CamCam ber om hjälp!
EJ bloggrelaterat!

Mina stygn som tejpades ihop igår har släppt under natten igen och hela området är varmt och bultar.
Vad gör jag för fel?
Minsta lilla ansträngning verkar få det att gå upp och jag hade lite problem med att kissa efter operationen (sorry för info) och tog i ganska mycket och spände magen vilket spräckte dem första ggr och nu verkar det ha hänt igen.
Jag mådde ganska bra igår och var uppe och igång en del här hemma vilket borde vara positivt men som nu verkar ha varit för mycket för nu blöder såret igen.

Så – nån som blivit opererad på typ ”i” naveln som jag blivit – det blev 3 ingångshål men det vid naveln är det största – och som kan tipsa om saker att undvika att göra för att spräcka såret?
Jag kommer ju behöva åka iväg till vårdcentralen igen och kanske sy om det. Igår bara tejpade de nämligen.

En sak är ju att jag inte kan äta några smärtstillande så jag inte blir övermodig och dammsuger lägenheten – som jag gjorde igår som den idiot JAG är – så ni behöver inte oroa er för några ”morfinstinna” inlägg. 😉

Men på riktigt.
Hur många gånger ska såret behöva gå upp? Det här måste ju vara ett vanligt ställe att öppna upp buken på?

Anyone?

Edit – tack för alla era tips och råd.
Nu har jag läst på pappret från SÖS igen för att utesluta att jag missuppfattat något (trots att jag även frågade på plats) och det står verkligen att jag ska ta bort förbanden efter 24h.

Men det känns inte rätt och på vårdcentralen sa de också att de skulle sitta kvar. Men nu är ju såret redan argt på mig… jag inväntar samtal från min andra läkare och sen får jag nog knalla ner till VC igen. ???

Stygnen släppte lagom till att jag kom hem och skulle ta en dusch så jag behöver någon som kan tråckla ihop mig igen.
Jag undrar om Sykatten är något att ha i den här situationen – hon är nämligen aningens bättre på mössor och barnkläder än på att stänga operationssnitt.

Vi får se när vårdcentralen – dit jag hänvisades – avser att höra av sig, annars får jag väl fixa det själv.
Hur svårt kan det va?
Lite kirurgtejp och flinka fingrar, det borde väl gå som en dans?

Laila Högfeldt:

Laila är en av Loppis lite större bloggare – och att man kan se att det är Loppi, ja det märker man på alla inlägg baserade på listor. Listor, listor, listor – det är Loppis melodi minsann.

Saxat från Lailas blogg.

Hol inleder blogginlägget här på följande vis:

Jag började att fnissa i dag när jag fick bilden ovan skickad till mig. Jag såg direkt ironin i det hela, att Belgiens hälsominister inte lever ett hälsosamt liv själv.//Laila

Det är lite intressant det där – hur snabba vi är på att döma folk baserat endast på utseende – vi gör nog det alla, mer eller mindre eftersom det är så vårt samhälle ser ut så jag försöker inte peka finger åt någon enskild, jag pekar i så fall på oss alla.
Skillnaden mellan Laila och mig exempelvis är att jag är medveten om denna osunda reaktion hos mig själv och skäms över att tanken ens dyker upp i huvudet på mig eftersom jag faktiskt ”vet bättre” när jag ger det en sekund eller två och inte bara går på en djupt rotas känsla – medan hon ser det som någonting putslustigt att fnissa åt OCH lägga upp på bloggen.

Handbollssambon och jag pratade faktiskt om det där igår – hur framför allt kvinnor har så mycket mer att bevisa än män när det kommer till ledarskap.
Hur män ofta kan kliva in på ledande tränar-rollen inom exempelvis sport utan att ha varit ledande själva medan kvinnor behöver ha presterat på absolut maxnivå för att få samma chans.

Jämför Janne Andersson med Pia Sundhage inom fotbollen.
Janne – spelat hela sina karriär på relativt låg nivå i Sverige och har mig veterligen inte spelat en enda landskamp medan Pia har en helt annan resumé.
Pia – en av Sveriges genom tiderna bästa kvinnliga fotbollsspelare med både VM-brons och EM-guld i bagaget som spelare innan hon gick vidare till att bli tränare.
Han har byggt sin karriär på att vara en bättre tränare än han någonsin var fotbollsspelare men Pia var tvungen att bli bäst i världen själv innan hon fick samma förtroenden.

Så Laila fnissar eftersom hon på en gång kan se ironin i att Belgiens hälsaminister minsann inte lever ett hälsosamt liv själv och så så sätt tappar all sin trovärdighet.

Jag måste vara ärlig och säga att jag förstår vad folk menar, det känns ju lite som ett skämt.//Laila

Jasså? Det säger du?
Vad vet du om henne – förutom de här bilderna du googlat fram och fnissar åt?
Kan du hennes sjukdomshistoria?
Tänk om det skulle vara så att hon – när de här bilderna tas – gått NER 60 kg? Har du tänkt på det?
Eller att på grund av utmaningar med sin vikt kan mer om hälsa och sjukvård än både dig och personen som skickade denna ”fnissvänliga” bild till dig?
Att hon just på grund av detta är mer kapabel till att bidra till en bättre lagstiftning och politik kring hälsa än exempelvis någon som du som fnissar åt viktproblematik?

Vem skulle du vilja ha som representant för hälsovård? Någon som ser, förstår och har levt med relaterade problem eller någon som fnissar bort överviktiga personer på höga befattningar och som således kan NOLL om ämnet?

Ingen skulle fnissa åt en manlig tränare eller minister med ölmage och chipstuttar men kvinnor ska se ut som en av deltagarna i Gladiatorerna för att få samma bemötande.
Kompetens sitter inte på utsidan – hur svårt ska det vara att förstå?

Tack för tips, Two of a kind!

Jag har till slut fått komma hem från SÖS och det var någon som hade saknat sin mamma tror jag. ?

Nu ska jag vila lite men det kommer upp lite fler inlägg som jag skrev i natt då jag inte kunde sova.
Så återkommer jag lite senare helt enkelt!

Kram på er!