Linda-Marie Nilsson återskapar influenciska bilder

Till skillnad från exempelvis Celeste Barber, som mer gör parodier på kända människor på Instagram, så försöker Linda-Marie Nilsson verkligen återskapa bilder av svenska influencers.
Allt för att ta reda på hur mycket tid och energi som faktiskt ligger bakom en publicerad bild.
Min favorit måste ändå vara när hon använder sig av ett enormt gosedjur för att försöka återskapa Jocke och Jonnas bild där de återskapar en bild med John Lennon och Yoko Ono.

Vad tycker ni om det här?
Är det roligare att se Celeste driva med kändisbilder eller uppskattar ni den här typen av upplägg mer?

Influencers promotar vintagetrenden

Influencers gör ofta reklam för så kallat ”Fast fashion” vilket är klädföretag så som Gina Tricot, H&M och Zara där man ständigt har låga priser, konstanta nyheter och hög omsättningshastighet.
Den här typen av ”slit och släng-kläder” som bara används ett fåtal gånger innan de kasseras, bidrar till en konsumtionshets som är allt annat än hållbar, något som influencers ofta kritiseras för.

Av den anledningen vill jag lyfta fram faktumet att både Kenza och Janni Olsson Delér nu skriver om att handla vintage/second hand istället för att köpa nytt.
Ja, det handlar om att de köpt Chanelväskor och ja, Kenzas inlägg är ett samarbete men man måste ju börja någonstans, eller hur?

Rom byggdes inte på en dag och det här kanske är en fis i rymden i det stora hela, och jag ser det ändå som uteslutande positivt att dessa två profiler med sina miljoner följare väljer vintage/second hand framför att handla sprillans nytt.

Den där med barns integritet

De flesta influencers som har barn inkluderar dem på sina plattformar och har så gjort, praktiskt taget ända sedan förlossningen.
Kritiken som riktas mot föräldrarna handlar ofta om att de kränker barnets integritet då barnet inte själv valt att få hela sitt liv exponerat på mammas eller pappas sociala medier.
Vissa väljer att inte visa sina barns ansikten, men har samtidigt inga problem med att skriva utlämnande texter om barnet. Ni vet, om svårigheter att bli blöjfri, om barnet kissat i sängen eller kanske har problem i skolan/förskolan.
Andra publicerar gärna mängder av barnbilder men är samtidigt förtegna om allt som har med barnets utveckling och person att göra.

Vad är mest kränkande?
Bilder? Eller text?
Och vid vilken ålder (barnets) bör man sluta helt med att publicera personliga saker om sitt barn?

Jag läste nämligen en blogg idag, där den influerande mamman skrev att barnet var sjukt idag och hemma från skolan.
Vidare beskriver hon vilka symptom barnet har, för att sedan avsluta med att informera världen om statusen på barnets bajs, som enligt utsago ska vara precis som vanligt.
Det här barnet är gammalt nog att gå i skolan, vilket gör mammans bajs-avslöjande än mer opassande.
Hur kul är det för barnet den dagen klasskamraterna hittar mammans blogg med allt hon publicerat om sitt barn.
Inte kul alls, skulle jag vilja påstå och här är min anledning till det:

Vill man att kompisarna ska kunna läsa om ens bajs när man går på mellanstadiet?

Är det lämpligt att en 6-åring har ett Youtubekonto?

Dessie skriver om hur hennes sexåriga son vill ha ett Youtubekonto och hur hon känner att hon är den som krossar hans drömmar om hon säger nej.
Det känns det kanske som att hon gör, men vid sex års ålder är man inte kapabel att inse riskerna som ligger till grund för att sociala medier har en åldersgräns.

Anledningen till Youtubes åldergräns på 13 år är att det är lagstadgat i USA där de flesta servrar ligger, och då gäller amerikansk lagstiftning. 
The COPPA law eller  Children’s Online Privacy Protection Act stipulerar att det är olagligt att samla in användarinformation av alla som är under 13 år utan föräldrarnas tillstånd. (Vilket Google, som äger Youtube gör)
För att slippa allt krångel som det faktiskt innebär att få föräldrarnas tillstånd så har de flesta sociala medier valt att sätta en åldersgräns på minst 13 år.
GDPR har fått Whatsapp att ändra sin gräns till 16 år för sina europeiska användare.

Givetvis finns det fler anledningar än ålder att neka sitt barn en egen Youtubekanal, men nu vet ni i alla fall att gränsen är satt vid 13 år, enbart för att följa relevant lagstiftning.
Det har alltså ingenting att göra med att barn anses redo och mogna nog att skaffa ett Youtubekonto vid 13 år, vilket många verkar tro.
Det är upp till varje förälder att besluta kring, även efter barnet fyllt 13 år.

Dessie är orolig att hon ska krossa sonens dröm genom att neka honom ett eget Youtubekonto, men frågan är om problematiken inte är lite mer komplex än så.
Sonen vill ha en Go Pro-kamera för att kunna skapa häftiga videos, och det finns ju ingenting som hindrar honom från att göra det.
Varför måste hans filmer nödvändigtvis ut på Youtube när han är så här ung?
Är det inte bättre att istället förklara för honom hur det inte spelar någon som helst roll vad främlingar på nätet tycker om hans videos.
Fastna inte i ATT han vill publicera videos på Youtube utan fråga honom istället VARFÖR han vill göra det.
Varför är det så viktigt?
Likes definierar inte vem man är, om man duger eller hur bra man är på någonting, och det gäller alla, oavsett hur gammal man är.
Trots det så är det skrämmande många vuxna som lever sina liv, upptagna med att jaga likes för bekräftelse, där mängden likes är direkt avgörande för det egna värdet.

Låt en sexåring slippa det.