Quetzala: Nu har det gått för långt

Att makten har mustasch har vi alltid vetat. Visst är det hemskt. Män överjävlaallt och mustascher och tupéer och Cialiscocktails och flåsande skratt i maktens korridorer. G8 och gubbar som tar vad de vill ha, när de vill ha det.

Sossekungen Håkan Juholt har både makt och mustasch. Ylva Johansson är en sossekvinna. Hon siktar mot toppen. Men viktigare än det: Ylva tål inte Juholts mustasch.

Ylva själv har ingen mustasch men hon har det obligatoriska politikerläppstiftet. Och humor har Ylva förmodligen inte haft sen Palmemordet.  I Almedalen pågår det årliga politikerjippot och på ett seminarium såg Ylva sin chans. Hon slaktade Juholts mustasch totalt.

Anledningen? Muschen är en, eh, manlighetssymbol.
Och Ylva får obehagliga känslor av mustascher och manlighetssymboler.

- När Håkan Juholt valdes till partiordförande så stod man ­och viftade med mustascher. Jag fick en obehaglig känsla av det. Mustaschen är en manlighetssymbol. Det är viktigt det här med symboler också i vårt eget parti, sade Ylva Johansson.

Manlighetssymbol! Alltså. Ja? Och? So fan what?
Ylva pratar om den här ansiktsbehåringen som att det var rena rama SS. Mustaschens vara eller icke vara förändrar inte ett dugg. Det förvånar mig däremot att Juholt är så förstående inför Ylvas kritik.

- Det är ju bara män som kan ha mustasch, säger Juholt till Expressen.

Eh, jo? Fråga hur många lärarinnor jag haft med både skägg och mustasch. Supervanligt problem. Och redan Bob Dylan sjöng om mustaschprydda kvinnor i Visions of Johanna.

Inte för att jag är sosse eller nåt, men jag hoppas verkligen att Juholt inte ger vika för det här klimakterietramset.

Ger man dom ett finger tar dom hela handen. Jag lovar. Plötsligt kommer Ylva viftande med fler "obehagliga känslor" som nån synsk typ eller otäcka barnet i Det Sjätte Sinnet ("I see dead people") och vips innan vi vet ordet av, har vi ett parti i Sverige där männen transplanterat bort sina fortplantningsorgan eftersom det, well, även det är en manlighetssymbol.