående kryddan så gillar jag inte alls aromat, men aromantisk har jag inga som helst problem med 🙂
Men jag ska erkänna att min googling inte gjorde mig klokare angående skillnaden på asexuell och aromantisk.

Skillnaden är huruvida du känner romantisk attraktion eller sexuell relation. Du kan känna det ena eller det andra. Eller ingetdera. Asexuell, ingen sexuell attraktion. Aromantisk, ingen romantisk attraktion.

Pasta utan aromat går liksom inte att äta?

Jo.

Mvh nykter aromatist sedan 4 år tillbaka

nääääj aromat ska has på all mat !! 😮 ?

Nej asså det är typ min paradrätt: makaroner med aromat

Mvh Mästerkocken

Min ”fas” har varat i 30 år hittills. Dock är jag inte assexuell. Jag kör på kkrelationer och har det bra så.

Det är typ så jag känner! Eller har inte varit i någon kkrelation men liksom, hur jag känner just nu och alltid har känt är ju att mina ”romantiska” relationer kommer att vara sexuella och inte romantiska. Alltså jag vet inte, det känns som att jag tänker att det bara är en fas för jag kanske känner något senare men samtidigt så är jag ju ganska säker på att det inte kommer bli annorlunda heller. Gahhhhh blir trött på mig själv hahahaha

Jag har accepterat att jag känner så just nu. Vad jag känner imorgon eller om ett år eller om tio år kan jag inte svara på. Men ändras mina känslor i framtiden så får jag acceptera de känslorna då. Tills dess njuter jag av livet utan romantiska relationer.

(Hoppas du förstår hur jag menar att jag tänker i frågan, jag har tänkt precis som du innan. Man SKA ju vilja ha en tvåsam romantisk relation liksom.)

Jag fattar precis! Du sätter ord på mina känslor, tack 🙂

Någon mer som hade en sommarfling som det tagit slut med nu lagom till hösten?

Nej, jag kör på helårsversionen istället. Kändes det som du ville mer eller är det inte ett problem att det tog slut?

Nej inget problem för mig att det tog slut. Inte för honom heller hoppas jag. Det var kul så länge det varade men inget som jag tror skulle vara kul i längden?

Bestämmer man innan att det är en sommarfling eller hur funkar det?

Ingen aning. I mitt fall var det mer eller mindre outtalat då vi båda var på långsemester där vi möttes. En sommar sen tillbaka till livet.

Är så nöjd.
Fick precis veta av min bästa vän i min gamla hemstad att min bror och mor frågat om min vän visste vart jag var.
Och det visste hon ju inte. Jag ska innan det går till efterlysning meddela mig med dom. Men allt hädanefter blir på mina villkor.

Jojo, man saknar inte kossan förrän båset är tomt.

? Varför gömmer du dig?

Undrar detsamma!

Åh, no more, dig har jag funderat på! Jag skrev och kommenterade att du påminde om min mamma, och hoppades att du skulle slå dig fri. Nu låter det som att du har gjort det. Bra jobbat, jag är så glad för din skull!

Tack snälla Linn. Japp jag fick nytt jobb och flyttade till en annan stad långt bort från familj. Allt går bara fint. Mår nu så mycket bättre.

Jag minns också dig! Du är så stark ”no more” och jag är så GLAD för din skull och för att du uppdaterar här. Känn vårat stöd och tänk så många som väntar alldeles för länge med att ta tag i något så viktigt. All fortsatt styrka till dig från mig! <3

Din kommentar var också en av de som typ ”fastnat” i min hjärna. Önskar dig verkligen allt gott och är glad att du slagit dig fri.

Jag är så orimligt rädd för att båda mina små barn ska dö i plötslig spädbarnsdöd. De är 1.5 år och 2 månader. När de sover kollar jag dem typ en gång i kvarten, vaknar och kollar dem ofta även på nätterna. Hjälp, hur man ska göra?

Jag förstår din oro, om jag var du skulle jag ta upp saken vid nästa besök på BVC <3

Att oroa sig för barnen är en av de mest krävande sakerna med att vara förälder. Allt annat är fantastiskt, men oro?! Nej, tack! Ändå har även jag oroat mig under vissa perioder och jag hade önskat att jag hade kunnat minska den mer än jag lyckades med. (Har stängt av oroskänslorna numera, otroligt befriande och mycket mer hälsosamt)

Det kan vara så art du har för stort ansvar och att oron då är svårare att få bort. Så om du på något sätt kan avlastas och om du kan sänka kraven på dig själv så kan det hjälpa.

Hur låter det? Kram

Hur sätter man upp håret i två st ”bollar” på vardera sida om huvudet? HAHA kan någon förklara?

Brukar dela upp det i två delar och sen antingen först sätta upp det i två tighta tofsar och sen snurra håret och när de är snurrat rulla det runt tofsen och i med hårnålar, eller strunta i tofsen och snurra direkt

För några veckor sedan blev jag befordrad. Jag har kämpat jätte mycket för att få den befordran och längtat så mycket efter det här. Det är ett chefsjobb och har varit min dröm sedan dag ett.
Men nu när jag äntligen fått det är jag jätte rädd för att göra fel. Det är på prov än så länge. Det är inte säkert att den här tjänsten behövs i mer än några månader. Men det är ett stort företag och försvinner denna tjänst finns det chans till något liknande på annat håll inom samma företag.
Fortsätter jag vara så här rädd finns ju dock risken att jag inte gör jobbet fullt ut och med det sätter krokben för mig själv. Hur ska jag göra för att bli av med mina hjärnspöken?

