Jag smsade med A (barnens pappas nya) som skrev att hon och Alice var på simskolan. Det var Alice avslutning, så A frågade om jag ville komma dit. Det ville jag såklart!
[…] Jag hade en klump i halsen och lyckades hålla tårara borta ända tills jag satte mig i bilen i garaget. Då brast det. Jag grät först för att jag var stolt över henne. Sen grät jag över att livet blivit som det blivit. Över att inte få vara med Alice och Philip varje dag. Över att behöva säga hej då och se henne gå iväg från mig. Den smärtan går inte att förklara för någon som inte upplevt den. //Angelica Lagergren
Jag förstår att det gör ont i hjärtat på varenda förälder som inte får vara med sina barn varje dag – tro mig, jag lever med en sådan förälder – men då är det extra viktigt att skilja på vad som är ens egna behov och vad som är barnens behov.
Ta ”Sara” i kommentarsfältet här ovan. Hon verkar anse att simskola är någonting extra viktigt och någonting hon anser att barnen endast ska dela med en biologisk förälder. Med andra ord så tycker hon hennes känslor ska diktera upplägget för barnen vid en eventuell separation istället för barnens bästa.
Det här är min åsikt – Barn till föräldrar som inte längre bor ihop mår bäst av rutiner, inte av att mamma och pappa dyker upp som gubben i lådan i den andra förälderns vecka för att hämta och lämna till aktiviteter föräldern anser vara ”deras”. Man pratar om ”mamma och pappas vecka” av en anledning. Givetvis gynnas barnen av att alla parter har en bra relation till varandra så att man kan ”gästa” varandras vecka så som Angelica gör här men att som förälder låta sina egna känslor styra över barnens behov tycker jag är extremt självisk. Jag tror det skulle vara jättejobbigt om Angelica styrde och ställde över Stefans vecka efter sina känslor och han gjorde tvärtom när barnen var hos henne. Snacka om känslomässigt kaos – särskilt när barnen är små! Givetvis finns det undantag som i allting annat men i det stora hela är detta min åsikt.
Som förälder ska du finnas för dina barn och deras behov – inte tvärt om, oavsett hur jobbigt det än må vara.
Jag tycker inte S är blind av kärlek och jag hoppas att ingen i Angelicas närhet har åsikter om att Alice har en nära, bra och vardagsfungerande relation med sin bonusmamma.
Det skulle kunna vara katastrof eller i alla fall så mycket värre – det ser man ju bara av att läsa Jennys kommentar här ovan. För barnens skull borde alla vuxna kunna skärpa till sig och bete sig som folk men så är det tyvärr inte. Ibland är de vuxna de största barnrumporna av dem alla och man vill bara sparka dem hårt på smalbenet eller nåt….
Föregående inlägg 
2018 – Låt främlingar ha åsikter om privata relationer. ?? Folk borde sluta skriva ut precis allting som händer i deras liv
”en sådant förälder”
Visste inte att simskola var heligt haha!
Tydligen ? Jag borde vara väldigt ledsen då kanske. Mormor var den enda som gick med mig till simskolan. Aldrig stört mig, min mormor var min bästa vän, men Sara verkar veta något jag inte vet ?
Samma här. Antar att jag får leva med att mamma och pappa har missat en viktig del av min uppväxt. Mormor var min bästa vän också! ??
Jag gick aldrig i simskola så har väl inget liv över huvud taget jag.
*styrkekjam* ?
Min mamma anmälde mig men jag vägrade gå eftersom jag kunde simma. Hundsim. Hur fucked up är jag då? (obs kan simma människosim numera)
Jag minns knappt någonting av simskolan
Har absolut inget minne av att mamma var med.
Jag gick inte ens på simskola pga lärde mig simma hemma i sjön. Behöver jag gå i terapi?
Måste missat att simning är så personligt…..
Tycker att det det är toppen om bonusföräldrar hänger med på barnens aktiviteter. Man måste inte älska exets nya, men ändå acceptera hen för barnens skull. Det är ju ändå en viktig person i barnets liv.
Exakt.
