Quetzala Blanco: Sluta jaga Hedman

Magnus Hedmans liv kallas slarvigt för "uppgång och fall". Han har nått rock bottom, till och med. Ett produktionsbolag gnuggar redan händerna svettiga och planererar att göra teveserie på Hedmans händelserika historia.

Först firad fotbollsstjärna med toppkarriär, perfekt troféfru och miljoner på banken. Sedan åka på barturné med Kungarna av Tylösand ("Han är ganska risig nu", sade Jockiboi apropå Hedmans form) genom ett lamslaget Sverige, dricka fulsprit på efterfester, någon gammal knarkgrej om jag inte minns fel och som grädde  på moset – för ett par dagar sedan dömdes Magnus Hedman för sexköp.

Straffet blev böter. Den totalt befängda summan 2 500 kronor ska Hedman pytsa ut efter att han hade sex med en "lättklädd kvinna som talade med brytning". Ja, Hovrätten är fördomsfulla fnask och domen är totalt efterbliven, men det kan vi ta en annan gång.

Det intressanta här är varför vissa suputer, knarkare eller de som dömts för något brott blir tuffa hjältar – och andra stämplas som losers med lånad tid.

Magnus Hedman får symbolisera förlorare samtidigt som den större delen av den svenska kändiseliten av rockstjärnor, skådisar och modeller kan göra bort sig hur mycket som helst utan några som helst efterspel. I stort sett obemärkt kan vissa dra drivor kokain, köpa eskortbrudar, köra på fyllan och spöa på sina sämre hälfter. I värsta fall blir det någon löpsedel. Sedan är det glömt.

I Magnus Hedmans fall pratar man om hans livsöde som att han väntar på den sista smörjelsen. Det är något som gör just Magnus Hedman extra tacksam att hacka på och hetsjaga.

Jag satsar mina pengar (oh, well) på att det är för att att han kommer från en asketisk sportvärld. Där tillåts man inte vara en bad boy. Sportstjärnorna är det sista tabut för medierna att tafsa på – så länge de inte gör bort sig.

När en av Sveriges mest kända fotbollsspelare fångas på bild när han hånglar upp någon annan än sin tjej så är det knäpptyst från tidningsredaktionerna. När några fotbollskillar inte säger nej till en näsa eller har hotellfester med sprit, droger och glamourmodeller så är det en axelryckning.

Man låter sportstjärnorna hållas så länge de levererar sina mål eller vad fan det är. Så länge de står där som blåbärssoppefån och säger "jag tycker vi gjorde en bra match".

Och framförallt – så länge de inte blir plockade av lagens långa arm. För har de en gång åkt dit är de dömda till livstid i allmänhetens ögon.