Varför sökte du tjänsten, vad var det som gjorde att du kände att du var lämpad för denna tjänst? TÄNK PÅ DET!
Plus att de som anställde dig ju uppenbart såg något i dig, utifrån det du skrev och det du sa under intervjun för arbetet. Försök att blockera de negativa tankarna, du fick ju jobbet av en anledning! HEJA DIG!

Instämmer, heja dig!

Vi ska gifta oss om en vecka och behöver hjälp med ingångsmusik och utgångsmusik. Det ska spelas på orgel. Tips snälla!!

Det finns två klassiska bröllopsmarscher som jag känner till. Du vet säkert vilka jag menar, annars får du googla 🙂 De är fina båda två, tycker jag.

In: I still haven’t found what I’m looking for
Ut: I want to break free
?

Men va? Är någon av dem låtarna verkligen budskap man vill ha med sig i ett äktenskap? Vill inte vara neggig men lite oromantiska texter kanske?? 😉

Det var menat som ett skämt.

Imperial March

Hahahaha vad underbart, tack för tipset, lätt att man ska ha den på sitt bröllop!

”Underbart” av Moreus gör sig otroligt fint som ingångs/utgångsmarsch.
”Only love” är ett annat tips

Utgång: All you need is love ?

Vi gick in till ”Canon in D” och ut till Shania Twains ”From this moment”.
Hoppas ni hittar nåt ni tycker passar, minns hur svårt vi hade att välja 🙂

“Beach Boys – god only knows” hade vi som utgångslåt

Vi gick in till Adeles Make you feel my love och vi gick ut till Pharells Happy ? vi hade dock fler instrument än orgel så Happy kanske inte blir lika bra med endast orgel…

Hur många här (kvinnor) har yngre (manliga) partners?

Min sambo är 21 år? Jag är lite äldre men Inte över 30.

Min man är fyra år yngre än vad jag är! Alldeles lagom ålderskillnad tycker jag.

Dejtade en kille i somras som är 20, jag är 24. Allt beror på personlighet för att något sånt ska funka tror jag, han känns väldigt mycket äldre än många andra killar i hans ålder.

Alltså, visst att det är en åldersskillnad även om det bara skiljer två år åt… Men fyra, fem år är väl egentligen ingenting. När folk pratar åldersskillnad tänker jag minst 10 år mellan. 😮

Enligt mig beror det på i vilken ålder man är också! I just min ålder är 4 år väldigt mycket medan det när man kommit upp till ca 30 inte alls uppfattar det på samma sätt.

Alltså Cam! Dina förslag till diskussion. Du låter som jag. När ska vi dricka vin, du och jag och snacka om alla viktiga saker, så som om korv med bröd är en macka? Skål på dig så länge ??

Men det är inte en macka, det är ju korv med bröd!!!

Jag skrev ju om. Snacka OM korv med bröd är en macka .,, eller inte.

jovisst, men jag hakade bara på den mycket delikata diskussionen 😉

Hon dricker ju inte alkohol. Cola zero, rumstempererad.

Då bjussar jag på det då.

Här i veckan tog jag äntligen tag i att kontakta psyk igen efter att ha blivit behandlat för anorexi och svår depression för 5 år sedan. Har mått dåligt sen dess, men är dålig på att ta hand om mig själv. Det känns så bra att söka hjälp självmant för det känns ändå på något sätt som att jag mognat i det hela. Ville bara dela med mig 🙂

Önskar dig all lycka till!

Tack! 🙂

Sorry för långt inlägg, måste bara ventilera mig lite… Läser till sjuksköterska, är inne på andra terminen. Hittade några superfina tjejer att hänga med i termin 1, som jag hänger med nu i termin 2 också. Nästa kurs ska vi ut på praktik i fem veckor. Hela klassen (ung 100 pers) har blivit indelade i två grupper, ena gruppen har praktik tidigt, om några veckor och andra gruppen har praktik över jul. Jag hamnade i den gruppen som har praktik över jul, tjejerna jag hänger med hamnade i den andra gruppen. Så jag kommer alltså behöva vara helt ensam i skolan hela nästa kurs… känner inte en människa i andra gruppen. Har sån ångest över detta, plus att behöva ha praktik över jul… så ledsen! Har inte kunnat byta grupp heller, måste ha nån att byta med men ingen från andra gruppen vill byta 🙁
Sorry för gnäll :’)

Se det som en möjlighet att lära känna de andra i klassen. Finns säkert en eller ett par som du kommer att trivas ihop med.

Försök att se det som något positivt! Nu har du tillfälle att lära känna nya personer. Praktik över jul – kommer ni att ha det över julafton, är det det som ger dig ångest?
Försök annars se det som att det är något som kommer ske sedan, när du arbetar, och att du redan får börja vänja dig vid obekväma arbetstider. Kommer gå toppen tror jag!

Var lugnt! Jag hade också panik över det där när jag började plugga, men man träffar nya hela tiden. På praktiken tillexempel, där kommer man ofta nära de man går med på samma praktik för man har så mycket att prata om tillsammans. Det kommer gå bra. 🙂

Är du vuxen? Låter som ett mellanstadieproblem, men du ska alltså bli sjuksköterska? Kommer dina patienter få god vård även om ditt tjejgäng jobbar ett annat skift?

