Intervju24: Sara Varga

Sara Varga sitter iförd en blå klänning på restaurang East och petar i sin mat medan ett bibliskt regn faller över Stureplan. Hon vill inte svara på personliga frågor, pressar man henne blir hon märkbart irriterad. Mer än en gång höjs tonläget. För Sara Varga är som en vit struken skjorta insmord i Vanish och inlindad i plastfolie - fläckfri. Har hon några mörka hemligheter så döljer hon dem väl.

Du har skrivit en handbok för män där du vill lära oss bete oss. Vilken är den sämsta raggningsreplik du fått?

– Jag tycker inte att någon raggningsreplik är dålig egentligen, jag vill ge en eloge till dem som vågar. När jag står och spelar skivor brukar jag få en bunt med telefonnummer och gulliga lappar. Jag har aldrig fått ett skamligt förslag, ingen har frågat om jag vill följa med hem, utan det brukar mest vara frierier.

Du måste ha träffat en del dåliga killar i dina dagar, eftersom du skrivit en bok för att vägleda oss?

– Ja det har jag, i alla fall en. Men jag faller för snälla, roliga och småknäppa killar. Jag har aldrig gått igång på idioter.

Du talar ofta om att du har känslor som behöver komma ut, men vad är det egentligen för känslor du bär på?

– Just nu har jag bara lyckokänslor i kroppen så jag har ganska svårt att skriva för tillfället. Det är mycket lättare att skriva ur sorg, att skriva ur sig. Olycka och kärlek.

Har du ägnat dig mycket åt olycklig kärlek i dina dagar?

– Hela mina tonår kantades av olycklig kärlek. Jag var blyg och blev kär i fel killar. Jag var väldigt kär i kärleken. Att bli äldre innebär att man kan kommer till insikt, förstår att kärlek är mycket mer än den där galna förälskelsen.

Vill man inte tro att kärlek ska vara som på film?

– Jag kanske ändrar mig i framtiden, men jag har erfarenheter som gjort att jag omvärderat människor och kärlek.

Sara Varga på riktigt

Den här perfekta och privata ytan du har. Är den äkta eller är det bara en medial bild du planterar?

– Jag är privat helt enkelt. Går jag in i ett rum med människor ställer jag mig alltid i ett hörn. Jag tror inte att folk kommer ihåg mig så jag presenterar mig flera gånger.

Du är vegetarian, är det en politisk ståndpunkt?

– Nej, mina föräldrar var vegetarianer. Men jag tycker det konstigt att man äter djur, jag skulle aldrig kunna döda ett djur. Även om jag struntar i vad andra gör.

Du var dj på Spy Bar under de ”gyllene åren” runt millennieskiftet. Såg du många dokusåpakändisar?

– Nej, så många såg jag inte. Jag spelade i vip-rummet. Jag har aldrig varit intresserad av kändisvärlden på det sättet, så jag lade nog inte märke till det. Men någon gång var Paris Hilton där, det minns jag.

Din fasad är helt fläckfri. Har du inga som helst mörka sidor?

– Jag kan absolut må dåligt. Men jag försöker vara lycklig, jag har bra kontroll på mitt psyke och har bra självkänsla. Jag lärde mig att ta ansvar för mig själv när mina föräldrar skiljdes när jag var liten. Det har hjälpt mig mycket.

Blir du någonsin arg?

– När människor är elaka mot varandra. Inte så att jag skriker på dem, men det är klart jag blir arg. Och när folk ljuger, det klarar jag inte av.

Det låter lite lamt. Är du alltid lugn och balanserad?

– Ja, och det verkar vara ett framgångsrecept.

När var du själv elak mot någon senast?

– Jag och några vänner satt och spelade ett kortspel och jag var tvungen att ringa en kinakrog och fråga om de hade kinamat. Och när de sa att de hade det så sa jag ”vad äckligt” och lade på luren. Det var lite elakt, men jag tror att de överlever.

Ska inte konstnärssjälar som du vara excentriska och lite galna?

