RECENSION: Snön på Kilimanjaro

"Snön på Kilimanjaro" ("Les neiges du Kilimandjaro")
Biopremiär: 16 mars
Betyg: 3,5 av 5

Franska regissören Robert Guédiguian har här regisserat en film som till viss del bygger på Victor Hugos dikt "How Good Are The Poor". Filmen tar bland annat upp vad som är rätt och fel och varför folk gör som de gör.

I "Snön på Kilimanjaro" möter vi Michel som tillsammans med sin närmaste vän är chef över ett bolag. Vi möter de båda när de måste avskeda en handfull arbetare, och då bestämt sig för att på det mest rättvisa sättet dra lott. Michels vän blir chockad när han inser att Michel lagt ned sitt namn bland lapparna, och dras upp.

Genast fattar man tycke för Michel. En rättvis och bestämd man som vill göra det enda rätta. Hans förstående och tillmötesgående hustru vinner genast över publiken och gör att man genast hoppas på det bästa för paret. Vilket de även tycks få, med många nära och kära som deltar på deras stora bröllopsdag där pengar och biljetter ges bort. Dock slås deras förändrade tillvaro i spillror och nu tycks verkligen inget gå deras väg.

I denna film har regissören lyckats få åskådaren att ifrågasätta om vad som är moraliskt riktigt och rätt. Man får en inblick i varför människor fattar beslut, som i detta fall får ödesdigra konsekvenser. Här tar Robert Guédiguian upp hur avgörande ens bakgrund och uppväxt faktiskt är, och skuldkänslorna man kan känna över att lyckas i livet.

Filmen kan kännas en aning överflödig och utdragen i vissa scener, och riskerar att vara just ännu en fransk feelgood-film. Men dess fina handling och det viktig budskap som förmedlas gör att "Snön på Kilimanjaro" trots allt lyckas skilja sig från mängden.