De allra flesta av 2000-talets stora ”bloggare” har idag helt lämnat det forumet bakom sig, till förmån för andra plattformar som Instagram, Youtube, Tiktok och Snapchat.
Petra Tungården är en av dem, men hennes bloggsida hos nätverket Cube finns fortfarande kvar, och uppdateras, men inte av henne.
Den sidan innehåller just nu reklam för onlinecasinon på polska, trots att skalet fortfarande är Petras och jag kan inte låta bli att undra vad som hänt här.

Jag roade mig med att söka upp några av Petras gamla bloggkollegors sidor men av vad jag kan se så är det bara Petras och en till blogg som ser ut så här.
Margauxs sida ligger helt nere, medan Dashas och Michaela Fornis bloggar har avslutande inlägg om avsked.
Gabriella Joss blogg har inte uppdaterats sedan i våras, men frågan är väl om hon någonsin kommer plocka upp den igen, då det känns som lite av en uppförsbacke att rassla igång en blogg som varit inaktiv så länge.
Hugo Rosas gamla blogg har förvandlats till en inofficiell fansida för honom, men om man klickar sin in på hans blogginlägg så inser man att det här görs reklam för en ekonomisida – Lånea.se

Är Petras och Hugos bloggar hackade eller har de helt sonika sålt sina sidor till dessa ljusskygga företag eftersom de kan stoltsera med en ganska hög googleranking, vilket är vad sådana här företag vill åt?

Tack för tips!

De är en utrotningshotad ras, våra kära bloggare, och därför tänkte jag ägna ett inlägg åt vad några av dem haft för sig.
With no further ado…. Jag ger er ”Bloggbevaknings blogg-bonanza”!

Egoina har sammanfattat några dagar på sin blogg, där hon bland annat delat den här bilden på när hon lagar fyllda paprikor i ugn. 
Jag gjorde en omedelbar association och drog lite på munnen när jag läste kommentaren här nedan som var identisk med min tankegång.
Jag åt vegetarisk kost på gymnasiet och vi fick tamejfan fyllda paprikor minst en gång i veckan. Det är helt galet hur den vegetariska kosthållningen utvecklats sedan dess, men jag gissar att det fått många människor att äta mer vegetariskt, om inte på hel-, så på deltid.

Egoina har även delat en bild på en kiwi och jag undrar om jag har några galningar här inne som äter dem med det håriga skalet och allt?
Som bara tar en stor tugga av kiwin, typ som ett äpple?

Sofia Wood håller på att utbilda sig till sjuksköterska för att sedan kunna bli barnmorska, och hon har skrivit ett inlägg om frustrationen det innebär att vara nybörjare på någonting. Hur risken för hybris är lika med noll och ingenting. Sofia har inte uppdaterat sin blogg sedan början av året, men är det en blogg-bonanza så är det. 🙂

Jag har några mantran i mitt huvud just nu. Jag kan göra svåra saker, motstånd är inte farligt, att inte kunna saker är normalt, egot är fienden som hindrar en (mig) att våga kasta sig (mig) ut.

Hon skriver att hon upplever det som så otroligt utmanande att vara nybörjare. Hon, som tidigare kunnat sitt yrke som ett rinnande vatten.
Jag tänker såhär – om det har varit enkelt så hade hon inte behövt plugga så länge som hon gör – och vem som helst hade då kunnat utföra dessa sysslor.
Jag förstår att det kan vara frustrerande, men tänk då känslan när det lossnar och hon kan sätta dropphastighet med samma enkelhet som hon idag kan slänga ihop en surdeg.

Visa det här inlägget på Instagram

Linn ”Tiingelinn” Andersson har heller inte uppdaterat sin blogg på ett tag, så kanske börjar vi se lite av en fallande bloggtrend? 
Istället har Linn varit desto mer aktiv på Instagram där hon skrivit en målande kärleksförklaring till sin kompis Johan som vissa av er reagerat på.
Ni har undrat hur Johans man John känner inför inlägget, och jag tänker att han kanske tar det med ro? Johan är väl nämligen både gay och gift? Jag har svårt att se att John skulle känna sig ”hotad” av Linns inlägg, med tanke på hur mycket tid de spenderar tillsammans, men jag kan ha fel.

Men tillbaka till blogg.