Vad är era guilty pleasures. Alltså, nu menar jag verkligen sånt ni inte skulle tala om för någon att ni gör.

Mina är att följa challizz blogg och se greys anatomy.

Kronisk nagelbitare och knaprar ibland i mig både finger- och tånaglar!! Och river jämt på förhårdnader på mina fötter när jag är ensam hemma för det är extremt tillfredställande av någon anledning!! 🙂

Jag också, både nagelbitare och klöser/river bort hård hud under fötterna xd

Porrsurfa, hehe.

Att jag följer den här bloggen… (ja helt ärligt)

Också att jag typ petar näsan och kan kolla på konstig porr…

Vad för konstig porr? Senast idag kollade jag själv på de som fick champagne uppsprutat i fiffin.

Eller ja den är kanske inte konstig om man mäter i ”porrmått” hehe. Men kan kolla på typ allt, bara ingen är gravid eller får ont.
Här om dagen var det ett par som hade a*als*x på en jetski, annars typ stora åldersskillnader eller många personer…

Någon som har erfarenhet av Setralin?
Trivs ni med dem isåfall?

Har ätit dem i ca ett halv år. Visst har det hjälpt mot ångest och känner att jag har lättare att ta tag i saker, MEN känner mig som en robot, varken glad eller ledsen bara allmänt rak, tycker ingenting är kul eller tråkigt heller utan känner mest ”jaha”? Kan lätt sova ett helt dygn utan problem och är ständigt hungrig och gått upp 10kg…

Finns det några andra läkemedel som man slipper känna sig som walking dead så mottager jag gärna tips…

Jag tror jag åt det under en period. Tror att robotkänslan infinnes med många mediciner som används för ångest/depression.
Just viktuppgång vet jag ej, då jag fick det under samma period som jag vårdades på sjukhus för anorexi. Men om du känner att viktuppgång är ett problem, prata med din läkare. Finns säkert något annat läkemedel de kan testa i så fall.

Tack för svar! Hur lyckades du sluta med dem? Jag blir alledens ”sjösjuk” allt bara snurrar, mår illa, magen blir kass och känner mig så slö i huvudet att jag knappt klarar av mitt jobb som kräver mycket fokus. Har bokat tid vid läkare men får vänta 2 månader, vet inte hur jag ska stå ut?

Jag trappade ned medan jag var inlagd på sjukhus, kommer inte riktigt ihåg hur det gick till men jag vet att vi gjorde det väldigt långsamt, att jag trappade ned under säkert ett år eller så.
Om du har ett arbete som inte vet om din problematik, kan du prata med dem? kanske skönt om de vet om att du kämpar på, utifall att du mår såpass dåligt att du inte kan arbeta.

Jag har ätit Zoloft sedan jag var tonåring och de fungerar alldeles utmärkt! Jag äter den lägsta dosen och man mår alltid dåligt i början men sedan går det över. En läkare bytte ut dem en gång till ett annat fabrikat och då mådde jag som du gör nu. Men har aldrig mått så med Zoloft mer än när jag började med dem.

Tack för svar! Skönt att du kände dig hjälpt av dem. Får jag fråga hur du slutade med dem? Jag fått världens utsättnings symptom… Klarar knappt av mitt jobb då jag blir allendes tom och seg och mår fysiskt dåligt.

Jag har inte slutat med dem utan de är en del av mig. Jag mår inte bra utan över huvud taget. Om du ska sluta med dina tabletter måste du göra det i samråd med din läkare! Det är farligt att göra det på egen hand eftersom de styr kroppen så pass mycket.

Har inte Jimmy Åkessons sambo ngt ansiktsuttryck?

Vad kan man vara allergisk mot den här årstiden? Får extrema pollenliknande symptom när jag är ute, ögon och näsa rinner som ett vattenfall. Brukar reagera på allt som existerar från april till juli men den här tiden??

Gråbo och gräs blommar fortfarande.

Gaah!!! Måtte vintern komma snart alltså

Är det någon som vill förolämpas lite?

JA TACK!

Jaha, och vad ska ditt namn betyda då, din lilla amöbajävel? Är det någon Rainbow Six-skit du sysslar med? I så fall är du en fjant. Är det något annat är du också en fjant.

Så. Hämnas nu ditt överskattade åbäke.

Kunde du inte bättre än så?

Jo, men jag vet ju hur veka ni är så man måste ju börja silkeslent så ni inte bryter ihop.

Behöver du en styrkekram? Typiskt beteende för en kränkt man att projicera sin vekhet på andra.

Nej tack, du hade säkert gått av på mitten av min övermänskliga omfamning.

Man dömer andra utifrån sig själv.

Vilket alltså tyder på att du behöver en styrkekram? Vill du tala om det?

Du skämmer ut dig.

Jag ska gå och sova nu. God natt och far åt helvete!

Vinst på Walk Over alltså… Det var ju svårt.

Viktor Den Store, med detta alias låter det ju helt klart som att du överkompenserar en mini-liten penis, och som du hävdar dig här i kommentarsfältet så kan man ju ana att din storlek ligger någonstans runt mikro-penis, din fjant!

Och jag förstår inte alls vad Rainbow Six betyder, jag är väl inte en jävla töntjävel som du är, töntjävel!

