Min vän Victoria har skrivit några riktigt jobbiga inlägg att läsa på sin blogg. Hennes mormor – en krutgumma på hela 102 år – har avlidit efter att ha blivit felbehandlad på ett sjukhus och hon växlar mellan djup sorg och vettlös ilska på sin blogg. Hennes mormor lämnades ensam på toaletten – trots att hon var en fallriskspatient – för att sjuksköterskan stod i korridoren och snackade med en kollega (Avdelningen var överbemannad för övrigt) och fick sedan vänta 28 timmar utan bedövning innan sjukhuset kom på att de inte utför akutoperationer. När hon väl hamnade på operationsbordet och fick en metallskena inopererad i låret så var hon så pass svag att hon inte klarade av att återhämta sig utan avled efter det att personalen skickat iväg Victoria och hennes familj med orden att mormodern var stabil.
Återigen – ett helt felaktigt beslut av personalen.
Fyra dagar senare ringde mamma och berättade att mormor hade trillat på toaletten och brutit lårbenet, mamma med make hade åkt upp för att hälsa på och när de kom in på avdelningen hade det hänt 30 minuter tidigare. Mormor låg fortfarande på golvet och pendlade mellan medvetande och medvetslöshet på grund av smärta och nu kommer det jag inte förstår. Eller, det första jag inte förstår i alla fall. Mormor tillhör Västra Götaland-regionen och i till exempel Göteborg lämnar man inte patienter med bedömd fallrisk helt ensamma någon gång. Inte ens på toaletten. För att ge lite avskildhet kan man stå precis utanför dörren med en glipa så man ser till att inget händer. Det finns ju så mycket som kan hända när man ligger på sjukhus, just för att man faktiskt är sjuk på sjukhus.
Undersköterskan som hade hjälpt henne till toaletten hade inte bara lämnat toaletten, hon hade även lämnat salen, för mormor skulle larma när hon var klar. Problemet var bara att mormor hade glidit av sitsen, något undersköterskan hade kunnat förhindra. Något hon BORDE förhindrat. För mormor kunde ju inte ens larma när hon hade glidit av sitsen, det var de andra patienterna som fick larma om att något hände på toaletten. Men då tänker man såklart att de var underbemannade och att hon var tvungen att lämna på grund av larm på annan sal.//Victoria
Efter att ha skrivit om saken på Facebook så fick hon en kommentar från en vän vars far utsattes och avled av exakt samma sak på exakt samma sjukhus, endast 28 dagar före Victorias mormor dog.
Hon försöker på alla sätt få svar på sina frågor om rutiner mm från enhetschefen på sjukhuset som mest verkar ducka för allt ansvar och frågor om detsamma och vill få det hela till att det var en olycka – nothing more nothing less – men med tanke på att exakt samma sak hänt två personer inom en månads tid så verkar det mer luta åt allvarliga problem och brister bland personal och rutin.
Kommentaren berättade för mig att hennes pappa hade legat på samma avdelning som mormor låg på, drygt tre veckor före mormor hamnade där, och det här låter inte klokt. Tårarna rinner igen när jag skriver det, för pappan hade trillat på toaletten, brutit lårbenet och inte heller klarat sig. Han gick bort 28 dagar före mormor, på grund av SAMMA slarv på SAMMA avdelning. Något är ju numera väldigt väldigt fel på den avdelningen och frågan är om det är personalen eller om det är de som bestämmer, min gissning ligger på en kombination av båda parter, för det var ju som sagt väldigt tydligt att något inte stämde när vi var där. Jag kan inte skaka av mig den känslan.//Victoria
Här kommer ett utdrag ur de inlägg Victoria publicerat de senaste dagarna:
Jag blev uppringd av enhetschefen två dagar senare där hon talade om hur deras rutiner såg ut, att mormor var bedömd som en fallriskpatient, men att man trots det lämnar dem ensamma på toaletten OCH lämnar salen. När jag frågade om jag kunde få ta del av deras arbetsbeskrivning eller om den var sekretessbelagd skulle jag självklart få arbetsbeskrivningen. Mormors fall var inget annat än en olyckshändelse menade enhetschefen. I call bullshit. Hon skulle dessutom maila den direkt och det var fem dagar sedan, jag har fortfarande inte fått deras arbetsrutiner kring patienter med fallrisk.
[…]Enhetschefen berättade även att de absolut inte var underbemannade, de var ÖVERBEMANNADE. Både dag- och nattskift hade fyra undersköterskor och två sjuksköterskor på 16 patienter, de hade plats för 20 patienter. Där föll min teori om att det var anledningen till att det inte fanns tid att stå kvar utanför toalettdörren eller att tala om för patienterna vad de fick till middag. Men det spelade ingen roll vad jag sa, för hon menade att patientens integritet var viktigare än fallriskbedömningen.
Det kan inte vara rätt. Jag har frågat sköterskor som jag känner och ingen säger att integritet går före fallrisk.
[…]Vad händer när man anmäler till IVO? Jag har själv blivit felbehandlad och mer eller mindre misshandlad på sjukhus, men aldrig anmält, för att det har känts så oerhört hopplöst. Jag tror att det har att göra med att när det handlar om en själv, då är det svårare, för man tycker att allt är så tröstlöst ändå. Att man liksom varken blir friskare eller mindre felbehandlad för att man fyller i ett papper och man har heller inte orken. För man måste ju vara frisk för att orka vara sjuk.
JO, en gång gjorde jag det, men då hamnade anmälan mellan stolarna och jag fick inte ens någon återkoppling efter att ha kämpat mig igenom det när jag inte var frisk och då gav jag verkligen upp. Det känns lättare att göra för någon annan och dessutom är det ju så sjukt vidrigt det som hänt att det verkligen inte får hända ännu fler gånger. Ni som vet, berätta för mig vad som händer och om det verkligen kan ändra något framledes?
Och vad är Lex Maria? En del av er skriver om IVO och en del nämner Lex Maria. Jag är total novis när det handlar om vård, så förklara för mig som om ni förklarar för en sexåring. (Jag är bra på annat, hoppas jag, är dock inte helt säker på det heller.)
[…]Jag vill prata med både undersköterskor och sjuksköterskor som arbetar inom Västra Götaland. Jag vill veta hur reglerna ser ut när det gäller fallrisk och jag vill inte att någon skall behöva gå igenom det som mormor var tvungen att genomlida sina sista tre dagar i livet. Jag vill prata med vem som helst som arbetar inom vården i VG-regionen för att jag tror att jag blir galen om jag inte gör något för att åtminstone ändra något inför framtiden. Eller vilken region som helst, för det kan inte skilja så mycket mellan landstingen.