Ser inget problem med att en förälder skulle följa med på barnens aktivitet även om barnet är hos den andra föräldern? Det kan väl också vara en rutin? Särskilt om det är en rutin som fanns innan föräldrarna separerade. Att prata om ”mammavecka” och ”pappavecka” handlar väl endast om att barnet sover hos den ena föräldern ena veckan och hos den andra föräldern andra veckan? Varför skulle det per automatik innebära några särskilda regler eller rutiner? Vissa barn mår bäst av att fokusera på ena föräldern en vecka i taget, andra mår väldigt dåligt av att inte träffa sin förälder på en hel vecka. De barnen skulle snarare må bättre av att få träffa den ”andra” föräldern, på rutin, under ”fel” vecka. Själv mår jag dåligt när jag hör barn säga ”jag är hos mamma” eller ”jag är hemma hos pappa”. De ska ju få känna att de är HEMMA. I sitt hem. Även om de har två hem. Om ”hos” byts ut mot ”med” blir det en annan innebörd som förhoppningsvis minskar den där delade känslan som tyvärr många barn till separerade föräldrar upplever.
Jag sa alltid hos mamma eller hos pappa när jag var liten. Ser inget konstigt i det. Jag bodde ju både hos mamma och hos pappa. Jag ser din poäng men jag tycker inte att det är något konstigt. Var jag hos pappa och var med en kompis där så sa jag ju ”jag ska gå hem nu” och syftade på pappas ställe. Och tvärtom om jag var hos mamma så kallade jag det hem. Men om min kompis på mammas gata frågade om vi skulle ses imorgon så sa jag ”nej jag är hos pappa då”. Vore konstigt att säga ”nej jag är hemma då. I andra hemmet.”
Haha kanske rörigt skrivet, kanske svårt att förstå hur jag menar.
Samma här. Mitt hem var ju hos både mamma och pappa och hemma-känslan blev inte mindre bara för att jag i en del situationer behövde säga ”hemma hos mamma” eller ”hemma hos pappa” för tydlighetens skull.
Fast Sara menade kanske att det var konstigt att barnens pappa bara lämpat över simskolan på sin nya. Om jag var skild hade jag ju velat att barnen skulle vara med sin pappa och inte en ny kvinna, skillnad om de varit tillsammans en längre tid, men nu är ju relationen relativt ny. Varför så bråttom med att involvera nya partners i barnens liv?
Bråttom? Väntar inte de barn, alltså småsyskon till befintligt barn? Då är det ju hög tid att få en relation till barnet som redan finns i familjen. Eller blandar jag ihop folk nu
Ja, ska de ha barn ihop så är de ju en familj allihopa. Nya barn som gamla. Då får hon ansvara för att ha mammarollen för samtliga barn när de är där. Eller ska hon bara gå på sina biologiska barns aktiviteter? Det lär nog kännas fint i hans barns hjärtan… eller!?
Va? Det hade jag missar!! De har ju varit ihop 5 minuter!!
Nej, så nytt är det inte
Fast de ska ju ha barn ihop så vore väldigt konstigt om hon inte var involverad i deras liv. Vi kan väl anta att de, liksom alla andra, har en vardag som ska gå ihop och simskola är inte alltid flexibelt i tiderna så kanske det stämde bättre med hennes schema och blev bättre för alla snarare än att en stressad pappa skulle rusa dit i sista sekund varje vecka.
Exakt! Tror också att det är bra mycket jobbigare för barnen om pappan en dag säger ”du har fått ett litet syskon! Men inte med mamma utan någon annan, som jag har blivit kär i!”
Hu, tycker Angelica är så stark. Visserligen antar jag S var ärlig med att han träffat någon annan, men ändå. Det är hårt när ett förhållande går i kras när det finns barn inblandat (även annars så klart). Klart sen det underlättar om man träffar någon annan, men den inre smärtan finns nog trots allt kvar. Har man inte varit där är det nog svårt föreställa sig hur det känns.
Mamma kom ofta på våra aktiviteter även på pappahelgerna. Inte alltid men om det var något viktigare, en avslutning, uppvisning etc. Det var viktigt för oss, mest eftersom pappa aldrig var intresserad mer än att han kunde skjutsa/hämta om han var tvungen. Det kändes fint att ha mamma där när det var något man ville visa upp även om det inte var hennes helg att vara med oss. Det gjorde inte mig förvirrad eller att det ruckade på några rutiner.