Men håll i hatten nu ditt erbarmliga snöre. Även om jag faktiskt skulle ha en mikropenis så misstänker jag starkt att du trots allt har ett kön som är inverterat. En förolämpning för mitt köns bristande volym väger tämligen lätt när det kommer från någon som beklätts med en vargaklyfta. Fy satan. Mitt kön, förutsatt att jag faktiskt är man men det vet ju inte du, är ju i alla fall förslutet. Du är öppen dygnet runt. Kör du bil med öppen framdörr också?

Jag håller med i allt JB skriver som för att rädda mig! Tack! *hjärta*
Och ja, kvinnans kön är väl inverterat i och med att det inte hänger ut som äcklig korv som det gör på män som du, Viktor den store! Prinskorv dock, i ditt fall!
Och kvinnans kön kanske alltid är öppet, men ditt kön, mansjävel, är ju alltid i vägen och pekar hotande mot var och varannan kvinna som råkar gå förbi, även om en micropenis knappt är synlig så känner vi av dennes närvaro, dennes hot, snuskhummer!

I din närhet pekar jag då fasen inte mot något annat än marianergraven, det kan jag lova. Och nej, detta var inget smeknamn på ditt kön och dess oändliga djup om du nu trodde det. Då har du alltför höga tankar om dig själv. Om du dessutom känner dig hotad av vad du beskriver som en prinskorv så måste din fysik vara i klass med en encellig organisms. Hur författar du dina meddelanden när du fortfarande borde leva i vatten?

Blir så ledsen av mikropenis-skämt, en av mina nära har det och han har fan mått skit hela livet. Hoppas det blir inne med pytteliten snutt snart☹️❤️

Svårt för det att bli inne när den väl knappt når innanför dörren, så att säga…

Bring it on! ?

Med ditt alias vet jag knappt om jag behöver säga något. Du har ju redan slaktat dig själv och all din möjliga trovärdighet. Men för all del, vad har du gjort för några vildheter Batilda? Har du slängt ofärgat glas i behållaren för färgat glas?

Det är hilda om jag får be och det är ju så att.. I de lugnaste vattnen går de största fiskarna.. Så tyvärr.. Ditt översitteri biter icket på mig.. Bättre kan du väl eller är är har din käft hoppat ur led efter alla försök att vara något mer än din lilla ärta till hjärnceller förmår att vara? 😉

Käften hoppar ur led av att skriva? Hur skriver du? Med ansiktet? Inte konstigt att det blir så dåligt då. Testa använda fingrarna istället. Det går både bättre och fortare!

Du frågar om du får förolämpa någon, men den enda du förolämpar är dig själv. Du är så duktig som försöker, man kan ju inte vara bra på allt. Kämpa på, en dag uppnår du säkert något stort Viktor. Tills dess: ligg lågt, byt alias, ”Viktor – the half in Two and a half men” funkar utmärkt.

Den killen som spelar ”halvan” i Two and a half men är ju tät som tusan, så jag förstår inte hur det skulle vara någonting negativt. Han har ju blåst skjortan av halva Hollywood genom att tjäna massvis med pengar på en urusel skitserie. Jag tolkar din värdelösa förolämpning som en ren komplimang. Tack!

Snuttegubben då, titta på dig, det är ju nästan gulligt att se hur du försöker. Du har helt rätt, det är kul när det går bra för andra. Tyvärr går det fortfarande inte så jätte bra för dig. Men fortsätt kämpa, till slut får du säkert till det.

Tycker det går alldeles utmärkt. Jag har ju redan fått en stackare att springa och gömma sig under täcket i ren skam.

Jasså, halvan, du ligger under täcket och svara på kommentarer, så mysigt 🙂

Nej… Men jag finner din mycket vilda fantasi ganska underhållande måste jag erkänna.

Behöver tips och hjälp av er som jobbar med vård och omsorg.
Jag är inte utbildad undersköterska men har jobbat inom vården i snart två år.
Jag har varit med om hot och blivit kallad fula saker och sexistiska saker. Men jag har tagit det som en klackspark för som sagt, tyvärr sånt man får uppleva när man jobbar med människor med demens och andra psykiska besvär.
Men denna veckan tog priset. Jag fick ett laga rakt i ansiktet av en brukare, alltså ordentligt.. och jag undrar hur ni som varit med om sånt här har gått till väga med allt och hur ni blivit hjälpta. Jag tycker jag fick dålig respons av chefen och den högre chefen. Detta hände precis i slutet av min jobbdag så jag gjorde en anmälan och pratade med chefen om det och gick sedan hem, i chock. Och skulle jobba dagen efter. Jag sov inte på hela natten och hade så fruktansvärt ont i magen när jag skulle till jobbet dagen efter. Är det bara jag som tycker att jag borde fått ledigt dagen efter en sån händelse?

Slag, inte lag i ansikten.

Herregud, klart du borde ha fått ledigt!
Jag har inte samma arbete som du, men tycker ändå att det är självklart att du borde fått ledigt. Har du pratat med din chef om varför du inte fick det?

Förstår dig, måste känts hemskt. Jobbar också inom vård och omsorg, vet hur det är ibland. Tycker absolut du borde fått ledigt dagen efter! Vad sa din chef? Prata med facket, kanske? Vet inte vad dem skulle kunna göra dock…

Sidospår; Minns en gång när jag var med om en extremt dramatisk händelse, då en boende dog. Var i chock efteråt, och bad min chef om att få gå hem för dagen, och hen frågade om jag hade någon komptid över(vilket jag inte hade), ”för man kan ju inte bara gå hem sådär!” – så fick snällt gå tillbaks till avdelningen, i chock. Ingen förståelse från chefen där inte.