Men jag tror bara helt enkelt inte på enhetschefen när hon säger att det är standard att lämna fallriskpatienter ensamma på toaletten. Särskilt lite tror jag på det när hon fortfarande inte har mailat rutinerna som hon skulle maila “direkt”.
Jag vill ha information. Så mycket information det bara går att få. Så jag kan göra något och leva med mig själv.//Victoria
Har DU någon information som kanske kan hjälpa Victoria?
Är du en undersköterska eller sjuksköterska som arbetar inom Västra Götaland?
Maila i så fall till vic@fitterbittan.se
HÄR hittar du Victorias blogg.
Föregående inlägg 
Man går via Patientnämnden som kan hjälpa till att göra en anmälan. Man gör ingen lex maria själv, man anmäler till IVO som sedan utreder. Men patientnämnden hjälper en med allt!
Patientnämnden är bra. Jag vänt mej ditt och fick hjälp och nu fungerar kontakten med vården på denna vårdcentral.
Problemet är bara att en Lex Maria bara innebär att man måste ta reda på vad som gick fel och hur man skulle gjort annorlunda i framtiden. Man ställer inte de som har gjort fel till svars på något sätt.
Med all respekt för de anhörigas sorg tycker jag man ska anmäla sånt här, låta ivo utreda och ev vidta åtgärder. Inte skrika ut massa ilska på en blogg. Obs jag förstår givetvis den oerhörda sorgen och ilskan men finns rutiner och myndigheter som ska hantera sånt här. Vänligen.
Ja för det händer även på demensboende och trygghetsboende. Anmäl och ta upp det. Så dom får bättre rutiner.
Jag håller med! Det är hemskt att läsa hur anhöriga upplevt vården (tro mig, jag känner med den). Likväl vet jag att anhöriga reagerar och tolkar vissa saker de ser och hör på sitt sätt när vårdens verkligheten sett ut på ett annat sätt. Av anhöriga förväntas det aldrig kunna ske olyckor på sjukhus. Om en patient kommer in för att ha ramlat hemma och sedan ramlar på sjukhus så är fallolyckan på sjukhus vårdpersonalens fel. Vill en patient inte ta sina läkemedel på sjukhus så är det vårdpersonalens fel, trots att patienten inte ville ta sina tabletter ens när den var hemma. Är en patient förvirrad och vandrar på avdelningen är det vårdpersonalens fel, trots att patienten haft en demensdiagnos i fem år. Avlider en patient pga normal ålder- och sjukdomstillstånd är det sjukvårdspersonalens fel för att man inte kopplade det där vätskedroppet (som ändå bara hade förlängt patientens palliativa terminala lidande ett dygn eller två). Detta är inga extremfall som vi inom vården får höra. Ja, det är supertragiskt med missnöjda anhöriga (och jag kommenterar inget direkt i just ovan nämnda fall). Men där är alltid två sidor av ett mynt. Så mitt råd är, anmäl! Då undersökt i alla fall ”orättvisan” av en utomstående med en neutral åsikt. Att sprida hetsjakt i sociala medier för att hänga ut någon är ingen lösning…
Kunde inte ha skrivit det bättre själv!
Kunde inte skrivit det bättre själv. Vårdpersonal är konstant underbannade och gör ändå ett fantastiskt jobb.
Ett dödsfall är alltid tragiskt men att leta syndabockar ex usk gick ut ur salen är inte ok. Att föröka fånga upp någon som faller är förenat med extremt stor skaderisk för vårdpersonalen. Det finns alltid två sidor när något händer och missnöjda anhöriga som inte verkar ha någon verklighetsförankring är något man ofta råkar ut för, tyvärr.
Man ska inte absolut inte fånga patienten r/t stor skaderisk. Men ska däremot föröka lindra fallet. Vad säger att inte patienten ville vara själv på toaletten? Även om personal varit utanför dörren så hade man inte kunnat motverka att patienten glidit av toaletten.
Sedan är det en fruktansvärd händelse för familjen. Ska det tas upp och man anser att personalen gjort fel så ska en anmälan till patientnämnden göras. Så att en objektiv bedömning kan göras.
Tack <3 precis vad jag tänkte!
Så klockrent beskrivet!!! Så bra beskrivet på ett fint sätt!!
Bra skrivet!
Tragiskt såklart men jag är alltid extremt skeptisk när lekmän ska bedöma om de själva eller andra fått rätt vård, speciellt när de gör det i affekt. Alla kan göra misstag, även vårdpersonal, men oftast handlar det nog om olyckliga tillfälligheter som man inte kan styra över och inte att någon faktiskt inte skött sitt jobb. Tyvärr känns det väl bättre för de drabbade att ha en syndabock.
Tycker även bortsett från den gamla tanten att det är underligt hur vissa lyckas bli felbehandlade/bemötta flera gånger?? Jag ör åndå 46 år och har bott över stora delar av landet och har aldrig varit dåligt bemött inom kontakt med sjukvården, kvinnovård, barnavård eller någonting. Går vissa bara hem istället för att fråga om tveksamheter direkt och sedan ligger hemma och fantiserar och funderar om hur behandlingar gjorts och vad dom sagts och sedan diskuterar detta med okända på forum och eldar upp varann? Puh, ingen punkt ?
Grattis. Du har nog haft tur. ??
Det är inga lekmän som försöker bedöma. Det är lekmän som vill veta hur rutinerna ser ut.
Och det kan internet hjälpa dig med? Hur det sett ut just där? ?
Jag har en impopulär teori om varför många anser sig bli dåligt bemötta. De söker vård i onödan och blir stötta när de blir avfärdade (eftersom de inte behöver vård).
Den stämmer på de gånger jag besökt akuten… Folk med stukade fötter och liknande som åker till akuten på en gång och sedan inte pallar vänta, det är sådana jag hör klaga.
Däremot har vi i vissa avseenden en bristande vård p.g.a. diverse saker. Personalbrist, överarbetad personal, mänsklig faktor, osv.
Fast vet du gammla kan få vänta en hel dag på akuten. Hur tror du 90 åringar orkar det. Så många vill inte åka Inn fast dom är dåliga.
Så du tycker det är bättre att Adam 5 månader med luftvägsstopp får vänta istället?
Adam 5 månader med luftvägsstopp får aldrig vänta. Han är en prio 1 hela vägen från 112, så det behöver du verkligen inte oroa dig för.
Därav får 90-åriga damer som är oprioriterade tyvärr vänta hela dagen.
Problemet är, just som jag antydde i min kommentar, att många på akuten inte behöver vara där. De behöver en vårdcentral. Om alla gjorde som en bör skulle inte akuten vara proppfull med folk som inte behöver vara där, patienter som har akuta ärenden behöver inte vänta, fler skulle gå till vårdcentralen vilket på sikt skulle öka antalet aktörer och öppna t.ex. lättakuten, som finns i min hemstad – den är toppen!
