Öppet Spår

459 kommentarer

Hur mår ni alla? 🙂

Lite trött efter en lång vecka… som skulle slutat med ett trevligt besök. Meeen som slutade i ensamhet istället…

bättre än förra veckan, återhämtar mig från en jobbig förkylning som vägrade ge med sig.

Så där, förkyld och kämpar på med en hemtenta. Hjärnan är allt annat än på topp ?

Jag känner mig lycklig, nöjd och tillfreds efter en ansträngande (lång) period. Jag tog ett varmt bad nyss och ligger i soffan under täcket och har tv:n på i bakgrunden utan ljud.

Idag var det dessutom äntligen sol igen!

Trött! Har haft en tuff vecka i plugget men köpte precis The Sims 4 Kändisliv så jag kanske kan koppla av lite haha.

Bara bra, tack! Sitter och spelar gamla tv-spel på min Nintendo 8-bitarskonsol, dricker rödvin och klappar katten medan maken lagar middag. Så nice efter en jobbig vecka. ?

Har haft 8 jobbiga dagar med hemsk magkatarr. Igår undrade jag om livet verkligen vart värt. Idag lekte jag med mina syskonbarn via FaceTime i en timma. Livet är värt det, alltid!

En del ångest, var på anställningsintervju idag för ett jobb jag verkligen vill ha. Först kändes allt bra, men nu framåt kvällen när jag började grubbla känns det som att jag sa en massa dumt och att de inte gillade mig

Jag är i exakt samma situation. Känns som om det är 50/50 om jag går vidare i processen. Jag har sökt på en ledarposition och har inte alls erfarenhet, så det finns säkert många kandidater som är bättre än mig. Jag håller tummarna för både dig och mig! När får du svar?

Kompetensmässigt ska jag motsvara vad de letar efter, men jag är rädd att de inte gillade mig som person, den oron är ett vanligt problem för mig. Förhoppningsvis redan efter helgen åtminstone! Håller tummarna för dig Sockertoppen ?

Det där tyder på att du är ödmjuk, Anonym 22:36 och det är en mycket omtyckt egenskap bland de som rekryterar.

Håller tummarna för dig och Sockertoppen

Vilken fin kommentar, kram till dig E /Anonym 22:36

Tack snälla, Anonym 22:36! <3

Jag råkade vakna, ska somna om men blev så extra glad för att du tyckte det och kram tillbaka. Det kommer gå bra för dig och Sockertoppen. Försök att samla på er minnen där folk har berömt er och där det har gått extra bra i livet. Då kommer man in i den känslan och det hjälper mycket.

Jag lyssnar på Olof Röhlanders ljudböcker

…och liknande. Det peppar ytterligare, han har många bra tips hur man ska tänka positivt

Heeej!
Om intervjun kändes bra efter var den också förmodligen det. Man grubblar ALLTID efter en intervju, ”man borde ha sagt så istället för si” osv.
Jag tror på dig och jobbet!
Berätta gärna sen hur det gick!

Man kanske si istället för så… hur som, jag rekryterar på mitt jobb och därför tror jag när du själv har en sån självinsikt att de kommer gå vägen!

Sådär… skar av mig fingret här om dagen och mått illa sen dess. Brukar inte reagera på skador alls men det här kändes som att det inte hände på riktigt så hjärnan har knappt kommit ikapp med läkandet.

?

Toppen bra!! Fyller 21 idag och har haft den bästa födelsedagen hittills i livet ?

Varför blev min ångestkommentar borttagen?

Grattis❣️

Grattis Sanna!!!!

Inte så bra. Sista dagen på jobbet idag (men börjar nytt på måndag) och en jävla snubbe fuckar upp min tillvaro just nu. Och jag hatar att han har den påverkan på mig för jag är inte kär i honom.

Stackars dig, skickar massor med styrka att använda för att stå på dig ännu mer.

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Kram till alla som behöver en idag!

Du får självklart en tillbaka eftersom du är så omtänksam som skriver så!

Tack!

Sofia, varenda gång någon är omtänksam här eller ute i det vanliga livet så gör det så gott. Jag förstår om inte alla orkar vara så, men jag värdesätter er som är det. <3

? kan vart så att jag själv behövde en idag. Så tänkte att det nog fanns många andra där ute som oxå behövde en!!!

Så fint av dig, Sofia! Ja, absolut och du är värd att må bra. Jag har en massa positiv energi över idag som jag kan dela med mig av, så här kommer den… Fungerar det inte idag, så kan du ”spara” den till den dag du är mottaglig. Styrkekram

Jag behöver. Vinterdeppig och trött. Kram till dej med.

Då kan du få en av mig också!

Kram! <3

Har galen ångest över att ha ätit för mycket och inte stoppat när jag egentligen är mätt. Orkar inte.

<3

Tips mottages!
Jag vill åka till Göteborg och har fastnat för Upper House. Men nu skulle jag vilja planera lite aktiviteter dagtid och boka bord på läckra restauranger, riktigt bra sådana.

Alla förslag om vad man kan göra, äta och uppleva tas tacksamt emot. Det är jag och min man som vill fira med en bröllopsresa❤

Mc Donalds

Kul kommentar. Jättekul.

Och du verkar också vara en riktig mysgubbe

Och du verkar ge rätt ruttna råd.

Gbg har inte mycket mer att bjuda på tyvärr

Absolut men vi har det i staden vi bor så behöver väl inte direkt åka till Göteborg för att äta på donken. Om du ska försöka vara lustig kan du väl anstränga dig lite iallafall? ?

Jag skrattade högt iallafall hahahah

Jag som Göteborgare borde ju veta… men jag är väl tyvärr lite hemmablind.
Skall ni åka nu i vinter??

Såklart, glömde skriva, vi tänker åka nästa år och bara ute i god tid så vi kanske kan få bord på såna där ställen som är poppis och eftertraktade. ? Han säger att vi kan vänta tills det blir lite varmare ute.. Så det är nog ett tag kvar med andra ord ? men skadar ju inte att dagdrömma och planera!

Vad gillar ni för mat? Och vad vill ni göra? SPA? Kommer ni ha bil?

Om ni åker när det blir varmare borde ni åka ut till skärgården.

Vi är lite (ganska mycket) kräsna med mat, uppskattar finedining och vin. (Jag jobbar med mat därför ”lite” kräsen eller yrkesskadad)
Älskar spa! Det ligger på önskelistan.
Vi åker tåg, bor väldigt långt från Göteborg så därför tror jag vi håller oss i staden eller city, men dagsutflykter kan ju funka!

Arken är ett jättefint SPA! Mycket olika grejer, och bra mat! Ligger lite utanför dock men borde väl gå att åka kommunalt till? Nån Gbg:are kanske vet. Annars taxi.

Yes, går buss ut! Älskar Arken!

Fine dineing kolla in Sjömagasinet.

Men min ABSOLUTA rekommendation är
Thörnströms Kök.

Annars är staden full med bra mat. Mysigt fik är magasinet på Trejelånggatan. Längs ”långatorna” finns massor med bra ställen. Kolla vad som är nytt och hett när det närmar sig att ni ska dit.

Åka ut i skärgården går bra att göra kommunalt. Ni kan ta en båt från centrala GBG.

En resning dag kan ni mysa in er i Hagabadet. ?

Resning?

Thanks TrH! ?

Men om ni ska bo på Upper house så har de ju eget Spa på flera våningar stort. Så tror ni kommer ha att göra där??

Middag på MrP! Drinkar på TOSO där ni kan spana in maten till kvällen efter. Dessa ligger högst upp på avenyn bredvid varann. Glass på gelaterian i Göteborg, hemmagjord glass och sorbeter ligger på ett hörne på grönsakstorget. Jul på Liseberg öppnade ikväll med. Lisa Nilsson har show på ert hotell dessutom

Och glöm inte SK mat och människor för fine dining. Då hinner du boka bord med. Bra promenadavstånd från och till allt

Har du kollat in hotelle pigalle och bellora? Kolla deras bilder om du vill ha en upplevelse. Pigalle har en grym restaurang för drinkar och mat. Brunch på At Park!!

Tack! Ska kika! ?

Mrp och toso!!! Viner har ni på mrp och magiska drinkar på toso!!

Boka bord på Toso!

Alltså Toso är inte dåligt men så bra som hypen säger tycker jag inte de är och efter vad jag frågat ovan tror jag inte det är det de efterfrågar. ?

Nä men det är en kul och annorlunda upplevelse och nya kul smaker. Men Thörnströms och SK är ju fine dining på en annan nivå såklart

Enoteca sassi
Spisa matbar
Bord 27
Barabicu
Dubbel dubbel
Olssons vin

Ska ni unna er – Bhoga. 🙂 Jättegott och mysigt.
Dom ställena tycker jag om. 🙂 Håll dig borta från avenyn 😉

Tack för tips Liv! ?

Bord 27 och Natur är systerrrestauranger och fantastiska båda två! Underbara smaker och go personal!

Upperhouse är fantastiskt! Maten där är grym och några av Sveriges bästa konditorer huserar där! Om ni har möjlighet så njut i SPA’t, riktigt mysigt.
Annars älskar jag Steam Punk bar för middag och drinkar, en riktig upplevelse med fantastiska/påhittiga drinkar och god mat! Gillar man kött är Meet det perfekta stället med fantastisk mat och personal!
Älskar man som jag grymma burgare & hårdrock är 2112 rätta stället! Ägs utav bandmedlemmar ur In Flames. Överlag tycker jag det finns riktigt bra mat i Göteborg! Passar på att tipsa om boken EAT Göteborg som listar 12 st restauranger och deras favoriter hos varje restaurang dessutom får man en varmrätt (eller motsvarande) på den restaurangen om man visar upp boken! Var så jag kom över Steam Punk bar som nu är en riktig favorit hos oss! Finns även en för Stockholm! Bra julklappstips för folk som gillar mat! 🙂 hoppas ni får en trevlig bröllopsresa!

Tack så hjärtligt för tipsen ?

Bor ni på Upper house skall ni ta er tid att vistas där- fint spa som reglerar antal gäster, samma med gymet. Hotellet är ?? Resturang rekommenderar jag Koka på Viktoriagaran- fine dining med superb meny och vin, men ej stelt. TOSO är värt ett besök om ni aldrig varit där. Välkomna till Göteborg!

Ja och om man går förbi på dagen varför inte trilla in på björns bar och dricka ett glas gott vin ( det ligger under koka )

Försök få bord på Toso på Götaplatsen, fantastisk mat.

Njut i deras underbara spa.
Ät middag på Toso.
Gå på nån utställning på ett av alla museum.
Titta på sälarna och pingvinerna i Slottsskogen och sen gå nerför Linnégatan och genom Haga.
Fika på mysiga ställen.

Du kommer älska Upper House! Be om utsikt mot Liseberg ? The Barn och Nona får du inte missa att äta hos ?

Trattroria La Strega på Aschebergsgatan. Liten italienare med sjukt god mat och viner. Beställ bord

Jul på Liseberg, runt Linnégatan finns många mysiga restauranger. T ex taverna averna och made in China på 3:e långgatan. Ni tar enkelt vagnen dit från Korsvägen, vilket är precis utanför där ni bor. Toso och mr P på Götaplatsen är också mysiga, gångavstånd. Hoppas ni får en trevlig helg.

Guldhedstornet (för utsikten och en fika) och Botaniska (om det intresserar).

På tal om duschrutinerna…

Ni som tvättar underlivet dagligen (men ej duschar hela kroppen), hur gör ni? En blöt tvättlapp (med enbart vatten) gör mitt underliv inte fräscht.. Måste duscha för att det ska bli rent.

Har ingen handdusch eller bidé. Duschslangen når ej över toastolen. Måste jag tvätta mig i duschen, dvs blöta hela nederkroppen?

Jag använder intimtvål eller olja när jag duschar. Enbart vatten fungerar inte för mig. En tvättservett/våtservett för intimtvätt fungerar inte heller, de är ju knappt blöta.

Tips!

Du kanske har svamp, dåligt ph värde eller bakteriell vaginos isf.

Tror inte det. Har aldrig påtalats att det skulle vara någon obalans när jag varit hos gyn eller BM. Har haft såhär så länge jag kan minnas (snart 30 år gammal). Haft svamp två gånger och symtomen då var tydliga på att det var svamp.

Detta är mer kombinationen svett och flytningar. Precis som vissa har mer kännbar svettlukt från armhålorna så har jag väl antagligen mer svettlukt från ljumskar/underliv.

Jag har en liten frottéhandduk på 20×20 med lite lactacyd och varmt vatten som hängs upp på handdukstorken emellan efter ordentlig handtvätt

Ja men då är det naturligt. Bra trosskydd är ju viktigt.

Jag veeet, jag blir oljig och får någon svettig oljebeläggning mellan läpparna bara efter några timmar. Inget fel men kom när jag gick upp i vikt

Om jag inte tvättar hela kroppen brukar jag bara ”huka” i duchen, blir väl lite blöt på benen men det torkar snabbt. Vet inte annars vad som kan funka men intimservetter upplever jag som ett bra alternativ, jag tycker de är ganska ”blöta” känner mig helt fuktig efter använt en sån och får ”eftertorka” med papper ? de jag använt är från märket Savett i rosa ask. ?

Varför fungerar inte enbart vatten? Luktar det illa utan tvål eller vad är ditt upplevda problem?

Jag är helt övertygad om att majoriteten av dagens västerländska kvinnor tvättar sönder sina underliv och drar på sig långvariga problematiker. Helt i onödan! Pussyn vill inte tvättas stup i kvarten.

Jag skulle vilja ha en bidé hemma. Går det att köpa nu för tiden?

Det heter pulltvättare 🙂

Dom slutade med bide för det gav urinvägsinfektioner genom bakterier från rumpan.

Har aldrig förstått ens hur man gör med en bidé! ?

