Elsa Billgren: Jag behöver inte provocera

– Mina blogginlägg var katastrof i början, det var som att jag inte förstod att jag var på internet.

Elsa Billgren, 27, är en så kallad vintagemodebloggare.

– Det började med att jag bloggade för Elle.se samtidigt som jag bloggade för Beyond Retro, där jag arbetade. Redan då började jag blanda in vintage eftersom Beyond Retro har mycket sånt, säger hon och fortsätter:

– Jag är uppvuxen i en familj där man inte ens hade vattenkokare - så när jag började blogga publicerade jag upp bilder på kompisar i badkar och fyllebilder. Suddiga, som man knappt kunde se vad de föreställde.

Vi sitter på ett av Stockholms nya inneställen, Nosh and Chow, och dricker Champagne. 

Det var när hon började skriva mer om kärlek, vintage och hur det var att kämpa sig fram i en värld där inte allt var en dans på rosor, som hon upptäckte att läsarna började intressera sig mer för bloggen. De började då kommentera och involvera sig i hennes liv på ett nytt sätt.

– Jag har blivit bättre på att skriva, lära mig vad folk tycker om och även att fota. Men tyvärr innebär det också att det inte längre finns några bilder på kompisar i badkar så någonting har jag ju tappat ju mer erfaren jag blivit. 

– I dag är det så mycket exponering via sociala medier ändå. Jag känner inte att jag behöver blogga för att provocera - man kan säga att min blogg är en mysblogg, förklarar hon.

Därför raderade hon inlägg om Schulman

Och som den trogna läsare jag själv är - kan jag inte annat än hålla med. Ett besök på Elsas blogg och man vill snabbt springa iväg och köpa sig en tyllklänning, rött läppstift och strumpbyxor med en rand bak. 

– Man går inte in till mig för att läsa det senaste skvallret, och det är ju unikt i sig, säger Elsa. 

Visst är hon också förbannad, sur, deppig och ledsen till och från - men det är ingenting hon visar upp, som många andra bloggare gör. 

Hon behöver inte heller det - hennes blogginlägg är ändå ofta med på listan över de mest lästa på Elle.se - trots att det är mer puderrosa klänningar och prickiga paraplyn än drama, skinnbyxor och blöta utekvällar. Bloggdraman är hon speciellt allergisk mot.

– Jag har nästan varit lite för nervös. En gång tog jag till och med bort ett blogginlägg för att jag var så skakig. Det ligger liksom inte nära till hand för mig att ha åsikter om personer som inte är smickrande för dem.

Vi kommer fram till att det enda hon någonsin sagt som kanske involverat en annan offentlig person och som kanske kunde uppfattas som drama var när Alex och Amanda Schulman fick en dotter de döpte till Charlie. 

– Och jag tänkte döpa min första dotter till Charlie, men när han gjorde det tappade jag lusten, och skrev det också i bloggen, säger hon.

Brudklänningar, teve och en bok

När Elsa inte bloggar, jobbar hon som "personal shopper" där hon tar med personer till olika vintagebutiker i Stockholm. Hon hyr även ut brudklänningar till kvinnor som vill gifta sig i ett plagg som redan fått vara med om det tidigare. 

Brudklänningsuthyrningen tar upp mycket tid och listan på blivande brudar som söker hjälp hos Elsa är lång. Parallellt är hon dessutom programledare i TV4:s "Äntligen Hemma", har precis släppt boken "Elsa BIllgrens vintage" och föreläser. Och så fritid på det med resor och tid med mannen Pontus.

– Och så sover jag åtta och en halv timme per natt, det är viktigt, säger hon.

Men hur hinner du med allt?  

– Jag är frilans - så jag kan lägga upp mina dagar efter egen planering. Om jag exempelvis inte har någonting inbokat på en måndag klockan två, kanske det är just då jag sätter mig och ser det senaste avsnittet av en serie. Det funkar bra, speciellt eftersom min man Pontus också jobbar udda timmar.

"Vissa stör sig på att jag bär klänning varje dag"

Givetvis finns det "haters" som stör sig på Elsas rosiga blogg. Att saker och ting är fina, personer dansar och att maten alltid är god, kan irritera.

– Jag är glad, härlig och har klänning jämt. Jag tror det kan uppfattas som alldeles för klämkäckt för vissa, men då behöver de inte läsa min blogg helt enkelt, säger hon.

Att så många andra bloggar har samma jargong, det är ju inte bloggarnas fel, säger Elsa och syftar på topplistan av de mest lästa bloggarna i Sverige som många av dem liknar varandra. 

– Det här är bevisligen vad läsare dras till och det behöver inte alltid behöva vara intellektuell information. Jämför det med hur vi tycker om att titta på personer som sparkar på en boll, säger hon.

– Jag tror att många läsare blir beroende av personer som å ena sidan är "the girl next door" och samtidigt har andra foten i Hollywood. Man känner igen sig samtidigt som man vill ha det där andra livet också.

Jakten på den perfekta brudklänningen

Champagnen är slut och vi beger oss till en nära belägen vintagebutik, Saker & Ting, där det ibland går att hitta vintagebrudklänningar. Någonting för Elsas samling att kunna hyra ut kanske?

– Vi får se, jag håller tummarna, säger Elsa när vi promenerar bort till den lilla butiken där klänningarna trängs bredvid varandra. 

– Känner du lukten, det luktar människa, säger hon och börjar genast gräva.

Det är just detta, bland annat, som Elsa älskar med vintage. Att plagget har producerats på ett omsorgsfullt sätt och inte "rivits upp ur en plastpåse och bara hängts upp på en galge".

– Många kan tycka det är lite äckligt med kläder som andra redan använt. Men det handlar ofta om att klädernas porer kloggat igen. Det går lätt att få bot på genom att ånga plaggen. Och sömmar som stelnat efter att ha legat femtio år i en låda kan man lätt mjuka upp med en balsamspray som innehåller olja, berättar hon.

Ännu sockersötare blir tillvaron i den lilla butiken när Elsa tar fram gamla klänningar, berättar viket årtal de troligtvis kommer från och hur man kan se det.

Jag kan inte låta bli att förundras över hur mycket hon brinner för just detta - speciellt med tanke på hur många gånger hon troligtvis gjort det.

Besöket börjar lida mot sitt slut, det blev ingen klänning den här gången.

– Jag är ju snål på det sättet - det bästa jag vet är när jag kan fynda och idag var det inte riktigt något fynd jag såg.

Vad gör du om tio år?

– Om tio år bor jag och Pontus i en lägenhet med stor trädgård. Vi har två barn och jag hyr fortfarande ut brudklänningar och hjälper folk att shoppa. Kanske har jag utvecklat en stilskola där man kan vara med och lära sig - se bortom storlekar och trender och i stället lära sig om sin egen kropp och sitt uttryck. 

– Jag har alltid tänkt att jag skulle jobba med teater men det kanske var någonting jag fick för mig. Jag trivs så bra i min yrkesroll med att skapa bilder, världar och berätta historier. Och allt det där får jag ju göra nu.