I mitt landsting är vårdcentral gratis, just för att styra såna besök dit. Det har tyvärr inte visat sig hjälpt.
Dessvärre är primärvården inte särskilt lysande den heller. Händer att det inte finns bokningsbara tider, långa väntetider, ofta till den grad att patientens relativt enkla – och enkla att behandla – tillstånd förvärras så pass att denna söker sig akut. Det finns en del rätt ruttna vårdcentraler runt om i landet (ja, man kan byta med det undgår inte problemet att delar av primärvården är undermåliga)
Fast klarar man att vänta hela dagen på akuten, om än i smärta, så kan man istället åka till vårdcentralen. Förstår att de låter tufft men man måste verkligen tänka på att på akuten trigaeras alla patienter. Smärta är inte ett av kriterierna man tar hänsyn till tyvärr.
Det märks tydligt att du inte jobbar inom vården
Var svar till Suawoo…
De ggr jag blivit dåligt bemött har jag sökt igen och då upplevt att det varit bättre. Alltid upplevt första besöket som stressat vid de tillfällen, typ, ja du är sjuk, jag får mediciner utskrivna men sen har jag stått som ett frågetecken utanför dörren och inte fattat vad jag har för sjukdom, varför och varför jag ska äta medicin
Jag åkte in akut med blodpropp i armen, den var rejält svullen, röd och öm. Blev hemskickad med orden att jag var för ung och hypokondrisk.
Med det sagt så håller jag med om att många söker i onödan men väldigt många blir även hemskickade pga slarv och det är ok att bli arg och upprörd när det händer!
När jag blev förlamad föresten så hamnade jag akut hos en stressad läkare, hade såklart dödsångest och efter undersökning kläcker hon ur sig – Bra, ingen stroke! Sen sa hon inget mer, vände sig om och började skriva på datorn. Jag bara satt där och kände WTF jag är fortfarande förlamad???
Jag gjorde en abort 2010. Blödde bara mer och mer. 3 veckor efter aborten störtblödde jag. Jag blödde igenom en nattbinda på en halvtimme. När jag ringde till kvinnokliniken fick jag höra att jag överdrev. Kvinnan jag talade med hävdade att om jag blödde så mycket som jag sa, hade jag åkt till sjukhuset för länge sedan. Hon slängde mer eller mindre på luren när jag grät och bad henne om hjälp. Vågade inte åka till sjukhuset (är en sådan som försöker stå ut så länge som möjligt). Dagen efter fick jag hög feber. Åkte då direkt till kvinnokliniken. Det visade sig att jag fått en kraftig infektion i livnodern pga av att delar av fostret inte stötts ut. Personalen som tog hand om mig då, var helt underbar. De skrapade ut resterna, gav mig 2 sorters antibiotika och vänliga ord. På vägen hem hade jag mammabindor och satt på en handduk, och lyckades blöda igenom alltihop.
Lisa, men jaaa. En tidigare kollega hade fått förkylningsvirus och gick till vårdcentralen och fick inte penicillin, ställde sig och skrek att hon skulle anmäla dem och svartlista vårdcentralen, gick till jobbet och berättade om händelsen och jag informerade henne om att penicillin inte biter på virus. Hon blev helt paff.
Har en släkting som är läkare och ja, det stämmer i väldigt många fall. Vi svenskar är tydligen allmänt ganska dåliga på att veta hur vården fungerar i praktiken innan vi uppsöker den.
Så sant liksom jag har en väninna som är rosenrasande på soc för att dom som hon säger ” tagit hennes barn” bara för att soctanterna tycker det är kul inte för att barnen levde i ett kaos med smuts oreda och inga rutiner inte för mat och hygien samt två innerökande föräldrar som tillbringade dagarna framför tv.
Har all respekt för att det kan ske fel inom vård och omsorg men att en avdelning skulle vara överbemannad snarare underbemannad i vanlig ordning
Som multisjuk och mycket kontakt med vården inkl mängder av operationer och behandlingar kan jag inte tala om på mina händer hur många gånger saker gått fel. Felutförda operationer(pga materialbrist, trots planerade operationer) som måste göras om, rentav livsfarliga läkemedelsordinationer, respektlöst bemött(det är inget fel på dig)som sedan visat sig utgöra livsfara för mig .. Man är inte jätteglad när man nästan dött pga att man blivit misstrodd. Vissa grejer känner jag att jag får köpa men inte allt. Jag känner uppenbarligen min kropp bäst.
Förstår såklart att det finns de som målar upp saker större än det är eller är övertygade om att något är fel på en, men som multisjuk drabbas man av misstro som inte går att rättfärdiga. Ledsen men jag tycker inte det är okej.
Jag har för övrigt jobbat på vårdboende där chefen vägrade kalla in läkare efter en allvarlig fallolycka på 38 timmar trots påtryckningar. Slutade med att patienten fick flera stroke& dog. Först då kallades på läkare. Chefen som vägrade låta anställda gå hem när de blev tex magsjuka, trots smittorisk som kan vara dödlig för de äldre och svaga.
Beklagar sorgen Victoria. Jag tycker det är rätt att undersöka vad som gått fel och varför. Det är ett rätt grundläggande behov för människan att förstå och veta, så man senare kan gå vidare i sorgen och släppa ev skuldkänslor. Samt som du gör sprida och göra andra medvetna om hur det faktiskt kan gå till. Stor kram
Till alla de som skriver saker som ”Tragiskt såklart men jag är alltid extremt skeptisk när lekmän ska bedöma om de själva eller andra fått rätt vård … Tyvärr känns det väl bättre för de drabbade att ha en syndabock” och ”Tycker även bortsett från den gamla tanten att det är underligt hur vissa lyckas bli felbehandlade/bemötta flera gånger??” och dylikt.
Ja det finns de som kanske klagar i onödan, som någon som nämnde sin förkylda kollega som klagat på att hen inte fick penicillin. MEN. Det är så oerhört lätt att säga saker i stil med ”jag har alltid fått bra vård, vad är det för problem egentligen?” och dylikt om man själv inte har upplevt problem. Det finns SÅ många som blir felbehandlade av vården. Ja, det finns många som blir rätt behandlade också, och många som klagar i onödan. Men detta gör inte att antalet felbehandlade i sig blir färre. Och att i allmänhet klaga på folk som upplever problem i vården, gör inte situationen bättre för de som faktiskt blir felbehandlade.
