Therese Wickman:
Häromdagen lyfte jag fram Magdalena Graafs son Charlie som valt en guldjacka som han tyckte var superfin och även mina gudsöner som älskar allt som glittrar, är i färg, med enhörningar, Hello Kitty, paljetter och allting däremellan.
Magdalena var rädd att någon skulle säga till Charlie att han valt en ”tjej-jacka” och att det skulle leda till att han inte länge vill ha den på sig.
Det är tråkigt men barn säger sådana saker ibland, och då kan man ju börja undra var de fått dessa idéer och tankar ifrån?
Hmmm…kan det möjligtvis vara hemifrån?
Ja, det kan det! Och vet ni vad! Det är illa nog att föräldrar pratar så här med sina barn och lär dem att dela in killar och tjejer i olika fack och tycker illa om de som inte stannat i sitt fack. Tycker illa om de som vågat välja kläder som de tycker är fina, oavsett om det står kille eller tjej det står på väggen ovanför hyllan med kläder.
Men vet ni vad som är betydligt värre än så?
Jo, det är när dessa livrädda, inskränkta föräldrar – vars största skräck i livet verkar vara att få ett barn som visar sig vara annorlunda på något vis – ger sig på en mamma och talar om för henne att det är hennes fel om hennes son blir mobbad i skolan eftersom hon låter honom bära tights som de anser vara för tjejer.
Alltså, ni föräldrar…som skriver så här till Therese Wickman och hennes son Kidh?
Vad är ni egentligen för människor?
Är er största skräck i livet att få ett barn som inte passar in i det könsnormativa fack som ni skapat? Är det er största skräck att få en son som vill ha på sig tyllkjol och hårspännen eller en dotter som hellre leker krig i skogen än sitter inne och leker med Barbie?
Är det de värsta som skulle kunna hända er?
Att en pojke gillar att ha på sig lila tights med pandor på betyder inte att han kommer växa upp och bli det senaste tillskottet i After Dark med klackskor, fjärderboas, peruk och smink… men även om han skulle bli det så är det ingenting konstigt, fel, märkligt eller hotfullt i det.
Det är föräldrar som ni som överför sina rädslor, fördomar och inskränkthet till sina barn som skapar nästa generations mobbare.
Jag ger mig fan på att ni är människorna vid kaffemaskinen på jobbet som drar bögskämt och raljerar över #metoo-kampanjen. Ni som är så jäkla rädda för allt som är annorlunda att ni förmodligen inte ens vågar testa en ny typ frukostflingor eftersom det okända är så himla läskigt och obehagligt.
Ni borde skämmas!
Dra av er skygglapparna innan ni förstör era barn för all framtid med er inskränkthet!