Angående ditt sidospår, förstår att det måste varit jobbigt för dig ❤️ Man fäster sig så vid sina brukare!

Jag är sjuksköterska och känner absolut igen mig. Har fått ta emot slag, sparkar och hot, tyvärr. Det bör finnas rutiner hos er, hur ni gör då ni har brukare som har ett hotfullt beteende?
Svårt att avgöra om du borde fått ledigt, men däremot en plan över hur såna situationer ska kunna förhindras. Tex att man inte går ensam till personen, extravak, översyn av medicinering. Du ska inte behöva gå till jobbet med ont i magen, berätta för din chef hur du upplever det. Det är dennes jobb att skapa en trygg arbetsmiljö och att lösa problemet när miljön brister. Det ingår inte i dina arbetsuppgifter att bli slagen.

Det finns ingen plan. Jag fick skriva det i Kia anmälan att det måste finnas en plan när sånt här händer.

Det finns kurser att gå inom detta yrke om just våld. Mycket intressant och lärorikt.
Fick du något men av slaget? Ex blåmärke eller svullnad?

Fel hanterat av din chef. Det skall skrivas en aggressivetes rapport och sedan så i vissa fall ska det skickas in papper till försäkrnings kassan så det dokumenteras ifall att du får men någongång i framtiden av slaget.

Våld på jobbet även inom detta yrke ska inte tas lätt på. Att få en smäll är traumatiskt speciellt i ansiktet. Men det förekommer och kommer nog alltid göra.

Tycker absolut du kan sjukskriva dig pga av psykisk chock att du behöver vila upp dig.

Det blev rätt och lite lätt svullet. Jag känner inte att det gör så där jätte ont fysiskt, det är mest psykiskt. Tårarna slutar inte att rinna och jag har sån ångest nu. Och chefen sa att jag inte behövde gå mer till den brukaren och dom jag skulle gå till är ju ”snälla”. Ja det är dom, men jag tycker ju mycket att det handlar om skicket jag är i. Jag är i form att hjälpa andra när jag själv inte mår bra. Jag kommer nog inte få några men av det, utan är mest chocken som är jobbig att hantera. Jag har aldrig fått ett slag sådär förut i mitt liv och jag jobbade kanske en timme dagen efter innan jag fick pratat med högsta chefen där jag kände att jag verkligen fick dra ut att jag måste åka hem, för jag kan inte ansvara för andra personer när jag inte kan sluta gråta eller tänka ordentligt. På min avdelning så sa dom att dom aldrig varit med om just ett slag mot anställda och därför inte visste hur dom skulle hantera detta.. Detta är svar till er alla som skrivit. Jag är tyvärr inte med i facket (dumt jag vet, men har aldrig haft en riktig anställning innan) så det ska jag verkligen gå med i nu. Jag fasar lite över måndag och att gå tillbaka igen.

Skäms lite över min nyfikenhet (men inte tillräckligt för att inte fråga he he) men vad var det för inlägg som cam tog bort idag?

Jag är sjukligt nyfiken och vill också veta.

Det var verkligen inget speciellt

Totalt ointressant om huruvida totalt ointressanta människor stjäl knark av varandra eller ej.

Berätta, vad är era tankar om Jeanette Svedberg?

Såå snygg kvinna. Är min första tanke 🙂

Då är min fråga följande: Hur träffar man den rätte och har Tinder någonsin lett till ett äktenskap? Det är intressant att veta tycker jag!

Känner jättemånga par som träffats via tinder, så ja de kan funka!

Syrrans bästa kompis är gift och har barn med sin tinderdejt. Och Petra Tungården gifter sig ju nästa vecka med sin tinderdejt.

Vad är det pinsammaste som hänt er? På ett roligt/tokigt sätt! Ska fundera lite på min

En gång gjorde jag ”klassikern” att verkligen råsomna på personen brevid mig på bussen. vaknade efter typ 20 minuter och hade verkligen gosat in min i axeln på denna stackars människa som var för snäll för att säga till haha. Höll på att dö

Jag gjorde samma sak men somnade lite åt andra hållet, så när bussen skulle köra in på mackstationen föll jag ut i gången, yrvaken sa jag ”va fan händer?!”. Skämdes som en hund resten av resan.

Tycker ni att det är fel att visa sina barn filmer/böcker/tv-serier som har rasistiska inslag som t ex Tintin och Pippi Långstrump?
Eller hur tycker ni att man hanterar det om man visar det för sina barn (hur påpekar man och förklarar de delarna som är rasistiska för ett barn?)?

Just pippi är svårt. Jag visade mina barn pippi då jag tycker att hon är en cool stark (!) förebild. Jag valde att prata med barnen kring att filmerna är gamla. Började med att vi prtade om hur poliser ser ut idag, vad heter barn idag osv. Sen gick jag in på att vissa ord och uttryck inte är ok idag för att det finns de som blir ledsna. Vad kan man säga i stället osv. Ingen större grej även om jag kanske får det att låta som det nu haha.

Men vill att mina barn ser pippi. Behövs fler pippi för barn. När de blir äldre ska de få se Grynet!

Vet någon vart jag kan hitta den riktigt gamla tv serien ”felicity”?
Önskar så att den fanns på Netflix
Skulle vilja se om den å dawsons creek.

Googla ”Reddit tv show streaming”. De har en hel tråd med sidor där man kan streama tv-serier och filmer 🙂 Om du vill vara laglig så kan du säkert beställa DVDn online.

