Bland alla reklaminlägg inne hos Victoria Riis på Matplatsen ramlade jag över det här inlägget där hon lagar julgodis med smak av turkisk peppar och choklad. 
Som ni vet så ÄÄÄÄÄÄÄLSKAR jag salt godis – särskilt Djungelvrål – lika mycket som Monas Universum älskar sina bajssprayer, men trots det så avskyr jag blandningen av lakrits och choklad.
Jag skulle vilja sträcka mig till att säga att jag tycker att det är avskyvärt – som att skända både choklad och saltlakrits på en och samma gång.

Varför man vid jul måste envisas med att förstöra redan perfekta smaker genom att blanda ner allt från lakrits till chili i baket förstår jag inte, men jag protesterar å det grövsta och använder alla mina godis-veton på en och samma gång. 
Visst kan jag inte vara den enda?
Och finns det undantag?
När lakrits är gott i bakverk?
”Do tell” i så fall, så slipper jag framstå som dessert-Grinchen varje år när lakritsfudgen plockas fram.

Detta är jag, Therese, ungefär 5 år. Jag sög inte på tummen, utan på mina två fingrar. Ser du handen i mitt hår? Den åkte alltid dit när jag inte mådde bra. I stort sett hela tiden var min hand i mitt hår. Jag snurrade håret runt mina fingrar och drog loss mitt hår tills det enda som fanns kvar där var en kal fläck. Detta var en av de saker som jag gjorde för att finna tröst och för att hantera mitt dåliga mående som barn. När jag sedan blev äldre förflyttade jag denna smärta till andra ställen på kroppen, på andra sätt. Julen var en av högtiderna jag fasade för som barn. Jag visste att alla vuxna i min omgivning skulle bli påverkade och att alla blev påverkade på olika sätt.

Då jag själv växt upp med alkoholiserade föräldrar vet jag hur man känner som barn. Jag vet vad man önskar. Barn i dessa förhållanden blir näst intill aldrig lyssnade på, därför känner jag att det är min uppgift att föra deras talan. Och jag hoppas att du vill hjälpa mig. Alla kan inte bidra med pengar, men alla kan klicka på “dela” knappen. Internet är en fin plats för att få fram budskap, och tillsammans kan vi stå för barnens. För att komma till insamlingen, klicka HÄR.
[…] Detta är en liten inblick hur en julafton kunde se ut för mig som barn. En julafton INGET barn ska få uppleva. För 2,5 år sedan blev jag mamma till en son. Som förälder blir allt ännu mer påtagligt och det finns ingen gräns i världen för hur mycket kärlek och trygghet man vill ge sitt barn.

Därför har jag startat en insamling – där jag, tillsammans med dig, vill skramla ihop så mycket vi kan till VARENDA barns rätt till minnesvärda jullov. Pengarna kommer gå till jullovsaktiviteter tillsammans med andra barn och trygga vuxna, utan alkohol.

Det är varenda barns rätt till ett tryggt och minnesvärt jullov!

Kram Tess.

Snart är julen här och många barn får inte fira den på det härliga sätt som borde höra julen till och för det har min läsare Tess startat en insamling.
Pengarna kommer gå till alkoholfria jullovs-aktiviteter tillsammans med andra barn och trygga vuxna eftersom alla barn har rätt till ett jullov att minnas av rätt anledning.

Ett fantastiskt initiativ av Tess!
Ni hittar insamlingen här.