Angelica Lagergren:

Hej! För mig är det viktigt med transparens här i bloggen. Jag är av den åsikten att alla får göra som de själva vill med sina kroppar, och man får själv välja om man vill prata om det eller inte. Jag har samarbetat med Akademikliniken i ett år och jag känner mig väldigt trygg i deras händer. Jag fick möjlighet att prova CoolSculpting som ett samarbete och valde att göra det, för att se om det verkligen fungerar. Jag blev nyfiken på den här metoden och jag tycker att det ska bli spännande att se resultatet. Det finns många människor (offentliga som privata) som gör olika typer av behandlingar, ingrepp och injektioner som väljer att inte prata om det. Jag står för vad jag gör och jag väljer att prata om vad jag gör med min kropp. Jag tror inte på att smussla med det, men det är som sagt upp till var och en. Jag har inte en slät panna av naturen. Jag valde att operera mina bröst efter två barn (ej samarbete).
Jag tror som sagt på öppenhet och transparens. Jag äger min kropp och jag står för mitt samarbete med Akademikliniken.//Angelica

Angelica har fått ta emot kraftig kritik gällande sitt samarbete med Akademikliniken och de bilder hon lagt upp i samband med det.
De flesta kommentarerna är sakligt skrivna med bra frågor och åsikter men tror ni att Angelica svarar på dem?
Nix, hej, nope!
Hon försöker inte ens…

Hon tar i stället ett standardiserat svar som till största delen är uppbyggt på mundiarré och där hon  – om sanningen ska fram – inte bemöter en enda fråga och gör följande:
Hon kopierar in det hela 34(!!!) gånger som svar på ALLA kommentarer i ett – vad jag tolkar det som – försök att tråka ut läsarna så till den milda grad att de bara ger upp eftersom de ändå inte kommer få någon ordentligt svar från henne.

Jag tycker det är skitfegt!
Hon vill uppenbarligen tillgodogöra sig alla fördelar av att vara en influencer, men så fort hon blir kritiserad för det så är hon bara en ”vanlig tjej med känslorna på utsidan…”
Nej, varken du eller din syrra hade fått betalt för att kuska runt i Sverige – och bjuda in kvinnor att lyssna på föredrag om hur de på bästa sätt kan modifiera sina kroppar som de tydligen inte ska vara nöjda med – om ni inte haft många följare på blogg och Instagram.
Ni har fått den här affärsmöjligheten på grund av det varumärke ni skapat kring era personer och dess förmåga att locka folk till Akademiklinikens sammankomster för att företaget ska kunna tjäna ännu mer pengar på människors osäkerheter.

Kan ni inte tåla att detta varumärke och de val ni väljer att associera det med bli granskat, ifrågasatt eller skärskådat – då ska ni nog allvarligt fundera över om ni verkligen är i rätt bransch.
Det, eller så slår ni er ihop med Hannah och Amanda på fredagspodden och stämmer upp i deras klagosång i moll om hur orättvist livet är när ens företag/varumärke blir granskat och kritiserat. (Lyssna på senaste avsnittet av Fredagspodden om ni vill ha mer info kring detta.)

The Struggle is Real!

Det har kommit lite kommentarer om Angelica eventuella magsäcksoperation och hur hon raderar alla kommentarer kring det.
Så här tycker jag:

Jag kan tycka att man lite måste skilja på äpplen och päron här och hennes GBP har ingenting med hennes samarbete med Akademikliniken att göra och är inte heller ett skönhetsingrepp som man gör för att räta till små skavanker på kroppen, utan är ett operation som har med hälsa att göra.
Det är inte GBP-operationer hon försöka kränga på folk utan plastikkirurgi som enbart har med utseende att göra så just den aspekten tycker jag inte riktigt hör hemma i den här diskussionen.
Fokus på rätt sak tycker jag..

Tvillingarna Lagergren:

Från början var det Angelica som fick ta emot en shit storm av kritik när hon publicerade att hon testat ”cool sculpting” – som del av ett samarbete med Akademikliniken – för att få bort det som hon refererar till som kärlekshandtag medan Jessicas forum verkade vara förskonat från det.
Kanske släppte hon inte igenom det och/eller raderade det så fort hon såg det, vad vet jag?

Angelica har konsekvent vägrat bemöta den kritik hon fått både på bloggen och Instagram, medan Jessica faktiskt svarat på kommentarer på bloggen.
Dock vägrar hon erkänna att anledningen till att Akademikliniken anlitat henne och Angelica är för att locka fler människor till sig. Om det bara hade handlat om att informera om vilka behandlingar de erbjuder så hade väl klinikens marknadsansvariga person på egen hand kunnat åkt runt och gjort detta istället för att betala Angelica och Jessica att följa med.
Givetvis är tvillingarna med för att locka fler människor till eventet – att ens försöka förneka det är ju bara pinsamt, ungefär lika pinsamt som att de försöker få Akademikliniken att framstå som något helt annat än vad det egentligen är – ett ställe dit man går om man är missnöjd med sitt utseende.