Sensette intimdusch finns på apoteket.se – vanlig flaska med hål som man fyller med vatten, man kan sitta på toa och skölja rent – fungerar utmärkt.
https://www.apoteket.se/produkt/sensette-intimdusch-1-st-579934/?gclid=EAIaIQobChMIwO6-_OLZ3gIVAYGyCh27XQq4EAQYASABEgKoA_D_BwE&gclsrc=aw.ds

Googla bilder.
Behållaren är av mjuk plast som är lätt att trycka på, har flera små hål – oväntat bra.

Jag hittade en man sätter på toalettstolen. Finns i min Instastory! ??????

Finns bidéduschar som man kopplar fast i handfatet (alltså underifrån). Finns typ i alla hem i Finland. Vet du hurdan jag menar?
Bättre än den traditionella bidén.
?? alltså du vet inte hur många bidé diskussioner jag haft med mina vänner från Italien ? de älskar sina bidéer

Klart att det gör, kolla hs en badrumsgrossist

Bomullsrondeller med lite olja på är bra för att få rent mellan duscharna.

Tvättar mig efter varje toabesök med handdusch. När jag gjort nr 2 hukar jag i duschen. Duschar dagligen men klarar inte av att inte tvätta mig när jag bajsat, känns så äckligt trots att det aldrig luktar. Har aldrig luktat där nere, får alltid komplimanger för hur gott jag doftar 😉

Kan vi inte liva upp fredagskvällen med att delge varandra roliga/pinsamma BAJS-historier? ?? Självupplevda eller ej spelar mindre roll!

Nej, det kan vi låta bli.

Var typ 15 och gick hem från min kompis när jag plötsligt blev akut bajsnödig. Ett helt öppet område med en affär brevid med en del bilar och folk utanför. Kunde inte hålla mig så var tvungen att gå ut i snön så långt jag kunde och så trampade jag ner snön var jag hukade mig och bajsade… Visade sig att jag hade fått magsjuka. Som tur var det typ 1m hög snö iallafall så förhoppningsvist såg de som var ute inte om jag gjorde nr 1 eller 2. Fick torka mig med snö också.. Efteråt drog jag på mig luvan och försökte dölja mig så gott det gick medans jag sprang hemåt. Det mest pinsamma jag varit med om tror jag, hemska hemska minne.

Fetish?

Men ja. Blev vegan, bajsar hela tiden. Räcker det? Har skrivit nedan 🙁

Hahaha helt min humor. Så kul!! Jag kan berätta några.

– blev matförgiftad en gång för länge sedan, vaknade upp mitt i natten o sprang till toan och böjer mig fram för att spy, och då gör kraften av spyan att jag samtidigt bajsar på mig ?? givetvis vaknade min sambo av detta och går fram till badrummet, där jag såklart inte hunnit stänga dörren. Kul scen han möttes av hehe.
– jobbade på en restaurang i skärgården där man bodde i en stuga i närheten av restaurangen. Vi var flera i varje stuga och jag hade en kväll en riktig katastrofmage, så kände att jag verkligen behövde ”släppa loss” lite. Badrummet låg 2 cm från vardagsrummet där alla var så jag tog med mig papper och gick ut i skogen. Det jag inte räknat med var att några andra i en annan stuga var ute och gick och några satt och hängde utanför stugorna så när jag sitter och bajsar i godan ro kommer det ett gäng som går förbi mig precis. Tur att det var mörkt så jag gömde mig så gott jag kunde, tror inte att de såg mig och om de gjorde tyckte de nog lite synd om mig haha.

Går inte att skämta om bajs ikväll. Är förstoppad. Satans skit.

Jag har IBS och har så extremt många gånger hamnat i situationer där magen fuckar ur totalt, och där jag INTE är i närheten av en toalett. 99% av gångerna har jag hunnit till toaletten trots att det känts som att man kommer dö any second, men en gång hann jag inte. Japp. Jag bajsade alltså på mig. I vuxen ålder. I trapphuset upp till min lägenhet. ?

Samma här… hände mig sist på min 30-årsdag. Hade nyss fött barn så allt var väl lite slappare än vanligt down there. Födelsedagen var inte toppen i övrigt heller. Pga allmänt bebiskaos glömde min man t om med av att säga grattis till mig. Tog en promenad till Konsum utan bebis för första gången och på vägen hem blev jag helt plötsligt risig i kistan. När jag precis kommit innanför dörren hände det – jag bajsade ner mig. Jag blev så oerhört ledsen, satte mig i duschen och hulkgrät i typ en halvtimme hehe (amningshormoner kan ev ha haft med reaktionen att göra…)

Bara jättesorgligt.

Jag är säkert överkänslig men tycker inte ens man går runt och berättar en sån sak som en ”sjuk historia”.. Det är ju trots allt en sjuk människa du pratar om som du skulle ta hand om i ditt yrke. Gissar att du inte har en längre utbildning inom vård.

Tänker precis likadant.

jag håller med dig men säg inte sjuk om personen, hen är inte sjuk, hen har förmodligen en kognitiv funktionsnedsättning. är lite känslig för vilka ord som används pga har en son som ju inte är sjuk för att han har en utvecklingsstörning.

När jag var runt 11-12 år var jag och min kusin ute i skogen och lekte. Blev akut bajsnödig och fick till slut sätta mig under en gran och skita. Givetvis kommer ett pensionärspar med sin hund förbi… de stirrar osmakligt på mig medan jag drar upp byxorna och piper iväg. Samtidigt ser jag i periferin hur hunden springer fram och börjar nosa runt i min avföring………

Skulle släppa en liten fjärt innan jag skulle in på utvecklingssamtal med mitt barns lärare. Det var ingen liten fjärt. Fick sanera mig på liten skoltoalett och gå troslös på kvartsamtal.

Haha förlåt men jag skrattar högt här hemma ?

???

var på besök hos en vän och var hemma hos henne medans hon var på gymnastik och gjorde en jäkligt stor tvåa och hade bombat med papper i stolen så hennes mamma inte skulle höra när ploppen kom så det blev stopp i toaletten, försökte göra ALLT, samtidigt kunde jag ju inte heller spola hur många gånger som helst, mamman hade ju undrat, sååå (läs ej om du är känslig) fick ju stoppa ner handen o lösa stoppet på det sättet:)))) trevlig kväll hahaha

Ja jag har ibs så jag har en del på lager. En som jag ofrivilligt tänker på ibland är när jag äntligen fick komma hem till mitt ex och hans föräldrar. Jag var jättenervös men försökte spela cool och samlad, vi var rätt så unga så han bodde hemma fortfarande. Vi satt och åt lunch och jag kände hur magen började köra, jag tänkte att om jag bara lyckades släppa ut lite gas så skulle magknipet släppa (jag vet, rookie misstag) och det gick bra tills jag kände att den fisen kom med en avskedskyss. Det var sommar, jag hade kjol, min svärmor hade väldigt fina stolsdynor. Jag satt kvar och kände hur jag zoomade ut. Det var dags att tacka för maten och jag försökte se skadan på dynan och där låg den, fläcken. Den var inte stor, mer som en liten 50 öring men det var mer än min värdighet som jag hade kvar. Jag gick på toaletten, ville dö, samlade mig och gick ut för att mötas av min svärmor som höll upp kudden för att fråga vem som hade kladdat med brunsås på hennes nya kuddar. Det var inte vad vi ätit till lunch. Det var surrealistisk att se mitt ex och hans bröder tjafsa över min ”brunsås”.

?? bästa på länge!!

Fyfan. Skrattar så sängen skakar! Så sjukt jobbigt för dig men jävlar så roligt ?

Fyfaaan sitter på tåget (fullsatt) och garvar läppen av mig totalt!! ????

HAHAHAHA! Skrattar sönder ??? tack!!!!!

får du ens berätta det här oavsett om du anonym. skulle du vilja att någon berättade så om din närstående?

Men vem skriver så här? Du kan inte vara så oempatiskt som du låter här, på riktigt? I så fall; arbeta aldrig med människor.

Du bryter sekretessen – CamCam ta bort detta inlägg!

Hur känner ni?

Alla förskönade bilder på nätet både andras inredningar har gjort mig mindre krävande mot mig själv. (För de flesta är det nog tvärtom) Men samtidigt har jag skapat en mer säker bild av vad jag vill inreda med i mitt hem.

Blir ni påverkade positivt, negativt eller inte alls av alla perfekta hem på bilderna?

Blir faktiskt mest trött på alla vita hem… med ljusa soffor och snittblommor ? Give me a brake!

Jag har lite blandad inredningssmak, så mig gör det inget men det är många som inreder så, absolut! Och då tröttnar en del, det är förståeligt. Det blir kanske så för mig också vartefter. ?

Senast vanliga cleana vit hemmen som de flesta visar upp är jag inte ett dugg sugen på..
Däremot folk som visar upp små söta stugor med udda inredning och gamla detaljer, då blir jag lite avis… Men är himla nöjd med hur jag har det hemma ( skulle bara vara lite bättre på att hålla städat)

Jag gillar både och men när jag tänker efter så är det underbart med de små (eller stora husen) stugorna vid vattnet eller med utsikt mot skogen som är så behagligt att se bilder ifrån.

För mig är det en stor inspirationskälla och inget jag stressas av utan blir glad av.

Jag känner likadant och är istället tacksam för att ha kommit fram till min (enligt mig?) riktigt bra inredningssmak.

Nej, skämt åsido eller jo bra inredningssmak för mig. Andra får gärna ha precis som de vill, det är bara bra att de har som de vill ha det.

Jag skulle nog säga både och. På ett sätt inspirerar det mig, men samtidigt går min pedanta hjärna igång och vill städa. Städar , plockar, dammar och diskar redan varje dag men när jag ser dessa bilder känner jag att fan, filtarna måste ligga snyggt på soffan och kuddarna vara puffade. Jag vet att det är ett problem och jag lägger ner sjukt mycket tid varje dag på att plocka (har barn) och hinner inte njuta av att bara vara. Älskar att komma hem till folk som har det ”stökigt”. Alltså saker liggandes lite här och där, barnleksaker på golven. Känns hemtrevligt och mysigt men jag själv klarar inte av det.

Vill gärna tillägga att jag låter mitt barn leka och stöka , han ska inte påverkas av min pedanta sida! Däremot vill jag att han lär sig plocka undan i den mån han kan. Mycket duktig faktist, men barn är barn och det hör till att man leker , röjer, kladdar och har sig ❤️

Anonym 20:12

Jag känner igen mig, men får tvinga bort min perfektionistiska sida delvis. Har tränat upp det och gör ett mellanting. Mitt sätt är att försöka vara så glad jag kan för allt jag hinner, men att kunna slappna av när jag pausar.

Jag känner dessutom likadant med andras stök. Befriande! Samtidigt är det perfekta livet på nätet inspirerande och det gäller att tänka hur det ser ut i övriga hörn för dem, eller att de just har veckostädat och passar på att fota då.

Sedan är det så att många hinner inte det de vill och om man jämför sig med någon som verkar så perfekt så kan de istället har det tuffare med sina relationer alternativt får mycket hjälp av någon.

Jag brukar tänka städa med glädje så lång stund som du orkar, vill och får positiv energi av det och sedan är annat också viktigt. Att umgås, göra annat och att ha en balans så att man håller i längden. Det är en investering i sig själv (och andra) att pausa emellan. Att våga släppa på kontrollen hjälper andra dessutom.

Jag skrev för långt och för snabbt så det jag skrev kommer om en stund, men jag känner igen mig mycket i det du beskriver! ❤️

Håller med dig till 100%! Det ska ju inte kännas som ett tvång, jag kan till exempel inte gå sova om inte köket är städat (disk borta, torkade ytor och allt stök borta). Måste plocka upp alla leksaker och kryper runt på golvet med sammandragningar (gravid vecka 36?) för att jag får panik över allt smått som ligger överallt. Hör ju nu att det inte är normalt. ?

Som du säger, befriande att vara hemma hos andra som har de ”stökigt”. Trivs så bra ?

<3

Jag är likadan där. Oftast! Ett bra tips är att tänka på de dagar då du inte hann lika mycket då du studerade eller jobbade ifatt på kvällarna eller då du var förkyld och inte orkade lika mycket.

Då blir du mer nöjd med allt du hann, men det är en svår balansgång det där. Solen som skiner in gör det mycket lättare att städa och solen? Någon? Haha, eller jo, lite idag. Underbart!

Jag med. 100% igenkänning.

<3

Ja tyvärr. På sista tiden har jag börjat fundera om mitt hem blandat med gammalt och nytt är ok. Ibland börjar klongvaser att dyka upp i minnet. Men nej det får nog vara som det är.

Det är okej! Du ska ha det som du orkar, har råd, vill ha det. Sedan får du kanske lust att fixa mer i vår eller ett annat år. Ingen stress och jag vill självklart ha det i min smak hemma, men hur andra har det tror jag de allra flesta inte alls bryr sig om.

Likadant med städning. Många vill/ försöker ha det på en acceptabel nivå själva, men kunde inte bry sig mindre om vad andra hinner. Jag brukar tänka på att man ska även ”bo i sin kropp”, så en promenad eller att umgås är minst lika viktigt.

Lätt att säga, svårt att tänka bort städningen, men lagom är bäst. Att se andra städa på olika klipp får mig att stänga av nästan direkt och börja städa själv, så det är ett bra tips!

Påverkas inte av sociala medier. Tycker bara det är fult med allt så vitt. Jag tycker inte ens det är stilrent utan ser bara stelt och tråkigt ut.

Jag kommer också tröttna på vitt om ett tag, men än är jag inte där. ?

När ska ni åka? Jul på Liseberg är supermysigt om ni ska åka i vinter.

Av* andras inredningar, inte både

Hej alla! Hoppas ni har en trevlig fredag ? Jag har (med allra största sannolikhet, vi väntar på att bli kontaktade av bostadsförmedlaren och få skriva kontrakt) fått min första lägenhet! Det är en studentlägenhet (en 3:a) som jag och min pojkvän ska flytta in i nu (om allt går som de ska då) och jag är överlycklig!!