Vilka är era favorit chips? *genuint nyfiken*

Coop;s egna med havssalt!

Estrella sweet chili ??

Lantchips.

Ja! Vill också ha tips!

Saltade alternativt ”lättsaltade” vanliga chips oavsett märke (helst inte räfflade för min del)

Parmesan eller tryffel.

Men också naturchips i smak örtagård eller lök och gräddfil. ??

Granngårdens parmesan och Estrellas rosépeppar och lime.

Grillchips, linschips dill och gräslök eller bara vanliga lättsaltade

Har precis blivit anställd till ett arbete som jag länge drömt om. Nu är det bara det att jag sitter hemma och skiter knäck eftersom vissa arbetstimmar innefattar att man ska föreläsa inför större grupper. Självklart ljög jag i intervjun och sa att jag inte alls har problem med att föreläsa, men egentligen är jag ju skitskraj inför detta! Hur släpper jag rädslan och känner mig mer trygg? Är det en vanesak med föreläsningar? Scenskräcken tar över helt just nu och jag har lust att dra mig ur mitt drömjobb..

De flesta är obekväma med att prata inför grupper så du ska inte alls känna dig ensam eller som att det är konstigt. Men det som är bra är att det är en vanesak och något som blir bättre desto mer man övar och föreläser. Jag tycker också att det är jobbigt, men det som hjälper mig är att öva hemma själv, samt framför en vän/pojkvän för att få feedback. Kolla på Ted Talks om public speaking och andra YouTube videor om det, det hjälper! Ett litet tips är att innan du ska föreläsa, gå in på toan och gör ”power poses” (finns ett helt Ted Talk om det som jag älskar!). Jag brukar göra det inför intervjuer, presentationer, osv.

Ta makten över situationen genom att öva massor innan. Försök att läsa texterna / träna på att formulera dig igen och igen. I bilen, under promenaden och gärna inför någon annan. Och så försök att träna hårt fysiskt och därefter t ex ta ett varmt bad. Lycka till!

Åh. Du kommer vänja dig och lära dig med tiden.
Men mitt tips är att inte tänka alls. Du gör detta i jobbet, gå in i en roll men var proffsig och var ditt jobbjag.
Var själv livrädd för att prata inför folk förr, det släppte och idag är jag t.o.m fotbollsdomare och jag ska ha ansvar för mer än bara 22 spelare på planen . Jag är inte mig på planen, jag går in i en roll som börjar redan innan matchen. Gör det du också innan dina föreläsningar, jag är säker på att du kommer fixa det utan problem. Skådespel gör mycket, och det heter väl fake it til you make it??

God kväll! ☺️
Jag gör min praktik nu på ett företag tillsammans med en annan från min klass! Jag är lite blyg och introvert, pratar gärna men helst med en person åt gången och svårare inför en större grupp vilket vi oftast är! Har därför kommit med förslag om att gå ut på en promenad på lunchen, för att slippa sitta i personalrummet med en så stor grupp vilket har funkat bra! Men min kompis däremot är mer bekväm med detta och pratar därför mer. Får lite panik att dom ska tycka att jag stel och oengagerad och jämföra oss då det känns som hen har kommit in bättre i gruppen! Vad har ni för upplevelser av liknande situationer? / Vilsen med ångest

Har dessutom träffat på mitt ex + hans flickvän + alla hand vänner! Sa jag att jag har världens bästa kväll??? ☺️☺️

God kväll själv!

Vissa dagar kan du bara låta dig själv vara introvert och andra dagar kan du försöka träna dig alltmer i att vara social i grupp. Försök att inte överanalysera efteråt vad du sa, om det är möjligt. Sänk kraven och spela en roll ibland när det behövs. Det jag menar med det är att försök låtsas inför dig själv att du är van vid att prata i grupp. Så gjorde jag nyligen efter att ha varit mer tystlåten under en period.

Tack du! Du gjorde kvällen lite lättare ❤️

Jag har aldrig haft analsex men då jag vet att min kk tänder på det så har jag bestämt mig för att prova. Så… jag fattar grejen med glid och mera glid men vad i övrigt kan ni analisar tipsa om att tänka på före och under sexet?

Se till att du skitit innan, det hade inte jag..

Var avslappnad och sluta om det gör ont, ta en liten paus och försök igen sen bara. Jag gillar det inte speciellt mycket men det är ingen jättegrej så länge du är upphetsad, använder glidmedel och lyssnar på din kropp

Min man har cancer. En tumör i lungan. Han har aldrig rökt för er som undrar. Vi fick reda på det i måndags och att de vill ta bort den så fort som möjligt. i onsdags var han på fyskoll så att han skulle klara av en operation. I dag fick han en tid. Den 27/9.
Så väl allt lugnt.
Men nu har han fått en sån ångest. ”Varför tar de mig så fort, det måste vara akut” ”Läkarna har inte sagt allt” ”Jag kommer dö på operationsbordet” ”Vi måste allt i ordning innan jag opereras”.
Jag har försökt att lugna honom med att Sahlgrenska har världens bästa thoraxkirurger, att de gör liknande operationer flera gånger om dagen samt att de inte ens har nämnt att det skulle vara ett riskfyllt ingrepp, som de sa om min pappa (och som han överlevde, läkaren nämnde 80-20 odds, sistnämnda överlevnad) . Att jag kommer att vara där för honom hela vägen, jag har tagit semester från op-dagen och en vecka framöver.
Vad kan jag lugna honom med? Han är tyst om läget för det mesta, men uttrycker sin oro/ångest emellanåt vilket inte är likt honom alls. Han har svårt att prata känslor och han säger själv att han inte vet varför han reagerar som han gör.
Tack för att ni läst. Även om ni inte har några råd, var det skönt at få ur sig.