– Jo, artister kan vara jävligt märkliga. Många har hybris. Jag är inte exhibitionist vilket många andra i branschen är.

"Spring för livet"

Vad är det elakaste någon utsatt dig för?

– Att försöka förstöra mitt liv, på alla möjliga sätt för att jag inte ville ha personen att göra. En kille som inte fick vad han ville och han kände att det skadade hans heder. Han ville ha ett förhållande med mig men jag ville inte. Då började han utsätta mig för elaka saker, vad för grejer han gjorde vill jag inte berätta om. Han var ingen snäll människa.

Försöker han fortfarande förstöra för dig?

– Nej inte längre. Det var en gång i mitt liv men det är över nu. Det är rätt hemska saker jag helst inte vill tala om.

Skulle det inte vara bra om du berättade, för att visa att sånt kan hända vem som helst, även kända personer?

– Jag tycker snarare det är stört att folk tycker att vi kändisar ska berätta såna saker. Jag skriver musik och sjunger, varför ska ni journalister tro att ni får ställa vilka frågor som helst. Det är inte så att jag ställt upp i Big Brother. Jag är mån om mitt privatliv. Du frågar inte mig av omtanke, du frågar mig för att du är nyfiken!

Är det inte en sorts nyfikenhet som riktas gentemot alla människor som varit med om något hemskt. Inte bara mot kända människor?

– Jag tycker bara att det är konstigt att människor bryr sig. Jag får ont i huvudet av att läsa skvallertidningar. Det blir nog inte ”hemma hos”-reportage med mig i alla fall.

Nörd-Sara

Du gillar nördiga killar. Hur nördig är du själv?

– Jag hatar mode, shopping och tjejgrejer. Läser hellre Illustrerad Vetenskap och sånt när jag är ute och reser. Jag älskar min gitarr över allt annat.

Det talas ofta om att du är vacker. Anser du dig vara vacker?

– Jag trivs bra med mig själv och skulle inte vilja byta med någon annan. Men mitt självförtroende sitter inte i mitt utseende. Det handlar om vem jag är som person, jag trivs bättre i mjukiskläder osminkad.

Tvekade innan du slog igenom på att du skulle lyckas?

– Jag hade stress och oro i mig tidigare. Undrade om jag skulle lyckas, om jag valt rätt, om jag är tillräckligt bra. Jag tvivlade mycket för hur det skulle gå för mig. För ett år sedan slog det mig att jag kanske var helt fel ute i livet. Det var jobbigt. Jag vaknade mitt i natten och tänkte: ”tänk om”. Jag har ju inte pluggat någonting. Det är musik jag kan.

Du levde i Spanien några år. Vad gjorde du där?

– Jag jobbade som fotomodell och reste runt mycket i Spanien, Frankrike och Italien. Modevärldens ytlighet var inget för mig. Det var inte alls bra. Man kommer in i ett rum, de tittar på dig, skiter fullständigt i vem du är, och säger ”Nej, du måste gå ner två kilo”. Jag ville resa, så på så sätt var det bra. Men jag gillade inte att bli behandlad som en sak. Jag slutade när jag var nitton.

Modevärlden sägs vara full av droger och laxermedel. Stämmer det?

– Jag har alltid haft bra människor omkring mig, jag har faktiskt aldrig sett någon som tar droger.

Så du menar att du rest runt som fotomodell och jobbat som dj på Stureplan i flera år, är i musikbranschen och aldrig i ditt liv sett någon ta droger.

– Nej aldrig.

Och du har aldrig ens rökt lite cannabis?

– Nej, det har jag inte. Aldrig.

Har du blivit gripen av polis?

– Nej men jag har fått öl beslagtagen. Vi var minderåriga och hade köpt den i någon affär. Plötsligt bromsade en piketbuss in bredvid oss och ut stormade några poliser. De tog ölen och stack, något år senare fick jag ett brev hemskickat där de undrade om jag ville ha tillbaka ölen.

Du är så helylle.

– Ja, men du har inte träffat min storasyster. Hon är värre.