Så, tänkte bara kolla om ni har några bra tips? Har kollar upp en del, men inredning, försäkring, el och allt annat är ju en djungel! Har ni några bra tips? Vad som helst mottas tacksamt, allt från bra och billiga soffbord och dammsugare till tips för att hålla en relation levande när man flyttar ihop ❤️

Det viktigaste gällande el är att ni väljer ett avtal överhuvutaget. Har inte superbra koll på hur det ser ut nu men tidigare vet jag att rörligt avtal (som kan göras om till fast under vintertid) varit bäst. Sedan får man välja efter om man vill ha grön el osv också. Gå inte på kundkraft eller liknande företag utan lägg hellre lite tid på att räkna själv. Eftersom ni bor i lägenhet ska ni också se upp för höga månadsavgifter vid lockande ”inköpspriser”. Slå ut månadsavgiften på antalet kw ni beräknas använda och jämför med andra kw-priset. Gällande hemförsäkring kan ni ofta få det till studentpris! Har du jobbat och är med i en fackförening? De brukar ha samarbete med olika försäkringar där du också kan få studentpris. Försäkringen täcker alla som bor i lägenheten oavsett 🙂

Att flytta ihop kan vara krävande. Var noga med att diskutera saker som egentid osv. Hur löser ni det när någon vill vara själv? Ska ni ha ett rum för det? Vi bor i en trea och om jag stänger dörren till kontoret (om jag sitter där vilket jag kanske lite väl ofta gör) så vet han att jag vill vara ifred. Han brukar gå till sovrummet när han vill vara ifred 🙂 Dela upp sysslor (behöver inte vara ristat i sten) men när någon börjar göra allt lär det bli bråk 😉 Gällande möbler går det att hitta mycket fint second hand men ibland säljer butiker också ut visningsexemplar som man ofta kan få rejäl rabatt på!

Svarade dig men det fastnade i modd av någon anledning 🙂

Grattis! 🙂

Gör en budget som täcks av studiemedlet med marginal, spara vid sidan av så ni har möjlighet till bostad även när ni pluggat klart. Om/när ni jobbar är det extra pengar att spara. Skilj på långsiktigt sparande och typ resesparande, möbelsparande, det är INTE samma sak.

Ha en pott att ta av för att möblera och alla de extrakostnaderna som kommer med första hemmet. Köp typ allt så billigt som möjligt på blocket/fbgrupper men ha inte för bråttom att skaffa precis allt direkt. Jag vet folk som går all in på nytt flashigt julpynt just nu men inte ens har fungerande taklampa. Det är kul att inreda, men låt det ta tid. Det är roligare när man har råd 🙂

Håller med! LÅT DET TA TID! Vårt tredje rum stod tomt i nästan ett halvår och vi har precis fått det ordentligt ombonat i sovrummet trots att vi flyttade in för mer än ett år sedan. Min sambo jobbar som flyttkille och kan ibland få tag i fina saker som ska slängas så vi valde att låta det ta tid till något bra dök upp gratis istället för att bra köpa nytt för att fylla ut platsen.

Stort, stort grattis!

Okej, jag kan svara på en del så kan väl andra fylla på. Nu vill många sälja sina soffor för att de vill byta soffa inför julen då släkten ska komma. Då säljer många även sina soffbord, så passa på nu (Blocket och liknande) Ha bevakningar på det du vill ha och gör snabba affärer. Då kan det bli både billigt och i fint skick.

När det gäller försäkring så är det lite olika beronde på vilket försäkringsbolag det är, så ring och hör efter och teckna försäkringen innan ni flyttar in. Be dem guida dig.

Hoppas detsamma och grattis!

Försök att ha förståelse för att ni kanske har olika sätt att se på städning. Försök att kompromissa så att ni dels är rädda om förhållandet, men ändå har det så pass okej hemma att ni trivs.

Om ni ber varandra om att ta t. ex disken, matlagningen eller tvättstugan, säg vänligt kan du ta disken om jag lagar maten? (eller tvärtom) och liknande.

Fixa elavtal innan ni flyttar in. När min sambo och jag flyttade ihop var det inget vi tänkte på och föregående hyresgästs avtal hade inte utgått så vi bodde en månad med att allt fungerade. Lagom till julafton drog de strömmen för oss. Som tur var hade vi inte en massa mat och dylikt eftersom vi skulle fira jul hos släktingar. Så klart kunde de inte sätta på strömmen igen pga av alla röda dagar så vår vaktmästare i huset satte igång den (tjuvkopplade väl eller nåt) och så fick vi ordna elavtal i mellandagarna. Kul så här i efterhand men då kände man sig lite dum. Vi har aldrig berättat om vårt misstag för våra föräldrar, haha =)

Alltså jag har nyligen börjat äta veganskt och jag vet inte om jag gör fel men jag bajsar liksom hela tiden? Ska det vara så? Från typ varannan dag till hela tiden? Och mycket gaser också fast jag slutat med bönor. Help!

Vad äter du för något? Pasta, rotfrukter, grönsaker? Varmt eller kallt? Jag var lite konstig i magen första veckan, sen helt normal

Grönsaker, rotfrukter, baljväxter utom bönor som sagt, nötter och frön. Havregryn till frukost men det har jag alltid ätit mycket. Skippar pasta, ris, vete, det mesta som är halv/helfabrikat.

Men då äter du mycket gasbildande mat. Googla på stoppande livsmedel och lösande livsmedel och försök hålla en jämn nivå. Jag äter pasta, ris och mycket bönor, kokta grönsaker och sojaprotein. Funkar fint

Hehe fatta vad du gör mot miljön nu när du bajsar och pruttar så dant!

Det tar lite tid för magen att ställa om och vänja sig vid att jobba med alla grönsaker. Inget konstigt. Hört att det kallas ”veganmage”? Håll ut och köp mjukt toapapper ?

Men jag har alltid ätit mycket grönsaker, tycker inte det borde vara en jätteomställning?:(

Dwt blir en omställning eftersom du äter mer nu och slutat med annat. Använd google! Det du upplever är helt normalt

Okej. Found this. Stämmer det för er? Nu undrar jag mest, vad är kvar om jag inte vill äta vete och ris? 🙁

Gasbildande livsmedel:
? Paprika
? Gröna ärtor
? Blomkål
? Brysselkål
? Rädisor
? Kålrot
? Fiberrikt bröd med hela korn
Lösande livsmedel
? Socker och sockerrika produkter, tex juice
? Alkohol
? Katrinplommon, färska plommon ? Kiwi
? Päron (mogna)
? Messmör
? Kaffe
? Vitkål
? Rödkål
? Lök
? Livsmedel sötade med sorbitol
? Ärtor, bönor och linser
? Skal från äpplen och päron
? Färsk gurka med skal

Oj, Lösande -> kaffe hörde inte till den listan, alltid nåt 🙂

Det är olika för olika personer och vad du äter till. Äter jag ris tex kan jag äta böngryta till utan besvär. Äter jag bara grytan med grönsaker så får jag besvär. Testa dig fram. Tänk på vad du äter och när besvären är som störst, uteslut då det och se om det blir skillnad

Okej, förlåt dum fråga men hur vet man vilket livsmedel man får besvär av? Jag har såklart googlat runt, symptomen kommer 18-36 timmar efter man har ätit något, eller ibland ganska direkt om det gör magen orolig. Under det spannet har man ju ätit många olika måltider? För att inte ens gå in på det här med att kombinera med olika saker. Känns som ett jätteprojekt att bena ut :/

Men testa dig fram. Ät ungefär samma sak varje dag, ta bort en ingrediens och känn efter om det blir skillnad

Det påverkar mitt sociala liv, jag har fått ställa in massa saker redan och jag blir nästan arg på djur och undrar varför i helvete jag ska straffas när jag anstränger mig så. Jag har redan ont i tänderna av allt tuggande, räcker inte det?

Okej, du trollar?

Jag är på jävligt dåligt humör, ursäkta!!

Fast en sallad kan ju ta en ”evighet” att äta upp. Gott, absolut men… så jag förstår dig, ”Snälla hjälp”.

Hej, en vegan här. Jag och alla veganer jag pratat om bajs med säger samma sak: bajsar gör man 3-5 gånger per dag som vegan ? Är ju en positiv sak! Bajs ska inte ligga och gro i magen eftersom det är ohälsosamt.

Gaserna är ofta bara pga. ovana och något som går över när magbakterierna vant sig vid alla fibrer och gasbildande ämnen. Jag har ätit mig frisk från ibs tack vare dem veganska kosten (men mycket bönor, kål och fullkorn) och är typ gasfri idag. (Och ibs-fri.)

Nja. Mer än två gånger om dagen så har du en för överaktiv tarm. Och det är inte bra. Inte för tarmen och du hinner inte ta upp alla näringsämnen du behöver.

Inte sant TRH, det beror på att en ofta äter större mängder mat som vegan och såklart får en aktivare tarm av alla gosaker. Bara bra. Från mun till toa ska ta max 12 timmar.

Nej det är inte sant. Det är inget fel om man inte ens går i gång om dagen utan tex varannan dag.

(Men jag borde skrivit att hen förmodligen har en för överaktiv tarm)

PS Är imponerad över hur många veganer som tydligen får alla sina blodvärden kollade. Alltså alla, inte ens bara de vanligaste. Inte precis något som kreti och pleti får gjort på regelbunden basis. ☺️

Man blir erbjuden det av sin läkare när man säger att man är vegan.
Iallafall en gg om året kollas mina värden

Jag har fantastiska blodvärden så som tur är verkar inte min ”överaktiva tarm” ha några problem med att ta upp näringsämnena trots många år av vegankosten.

Gjorde jag också. Men efter över 1 år så vande sig magen vid allt fiber. Kan det kanske vara så att du äter järntabletter samtidigt? Blir skälv lös i magen av järn och måste kacka 3-5 gånger per dag. Annars 1-2 gånger efter att magen ställt om sig till veg.

Beskriv den sterotypiska tandläkaren?

*stereotypa

Tråkig och ful med dålig andedräkt och gula tänder

Kalla händer, nitisk

Då skulle ni se min tandis tiopängare med humor. Jackpot!!!

Trevlig, kompetent, serviceinriktad och empatisk.

Mina två tandläkare som jag haft har båda varit riktigt snygga och trevliga!!

Jag har ett problem i min relation: jag får ingen verbal bekräftelse från min pojkvän/sambo. Han visar sin kärlek på tusen andra sätt så det handlar egentligen inte så mycket om honom utan om mig och min egen osäkerhet. Känner att mitt självförtroende krymper lite för varje månad som passerar utan att jag får några komplimanger och jag vet inte vad jag ska göra. Vi har pratat om det MÅNGA gånger men det hjälper helt enkelt inte. Så jag hade velat ha tips från andra som lever eller har levt i en relation utan verbal bekräftelse, hur man kommer över det och slutar känna att något saknas. Jag trivs ju i förhållandet och jag blir uppvaktad på många andra sätt, men jag kommer från ett hem där vi alltid varit frikostiga med komplimanger och snälla ord så det är svårt att vänja sig vid att inte få några alls.

Du får väl bara försöka att acceptera att hans sätt att visa kärlek inte är i form av komplimanger, utan ta åt dig av att han visar kärlek på sitt sätt ? människor är olika. Det är inte alla som är uppväxta med komplimanger osv hemma och då kan det lätt bli att man inte heller visar sin kärlek på just det sättet, då det inte faller naturligt för en.

Man kan ju liksom inte bygga om andra människor. Är man inte en person som visar kärlek vi just komplimanger men gör det på andra sätt så kanske det kan få vara så. Man måste ju respektera varandra och förstå att man är olika. Man vill ju inte att det ska bli krystat och onaturligt och att ens partner ska säga saker bara för man bett om det.

Jag håller med! Är själv en sån som mer visar med vad jag gör hur jag känner och bryr mig om någon. Är så dålig på att sätta ord på mina känslor… kan ju bli krock när den andra är som du. Men nu vet du ju hur han funkar, så du får försöka översätta hans handlingar till ord 🙂

Åh känner så igen mig i det du skriver. Har det exakt samma i min relation. Vi har också pratat om det flera gånger och jag försöker påminna osv, men det är liksom inte superkul att säga ”säg att jag är snygg”:)))) Men jag har försökt se alla andra bekräftelser som han ger mig istället.

Jag och min man har varit tillsammans i 21år. Ibland är jag verkligen spytrött på han och då brukar jag säja ”just nu är du inte min favvo, bara så du vet” och ibland så känner jag sån ofantlig kärlek till honom och säjer ”aaah du är min favorit i geeela världen”. Raka rör, inga krusiduller, jag gillar det. Ibland brukar jag checka hur jag själv ligger till och frågar då ”hur mycket tycker du om mej på en skala 1 till 10?”. Ingen av oss är särskilt bra på att spontant uttrycka kärleksbudskap men fasen vilket team vi är!

*heeela

Går det att underlätta för honom, A? Ställa ledande frågor och be honom lägga till något snällt ord extra?

Har du testat att behandla honom som du själv vill bli behandlad, Dvs är DU duktig på att ge honom komplimanger? Om du ger honom komplimanger ofta så borde han till en början iallafall kunna säga ”tack, du med” och efter ett tag kanske han själv bygger på det därifrån och på eget initiativ börjar ge dig komplimanger eftersom att det blivit mer naturligt i er vardag? Kan vara värt ett försök iallafall ?

tack för era svar allihop, jag vet ju såklart att man inte kan ändra på en person. Men det känns så främmande för mig att han inte kan tvinga ur sig ett ”vad snygg du är!” om så hans liv hängde på det. Jag är absolut inte sparsam med komplimanger, för mig faller det sig liksom naturligt och jag förstår att det inte gör det för honom. Men jag kan ändå komma på mig själv med att känna en viss bitterhet över att han verkligen inte kan förmå sig att göra NÅGONTING för att möta mig på vägen. Det går bara inte. Totalstopp. Jag tänker inte ens ta upp det fler gånger, för det slutar bara med att vi båda blir ledsna och känner oss otillräckliga. Men gud vad jag längtar efter att få höra att jag är vacker och smart och uppskattad.