Här är ett av många exempel på hur folk inom vården inte skött sitt jobb – flera anställda, vid flera tillfällen: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/vm7yg4/ingen-trodde-pa-david–nu-sitter-han-i-rullstol-med-ms
PS. Nej jag vet att ni som klagar på folk som upplever sig felbehandlade, säkert menar att det finns undantag och att folk faktiskt har rätt ”ibland”. Men om man inte själv upplevt problem, så ber jag ödmjukast alla att tänka att – kanske är andelen som upplever sig felbehandlade OCH har rätt i det, större än vad man själv tror.
Håller med till 100%.
Ett(!) exempel: Jag har gått på Rehab för en specifik sjukdom. Vi var 7 i gruppen, varav 5, inklusive jag, hade fel diagnos. Rehaben förvärrade min sjukdom och för flera av de andra. Jag hade fel diagnos från jag var 0-28. Om man har turen att inte vara kroniskt sjuk så ser man oftast inte så mycket av vården, och det kan vara lätt att säga att vården är bra, och tro att folk hittar på. Vården är inte bara skit, men att säga att den är superbra, då har man haft tur
Förstår sorgen, men håller med ovan, inget som hör hemma på en blogg. Hon borde gå rätt väg, anmäl och låt de undersöka vad som gått fel
Vi vill anmäla. Men får bara information om att inget fel har gjorts. Därför vill jag veta om det finns någon arbetsbeskrivning inom VG-regionen, och lite andra praktiska saker för att kunna göra det.
Notera gärna att jag är sjukt hänsynsfull i min bön om hjälp. Jag skriver inga namn, inte vilka sjukhus det handlar om och inte heller avdelning. Kan vi inte fokusera på det jag önskar få hjälp med då istället, med tanke på att det inte handlar om en uthängning. Jag behöver bara hjälp. Även det är generell hjälp.
Den enklaste frågan oavsett landsting måste ju vara; finns det rutiner och är det ”en olycklig omständighet där sjukhuset inte gjort något fel”? Som är svaret jag får.
Det kan inte stämma? Levererar PostNord julklappar för sent hamnar det på löpsedlar, men att man inte har koll på patienter så de dör, då är det ingen alls som är ansvarig.
Hade jag haft koll på hur vården och arbetsbeskrivning/rutiner funkat hade jag inte behövt hjälp, men jag har inte det. Jag känner bara att något är väldigt fel och vi har blivit helt överkörda. Jag borde inte ens behöva ställa frågorna, för mormor borde ha inte gått bort. Något som är så jävla hemskt att jag inte kan andas när jag tänker på det.
Jag förstår verkligen din sorg och frustration. Dessutom har du ju klargjort att du enbart önskar mer information, för att eventuellt kunna göra en anmälan. IVO har jag ingen tilltro till alls. Tror mer på att anlita en advokat för eventuellt skadestånd samt upprättelse. Sjukhuset bör vara skyldiga i ett fall som detta att delge sin information avseende arbetsföreskrifter. Ligg på, ge inte upp, för mormors skull! Varm kram?
Tack ❤️ Precis det är mitt önskemål. Att få information. Inget annat. Inte pengar heller. Min önskan är att få information som skulle kunna användas för att det inte skall hända igen. Och information om exakt hur jag skall gå till väga när chefen säger att inget fel begåtts.
Begär ut journalen. Kontakta patientnämnden https://www.vgregion.se/halsa-och-vard/patientnamnden/. Gör ev anmälan till IVO.
Jag jobbar som undersköterska. Inte inom landstinget men i en kommun och när det gäller fall så får inte vi ta emot en person som faller då risken är stor att både vi och patienten skadar sig då. Däremot så finns det ju olika hjälpmedel för att förhindra fall vid t.ex. toabesök som man borde ha använt
Med all respekt. Vi bor inte i USA dör man stämmer sjukhuset på skadestånd.
Nej, det hade ju varit rött konstigt här med tanke på att vår vård är skattefinansierad. Skattepengar ska inte gå till skadestånd. Däremot önskar man att en anställning inom landstinget eller kommunen inte var så trygg samt att individuell lönesättning verkligen tillämpades. Många sitter bara av tiden och gör minsta lilla, man får vare sig mer eller mindre lön för det liksom.
Fast vi kan ju inte avskaffa lagstiftning vad gäller arbete inom vissa områden bara för att? Ska LAS bara gälla vissa? Vem avgör det? Vilka yrkesgrupper ska räknas bort? Vem avgör när en person inte är lämplig att jobba, individer eller myndigheter?
Öh vad har du för bild egentligen? Jobbar kommunalt och vi har visst individuell lönesättning och det skiljer mycket mellan vilken höjning olika personer får. Och vi är glada om vi hinner sitta alls. Vi sitter då inte av tiden.
//undersköterska
Jag är ledsen men att punktmarkera varenda fallriskpasient ( tänk nästan alla på ålderdomshem) är omöjligt. Helt enkelt omöjligt!
Men har man inte rätt att anmäla (till typ ivo?) även om enhetschef och personal hävdar att allt gått rätt till? Sen får väl utredning avgöra om det gått rätt eller fel till?
En lex Maria görs när anhöriga eller sjukvårdspersonal gjort något medicinskt fel. En lex Sarah om det är något omvårdnadsmässigt fel. I det här faller verkar det ju vara båda?
De nya reglerna säger dock att det är verksamheten själva som skall avgöra ifall det är IVO som skall utreda, eller om man klarar av det själv på verksamheten.
Det som händer vid dessa typer av anmälan är att man kommer kolla vad som gick fel och hur man skall förbättra rutinerna. Ingen kommer att bli ”straffad”.
Känner man att detta är ett polisiärt ärende i form av misshandel eller vållande till annans död får man vända sig till dit.
Beklagar att detta hänt er. Är själv undersköterska och under nättern är jag själv med 18 patienter och vet hur fort det kan gå vid fall. Om någon faller så får vi faktiskt inte ”ta emot” dem då vi riskerar att skada oss. Med detta menar jag inte att det inte gjorts något fel, men vill bara betona att alla fall är inte pga oaktsamhet hos personal. (Även om du inte sagt det, men människor har ju en benägenhet att tolka saker)
En äldre dam som sitter ner på en toalett bör man väl kunna stadga upp bara genom att ställa sig bredvid henne? Krävs inget hjältedåd. Konstig värld vi lever i, när det inte ses som självklart att man försöker ta emot någon som faller. När jag jobbade på boende var det en lång och stor kille som bodde där med epilepsi. När han fick anfall och föll handlöst framåt eller bakåt tog jag naturligtvis emot honom. Det dämpade åtminstone fallen och han slapp slå huvudet i golvet. Och jag var inte ens i närheten av att skada mig, vet inte ens hur det skulle gå till?
Nu tror jag att du läste det du ville läsa, jag skrev aldrig att det inte går att förhindra att någon glider av toaletten. Så ingen nödvändighet att hålla en ohärlig ton.
