Bloggstjärnan om mobbingen: "Det satt kvar länge"
Nyheter24:s Emma Malmlöf träffar nya bloggstjärnan Nicky Falciani Grängshem som berättar om vikthånen efter stora modelljobbet, sin sjukdom som krävt cellgift och att kunna fylla en arena med läsare.
Barnreumatism kan du läsa mer om här. "Typiska symtom är att en eller flera leder svullnar för att sedan bli röda och varma. Det finns flera sätt att behandla sjukdomen på, med målet att dämpa inflammationen, öka rörligheten och minska risken för framtida funktionsnedsättningar."
Nicky började blogga när hon var 11 år och hade gjort det i ett och ett halvt år innan hon blev kontaktad av tidningen Julia, som har en ung målgrupp och där hennes blogg växte och blev större.
Därefter gick hon över till Blogg.se och efter att hon modellat för Denns Maglics webbshop bloggar hon numera även på bloggprofilens bloggportal Moncei.
Besök hennes blogg här
Hon går i högstadiet, driver en blogg medöver 70 000 unika besökare i veckan, arbetar som modell och görskådisjobb. När Nyheter24 träffar 16-åriga Nicole "Nicky" Falciani Grängshem och hennes mamma Daniela Grängshem, 40, är det många bollar i luften för tonåringen och det är svårt att förstå hur hon hinner med.
– Om man säger så här, jag pluggar inte så mycket. Jag prioriterar andra saker, berättar hon.
Om Nicole själv fått bestämma hadehon hellre rest än att gå i skolan.
– Jag gillar inte Sverigesklimat.
Men det är inte bara vanligskoltrötthet eller bekvämlighet som är orsaken. Nicole lider avbarnreumatism. Tidigare höll hon sjukdomen i schack med hjälp avdropp, låga doser cellgifter eller sprutor. Nu äter hontabletter.
– På vintern när det är kallt så påverkar detmig och min skolgång väldigt mycket. Ibland kommer jag inte ur sängen för att jag har så ont – men på sommaren känner jag inte av det så mycket. Utomlands är det varmare och då mår jag bättre.
Tvingats ta starka mediciner
Från vännerna får hon stöd, men i skolan är det värre eftersom lärarna ibland har svårt att sätta sig in i vad hon går igenom.
– De tycker att det är jättekonstigt att jag kan vara jättepigg ena dagen och jättetrött nästa, ha jätteont ibland eller inte alls, berättar Nicole. Nicoles mamma Daniela fyller i:
– Vi har haft vissa lärare som inteförstått det här och då har ändå skolsköterskan varit ochpratat med dem. Vissa mediciner har varit så starka att hon somnatunder lektionen och då undrar man om hon ”inte sover på nätterna”och då får man svara: ”nej, det gör hon inte för hon har såont att hon inte kan”. Det är en svår sjukdom att förstå.
Nicoles mamma Daniela berättar att Nicole fick sjukdomen redan i sexårsåldern. Men diagnosen fick hon inte förrän hon var nästan 12 år. Det blev en tuff period för familjen.
– Det var nog skönt för henne när hon fick diagnosen och känna att det inte var så att hon gick runt och hade ont utan att någon trodde på henne, förklarar hon vidare.
Viktmobbades efter modelljobb
Nu är Nicoles stora dröm att flytta till det litevarmare Los Angeles, Miami eller Australien.
– Jag hade gärna jobbat inom filmbranschen, så jag hade försökt mig på det, säger Nicole.
Hemma i Sverige har hon redan börjatetablera sitt namn. Bland annat har hon synts i reklamer för stora företag som Folksam, Proviva, Ikea och H&M samt för underhållningsprogrammet "Wipeout". Dessutom har synts i flera kortfilmeroch haft mindre roller i större filmer.
Men det är inte alltid som uppmärksamheten slår rätt. När Nicole gick i femte klass beskriver hon hur hon blev mobbad efter ett stortmodelljobb.