Jag förstår dig! Jag kan säga vänligt: nu behöver jag beröm! Eller: tycker du att min nya frisyr är fin?

Läste på nätet:

En del partners ger beröm, andra visar mer genom kramar och vissa visar det genom att ta tag i praktiska saker / vara hjälpsamma.

Alla klarar inte av alla tre sätten av ovanstående. Däremot går det att träna upp. Skicka länkar på hur han kan göra och hur du vill ha det. <3

Vad är det roligaste som hänt denna vecka? Berätta gärna ?✨?

Fick besked idag att jag klarade min senaste tenta! 😀

Härligt! Grattis.

Att jag överlevde?

Var på dejt och hade det jättetrevligt. Är så rädd att jag ska sumpa det bara, blir så blyg när vi stöter på varandra på uni (vilket vi gör ganska ofta, liten skola) och vågar inte alls vara mig själv på samma sätt som när vi är själva. Bajs.

S, du äger det vet du egentligen! Försök att tänk som jag: försök att fånga den du vill ha för sedan kommer du tacka dig själv lika ofta som jag tackar mig själv. Gå in i en roll och försök vara mer som du var på dejten. Låt inte detta stoppa dig!!

Fick samtal om att jag gått vidare i processen för ett nytt jobb. Nästa steg är det sista, att träffa de kollegor jag i så fall skulle jobba närmst samt Sverigechefen. Nervös men taggad!

Spännande! Grattis så jättemycket! Ska hålla tummarna.

Att jag har kommit till mycket bra insikter och beslut.

Att jag har fått tillbaka min annars goda självkänsla och mitt goda självförtoende efter en tid av övertänkande.

Kommit fram* till

Idag tog jag på mig en utmaning om att hålla en presentation om ny teknologi inför 200 personer i januari 😀 Har aldrig gjort något liknande förut så är spänd inför utmaningen och stolt för att jag pushar mig själv utanför komfortzonen!

Jättebra jobbat, Emma och ju fler gånger du håller presentationer, desto mer glädjefyllt och avslappnat känns det även innan det är dags. Du ska vara stolt, ja!

Roligt och roligt… men jag skickade in en inlämning jag kämpat med idag och efter det städade jag lägenheten som blivit en soptipp (på grund av inlämningen). Tittade också på en film som avslut för att fira lite, det var många veckor sedan jag hade tid till det. Ibland är de små sakerna värda mest ?

Grattis så mycket och då är det såå värt att disken får vänta.

Vad är era bästa tips gällande personliga brev när man söker jobb? Jag har (såklart) försökt läsa mig fram till hur man skriver ett bra personligt brev men det känns ändå som att det inte blir riktigt bra. Tänker att det är bra med tips från ”riktiga personer” som faktiskt vet vad som funkar och inte!

Hade lite svårt med det där själv… och frågade väl några olika som råd. Men de hade olika uppfattningar allihopa, så man får försöka hitta något som passar en själv och som speglar den personen de träffar. Min syster som hjälpte mig skriva ihop lite, har ett mycket mer högtravande språk än jag. Så fick ju skriva om meningar lite så att det lät som det var min ord!

Inget ordbajseri.
När jag läser personliga brev vill jag känna att brevet är personligt, det ska ju utmärka dig från högen av sökande.
En gång när jag själv sökte jobb började jag med ”jag har en dröm” och fortsatte med den meningen i varje nytt stycke.

Stort tips är att skriva personligt till företaget. Nämn saker de skrivit i sin annons och varför du passar till det. Prata med människor i din omgivning vad de tycker är dina styrkor/hur du uppfattas, kan vara svårt att komma på själv men det är en typisk bra grej att ha med 🙂 tex ”andra uppfattar mig som engagerad och lösningsorienterad”. Lycka till!!

Skriv om varför du vill jobba på det företaget. Vad du och kan och hur du kan bidra. Hur du har varit på tidigare arbetsplatser osv. Sälj in dig själv! Låter säkert hårt men jag är lite allergisk mot personliga brev som innehåller personliga saker såsom vad man gör på fritiden.

Leta gärna efter formuleringar på fackföreningssidor, hemsidor för chefer och liknande. Försök att få det personligt och unikt. Beskriv hur det har visat sig att du t. ex är lättlärd.

Exempel!! Ta orden från annonsen och ge exempel på hur du är så: ”Vi söker en ambitiös…” // ” jag skulle beskriva mig själv som ambitiös för att…”

Träffade en kille nyligen, hade sex första dejten. Ingen big deal för mig, det var härligt och kände på mig att det kunde bli så. Men jag tyckte han var väldigt trevlig också och kan absolut tänka mig att fortsätta hålla kontakten. Vi har hörts lite, men jag känner på mig att det inte kommer bli så mkt mer. Hursomhelst: den eviga frågan, tycker ni att sånt här sumpar chansen till att ses mer seriöst? Erfarenheter?

Vad var förväntningarna innan? Hade ni nämnt det? Hade det inte kommit på tal men man haft sex så hade jag tolkat det som en engångsgrej, som att det var syftet med att ses.

nä inte nödvändigtvis, tänker jag? jag och min sambo är på 3e året och honom drog jag med mig hem efter en blöt kväll på krogen ? beror väl på vad man är ute efter eller om man bara är ute efter ett ons ☺️

Samma här! Jag träffade mitt ex för första gången på krogen, vi drog hem till honom och jag tänkte väl att det bara skulle vara en engångsgrej. Men sen blev vi ihop och var det i 4 år ?

Tror helt ärligt inte att det hänger så mycket på just NÄR man har sex. Jag och min kille hade sex första dejten och är nu sambos. Gick också in med inställningen att det inte var någon big deal, men att han var nice och att jag ville fortsätta ses för att se vad det skulle leda till. Om du är osäker, så ta det chill och avslappnat utan förväntingar på vad det ska leda till – men vill du fortsätta ses så kör! Haka inte upp dig på att ni hade sex första dejten ⭐️

Träffade min man ute, sex första kvällen och efter 25 år och 4 barn ff väldigt kär ?

Blir det omval i Sverige?

Ja

Ja

Hoppas inte!!

Hoppas inte. 400 miljoner i kostnad och vem kommer ändra sin röst. Inte klokt.

Tror att många som röstade på C och L blev besvikna nu iom att de inte röstade fram Kristersson.

Besvikna? C och L har ju hållt sina vallöften om att inte ge SD inflytande. Om moderaterna och kd inte hade varit pro SD så hade vi haft en Alliansregering. Varför får Annie all skit nu?

Kolla centers instagram, inte många hurra rop.
Alla röstade inte på dem av just dr anledningarna du räknar upp, du måste tänka större än en enskild fråga. Många är säkert glada att de håller hårt på det, lika många är irriterade över samma sak

Jag röstade centern just pga av denna enskilda fråga. För mig var det otroligt viktigt att ej vilja på ngt sätt samarbeta med SD. Och jag är glad att Annie håller det löftet.

Ja, precis min poäng. Du representerar inte alla som röstat på dem. För vissa är det viktigt, för andra är det viktigare att vi har en allians regering.

Upplever inte alls att varken M eller KD är särskilt för SD. Snarare att de inser att med tanke på hur läget ser ut så finns det inte så många andra möjligheter.

Möjligheten fanns att ta ordentligt avstånd fr SD som C och L gjort. Men istället så närmar de sig.

Håller med! Var samma sak den andra borgerliga mandatperioden för 8 år sedan, och sosseregeringen för fyra år sedan, i vanliga fall kallas det minoritetsregering. Ingen big deal. Om C och L släppt fram Alliansen hade SD kunnat få svartepetter om de under mandatperioden väljer att inte vara konstruktiva.

Många. De som VILL ha en allians regering kommer byta parti till M eller KD. De som vill ha S regering gör bäst i att rösta på just S eller V. Många som röstade på tex F tänker om och lägger en röst så de påverkar.

Ja och då försvinner förhoppningsvis Annie (C hoppas jag blir kvar). Troligen ökar S, M och SD vid extraval och tyvärr åker nog ett eller två partier ut helt. Är inte lika många som röstar i ett extraval

Alliansen är inte kvar längre, och det ser ut som Sverige vill se rödgrön regering.
Är så trött på den före detta Alliansens bråk och krumbuktande.

Trodde ja häromdagen, nu vet jag inte. Jag hoppas inte samtidigt som jag hoppas. Vill se Ulf Kristersson som statsminister.
Dock tror jag inte att så många kommer ändra sina röster. Jag kommer inte göra det i alla fall. Och jag tror att om det blir nyval blir det nog till SDs fördel, en känsla jag har bara, utan några direkta argument…

Kommer det alltid vara så här? Hur blir jG tillfreds med mig själv och tillvaron? Hur övertygar jag mig själv att alla inte har det mycket bättre hela tiden och att gräset kanske inte är grönare på andra sidan? För ett år sedan jobbade jag på kontor och såg alla som reste och upplevde saker och blev såååå avundsjuk på allt de fick ut av det och hur underbart de hade det. Sedan reste jag och det kändes aldrig som att jag reste som dom? Gjorde inte lila fantastiska grejer och mina solnedgångar är inte lika fina. Sen var jag avundsjuk på alla som bodde utomlands. Nu bor jag själv utomlands och tror att alla lever livet i Sverige. Jag känner mih misslyckad och känner att jag inte kan göra mina föräldrar stolta. Jag känner att jag inte åstadkommer något och att mina erfarenheter är mindre värda än andras. Jag mår dåligt över att jag inte pluggat ännu, men vet inte vad jag vill plugga. Jag känner mig alltid ful, fulast. Jag har gett upp att fixa mig för det blir liksom inte bra ändå. Livet är bara halvdant hela tiden, men aldrig så dåligt att jag inte kommer upp ur sängen. Är jag helt enkelt en grå människa dömd till detta? Sorry för klagande men har undrat länge nu. Varför blir jag aldrig nöjd och varför hatar jag mig själv i alla situationer? Varför lyckas aldrig jag? Försöker jag inte hårt nog? Förväntar jag mig för mycket?

Men vad vill DU göra? Vill du resa för att du vill upptäcka världen eller för att alla andra reser och det ser nice ut? Om du bara ser till dig själv? Utan att tänka på vad som gör dina föräldrar stolta, osv. Du är inte dömd till någonting och jag kan helt känna igen mig i den prestationsångest du beskriver så jag fattar att det inte är lätt. Men gör du saker för din skull eller för att det verkar nice eller som rätt sak att göra? Förstå mig rätt ?

Tack!
Jag vill hitta ett sätt att känna ett inre lugn. Jag vill inte känna att jag ständigt jagar att bli nöjd. Men jag liksom vet inte. Jag kan inte föreställa mig själv i framtiden. Jag känner att jag är malplacerad i allt. Vill kanske inget? Vet inte. Vad jag minns så hade jag drömmar och ambitioner förr. Hur kommer man på vad man vill göra i livet haha? ?❤️

Går i kloster och mediterar.

Hade jag varit du hade jag funderat på vad som genuint får mig att må bra. Är det att hänga mycket med folk på dagarna? Att vara själv? Vad hade du för drömmar och ambitioner förr, finns det något i det som fortfarande lockar om du bryter ner det?

Och kom ihåg, vet du inte vad du vill så är det fine det med! Allt löser sig! Stressa inte över att du inte har pluggat än, man måste inte det på en gång 🙂

Jag har tyvärr inget svar men blev så tagen. Känns som jag själv skrivit det ❤️ Hoppas du hittar din egen röst någonstans i bullret och lyssnar på den. ??

Tack fina du ❤️
Bullret är en bra beskrivning f.ö

Anonym 20:20

Jag tycker att du låter så vänlig, ödnjuk och empatisk och du sätter ord på hur många känner det idag. Vänd den vänliga, empatiska sidan även mot dig själv och tänk så som du skulle ha gjort om det gällde någon annan.

Det är bra att ha mål i livet och sträva framåt, men gör även som djuren; lev här och nu och försök att aktivt känna tacksamheten ta över.

En del skriver ner tre saker varje kväll att vara tacksamma för, men jag tänker hellre på hur mycket fint jag har så det är nog individuellt vad som för in tacksamheten över det vi har, alltmer i livet.

Att skriva så fint och bra som du gör, är en sak du kan vara tacksam för. Texten visar att du har lätt för att uttrycka dig, sätta ord på dina känslor och att du inte tar saker för givet.

Mitt tips är att värdesätta dig själv mer och ”tala snällare till dig själv” som det står om i vissa böcker. Kram

Hej! Tack snälla du för att du tog dig tid att svara. Få personer som skulle lägga den tid du gjort för att få en främling att må bättre.
Jag har haft en i allmänhet dålig dag (kväll här), och min hjärna klarar inte av att i ord beskriva hur tacksam jag är du tagit dig tid till detta. Tack igen. Jag ska försöka ta åt mig ❤️

Blir rörd av dina ord! Betyder så mycket för mig. <3 <3

Jag tror att det är så där i perioder i livet, oavsett hur mycket kunskap och erfarenhet vi har. Jag tror dessutom att det inte helt går att slippa just de perioderna. Jag är inte avundsjuk på andra, det är befriande, men jag kan ta in saker känslomässigt som jag hade lovat mig att jag som är där jag vill vara i livet, inte skulle ta åt mig av.

Jag tror att i ditt fall behöver du göra som jag nyligen gjorde: dels skrev och pratade av mig så att orden inte kom mer om det jobbiga. Ältade klart, helt enkelt.

Sedan jobbade jag upp självkänslan igen. Tänkte att:

du vet att du är bra utan prestation, du vet vad du har åstadkommit och du vet att dina val i livet är så bra.

Sedan gödde jag mitt självförtroende. Fick jag beröm i mail så läste jag om mailen fyra gånger. Haha. Och tog in vartenda ord.

