Nellie Berntsson:

Jag köper absolut vad Nellie skriver om i det är inlägget – för en kille kan det räcka med att vara snygg och bara sjunga okej medan för en tjej så gäller det att ha hela paketet annars är man mer eller mindre körd i branschen – men jag skulle ändå vilja lägga till ytterligare en dimension till problemet om hur samma saker inte gäller för killar som för tjejer.
Killar kan även spela på sin”bad boy-image”, någonting som vi kvinnor inte har till vårt förfogande.

Titta på bilderna här nedan. 
En av dem kan ha stripigt hår, en cigg i ena mungipan, en skinnväst utan någonting under och en truckerkeps på  sig och se ut som vilket inavlat trailer trashslödder som helst från ”Redneckville” men så fort han kliver upp på scenen så får han något typ av skimmer över sig som får alla kvinnor i publiken att skriva och genast kasta upp sina trosor på scenen till honom.

Tror ni den kvinnliga upplagan av mitt exempel skulle få samma reaktion om HON klev upp på scenen?
Skulle inte tro det va?
Det är någonting med killar på scen som inte appliceras på kvinnor.
Och en kille som inte försöker se så där traditionellt snygg ut är sexig och lite farlig. En kvinna är på sin höjd ”rolig” på gränsen till lyteskomisk.

 

 

 

 

 

 

https://www.youtube.com/watch?v=b-opn0LzBR8

Nellie Berntsson:

Nellie var med på Nyhetsmorgon i morse och klippet ser ni HÄR  där hon pratade om sin nya bok ”Jag är Nellie” som jag förhoppningsvis kommer kunna berätta om här i bloggen då jag beställt hem ett recensionsexemplar.

Hon berättar att hon inte har några vänner – dels för att hon inte riktigt har tid men också för att de flesta runt henne bara är ytliga bekanta som mest vill finnas i cirkeln kring henne.
Jag är egentligen inte överraskad alls då barn kan vara riktigt vidriga mot varandra om någon inte passar in eller backar in i ledet och vet sin plats.
Hon säger att hon klarat sig bra på grund av att hon har starkt stöd hemifrån men där känner jag mig lite tudelad. Att hon har stöd hemifrån tvivlar jag inte på – Nellie älskar hästar och vill satsa på det samtidigt som familjen tjänar mycket av sina pengar på hennes varumärke – men som förälder har man väl ändå också som jobb att skydda sitt barn mot att stå på frontlinjen som ett öppet mål för alla att skjuta mot och försöka sänka?

Hon pratar vidare om att livet är for kort för att oroa sig för att inte ha tillräckligt många likes eller följare men att det säkert är för att hon HAR massor av båda delarna.
För henne är det ju avgörande att hon har läsare, följare och likes för att tjähna pengar men hon har rätt i att antalet inte definierar vem du är eller ditt egen värde.
Livet är för kort för att bry sig om likes och följare men Nellie erkänner samtidigt att hon blivit bekant med vissa av sina följare följare och tycker om att interagera med dem.
Att hon oftast avslutar sina inlägg med ”Vad tycker ni?” och ”kommentera gärna” för att hon vill veta vad läsarna tycker men det är nog en sanning med modifikation. Det är ju blogging 101 på hur man får fler klicks och interaktion på bloggen. Ett vattentätt Blondinbella-tips.

I boken delar hon med sig av sina svagheter och två incidenter som hon aldrig delat med sig av överhuvudtaget tidigare på sociala medier *cliff hanger* och hon berättar att hon tycker att det är viktigt att dela med sig av sina svageheter eftersom vi alla här dem.
En av hennes svagheter är att hon har för höga krav på sig själv

Jag är besviken att jag inte kunde göra hästar och skolan samtidigt men jag får panik när någonting är halvdant och jag kan helt enkelt inte göra båda sakerna väl eftersom jag just nu elitsatsar för att förhoppningsvis rida EM nästa år.

Hon avslutar med att säga att slå längre det känns kul med blogg och sociala medier så kommer hon fortsätta men vill hon inte så kommer hon helt enkelt en dag trycka på knappen och så är allt borta. Boom!

Det skulle nog krossa många unga hjärtan runt om i landet om hon la ner sin blogg så det får vi hoppas att hon inte gör.
Jag fick verkligen en annan bild av henne från den här intervjun – Whoa Nellie – och bra jobbat!

Nellie Berntsson:

Tror ni hon saknar Olof Palme lika mycket som hon saknar 2Pac?

Nellie Berntsson:

Nellsan ”saknar” 2Pac som dog fyra år innan hon föddes..

Jag saknar Elvis. Och Gustav Vasa. Och Jesus. Och Moses.

Det var förmodligen första gången hon hörde talas om 2Pac när hon var inne och läste min blogg.
Jakten på inlägg att skärmdumpa tar aldrig slut.

Jag fattar att hon försöker verka lite ”gangsta” men hon kan väl hålla sig till Chris Brown och Dolly Style så slipper hon göra bort sig på det här viset?