Reser till London i juli för att se Oasis. Men är det okej att vara ännu mer taggad på hotellet jag bokade? Batty’s Langleys i Shoreditch är inspirerat av 1700-talets London och som att kliva in i en annan tid med mörka träslag och historiska detaljer. Varje rum är individuellt designat med antika möbler – tänk sänghimlar & badkar med lejontassar ?‍? // Sandra Beijer

Jag vet inte varför det kändes en smula otippat att läsa att Sandra Beijer ska åka till London för att se en av Oasis återföreningskonserter. Jag vet inte vad jag hade tänkt mig att Sandra har för musiksmak, men Oasis? Jag hade nog lutat mer åt Lars Winnerbäck/Melissa Horn-hållet men det är kanske för att Sandra skriver målande texter på svenska i sitt jobb?
Bandet Kent ska ju också återförenas för en näve spelningar och jag verkar vara den enda som är totalt ointresserad av det, i alla fall om man ska tro mitt Facebook-flöde.
Jag har en väldigt blandad musiksmak, men varken Kent eller Oasis ingår i den. Hur är det med er?

Isabella Löwengrip är och spons-seglar i Grekland, men får kritik för att hon raderar kommentarer under inläggen. 
Dessa kommentarer ska handla om covid-vaccinet – oklart varför – och Isabella skriver att hon raderar kommentarer som går över gränsen, vilket hon har all rätt att göra.
Jag stänger kommentarsfält som spårar ur här inne, så det är inga konstigheter enligt mig. Jag är mer nyfiken på varför debatten dykt upp i hennes kommentarsfält och vad som stod i de raderade kommentarerna. Om någon hann läsa dem så får ni gärna dela med er av innehållet här inne.

Torsdagen kom och här började egentligen helvetet. Jag kunde inte se. Kunde inte öppna mina ögon. Kunde inte se personalen som kom in i rummet. Direkt jag öppnade ögonen så kräktes jag mängder och till slut fanns det inget mer att spy upp men jag fortsatte ändå att spy. Hela torsdagen är som en dimma. Jag kunde inte öppna ögonen ens lite och allt var som en karusell på en båt trots att jag blundade precis hela dagen. Blev runtkörd på sjukhuset mellan avdelningar och fick även göra en akut magnetröntgen på hjärnan. Just denna dag ville jag dö. Jag kände verkligen bara att ”kan någon ta bort mig och avsluta detta lidande exakt nu”. Samtidigt så var jag livrädd för att dö med. Allt var bara en hemsk, suddig dimma. Jag såg ingenting. Alltså ingenting.
[…]

Hur som helst så fick jag en diagnos imorse. ”Virus/inflammation på balansnerven”. Detta ÄR det värsta jag har upplevt och jag har fått läsa så mycket historier från er via instagram där ni bekräftar att det var det värsta ni har upplevt med. // Gabriella Joss Possler

Stackars Gabriella har drabbats av ett virus på balansnerven och gick igenom ett mindre helvete innan diagnosen kunde fastslås.
Det är det värsta hon upplevt, och av det jag kan utläsa från hennes beskrivningar så är jag benägen att hålla med henne. Det låter helt fruktansvärt, och hon är ovanpå det här gravid med sitt fjärde barn. Hon, som brukar ha det kämpigt som det är med att ”bara” vara gravid.
Stackarn!
Förhoppningsvis får hon komma hem idag. Enligt inlägget kan det ta några veckor innan hon är bra igen, så ett stort krya på dig till Gabriella!!!

Hugo och Paula har fått stora delar av renoveringen av sitt nya hus sponsrat och jag kan inte låta bli att undra hur mycket pengar de sparat på det, trots att de måste betala förmånsskatt på värdet. 
Bara stenen i det nya köket måste ha gått på en mindre förmögenhet, så vida de inte köpt in den direkt från fuskmarmor-fantasterna på Von Chadaux. 🙂

Jag undrar om det finns influencers som tackar nej till erbjudanden om spons-renoveringar för att de inte anser det vara riktigt nödvändigt eller om alla tackar ja, enbart för att slippa risken att behöva betala alltsammans själv längre fram om ens stjärna falnat?
Vad tror ni?

Bloggare är ett utrotningshotat släkte på sociala medier och glöms ibland bort i surret från Instagram och Tiktok, men jag vill verkligen bevara arten för framtida generationer och tänkte därför ta tillfället i akt att uppdatera er om vad som hänt i bloggvärlden för tre av dem.

Vi börjar hos Magdalena Graaf som är SÅ trött på tre saker när det kommer till bloggar och bloggare.
Hon är trött och förbannad på sitt kommentarsfält, mig och de som kommer härifrån och som lämnar elaka och/eller trollkommentarer.
Jag kan inte göra så mycket åt de som härjar i hennes kommentarsfält helt på egen hand, men vad jag däremot kan göra är att påminna er och mig själv om att tänka till en extra gång när man formulerar sig och att det är skillnad på hat och kritik.