Gick jag igenom gamla papper så var jag noggrann med att ta mig tillbaka till den tiden i tanken, då jag var mer framgångsrik ”på pappret” (nu på andra minst lika värdefulla sätt). Jag ”matade” mig själv med stora skedar och tänkte ja just det, så sa de då osv.

Så reagera och agera på att du känner så här. Ta tag i det och skapa det liv du vill ha. Titta inte bakåt när det gäller det som ännu inte blivit av, sträva framåt på ett positivt sätt, men lev och NJUT av nuet.

Titta på någons (eller ditt?) husdjur och se så AVKOPPLAD djuret ser ut. Inga bekymmer där inte om framtid. Mest lite putsande, ätande, vilande, sovande. Och ändå så nöjda med sitt liv, sig själva och sina mattar och hussar.

Du vet som när man tittar på en bild på en hund eller katt som sover och man själv blir så behagligt trött?! Överta känslan av att du duger alldeles utmärkt även när du inte studerar.

Och tänk så bra att du vill studera. Det går att göra det sedan. Kolla på nätet, det finns kurser att ta emellan allt annat. Distansstudier. Bibliotek.

Men du behöver tro på dig själv mer, acceptera dig själv precis som du är – här och nu och i framtiden. Jag tror på dig, så överta min känsla med det. Så som med husdjurens behagliga avslappning.

Allt gott till dig!

Finns ett långt svar i modd till DIG?

Hej! Jag svarade och försökte uttrycka min tacksamhet förnyat du tagit dig tid att försöka få mig, en främling, att må bättre, men min mobil är kass (därav alla autocorrectfel) och allt stängdes ner innan det skickades.

Tack i alla fall. Jag ska försöka ta åt mig. Drt betyder mycket att höra dina ord.
Kram!

Känner så igen mig i din beskrivning!
Men det har blivit bättre på senaste tiden, tror det har med åldern att göra (är 26, hur gammal är du?).
Känner typ att jag känner mig själv mer nu när jag provat olika grejer, som att bo utomlands t.ex.. Innan jag själv hade erfarenheten kunde jag som du bli avundsjuk på de som bodde utomlands, men nu när jag gjort det drar jag mig till minnes att det inte passade mig så himla bra, saknade hela tiden familjen och stabiliteten i Sverige.
Sen har jag avföljt ALLA inspokonton på Instagram som bara gav mig ångest. Förstod inte innan jag gjorde det att till synes harmlösa konton med bara härliga bilder och positiv energi (typ Janni Delers) fick mig att känna mig så fruktansvärt otillräcklig, ful, tjock och tråkig.
Blev bättre också i samband med att jag började plugga på uni till ett yrke jag verkligen vill jobba med. Känns som jag har ett mål nu som är utmanande men ändå tillräckligt lätt för att jag ska klara av det. Varje avklarad tenta ger mig en galen självförtroende-boost.
Hoppas det blir bättre för dig, alla förtjänar verkligen att känna sig nöjda med sig själva och sitt fina lilla liv man tilldelats.

Mycket bra svar till henne och grattis!

Tack för din tid! Jag behöver rensa lite i insta-listan. Jag är 23 för övrigt, men känner mig gammal(?). Känns som att livet runnit mig förbi.

Tack återigen för peppen ❤️ Hade inte min mobil varit ett skämt och min dag allmänt kass (kväll här nu) så hade jag svarat utförligare. Du ska veta att jag verkligen är genuint glad över ditt svar i alla fall, även om jag är dålig på att visa det.

Tror ni på tomten

Nä, den är full av ogräs efter att sommarens hetta tog död på gräset.

Jag är tomten ??

Åh! Hej tomten!

Min kille säger att föräldrar har favoriter bland sina barn och älskar det ena barnet mer. Fast ingen vågar erkänna det. Kan detta stämma?

Ja! Jag är den mindre värda av mig och min syster.

Har du barn?

Nope! Men det här ju min syster.
Hurså? Är det de som alstrar barnbarn som blir mest älskade?

Ja att man känner mer likhet och der sig själv mer i ena barnet tex

Har du barn?

Japp

Jag tror att man älskar sina barn på olika sätt – inte olika mycket. Är inte förälder, men det är nog så jag skulle gissa att det är.

Har aldrig märkt ngt i mon familj iaf… men det borde väl kunna vara så i viss familjer.

Jag är den minst älskade för jag har ingen akademisk utbildning, jobbar med ”fel” jobb,är gift med ”fel” man och bor i ”fel” område i ”fel” stad.

Tvärtom hos oss. Fyra syskon, jag är den enda med akademisk utbildning, körkort, bil, jobb, lägenhet, är singel och bor i ett bra område. Min mamma bryr sig inte ett skit, skrev till henne för 3v sen när jag spydde av smärtor pga endometrios och trodde att jag skulle dö. Jag skrev senare på kvällen i familjechatten ”Jo jag lever om ni undrar men jag mår riktigt dåligt”.

Hon har fortfarande inte hört av sig för att fråga hur jag mår. Man känner sig både värdelös och oälskad.

Förlåt men din mamma är hemsk

Så kan det kanske vara, fast det låter för sorgligt. Jag älskar mina barn (son och döttrar) precis lika mycket, tanken på att vara utan någon av dem är fullkomligt olidlig. Däremot uppfattar dem min kärlek på olika sätt – äldsta dottern tex tycker att det bästa som finns är när vi läser högt tillsammans, bara hon och jag. Det är att mamma visar sin kärlek för henne liksom, medan tex sonen vill ha mer kramar och närhet.

Älskar dem lika mycket, behandlar dem och bemöter dem så likt jag kan men ger var och en det ”extra” jag vet de vill ha för att bekräfta att jag älskar dem.

Jag har diskuterat detta mycket med min sambo. Han har tre syskon, jag två, och vi har två barn tillsammans. Vår upplevelse är verkligen inte att det är så. Man älskar sina barn lika mycket men på olika sätt. Min dotter är t.ex lite ”knepigare” och ibland tar det mer energi att älska henne, men kärleken är PRECIS LIKA STOR som till sonen. Tror det är det vanliga.

Vad fint skrivet. Att det ibland tar mer energi att älska henne men att kärleken är precis lika stor. Det tar jag med mig.

Absolut att dom har.
Därför tag jag beslutet att flytta halva landet bort från övriga familjen.

Hur går det för dig, nomore? Minns dina tidigare inlägg och tänker på dig ibland. Hoppas att du trivs på den nya orten!

❤

Hej ”no more”. Jag minns dig! Du är så stark! Hur mår du nu? Kom ihåg att en stor omställning (både känslomässigt och med flytt, osv) kan ta ett halvår-år innan allt känns mer som ”hemma”.

Önskar dig allt det bästa!

Tack snälla. Allt är så jätte bra här. Ångrar ingenting.
Har ingen kontakt alls med ”familjen” och det trivs jag förträffligt med.
Träffat mycket nya vänner och ja livet är bara bra.

Underbart att höra! All lycka till dig.

Jag blir JÄTTEGLAD för din skull No more!!!

Så bra att du skriver ”familjen”

Det är rätt tänkt

Jag minns ju vad du skrev, som sagt ”no more”

Älskar alla lika mycket gör jag, men känner skillnad i hur bra vi klickar, harmonin på något sätt. Men det speglar nog mest mina energinivåer. Äldsta barnet har mycket energi och vill hela tiden att det ska hända saker, de andra är mer nöjda och lugna. Segstartade. Olika faser, men ofta på vardagar blir jag ju lite trött och irriterad på äldsta. Synd, och hon är nog mest lik mig.

E, ofta är det viktigaste att man är medveten om det, då går det att ändra på. <3

Tack för påminnelsen, det tar jag med mig!

Till E: ?

Har bara ett barn men tror verkligen att jag aldrig kommer kunna älska ett barn lika mycket som honom. Tror att ettan har en speciell plats i ens hjärta, just för att det är denne lille person som visar en vad kärlek är för första gången. Lovar att återkomma när jag har fler barn med en utvärdering av min hypotes!

Sara, om du redan nu har så mycket värme för ditt barn så kommer det räcka alldeles utmärkt till de ev. fler som du får. <3

Så trodde jag med att jag skulle känna. Var livrädd innan barn nr 2 föddes – ”kommer aldrig kunna älska ett barn till lika mycket” Men jo, det kunde jag. Hjärtat växer. Älskar inte min förstfödda unge en bit mindre för att vi fick ett barn till. Kärleken bara dubblerades ❤️❤️

I vissa fall så stämmer det för en del, ja. Absolut! (Tyvärr)

För egen del så är det exakt lika mellan barnen med hur starkt jag känner – maximalt! Och det gör det enkelt för det vet de och det gör att de aldrig tvekar på det. Jag både visar och säger det!

Har en 5 åring och en 1,5 åring. Ibland sitter jag på kvällarna och gråter för att det känns som att jag älskar min minsta mer än min 5 åring. Fast egentligen så älskar jag nog båda lika mycket, men lilla är liten och söt medan stora trotsar, skriker och härjar så att man inte orkar. Älskar stora så mycket, men de är i olika faser och lilla kommer nog också dit snart. Så jag vet inte, men jag tror att jag älskar båda lika mycket, men lilla behöver mig mer och hon är lättare just nu. Usch så komplicerat.

Om ett tag har de förhoppningsvis mer glädje av att leka tillsammans.

Att du vågar sätta ord på det lättar väl? Vi kan inte tänka perfekta tankar jämt. Du är säkert alltför trött nu på flera sätt. Ha inte dåligt samvete utan tänk att det nog blir bättre med tiden och om möjligt – ge 5-åringen extra mycket uppmärksamhet. Det har du säkert redan prövat men mer med känsla.

Så OM det är möjligt, gör det dels när de är tillsammans men försök även att få helt egen tid med femåringen. Någon kanske kan avlasta dig dessutom och försök att sänka kraven på dig själv.

Anonym 23:18:

Känner med dig så!! De där tankarna kommer att släppa vartefter. Det är som med utvecklingsåldrar, de som inte har ett barn i ”trotsåldern” då eller andra generationer, de kan komma med råd men det är ju de föräldrar som är mitt i det som kämpar där och då och just då kanske undrar hur de ska orka vara pedagogiska för 500:e gången. ? Inte de som står bredvid och tycker och tänker.

Mitt bästa tips för att tänka bort sådant är att jag tänker: okej: då tar du över en vecka eller två.

Sidospår, sorry men vad jag menar är att du är här och nu där det är tufft. Det kommer smidigare perioder och dessutom ganska snart. Kan femåringen träffa andra i samma ålder ibland för att skratta och leka av sig? Ändra fokus för en stund?

Självklart älskar du femåringen lika mycket, men om du tvingar dig att vara korrekt även i tanken som femåringen inte ens vet vad du tänker. Då blir det tufft för dig. Var mycket snällare mot dig själv, låt dig ”simma mer medströms”.

Försök tänk att det blir lätt så här eftersom din lilla 1,5 åring precis som du också beskriver, behöver dig mer ”hela tiden” och än så länge… inte är fem år med lika mycket egen vilja.

Det brukar dock bli mycket lättare med andra barnet, de lär sig av sitt / sina lite äldre syskon. Försök vänd tankarna och tänk så om femåringen: att ha ett syskon lär sig båda av massor. Mycket kommer ”gratis” med det.

En sak till. Att låna barnböcker och att göra utflykter i skogen, ta ännu fler turer till lekparken / stadsparken/ vattnet för att låta inte minst femåringen få mycket utlopp för all energi är bra. Och känns det bara hopplöst: tänk på att snart vänder det, de kan nog leka mer ihop och då kommer du uppskatta det såå mycket. <3

Ja men det tror jag. Eller kanske snarare så att man älskar sina barn lika mycket men på olika sätt pga att de är olika individer och att det då kan uppfattas som att man älskar det ena barnet mer.

Sen tror jag att det är vanligt att det är en bättre relation mellan ena föräldern och ena barnet, men det tror jag inte behöver ha med olika älsknivå att göra. Tex berättade pappa att han var väldigt mycket mammas pojke, min faster väldigt mycket pappas flicka och sen kom sladdisen till min farbror och han blev allas gullis.
Och det är typ samma i min familj, jag är pappas flicka och min bror är nog mer mammas pojke.

Hmm? Ingen vågar erkänna? Tror att en viss oro över ett visst barn kan ge sken av ”mer kärlek” Tycker faktiskt att frågan är underlig. Inga barn själv dock.

Fast Kloka klockan det är väldigt bra att du skriver så där rakt på sak, för själv har jag sett både och. Jag är mycket tacksam över att jag älskar mina barn exakt lika mycket och dessutom inte har en favorit. Så har jag tänkt och känt till 100 % dessa år som jag har varit och är förälder.

Men jag har sett och hört motsatsen. Ja, faktiskt. Och en av de som kommenterar här inne (”No more”) flyttade t.o.m långt bort för att slippa se och märka av favoriseringen av ett (minns ej om det var fler men systern) syskon men No more mår bra nu där hon bor skrev hon igår vilket verkligen glädjer mig.

Jag tror absolut inte föräldrar älskar sina barn olika mycket. Däremot kan man ha en favorit tror jag. Min syster har alltid varit min pappas favorit. Mådde extremt dåligt över det förut men nu bryr jag mig inte alls. Jag vet ju att han fortfarande älskar mig lika mycket

Klokt tänkt!

Och generöst tänkt. Det är så med mycket: om vi vänder våra tankar så kan mycket vara mer uthärdligt. Inte alltid lätt för alla i praktiken dock.

Jag föreslog runt 17.00 att jag och dejten skulle träffas 21.00. Jag har fortfarande inte fått något svar. När ska jag ge upp och ha en trevlig kväll för mig själv istället? Det är vår andra dejt så jag har inte ”fastnat” för människan så för stunden lockar det mer med egentid.

Japp, sitt inte och vänta. Inte värt det! Din tid är fan värdefull om han inte svarar så har han loosat sin chans. Om han inte skulle ha en extremt ”bra” ursäkt. Typ att han suttit hos veterinären med sin katt som svalt en glödlampa så svarar man! Så uppkopplade som folk är nu för tiden med mobilen i handen hela tiden. Antingen spelar han svår, leker med dig, eller är försöker rädda sin katt så hitta på något härligt för dig själv, götta lite egentid i soffan och något gott att äta och se på! ?

