Visa det här inlägget på Instagram

Cassandra Klatzkow kände sig klar med sin högstadieakola och tackade av den genom att sätta sig på huk och kissa – mitt på dagen. 
Enligt henne var detta en ”ritual” och tydligen någonting hon gör än idag – ritualer alltså, inte att sätta sig och kissa utanför saker hon känner sig ”klar” med.
Jag har aldrig kissat utanför en skola för att känt mig klar med den, däremot hade jag gärna jämnat Bjurbäcksskolan i Emmaboda med marken för att sedan anlägga parkeringsplats istället, men det är ju sedan gammalt.

Har du några ritualer under bältet, eller någonstans du önskar att du hade satt dig på huk och kissat? 😊

Visa det här inlägget på Instagram

Kalaspinglorna i podden ”Det skaver” tar upp ett lyssnarproblem – nämligen det när man kanske gjort lite dumma saker på fyllan som man sedan ångrar:

En lyssnare har svikit sin partner genom att under en utekväll ha pussat en annan person. Det skedde när alkohol var inblandat och hon tappat kontrollen helt. Hon berättade vad som hänt och partnern har nu lämnat henne totalt skamsen och förvirrad!

Vi diskuterar alkohol, svek, skuld och hur man kan börja reparera – både sig själv och det man förstört💔❤️‍🩹

En puss? Är det otrohet? 
Jag tänker att den här frågeställningen är lite som ”hur långt är ett snöre” där varje förhållandes aktörer själva sitter på svaret.
Om du inte tycker att en puss på fyllan är någonting att oja sig över – det kanske ses mer som en dumhet på fyllan – vad är otrohet för dig? Är alkohol en förmildrande omständighet, eller mer av ett ”sannings-serum” som avslöjar vad en person verkligen tänker?
Är det tankar om andra personer eller är det inte otrohet förrän tungor och annat stoppas in i personer som inte är din partner?
Kanske är det någon som har ett öppet förhållande, där konventionella tankar om otrohet inte riktigt är applicerbart?
Om det är du, har ni i så fall ”regler” om vad man får respektive inte får göra inom ramen för det öppna förhållandet eller är hela världen mer av ett ”smörgåsbord” för de inblandade?

Ska vi försöka ha ett hyfsat öppet sinne här och inte döma folk som inte lever eller tänker som en själv?
Då tror jag att det här kan leda till ett väldigt intressant kommentarsfält.

Trevlig långhelg på er! ⭐️

Visa det här inlägget på Instagram

Poddtjejerna i ”Det skaver” tar upp en sak som jag tror drabbat de flesta av oss – och känner du inte igen dig här så är väl en gratulation på sin plats tänker jag – men för oss andra, som kan känna igen oss i det som tas upp – välkomna till dagens diskussionsforum. 🙂
Det handlar nämligen om någonting som sannerligen kan skava – och det är ”male validation” – alltså ”manlig bekräftelse.
På sitt Instagramkonto har poddarna slängt ut frågan om huruvida vi är hjärntvättade av ”male validation” utan att ens märka det. Här kommer ett urval av de svar som kom in, och jag måste varna er. De är en bit nedslående, men föga överraskande. I alla fall inte för mig som i unga år kunde gå över lik för lite manlig bekräftelse. Fy fan vad jag bränt relationer, om än så ytliga, när jag var i 20-årsåldern i jakten på manlig uppmärksamhet. Det får mig även att reflektera över hur skönt det är att inte känna och hålla på så idag. Även om jag blev singel nu så tillhör jakten på manlig uppmärksamhet det förflutna, eller det är i alla fall så jag känner när jag skriver det här. (peppar, peppar ta i trä) Jag tror dagens Camilla är på tok för trött för att ens orka ut och jaga manliga blickar och uppmärksamhet. 🙂

Hur är det med er?

För mig har det till stor del handlat om att sluta klä mig för män

Alla innan 00-talet är 100% aktivt måste jobba för att inte ”trilla dit” like a drug

Träffa rätt kille så bryr man sig inte längre om vad någon man tycker 🙂

Ja! Man märker inte att man är beroende av bekräftelse från män tills att man kommit ur det. Jag kom ur det tankesättet/behovet när jag började bygga på min självkärlek och inse mitt värde ?

Måste bli uppraggad för att en utekväll ska vara lyckad 🙂 hatar det

Ja så in i helvete!! Allt jag och mina vänner pratar om ?

Fundera över varför du söker manlig bekräftelse – vad är det du egentligen behöver? Påminn dig själv om att om detta tar upp så mycket av ditt fokus, kanske du har för mycket tid över. Lägg den istället på något som ger dig glädje! Skaffa en hobby, gör saker för din egen skull – naglar, smink, hår, outfit – allt det där ska handla om dig, inte om någon annans godkännande.
Förstå att deras bekräftelse är lätt att få, men det betyder inte att den har något verkligt värde. Ge dem varken makten eller möjligheten att påverka ditt egenvärde. Det du söker från honom är något du redan kan ge dig själv. Bekräfta dig själv!! Validera dig själv!!

Jag tror att många av oss, utan att märka det, formas av en kultur där kvinnlig vänskap ofta byggs på delad smärta och gemensam jakt på manlig bekräftelse. Vi bondar över hjärtesorg och drama – men det skapar ofta trauma-baserade relationer snarare än genuina vänskaper. När en av oss börjar fokusera på personlig utveckling istället för att jaga bekräftelse, märker man ibland hur dynamiken skiftar – och vilka som egentligen var där för dig. Sann vänskap bygger inte på gemensam struggle, utan på gemensam växt (även om den såklart kan börja från delad trauma).