De jag känner till som är skilda går självklart på skolavslutningar, uppvisningar på skolan eller viktiga matcher oavsett vilken vecka det är. – ”Ska du på Lisas juluppvisning på dagis?”. ”Nej tyvärr, det är pappavecka.”
Aldrig hört talas om att det skulle vara på det viset faktiskt. Även de föräldrar som inte vill prata med varandra är med men står i vart sitt hörn.
Som du säger så ruckar det inte heller på rutiner eller skapar förvirring. Däremot så blir det väldigt märkligt ifall en förälder inte kan ta simskolan fast de vill bara för att det är den andre förälderns vecka. Min sons pappa älskar fotboll och tar sonen mer än gärna på träningarna, skulle jag säga nej bara för att det är min vecka och min son skulle bli förvirrad? Tvärtom, han älskar att få träffa sin pappa mitt i mammaveckan. Om något är onormalt så är det att inte få krama sin mamma eller pappa på en hel vecka.
Sånt här stör mig. Undrar om frånskilda mammor hellre vill ha en elak styvmamma till sina barn? som inte gillar barnen o som barnen inte gillar. Verkar så.
Nu ska Bella vara med i Skavlan. Vad är oddsen för att Head of besökssiffror levererat helt fel statistik och Skavlan sväljer det med hull och hår.
Jag äääääälskar mina barns bonusmamma!
Hon har varit ovärderlig jämt! Särskilt när barnens pappa och hon skilde sig, då va hon nr 2 efter mig. (Pappan tog noll ansvar och hon fanns där för att ta hand om barnen, etc när det behövdes)
HON är den vi bjuder på kalas, konfa, student, barnen vill såklart att pappan kommer men han gör det inte.. men hon gör det, hon är deras andra förälder.
Blod är inte alltid tjockare än vatten..❤️
Barn behöver vuxna omkring sig, inte alltid biologiska. Är så glad för att hon alltid funnits där för oss❤️
Va härligt höra, ofta man hör det motsatta!!
Är du min mamma? ?
Min pappas fru tog till sig oss barn på en gång. Hon uppfostrade och älskade oss på samma sätt som sina egna barn. Vi var alla hennes barn och det var hon som mamma ringde om hon behövde passa över någon info. Pappa var aldrig brydd. Nu är pappa och hans fru skilda sedan något år och jag är en bit över trettio. Men hon har fortfarande en viktig del i mitt liv och jag är fortfarande ett av hennes barn och hennes barn är mina syskon. Pappa däremot har jag mindre kontakt med. Blod är inte alltid tjockast.
Anonym 17:35 troligtvis inte ?? men va härligt att höra att du har samma relation till din bonusmamma som mina barn har❤️
Viktiga vuxna runt barn kan dom aldrig få för lite av❤️ Oavsett om det är mormor, farfar, farbror, moster eller en bonusförälder. Barnen har ju fler att vända sig till❤️
Ja tänk om fler kunde tänka så?
Alla gör nog det bästa för sina barn under dem förutsättningar man har. Jag är nyligen skild från en misshandlare av rang, polisanmäld har kontaktförbud , kommer nog bli rättegång också . Vi har två barn ihop, nu har jag fått enskild vårdnad efter våld mot mig , hot men öven våld mot barnen. Jag om någon önskar att jag haft en ” bra exman en bra pappa” som också tog sitt ansvar med allt ink ekonomin & som också var en närvarande pappa till mina tjejer ! I dem bästa av världar. En familj ser olika ut. Jag skulle också vara glad om mina flickor fått en ” bonusmamma” som är snäll närvarande & vill mina barn väl .
Så inget är svart eller vitt. Alla familjer är olika alla känner olika vill olika , men att alltid se till barnets bästa & ha dem alltid i första rummet är i alla lägen att bästa oavsett hur vuxna reagerar … Jag agerade för nina barns bästa såklart men jag önskar att mina barn hade rätt till sin pappa om han var snäll….
Alla gör sina bästa för sina barn.? Nej då lever du inte i verkligheten. Massa barn ringer bris och fler och fler får ångest. Hemskt och fel när barn och tonåringar far illa. Det händer dagligen.