Kram ❤️

❤️

har inget bra/vettigt att säga men håller tummarna för er! ❤️

Hej Yip,

Två kvinnor som jag kände förr fick göra samma sak och av samma anledning. De hade rökt mycket och länge, men det gick alldeles utmärkt!

När det gäller att sövas så är det så fantastiskt bra numera. Jag sövdes för några år sedan och jag mådde jättebra direkt efter.

En positiv tanke att använda är att det finns de i andra länder som aldrig någonsin opereras oavsett sjukdom. Hjälper knappast din man att tänka så, men kanske kanske lite.

Sedan kan man tänka så här att man får bort det onda och sjuka. Känner med er och kan inte föreställa mig, försöker bara hjälpa till med lite tankar.

Om det blir alltför krävande för dig så försök att be honom om att förstå att det blir tufft för dig också och framförallt att du behöver hålla för att kunna stötta upp honom och för att få må bra. Kram <3

De hade *däremot rökt skulle jag skriva

Tack så mycket för ditt svar, anonym 23:49. Det hjälpte att någon förstår att ”den andre” också behöver hålla ihop. <3 . vi har redan levt i skuggan av cancer i 5 år då maken drabbades av sköldkörtelcancer. Nu skulle han ju bara kollas upp för denna en sista gång, när lungcancern upptäcktes.

Min mamma fick diagnosen bröstcancer för några år sedan (kommer inte ihåg rätt år så här på rak hand, var som jag förstått i efterhand deprimerad och allt som hände under den tiden har flutit ihop till en enda röra…). Hon krävde direkt, med visst motstånd av diverse anledningar från sjukhuset, alla möjliga behandlingar som fanns att få. Sjukhuset tyckte helt enkelt inte att det var ”nödvändigt” att ge dubbla behandlingar först (strålning+cellgifter) men gav efter. Vad säger man, min mamma är en sjukt stark och envis kvinna. Den här tiden var väldigt jobbig för oss, i perioder var vi inte alls en fungerande familj och vi alla bröt ihop helt ibland. Men vi tog oss igenom det. Och idag är allt bra, mamma är frisk (men inte friskförklarad). Inga spår av cancern finns någonstans. Det är ändå rätt så fantastiskt med tanke på att sjukhuset hittade ytterligare cancer i njuren som de missat(!) något år tidigare. De hade sett det på röntgen i samband med ett njurstensfall men inte brytt sig om att rapportera det.

Vad jag vill säga är att oavsett hur jobbigt och psykiskt påfrestande det är så tar man sig igenom det. Även fast det inte känns som att man kommer göra det just då. Din sambo ska vara glad att allt görs så snabbt – han ska kräva att de gör det! Han ska kräva varje behandling han kan få och att läkarna ska berätta ALLT. Det värsta i dessa fall är att inte veta och sitta hemma och våndas. Det är mycket värre än att få direkta besked och sedan ta det därifrån. Jag lovar! Som anhörig har jag själv varit där.

BB har en ny revolutionerande mousse. Man behöver INTE vända på flaskan. Repeterar. Man behöver INTE vända på flaskan. Over and out.

NÄÄÄ??!! Är det sant?!?!?!

HELSANT! Äntligen en mousse som är ergonomisk. Som min hand längtat…

Bestämde mig efter sommaren att ta fem vita veckor. Jag är ingen storkonsument i vanliga fall, men ett glas vin och/eller bubbel då och då tycker jag om. Ikväll tog jag ett glas vin. Hur gott det än smakar är det verkligen inte värt den ångest jag får efteråt. En massa svarta tankar virvlar runt i mitt huvud just nu.
Jag vill sluta dricka alkohol forever!

Någon som tagit det steget?

Hej Malin! Så bra du tänker! Jag har aldrig haft det jobbigt med alkoholen och jag har druckit väldigt lite och under få år under mitt liv och det är så VÄRT att vara utan det. Helt onödigt tycker jag! Styrka till dig från mig! Kram

Jag var festdrickare som de flesta andra och hade aldrig problem med alkohol eller så. Senaste 2-3 ggr jag drack mådde jag bara dåligt, fick ångest dagen efter även om jag inte vart full så jag slutade helt. Ett av mitt livs bästa val! känner mig så himla ren och kan inte tänka mig att vara bakis och gå igenom kvällen innan i huvudet. Visst kanske jag kommer ta ett glas nån gång, men nu efter tre år utan känns det bara som typ, ”vad är grejen/meningen?”.

Vet inte om detta är svar på frågan, men::

Den knäppaste faktan, Camcam

är att jag kan memorera så mycket och i en följd att folk nog tror att jag har en fusklapp (en lång en i sådana fall)

Det är så användbart att ha ett så pass bra minne, men även smidigt och roligt. Det gör att jag inte behöver notera allt folk säger, jag bara koncentrerar mig ordentligt. Mitt sätt att lyckas med detta är att jag förr noterade in i detalj.

Folk brukar säga: ja det kan man verkligen säga. Du kommer ihåg allt känns det som.

Har ni andra tränat upp erat sätt att minnas fakta?