Typ nu! Det är ändå fredag så skulle han höra av sig sen får du säga att du mötte upp några kompisar istället. Även om han har en anledning eller missade att svara ,jag hade fått panik om jag trodde jag pajade nåns fredagkväll.

Nu behöver jag era kreativa råd! Jag tycker det är sååååååå tråkigt att träna och har ingen som helst motivation att börja med det. Men skulle verkligen behöva det. SÅ, tips på träning?? Får gärna ta så lite tid som möjligt och vara tillgängligt. Har ett litet gym i närheten men slipper gärna det också… är jag helt hopplös? För bakgrunds skull så är jag ryttare och rör mig nog mer än många. Men det är slitsamt och vill hålla i många år.

Det bästa är ju att hitta ngt som man tycker är roligt, så att det inte riktigt känns som träning. Frågan är vad du vill fånig av träningen, rörelse eller muskler tex

Åh jag älskar att träna! Om du har kort om tid – intervaller? Jag kör löpintervaller på ca 30 minuter när jag har kort om tid. 6-7 min uppvärmning och resten intervaller. Kör i din takt utan press eller krav och öka successivt. 10 minuter är bättre än ingenting! Spring 1 minut snabbt och 1 minuts vila, eller vila mer om du måste. Lite bra musik i lurarna för motivation!

Testa tre månader med en bra PT (dvs någon som har fokus på bra och funktionell träning, inte på att puta med rumpan och se snygg ut..) och se om du hittar något du gillar. En bra PT kan hjälpa till med att motivera och få träningen till att bli något kul.

Tycker inte heller att det är kul, men jag har faltiskt hittat nåt jag gillar o det låter jättetöntigt men jag hakar på Leslie Sansone på youtube, du vet ett sån typiskt energisk amerikansk kvinna som kör indoor walking med en massa överglada personer hahah. Det funkar asbra för mig, jag går liksom på deras happy face och får för mig att jag också har kul haha. De flesta pass kan bli riktigt intensiva så det är inte bara vanlig gång liksom. Jag gillar’t!

Hahah gud vad mysigt det där var, nostalgin!

Kolla mymowo och se om du hittat något skoj!

Jag tror jag har en crush för första gången i mitt liv. Jag pluggar på universitetet och killen går i min klass. Vi har pratat lite då och då, men hänger inte riktigt i samma gäng. Hur tar jag kontakt och hur kan jag hinta om att jag är intresserad? Jag är 21 och har noll erfarenhet… Känner mig så lost, kan ingenting om sånt här.

Tänk bara som du skulle gå fram till en kompis! Jag är i samma ålder som du och det fungerar för mig;)

Va naturlig, dig själv. Agera som att det bara är en kursare du gillar som person. Snacka och snart ser du om det klickar. Det går av sig själv om det finns ömsesidig attraktion.

Jag tänkte ta med mig mina systrar och systersöner på charter i sommar. De är 3, 6 och åtta. Tips på destinationer som passar den åldern och där det finns nåt att göra utanför hotellet? Barnen är vegetarianer så gärna där det finns bes vegokäk!

Var på Mallorca med barn, 5 och 8, inte charter och inga resorts, men så himla mysiga och fina ställen. Åkte museumsspårvagn, hajkade till hemliga stränder, såg medeltidsmirar. Hyrde bil, alla åt vegetariskt utan problem.

Tack, det ska jag kolla upp!

Mycket nöjd när jag var på Rhodos, mythos beach.

Jag skulle behöva lite tips och tankar angående en familjesituation.

Så här är det: min morfar fyller åttio år i december och jag och mormor har bestämt datum för ett kalas.
Min mamma och en av mina mostrar har inte pratat eller träffat varandra på 3-4 år pga ett bråk om en sommarstuga. (Vem skulle köpa? hur mycket? med mera.)

Min mamma och moster är så olika två kvinnor kan vara. Att de är syskon är en större gåta än varför folk tycker att Fifty Shades filmerna är bra?!

Mina morföräldrar tycker självklart att det är väldigt jobbigt att det är så här mellan systrarna eftersom de förlorade en annan dotter i en olycka för 10 år sen. Sen dess mår de väldigt dåligt och behöver inte mer elände tycker jag.
Det är väldigt viktigt för båda mina morföräldrar att båda döttrarna kommer på kalaset. Men jag vet att min mamma hellre skulle hugga av sig en hand än att vara på samma ställe som sin syster.

Jag är den som ska berätta om kalaset för mamma och försöka övertyga henne om att komma. Hon är otroligt envis och kommer att bli jättearg när jag säger att det är viktigt att hon kommer.
Jag tycker att man får sätta sina egna känslor åt sidan när det gäller äldre människor som vi inte vet hur länge vi har kvar.
Om hon inte kommer känner jag att det blir svårt för mig att förlåta henne eftersom jag har en så nära relation med mormor och morfar och avskyr att se dem ledsna. De har redan förlorat en dotter som sagt…

Tycker ni att jag har rätt att kräva att hon kommer?
Vad kan jag säga?
Hjälp mig gärna med ideér.

❤️

Jag blir förbannad över människors småsinthet. Gubben fyller 80 och det är högaktningsvärt! Är inte det värt nog för att genomlida ett möte med sin egen syster?
Jag säger såhär: du talar om vikten av att hon dyker upp. Att det är hans kalas och att man fyller bara 80 en gång. Hon kommer att ångra sig om hon inte kommer. Säg åt henne att ”get over yourself” (svensk motsvarighet?)?
Vill hon fortfarande inte så är det hennes problem och inte ditt. Du bär inte ansvaret för att fixa deras relationer eller lappa upp för att ingen ska bli sårad. Herregud det är vuxna människor! Jag förstår verkligen att du är mån om dina morföräldrars känslor faktiskt men är du den enda som tänker på dom?

Jag vet vad det innebär att ta så stort känslomässigt ansvar för föräldrar och andra ”vuxna” i sitt liv men du kan inte fixa allt på egen hand om ingen samarbetar med dig då behöver du för din egen skull ta ett kliv tillbaka och förstå att det du gör är gott nog, du är en godhjärtad människa och det vet nog redan dina kära om. Slit inte ut ditt för såna du inte kan påverka, du gör så gott du kan❤

Ursäkta om det lät svamligt mitt svar och underliga meningar men du kanske förstår mig ändå ?

TACK!
Jag tror inte du förstår hur mycket värme dina ord ger ❤️❤️

Jag sitter här med tårar i ögonen faktiskt.

Det är alltid nån fejd i min släkt mellan någon. Det är inget nytt tyvärr.
Men jag känner precis som du skrev ”get over yourself”

Det är ofta jag som försöker medla och fixa och det slutar nästan alltid i tårar och bråk.

När mina morföräldrar inte längre finns kommer jag att sluta fixa. Men nu för deras skull gör jag allt jag kan för deras skull.

Tack återigen fina människa.

Jag vet hur du känner. Jag har bara en farmor kvar i livet och skulle gå över eld och vatten för henne, övriga familjen är lite mer obrydda och jag blir oxtokig på det! Försöker göra allt jag kan för att hon ska känna sig uppskattad till tusen.
Sluta inte med det du gör, men glöm inte bort dina egna känslor och lägg energi på de människor som GER dig energi. Pöss och keep it up!

Jag hoppas att din farmor får vara frisk så att ni får många fina år framöver. Tur hon har som har dig ❤️

Pöss tillbaka och ha en bra helg

Mitt tips är att du helt slutar lägga dig i vad din familj gör och vilka som är osams och slutar ta ansvar för det. Om du har svårt för det är risken att du är medberoende, och då är det en sak du kan försöka komma till bukt med. DET är ditt problem – inte dina bråkiga släktingar. Du ska inte ta ansvar för att föra meddelanden mellan generationer eller styra upp vuxna människor som bråkar om kalas.

Det tar för mycket energi. Ta hand om dej själv i stället.

Du har rätt jag vet.

Blir bara så otroligt besviken att hon inte kan göra detta för sina föräldrar.

Det där med medberoende prickade du in bra.
Det började med att jag medlade mellan mina föräldrar som bråkat mycket.
Mellan min mamma och min syster som ofta rykt ihop.
Mellan min sambo och hans barn..
osv… ?

Du kan inte kräva att hon skall gå, hon är en vuxen människa och tar sina egna beslut.
MEN! I och med detta så är det också hon, ensam, som får ta konsekvenserna i det fallet det blir några.

Vill hon inte fira sin pappa ihop med sin mamma och sin dotter som ber henne, på grund av ett tjafs, så är det upp till henne. Innebär det kanske att hon får en sämre relation till sin dotter? Ja, kanske, men det är också någonting som hon, och bara hon, får hållas ansvarig för i så fall.

Familjerelationer i vuxen ålder är ingen rättighet, varken för föräldrar eller barnen.

Hoppas jag inte låter för hård, men jag hade nämligen själv önskat samma råd för några år sedan!
Är mina råd inte applicerbara så hoppas jag att någon annan kommer med ett bättre! 🙂

Tack för ditt svar.

Du har rätt i allt. Ändå gör det så jävla ont att människor är så helvetes egoistiska och inte kan sätta sina egna känslor åt sidan en liten stund för att glädja någon.

Jag tex gillar inte alls en av kvinnorna som kommer på kalaset.
Hon är en riktig skvallertacka som gör allt för att röra om i relationer och snackar skit.
MEN jag kommer att le och säga hej eftersom det gör min morfar glad.
Skulle aldrig stanna hemma pga hennes närvaro.

Av erfarenhet vet jag att det bästa är att hålla sig utanför.
Bjud till kalaset men lägg ingen energi på eller förhoppning om att hon ska komma.

Vet hur tråkigt det är. Har försökt i många år själv men vissa människor är bara egoistiska och långsinta helt enkelt. Jag tror det som oftast bottnar i avundsjuka eller att man inte är helt nöjd med sitt liv. Att man försöker få den andre att verka vara en dålig människa osv.

Lev ditt liv och värna om dina relationer.

Håller med inte så gammal som jag låter. Och du verkar verkligen vara en fin person. Gör allt du kan som du nu gör medan de fortfarande är i livet, då vet du sen att du i alla fall gjort ditt. Jag vet inte, men hjärtat slår extra hårt när jag läser om människor som försöker hålla ihop familjer, vilket du verkar göra så fint. Hoppas det löser sig och att din mamma går på kalaset.

Fanns kommentarer under ett annat inlägg om youtubrarna Jewles&Izzy och att mamman visar upp en dålig sida. På vilket sätt? Ska kolla in dem men vet liksom inte var jag ska börja och vad jag ska kolla efter.

Okej kollade deras video om pinsamma frågor, det räckte.

Jag attraheras av min mans vän. Jag är nästan säker på att han attraheras av mig också. Varenda gång vi träffas så klickar vi som fan och jag har svårt för att sluta tänka på honom. Vi klickar otroligt bra och har alltid massor att prata om. Egentligen har han ett utseende som inte alls tilltalar mig, jag tycker inte alls att han är snygg men det är ändå något visst med honom. Jag kommer givetvis inte att vara otrogen mot min man och inte heller lämna honom då jag älskar honom av hela mitt hjärta och själ. Kommer föralltid att vara min hemlighet. Men är ändå nyfiken, jag tycker inte att han är snygg egentligen utan snarare tvärtom, visst han är trevlig men det är en ko också. Vad gör att man känner såhär med vissa personer?

Vilken jobbig situation! Blir glad av att höra att du säger du älskar din man så mycket och vill vara med honom. Men du kanske behöver fundera lite över er relation? Kan det vara så att det finns något du saknar i er relation som du har/känner med din mans vän? Om det går att identifiera att det ”saknas” något eller att du har vissa behov som inte blir tillfredsställda i din och din mans relation kanske det kan hjälpa dig att förstå varför du känner en sån attraktion till din mans vän? Och om du upptäcker att det är något du saknar i relationen kan du kanske prata med din man om det för att tillsammans försöka hitta lösningar…? ❤️

Genom hela livet kommer du alltid stöta på människor som du klickar med, och är vansinnigt attraherad av. Kan vara både utseendemässigt eller personlighetsmässigt, eller endera. Varför eller hur? Ingen aning, men jag vet precis vad du menar, och har känt exakt samma sak ett par gånger. Det är som att man vibrerar på samma nivå, eller som att man känner en stark kemi bara man står nära varandra. Jag tror inte du ska lägga ner för mycket tankekraft kring varför du känner som du gör, utan bara konstatera att det är så. För du kommer säkert uppleva en liknande känsla igen. 🙂

Men du är ju bara attraherad av han som en vän? Det är ju självklart att man kan klicka med någon, oavsett kön, men du tycker ju inte att han är snygg, du tänker inte vara otrogen och du älskar din sambo. Var inte rädd för manliga VÄNNER. 🙂

De behöver inte vara snygga för att man ska bli attraherad. Räcker med att personen har en attraherande personlighet. Varför måste du upprepa om han är snygg eller inte din typ?

Hur kan man hantera en extrem missfallsskräck? Har precis blivit gravid efter lång tids försök och är såklart jätteglad över att (förhoppningsvis) få mitt första barn men lyckan håller på att ätas upp av rädslan för att det ska gå dåligt, vågar knappt på på toa för är så rädd att upptäcka blödning. Har fått två tidiga missfall tidigare så har inte det bästa facitet heller. När jag nyligen kontaktade mvc för att ev få en kurator fick jag ett bara svaret att alla är oroliga i början och att det är en del av graviditeten. Ge mig råd/solskenshistorier/pepp!