Alla som kan. Många har problem och väldigt många vill inte erkänna att de har problem och söka hjälp. Och de som söker hjälp får antingen vänta flera månader – år i köer eller får ingen hjälp alls. Vi lever i en hård värld. Föräldrar i allmänhet får inte det stöd, den omtanke och den solidaritet de förtjänar – nej allting är deras fel och de döms ut på alla möjliga och omöjliga grunder. Det kunde vara så mycket bättre om vi visade mera hänsyn och stöttning. Varje familj är unik. I en familj där allting verkar vara perfekt på ytan kanske det finns hemska skelett i garderoben, medan en familj där pappan saknar två tänder och mamman går omkring i en tröja med flottfläckar kanske det finns världens underbaraste och kärleksfullaste klimat med barnen.
Alla som kan. Många har problem och väldigt många söker inte hjälp för att lösa problemen. Eller så söker de hjälp men de får vänta toklänge på att få någon, alternativt de får ingen hjälp. Vi lever i en hård värld. Föräldrar som inte ”duger” döms ut av alla möjliga och omöjliga anledningar. Det skulle kunna vara så mycket bättre om det visades mera hänsyn och stöttning. Alla familjer är unika, liksom individerna i den. En familj som utåt sett verkar vara perfekt kanske döljer stora skelett i garderoben, medan en familj med ostädade rum, en pappa som har tappat två tänder och en mamma med en tröja med flottfläckar kanske har världens underbaraste kärleksfulla relation med sina barn.
Vem är du att döma mig? Lever i verkligheten ? Hmm, ja du, jag om någon som tagit mig ut ur ett extremt destruktivt äktenskap LEVER i verkligheten om något.
Jag arbetar med utsatta barn så jag vet exakt. Jag skrev att dem allra flesta föräldrar gör så gott dem kan med deras förutsättningar. Ja många är allt annat än bra föräldrar men man ska inte se nattsvart på allt. Jag tycker att just efter en skilssmässa som är oftast uppslitande för alla parter så borde dem vuxna sätta sina barns bästa i första rummet & inte sig själv. Jag skrev en kommentar min åsikt min personliga resa min uppfattning medan du högg direkt . Konstiga människor det finns på denna blogg. Ha nu en bra kväll & inse att inte alla vill illa jämt pga en åsikt
Jag har växt upp med föräldrar som inte ens kunde prata med varandra på ett trevligt sätt efter deras skilsmässa. Det var antingen snäsighet eller undvikande. Kunde inte nämna den ena för den andre 🙁 usch river upp minnen. De har fortfarande inte skärpt sig efter alla år. Jag är glad åt alla ansvarsfulla föräldrar som sätter barnen främst.
Samma här. Eller, mamma kunde uppföra sig normalt men pappa låtsades (önskade) att hon var död.
Så hemskt 🙁 Min mamma uppförde och uppför sig också mycket bättre men blir väl svårt att fortsätta på det spåret helt ut när min pappa vägrade… <3
Samma här! Och då var det ändå min pappa som hade en affär bakom min mammas rygg i ett år innan han tillslut lämnade henne, som såklart var en spillra efter den behandlingen ?
S nya måste väl hämta Alice på Angelicas veckor? Om det bara är hon som tagit med Alice dit. Eller missförstår jag?
I sådant fall håller inte det du skriver CC om att man ska hålla sig till sin vecka? Eller gick Alice bara på simning varann vecka?
Jag är ensamstående mamma till en dotter på 10 år. För fem år sen slutade mitt 15-åriga äktenskap med hennes pappa abrupt då jag upptäckte att han varit otrogen med en av mina vänner i ett halvår. Dubbelt svek och mina känslor av ilska och sorg går inte att beskriva i ord MEN… jag insåg snabbt att de var förälskade och vad jag än kände så skulle hon oundvikligen bli en del av min dotters liv. Dottern var väldigt ledsen och det enda sättet att få henne att känna sig trygg hos pappa och vännen var om jag visade att det var ok. Vi träffades tillsammans ibland och jag fick aktivt jobba för att bygga upp deras relation. Oavsett om jag i mitt huvud jämförde dem med digerdöden ville jag ju att dottern skulle vara lika trygg och hemma hos oss båda. Min ilska och sorg bearbetade jag med vänner när dottern inte hörde. Idag kunde det inte vara bättre. Jag kommer aldrig glömma men jag har förlåtit. Vi firar ”tomten är far till alla barnen” jul och födelsedagar ihop. Dottern fick två bonussyskon och nu också två små halvbrorsor. All planering sköter jag och bonusmamma eftersom exet är liiiiite dålig på planering. Dotterns små bröder är ett välkommet inslag när de kommer hit. Har man gemensamt skaffat barn har man bannemej ett ansvar att göra ALLT man kan för att de ska må bra, inklusive lägga sina egna känslor åt sidan ❤
Vad fint. Vad stark du är! Verkligen bra gjort att sätta din dotter främst ❤
Jag hoppas jag kommer dit du är! ❤️
Förstår inte alls varför det skulle vara fel att S nya tar med barnet till simskolan!