Men du ser alltså inte hur du kan skada både muskler, leder, ligament och diverse andra kroppsdelar om du försöker ta emot en vuxen människa som faller? Självklart handlar man många gånger med ren reflex, och både jag och i princip alla mina kollegor har varit sjukskrivna eller fått skador när vi parerat fall. MEN vi får klart och tydligt lära oss att det är inget vi skall göra, vi ska i största möjliga mån förhindra att någon faller med hjälp av hjälpmedel, levande stöd etc. Då får du faktiskt tycka att de tär konstigt om du vill, men det är jag som ska leva med min kropp resten av livet.
Och jag jobbade periodvis hemma hos en kvinna som inte längre klarade av hela sin vardag själv. Varför? För att hon tog emot en patient som föll när hon arbetade som undersköterska i äldrevården. Hon visste att hon inte fick ta emot (det får inte vi heller när vi jobbar just på grund av hög risk för skador hos personalen), men hon reagerade på instinkt. Så kan det gå om man tar emot någon som ramlar.
Fast du har ju uppenbarligen noll koll på Lex Sarah och Lex Maria, så varför uttalar du dig om saker du inte har kunskap om?Lex Sarah tillämpas vid missförhållanden inom socialtjänsten, LSS och statens institutionsstyrelse. Medan Lex Maria tillämpas inom vården, vid de händelser som inneburit eller kunde ha lett till en allvarlig vårdskada. Stor skillnad på de två alltså.
Nej, jag har koll på skillnaden mellan de båda. Jobbar inom SoL och vi gör både lex Sarah och lex Maria-anmälningar, tänkte att det på en vårdavdelning fungerade liknande. Alltså lex Sarah vid risk för missförhållanden eller missförhållanden och lex Maria vid vårdskador. Dumt av mig att anta. Min tanke var att det kan ju även finnas risk för missförhållanden om undersköterskorna (eller ens enhetschefen) ej vet vad de har för arbetsbeskrivning.
Gå in på http://www.ivo.se
Där hittar du information om hur en anmälan går till.
Beklagar sorgen <3
Men då har väl de redan utrett och inte upptäckt några fel?
Nej. Är man misstänksam efter att sjukhuset/vårdinrättningen själva säger att de inte begått några fel ska man absolut anmäla själv till IVO så att de kan göra en utredning. En IVO utredning blir ju aldrig lika oberoende på samma sätt som en polisutredning men den blir åtminstone ”mer oberoende” än att verksamhetschefen själv avgör att ”vi har inte gjort nåt fel”.
Förlåt om detta låter hårt nu, men måste de berätta det för dig? Vad som pågår osv?
Tänker att ministrar t.ex. aldrig uttalar sig i enskilda fall (av sekretesskäl och annat), och att de då säger ”ingenting har brustit i rutiner” (eller vad de nu säger) p.g.a. liknande tankar, och gör en internutredning du inte vet om? I övrigt håller jag med om att Ivo är rätt väg att gå, och jag beklagar verkligen sorgen och att detta har skett.
Du har all rätt att begära ut arbetsrutinerna. Myndigheten ska hantera en sådan begäran skyndsamt och om de bedömer att det föreligger sekretess ska du få ett beslut på det som du kan överklaga. Skyndsamt innebär för det mesta samma dag, om det inte är stora mängder dokument. Därför är det bra om du kan specificera vilka rutiner du vill begära ut, annars kan det bli dyrt för dig och ta längre tid för dem att hantera.
Det finns ingen ’regel’ eller rutin att man inte får lämna en patient med bedömd fallrisk ensam på toaletten.
Om man tror att något fel begåtts anmäler man det hos IVO och DE utreder om fel begåtts.
Personligen tycker jag att det är helt fel att försöka utreda själv. Förstår inte vad Victoria vill uppnå än att utse undersköterskan till syndabock. Men jag förstår hennes sorg och kan inte annat än beklaga.
Jag har absolut inte utsett sköterskan till syndabock. Avdelningen däremot, och bemötandet vi har fått.
Alla yrken har ju arbetsbeskrivning. Är vården undantagen? Mormor fick inte gå på toa själv, eller ens lämna sängen. Är det då så himla underligt att jag undrar över resten av toabesöksrutinerna?
Beklagar din och familjens sorg och förstår helt och fullt er önskan om svar. När det gäller de frågeställningar som ni som anhöriga har brukar Patientnämnden vara till stor hjälp. Vet när det gällde en nära anhörig där vi inte fick tydliga svar från avdelningen och misstänkte att ngt var väldigt fel i bedömningen så tog Patientnämnden tag i saken och utredde frågan. Det ledde till att den anhörige fick rätt behandling men framförallt till förändrade rutiner på avdelningen. Jag hoppas ni får svar på era frågor❤️
Det gör du ju? Hon står ute och pratar med en kollega osv osv. Du skyller ju händelsen på henne, att hon inte var där?
Det är klart att vårdpersonal har en arbetsbeskrivning. Men i en arbetsbeskrivning står inte att en patient inte får lämnas ensam på toaletten. Varje patient är en unik människa, och varje patient har olika behov och det står inte i en arbetsbeskrivning.
Vad ledsamt att din mormor inte klarade sig. Beklagar sorgen.
Vad beträffar arbetsrutiner gällande en patient med fallrisk ska du kunna få fr avdelningen hon låg på! Arbetsbeskrivning för yrket är för stort att gå på när det gäller sjuksköterskor. Det beror helt på var man jobbar.
Personligen lämnar jag aldrig en patient med fallrisk!!! Det får man inte, fast det kanske hör till sunt bondförnuft?
Sedan är det sorgligaste i den här historien att även om man är en krutgumma vid den åldern så är en höftfraktur ett stort trauma vilket gör överlevnadschansen vid en såpass stor operation minimal. Just för att trots att de är pigga så är kroppen/hjärtat svagt. Det är svårt att acceptera men det är den krassa sanningen. De gjorde ett försök att fixa höften men hon var inte tillräckligt stark i kroppen. Vet fall där de inte ens opererar för att patienten inte kommer att överleva en op utan kör konservativ behandling. Att lämna mormor ensam på toa var fel men de gjorde sedan vad de kunde för att reda upp situation.
Hoppas du finner de svar och det lugn du så förtvivlat söker.
Jag jobbar i Västra Götaland och har aldrig hört/lärt mig att en patient som bedömts ha ökad fallrisk inte får lämnas ensam på toaletten.
Många patienter blir bedömda att ha ökad fallrisk när man fyller i en riskbedömning som det heter i datorn. Och i realiteten är går det inte att ha full uppsikt på alla dem hela tiden.