Förstår dig helt. Har också upplevt missfall och är livrädd att bli gravid igen, samtidigt som jag också längtar så jag sprängs. Att ”tvinga” sig själv att inte oroa sig är svårt. Men! Sen är det väl också så att livet faktiskt är alldeles för kort för att oroa sig hela tiden, över allting. Särskilt för sådant vi ändå inte kan kontrollera. När det gäller graviditet och missfallsrisken finns det i princip ingenting man som kvinna kan göra för att ”motverka” ett missfall (utöver de sedvanliga råden som ges till alla gravida såklart).

Känn dig stark och stolt! Du har gått igenom något jättejobbigt och kommit ut på andra sidan. Nu är det din tur att känna glädje! Kasta dig ut och våga vara glad <3 Glädje och lycka är aldrig i "onödan" <3

Jag var också sådär extremt rädd. Hade dock aldrig fått missfall innan, men jag vågade ändå knappt gå på toa för jag var så rädd för besvikelsen som skulle uppstå om det skulle vara blod på pappret. Sitter och tittar på min sovande dotter just nu så det gick bra för mig ❤️ Försök tänka att ett missfall är kroppens sätt att avbryta graviditeten för att barnet av någon anledning inte är frisk. Vilken vecka är du i? När jag var i vecka 9 fick jag göra ett ultraljud hos min underbara BM för att stilla min oro och se om hjärtat slog. Enligt henne minskade missfallsrisken väldigt mycket när hjärtat på barnet börjat slå. Jag kan inte säga så mycket som lugnar dig tror jag, för jag var likadan. Jag googlade missfall och kunde inte sluta tänka på det i början. När jag kom till vecka 13 och gjorde ännu ett ultraljud och allt såg bra ut, då kunde jag börja njuta av graviditeten. Och nu har hon nyss fyllt två år, mitt envisa lilla yrväder. Det finns en mening med allting, om du fått ett missfall förr var det inte meningen att just det barnet skulle komma till dig. Snart sitter du med din bebis i famnen och det är just den bebisen som ville komma ❤️

Så himla fint och bra skrivet ♥️

Jag hade oxå extrem skräck för missfall, och något som gjorde det ännu värre var att jag blödde i omgångar och ganska mycket fram till vecka 14 ungefär. Varje gång tänkte jag att det var kört men min 4 månader gamla dotter ligger bredvid mig just nu så det kan trots blödningar gå väldigt bra! Stort grattis och lycka till ❤

Jag var oxå skiträdd första graviditeten. Men det gick ju bra. Så vid andra graviditeten bestämde jag mig för att släppa på kontrollen och tänka att ”det finns endå inget jag kan göra åt saken.” Osv osv fick mantra ofta. Det hjälpte faktiskt ❤️

Någon som vet om man kan göra ngt med oäkta örhängen så att man kan ha dem även om man inte kan använda annat än silver/guld??
Hittade några idag som jag verkligen skulle vilja ha, men då de var oäkta med piggar och inte krok så är det lite svårt

Måla med genomskinligt nagellack där de sitter i öronen och har kontakt med huden ?

Okej… det tipset har jag hört förut… men inte vågat testa… kanske är värt ett försök…

Måla några lager så det inte går igenom. Skadar ju inte att testa. Har själv bara gjort så med oäkta ringar. Annars är det nog bäst att köra säkra kort och köpa allergivänliga örhängen. ?

Jo… säkrast är väl att hålla sig till det.. men ibland finns ju det inte lika cooola i äkta

Det rekommenderar inte jag dock…gjorde det, lät det torka, satte på pluppen igen men lagret med nagellack gjorde antingen att pluppen inte gick att sätta på för att ”piggen” (Vad heter det) blev för tjock av ett(!) lager nagellack. Eller så följde nagellacket med av när man tog loss pluppen igen.

Tror det finns plast som du kan trä på stiften och sedan kan du byta ut kransarna bak till andra i plast.

Min mens är så random, ibland får jag mensvärk, ibland inte. Denna månad blev det rejäl mensvärk och tidigt kom den också. 🙁

Min med, så märkligt. Ibland märks den knapp av andra ggr Instagram så och mår så pisd

Är så himla rädd hela tiden speciellt på kvällen. Sambon jobbar natt ibland nu, ibland hela veckan. Sover då ensam med vår dotter i lägenheten. Nyss försökte nån öppna dörren, antagligen gick dom fel för jag hörde hissen efter det. Ändå så slog hjärtat så snabbt. Ush. Trevlig helg på er andra??

Jag kan också känna mig rädd, speciellt ensam hemma. Har slutat kolla nyheter och skräckfilmer. Vågar fan knappt ta en promenad under dagstid i skogen.

Jag brukade vara rädd hela tiden speciellt för inbrottstjuvar. Ibland var jag vaken tills det blev ljust för att våga sova. Hade också problem med panik ångest. Lång historia kort: började med antidepressiva för panikångest och min rädsla på kvällarna försvann! Ibland är rädslan knuten till ångest för annat. Skriv här när du e rädd, så får vi hålla dig sällskap 🙂

Jag har inget vettigt att skriva över huvud taget. Vill bara berätta för HELA VÄRLDEN att jag är KÄR!!!

Än så länge är det hemligt som attan, och det är faktiskt rätt mysigt att det är så. Bara vi två i vår lilla bubbla. <3 Men samtidigt är jag ju så väldigt glad och vill bara skrika ut det. Tur att Öppet spår finns när man behövs det!

Varför är det superhemligt?

För att vi egentligen inte alls passar ihop. Bor alldeles för långt ihop. Han har ”för mycket” historia, precis som jag. (Med det menar jag barn, tidigare struliga förhållanden osv). Plus en ålersskillnad som inte är extrem, men som man ändå höjer lite på ögonbrynen åt.

…menar såklart att vi bor för långt isär. (Om vi bodde ihop vore det ännu mer konstigt!) ?

Grattis!! När jag hade en sak jag ville berätta för hela världen så gick jag fram och berättade för en bekant. Jaha, sa han uttråkat och jag som tyckte det var det största som hänt någonsin!

Jag är jätteglad för din skull!

Ska semestra på Gotland i sommar med en ettåring. Var ska man bo? ? (ej Visby)

Hela Gotland i princip skulle jag säga, är dock från södra delen själv så skulle ändå rekommendera den om man får vara lite partisk haha. Södra delen är inte riktigt lika turistig tycker jag, även om det såklart är mycket folk över hela Gotland under högsäsong. Södra delen (Sudret som det kallas) är mysigare med mycket familjevänliga stränder, medan norra delen finns alla kalkbrott, kargare natur med Furillen och Fårö. Fårö under högsäsong skulle jag kanske inte rekommendera, jättefint men extremt mycket folk. Södra delen runt Havdhem eller ännu längre ner närmare Burgsvik är väldigt mysigt. Dock om man vill vara närmare stan, är västra sidan väldigt fin med fina solnedgångar, Tofta är väldigt populärt men mycket folk. Mitt tips är väl helt enkelt att kolla på Blocket efter ställen ute på landet, väldigt många som hyr ut stugor och liknande till barnfamiljer. Lycka till!.

Tack snälla för svar!

Fick min telefon stulen idag ur fickan. Kan inte anmäla till försäkringsbolaget då mobila bankid:t försvann med telefonen. Vad gör jag? Hur ersätter försäkringen – kontant eller krav på likadan telefon?

Kan du inte ringa försäkringsbolaget då? Bättre du frågar dem om allt detta.

De första du ska göra är att polisanmäla det och sedan kontakta försäkringsbolaget. Tror inte dom ger pengar för din stulna telefon om du inte polisanmält och skickat in pappren

Hade ringt om jag haft en telefon att ringa ifrån. Allt är självklart polisanmält!

Känner du ingen annan som har en telefon att låna ut?

Jo, men blir lite meckigt att få till det en fredag kväll. Anledningen till att jag frågar är för att jag tänkt köpa en ny telefon i helgen. Frågan är då om jag är bunden till exakt samma modell eller inte?

Men om du har mobilt bank id så måste du ju ha en säkerhetsdosa ocså.

Ja, jag hade det när jag fixade ID:t. Innan flytten… Hittar den inte.

Mitt försäkringsbolag (IF) betalade ut pengar, det mobilen var värd (i mitt fall fullt nypris då den var mindre än ett år (tror jag!) gammal) när den blev stulen. Jag köpte en nyare & dyrare mobil efter det, och betalade såklart själv mellanskillnaden.

Tack för svaret! Jag har Länsförsäkringar och enligt villkoren avgör de själva utbetalningsform. Hjälper ju tyvärr inte mig här och nu.

Någon här som har en svärdotter/svärson eller bara ett barn som dejtar eller är sambos med någon? Hur känner ni inför deras respektive och varför? ?

Min äldsta son har varit tillsammans med sin tjej i snart fem år. Jag tycker SÅ mycket om henne… hon är snäll, rolig, smart (och hon älskar min son – bara det alltså!!). Hon känns som ett av mina barn.

Så roligt att du känner så! Umgås ni något på tu man hand?

Ja, det gör vi. Vi har egna tv-kvällar hon och jag t ex. Jag har tre söner och ibland är det så lugnt och skönt att hänga bara med henne 🙂 Hon och min son flyttade hemifrån för två år sen, saknar tiden när de bodde här.

Det här är iofs tvärtom, men jag älskar min svärmor ❤️ Hon är världens bästa, så snäll och respektfull och klok och varm. Så glad för henne!

Pinsamaste du gjort? ?

Hur ofta bäddar du rent i sängen?

Jag 2-3ggr/veckan trots allt svettas man runt 1/2 liter varje natt.

1ggn i månaden typ…. sover iofs själv… blir ju lite svettigare med sällskap 😉

Men alltså ja. Minst 2 gånger, helst 3. Människor runt omkring tror man är tokig, men jag hatar att sova med lakan som jag vet att jag svettats i!

Inte lika ofta. Borde gå och bädda rent nu ?

Varje söndag. Oftare vid behov, typ plötsliga mensattacker eller sexkladd ? måste också byta om något ONS sovit i sängen

Bäddar rent i samband med att jag har tvättstuga så typ en gång i veckan, var tionde dag typ. 1/2 liter svett låter mycket haha.

Någon som sett reklam kanske

2 ggr i månaden, 2 personer i samma säng.

Nu: när jag orkar
Annars: varannan vecka

Hjälp. Jag ska gifta mig i vår med min sambo sedan ca 10 år tillbaka. Vi har hus och två barn tillsammans och har det väldigt bra skulle jag säga.. jag är inte sprudlande kär i honom direkt men vi har varit tillsammans i snart tio år och han är min absolut bästa vän, min klippa i allt och det finns ingen som jag har så roligt ihop med som honom. Att gifta sig känns därmed som ett naturligt steg att ta i vår relation. Nu till dilemmat… jag har börjat på en ny arbetsplats för några månader sedan och har nu insett att jag gått och blivit förälskad i en kollega. Jag tror förvisso inte att det är ”besvarat” och skulle ändå aldrig agera på det men att jag blivit förälskad i någon annan skrämmer mig oerhört och ger mig kalla fötter. Jag skulle aldrig lämna min sambo för någon fling, aldrig. Men VARFÖR blir jag förälskad i någon annan? Jag ska ju för tusan gifta mig snart. Det känns som att det är något fel på mig och så ser man alla som gifter sig och är så lyckliga, som nyförälskade. Ska det vara så? Jag är ju lycklig med min sambo men är inte direkt kär på det sättet längre. Är detta normalt? Har sån ångest och skäms så över min känslor.

För att du bara är människa och ibland kan man bli förälskad i något som man inte känner? Jag hade det så när jag var i förhållande. Blev förälskad i illusionen och sen när jag lärde känna personen så försvann illusionen och känslorna likaså.. Jag vet inte, det behöver inte betyda mer än vad du gör det till tänker jag. Många är radikala och ser saker som antingen svart eller vitt. Att man borde lämna sin partner för att man får känslor. Det kan vara ett alternativ men det är bara du som bestämmer vad som är rätt och fel. Det finns inget logiskt i känslor. Det är vad man lägger i känslorna, hur man känner sig själv och hur man känner inför situationen. Vi är bara djur med en jävligt utvecklad hjärna. <3

Jag tycker att svaret är uppenbart eftersom du ställer frågan. Vart du än går, ha hjärtat o hjärnan med dig. Verkar vara av bekvämlighet som du är med honom. Inte snällt.

Håller med helt.

Gör nåt i så fall innan det blir värre, dvs ni hinner gifta er och du först då agerar. Jag var intresserad av andra under mitt tidigare förhållande men gjorde sedan slut. Dock i mitt tycke försent när jag redan hunnit göra ”skada” på det sättet att han märkte att nåt var fel och det blev mkt bråk och konflikter pga det.

Det kan vara en sorts verklighetsflykt för att det är så mycket med allt. Förhållanden går i perioder. Försök om möjligt att tänka så om din man som du nu tänker om den andre.

Vad har hänt med min mens efter graviditeten? Har alltid blött rätt lite, aldrig behövt använda större tampong än den blå (normal). Nu de första 2 dygnen måste jag ha den allra största plus binda (!!) och då kan det ändå blöda igenom efter bara några få timmar. Det känns så jobbigt och så olikt mig, tänk er själva när man haft det på exakt samma sätt i 17 år och så bara förändras det, tycker det är lite deppigt haha. Och jobbigt, blir typ låst inne dessa dagar av rädsla för att blöda igenom. Det var 8 månader sen jag födde. Kommer mensen bli normal igen?

Sonen fyller 6 pr snart och efter mensade jag som satan!! Och ganska många dagar. Men senaste 1-2 åren upplever jag nog att jag blöder mer normalt och färre dagar. Jag är egentligen ganska tankspridd när det gäller sådant här och min kropp men ja det är så ser upplevts 🙂 så finns nog hopp för dig 😉

Födde barn för 1,5 år sen. Blöder som en gris och blir däckad efter varje mens med järnbrist. Hinner aldrig ikapp trots dubbla järntabletter dagligen. ? men nån gång så kanske… efter första barnen så blev det bättre efter 2-3 år iallafall så hoppas att det blir bättre igen..

