Farzad Nouri: Tunna jackor och varma drömmar

Jag hade på mig min vårjacka i går. Jag frös, stod där och darrade, men vadå, solen tittade ju fram. Det var en efterlängtad sol. Jag hade samma känsla som jag har var fjärde år då det är Fotbolls-VM. Det var en ”äntligen”-känsla och det känns som att det har hänt så mycket.

Sverige har haft sin första självmordsbombare (med betoning på SJÄLVmord), det har hunnit bli revolution i arabvärlden, Idol-deltagare har hunnit bli kända och sen okända, SJ och SL har hunnit strula till det så många gånger att det känns som en hel livstid har gått, det har varit årskrönikor, galor och gruppspel har hunnit bli slutspel. Tja, mycket har hänt helt enkelt. Det känns som att jag hunnit mogna, vuxit upp och vuxit ifrån saker. Jag har åldrats. Så känns en vinter numera.

Och så välkommen är solen. Den gör oss unga igen. Jag läser väderbilagor som jag läste VM-bilagorna. Försöker planera in min semester efter väderleksrapporterna.

Nu har jag plockat fram vinterjackan igen. Gårdagens hybris med vårjackan kostade mig en mindre förkylning. Vi kanske ska lugna ner oss lite. Inte ropa hej och allt det där.

Jag tror vi till och med kommer få en till sån där dag då det snöar non-stop och plogbilar kommer och väcker oss med sina orangea saftblandare som signalerar att de är ute akut nu!

Tyvärr tror jag vi är för tidiga med vårtransformationen.

Jag förstår, vi är svältfödda på solljus, även fast vi varit utomlands. Trots att fler och fler tar vintersolsemester med ett par veckors sol utomlands så tar det ändå bara några dagar innan solbrännan försvunnit tillsammans med glädjen och hunger efter att bli bländad av motljuset infinner sig.

Jag har bott här i Sverige så länge jag kan minnas. Men aldrig har jag sett folk sukta efter sol och värme så mycket som nu. Minsta lilla sol tittar fram och alla sätter på sig solglasögonen. Stor tjock jacka och solglasögon, de ser ut att befinna sig på någon skidort.

Det ser inte klokt ut. Som när Paradise hotell eller charter-killar har på sig mössor på stranden på Rhodos, fast tvärtom. Jag såg en kille på perrongen idag med vårjackan framme. Han frös. Det är sol. Men det är inte varmt.

Bara för att det inte är arktisk kyla innebär det inte att det är varmt, även fast man kan förstå känslan efter en sån lång vinter. Men han står där med sin snygga vårjacka, och han skulle säkert sett häftig och skön ut om han inte stod och hackade tänder.

Nu ser han bara ut som en idiot. Ungefär som jag gjorde igår.

I morgon är han förkyld.