Dock gör jag (och mina kollegor) ytterligare en bedömning på plats hos patienten. Är patienten minsta osäker/vinglig lämnas inte den ensam på toaletten. Men bedöms patienten kunna sitta stabilt så lämnar vi patienten och gör något annat under tiden den utträttar sina behov.
Tack. Det var precis ett svar som ditt som jag önskade mig. Det klargör ju en hel del och låter såklart rimligt. ??❤️ Det är ju inte så lätt att fatta att man inte får gå på toa själv för att man är för sjuk, men man blir lämnad ensam där inne. Inte så himla lätt att fatta. Men arbetsbeskrivning existerar alltså inte? Det gör ju det inte lättare för personalen heller.
Jag blir lite ställd av din fråga om arbetsbeskrivning faktiskt. När riskbedömning görs kommer alternativ med åtgärder upp, som tillsyn, belysning hjälpmedel.
Som någon skriver längre upp är ju alla patienter unika så det läggs på oss personal att göra det bästa för/bedöma varje enskild patient.
Din mormor kanske upplevdes stadig och stabil på toalettstolen men sedan blev yr eller liknande och därför kanade ner?
Som vårdpersonal är det du skriver väldigt knivigt. Man vill inte riktigt tro att kollegor beter sig illa och man vet att patienter/anhöriga kan missuppfatta situationer.
Beklagar djupt din mormors bortgång och omständigheterna runt omkring ?
Jag beklagar verkligen det ni fått genomlida.
Dock så uppfattar jag att dina frågor/påståenden som obesvarliga. Vad du än får för svar så tolkar du dem efter ”din sanning”.
Klart det finns arbetsbeskrivningar. De är bara inte så detaljerade som du vill göra gällande. Att markera någon som ” fallriskpatient” betyder inte att någon per automatik behöver stöd under toalettbesöket. Fallrisken kan ju vara att ta sig till och från toa. Integritet är väl självklar vid toabesök? Även äldre människor vill sköta sina toalettbesök själva i mån det går. Något som för mig ter sig självklart. Kan det vara så att mormor själv bett om att få vara själv på toan?
Avd ska själva sköta lex-anmälningar eller avvikelserapporteringen. Det har ingenting med dig att göra utan handlar om eget arbete, rutiner och skyldigheter inom verksamheten. Svaret ska användas till att förbättra verksamheten. Inte för att ”sätta dit” personalen.
Du ska göra en IVO-anmälan och kontakta Patientnämnden. Där kan din röst bli hörd. Att kontakta avd, Ssk, läkare gång efter gång leder inte till annat än att du blir betraktad som en bråkstake. Dessutom tar det tid från andra patienter.
Som sagt så beklagar jag verkligen mormors bortgång.
//Moa
Tack Moa. ???
Måste bara påpeka, jag har inte varit i kontakt med någon på avdelningen om det här, förutom enhetschefen. Och det var för att hon lovade att återkomma och möjligen hjälpa till. Skulle inte komma på tanken att gå på varken undersköterskor eller någon på avdelningen. De bestämmer ju inte, då pratar man ju med de som bestämmer och kanske har möjlighet att se till att det aldrig mer händer.
Men efter att hon sa ”det är sånt som händer ibland” utan att ens beklaga, DÅ brast det för mig och det var då jag ville ha så mycket papper som möjligt för att förstå mer.
Jag har fått många bra tips, men får vänta till imorgon med att få ihop det i min egen skalle. Som tex att det verkar som att ”jag vill göra gällande” detaljerade beskrivningar. Jag vill ju ingenting, mer än att få reda på hur det funkar. Något som är självklart för dig har jag ju ingen aning om.
Först. Stor skillnad på sjuksköterska och undersköterska. Blanda inte ihop dessa.
Andra. Jo man kan lämna en patient med fallrisk på toaletten. Det beror på hur fallrisken ser ut, hon medveten patienten själv är om det. Tex kan man ha risk för blodtrycksfall vid uppresning och då kan patienten sitta själv på toaletten för att larma när den är klar och behöver assistans. Det är fall till fall och patienter kan göra fel bedömningar av sin förmåga och därmed även personal. Sen kan patienter falla trots att någon ser på för att en personal sällan kan fånga en patient utan att riskera skador själv. Det är mycket att väga in när man jobbar med människor och speciellt i utsatta situationer som toalettbesök. Olyckor kan alltid hända. Det är extremt vanligt med fall, i hemmet och utanför.
folk härinne verkar inte förstå att den ena är legitimerad med minst tre års högskolestudier och det andra är i bästa fall en gymnasieutbildning
En undersköterska har alltid en gymnasieutbildning.
Fallriskpatient = typ alla över 60 års ålder. Dvs majoriteten av patienterna på sjukhusen.
Sen kan man ju ha mer eller mindre fallrisk beroende på individuella faktorer såklart.
Håller med ovanstående kommentarer om att det känns som att det snarare är jakt på en syndbock! Olyckor kan ske, men det är extra tråkigt när de händer på ett sjukhus!
Du har fel. Jag jagar inte syndabock. Jag jagar förändring så inga fler patienter och anhöriga skall drabbas. Eller åtminstone färre. Men om du nu är doktor (vilket jag inte tror på alls) så borde du veta att sorgen har många ansikten. Det går att gråta och sakna mormor samtidigt som man är arg över de idiotiska svar jag fick av enhetschefen. Quelle surpris.
Om dem nu var överbemannade så är det ytterst märkligt. Dom få gångerna jag har varit inlagd så har det stått personal utanför toaletten med dörren på glänt (även fast jag inte ville det) och det var man ju tacksam för när man märkte att man inte klarade sig själv fullt ut. Jag tror dem har brustit i rutinerna helt enkelt, så tragiskt.
Fast sluta gissa när du inte har en aning om vad som hänt
”Enhetschefen berättade att dem ej var underbemannade utan överbemannadr”
Man ska alltid göra en lex Maria, inga konstigheter alls.
Kan inte se att fyra usk på 16 patienter är överbemmanat. Säg att 4 är sängliggandes så går det åt två personal i taget på dessa fyra. Räkna minst 20 minuter styck. Sen kanske två eller tre av dessa måste matas. Åter igen två personal låsta till situationer. Sen kanske några ska fram och tillbaka till olika undersökningar. Hälften av patienterna kanske behöver hjälp med olika nivåer av toalett besök. Och alla vill helst gå på toaletten direkt på morgonen. Sen är det såromläggningar och benlindningar osv osv osv. För en halv avdelning med patienter som i stortsätt klarar sig själva så är det en rimlig bemanning. Men har man flera förvirrade eller väldigt omsorgskrävande så är det underbemanning.
Håller med, återgav bara vad Enhetschefen sa.
Ska det vara så svårt att lära sig skillnaden på de/ dem???
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, är amerikan.
