Svenska Urban Cone: "Vi är kontrollfreaks"

Först och främst: Är det sant att ni alla tatuerat in en kotte på armen?

– Bara jag och Tim (Formgren). Fast vi träffade en tjej i går som hade en likadan, berättar Rasmus Flyckt. 

Ni blev framröstade av festivalbesökarna som favoritakt att boka på Roskilde, hur känns det?

– Vi har sett fram emot att spela på Roskilde sedan vi började göra musik. Det blir extremt roligt, speciellt nu när festivalbesökarna röstat fram oss. 

Hur skiljer sig ett festivalgig från att till exempel spela på intima Debaser i Stockholm?

– Det är två helt olika grejer men det finns en charm med båda. Det är ganska surrealistiskt att stå på en stor festival när man kommer dit och det är ett hav av människor som möter en. Men man kommer dem inte nära på samma sätt.

Singeln New York som släpptes nyligen beskriver bandet som ett bokslut över det som varit och ett smakprov från som det kommer. En slags övergångslåt mellan den första skivan och deras kommande album.

Om skivan Our Youth var en biografi över tonåren. Blir detta någon slags början på vuxenlivet?

– Vi får se, man blir aldrig riktigt klar med tonåren, det är upp till var och en när man vill växa upp. Saker som känns relevanta för oss och berör oss. Det kan absolut handla om det.

I sommar skriver ni på den nya skivan för att gå in i studion till hösten. Vad bjuder den på?

– Vi har inte gjort en sådan pampig låt som New York tidigare så det blir över lag ett pampigare album. Our Youth skulle vara vår dagbok och är mest en skiva med massa låtar på. Nu ska vi ha en röd tråd. Framförallt har vi märkt att vi är ett live-band och vi vill fånga det någonstans på skivan.

Vilken låt skrev ni på en efterfest?

– Black ocean, en av de första låtarna vi skrev ihop. Emil (Gustafsson) satt vid gitarren och jag satt vid pianot, en tjej grät för hon hade gjort slut med sin pojkvän. ”Oh no, no, theres no time for love” sjöng vi. Jag vet inte hur det bidrog till stämningen på festen men... 

– Alla låtar föds på sitt sätt. De första låtarna blev verkligen till på det sättet, fort och är nästan lite magiskt.

Vad är det häftigaste giget ni spelat på?

– Det var en av våra första spelningar i Tyskland, den blev så cool när 6000 – 7000 personer i publiken sjöng med. Den känslan går inte att slå. Det är det man vill uppnå. Det är jävligt mäktigt och kan nog bäst jämföras med att göra ett avgörande mål i en fotbollsmatch.

Blir ni junkies på den känslan?

– Ja. Det är bara hem och jobba mer, hårdare.

Ni kör er egen buss ibland och designar albumomslagen själva, hur mycket kontrollbehov lider ni av?

– Otroligt mycket. Vi har inlett någon slags vana nu som är svår att bryta. Det blir väldigt mycket jobb så man är aldrig ledig. Men å andra sidan skulle det vara svårt att ge upp det. Vi är kontrollfreaks.