Foki:

För att skriva ett sånt här inlägg så måste man ju vara relativt SÄKER på att ingen av varken mamman eller mormodern faktiskt läser hennes blogg annars spricker ju skiten på en gång.
Egoina brukar ta det säkra före det osäkra genom att skita i att blogga när hon har överraskningar på G – till läsarnas ilska så klart – men då är hon ju säker på att det förblir just en överraskning.

Jag kan tänka mig att syftet lite med att skriva som Foki gör är för att på ett ”humble brag-sätt” få berätta för läsarna att hon minsann ska flyga iväg och överraska familjen.
Om vilken fantastisk dotter och barnbarn hon är. =)
Vad tror ni?

Foki:

Foki skriver ett inlägg om hur det är att resa och göra saker själv och vad som gör att hon inte känner sig ensam och ledsen.

”Jag är egentligen ingen ensamvarg, snarare sällskapsmänniska men ändå älskar jag att vara själv på fredagskvällar, gå på bio själv, äta på restauranger själv och resa själv. Från att känna mig orolig av ensamhet får jag istället en massa ny härlig energi som jag sedan kan sprida vidare till folk i min omgivning.”//Foki

Jag har på ”äldre dagar” (hehe) verkligen märkt av att mitt behov av att ha massor av bekanta och folk runt omkring mig minskat drastiskt.
Jag har gjort mig av med vissa energitjuvar jag tidigare haft runt mig som tog så mycket mer än de gav och som oftast bara ville skuldbelägga en med dåligt samvete för att man inte hörde av sig så ofta som DE ville eller dansade efter deras pipa.
Vänskap HELT på någon annans villkor är ingen riktigt vänskap och således ingenting att ha.

Jag älskar att vara själv. Sitta och läsa, äta mm precis som Foki och mina närmaste skulle aldrig drömma om att ge mig dåligt samvete för det osv.
Men det ÄR verkligen skillnad på att vara själv och på att vara ensam – eller känna sig ensam.
Ibland kan man ju vara i ett rum fullt med människor och ändå känna sig ensammast i världen.

Hur funkar ni? Gillar ni egentid och att vara själv?

Foki:

Bara för att man tycker att någonting är roligt – betyder det då att man är BRA på det?
Foki har nämligen beslutat sig för att inte anställa en inredningsarkitekt till renoveringen av sitt kontorskomplex i Phuket utan hon ska göra jobbet själv eftersom hon tycker att det lät kul.

Bara för man KAN göra någonting så betyder det väl inte alltid att man borde?
Du kan göra bil med fötterna också men bara för att det är möjligt att utföra så betyder det ju inte att det är en bra idé.

Foki:

Foki beklagar sig lite i sin blogg över att Bill inte läser den och spånar lite om hur hon ska göra för att få honom att göra just det.

Jag har tyvärr inga tips då min pojkvän OCH hans kollegor alla läser min blogg på kontoret, plus min mamma som också brukar tipsa mig om att bilder inte syns – mina groupies liksom.. =)
Ett tips kanske.. Var CamCam-magisk så löser det sig!

Ni som bloggar – stor som liten – läser era nära och kära den?
Om nej – gör det er något?
Om ja – vill ni alltid det?