Sjukhuset ska ju anmäla till IVO en lex Maria anmälan så fort som möjligt.
De nämnde inte ens möjligheten för oss och om de själva tänkt göra det gissar jag att hon hade talat om det istället för att bara säga att inget alls var deras fel. ?
Jag menar inte att en enskild person är ansvarig. Men att det finns ett ansvar någonstans borde väl vara rimligt? Men de skall alltså anmäla sig själva?
Ansvar över en olycka?
Ja det ska dom.
Kontakta patientnämnden så görs en utredning. Sedan är det som andra tidigare nämnt olika från patient till patient hur man ska agera och vad man får och inte får göra och vilka rutiner som finns.
Jag beklagar verkligen allt som hänt, och jag hoppas att ni får svar så att ni kan gå vidare och sörja istället för att vara arga och leta svar.
Sorry men tycker hela ditt tillvägagångssätt är sjukt tragiskt. Du kanske skulle kollat upp rutiner innan ni slänger in tanten på hem? Vad är ert ansvar, de anhöriga i detta? Orka sitta o leta fram syndabockar inom sjukvården som redan går på knäna. Att du dessutom i en kommentar ovan hotat med att du outar/ej outar namn tycker jag visar din nivå.
Du är ju dum i huvudet på riktigt, och det beklagar jag.
Mormor låg på SJUKHUS. Med lunginflammation. Herregud, en del av svaren här inne alltså.
Tråkigt benötande och dålig återkoppling från ansvariga absolut. Det om något kan man ju anmäla.
Men som vårdpersonal själv (dock inte inom landstinget) kan jag bara konstatera att det är TRAGISKT att kalla den bemanningen för en överbemanning. Bara rent jävla åt helvete.
16 vårdtagare, varav jag utgår ifrån, mer än 1 har fallrisk, och 4 usk ska palla med det och ALLT annat omvårdnadskrävande, distribution och administration. Katastrof. Rent av pinsamt.
Jag skulle lägga krutet på att vända på steken och gnälla på bossen som kallar en sådan personalstyrka för överbemannat. Grundbemanningen är ju för fan åt helvete från början.
Två sjuksköterskor och 4 undersköterskor på 16 patienter på en geratrisk inriktad avdelning låter absolut inte som överbemanning så jag förstår inte varför enhetschefen sa det? Det låter snarare som underbemanning. På min avdelning är vi 4 sjuksköterskor och 4 undersköterskor dagtid på 18 patienter och då är det en kirurgiskt inriktad avdelning där de flesta patienter sköter sin basala omvårdnad själv (bortsett från de 4-6 patienter som gjort större operationer). Undrar också var någonstans det står i hennes blogginlägg att fallhändelsen skedde ”för att sjuksköterskan stod i korridoren och snackade med en kollega”. För det första så var det ju en undersköterska som var inblandad, och för det andra så kunde jag inte hitta påståendet i hennes inlägg, och även om det stod, hur kan hon veta att det gick till så? Alltså att hon lämnade salen för att stå i korridoren och babbla och inte för att göra någon annan arbetsinsats (vilket verkar mer troligt).
Sen detta med fallriskbedömningar. Nu arbetar jag inte i Göteborg, men där jag arbetar och har arbetat så bedömer man inte alla patienter med fallrisk likadant. I hennes mormors fall kan jag tänka mig att fallrisken utgick ifrån att hon hade nedsatt allmäntillstånd samt hennes tidigare höftoperation. Kanske att hon gick med rollator också? En sån patient är det viktigt att man hjälper vid mobilisering, men jag vill påstå att de enda som behöver ständig övervakning är de förvirrade patienterna, de som reser sig ensamma och knappt förstår att de är sjuka eller ens befinner sig på sjukhus. Det är dom ”farliga” fallriskpatienterna som behöver ständigt övervak på tex toaletten.
Eftersom liknande händelse hänt 2 månader tidigare så låter det som att de behöver se över sina toalettstolar och personalens mobiliseringsteknik, så patienterna sitter ordentligt. Troligtvis kommer avdelningen själv skriva en avvikelse på detta, men tycker absolut de anhöriga ska vända sig till patientnämnden om de upplever att de inte fått tillräckligt bra svar och bemötande från avdelningschefen.
Beklagar verkligen sorgen! Jag har själv förlorat en anhörig som avlidit pga vårdslarv så jag förstår vad ni går igenom nu.Min tråkiga erfarenhet av det är dock att inte sätta något större hopp till IVO eller att någonsin få någon att ta ansvar för händelsen utan i princip ser man över sina rutiner och bdklagar det inträffade.
Det är ganska vanligt att man lämnar rummet och ber personer larma när de är på toaletten – ja. Speciellt ifall de brukar ta längre tid på sig. För att effektivisera och ge lite space. Det är tragiskt att en sådan felbedömning skedde.
Jag skulle försöka se om det inte går att begära ut genomförandeplanen, där ska det stå vilken hjälp hon ansågs behöva etc. Det kan vara sekretessbelagt men samtidigt brukar man be anhöriga godkänna om personen inte är helt adekvat. Om hon var fullt adekvat kan det bli knepigare.
Svårt att diskutera detta utan att själv vara på plats. Ett fall är så enkelt, på mitt jobb (boende) sker flesta fallen rakt framför ögonen på en. Man är närvarande, men man hinner inte fram. Undersköterskan var kanske stressad, kanske stod utanför dörren för att ha koll på andra kunder i korridoren , kanske pratade med ssk som sprang förbi och exakt då skulle säga nåt viktigt? Man är otroligt stressad och pressad som uska och det är ofta flera olyckliga saker på samma gång. Man kan ha 109 saker samtidigt på gång i huvudet.
Vill egentligen inte försvara . Men vad vet man utifrån någons text?
Men ibland blir de fel och allt är inte försvarsbart. När min nära anhörig ramlade på sjukhus gjordes en anmälan och det konstaterades att sjukhuset gjorde fel , så vi fick rätt . viktigt skulle jag säga att göra en utredning . Vissa fallolyckor är oundvikliga , men vissa beror på slarv och klantighet. Jag jobbar på boende och vi lämnar tex aldrig någon med fallrisk på toa. Svår text att tyda de här kanske. Men anmäl säger jag och låt dom göra en utredning.