Har fotografiskt minne så aldeig behövt träna. Jag bara minns det jag sett och hört. Kan också impa på folk genom att läsa upp ocr nr och sånt jag fått kolla på en liten stund haha

Till Anonym 00:42. Haha. Ja, perfekt ju!

Alltså det där är så fascinerande

Anonym 00:42: Schysst partytrick med OCR nummer ????

Jag har precis hämtat min 17-åring från stans största party. Hon är inte berusad utan bara trött och glad. Har erkänt hon smakat alkohol men inte mer än så. Vuxenpoäng för mig; inget fredagsvin för mig utan jag har suttit uppe och väntat på att tiden ska gå så jag kunde åka och hämta henne. Hon fick åka först av sina kompisar, men jag stod fast vid midnatt som tid – OCH jag hämtade henne med bilen för att jag vill inte hon ska ta sig hem själv genom stan. Känner mig stark som mamma (ensamstående) och glad att hon fortfarande har ett visst mått av förtroende för mig. Hon berättar mycket om sig själv och sitt liv – inte allt med lagom mycket för att vi ska veta var vi har varandra.

Ville bara dela med mig; jag är lättad det gått bra (inget bus ikväll) och löjligt glad över att hon är hemma igen. Hennes kompis ringde precis för att kolla så hon kommit hem ordentligt. För det har jag tjatat hål i huvet om: tjejer när de är ute tillsammans tar hand om varandra.

Nåt har jag kanske gjort bra. Godnatt. Zzzzzzz….

Är det normalt för dn 17åring idag? Menar inget illa, har inget att relatera till bara. När jag var 17 hade jag eget boende sen någpt år och levde på samma villkor som vilken vuxen som helst… Hemma vid 01.00 hade jag som gräns i högstadiet. Men världen verkar onekligen lite tuffare idag än på min tid. Låter som en bra tjej med bra vänner 🙂

Ja det är nog mer vanligt än att bo själv vid 16 års ålder…

Tror inte det är helt ovanligt heller, många som flyttar i samband med gymnasiet. Alla bor inte i storstäder så
de har nära hem ?

Haha, nä det är säkerligen inte ”normalt”. Jag har curlat sönder mina barn i omgångar, jag är en riktig hönsmamma som helst vill de ska sitta hemma hos mig varje kväll, så jag vet var jag har dem. Men jag jobbar på det.. Till saken hör att hon var deprimerad och riktigt under isen förra året och går fortfarande på behandling för sin ångest. Att hon hittat nya vänner i sin nya gymnasieklass och att hon är stark idag i sina egna värderingar gör mig glad och stolt. Hennes kompisar hade kl 1 som gräns, men jag tyckte midnatt var bra. Och det funkade, så nästa gång kansk jag kan rucka på den regeln. Det här är nytt för mig också, vilket jag också har förklarat för henne. Barnen kommer ju inte med någon manual, som bekant. Men jag lär mig, jag också.

Sjukt bra! En sådan förälder skulle alla ha ?❤️ Jag sa aldrig något till mina föräldrar när ja va 17, tycker det är fint att ni jobbat fram en sådan relation. Du är en bra mamma!

Jag förstår inte Löwengrip som märke? Isabella är ju ansiktet utåt för företaget, men har dålig hy. Allt jag ser är en problemhy täckt med smink (som för övrigt är så otrolig amatörsmässigt). Menar inte att vara elak men är ärligt talad förbryllad över hur ni som köper hennes hudvårdsprodukter resonerar?

Uppfriskande att de inte har en med ”perfekt” utseende som ansiktet utåt. Hudvård handlar om mer än finnar

Lycka till ?

När jag åkte till jobbet idag var jag helt övertygad om att idag är dagen jag säger upp mig. Nu blev det inte så. Har bokat in en tid med min chef på måndag för detta ändamål. Önska mig lycka till.

Det kommer vara en skön känsla när det är gjort. Lycka till!!

Vet inte om jag vågar fråga men provar. Hur många här kan få vaginal orgasm? Jag har aldrig fått det utan samtidig klitorisstimulans. Känns som att det är nåt fel på mig. Känns så värdelöst:(

Om det är fel på dig, så är det även fel på mig. Jag kan inte heller få det men jag tror det är ganska vanligt..
Lägg ingen tid på att få det att funka om det får dig att känna dig värdelös utan fokusera på det som ger njutning istället! Det är betydligt trevligare! 🙂

Som jag förstått det tillhör du snarare normen. Det är ovanligt att kunna få vaginal orgasm. Det vanligaste är att det även krävs klitorisstimulans. Men jag tänkte bara jaha? Då kör man på det då, huvudsaken är ju att det är skönt 🙂

Jag har gått igenom relations saga med min man i 2 år eftersom han fuskar på mig och den här kvinnan är otrogen
på mig med är böjd på att bryta mitt hem och vi till och med kom till en skilsmässa och bestämde mig för att lämna mig för den andra kvinnan, jag berättade för min vän på kontoret om skilsmässan på tisdag och hon rekommenderade mig till Dr Ilekhojie som räddade mitt äktenskap och tog min man tillbaka till mig och han knepade ner i går och ursäktade allt och svor aldrig att lämna eller fuska på mig någonsin igen och är så glad min familj är tillbaka och mina barn är glada att alla har liknande förhållande problem bör kontakta honom på gethelp05@gmail.com eller ring +2348147400259 Jag är så glad min familj är tillbaka och jag vill att alla par ska förstå att skilsmässa aldrig är svaret