Intervju24: Caroline Winberg

När känner du dig som minst glamourös?

– När jag måste gå upp fyra-fem på morgonen på något fint hotell och sätta mig och bli sminkad när det är helt mörkt och kallt ute. Och sen ska man ut och plåtas i baddräkt på någon strand och se härlig och glamourös ut.

Kan man aldrig säga ifrån? Att man inte vill eller att det är för kallt?

– Man kan ju det, om man håller på att dö av kyla. En gång svimmade jag för att det var för varmt. Det var 45 grader och värmebölja i New York, äldre människor som dog i sina lägenheter och man uppmanades att hålla sig inne. Då skulle jag ut och fota höstkläder med peruk, hatt, polokragar, halsdukar, boots och strumpor. Dessutom skulle jag springa mot kameran. Efter ett tag, när jag skulle vända mig om, föll jag ihop och svimmade. Så folk rusade fram och slet av mig kläderna så att jag skulle vakna till. Men sen plåtade vi klart.

Hur kändes det första gången du var med på en Victoria's Secret-visning. Overkligt?

– Ja, första året var det lite pirrigt backstage. Det är ju inte alls som en vanlig visning, det är flera rum med massörer, toppenmat, assistenter till alla. Det första jag gjorde var att sätta mig på en plats som tillhörde Tyra (Banks) och någon ropade "Nej, det där är Tyras". Säkerhetspersonal överallt. Massa fotografer och press som intervjuar en medan man blir förvandlad till en ängel. Så ja, det var rätt overkligt.

Såg Tyra att du tog hennes plats?

– Nej, hon var inte där än. Jag tror att hon kom lite senare. De största har ju sina egna hår- och makeartister.

Är det någon konkurrens mellan modellerna?

– Det kan ju vara lite om man gjort "fitting" och sen när man kommer dit så har de satt plagget på någon annan. Men överlag är alla kompisar och snälla mot varandra.

– Samtidigt har man ju sina gäng. Jag hänger med Doutzen (Kroes), (Erin Heatherton) och i år var min bästa kompis Lily (Aldridge) med för första gången. Brasilianskorna brukar hänga för sig själva, ryskorna också. Resten hänger tillsammans, vi engelskspråkiga. Eller norra Europa, kanske man ska säga.

Har det hänt något bakom kulisserna som kamerorna missat?

– Ja, första året gick jag efter Heidi (Klum) och hon hade jättestora vingar som gick över hela scenen. Så när hon är på väg ut inser jag att jag inte kan komma förbi. Så jag duckar i hörnet och lyckas pressa mig förbi, samtidigt som hon gick och försökte balansera vingarna, som är väldigt tunga.

Du blev upptäckt på tunnelbanan som 16-åring. Var du aldrig misstänksam mot personen som påstod sig vara agent?

– Nej, mina föräldrar kanske var lite mer misstänksamma. Eller, de visste inte riktigt hur det fungerade, och inte jag heller. Att man först måste bygga upp en bok, ta massa bilder, få lägga ut mycket själv, resor och sånt. Det tror jag att många inte förstår. De tror att man börjar tjäna pengar första dagen. Det funkade ju och gick rätt bra till slut.

Om du hade en dotter, skulle du vilja att hon blev modell?

– Nej, jag tror inte det. Det beror på hur hon är som person, om hon klarar att resa själv och så. Jag har ju många småsyskon, så jag har alltid tagit hand om dem och varit självständig. De blir skjutsade till träningarna. Själv tog jag pendeltåget och bussen överallt. Jag skulle i alla fall följa med henne i början.

Varför då?

– För att hjälpa till och kolla så att allt står rätt till. Är man mamma så är man väl rätt mycket mer överbeskyddande än vad man är för egen del.

Längtar du hem till Sverige ibland?

– Jag längtar hem ibland, men då kan jag ju alltid åka hem om jag vill. Men när jag är här så längtar jag hem till New York, till mina kompisar och min lägenhet. Att slippa rota i resväskan efter plagg som inte är skrynkliga. När jag är här så bor jag hos mina föräldrar, på Lydmar Hotel eller hos min kille. Jag brukar flytta runt lite.

Livet som modell

När känner du dig som mest svensk när du är i N.Y?

– När jag åker till Ikea och handlar mat. Köttbullar, Marabouchoklad, knäckebröd och Singoallakex. Köper upp ett lager av allt.

Vad förvånade dig mest när du började jobba som modell?

– Hur hårt man faktiskt jobbar. När jag har tagit med mig vänner, pojkvänner eller agenter till plåtningar brukar de ofta bli förvånade över hur hårt det är. Att vi går upp vid fem, fixar oss till första visningen som börjar klockan åtta på morgonen, och att vi inte kommer hem förrän klockan två på natten, stressar runt, inte har tid att äta, knappt hinner gå på toaletten. Det är mycket hårdare än vad människor tror. Sen tror många tjejer att man får alla kläder efter plåtningar, men det får man verkligen inte. Vissa av våra outfits kostar liksom 50 000 dollar, det kan de ju så klart inte ge bort.

