Måndag 25 Okt
Stockholm

Elias Giertz: "Manliga artister är mycket bättre"

Elias Giertz.
Elias Giertz. Foto: Bingo Rimér

KRÖNIKA. Elias Giertz skriver om mansdominansen i Allsång på Skansen.

Kommentera
Kopiera länk
Dela
Läs mer
Elias Giertz

Elias Giertz är nöjesreporter på Nyheter24. Han är 15 år gammal och skriver krönikor varje tisdag.

Besök hans blogg här. Han twittrar här.

Gubbröra. Det är det ord som elitistiska tyckare använder för att beskriva Allsång på Skansen. Det tycks vara ett mantra man upprepar varje år. För uppenbarligen är det så, att det varje år är alldeles för mycket män med i programmet som Sverige bänkar sig framför varje tisdagskväll i sommar.

Även i år var det – tydligen – en jävla gubbröra. När de förväntansfulla artisterna klev upp på Sollidenscenen i torsdags och presenterades av den nyblivne programledaren Måns Zelmerlöw haglade kritiken mot könsfördelningen hårdare än vad en midsommarskur någonsin gjort.

Och det är väl egentligen ingenting nytt. Vi svenskar börjar alltid gråta likt övergivna, utsvultna, små bebisar när vi upptäcker att världen inte är rosa moln där allting delas lika mellan allt och alla. Vi ser allting med glasögon täckta av nallebjörnar där allting är silkeslent och perfekt. Vi sover med täcken som fungerar som en hinna mot den bittra verkligheten - som vi alla vet finns, men som ingen vågar se.

Jag upphör aldrig att förvånas över hur människor per automatik reagerar med ord som ”diskriminering” och ”förtryck” när män är överrepresenterade någonstans. När kvinnor i stället får beflocka ett teve-program och därtill är i majoritet – då är det genast ”en frisk fläkt som behövs”. Samtidigt kallar sig de här människorna för kvinnokämpar, när de gör allting annat än att hjälpa kvinnor. I stället sätter de ett helt kön i en slags offerroll. Och är stolta över det.

Harry Amster skrev i Svenska Dagbladet en text där han upprörs ordentligt över hur antalet manliga artister är nästan dubbelt så många som de kvinnliga i årets upplaga av Allsången. Vad han inte verkar reflektera över är om det faktiskt kan vara så att de manliga artisterna som visade intresse för att medverka var musikaliskt bättre än de kvinnliga.

För det är precis det som de svenska jämställdhetsivrarna aldrig vågar inse. Att det kan vara så att det finns män som är bättre än kvinnor på vissa saker. Och att de av en händelse råkar vara fler. Det är den bittra verkligheten vi gömt oss för, det är den åsynen vi täckt med nallebjörnar och det är det faktumet vi ersatt rosa moln.

Kompetens beror aldrig på om du har en penis eller en vagina, och valet av artister ska heller aldrig falla på det. Det om något är att fullständigt devalvera kvinnorna i Allsång på Skansen – om de skulle vara på sin plats och få sin teve-tid enbart för att de råkar ha något annat än en gren hängandes mellan benen.

För vad är egentligen jämställdhet? Inte är det väl att det är en precis femtio-femtio fördelning mellan män och kvinnor? Det handlar om att varje människa, oavsett kön, ska komma till sin rätt.

Om det innebär att du är kvinna och inte får sjunga på Solliden i sommar – tough luck.

Det kan ju vara så att de manliga artisterna helt enkelt är mycket bättre.

Kommentera
Kopiera länk
Dela