Alla sjuksköterskor här inne! Ge mig lite pepp, jag är helt slut. Jag orkar ingenting när jag kommer hem, jag bara ligger i min säng för trött för att städa, umgås, höra av mig eller duscha. Och sedan ligger jag här tills imorgonbitti 05:00 när det är åter dax att åka till en underbemannad avdelning med verklighetsfrånvända chefer som tänker ”lite till orkar dom, lite mer!”. Men jag orkar inte.

Känner igen känslan!

Jag blev utbränd och klarade knappt av att komma tillbaka igen. Ännu föräldraledig och planerar på att söka förflyttning till mottagningsverksamheten/öppenvård istället.

Du ska inte vara kvar. Hur vården ser ut på vissa ställen är verkligen inte ok!! Jag Jobbar på mottagning och kommer aldrig gå tillbaka till avdelning och den stress det innebär.

Säg upp dig! Välj och vraka hos bemmaning, tjäna dubbelt så mycket jämfört med landstinget och gå ner i tid. Kroppen och knoppen ska hålla länge vännen. Ingen som tackar dig när du inte ens orkar gå upp ur sängen! ?

Okej, N: spring därifrån för livet! Jag hittade gamla anteckningar från förr när jag mådde som du av överbelastning. Nej. Spring!

Underbara ni! Nu sitter jag och läser detta på pendeltåget påväg hem från en helt fruktansvärd dag på jobbet och försöker hålla tårarna borta tills jag har kommit hem…
Håller på att söker nytt jobb nu, men får en klump i magen av tre hela månaders uppsägningstid.
Tack för peppen hurrni, jag hoppas ni får mår bra på era jobb <3 Vi är värda så mycket mer än hur vi har det nu.

Bästa N, jag önskar jag kunde avlasta dig, så det får bli i tanken:

När du kommer hem efter dina pass så har jag städat, tvättat och lagat mat åt dig men även hunnit åka hem tillbaka till mig så att du får vila upp dig direkt.

Oj, glömde en sak. Jag har mailat dig ett förslag på hur du kan göra dina jobbansökningar extra intressanta.

⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️till dig

Kan man hitta tillbaka till och åter få känslor för någon? Den man som man efter några års förhållande tappade passionerade känslor för, men som man än idag älskar mer än livet själv för att det är världens bästa, underbaraste, snällaste, roligaste man? Är det möjligt att älska den personen igen, ur ett passionsperspektiv? Eller längtar man endast tillbaka till allt det fina som var vi?

ifrågasätter mitt val, ett år efter separationen…

Jag har ingen egen erfarenhet, men det gulligaste jag vet är mina grannar. Dom blev ihop igen närmare trettio år senare när han låg döende efter en infektion. Förra sommaren gifte dom om sig och deras vuxna söner var med och fick se sina föräldrar kära igen efter så lång tid. Så himla fint.

Så klart man kan! Ge detta allt!!

Kort och koncist: självklart!

När en skyndar sig hem från jobbet för att hinna fixa sig i ordning inför kvällens dejt med sin pojkvän, och precis när en ska gå, så ställer f*nskapet in det hela! ?

Då får man iaf dricka vin i sängen och läsa Öppet Spår ?

haha, min sambo kom lagom till fredagsmyset och sade ”jag är nog i studion hela kvällen” så jag sitter också här och dricker vin och läser öppet spår 😀 de är skyldiga oss en 😉

Skåååål! ?

Satte nyss fyr på en påse micro-popcorn. Fy fan vad det luktar….

Hej! Jag ser mig själv som introvert och högkänslig. Har jag ett par dagar planerade med sociala aktiviteter så kan jag innan känna mig nästan gråtfärdig, trots att det är oerhört roligt att träffa andra och umgås. Det går ju liksom inte stänga in sig själv heller. Hur hittar ni andra tid för återhämtning i vardagen trots planer och allt som hör vardagen till? 🙂

Minskar ned på det sociala så att det blir färre stunder att återhämta sig ifrån, men tar in de stunder jag träffar folk, desto mer.

En fundering som jag haft ett tag.
Vad är det som gör att så många kändisar tycker att frisören Bobby O – är så jäkla speciell?
De enda resultat (bilder) jag har sett är när han satt in extensions på tjejer eller bilder på killar som han klippt i ungefär i samma frisyr.
Finns det någon tjej (utan extensions) som han fixat en snygg frisyr på eller någon kille som han inte klippt den vanliga snea tuppkammen på?
Han känns lite som ”kejsarens nya kläder” för mig

Fixat vanlig frisyr hos honom, blev inte bättre än hos någon annan. Bara dyrare och tog längre tid pg sv att han skulle prata med folk som kom in under tiden och klippa någon medan jag satt i färgen osv. Istället för 2 timmar och 2250kr som jag betalar hemma i Gbg så kostade det 3300kr och tog 3,5 timma pg sv att jag fick sitta och vänta på honom typ 4 ggr under besöket

Han har väl ont i ryggen och behöver att andra tar så många av klippningarna som möjligt.

Jag skrev till honom några gånger och han svarade så otroligt snällt.

Klicka er in på aggeoa.blogg.se och kärleksbomba den här unga tjejen som är väldigt sjuk i cancer. Hon behöver det ❤

Konstigt, funderade precis själv på om jag skulle skriva en kommentar om detta. Jag har en oroskänsla i kroppen och kan inte sluta tänka på henne. Har följt bloggen i flera år och hon verkar vara en sån fin tjej. Är svårt att tänka sig och hon som är så otroligt vacker och ’ser så frisk ut’ håller på förlora mot allt det hemska och äckliga som pågår i hennes kropp. Är rädd för att gå in på bloggen nu, vill bara att hon ska få leva som vanligt, det är så jäkla orättvist!

När jag fick barn var jag rätt ung (19) då lämnade alla mina vänner mig när jag inte ville festa längre. Idag har jag två barn men absolut inga vänner. Man känner sig såå ensam med bara familjen fast jag älskar dem av allt så vill man gärna dela med sig till sin tjejkompis också.

Till ”ensam”

Känner igen mig. Har ett barn men inga vänner längre. Saknar den tiden som var mer social o ha vänner att dela saker med o skratta med.

Ja det känns ju rätt kasst att bli ”lämnad” för att man inte kan festa längre. Men då igen var det väl inga riktiga vänner. Bor i en liten by där ”alla känner alla” så är det ju svårt att hitta vänner i vuxen ålder också.

Sitter ensam på en bar, min kompis gick nyss. Snygg kille några bord bort, vi tittar på varandra lite. Önska mig lycka till ikväll!

Hur gick det, J?

Har velat om man ska skriva detta eller ej. Hur ser ni på att toftbys mans dotter varken har kontakt med sin far eller dennes flickvän pga hon anser att toftby triggat ätstörningar etc hos dottern (enl henne själv)… ?

Oj, Kan det verkligen stämma? Om det skulle sant, så är det ju konstigt att han fortsätter vara tillsammans med toftby? Men dessa inlägg får nog inte vara kvar, tror Camilla har nån deal med Johanna- att hon inte ska skriva så mycket om henne…

Jag såg det från dotterns blogg, hennes egna ord… begriper det inte heller…

Vad heter dotterns blogg.

Kan förstå dottern då Johanna är supernoga med mat och träning.

Tråkigt att dottern känner så.

Vad heter bloggen?

Stackars dottern 🙁 ja, toftby är väl inte bästa förebilden för unga kvinnor …

Förvånar mig inte att dottern fått problem …toftby är ju utseendefixerad och inte konstigt att unga människor mår dåligt då.. Och särskilt när man ska umgås nära med någon som är supernoga med mat och träning och tycker tjocka personer är lata…
Jag hade en kollega som var likadan (supernoga med mat o träning) och man blir ju själv mer medveten ..
Toftby har ingen empati känns det som, hennes senaste inlägg visar på det.
Hon får få kommentarer vanligtvis , så då skriver hon nåt trångsynt och otrevligt -och får många upprörda kommentarer.

Förmodligen… ?

I en artikel om influencer står det att bella har intäkter på 1,5 milj varje månad på bloggen. Hon har verkligen riktat in sig på 1,5 miljoner i många sammanhang

Stämmer inte

Nä det tror inte jag heller. Bara lite ”roligt” att just 1,5 återanvänds så mycket hos bellabus.

Dummaste du gjort? *Bikta dig*

Jag är lyckligt gift men blivit förälskad i en kollega. Hur hanterar jag detta? Vill inte ta det vidare utan njuter att ha honom i närheten och känslan av nyförälskelse. Kollegan vet såklart ingenting. Är detta okej när man är gift?

Du kanske inte är så lyckligt gift som du tror att du är?

Kan hen visst vara!

Det var därför jag skrev ”kanske”…

Hade det varit okej om din man sa exakt det du skrivit, fast till dig? Hur skulle du hantera det?

Tycker personligen inte att det är ok, MEN i ert förhållande kanske sånt skulle vara ok för dig om det var omvänt? Alla har ju liksom sina regler.. men jag köper ändå inte (personligen, igen) det där med att man är så galen i någon men kär i någon annan.. du vet nog bäst själv 🙂

Ingen kvällstidning har skrivit om BBs stalker…konstigt med tanke på att de skrev om att han blivit gripen när detta inte ens berodde på Bella….

Det kan ju vara så att polisen bett dem inte skriva om det för att inte trigga situationen ytterligare.

Ni som är klokare än jag se hit, har en skuld på 250.000 kr. Ska nu börja betala av fortare. Vad är smartast spara på sidan av och sen betala in några klumpsummortex 15-30.000 tills jag är skuldfri. Eller ska jag öka autogiro beloppet med några tusen varje månad? Vad är smartast ?

Tack på förhand

Betala varje månad!

Varje månad sen extra klumpsummor när du får extra pengar över någon månad ??

Känner mig fruktansvärt ensam. Har en kronisk sjukdom (endometrios) och blir ibland så fruktansvärt dålig, och har dåligt stöd. Vänner som säger ”Vi finns här” fast de finns typ bara via sms. Inte så bara, men ibland behöver man hjälp IRL.

Men framförallt min mamma. Pappa är död för mig. Men min mamma skiter i mig totalt. När jag låg inlagd i 14 dagar på sjukhuset hälsade hon inte på en enda gång. När jag messade i familjechatten för tre veckor sen att jag trodde jag skulle dö pga spydde av smärtor fick jag inget svar. Hon har inte ens frågat hur jag mår. Det är snart fyra veckor sen.

Hur får jag min mamma att förstå att det är en sorg för mig? Har pratat om det tidigare men fick då svaret ”du är vuxen, jag har mitt liv och du ditt”. Jag är 29..

Blir så jäkla ledsen bara, önskar jag hade min mamma som stöd och trygghet bara. Känner mig utfryst och oälskad. Och nu bölar jag igen ?

Nä fy vad tråkigt svar från din mamma! Det sista man vill är ju att verka needy oavsett om det gäller vänner eller familj men mitt enda råd är att prata med alla och förklara hur man känner.
Har inget bättre råd men hoppas så att du mår bättre snart i både kropp och själ❤️

Åh herregud, har verkligen inga ord, ingen ska behöva uppleva något sånt från sin familj. Har inget smart alls att säga förutom att jag önskar att livet vänder för dig en dag?

Jag förstår ensamheten! Men tänk att om hon inte vill vara vid din sida så kanske du ändå inte vill ha henne där. En del relationer är bara så. Endometriosföreningen har en grupp på Facebook, gå med i den och se om det finns någon i din stad som är drabbad (och medlem där). Kanske de kan vara ditt stöd vid sådana tillfällen? Då slipper du känna dig ensam, och de vet vad du har gått igenom. Jag fick kontakt med många personer genom att vara medlem där.

Kram på dig!

Fin blogg du har, Sara! ?

Stackars, stackars dig Emilie på flera sätt. ♥️

❤️❤️❤️

Fan alla som är med i det okända lider av psykisk ohälsa.

Men ja, hon har sitt liv och du har ditt. Hon går kanske igenom någonting mycket värre som hon inte vågar prata om?

Men shit det är hennes mamma! När min mans mamma låg på sjukhuset var han där dygnet runt , avbytte med sin pappa på nätterna, tog ledigt från jobbet tills hon blev bra. Både vänner o familj kom på besök. Fy vilken oempatisk människa du verkar vara, usch! det är ju hennes barn! självklart är man där för sitt barn vare sig det är 12 eller 29!

Och jag ska lägga till att sjuksköterskorna sa att hon varje dag blir ledsen av hur ensamma patienter är på sjukhuset medan vi dagligen kom med frukt och presenter. Ne, e så trött på den här vidriga ensamma kulturen i det här landet, därför jag lämnat Sverige för gott!

Jag har hittat telefonnummern till blondinbellas stalker. Vad för kul kunde jag göra med den?

Ingenting. Han är rejält psykiskt sjuk. Jämför han med en dement gammal tant eller med en 3 åring.

Ingenting, gör du något är du precis likadan som han. Eller värre då jag misstänker att han har något psykiskt fel och det har väl inte du?

Ni vet när man var typ 17 år, hade en crush på någon som man inte kände och skrev till personen på Facebook?
Där är jag nu. Jag har endast sett människan spela hockey men han är utseendemässigt en kille i min smak och jag känner bara att jag måste skriva till honom. Men jag behöver lite hjälp! Jag har sällan problem att charma killar när man börjat ha en konversation, men första meddelandet kan jag sällan/aldrig formulera. Har ni några förslag på charm och humor i ett första meddelande? Hit me! Behöver lite hjälp på traven, resten klarar jag själv?

Kanske något väldigt ärligt om att du ha svårt att sluta tänka på honom och att du inte har något val än att kontakta honom. Därför att annars är det omöjligt för dig att koncentrera dig på annat.

Vem skulle inte känna sig speciell då?

*något annat val

?Jag läste det mesta här igår, men roas mycket av att läsa klart idag. Tack alla som skriver och

…CAMCAM, tack för att du låter oss ha Öppet spår och för att du höll koll…

… så att det blev en JÄTTEFIN STÄMNING här igen.