Fantastiskt, Dungen!

Det märks redan från början att Dungen är större utomlands än på hemmaplan. Det är väldigt glest i publiken när spelningen börjar, det kan knappt röra sig om mer än ett hundratal tappra själar som står och gassar i eftermiddagssolen.

Till Dungens tröst strömmar det dock till ännu några hundra när spelningen väl drar igång, men det är oerhört synd att detta finfina band gått den svenska publiken förbi. De väljer att spela Panda rätt tidigt in på spelningen, vilket höjer stämningen avsevärt. De följer upp med ett rockigt, instrumentalt spår som drar upp stämningen ytterligare.

Du e för fin för mig är lika fin som den någonsin varit och drar ned den lite hetsiga stämningen till en lugnare och mer stillsam atmosfär. Något de dock ändrar på under Ta det lugnt, och efter det ökar bara stämningen. När de vrider upp det psykedeliska till max når spelningen sin absoluta peak. Manglet verkar inte ha någon ände och jag kommer på mig själv med att stå och hoppa, trots att jag inte druckit en droppe. Och det, mina vänner, är ett väldigt gott betyg.