You’re damned if you do and you’re damned if you don’t. Så känns det i många fall som bonusförälder!
Mitt barns bonusmamma är suverän och jag ”låter” henne ta väldigt mycket plats. Hon kan visserligen, enligt mig, gå över gränsen ibland men än så länge har jag valt att inte ta upp det. Jag vill att mitt barn ska ha en bra relation till henne, det sista jag vill är att förstöra det! Mitt barn hade med all säkerhet inte varit hos sin pappa ens varannan helg om det inte vore för henne.
I grund och botten handlar det om osäkerhet men jag känner mig väldigt säker i min föräldraroll och det är väl kanske därför det inte stör mig så att säga.
Jag skulle däremot inte ta så mkt plats i mitt bonusbarns liv, för då skulle jag nog få huvudet avhugget!! Det betyder såklart inte att han och jag har en dålig relation.
Jag tycker att Angelica och Stefan verkar ha en bra plan för barnen varje vecka. Oavsett vilken förälders vecka det är så är väl barnen det som går före allt. Och det tycker jag verkligen att de gör. Såg Stefan och hans nya med Alice och Philip på Leo´s för ett tag sedan. Det var en hyfsat harmonisk lunch där alla barn verkade vara med och ingen var ledsen eller arg. Så jag tror att Angelicas barn har det toppen alla sina veckor.
Tycker det nog i första hand föräldrarna oavsett vilken vecka det är de som sköter barnens aktiviteter. Kan inte den ena föräldern så är det väl den andra föräldern som man frågar. Verkar inte riktigt sunt att bonusförälder bjuder in andra föräldern. Man är ju förälder var barnen än befinner sig.
Vill man gå på sitt barns aktiviteter gör man det. Vill barnet att jag kommer på avslutningar, aktiviteter eller om de blir sjuka, så gör iaf jag det.
Trots allt, det är ju inte barnen man separerat ifrån.
Gärna bonusförälder som kommer med och är engagerade men föräldrarna har huvudansvaret.
//Moa
Helt enig. Så har vi, jag blir alltid tillfrågad i första hand ifall pappan får förhinder. Strikta regler är väldigt snävt, som om barn inte kan hantera det hela utan blir förvirrade. Visst, i början kan det vara bra att hålla på rutinerna men sen måste det finnas utrymmer för umgänge över veckogränserna, det blir ju helt sjukt annars. Hos oss har det aldrig varit ett problem. Tror nog att det är lika bekvämt för bonusföräldern att veta att de har barnens pappa för sig själv varann vecka och slipper barn som kommer en plötslig torsdag så det ska vara myskväll med vin. Så de reglerna är nog lika mycket för den vuxna som hävdar att det är för barnen skull reglerna finns.
Det beror väl iof på relationen. Den här flickvännen (tänker inte ens kalla en ”nya tjej” för bonusmamma) verkar vara ny i familjen och då blir det väääldigt mysko när hon bjuder in mamma till flickan. Nästan ett övertramp faktiskt. Tror dock hon menar väl. Men har man bonuspäron sedan år tillbaks så är det väl inget konstigt.
Älskar när icke-bioföräldrar har åsikter om hur en bioförälder ska känna eller agera. Verkligen klassiskt. Jag var likadan. Sedan fick jag barn.
Ja det är väl klart att du camcam tycker så här som är ”bonusförälder” men du har väl ingen aning om barnets behov? Tror inte du att ditt styvbarn hade valt sin mamma alla dagar i veckan vid olika tillfällen om hen fick ett val? Så behovet har du liksom ingen aning om i andras situation. Därför blir det banalt när du ska leka barnpsykolog och diktera om biorelationer. När du själv får barn så kommer du förstå det. Jag tyckte så mkt om allt innan jag fick barn.