– Jag hade gjort en kampanj för Kappahl som var uppe i alla butiker, verkligen överallt. Då gick några tjejer i skolan på och sa att jag var tjock och ful. Sedan började deras syskon som då gick i nian gå på mig. De retades och mobbades, berättar hon och fortsätter:
– Det satt kvar länge, det här med att jag var tjock. Det var jobbigt. Det skapade komplex, säger Nicole. Hennes mamma Daniela fyller i:
– Hon ville gå ner i vikt och då fick jag som mamma gå in och säga att hon blev vald för att hon är perfekt som hon är, inte för att hon är perfekt, utan för att hon är som hon är. Att hon inte var för smal eller rund, de använde henne just för att hon var ett "normalt" barn.
Känner du att du fått revansch nu när du gör modelljobb, har en välbesökt bloggoch du får fina kommentarer på Instagram?
– Det känns ganska skönt att visa dem som sagt att jag aldrig kommer bli något att det visst går. Om någon säger att jag inte kan, då vill jag bara bevisa för den personen att jag kan, oavsett vad du säger.
Pengarna hon får in för reklamjobben läggerhon undan på ett sparkonto. Ett sparkonto kanske många andra 16-åringar bara kan drömma om.
Har du samma budget som dina vännernär ni går och till exempel fikar?
– Jag tjänar pengar på bloggen så jag shoppar mycket mer än dem. Men mat och fika köper jag som andra.
Från bloggen får hon dels en fastsumma per månad men också pengar för annonser, samarbeten,sponsrade inlägg och videoklipp.
Fått rasistiska kommentarer
Flera företag slåss om att få synas i Nicoles blogg. Varje månad får hon omkring 15 olika erbjudanden om samarbeten. Och Nicole ser till att tacka nej till sådant som inte passar i hennes blogg och målgrupp.
– Jag får väldigt många förfrågningar om samarbeten från till exempel pokersajter, men det känns inte som att det tillhör samma genre som min blogg så det är inte min grej. Jag tycker inte att jag kan skriva om en pokersajt för jag har aldrig spelat poker. Det finns också väldigt många sajter som säljer kläder som inte är i min smak, säger hon.
Hur hanterar ni elaka kommentarer i bloggen eller på Instagram?
– Jag tror att jag blir mer ledsen eller arg än Nicole. Det är enkelt att bete sig illa bakom en skärm och få utlopp för något som kanske inte fungerar hemma, men har de varit riktigt grova så har vi tagit bort dem. Vissa har vi besvarat på ett konstruktivt sätt om det gått, säger Daniela.
– Jag har reagerat mer på vänner eller när de gick på mamma och pappa för att de var utländska, min pappa är helitalienare och min mamma halv, säger Nicole.
Så blir framtiden
Nu har Nicole sökt tillgymnasiet. Valet alla tonåringar med mer eller mindre ångest tarsig igenom.
– Jag tycker det är jättejobbigt men en ny linje och så – det finns så mycket att välja på. Och så ska du välja skola, men till slut valde jag en skola där mina kompisar ska gå, det kändes tryggast.
Nu måste hon också informera de nya lärarnaom sin sjukdom och hur den påverkar henne.
– Ibland är jag borta väldigt mycket från skolan, som i vintras när jag låg inne på sjukhus, så det är viktigt att berätta.
I bloggen skriver hon öppet om sinsjukdom, något hon har fått mycket respons för. Både från yngre somdrabbats av sjukdomen men också av föräldrar till de barn som fåttdiagnosen.
– I början skrev jag inte alls om det, men bloggar jag att jag åker till sjukhuset så vill jag ju också berätta varför. Man skämdes för det i början men desto äldre jag blir desto mindre bryr jag mig om vad andra tycker.
Klassikern då, vad vill du göra när dublir vuxen?
– Jag tror bloggen är ett väldigt bra verktyg föratt få göra andra saker – det går att utveckla långt.
Nicoles blogg har den senaste tiden handlatmer om mode och bilder än de personliga inläggen hon tidigare fåttmest feedback på av läsarna. Ett medvetet beslut som tagits varteftersom statistiken skjutit i höjden.
– Jag vill inte att folk ska veta vadjag gör, de vet vem jag umgås med men inte så mycket mer. Om man tänker på hur många läsare man har per vecka så är det bara en siffra, men sedantänker man till och inser att Friends arena tar 65 000personer – och jag har 72 000 läsare. Jag hade inte tänkt så innan, detär liksom en fullsatt Justin Bieber-konsert.
Nicky på semester:
Nicky i reklam:
