Isabella Jedlers objektskola.

Isabella Jedler:

För ett par dagar sedan skrev Isabellas inlägg där hon beskriver hur en man skrivit ut en bild på henne, filmat när han runkade till den och slutligen kom över hennes ansikte. Det hela fick hon skickat till sig som en liten julklapp på Snapchat.
Nyheter24 gjorde inlägget till en artikel och givetvis ramlar kommentarerna in likt bilder på ett svenskt sommarregn i motljus på Instagram och inte helt chockerande är många av kommentarerna från män och inte heller så chockerande så tycker de flesta att Isabella framställer sig som ett objekt eftersom hon har stora tuttar OCH stora läppar!
Tydligen kan, får och bör man inte någonsin tilldela ett nobelpris till någon med stora läppar eftersom stora läppar innebär låg intelligens och en självklar objektifiering. Hos kvinnor naturligtvis.
Nelson Mandelas stora läppar hindrade inte honom från att få Nobels fredspris men så var ju han också man. En man med naturligt stora läppar. Så det räknas ju givetvis inte.

Men för att utbilda dessa män som uppenbarligen tycker att kvinnor i kort kjol får skylla sig själva om en man råkar ta på dem utan att kolla så att det är okej först så har Isabella skrivit ihop en lista för att på ett enkelt sätt lära dem var ett objekt är. 
Den går lite hand i hand med min ekvation där man räknar ut huruvida någon är en slampa eller inte, tycker ni inte?

Saxat från Isabellas blogg.

Ett kärleksbrev.

Kitty Jutbring:

Nu är det inte jag som är mottagare av detta kärleksfulla och mysiga budskap utan det är Kitty Jutbring som fått det tillskickat sig av en kille som kallar sig Felix och som till och med skickar med en bild på sig själv.
Eller på vad han vill att man ska tro är han själv.
Kitty blåser upp bilden i megaformat på sin blogg – opixlad så klart – och skriver att hon gärna skulle vilja prata med hans föräldrar. Och även om det inte är Felix på bilden så skulle hon vilja prata med honom ändå.

Det finns alltid risker med att göra så här tycker jag.
Mailet skulle lika gärna kunna vara skickat av någon som vill göra killen på bilden illa och väljer att skicka det till just Kitty eftersom han iskallt räknar med att hon kommer hänga ut honom. Eller så är det killen i filmen som skrivit brevet. Det vet vi inte men det är lite farligt att anta tycker jag.
Jag pixlar givetvis bilden eftersom jag inte tänker sprida bilden vidare men fenomenet är intressant.
Jag skulle ju kunna starta upp ett Instagramkonto och låtsas vara vem som helst och ställa till med hur mycket skit som helst i någon annans namn. Ni med.
Fan vet vem som ligger bakom det här mailet, och vem kallar egentligen någon för en ”gruppknullad apa”? Jag kan inte bestämma mig för om det är extremt pubertalt eller ett lite för moget uttryck för lillkillen på bilden. 

På tal om mammapoliser.

Sociala medier:

Som aktiv mamma på sociala medier så kan du egentligen inte skriva eller göra någonting som har med ditt barn att göra utan att det infinner sig i alla fall en mammapolis med en pekpinne lika stor som Öland.
Det finns lika många åsikter som det finna människor men på sociala medier tror jag nästan att varje mammapolis-människa har åtminstone har en tre, fyra åsikter i varje ämne och allt är typ ”det värsta man kan göra”.
Det spelar ingen roll om det rör sig om att ge sitt barn socker, låta det surfa på biltaket i 100 km/h eller ha en iPad vid matbordet. För någon stackars mammapolis där ute så är just det DU gör det som får det att brinna i huvudet på henne och som leder till en verbal ”falling down” där bakom skärmen eftersom hon egentligen bara ”menar väl”.
Så vad är egentligen det värsta man kan utsätta sitt barn för på sociala medier? Eller i livet då men vars magnitud först framgår när det hamnar på sociala medier?

Här är några förslag som jag skrivit om under min bloggkarriär –  i icke inbördes ordning:
– Att kränka barnets integritet genom att posta bilder och utlämnande information
– Ge barnet socker
– Ge barnet socker INNAN maten
– Köra utan bilbälte
– Tillåta skärmar i tid och otid för att barnet ska vara glatt och föräldrarna få lugn och ro
– Att de barnet halvfabrikat
– Att ha ett för stort kalas för ett litet barn med endast sponsrade presenter
– Att skaffa barnet ett eget Instagramkonto/blogg
– Att kränka barnets andra förälder på nätet
– Att inte använda heltäckande UV-dräkt så fort barnet vistas utomhus
– Att byta blöja på en nyfödd bebis live i en radiosändning
– Att kalla barnet vid smeknamn som inte är sockersött-klingande
– Att prata med barn om att ingen kommer vilja ha dem om de blir tjocka

Vad tycker ni? Har jag missat något?
Och kom ihåg – inlägget handlar inte om specifika föräldrar utan vad som är värst att lägga ut på sociala medier gällande barn som får mammapoliser att hugga som kobror!