Det är i Stjärnorna på Slottet som Lasse Kronér berättar om sin uppväxt med alkoholiserade föräldrar, en uppväxt som kunde präglas av slag från pappan och att han rycktes upp från sin säng mitt i natten för att spela gitarr för mamma och pappas fyllekompisar.
Han inser idag att det inte är normalt, men samtidigt säger Lasse att det fanns mycket kärlek i familjen.
Klicka här för att följa oss på GoogleI programmet berättar Kronér om hur han förlorade sig i musiken, och började uppträda i Göteborg på paradgatan Avenyn. Snabbt blev han populär, och innan han visste ordet av tjänade han både pengar och lockade en stor publik.
Efter succén i Göteborg så bestämmer sig Lasse Kronér för att ta tjänstledigt från sin tjänst på Posten och testa lyckan i Paris. Där, har han hört, går det nämligen strålande för den som är gatumusikant.
Lasse Kronér satt i fängelse i Paris
Med arton år på nacken och noll spänn på fickan så landar han 1980 i den franska huvudstaden.
Han tar fram gitarren, och börjar spela Bob Dylans Knocking on heavens door. Men han hinner inte långt. Plötsligt ljuder blåljusen över de franska gatorna.
– Det stannar en sån piketbuss vid mig, ut rusar tolv såna Peter Sellers-poliser, som ser ut som han Clouseau, berättar Lasse Kronér.
Poliserna pratar högljutt på franska innan de griper tag i stackars Lasse Kronér och kastar in honom i polispiketen.
Gitarren slänger dom också in, som spricker i fallet. Kort efter tar en polis upp gitarren och klipper av de tolv strängarna.
– Jag sitter i fängelse för första gången i mitt liv. Min gitarr ligger jämte med sprucket lock. Jag fattar ingenting, jag vet inte vad jag har gjort för fel. Jag har panik. Jag skakar galler, berättar Lasse Kronér i Stjärnorna på Slottet.
Lasse avslöjar att det som hade hänt var att han hade stått och spelat gitarr på ett ställe som man absolut inte får stå och spela på då det var ett konsulat eller liknande där, men att han senare släpptes ur fängelset av polisen.
Slutet gott – allting gott!