Beklagar sorgen! Patientnämnden ger jag inte mycket för, har själv ett ärende där och dom har för tusan inte återkopplat efter flera månader! Och även om dom bedömer att någon gjort fel så händer det ingenting. Det får inga konsekvenser för läkaren/sköterskan som var ansvarig. När det är sagt så är det alltid mkt att göra på en vårdavdelning, jag tror inte alls att usk lämnade mormor ensam på toa för att snacka skit i korridoren. Och glida av när man sitter på toan… Det måste ju innebära att mormor svimmat av och då hade det krävts att usk stod och höll fast henne medan hon var på toa. Det hade inte hjäpt ett dugg att hon stod utanför med dörren på glänt. Även om hon stod inne i rummet är det inte alls säkert att hon hade hunnit fånga mormor innan hon träffade golvet. Det går så fort! Och är man över 100 år är i regel skelettet så skört att det krävs väldigt lite för att bryta något. Oddsen att överleva en stor op är också väldigt låga i den åldern. Att det tog lång tid innan op beror förmodligen på att man måste vänta på ledig tid, det kanske inte känns så för er nu men det är många operationer som måste få högre prioritet än en hundraåring med benbrott. Det finns inte oändliga ressurser, sjukhusen tvingas prioritera bland sina patienter och även svårt sjuka/skadade människor kan få vänta väldigt länge på vård. I mina ögon verkar detta som en ren olycka, det är sånt som händer. Det är hemskt men alla ska vi dö av något och mormor fick ett långt liv.
Det går inte att övervaka fallrisk patienter hela tiden. Vem tror ens det?
Vem påstår ens det?
De enda patienter som övervakas dygnet runt ligger på en intensivvårdsavdelning.
VERKLIGEN överbemannat!! på mitt jobb (äldreboende) är vi 6-7 personal på dagen och 4 på kvällen och vi har 40+ vårdtagare. på natten är det en personal.
Fast du kan absolut inte jämföra sjukhusvård med äldreboende, herregud. På sjukhus är patienterna SJUKA, och behöver många insatser och bedömningar. På ett äldreboende med så få personal antar jag att det behövs handräckning hos en del boende vid hygienrutinerna, och sen är det mest att ni städar och lagar mat åt dem. Går som sagt int alls att jämföra med kvalificerade och avancerade sjukvårdsinsatser.
Min morfar var inlagd och dog i princip av samma fallskada. Han var inte alls stabil pga något i hjärnan som kunde slå till när som, och det visste de. Samt att han inte fick använda toan själv. Men de lät honom göra det och då föll han. Sen vaknade han i princip aldrig igen. Han hade levt längre om det inte vore för det där jävla fallet. Fyfan.
Det är alltid beklagligt och hemskt när sånt händer, tyvärr är sjukhuspersonalen ofta stressad, pressad och ibland personal med bristande erfarenhet. Jag är sjuksköterska och har jobbat på ortopedavdelning i Skåne. Jag kan säga att några helt fasta rutiner finns inte utan det är alltid viktigt att utgå från varje patient, är patienten förvirrad bör den inte lämnas på toaletten. Dock behöver det alltid som sagt tillämpas efter patienten, är patienten så pass förvirrad att det föreligger en risk att den ständigt reser sig och därmed kan skada sig vid uppgång från sängen mm. Kan en bedömning behöva göras om patienten behöver ett vak, då lämnas aldrig patienten ensam, detta är dock oftast något som sätts in i extrema fall. Tyvärr är det inte särskilt lätt för vårdpersonal att alltid finnas till hands för alla då det finns fler patienter än vårdpersonal och rätt prioriteringar görs inte alltid. På.. http://www.vardhandboken.se/Texter/Fallprevention/Atgarder-pa-sjukhus/ är rutiner de flesta ska utgå ifrån.
Jag arbetar natt som uska på ett äldre/demensboende, och de vårdtagare som har risk för fall lämnas inte ensamma på toalett. Bedömningar göres givetvis individuellt och de som är så pass stadiga lämnas själva i den bemärkelsen att jag står utanför toaletten med dörren på glänt.
Jag måste trycka in mig på larmdisplayen så att mina arbetskamrater ser var jag befinner mig så de kan ta de larm som kommer när jag är upptagen.
Det skulle aldrig falla mig in att lämna en gammal dement människa ensam på en toalett och dra från deras rum och tänka att de larmar när de är färdiga.
Beklagar din sorg.
Tack alla som gett mig lite mer information. Jag skall begära ut det ni tipsat om, som tex journalen. Länken till vårdhandboken var ju kanon.
En enda sak skapade ytterligare en fråga. Om man inte får ta emot vid fall pga den egna skaderisken (något jag har full förståelse för) då blir det ju ännu konstigare att hon blev lämnad. Men å andra sidan, efter vad jag läste i vårdhandboken så verkar fall vara mer av en regel än undantag.
Och det är ju just DET jag vill se förändras. Det är möjligt att mormor var gammal, men hon var min mormor och hon förtjänade inte att dö som hon gjorde. Eller att ligga med sin smärta sina sista fyra dagar. För det är klart som fan att någon är ansvarig, på ett sjukhus är det oftast INTE en person och det har varit anledningen till att jag inte skrivit ut ens sjukhusnamnet.
Så, återigen. Stort tack till er som faktiskt läste det som stod och svarade på någon av mina frågor. Det är faktiskt skitsvårt att inte veta något alls om hur vården fungerar, då vet man inte heller att det är självklart att det skall anmälas till just ivo.
Till er andra. Tyvärr alldeles för många, jag hade faktiskt större tilltro till Camillas läsare, det medger jag. Ni som bara skriver fula saker utan att ha en aning om vad det är ni svarar på. Bara att det viktigt ATT svara och bete sig lite generellt rövhattigt. Må era anus gro tänder och äta upp er när ni sover.
Och tack Camilla. För att du tog upp det. ❤️❤️❤️ Jag önskar att folk, och framför allt fä, här inne visste vilken jävla kanonmänniska du är.
Kärlek till er alla. Innan någon skriver något elakt igen. Kom ihåg att alla människor är någons mormor, mamma eller dotter.
Och tack. Igen. Till er som gav mig tips och pekade åt vilket håll man kan gå.
Men stackare!
Jag förstår precis din sorg och frustration!
Jag tycker det är så otroligt bra att du söker information och tycker det är tråkigt med en del bemötande som du har fått i kommentarsfältet. När min mamma gick bort pga felbehandling från vården så blev vi bara förklarade som sörjande familj som letade syndabock. Tyvärr som en del andra gör här och även vårdpersonalen kunde utan problem börja prata om andra händelser och drog paralleller med våra och ”höll om ryggen” vilket var helt orelevant för oss! Vi ställde bara frågor och helt plötsligt angrep vi dom?
Jag tror många här inte förstår att det är ett jävla motstånd och luddigt när man anmäler för just fel vård. Det är nog en erfarenhet som har gjort mig otroligt ödmjuk då vi fick gå igenom ”knäppa syndabocks sökande idioter” när vi dessutom var i sorg. Nu fick vi rätt och höra att vi inte alls bara hade fått för oss. jag rekommenderar dig att ta hjälp av IVO dem ger ett otroligt stöd!