I veckans avsnitt av podden ”Korten på bordet” pratar mamma Jeanette och dotter Nicci Hernestig om alla orosanmälningar som inkommit med anledning av Niccis dotter Chiara, och hur Nicci faktiskt anmäldes för första gånger så tidigt som i vecka 23 av sin graviditet.
Då handlade det om ett klipp från gymmet där hon filmat sig själv, och i anmälan stod det att hon “slog vikter i magen”. I själva verket nuddade hon bara magen med ett handtag eller en vikt. Därefter följde fler anmälningar – bland annat om huruvida hon druckit alkohol på en middag. Det gjordes ett hembesök efter några månader, men då startades ingen utredning.

Mönstret blev tydligt: varje gång något om dottern Chiara dök upp i sociala medier kom det in nya anmälningar. En gällde Jeanette, som påstods inte trösta Chiara när hon grät, utan istället sjöng en morgonsång. Det gör hon fortfarande, men numera utan att visa det på sociala medier.

Flest anmälningar kom efter ett poddavsnitt där Nicci sa “Är maten slut, så är den slut”. Hon menar själv att det var en felformulering och att det klargörs om man lyssnar vidare. Men efter det avsnittet kände duon att de måste väga sina ord, eftersom det alltid finns någon som letar efter fel. Därför pratar de numera väldigt lite om Chiara och hennes utveckling.

Lyssnare uttrycker också att de tycker synd om Chiaras pappa, Andreas Deak, som inte har någon relation till dottern. Nicci berättar att det nu gått två år sedan deras relation tog slut, och att hon inte hört av honom sedan dess.
Men när frågan kommer upp i podden svarar Nicci tydligt: nej, det är inte synd om honom – och det är inte synd om Chiara heller. Hon känner inget annat än det liv hon har, och då kan hon inte heller sakna något.

Både Jeanette och Nicci betonar att de inte har något emot konstruktiv kritik, men att anmälningar om bagateller – som att Nicci skulle ha spänt fast bilbarnstolen fel – är att gå över gränsen. De resonerar i stället om att föräldrar som utsätter andra människor eller djur för våld inte borde få ha hand om barn, eftersom de redan visat att deras gränser är passerade.

För Nicci har alla anmälningar lett till att hon blivit mer privat i det hon delar. Hon tycker det är tråkigt, men som ensam vårdnadshavare är det också extra känsligt och skrämmande. Samtidigt säger de båda att alla de mött inom socialtjänst och andra instanser har varit professionella och respektfulla, även om de tycker det är fegt att anmälningar kan göras anonymt. Alla anmälningar mot Nicci har nämligen varit just anonyma.

De kan heller inte förstå anmälan om att Nicci låtit Chiara ta hål i öronen, eller påståenden om att flickan riskerar ätstörningar eller psykisk ohälsa på grund av sin mamma. Det som gör dem mest upprörda är ändå lögnerna – till exempel att Chiara borde placeras i fosterfamilj för att Nicci “ändå aldrig är med henne”. En sådan åtgärd skulle rycka upp Chiara från hela sin familj och placera henne hos främlingar, något duon tycker är helt orimligt.
Totalt har det kommit in över 30 orosanmälningar sedan Nicci var gravid i vecka 23. De misstänker att en och samma person ligger bakom flera av dem, även om det förstås också kan vara olika personer.

Nu är den stora utredningen klar.
Många aktörer har varit inblandade, information har samlats in från olika håll – och slutsatsen är tydlig: det finns ingen oro för Chiara. Anmälningarna läggs ner utan åtgärd och inga förbättringar krävs.

Nicci och Jeanette tror att anmälningarna bottnar i avundsjuka, kanske från andra ensamstående mammor som tycker att Nicci har det “för enkelt” med det stöd hon får.
Men, som de själva säger: det är bara att avfölja om man inte gillar Nicci. Man behöver inte gömma sig bakom påstådd oro för Chiara längre – den frågan är redan utredd och avslutad.