Söndag 18 Apr
Stockholm

Elin Kvist: "Gymgudar och bystdrottningar är passé"

KRÖNIKA. Om dokusåpornas ständiga jakt på udda karaktärer, dårar och psykterrorister.

Kommentera
Kopiera länk
Dela
Läs mer
Elin Kvist

Elin Kvist är nöjeschef på Nyheter24.

Hennes blogg hittar du här.

Ännu en gång ringlar sig auditionköerna ändlösa i vårt avlånga land. Med största säkerhet sprider sig Idol-febern inom kort likt en seglivad epidemi. I år letar man - enligt nytillskottet Alexander Bards egna ord - efter en "personlighet". Man ska vara egen, egnare, egnast.

Och sådär fortsätter det. Aldrig har ord som färgstark karaktär, profil eller särpräglad individualitet klingat så starkt som nu. Vad man letar efter är inte en person, det är en tevefigur som lavinartat kan öka försäljningssiffrorna på skämskuddar och skapa uppror i fikarummen.

I Bonde söker fru ser vi programmets första lesbiska bonde, som nu uttryckligen ser fram emot att bli "riksflata". Ensam mamma söker har vaskat fram programmets yngsta deltagare någonsin i 21-åriga My. Det är dags att slå rekord. Igen.

Big Brother vittnar om den mest extrema formen av denna karaktärsgallring, och tre psykotiska sammanbrott senare har vi förstått. Ja, årets deltagare var stundtals både mentalt labila OCH sociala freaks. Finfint, TV11. Det kallar jag teve år 2011.

För bara ett par år sedan räckte det långt med sillisar, tribaltaueringar och sönderblekt löshår för att kvala in i kategorin som dokusåpakändis. Kunde man guppa täcke, dricka skadliga mängder Fernet och skapa intriger på löpande band så var man som klippt och skuren för rollen.

Har vi gått ifrån det idealet så blir man ju givetvis saligt lycklig, men risken att man strävar efter något ännu mer extremt är överhängande. För vad väntar härnäst?

Radhusligans ensamma mammor - med färgat underhår och klippkort på grannsolariet - verkar vi ha lämnat därhän, de väna bystdrottningarna med karaokeröster har blivit bortsållade, och de testosteronstinna gymgudarna står snart lottlösa. Nu letar man nästintill uteslutande efter udda gestalter eller till och med regelrätta dårar.

Farmen var det ultimata exemplet på att det uppenbarligen kan spåra ur. Naken-Janne och argbiggan Qristina var två första trevande försök till absolut kaos. Men den verkliga dödsstöten kom i samband med diktatorn, mytomankungen och den självutnämnda psykoterapeuten Sebastian Dawkins. Efter hans medverkan lades programmet ner.

Vem skulle någonsin kunna toppa den man som dagligen satte skräck i såväl tittare som sina medtävlande? Han som gav tevesänd psykterror ett nytt ansikte, och som valde att delta i programmet, trots att hans fästmö enligt egen utsago låg för döden och sedermera gick bort under hans vistelse på gården.

Kanske kan vi se räddningen i succéshowen Så mycket bättre - programmet som i år verkar ha lockat en fullkomligt genial kvintett.

Det ryktas bland annat om att Timbuktu, Eva Dahlgren, Mikael Wiehe, Lena Philipsson och Ola Salo ska bilda en laguppställning vassare än Brasiliens fotbollslandslag och mer attraktiv än snyggmaffian i Victoria's Secret.

Det ska bli ett sant nöje att följa detta team - gärna utan kaotiska utbrott och psykbryt. Tack.

Kommentera
Kopiera länk
Dela