När jag såg det här inlägget hos Johanna Bladh så kände jag att ”ja, fullt rimligt om än en plattityd”, men när jag såg Linn ”Tiingelinn” Andersson hosta upp samma sak lagom till Johannas story försvann så kände jag bara ”snark”, men så är det ju också väldigt lite med Tiingelinn som är genuint.
Det finns influencers som bygger sina plattformar på yta snarare än substans och Linn slår mig som en sådan, som är mer benägen att apa efter andra kreatörer än att skapa eget substantiellt innehåll.
Det är ju inte som att det är en #metoo som Linn delar vidare utan ett citat som jag är beredd att äta upp min hatt på att hon sett och kopierat från just Johanna som hon nog ser upp till.
Johanna har ju i sin tur förmodligen kopierat det någon annanstans ifrån, men ingen som jag sett idag och då skrollar jag ohälsosamt mycket på Instagram, och det trots att det är mitt jobb.
Jag har generellt rätt svårt för den här typen av innehåll, men det fanns en tid i mitt liv när mitt mentala mående hängde på affirmationer som dessa.
Vad är era tankar och känslor kring fenomenet?