Har du funderat på att sluta som modell av någon anledning?

– Nej, inte på riktigt. Det är ett för bra jobb. Man har mycket ledig tid, tjänar bra, reser mycket, bo på lyxhotell. Så nej, det är lite för bra för att vara sant.

Är det inte en väldigt hård press?

– Jo, men som tur är så är jag väldigt naturligt smal. Skulle jag haft problem med vikten då hade jag nog funderat på att sluta. Men det problemet har jag verkligen inte. I dag har jag ätit två frukostar, jag är hungrig hela tiden.

Har du inte sett andra modeller som lider av press att hålla sig smala då?

– Jo, det är klart. Och det är ju inte roligt, men då kanske man är bättre anpassad att göra någonting annat.

Men är det inte en svår avvägning för dig som hennes vän. Att å ena sidan måna om henne som människa och å andra sidan se till hennes bästa som fotomodell?

– Jo, men jag tycker att det är bättre att hon går till gymmet eller går ut och springer och äter nyttigt i stället för att inte äta någonting alls och tyna bort. Så länge man är hälsosam är det ingen fara. Dessutom tror jag att de flesta människor kan hålla vikten, det är ingen brain surgery. Träna och ät nyttigt så håller du dig i form.

Är det någon plåtning som gått riktigt dåligt, förutom den där gången när du svimmade?

– Nej, inte så att jag gått hem. Men det är klart att man efter vissa jobb är lite mer nöjd än andra. En gång plåtade jag på Island, det gick väl inte dåligt, men det var tjugo minusgrader och jag krälade runt på ett isflak i en chiffongklänning och högklackat. Det var lite kallt…

Sport och tennis

När flyttar du hem till Sverige?

– Jag vet inte. Jag har inga utstakade framtidsplaner utan tar allt som det kommer. Efter karriären skulle jag vilja göra lite olika grejer. Något med mode, kanske jobba som modell då och då, göra något sportprogram, fortsätta med min hudvårdsserie. Jag kommer nog inte sätta mig och ta ett "nio till fem-jobb" på ett kontor i alla fall. Det skulle bli lite svårt efter att ha jobbat med det jag jobbat med.

Vad skulle du vilja göra för sportprogram?

– Kanske vara sportkommentator, sända VM, kanske bli förbundskapten. Vad som helst. Vi får se.

Vilka sporter har du koll på?

– Jag hade bättre koll förr. I USA är det ju annorlunda tider och så. Men jag följer ju VM och EM i fotboll, och tennisen brukar jag följa.

Robin Söderling?

– Jag gillar Nadal. Han är min favorit.

Har du träffat honom?

– Nej, det har jag inte. Men jag skulle gärna bolla lite med honom. Få några tips.

Filmstjärnor och agenter

Jag läser ibland om att Hollywoodstjärnor och kändisar i USA ringer upp modellers agenter för att få träffa dem. Stämmer det?

– Ja, det stämmer. Eller deras agenter ringer våra agenter. Sen kan det vara åt andra hållet också, att våra agenter ringer deras agenter. Det är lite av ett samarbete. Man blir ihopsatta via sina agenter och  träffas på fester. Vi blir ju bjudna på alla deras filmpremiärer och de blir bjudna på våra modefester. Man samarbetar och håller varandra om ryggen.

Har du bett någon av dina agenter att ringa någon filmstjärna för en träff?

– Nej, det tror jag inte.

Du tror inte det? Om du skulle be dem ringa någon, vem skulle du ringa då?

– Gärna Larry David, men inte för något romantiskt utan mer för att jag gärna skulle äta middag med honom. Han är den enda jag verkligen vill träffa, han verkar väldigt skön.

Är det någon som ringt dina agenter?

– Ja, det är det väl. Men jag vill nog inte nämna några namn...

Dejting

Hur skiljer sig svenska killar från amerikanska?

– Man dejtar på olika sätt. I USA kan man ju dejta flera samtidigt. Och man dejtar i typ fem månader. Jag har en kompis som träffade en kille som hon var jättekär i, de vaknade tillsammans, hade det jättebra och hade dejtar i sju månader. Och sen gick hon ut en kväll och såg honom sitta på middag med en annan tjej. Och han sa bara att de inte var "exclusive", det var inget konstigt med det. I USA måste man liksom ha ett prat innan om att man blir ihop. Då blir man tillsammans. Innan dess har man fria tyglar i flera månader.

Har du anammat det och dejtat olika killar samtidigt?

– Ja, det har väl varit i perioder. Då när jag känt att jag vill leva efter de amerikanska reglerna, så ja, det har jag väl gjort ibland. Man får väl leva också.

Har du någon pojkvän nu?

– Ja, det har jag. Han heter Fredrik.