Tack för tips, Jennie!

Innan jag fortsätter på det här inlägget så vill jag bara visa varför det är aningens svårskrivet.

Kakan Hermansson:

Bildkälla

Det ska ta ca 4 dagar innan fötterna börjar fjälla men för mig dröjde det en vecka, och mina fötter är väldigt mjuka från början. Sen fjällades det å det grövsta i över en vecka. Varje gång jag badade var det som att allt började om på nytt och jag njöt varje sekund. Gick jag utan strumpor kunde en liksom se var jag rört mig i lägenheten. Jag ÄLSKAR den här behandlingen, så tråkigt att jag inte får göra den ofta, då försvinner ju fötterna.//Kakan

Eftersom vi redan avhandlat att jag – och många av er – gillar att kolla på äckliga videos med fästingar och larver som bur under huden så tänkte jag spinna vidare på detta tema. 
till min hjälp har jag Kakan Hermanssons målande beskrivning om hur huden praktiskt taget faller av fötterna när man suttit med fötterna i syrapåsar i ett par timmar.

Ja, det är ganska äckligt att lämna små spår av hudflagor efter sig så jag brukar behåll strumporna på tills det verkligen är dags att skrida till verket.
Det är en sjukligt tillfredställande känsla att dra bort all den gamla huden från fötterna – med fingrarna eller med hjälp av mitt utvalda verktyg – en pincett.
Jag brukar sitta på golvet framför tvn och göra detta – ni vet, förena nytta med nöje – och är extra nöjd över svärmors julklapp  som var en handdammsugare.På så vis kan jag kan städa bort högen med död hud innan Lilla Snöboll sprider ut den över hela lägenheten eller – gud förbjude – Tjocka Hetsätarkatten börjar mumsa på hudflagorna.

Jag undrar om det finns en namn för sådana som jag?
Ett samlingsnamn för alla de som älskar att pilla skrot, klämma finnar, flå våra egna fötter och se filmer på när fästingar tas bort?

EDIT – Jag bytte ut filmen mot en annan där det är veterinärer som utför ingreppet istället. Ett stort tack till min läsare som uppmärksammade mig på att hunden i min förra video borde ha tagits till en veterinär.

Klicka HÄR för att se filmen.

Josefin Dahlberg:

För lite mer än ett år sedan så uppmärksammade jag att bloggaren Josefin Dahlberg varit nykter i hela 7 år. Hon påbörjade sitt liv i nykterhet efter att ha fått diagnosen alkoholism när hon var 20 år gammal och jag kom att tänka på henne när jag såg att hon rest till Thailand på pressresa tillsammans med ett gäng andra influeners.
Eftersom jag själv fattat beslutet att leva ett nyktert liv så har jag helt plötsligt en massa tankar kring hur hon har känt i vissa situationer som influencer, framför allt de sociala där det är mer regel än undantag att det förekommer alkohol.

Jag är nyfiken på hur hennes vänner reagerade när hon – den största partypinglan – berättade att hon är alkoholist och från och med nu kommer leva ett nyktert liv? 
Hur hade ni reagerat?
Blir man helt plötsligt inte längre medbjuden på AW’s eller fest pga av att man inte länger dricker? Jag får intrycket av att många människor blir lite obekväma runt en nykter människa om de själva samtidigt dricker alkohol. Varför är det så egentligen?
Jag undrar också verkligen hur det är för henne att vara runt människor som dricker när hon själv är nykter.
Alla har väl varit med att av någon anledning att gå på fest utan att dricka alkohol och hur ens tålamod och stubin minskar för varje drink som sällskapet får i sig.
Man tenderar att känna sig om en fritidsledare på utflykt med ett gäng kids.

Har jag några läsare som är nyktra alkoholister eller som av någon annan anledning valt att inte dricka alkohol?
Kan inte ni dela med er av era erfarenheter? Jag kan tänka mig att fler människor har problem men vänner som helt plötsligt väljer nykterhet efter att ha festat järnet i flera år, än om man gör som Foki som aldrig velat dricka alkohol.
Och visst är det bra märkligt att man alltid får frågan ”Varför inte?” när man berättar att man inte dricker alkohol?
Behöver man verkligen motivera ett sådant beslut?
Ja, kanske.. men då tycker jag även att man ska motivera varför man de facto dricker alkohol, men den frågan ställs ytterst sällan.

Josefin!
Om du läser det här – se det som ett önskeinlägg till din blogg. 🙂