
Öppet Spår

Linn vill dela med sig av något som hon skäms lite över, men som faktiskt är väldigt vanligt – panikångest.
Hon skriver i ett blogginlägg att hon började uppleva panikattacker i gymnasiet, ofta kopplat till stress och prestationsångest, men då visste hon inte vad det var. Hon kunde hyperventilera och till och med svimma inför prov och liknande situationer. Efter terrorattentatet på Drottninggatan fick hon ett trauma och började begränsa sig själv, särskilt när hon samtidigt var gravid. Hon rycker fortfarande till av höga ljud och har svårt att vara på platser med mycket folk. Det har också lett till en viss klaustrofobi och rädsla för att flyga och åka tåg, men på senare tid har Linn börjat övervinna sina rädslor genom att flyga och åka tåg igen.
Men nyligen, när hon skulle ta tunnelbanan hem efter en lunch med sin pappapappadotter-vän Johan, fick hon en panikattack.
Det var mycket folk och trångt, och hon kände ångesten växa inombords. När hon till slut kom upp från tunnelbanan bröt hon ihop och började hyperventilera. Det kändes pinsamt för Linn att få panik över något så vardagligt som att åka tunnelbana, men hon påminner sig själv om att det är helt okej att få panikångest. Hennes mål nu är att ta sig ner i tunnelbanan igen innan veckans slut för att känna att hon kan övervinna sin rädsla:
Var längesedan jag kände såhär och jag tycker det är så jobbigt och lite pinsamt att få panik av en så ” normal sak” som att åka tunnelbana som folk gör flera gånger om dagen, MEN alla är rädda för olika saker och tänker att jag ändå vill dela med mig av detta till er. Det är inget fel att få panikångest, det är helt okej.
Nu är målet att innan veckans slut ta mig ner i tunnelbanan igen för att känna att jag ” kan” och inte gå runt och vara så rädd. // Linn ”Tiingelinn” Andersson
Jag visste inte att Linn var på Drottninggatan när terroristdådet inträffade.
Du hittar hennes inlägg om det här.
Jag kände enbart till att Magdalena Graaf var det eftersom hon också blev målsägande i rättegången.
Jag har haft nattliga panikångestattacker, där jag vaknar av dem och det är fan inte trevligt.
I vaket tillstånd har jag bara haft det en gång tror jag, och det är säkert 15 år sedan. Den var kopplad till en specifik sak, och har aldrig återkommit men då var det så illa att mina händer domnade bort helt. Jag befann mig på Gekås i Ullared, vilket nog också gjorde sitt. 🙂
Det första som hände när vi kom fram var att vi åt lunch. Kenzo älskar broccoli, röd kål och vit kål mest av allt på buffén. Något jag är sjukt glad över är att alla mina barn har jättebra matvanor. Dom älskar grönsaker och äter sjukt varierat. Sedan får dom såklart unna sig massor med gott nu på semestern med MEN jag uppskattar att dom inte bara äter pommes och pizza. Nu med lite facit i hand efter tre barn så är det bästa jag har gjort: introducera ALLT till barnen tidigt. Grönsaker, bönor, linser, sådant som många barn kanske inte tycker om. // Gabriella Joss
Gabriella Joss Possler är just nu på semester på Gran Canaria med sin familj och skriver en del om hotellets mat och vad familjen gör om dagarna.
Det busas, badas och leks en hel del, men mellan varven äter och dricker de också mycket. Gabriella berättar att hon är väldigt glad över att hennes barn äter stora mängder grönsaker och vågar testa mat som många barn vanligtvis ”inte tycker om”.
Anledningen till detta, menar hon, är att hon tidigt introducerade all typ av mat till sina barn. Gabriella har själv lagat vegetarisk kost (ovo/lakto eller liknande) sedan innan hon fick barn, så det är naturligt att barnen har fått samma typ av mat hemma. Hur det ser ut i skolan eller förskolan vet jag däremot inte, men Gabriella verkar inte vara alltför strikt med att barnen måste följa hennes kosthållning. Kanske äter hennes man kött – det vet jag inte – men tillbaka till ämnet om barn och grönsaker.
Är det så enkelt som att det bara handlar om att introducera barn till ”ovanlig” mat tidigt, eller har Gabriella kanske bara haft tur med barn som är nyfikna och vågar smaka? Kanske kommer det med åldern för barn som är kinkiga i början av livet?
Jag vet precis hur det känns – jag kunde knappt få min hundvalp att testa ett nytt foder, så jag förstår utmaningen. 😉
Jag har snappat upp en trend från Tiktok som, även om den inte är högaktuell längre, fortfarande är intressant att prata om.
Trenden handlar om videor där kvinnor – främst – diskuterar huruvida kända män är genuint snygga, eller om de bara uppfattas som snygga på grund av sin kändisskap.
Det finns även klipp där kända kvinnors utseende analyseras på samma sätt, och jag undrar vad ni tycker om den här typen av diskussion.
@allegedlyspeaking Next version of this game will be ”is he a hot rodent boyfriend or just famous?” so stay tuned ? #barrykeoghan #timotheechalamet #rodent
Är det någon skillnad beroende på vilket kön man pratar om?
Jag menar, kvinnor har ju i alla tider fått sina utseenden dissikerade, analyserade och bedömda av män på alla tänkbara sätt, så är det inte mer än rätt att man nu gör samma sak tillbaka?
Eller är alla sådana inlägg klandervärda och sexistiska, oavsett vilket kön det gäller?
Kan man säga att varken Eminem eller Kid Rock hade ansetts attraktiva om de inte vore kända, eller är det sexistiskt och någonting man borde bli cancelled för?
I så fall var det inte jag som sa det…