Under torsdagskvällen kunde Nyheter24 avslöja att idolerna Robin Stjernberg och Molly Pettersson Hammar är kära i varandra. Det är en av ”Idol”-årets större nyheter, enligt min mening.

I fjol slog Aftonbladet, med all rätt, på stora trumman när de kunde avslöja att finalisterna Minnah och Jay var ett par. Robin och Molly är årets stora kärleksavslöjande, denna gång signerat Nyheter24.

De som först valde att skriva om vårt kärleksscoop var Expressen, som gjorde tydligt var de funnit nyheten. Expressen valde  – helt enligt spelreglerna – att kredda och länka Nyheter24 i sin artikel.

Trea på bollen var Aftonbladet, som då gjorde något av det fulaste man kan göra. Sno nyheten rakt av. Efter att ha nått Robin och Molly för kommentarer valde de att toppa sin nöjessajt med storyn – helt utan hänvisning till Nyheter24:s avslöjande, och som om den vore helt deras egen. Hujeda mig vilken soppa.

Nyheter24:s avslöjande uppkom efter mycket grävande, och tips från flera källor. Det var absolut ingenting i närheten av officiellt, tog veckor att truga ur idolerna och många långa samtal innan Robin och Molly kunde bestämma sig för om de verkligen ville berätta det. Men tillslut gick de ut med det – till oss som första medium.

Min undran är bara hur Aftonbladet gick tillväga när de ringde upp idolerna.  Sett till hur deras artikel är skriven så har de uppenbarligen inte fått reda på nyheten genom oss. Så hur kan det då ha gått till?

”Hej Robin, Nöjesbladet här. Bara undrar. Du är inte möjligtvis kär i Molly eller så? Fick bara en känsla av det. Inte sett eller läst något eller så. Bara undrar.”

Nej, troligtvis inte.

Men Aftonbladet var inte sist med att skriva om händelsen, och nyheten spred sig snabbt. Snart snappade landets mindre sajter och lokaltidningar upp den, genom TT Spektra. Dessvärre hade TT tappat bort sig i virrvarret och kreddade taffligt nog Aftonbladet.

Men med devisen ”rätt ska vara rätt” har nu även TT valt att kredda. De backar och ändrar. Det betyder att de som nu står ensamma kvar med dumstrut är Aftonbladet, som i en konversation med Nyheter24 rätt tydligt förklarat att de vägrar ändra. Däremot så lovar tidningens nöjeschef att ”tänka på detta framåt”. Ja, för det är ju en så väldigt ny och fräsch debatt, det här med nyhetsstöld.

Orginalet:

 

…och kopian:

I dag skriver vi på nöjet om hur Alec Baldwin blev utkastad från ett plan när han spelade någon slags amerikaniserad ordfejd på mobilen och vägrade stänga ner. Och nu ska det biktas (som den äkta Veckorevyare jag är) – jag själv var fast i det beryktade Wordfeud-träsket. Illa nedgången. Rännstensläge.

Mitt beroende urartade särskilt under den tid när både Finance II och Macroeconomics and Economic Policy gjorde sitt bästa för att göra mitt liv surt. Och alla ni som har haft tentaperiod känner till fenomenet då man gör allt – utom att just plugga. När man i knäläge nitiskt går över golvet med en lite för använd och alldeles för spretande Coop-tandborte och skrapar lasangerester från ungsfasta formar. När man börjar beställa rosa löpband i blank plast från tv-shop och dansar sin tacosvullna uppenbarelse svettig till aerobicspass man egentligen hatar. Men i krig, kärlek och tentaperiod har nöden ingen lag.

Tillslut tog jag tag i mitt beroende och kan idag stoltsera med att vara Wordfeud-nykter. För att kompensera min digitala förlust laddade jag genast ner appar som ”Fyllekameran – vi ser dig när du minst vill”, ”Mix ”klämkäck” Megapol” och ”Voxie” (förvränger rösten till smurfljud).

Och ja, mitt intellektuella jag har för tillfället jullov. Återkom vänligen efter nyår, tack.

Alla ni som undrade om vi kunde hitta på något i kväll. Det är lite tight med tid, ser ni. Har någon liten grej jag måste kila iväg på lite snabbt. Inget superviktigt eller så, men ni vet. Vad det är? Äsch, inget särskilt. Bara någonting jag bokat in sedan ett tag tillbaka. Inget stort, bara en liten grej.