Tappar lite lusten att titta in här tyvärr.Ett jäkla kacklande och ständiga personangrepp, hugg och bråk. Onödiga och sårande kommentarer. Varför?
Har aldrig fattat hur man ens orkar att ta sig tiden. DETTA ÄR till 100% varför många bloggare /influencers faktiskt lagt av/slutat att blogg under de senaste åren.
Det/några av er och BLOGGBEVAKNINGENS sida/svans av troll-kommentarsfält som till 100% fått alla att sluta.
Personligen kan jag tycka att det är som att ”bita sig i svansen/hugga sig i foten”

Finns inget kul att bevaka, och för trollen, inget nytt att hata. // Magdalena Graaf

Jag kan bara hålla med henne.
Jag skulle tycka att det var SÅ tråkigt om Magdalena Graaf och de andra som fortfarande bloggar, helt skulle lägga ner den delen av sina sociala medier. Det tror jag även att de som högafflar i hennes och andras kommentarsfält skulle tycka, för de är ju tillräckligt intresserade för att läsa och kommentera, om än trolligt.

Isabella Löwengrip fortsätter ”excelark:a” och enligt kommentarsfältet så verkar det fungera. 
Hon har publicerat ett blogginlägg med titeln ”Att öppna dörren utan att skämmas” i vilket hon skriver att ”Det är svårt att hitta fina myskläder att ha hemma. Paul avskyr när jag har svarta tights, en stor tjocktröja och en knut på huvudet”, och jag kan inte låta bli att undra över vem det är som antas ska skämmas här? Hon, eller Paul?
Givetvis nappar läsarna, vilket märks i antal kommentarer men de spretar lite mer än vanligt, så jag tänker att jag ger er några exempel på dem om ni inte själva vill klicka er in att läsa:

Underbara Clara bloggar om sitt köpstopp, och vad det innebär i form av ”okynnesshopping”.

Jag sitter här i min hammock och dricker kaffe och funderar på vad jag ska blogga om. Och så kommer jag på det – jag kan ju blogga om mitt köpstopp! Hela augusti och september (och eventuellt ända fram till höstlovet) är det köpstopp på kläder, heminredning, skor och smink till mig. Givetvis får jag köpa schampo när det tar slut, eller en ny foundation när jag har använt upp den. Och givetvis får jag gå till frisören. Men stopp till resten, till okynnesshoppingen.

Hon har haft flera köpstopp tidigare, men skriver att hon aldrig bloggat om eftersom hon vet att så fort hon försöker göra någonting “duktigt” så sticker det i ögonen på folk. Vare sig det duktiga är att hon försöker äta mer grönsaker, handla färre prylar eller förbättra sin hälsa, och så är det förmodligen.
Ingenting är bra nog, och det är ju någonting som exempelvis ”Hållbara Sara” tar upp med jämna mellanrum på Instagram, att om man inte gör och är 100% rätt 100% av tiden så duger det inte.

Jag tycker alla försök till köpstopp och liknande är positivt, för det betyder att man är medveten om problemet och det är ju en start för att kunna förändra dem, eller hur? Jag håller med den här kommentaren till 100%.
Gör du, eller hur ser du på saken?

Tankar om inlägget och dess koncept tas också gärna emot i kommentarsfältet. 🙂

Visa det här inlägget på Instagram

Tydligen fick Elin mer än en blodad tand ? när hon medverkade i tv-programmet ”Elitstyrkans hemligheter”! (Jag vet inte om det stämmer, men visst lät det bra?)

Anyways…
..idag när jag var inne och kikade på hennes konto så ramlade jag över det här inlägget där hon berättar att hon blivit stuntkvinna och nu går en kurs på Calle Flygares teaterskola. ?

Och när jag för någon månad sen hamnade i ett möte angående ett stunt-uppdrag och fick frågan om jag inte vill skådespela också…så kände jag att jag kanske bara ska prova. Så jag vet?

Så jag googlade och såg att Calle Flygare har kvällskurser i Skådespeleri för tv och film. Så jag sökte och fick en plats (?!)
Jag älskar den här delen med mig.
Att jag bara kör. // Elin Härkönen blogg

Från Instagram, hamnade jag till slut på Elins blogg hon berättar mer. Hon fick alltså uppdraget som stuntkvinnan före hon utbildade sig, men det är förmodligen inte en jättebred bransch från början?

Kul ändå, snacka om att ha en lite ensam nisch att steppa omkring i som influncer? 
Check! ✅