Men vi måste väl inte prata så mycket mer om det? Okej?

Så, hysch! Gå vidare med era liv nu, för satan.

I går älskade jag tanken på att det var måndag i dag. Om allt gick enligt mina planer så skulle jag (eventuellt) hoppa ur sängen pigg som en lärka, fräsch som Marie ”Multitalangen” Serneholt och så där Carin da Silva-käck. Sedan skulle jag – med rosenröda kinder, ett hurtigt humör och starka käkar – äta havregrynsgröt och titta på Nyhetsmorgon. Som vilken hurtbulle som helst.

Låt oss säga så här: det gick inte riktigt enligt planerna.

Jag försov mig 20 minuter, vaknade i ett svettigt och intrasslat lakan, fick kasta mig ur sängen, åt en tallrik som tillsynes innehöll sågspån och övriga spillrester från närmsta sågverk, kollade mig i spegeln och förstod att det krävdes ett mindre mirakel för att täcka min vintertrötta uppenbarelse från bristen på sömn och lyster.

Addera en jobbdag på det så kanske ni förstår att jag just nu främst ser ut som en avkomma mellan Susan Boyle och Paul Potts.

Bästa kombon.

Ursäkta – men sannolikheten i att det just hoppade på en SNYGG kille i Hässleholm?! Försökte smygfota, men den förfärliga skammen i att han upptäckte det gör att jag nu tappat handlingsförmågan. Återkommer.

På väg till Stockholm igen, efter en helg med Idol-cirkusen i Malmö. Magisk roligt, så klart – men alltså livet när man är ute på turné? Helt oacceptabelt. Till att börja med så blir man ju gödd som en broilerkyckling. Under Idol-turnén har jag nästan uteslutande ätit mat med varningstexterna ”Observera! Kan innehålla spår av näring”.

Kommer – tillsammans med ett gäng andra kvällsjobbare – sluta upp som tacofärs på ett rullande band – med den för pressrum obligatoriska bilringen, igentäppta porer och flottigt hår med ensam mamma-utväxt. Påsar under ögonen är mer regel än undantag, och ögonbrynen är så vildvuxna att man hade kunnat söka personligt EU-stöd för skogsbruk.

Att beskåda före- och efterbilder till denna förvandling hade varit som att se en hel säsong av amerikanska gör om mig-showen The Swan – baklänges. Ni undslipper.

Ungefär så här – fast tvärtom:

Det här med att glömma allt sitt smink, sin hårborste, tandborste, tandkräm, hårspray, torrshampoo, nagellack, aceton, ett par strumbyxor samt deodorant på jobbet innebär följande:

Helgen tillbringar jag bakom lyckta dörrar iklädd Intersport-brallor, ackompanjerad av en ingrodd odör och med en ständig smak av dillchip i gommen. På hjässan huserar en fasansfull Elisabet Höglund-frilla, och i mina armhålor kan man snart odla en rejäl bakteriekultur.

Snart kallar väl bovärden hit första bästa saneringsfirma för att styra upp eländet. Så, för att inte säga för mycket – låt oss bara kort konstatera att jag ser allt annat än trevlig ut just nu.

Hej Bullen,

Jag har ett problem.

Det finns några som jag bara inte kan sluta kolla efter, spana på eller drömma om. Och det måste få ett slut.

Jag pratar om kepskillar. Alltså, det kvittar vilken tid på dygnet, under vilken berusningsgrad eller mental stämning jag befinner mig i – jag blir omedelbart förälskad när jag ser en kille i keps. Detta är givetvis ett förfärligt beteende, då merparten av kepskillarna har någon form av grav sinnesrubbning.

De kan även – vid psykisk stabilitet – vara truckerförare med skitiga naglar eller moppeligister födda -95, och jag har inte ärlighetens namn inte mycket till övers för någon av dessa grupper heller.

Jag måste lägga av, men kan inte. Är jag konstig?

Snälla, hjälp!

/Udda_tjej_89

Hej vänner! Ett sommarlov senare kickar vi igång igen…

Har dock cidersvullna kinder och är hårig som en bengalisk tiger på benen, så någon ny, fräsch bild kan ni glömma.

Ni får alltså hålla till godo med den här gamle godingen:

Återkommer strax med en mer vettig rapport!